Sök i Ratio Lex

Angående statsunderstöd åt synnerligt s kattetyngda landskommuner

1917-04-16 · 38 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:308, Angående statsunderstöd åt synnerligt s kattetyngda landskommuner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr SOS.

1

JNr

Kungl. Maj:t,s nådiga proposition till riksdagen angående statsunderstöd

åt synnerligt s kattetyngda landskommuner;

given. Stockholms slott den 16 april. 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

för tilldelande av statsunderstöd i enlighet med i nämnda statsrådsprotokoll

angivna villkor och grunder åt synnerligt skattetyngda landskommuner

å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1918 bevilja ett förslagsanslag

ä 800,000 kronor.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 26‘å käft. (Nr 308.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

Utdrag av protokollet över Jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

^Iårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil-, ecklesiastik- och

jordbruksdepartementen anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet

Carleson följande:

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen,

sjunde huvudtiteln, punkten 57, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i

avvaktan på den proposition angående statsunderstöd åt synnerligen

skattetyngda landskommuner, som kunde varda förelagd riksdagen, bland

de extra anslagen under nämnda huvudtitel för år 1918 beräkna ett belopp

av 600,000 kronor.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla förevarande ärende

till fortsatt behandling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr ,308.

Beskattningen för kommunala ändamål har mångenstädes bland luledning.

landskommunerna stigit till sådan höjd, att verkligt nödläge i finansiellt

avseende inträtt för många kommuner. Enligt verkställd överslagsberäkning

uppgick antalet landskommuner med kommunal utdebitering år 1914

av mera än 8 kronor för 100 kronor inkomst till 542 av 2,377. Den

högsta utdebiteringen förekom inom Lojsta kommun å Gottland, inom

vilken under nämnda år beslutades kommunalskatt å 28 kronor 30 öre

för 100 kronor inkomst, ''läges härjämte hänsyn till andra inom landskommunerna

utgående skatter, kommer nödläget att än tydligare framträda.

1 det betänkande, som omförmäles här nedan, redogöres närmare

för kommunalskattens storlek inom landskommunerna, varjämte behandlas

några därmed sammanhängande spörsmål; se sid. 39—50 i betänkandet.

Frågan . om hjälp åt ekonomiskt tryckta kommuner har under Historik,

tidigare år vid olika, tillfällen upptagits till behandling. Sålunda hava

inom riksdagen väckts flera förslag till lindring i kommunernas ekonomiska

bördor för allmänna fattigvården och skolväsendet. Dessa förslag, vilka

väcktes av enskilda motionärer vid 1904, 1905, 1907 och 1908 års riksdagar,

ledde emellertid icke till något resultat. Vidsträcktare syftemål hade

en annan vid sistnämnda års riksdag väckt motion, i vilken hemställdes,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära, att allsidig utredning så

snart som möjligt anställdes rörande vilka kommuner, som ägde alltför

ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till sina skattebördor, samt att

det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, måtte framläggas

för riksdagen. Denna motion föranledde skrivelse från riksdagen till Kungl.

Maj:t den 3 juni 1908, vari anfördes bl. a. följande:

»Riksdagen anser en utjämning i viss mån av de kommunala skatterna, då

dessa trycka alltför ojämnt, vara önskvärd. De nu tillgängliga statistiska uppgifterna

lära dock icke vara tillräckliga för att av desamma erhålla eu för denna

frågas bedömande tillförlitlig utredning’, vilken dock enligt riksdagens mening bör

begränsas till en undersökning rörande vilka kommuner, som äga alltför ringa

ekonomisk bärkraft i förhållande till sådana skyldigheter, vilka staten genom sin

lagstiftning ålägger dem och således icke äro av uteslutande kommunal natur,

utan tillika äro av beskaffenhet att tjäna statsändamål.

Riksdagen far alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t så snart som

löjligt låta anställa en allsidig utredning rörande vilka kommuner, som äga alltför.

ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till dem ålagda skyldigheter för ändamål,

de där tillika kunna aiises vara statsändamål, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen giver anledning.»

Med anledning av denna skrivelse uppdrogs genom Kungl. Maj:ts

beslut den 5 mars 1909 åt förste aktuarien Edv. Söderberg att verkställa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 308.

eu förberedande statistisk utredning uti ifrågavarande ämne. På grund

av Kungl. Maj:ts bemyndigande!] den 14 oktober och den 18 november

1910 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet, vilken fattade

riksdagens skrivelse såsom syftande till fullständig revision av den kommunala

beskattningen, dels professorn vid Stockholms högskola Gustav

Cassel att utarbeta en översikt över kommunalbeskattningens utveckling

och gestaltning inom vissa främmande länder, dels oek sakkunniga personer

att inom finansdepartementet biträda med utförandet av de arbeten,

vilka kunde anses erforderliga för lösningen av kommunalskattefrågan, (de

s. k. kommunalskattekommitterade).

De båda förstnämnda utredningarna äro avslutade. Söderberg fullbordade

och utgav från trycket den 6 november 1911 en förberedande

statistisk undersökning rörande landskommunernas och köpingarnas ekonomiska

bärkraft, och Cassel överlämnade den 15 april 1912 till dåvarande

chefen för finansdepartementet en »översikt över kommunalbeskattningens

utveckling och nuvarande gestaltning inom vissa främmande länder», vilken

likaledes utgivits från trycket.

