Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i villkoren för överlåtande till staden Falkenberg av Falkenbergs tullbro

1917-04-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:302, Angående viss ändring i villkoren för överlåtande till staden Falkenberg av Falkenbergs tullbro

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 302.

1

Nr 302.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående viss

ändring i villkoren för överlåtande till staden Falkenberg

av Falkenbergs tullbro; given Stockholms slott den 16

april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över,

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att, sedan den inom staden Falkenberg belägna, kronan tillhöriga

Falkenbergs tullbro med utmål jämte därå varande, kronan tillhöriga

hus överlåtits å staden med äganderätt, Kungl. Maj:t må, under förutsättning

att de av riksdagen år 1911 godkända villkoren för överlåtelsen

i övrigt noggrant iakttagas, såsom bidrag till iståndsättande enligt av

Kungl. Maj:t fastställd plan av ifrågavarande bro anvisa ett belopp av

högst 15,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

* K. Dahlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 259 höft. (Nr 302.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 302.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1G

april 1917.

N dåvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet

anförde departementschefen, statsrådet Dahlberg:

I proposition nr 147 den 10 mars 1911 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att den inom staden Falkenberg belägna, kronan tillhöriga

Falkenbergs tullbro med utmål jämte därå varande, kronan tillhöriga

hus finge under vissa i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag angivna villkor och förbehåll utan ersättning

med full äganderätt överlåtas å staden Falkenberg med tillträdesrätt för

staden 1 januari 1912.

Av det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet samt däruti

omförmälda handlingar inhämtas bland annat, följande: Ifrågavarande

för kronans räkning av sten uppförda bro över Åtran ligger numera

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 802.

inom staden Falkenbergs område. Brotullen, varmed förstås rättigheten

att uppbära broavgifter i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställd

taxa, bär sedan gammalt varit av kronan utarrenderad, med skyldighet

för arrendatorn att erlägga viss årlig avgäld till kronan ävensom att

ansvara för brons underhåll.

Med anledning av ett vid arrendeuppskattning å bron den 20 augusti

1907 väckt förslag, att bron skulle vid då löpande arrendeperiods

slut den 1 januari 1910 erbjudas staden Falkenberg till inlösen för

vid förrättningen åsatt saluvärde av 7,000 kronor, anförde stadsfullmäktige

i Falkenberg i yttrande den 24 september 1908, att staden, som

efter undersökning av bron funnit densamma vara av dålig beskaffenhet,

icke vore villig inlösa bron på de av uppskattningsmäunen uppställda

villkor, men att staden ville vidtaga åtgärd i syfte att genom

en grundlig och omfattande undersökning få utrönt beskaffenheten av

bron och kostnaden för dess istånd sättande på ett hållbart och betryggande

sätt samt därefter genom särskild ansökan ånyo väcka frågan

om stadens övertagande av bron och dess framtida underhåll. Vid

stadsfullmäktiges berörda yttrande fanns fogat ett den 19 augusti 1908

dagtecknat utlåtande över en genom drätselkammarens försorg verkställd

undersökning av bron, vilken undersökning enligt utlåtandet givit vid

handen, att bron i sitt dåvarande bristfälliga skick icke kunde tåla

någon större belastning, och att det kunde ifrågasättas, om bron ens

finge eller kunde tagas i bruk för militärt ändamål, i vilket avseende

bron vore av stor betydelse. Undersökningsnämnden uttalade som sin

åsikt, att en ombyggnad av bron borde verkställas inom den allra närmaste

framtiden, därest bron skulle kunna fylla de bestämmelser, som

gällde för allmänna landsvägsbroar, samt vara användbar för ej sällan

förekommande tyngre landsvägstrafik.