Kommunalskattekommitterade hava (februari 1917) angående sitt

arbete meddelat följande:

De hade avslutat, men ännu icke avlämnat förslag till omläggning

av själva beskattningsgrunderna, eller s. k. skattereglering. Väl

kunde genom denna åstadkommas eu här och var ganska avsevärd ökning

av beskattningsföremål med bidragsskyldighet till kommunen och därigenom

vinnas motsvarande minskning av skattetrycket, men ojämnheten

i tillgången på beskattningsföremål och därav föranlett alltför hårt skattetryck

inom vissa kommuner i jämförelse med andra komine säkerligen

att i allt fall till icke ringa del kvarstå. Då alltså utöver skatteregleringen

ytterligare borde vidtagas åtgärder med skatteutjämning till syftemål,

torde ett kommande led i kommitterades arbete omfatta uppgörande

av förslag till sådana åtgärder.

Emellertid föreslog Kungl. Maj:t i 1912 års statsverksproposition

under sjunde huvudtiteln, att riksdagen skulle på extra stat för år 1913

bevilja ett anslag av 600,000 kronor’att tilldelas de landskommuner och

köpingar, där ett mera stadigvarande, synnerligt betungande skattetryck vore

rådande. Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t framhöll dåvarande

chefen för finansdepartementet, att det måste antagas komma att kräva rätt

lång tid, innan en högst välbehövlig lindring kunde i sammanhang med den

slutliga kommunalskattereformen beredas de av oskäligt höga skatter mest

betungade landskommunerna samt att han förty funnit angeläget att tillse,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 308.

5

orn ej genom provisoriska åtgärder kunde åstadkommas lättnader i dessa

kommuners skattetryck.

De grunder, efter vilka statsunderstöd åt skattetyngda kommuner

bolde lämnas, voro i propositionen sammanfattade på följande sätt:

»Till kommun, som under de senaste tre åren före det, varunder ansökan

om statsunderstöd göres, varit för kommunens utgifter betungad med ett skattetryck

av i medeltal mera än 8 kronor bevillningskronan (= 80 öre per gammal

kommunaltyrk),

samt vars utgifter för folkskoleväsendet och fattigvården under det är, dä

ansökan om understöd göres, efter avdrag av sådana statsbidrag och andra kommunens

inkomster, som omedelbart hänföra sig till skolväsendet eller till fattigvården,

överstigit det medelbelopp per bevillningskrona, varmed dessa utgifter

med nyssnämnda avdrag enligt den officiella statistiken under de tre senaste år,

för vilka den i tryck föreligger, drabbat rikets landskommuner,

må extra statsunderstöd kunna lämnas till högst det belopp, som erfordras

för berörda utgifters nedbringande till nyss anmärkta medelbelopp per bevillningskrona,

med den ytterligare begränsning likväl, att det extra statsunderstödet icke

heller må uppgå till högre Inlopp, än att understödsbeloppet kunnat nedbringa

det kommunala skattetrycket för året med högst 25 procent, i den mån det legat

över 8 till och med 9 kronor bevillningskronan, högst 50 procent, i den mån det

legat över 9 till och med 10 kronor bevillningskronan samt högst 75 procent, i

den mån det legat över 10 kronor bevillningskronan.

Såsom villkor för statsunderstöds erhållande bör vidare gälla, att kommunen

i laga ordning beslutat, att stämma för uppbörd av den del av kommunalskatten,

som motsvarar eu debitering, överstigande 8 kronor bevillningskronan,

icke kommer att hållas tidigare än i juni månad det år, då skatten skall erläggas.»

Statsutskottets majoritet hemställde, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag icke måtte bifallas av riksdagen, varemot nio reservanter inom

utskottet i huvudsak tillstyrkte Kungl. Majrts förslag. I första kammaren

bifölls utskottets utlåtande med 65 röster mot 49, varemot i andra kammaren

reservationen bifölls med 98 röster mot 82. Vid gemensam omröstning,

som företogs i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut, avslogs

Kungl. Maj:ts framställning med 195 röster mot 165, vilka avgåvos för

Infall till reservationen.

Under nionde huvudtiteln i 1912 års statsverksproposition föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen att till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt

på extra stat för år 1913 anvisa 400,000 kronor (i stället för

under år 1912 utgående 150,000 kronor). Uti eu i andra kammaren

väckt motion hemställdes om anslagets höjning till 800,000 kronor. Icke

något av förslagen vann riksdagens bifall.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kling!. May.ts nåd. proposition nr 308.

Slutligen väcktes både vid 1914 och vid 1915 års riksdagar motioner

med syftemål att söka åstadkomma lindring i kommunernas skattebördor,

men ej heller dessa motioner biföllos av riksdagen.

Utförligare redogörelse för ovan angivna förslag återfinnes å sid. 14

—39 i det betänkande, som omförmäles här nedan.

Den 8 juli 1916 erhöll min företrädare i ämbetet av Kung!. Maj:t bemyndigande

att tillkalla sakkunniga personer med uppdrag att efter samråd

med kommunalskattekomrnitterade utreda, huruvida, i avbidan på definitiva

anordningar för åstadkommande av större likformighet i det kommunala

skattetrycket, provisoriska åtgärder kunde vidtagas för åvägabringande av

skattelindring i kommuner med oskäligt hög utdebitering för kommunala

ändamål, samt utarbeta det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Berörda den 8 juli tillkallades såsom sakkunniga för fullgörande av nämnda

uppdrag ledamoten av riksdagens första kammare landshövdingen Alexis Hammarström,

ledamöterna av riksdagens andra kammare greve Raoul Hamilton,

hemmansägaren Ernst Otto Magnusson och friherre Erik Palmstierna samt

revisionssekreteraren Erik Lilienberg. Dessa överlämnade den 3 februari

1917 förslag till kungörelse angående statsunderstöd åt synnerligt skattet.

yngda landskommuner jämte formulär och tillhörande motivering. Förslaget

till kungörelse torde såsom bilaga A få fogas till detta protokoll.

Det väsentliga innehållet i betänkandet är följande.

De sakkunniga.

Sedan eu ingående statistisk redogörelse i fråga om mest skattetyngda

kommuner lämnats (se sid. 45—50 och 89—200 i betänkandet), yttra de

sakkunniga följande:

>-Då det gäller att bestämma, vilka omständigheter skola anses avgörande

för frågan om behovet av understöd, synes skattetrycket inom

kommunen — i främsta rummet trycket av kommunalskatten — kunna be(Sid.

53-56.)''traktas såsom utslagsgivande. Vid frågans behandling i riksdagen framställdes

åtskilliga erinringar,j gående ut på, att skattetrycket såsom exponent

Skatte
trycket
exponent
-

nog vore missvisande,

dels i och för sia'' till

för understödsbehovet ofta

följd av otillförlitligheten i fastigheternas, särskilt jordbruksfastigheternas,

taxering, dels ock såtillvida, att skatten icke ensam vore avgörande för

frågan om behov av understöd förelåge; särskilt bostads- och livsmedelsförhållandena

inom kommunen förmenades därvidlag icke sakna betydelse.

Vad först angår frågan om fastighetstaxeringens tillförlitlighet torde

det visserligen vara obestridligt, att taxeringen av fast egendom och

Sidhänvisningarna i denna och följande kantrubriker åsyfta betänkandet,

1

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

K.ungl, Maja* nåd. proposition nr HOS.

särskilt, av jordbruksfastighet mångenstädes är behäftad med så betydande

brister, att taxeringsvärdena icke kunna anses jämlika i olika

taxeringsdistrikt och att följaktligen höga kommunalutskylder inom eu

kommun icke undantagslöst utmärka ett motsvarande tryckt ekonomiskt

läge för kommunen. Men å andra sidan lärer det dock icke kunna förnekas,

att trots mer eller mindre otillfredsställande taxering det kommunala

skattetrycket är den enda någorlunda tillförlitliga mätare av kommunens

ekonomiska läge, som under förhandenvarande omständigheter står till buds.

Möjligheten a\ för låg fastighetstaxering har dock i de sakkunnigas förslag

beaktats och till en början föranlett en reducering av de understödsberättigade

kommunernas antal genom fordran på ett högre skattetryck såsom

villkor för understöds erhållande än det, vartill anledning kunde förefinnas

med hänsyn tagen till medeltalet för kommunalskatten i rikets samtliga

landskommuner, vilket medeltal enligt hos statistiska centralbyrån

verkställd överslagsberäkning torde kunna anslås till t! kronor för 100

kronor inkomst. 1 den siffra, vartill enligt förslagets 2 § understödsberättigad

kommuns skattetryck skulle lägst uppgå, kan nämligen kommunalskatten

anses ingå mpd vid pass 8 kronor. Här finnes sålunda en

marginal på ungefär 2 kronor, inom vilken bristfällig fastighetstaxeringkan

förekomma utan att ändock föranleda understöd åt kommun, vars

kommunalskatt icke ligger över nyssberörda allmänna medeltal. ’ Hur

marginalen kommer att gestalta sig under närmaste framtiden är ej

lätt att stiga, då åtskilliga nytillkomna omständigheter verka i skilda riktningar.

A ena sidan torde det sjunkande penningvärdet och kommunernas

utgifter för pensionsförsäkringen medföra höjning av skattemedeltalet. 1

samma riktning kommer även den omständighet att verka, att allt eftersom

i ;U''S lönereglering för prästerskapet genomföres, försajnlingsavgifter

till dess avlöning uttagas såsom annan kommunalskatt. A andra sidan

märkes, att då ovan angivna medeltal beräknats efter den kommunalskatt

som påförts under åren 1904—1913, har säkerligen till medeltalets sänkning

verkat den allmänna fastighetstaxeringen år 1913 med dess höjningav

taxeringsvärdena. Ännu mera torde så bliva förhållandet med 1918 års

taxering.

Emellertid torde det finnas enstaka kommuner, där fastighetstaxeringen

är bristfällig i sådan grad, att än verksammare garantier erfordras

mot . missbruk av understödsrätten. För sådana kommuners vidkommande

har i författningsförslaget (se 6 §) intagits eu bestämmelse, att understöd

icke må utgå, därest det höga skattetrycket kan anses hava väsentligen

orsakats . därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre

än vad inom länet i allmänhet i sådant avseende gäller. Att härvid icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

Kan bliva tal om någon strängt genomförd matematisk beräkning torde vara

uppenbart; allenast ett generellt omdöme har ansetts kunna ifrågakomma.

Vad härefter beträffar synpunkten, att förutom skattetrycket även

bostads- och livsmedelsförhållandena vore av vikt vid avgörande av frågan

huruvida en kommun borde tilldelas understöd, har nämnda synpunkt framkommit

bl. a. i sammanhang med följande erinran: Statsunderstöd till

skattetyngda landskommuner innebure i själva verket ett partiellt överflyttande

av skattebördan från kommunen på staten, d. v. s. från dem,

söm vore skattskyldiga till kommunen, på dem, som vore skattskyldiga

till staten. ‘ Då statens inkomster till väsentlig del utgjordes av de

indirekta skatterna, skulle en dylik överflyttning av skattebördan närmast

medföra en ökning av dessa skatter och en ökad börda för dera,

som hade att betala desamma. De indirekta skatterna utginge emellertid

till övervägande del från städerna och industrisamhällena, och borde

vid sådant förhållande denna överflyttning icke komma i fråga annat

än under förutsättning bl. a., att bostads- och livsinedelsförhållandena vore

likartade för dem, som erhölle lättnad i skattebördan, och för dem, ä vilka

den väsentligaste delen av denna skattebörda överflyttades.