Uti ett med anledning av nämnda arrendeuppskattning till domänstyrelsen

avgivet yttrande den 27 oktober 1908 hemställde Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Hallands län med hänsyn icke allenast till

önskvärdheten av, att de otidsenliga broavgifterna bortskaffades, utan

även de till stora kostnader, som inom en snar framtid ansåges skola

krävas för brons ombyggande, att åtgärder måtte vidtagas för att staden

Falkenberg måtte komma i tillfälle att övertaga brons framtida underhåll.

Kungl. Maj:ts befallningshavande uttalade därvid den åsikten,

att vägande skäl syntes tala för att bron överlätes till staden allenast

mot skyldighet att sätta bron i ett för den allmänna säkerheten betryggande

skick, att bevara och underhålla detsamma för all framtid under

iakttagande, så vitt möjligt, att brons nuvarande vackra utseende och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 302.

egendomliga karaktär icke förändrades, samt att medgiva dåvarande innehavare

av broarrendet rättighet att utan tomtavgift till staden bruka och bibehålla

en dem tillhörig tullhusbyggnad invid brons sydöstra landfäste.

Sedan staden erhållit tillfälle yttra sig med anledning av vad

Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda föreslagit, överlämnade magistraten

med skrivelse den 9 mars 1909 till Kungl. Maj:ts befallningshavande

utdrag av stadsfullmäktiges protokoll den 6 mars 1909, enligt

vilket stadsfullmäktige förklarat, att staden vore villig övertaga bron

på de ovannämnda av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagna

villkor, därest kronan för brons iståndsättande bidroge med hälften av

det belopp, som staden visade sig hava utgivit för detta ändamål, vilket

bidrag av kronan dock ej skulle i något fall överstiga 10,000 kronor.

I nyssnämnda skrivelse den 9 mars 1909 anförde magistraten, att,

enligt ett av aktiebolaget skånska cementgjuteriet uppgjort kostnadsförslag,

kostnaden för brons iståndsättande komme att uppgå till ett

belopp av 19,635 kronor, varvid dock ej medräknats kostnaderna vare

sig för brons stensättning med tuktad sten, uppgående till omkring

4,000 kronor, eller för ommurning av de i bristfälligt skick varande

broräckena, uppgående till omkring 1,000 kronor. Den verkliga kostnaden

för brons iståndsättande komme sålunda att stiga till ett belopp

av omkring 25,000 kronor. Vid prövning av stadens erbjudande borde

avseende fästas dels därvid, att staten genom brons överlåtande å staden

skalle befrias ej mindre från större delen av förenämnda kostnad för

brons iståndsättande än även från det framtida underhållet av bron,

vilken för allmänna samfärdseln inom länet vore oumbärlig, dels ock

vid det förhållande att av ålder broavgifter icke upptagits av innevånarna

i staden, vadan icke dessa, men väl angränsande härads innebyggare

vunne väsentlig fördel av avgifternas borttagande.

Domänstyrelsen, som i skrivelse den 19 mars 1909 med handlingarnas

överlämnande underställde Kungl. Maj:ts prövning frågan om brons

disposition efter då löpande arrendeperiods utgång, framhöll därvid att,

för den händelse bron bibehölles i kronaus ägo och utarrenderades,

kronan icke torde kunna undandraga sig en dyrbar reparation av bron,

för vilken reparation kostnaderna komme att uppgå till mera än 20,000

kronor. Då högre arrende än vad uppskattningsmännen föreslagit, eller

250 kronor om året, icke vore att förvänta, syntes det styrelsen vara

fördelaktigare för kronan att ingå på stadens erbjudande.

På förekommen anledning togs emellertid frågan om tullbrons

övertagande av staden under förnyad prövning av stadsfullmäktige i

Falkenberg, vilka genom beslut den 30 december 1910, som vunnit laga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr HOV.

kraft, förklarade sig villiga att för stadens räkning med full äganderätt

övertaga ifrågavarande bro »utan annan skyldighet än brons försättande

i ett mot trafiksäkerhetens fordringar svarande skick, men med bibehållande,

om möjligt, av rätt till uppbärande av nu.gällande brotull och

övertagande av kronans rättigheter i fråga om brofäste, tomt och byggnader

invid tullbron».