Även om ovan angivna synpunkt tillädes ett visst berättigande och

även om man skulle utgå från att bostads- och livsmedelskostnaderna i

regel ställa sig lägre på landsbygden än i städer och industrisamhällen

och att det stora flertalet av landsbygdens invånare åtnjuter förmåner,

som följa med naturahushållningen, bör emellertid härvid ihågkommas,

att mot nämnda förmåner stå motsvarande lägre priser, som erhållas

för därstädes alstrade produkter. För övrigt är det ej heller sagt, att

ifrågavarande synpunkt, i den mån den kan anses hava berättigande,

kan° komma till uttryck, då det gäller att bestämma villkoren för understödets

beviljande. Det lärer nämligen icke kunna förutsättas, att

Kungl. Maj:ts befallningshavande, på vars utlåtande Kung!. Maj:ts beslut''

i ärendet kan antagas i regel komma att grundas, skulle vara i

tillfälle att förebringa erforderlig ~ utredning i detta ämne. Dess riktiga

bedömande torde för övrigt vara så mycket vanskligare, som bostads-

och livsmedelskostnaderna inom skattetyngda kommuner icke torde

mera allmänt avvika från vad i detta hänseende förekommer i andra

kommuner. För att få någon inblick i hur härmed förhåller sig hava de

sakkunniga vänt sig till socialstyrelsen med begäran om undersökning

rörande levnadskostnaderna i sådana landskommuner, som under något

av åren 1912, 1913 och 1914 beslutat kommunalskatt å 10 kronor eller

därutöver för 100 kronor inkomst. Socialstyrelsen har i anledning härav,

med förmälan att inom styrelsen för närvarande påginge undersökning av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

kostnaderna för livsmedel, bostad och skatter inom riket i dess helhet men

att nämnda riksundersökning ännu icke slutförts, till de sakkunniga avlämnat

redogörelse för undersökningens resultat beträffande, bland annat,

ovan avsedda landskommuner, upptagna till ett antal av 405 stycken.

Denna partiella undersökning, vilken liksom riksundersökningen i dess

helhet i första hand avsett att beräkna det utgiftsbelopp, som ett

normalhushåll — man, hustru och två barn — med årlig inkomst av

cirka 2,000 kronor har att vidkännas för ovannämnda levnadskostnader

under ett år, innehåller dessutom gruppering av landskommunerna

i förhållande till ett approximativt beräknat riksmedeltal för samma

kostnader. Detta riksmedeltal, som emellertid omfattar både städer

och landsbygd, beräknas utgöra för livsmedel och bostad 1,084 kronor

samt för livsmedel, bostad och skatter 1,286 kronor. Grupperingen utvisar,

bland annat, att om hänsyn toges endast till livsmedel och bostad,

läge 391 kommuner, eller 97 procent av ifrågavarande antal, under riksmedeltalet

(72 med 15—10 procent, 223 med 10—5 procent och 96 med

5 procent eller mindre) samt 14 kommuner, eller 3 procent av antalet,

över riksmedeltalet (11 med 5 procent eller mindre och 3 med 5—10

procent). Det resultat, vartill undersökningen sålunda lett, lärer bekräfta

vad ovan antagits, eller att skattetyngda kommuner i allmänhet icke

erbjuda något särskilt i ögonen fallande med avseende å levnadskostnadernas

höjdläge. Ej heller kunna nämnda kostnader därstädes anses vara

anmärkningsvärt låga i jämförelse med förhållandet inom mindre skattetyngda

kommuner. Med avseende härå och i betraktande av den omständighet,

att levnadskostnadsstatistiken ännu saknar erforderlig fullständighet,

hava de sakkunniga vid förslagets utarbetande måst lämna nu omhandlade

synpunkt åsido.

I sammanhang med frågan om skattetryckets tillförlitlighet såsom

exponent för en kommuns understödsbehov torde vidare böra erinras om,

vad även tidigare berörts, att en viss olikformighet kan konstateras i avseende

å kommunernas bokföring och att detta förhållande i någon mån

försvårar en enhetlig prövning av behovets förhandenvaro och storlek i

olika kommuner. Riksdagen har emellertid i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 17 maj 1913 anhållit om utredning, huruvida och i vilken utsträckning

normerande bestämmelser från statens sida borde utfärdas till ledning

för bokföringen av kommunernas räkenskaper, varjämte hemställts,

att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Det torde väl förty kunna förutsättas, att den

svårighet, som berörda förhållande skulle i ett eller annat fall kunna medföra

vid bedömandet av en kommuns finansiella läge, snart nog skall un
Bihang

till riksdagens protokoll 1017. 1 saml. 265 käft. (Nr 308.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Rungt. MajUs nåd. proposition nr 308.

danröjas. Emellertid har förhållandet föranlett de sakkunniga att söka

förskaffa myndigheterna tillfälle till erforderlig kontroll å kommunernas

räkenskapsföring i sammanhang med den granskning av den kommunala

hushållningen, som skall äga rum vid handläggningen av understödsansökning.