Efter att hava erinrat att stadsfullmäktige sålunda avstått från sin

förut framställda fordran på kontant bidrag av statsmedel till brons

iståndsättande, anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet till

förut omförmälda statsrådsprotokoll, att departementschefen i likhet med

i ärendet hörda myndigheter funne skäl icke föreligga för kronan att i

sin ägo bibehålla ifrågavarande bro, utan syntes densamma böra med

äganderätt överlåtas på staden Falkenberg med tillträdesrätt den 1 januari

1912, vilken dag bron bleve arrendeledig.

Angående villkoren för denna överlåtelse anförde departementschefen,

vad först beträffade det av stadsfullmäktige uttryckta önskemål,

att staden i samband med brons övertagande jämväl måtte erhålla rätt

till upptagande av brotull, att detsamma icke syntes vara av beskaffenhet

att böra bifallas. Omförmälda broavgift utgjorde enligt departementschefens

mening ett hinder för samfärdseln, vilket borde, då tillfälle

därtill erbjöde sig, avlägsnas. Ett sådant tillfälle syntes föreligga,

därest äganderätten till bron utan ersättning överginge från kronan till

staden Falkenberg, för vilken omförmälda bro vore av synnerligen stor

betydelse. Då, enligt vad departementschefen haft tillfälle inhämta,

bibehållande av broavgifterna icke heller utgjorde något oavvisligt villkor

från stadens sida, borde alltså, enligt departementschefens mening, vid

den ifrågasatta överlåtelsen stadgas, att någon ersättning för trafikerandet

av bron icke vidare finge komma ifråga. I övrigt syntes i sammanhang

med överlåtelsen böra föreskrivas skyldighet för staden att, såvitt

möjligt med bibehållande av brons nuvarande utseende, behörigen iståndsätta

densamma enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd

plan samt att ansvara för brons framtida underhåll. Därest överlåtelsen

komme till stånd, förutsatte departementschefen, att Kungl. Maj:t framdeles

ville bestämma viss tid, inom vilken reparationen av bron skulle

vara fullgjord samt färdig till avsyning av vederbörande myndighet.

Att överlåtelsen jämväl borde omfatta till bron hörande utmål med

därå varande kronan tillhöriga hus syntes självklart. Vid överlåtandet

borde däremot förbehåll göras om rätt för dåvarande innehavare av broarrendet

att utan avgäld till staden fortfarande, så länge någon av dem

levde, kvarbo i en dem tillhörig byggnad invid brons sydöstra landfäste.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 302.

Kungl. Maj:ts förenämnda proposition blev av riksdagen bifallen.

Härefter uppdrog Kungl. Maj:t den 16 juni 1911 åt domänstyrelsen

att med iakttagande av de i nämnda statsrådsprotokoll angivna villkor och

förbehåll upprätta förberedande avtal med staden om överlåtande å staden

av bron jämte utmål och hus, i vilket avtal jämväl borde föreskrivas

viss tid, inom vilken brons reparation skulle vara fullgjord samt färdig

till avsyning av vederbörande myndighet, samt att därefter underställa

det förberedande avtalet Kungl. Maj:ts prövning.

Något sådant avtal har emellertid ej kommit till stånd.

Sedan handlingarna i ärendet för avtalets upprättande överlämnats

till stadsfullmäktige, avläto stadsfullmäktige den 14 december 1911 en

skrivelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, däri stadsfullmäktige

anhöllo om upplysning, bland annat, huruvida styrelsen kunde godkänna

iståndsättandet av bron enligt aktiebolaget skånska cementgjuteriets förslag

samt om icke iståndsättandet möjligen kunde ske på enklare och billigare

sätt.