Härvid syftas på en i författningsförslaget intagen bestämmelse

(se 8 §), att vid ansökan om understöd skola fogas, förutom å kommunalstämma

och kyrkostämma under det löpande året fastställda utgiftsoch

inkomststater, uppgifter i de hänseenden, som innehållas i det vid författningsförslaget

fogade formuläret. Detta är avsett att inrymma alla

uppgifter ur kommunens räkenskaper in. in., som kunna behövas för ansökningens

riktiga bedömande.

Slutligen må i avseende å betänkligheter, som kunna resas mot förslaget,

framhållas, att då inom de kommuner, som kunna ifrågasättas till

delaktighet i understödet, industrien i allmänhet är föga representerad, den

omständigheten icke torde behöva tillmätas större avseende, att på vissa

håll olika taxeringsgrunder kunna hava tillämpats vid uppdelning vederbörande

kommuner emellan av beskattningsbar inkomst av rörelse, som drives

inom två eller flera kommuner.»

Skatter, som I fråga om de skatter, till vilka hänsyn borde tagas vid bedömandet

beskatteia om en kommun skulle anses vara av skatt synnerligt betungad och på

trycket, grund därav i behov av understöd, anses i första hand kommunalskatten

(Sid. 57—62.) samt därjämte såväl landstingsskatten som vägskatten böra ifrågakomma.

Beträffande landstingsskatten framhålles, att den drabbade inom olika län

mycket ojämnt samt att densamma särskilt år 1916 på många håll högst

avsevärt höjts, och angående vägskatten påvisas dess tyngd och ojämnhet

år 1914 inom de olika distrikten, varvid erinras, att dryg vägskatt förekomme

särskilt inom de fyra nordligaste länen och å Gottland. 1 fråga

om andra utskylder anses den utan åtskillnad till orten drabbande statsbeskattningen

icke här böra komma i beaktande. Ej heller tages någon

hänsyn till de särskilda avgifterna till prästerskapets avlöning, enär förhållandena,

vad anginge kommunmedlemmarnas betungande av dylika

avgifter, vore så olikartade, och enär prästlöneregleringarna för övrigt

komme att i stor utsträckning genomföras under den närmaste framtiden,

varmed avgifterna inginge i kommunalskatten. Beträffande slutligen bidragen

till byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse samt

till skjutsentreprenad lämnas samtliga dessa bidrag, såsom i regel rörande

sig om relativt obetydliga belopp, utan vidare åsido.

Skatte- Vid övervägande av frågan, vilket mått av skattetryck skulle före
tryckets

ligga, för att en kommun borde anses vara av skatt synnerligt betungad,

(Sid. 62—63.)

s. 11 Kontrollera mot PDF

Knuff!. Maj-.ts nåd. proposition nr 308.

11

stanna de sakkunniga vid att föreslå, att trycket av kommunalskatt, landstingsskatt

och vägskatt skulle överstiga 10 kronor för 100 kronor inkomst.

Häri beräknas, såsom förut nämnts, kommunalskatten ingå med 8 kronor;

resten skulle fyllas av landstingsskatten och vägskatten, vilkas sammanlagda

medeltal enligt eu i statistiska centralbyrån på grundval av senast

tillgängliga siffror verkställd överslagsberäkning uppskattats till omkring 2

kronor för 100 kronor inkomst.

Enligt förslaget skulle nu angivna skattetryck hänföra sig till de

beslut om uttaxering, som fattats under det löpande året, d. v. s. det år,

varunder ansökning om understöd skulle göras. Då emellertid växlingar

år från år särskilt i fråga om kommunalskattens storlek talrikt förekomme,

och en kommun, som måhända rent tillfälligtvis ett visst år behövt besluta

kommunalskatt till högt belopp, medan den under de närmast föregående

åren haft väsentligt lägre uttaxering, icke torde kunna anses vara

av skatt synnerligt betungad, uppställes såsom ytterligare villkor härför,

att skattetrycket skall vara av mera stadigvarande art. Bestämmelse i dylik

riktning har ock införts i författningsförslaget, i vars 2 § stadgas, att det

tryck av ovan angivna tre skatteslag, som föranletts av det löpande och de

två nästföregående årens uttaxeringar, i medeltal för dessa tre år skall

överstiga 10 kronor för 100 kronor inkomst.

Angående skattetryckets beräknande anföres bl. a. följande: Skatte
Beräknandet

av skattetrycket inom en kommun vore förenat med vissa beräknande.

svårigheter till följd därav, att vägskatten alltid samt kommunalskatten (Sid. 63—66.)

och landstingsskatten understundom tyngde olika på olika beskattningsföremål,

varjämte vägskatten utginge efter andra grunder än de andra två

skatterna. Givet vore emellertid, att vid skattetryckets beräknande måste

byggas å enhetlig grund. Härutinnan föresloges (se 4 §), att kommunalskatten

och landstingsskatten skulle upptagas till det belopp för 100 kronor

inkomst, varmed de uttaxerats å inkomst av kapital och arbete, samt att

vägskatten skulle beräknas till det belopp för 100 kronor inkomst, som det

uttaxerade beloppet per vägfyrk utav inkomst av kapital och arbete motsvarade

för 100 kronor sådan inkomst. Om t. ex. inom en kommun kommunalskatten

utginge för 100 kronor inkomst med 10 kronor 27 öre av jordbruksfastighet

och 10 kronor 44 öre av andra beskattningsföremål, landstingsskatten,

för enahanda inkomst räknat, med respektive 1 krona 8 öre och 87 öre

samt vägskatten med 21 öre per vägfyrk utav inkomst av kapital och arbete,

skulle sålunda det tryck, som nämnda tre skatter tillhopa utövade å kommunen,

beräknas till 12 kronor 1 öre för 100 kronor inkomst. Man rörde sig

alltså här med ett fingerat skattetryck, såtillvida att varje 100-tal kronor

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

inkomst inom kommunen antoges, oavsett beskattningsföremålet, varifrån

inkomsten härflöte, vara lika belastat av alla tre skatterna. Yad kommunalskatten