I anledning härav anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i

skrivelse till stadsfullmäktige den 17 juli 1914, att det av nämnda

aktiebolag uppgjorda förslaget, med fäst avseende på det uttalade önskemålet

om brons'' iståndsättande med bevarande av dess vackra och egendomliga

karaktär, syntes lämpligt och tillfredsställande samt att styrelsen

icke kunde tillråda något enklare och billigare sätt för den nödiga restaureringens

utförande. Emellertid bbrde, utöver vad nämnda förslag innehölle,

vid restaureringsarbetets utförande iakttagas, att i de gamla brovalvens

väl rengjorda fogar och håligheter ingötes så mycket flytande

cementbruk, att samtliga fogar och övriga öppningar i dessa valv vore

fullt utfyllda, innan i förslaget upptaget förstärkande betonglager anbragtes

utanpå valven. Vidare anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att av verkställd undersökning framgått, att uppkomna bristfälligheter

i brons valv utgjorde en påtaglig fara för brons styrka och bestånd,

om desamma lämnades åt sitt öde, samt att fara säkerligen redan

förefunnes vid brons användande för tyngre transporter, varför bron

vore i behov av iståndsättande snarast möjligt.

Härefter hava stadsfullmäktige inkommit till Kungl. Maj:t med

en den 13 augusti 1915 dagtecknad skrift, däri anförts huvudsakligen

följande:

Med anledning av de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade ytterligare

föreskrifter angående arbetets utförande hade från aktiebolaget skånska cementgjuteriet

införskaffats nytt, skriften bifogat kostnadsanbud, utvisande en ökning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tn Nåd. Proposition Nr .102. 7

kostnaden från 19,635 kronor till 30,735 kronor, diiri dock icke inginge kostnaden

för tuktad sten, vatten och grus in. m.

Med hänsyn till den väsentliga ökning i kostnaden, som sålunda uppstått,

och ehuru det enligt departementschefens redogörelse i stadsrådsprotokollet vid

föredragning av frågan om brons överlåtande till staden förutsatts, att stadsfullmäktige

avstått från sin förut framställda fordran på kontant bidrag av statsmedel

till brons iständsättande, ansåge sig fullmäktige likväl hava välgrundade skäl för att

hos Kungl. Maj:t göra framställning om erhållande av bidrag till ifrågavarande

restaureringsarbete.

I sådant avseende framhölles, att fullmäktige visserligen förklarat sig vilja

ikläda staden skyldighet att försätta bron i ett mot trafiksäkerhetens fordringar

sparande skick, men däremot icke yttrat sig om de ökade kostnader, som kunde

föranledas av brons iständsättande »med bevarande av dess nuvarande vackra och

egendomliga karaktär». Ehuru denna synpunkt för staden hade stor estetisk betydelse,

funne fullmäktige det likväl obilligt, att ifrågavarande kostnader, som icke

kunde inbegripas i fullmäktiges erbjudande, skulle helt gäldas av staden, isynnerhet

som bron, även efter stadens eventuella övertagande av densamma, i viss mån fortfarande

komme att hava natur av allmän landsvägsbro, såsom utgörande en nödvändig

förbindelseled mellan Arstads och Faurås härader.

Av än större vikt för staden vore dock, att den icke skulle bibehållas vid

rätt till uppbärande av nu gällande brotull. Stadsfullmäktige hade uppställt bibehållande

av denna rätt som villkor för sitt erbjudande och hade icke avstått från

detta villkor eller ens varit i tillfälle att yttra sig om eventuellt avstående därifrån.

I vad departementschefen till statsrådsprotokollet den 10 mars 1911 anfört om

att omförmälda broavgifter utgjorde ett hinder för samfärdseln, vilket borde avlägsnas,

instämde stadsfullmäktige till alla delar; men då icke allenast stadens innevånare

utan alla, som trafikerade bron, hade men av broavgifterna, samt bron — såsom

förut blivit nämnt — vore av stor betydelse för den allmänna samfärdseln, syntes

den ökning i kostnaden för brons iständsättande och underhåll, som föranleddes av

broavgiftens borttagande, icke i sin helhet böra läggas på Falkenbergs stad utan

rättvisligen, åtminstone till en del, böra ersättas med allmänna medel.