och landstingsskatten anginge syntes dylikt antagande icke innebära

något större avsteg från vad i verkligheten ägde rum. De utginge

ju i regel med samma belopp, för 100 kronor inkomst räknat,

ur olika beskattningsföremål, och i de fall, där så ej skedde, vore växlingarna

icke av mera avsevärd betydelse. Däremot utginge vägskatten

med väsentligt olika belopp för olika beskattningsföremål, och särskilt

kunde jordbruksfastigheterna — vilka voro de förhärskande beskattningsföremålen

i de kommuner, som nu vore i fråga — synas oproportionerligt

tyngda av densamma. Emellertid fullgjordes berörda fastigheters

väsentliga åligganden i fråga om vägskatt in natura, och den

uppskattning därav, som särskilda nämnden verkställde, torde icke kunna

anses förete den jämlikhet inom olika distrikt, att det vore möjligt att

härutinnan räkna med någon enhetlighet i bördan, sådan den framginge

ur för handen varande siffror. Också skulle enligt gjord överslagsberäkning

minst halva antalet landskommuner i riket komma att bliva understödsberättigade,

därest vägbördans siffermässiga tryck å jordbruksfastighet

skulle vara avgörande, något som icke skulle komma i god överensstämmelse

med utgångspunkten för förslaget, enligt vilket endast kommuner

med abnormt högt skattetryck borde bispringas.

Här återstode svårligen annan utväg än att räkna efter belastningen

å inkomst av kapital och arbete. En oegentlighet vid den föreslagna anordningen

vore visserligen, att av kapital och arbete härrörande inkomst,

som bevillningstaxerats till lägre belopp än 1 000 kronor och på den grund

enligt lag vore fri från vägskatt, ändock antoges vara tyngd av dylik

skatt, och detsamma gällde i fråga om »annan» fastighet, som bevillningstaxerats

till lägre belopp än 800 kronor. Då emellertid oegentlig!)eterna

icke komme att hava annan påföljd, än att ägare av nämnda beskattningsföremål,

d. v. s. kommunens minsta skattebetalare, finge något högre andel

i understödet än som strängt taget borde tillkomma dem, hade de sakkunniga

ansett sig kunna lämna berörda oegentligheter, som förvisso icke

komme att röra sig om annat än obetydliga belopp, utan vidare avseende.

En annan påtaglig oegentlighet vore den, att vägskattepliktig »annan» fastighet,

som ju betalade tre gånger större vägskatt än inkomst, måste antagas

hava tre gånger mindre vägskatt än den i verkligheten hade och att dess

ägare sålunda komme att få minskad andel i understödet. Men då dylika

fastigheter torde förekomma tämligen sparsamt i de med förslaget avsedda

kommuner och minskningen i allt fall icke kunde antagas hava nämnvärd

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj itu nåd. proposition nr 308.

betydelse, hade ej heller denna oegentlighet synts böra hindra antagandet

av en enhetlig grund för skattetryckets beräknande.

Undantagsvis kunde skattetrycket vara olika inom olika delar av eu

kommun av den anledning, att ovan avsedda skatter utginge med olika belopp

inom de olika kommundelarna. Sålunda kunde kommunen vara uppdelad i

skolrotar med olika skolkostnader och därav följande olika hög kommunalskatt,

och liknande uppdelning kunde förekomma på fattigvårdens område:

fattigrotar med olika fattigvårdskostnader. Om vidare en kommun omfattade

tvä församlingar med olika uttaxeringar för kyrkliga ändamål, bleve

naturligtvis kommunalskatten i den kommundel, som omfattade den ena församlingen,

en annan än i den andra kommundelen, och slutligen — fäst

såsom rena undantagsfall — hände det, att landstingsskatten utginge med olika

belopp i olika kommundelar samt att en kommun vore uppdelad på olika

väghållningsdistrikt med olika vägskatt. I sådana fall som de nu angivna

finge särskild beräkning av skattetrycket göras för varje sådan kommundel,

inom vilken ifrågavarande skatter tillhopa utginge med annat belopp

än i övriga delar av kommunen.

Förutom ovan angivna bestämmelser, huru skattetrycket inom en kom- Kontrollmun

skulle kunna på grundval av beslutade uttaxeringar beräknas, anse de {nående ut

sakkunniga nödigt att meddela särskild föreskrift till vinnande av kontroll taxeringen.

över att den kommunala uttaxeringen verkställts först sedan alla disponibla (Sid- 66—68.)

tillgångar använts för bestridande av kommunens utgifter. Bland de tillgångar,

som härvid komma i fråga, nämnas särskilt skogsaccismedlen, andra

fonder och den personliga avgiften till folkskolan. Den åsyftade föreskriften

om kontroll å uttaxeringen har inrymts i förslagets 4 § under b),

där det föreskrives, att om en kommun icke eller endast delvis begagnat

sig av sin rätt att såsom förskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel

eller för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga

medel, skall beräknas den uttaxering, som skulle erfordrats, därest nämnda

tillgångar kommit till dylik användning.