Särskilt vore att märka, att bron först efter dess restaurering kunde användas

för sådana militära ändamål som transport av kanoner och andra tyngre föremål,

vadan statens fördel av restaureringsarbetet vore avsevärd.

På grund av vad sålunda blivit anfört hava stadsfullmäktige hemställt, att

såsom bidrag till iordningsställande av Falkenbergs tullbro måtte på de villkor,

Kungl. Maj:t kunde finna skäligt föreskriva, av allmänna medel anslås ett belopp

av intill 15,000 kronor.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 9 februari 1916

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Hallands län, som därvid överlämnat

yttrande av vederbörande domänintendent, den 27 september 1916

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, den 1 december 1916 av domänstyrelsen,

den 18 januari 1917 av kammarkollegiet och den 4 april

1917 av justitiekanslersämbetet.

Domänintendenten har anfört, att i betraktande av de stora kostnader, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr W2.

Falkenbergs stad med all sannolikhet måste vidkännas för brons restaurering, om

staden skulle övertaga bron på förut bestämda villkor, och med hänsyn till de

förpliktelser jämväl för framtiden, som ett dylikt övertagande ålade staden, samt

under förutsättning, att, sedan staden övertagit bron, broavgifter ej vidare finge av

den trafikerande allmänheten upptagas, fog syntes föreligga för stadens begäran

om bidrag av allmänna medel till kostnaderna för brons iståndsättande och dess

förstärkning, så att den motsvarade nutida krav på bärighet. I anseende till de

stora kostnaderna för brons restaurering, särskilt dem, som avsåge ett pietetsfullt

bevarande av det minnesmärke från äldre tiders brobyggnadskonst, som ifrågavarande

bro otvivelaktigt utgjorde, syntes det äskade bidragsbeloppet ej obilligt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande bär erinrat, hurusom av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens berörda skrivelse till stadsfullmäktige iramginge,

att, "därest kronan skulle behålla äganderätten till bron, de betydliga

kostnaderna för dess iståndsättande v.ore för kronan omedelbart

förestående, samt vidare anfört huvudsakligen följande:

Ehuru i Kungl. Maj:ts brev till domänstyrelsen den 16 juni 1911 föreskrivits,

att upplåtelsen till staden skulle ske utan någon som helst gottgörelse från kronans

sida, kunde dock icke Kungl. Maj:ts befallningshavande finna det annat än skäligt

och rättvist, att staden erhölle gottgörelse av ^ statsmedel för någon del av de

stora ekonomiska uppoffringar, den komme att få vidkännas för iståndsättande av

bron. Då bron vore för den allmänna samfärdseln nödvändig och staten i allmänhet

plägade bidraga med två tredjedelar av kostnaden för anläggning av allmänna

vägar, syntes den gjorda framställningen hava fog för sig, i följd varav Kung].

Maj:ts befallningshavande förordade densamma, dock under förutsättning att i

blivande avtal rörande brons övertagande till framtida underhåll av Falkenbergs

stad infördes bestämmelse om, att de i statsrådsprotokollet den 10 mars 1911 angivna

villkor och förbehåll, därav särskilt nämndes broavgifternas upphörande, skulle bliva

noggrant fullgjorda.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört:

Det syntes visserligen i högsta grad anmärkningsvärt, att stadsfullmäktige på

det sätt, som skedde den 30 december 1910, ändrade sitt tidigare beslut, men då vid

sakens handläggande inför Kungl. Maj:t och riksdagen det av staden uppsatta villkoret

om stadens bibehållande vid rätten att uppbära broavgifter tydligtvis borteliminerats

på otillräckliga grunder, syntes stadens anbud av den 30 december 1910

nödvändigtvis vara förfallet, varför numera icke förelåge någon annan grund för

överenskommelse än stadens senaste framställning.