Ännu en kontrollföreskrift med avseende å uttaxeringen har intagits

i 4 § under c), som innehåller stadgande, att om bland kommunens utgifter

ingår annuitet (ränta och amortering) å lån för annat ändamål än kyrko-,

folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen, skall beräknas allenast den

uttaxering, som skulle erfordrats, därest dylik annuitet icke medräknats

vid uttaxeringens bestämmande. Med detta stadgande, som upptagits från

den av reservanterna i 1912 års statsutskott gjorda hemställan beträffande

den _ ovan omförmälda propositionen i föreliggande fråga, har åsyftats att

förhindra kommun från att erhålla understöd för utgifter, som vore av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

uteslutande lokal natur. Härvid har närmast tänkts på annuiteter å lån för

teckning av aktier i järnväg, vilka lån enligt den vid betänkandet fogade

tabellbilagan 3 (sid. 199) i de där avsedda 424 kommunerna vid 1915 års slut

utgjorde ej mindre än 28,2 procent av kommunernas sammanlagda låneskuld.

Visserligen anmärktes under debatten i 1912 års riksdag, att om

gemensamt lår^ upptagits för skilda ändamål av lokal och allmän natur,

det icke bleve möjligt att reda ut, hur lånet skulle uppdelas på de olika

ändamålen. Häremot anföra emellertid de sakkunniga, att, frånsett den omständigheten,

att lån av dylikt slag mera sällan torde upptagits av sådana

kommuner som de nu ifrågavarande, det väl finge antagas, att erforderlig

utredning skulle kunna, under ärendets handläggning av Kungl.

Maj :ts befallningshavande, förebringas genom skriftväxling med kommunen.

Kostnad för Senast omhandlade stadgande anknyter till tanken, att statsunder
Ät

stödet bör avse att bringa lättnad allenast i utgifter, vilka drabba komvård.

munerna lör fullgörande av sådana skyldigheter, som tillika kunna anses

(Sid. 69-71.) avge statsändamål, samt att en kommun för att få understöd skall hava

under det löpande året beslutat utgifter för dylika skyldigheter utöver visst

minimibelopp. Ett strängt särskiljande av berörda skyldigheter från andra

kommunala åligganden anse de sakkunniga i fråga om landskommunerna

vanskligt nog. I 1912 års förslag antogos utgifterna för folkskola och

fattigvård såsom underlag för berättigandet till understöd. Då dessa utgifter

voro ostridigt erkända såsom fyllande statsändamål och då de tillhopa

städse utgjort och även framdeles torde komma att utgöra den

ojämförligt största delen av landskommunernas utgifter, funnes enligt de

sakkunnigas mening icke anledning att i detta avseende frångå nämnda

förslag, mot vilket härutinnan för övrigt ej framställts någon erinran

inom riksdagen.

I fråga om det minimibelopp, som utgifterna för folkskola och fattigvård

skola överstiga, för att understöd må beviljas, erinra de sakkunniga,

hurusom 1912 års förslag härutinnan innehöll den bestämmelse, att nämnda

utgifter per bevillningskrona skulle under det år, då ansökan om understöd

gjordes, överstiga det medelbelopp per bevillningskrona, varmed dessa utgifter

enligt den officiella statistiken under de tre senaste år, för vilka den

i tryck förelåge, drabbat rikets landskommuner. Det har emellertid synts

de sakkunniga lämpligare att i författningsförslaget fixera medelsiffran. Härigenom

skulle åtskilliga fördelar vinnas. Sålunda skulle eu kommun med

ledning av dylik siffra kunna utan vidare avgöra, om ifrågavarande villkor

för erhållande av understöd förelåge, och på så sätt kunde onödiga ansök
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kun (fl. Maj:t8 nåd.’ proposition nr 308.

ningar undvikas. Vidare sluppe man olägenheten att under handläggning av

ett understödsärende två medeltalssiffror förelåge, vilket enligt 1912 årsförslag

icke skulle kunnat undvikas, enär ny årgång av den officiella statistiken

rörande kommunernas finanser plägade utkomma under den tid, som skulle

komma att falla mellan avgivandet av Kungl. Maj:ts befallningshavandes

yttrande och Kungl. Maj:ts beslut i ärendet.

Vidare anmärkes av de sakkunniga, att med utgifter för folkskola och

fattigvård avses de utgifter för nämnda ändamål, som kvarstå efter avdrag

för sådana statsbidrag och andra kommunens inkomster, vilka omedelbart

hänföra sig till dylika ändamål. Denna definition förekommer i förslagets

3 §. Dessutom framgår av stadgandet i 2 § sista stycket, att av nu "avsedda

utgifter allenast sådana må komma i fråga, för vilkas bestridande

uttaxering beslutats, vilket stadgande innebär, att utgifter, som bestritts

med lånemedel, icke skola medräknas, men väl räntor och amorteringar.

Verkställda överslagsberäkningar hava givit vid handen, att om nyss

angivna begränsningar i begreppet »utgifter för folkskola och fattigvård»

iakttagas, kan förenämnda medelsiffra för åren 1912—1914 beräknas till

omkring 5 kronor för 100 kronor inkomst. Från och med 1915 utgår

emellertid statsbidraget till folkskolan med väsentligt ökat belopp, och den

sänkning i utgifterna, som förorsakas härav, torde kunna uppskattas till

omkring 10 procent. Medelsiffran har därför ansetts kunna sättas till 4

kronor 50 öre för nyssnämnda inkomst räknat.