I denna förutsattes, att staden skulle åtaga sig samma förpliktelser som enligt

Kungl. Maj.ts och riksdagens beslut i saken, men att dessutom staden skulle erhålla

ett statsanslag av 15,000 kronor för brons iståndsättande.

Staden hade som skäl härför anfört, dels att det vore obilligt, att staden

skulle drabbas av de ökade kostnaderna för bevarande av brons »vackra och egendomliga

karaktär», dels att staden icke förut avstått från broavgifterna. samt dels

att staten hade avsevärd fördel av brons reparation i och för vissa militära ändamål.

Härutinnan vore att märka, att någon kostnadsökning ej orsakades av önske
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 302. 9

målet att bevara brons karaktär samt att broavgifterna gåve så obetydlig nettoavkastning,

att densamma kapitaliserad uppginge till endast några få tusen kronor

då nämligen årsarrendet för närvarande uppginge till endast 200 kronor.

Men om överenskommelse icke träffades med staden, bleve staten nödsakad

att ombygga bron, vilket enligt föreliggande beräkningar skulle draga en kostnad

av över 30,000 kronor. Till täckande av dessa kostnader vore det ju möjligt att

avsevärt höja broavgifterna för framtiden, men detta vore en motbjudande åtgärd

som endast i yttersta nödfall borde tillgripas.

Under dessa förhållanden syntes det såväl för staten som för den trafikerande

allmänheten fördelaktigast, att en uppgörelse träffades med Falkenbergs stad på

grund av dess föreliggande framställning, varför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

dels förordade bifall till densamma, dock under förutsättning att samtliga i statsrådsprotokollet

den 10 mars 1911 upptagna villkor och föreskrifter bleve uppfyllda, och

dels hemställde, att det erforderliga anslaget, 15,000 kronor, framdeles, när slutlig

uppgörelse med staden träffats, måtte varda anvisat av för dylika ändamål tillgängliga

medel.

Jämväl domänstyrelsen, som ansett det för såväl staten som den

trafikerande allmänheten fördelaktigast, att en uppgörelse träffades med

Falkenbergs stad på grund av stadens föreliggande framställning, har

under enahanda förutsättning beträffande de i nämnda statsrådsprotokoll

angivna villkor förordat bifall till framställningen.

Under samma förutsättning har kammarkollegiet förklarat sig icke

hava något att erinra mot bifall till framställningen.

Justitiekanslersämbetet har erinrat, hurusom stadsfullmäktiges i

Falkenberg den 30 december 1910 gjorda utfästelse att, om staden finge

med full äganderätt övertaga tullbron, försätta densamma i ett mot

trafiksäkerhetens fordringar svarande skick, till vilken utfästelse icke anknutits

något förbehåll om bidrag av statsmedel, uppenbarligen läge till

grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut att utan ersättning till

staden överlMa äganderätten till tullbron med utmål jämte därå befintliga

kronan tillhöriga hus. Utan riksdagens hörande syntes således det

av staden nu framställda anspråket på statsbidrag för brons iståndsättande

icke kunna bifallas. Stadsfullmäktiges påstående, att de vid

sitt erbjudande att övertaga bron icke skulle avstått från det först uppställda

villkoret om rätt att uppbära brotull, vore vilseledande. Stadsfullmäktiges

beslut den 30 december 1910 utvisade nämligen, att det av

stadsfullmäktige uppställda förbehållet om rätt att uppbära brotull icke

varit ovillkorligt, utan att bibehållandet av denna rätt varit något, som

stadsfullmäktige önskat om möjligt ernå. För stadsfullmäktiges föreliggande

framställning kunde således icke åberopas någon rättslig grund.

Såges framställningen ur andra synpunkter än den rent rättsliga, kunde

måhända skäl anses föreligga för framställningens bifallande helt eller delvis.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 259 käft. (Nr 302.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

\

Dtpartemmis
ehefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 302.

Stadsfullmäktige hava till stöd för ifrågavarande framställning anfört,

att de icke genom sitt den 30 december 1910 gjorda åtagande i

fråga om tullbrons övertagande avstått från den förut framställda fordran

på°rätt att upptaga brotull. Ifrågavarande beslut utvisar emellertid,

såsom av justitiekanslersämbetet erinrats, att nämnda fordran ej av

stadsfullmäktige ovillkorligen vidhållits, ehuruväl de önskat, att, om

möjligt, brotullen måtte få bibehållas.

Med hänsyn till att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt utlåtande

den 27 september 1916 vitsordat, att någon ökning i kostnaderna

för brons reparation ej orsakades av önskemålet att bevara brons karaktär,

lärer ej heller vidare avseende böra fästas vid stadsfullmäktiges uttalande,

att de väl åtagit sig kostnaderna för brons försättande i ett mot trafiksäkerhetens

krav svarande skick, men däremot icke yttrat sig om de

kostnader, som kunde föranledas av brons iståndsättande med bevarande

av dess nuvarande vackra och egendomliga karaktär.

Någon rättslig grund kan således icke med fog åberopas för framställningen

om att i samband med brons övertagande erhålla förmåner utöver

vad Kungl. Maj*ts och riksdagens år 1911 fattade och pa stadsfullmäktiges

förklaring den 30 december 1910 grundade beslut innehåller.

Emellertid synas mig billighetsskäl tala för, att sfiaden Falkenberg erhåller

nåo-on gottgörelse av statsmedel för den avsevärda kostnad, som brons

iståndsättande numera kommer att medföra för staden. Det bör bemärkas,

att ej ens den väsentliga ökning i restaureringskostnaden, utöver den vid

tiden för stadsfullmäktiges åtagande den 30 december 1910 beräknade, som

det senaste, i januari 1915 dagtecknade kostnadsanbudet från aktiebolaget

skånska cementgjuteriet utvisar, numera torde bliva tillräcklig,

utan kommer densamma antagligen att ytterligare stegras på grund av

de under de bägge senaste åren starkt uppdrivna prisen å sådan materiel,

som skulle användas vid arbetet.

Mot beloppet av det begärda bidraget, 15,000 kronor, har jag för

min del icke något att invända.

Chefen för civildepartementet har meddelat, att hinder icke synes

möta att, därest vederbörliga förutsättningar komma att föreligga, sagda

belopp må anvisas att utgå från anslaget till understödjande av brobyggnader

in. in.

Då emellertid riksdagens bifall till brons överlåtande å staden utan

ersättning lämnats under de i statsrådsprotokollet angivna villkor och

förbehåll, lärer statsbidrag för sådant ändamål icke kunna beviljas utan

riksdagens medgivande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 302.

Att den i 1911 års riksdags beslut bestämda tillträdestiden numera

icke kan tillämpas, torde icke böra utgöra hinder för brons överlåtande

till staden.

Åberopande vad i ärendet sålunda förekommit, hemställer jag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan den inom staden Falkenberg belägna, kronan tillhöriga

Falkenbergs tullbro med utmål jämte därå varande, kronan tillhöriga

hus överlåtits å staden med äganderätt, Kungl. Maj:t må, under förutsättning

att de av riksdagen år 1911 godkända villkoren för överlåtelsen

i övrigt noggrant iakttagas, såsom bidrag till iståndsättande enligt av

Kungl. Maj:t fastställd plan av ifrågavarande bro anvisa ett belopp av

högst 15,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga . . . till detta protokoll utvisar

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olle Åkerberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:301 Skrivelse till Konungen i anledningen av Kungl. Majds proposition angående viss ändring i villkoren för överlåtande till staden Falkenberg av Falkenbergs tullbr a1 i texten
  2. JoU 1917:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående viss ändring i villkoren för överlåtande till staden Falkenberg av Falkenbergs tullbro. s. 3 i texten