I fråga om de riktlinjer, efter vilka understödet bör begränsas, före- Understödsslås

(se 7 §), att den kommunala skattebördan för folkskole- och fattig- ^estärn

vardsändamal icke skall lättas utöver vad landskommunerna i allmänhet mande.

enligt nyss angivna medelsiffra få vidkännas samt att understödet skall (Sid- 71—72-)

utgå enligt följande skala:

10.01— 11: 40 %

11.01— 12: 50 /

12.01— 16: 60 «/.

Över 16: 75 /

opaginerad Kontrollera mot PDF

Processuella

bestämmelser.

(Sid. 72-74.)

Understödets

utdelande.

(Sid. 74-75.)

1(5 Kungl. May.ts nåd. ''proposition nr 308.

Till förklaring av skalans innebörd hänvisas till följande tabell:

Skattesats

Kr.

Understöd

Kr.

Understödet

i % av skatte- satsen

Skattesats

Kr.

Understöd

_ Kr.

Understödet

i % av skatte- satsen

| för 100 kr. inkomst

för 10 ) kr. inkomst

11

0.40

3.64

..

7.05

33.57

12

0.90

7.50

22

7.80

35.45

13

1.50

11.54

23

8.55

37.17

14

2.10

15.00

24

9.30

38.75

15

2.70

18.00

25

10.05

40.20

16

3.30

20.62

26

10.80

41.54

17

4.05

23.82

27

11.55

42.78

18

4.80

26.67

28

12.30

43.93

19

5.55

29.21

29

13.06

45.00

20

6.30

31.50

30

13.80

46.00

Processuella bestämmelser hava intagits i förslagets 8, 9 och 11 §§.

I fråga om det sätt, på vilket understödet skulle komma kommunerna

till godo, hänvisas till 5, 10 och 11 §§, som härutinnan innehålla

följande: För att kommun må erhålla understöd skall i laga ordning hava

beslutats, att uppbörd av minst hälften utav den under det löpande året

beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast efter utgången av juni

månad påföljande år. Verkställes kommunalskattens uppbörd av skilda

uppbördsmyndigheter för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall

nämnda villkor°för erhållande av understöd tillämpas å vardera uppbörden.

Beviljat understöd må icke — utom i vissa angivna undantagsfall — användas

för bestridande av kommunens utgifter, utan skall vid ovannämnda uppbörd

genom avkortning å därvid förfallande skattebelopp tillgodokomma de

skattskyldiga efter storleken av deras kommunalskatt. För sådant ändamål

skall kommunen låta upprätta avkortningslängd, upptagande för envar

skattskyldig det belopp, som tillgodokommer honom. Verkställes uppbörden

av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma och för kyrkostämma,

skall särskild avkortningslängd upprättas till vardera uppbörden,

överstiger understödet icke 25 öre för 100 kronor inkomst, tillfaller det

kommunen såsom dess inkomst och avkortningslängd behöver sålunda då

icke upprättas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Map.ts nåd. proposition nr 308.

Mod den skattegräns, som antagits i förslaget, äro stadskommunerna

därur uteslutna. Köping, som utgör cn kommun för sig, har ansetts såsom

landskommun och har därför icke särskilt omnämnts i förslaget. I

fråga om municipalsamhällen har — då de skattskyldiga i sådant municipalsamhälle,

som ligger inom understödsberättigad kommun, komma såsom

medlemmar av kommunen i åtnjutande av understöd, som lämnats

densamma, samt, vad andra municipalsamhällen angår, dessa under alla

omständigheter torde komma att vara så få till antalet, att särskilda bestämmelser

för dem knappast torde vara motiverade — icke föreslagits,

att municipalsamhällen såsom sådana skulle kunna tilldelas understöd.

Beträffande det föreslagna understödssystemets verkningar hänvisas

till följande tabell, som upprättats under antagande, att det varit trycket

av år 1914 beslutade skatter, som skolat lättas.

1.

2.

3.

4.

1.

2.

3.

4.

L ä n.

Antal

lands-

kom-

muner.

Antal

under-

stödda

lands-

kom-

muner.

Kol. 3

i % av

kol. 2.

L ä n.

Antal

lands-

kom-

muner.

Antal

under-

stödda

lands-

kom-

muner.

Kol. 3

i % av

kol. 2.

Norrbottens ......

22

17

77''3

Skaraborgs.......

262

32

12-2

Blekinge........

35

17

48-6

Jönköpings .......

129

14

10-8

Göteborgs och Bohns . .

87

42

48-3

Uppsala........

85

4

4-7

Alvsborgs .......

221

87

39-4

Stockholms.......

113

5

4-4

Jämtlands.......

59

20

33''9

Kristianstads......

144

6

4-2

Kallnar........

105

32

30-5

Östergötlands......

149

5

3-4 |

Hallands........

86

26

302

Örebro.........

60

1

1-7

Gott! ands.......

92

27

29-3

Malmöhus.......

239

2

08

Västerbottens......

26

7

26-9

Kopparbergs......

50

—

0-o

Gävleborgs.......

49

11

22-4

Summa

2409

424

17*6

Västmanlands .....

69

14

20-3

Värmlands.......

88

17

19-3

Därav:

Västernorrlands.....

64

12

18-8

i Norrland och Dalarna .

270

67

24-8

Kronqbergs.......

85

15

17-6

i Götaland.......

1 634

305

18''7

Södermanlands.....

90

11

12-2

i Svealand.......

505

52

10-3

Till jämförelse har meddelats omstående tabell, utvisande, huru det

med 1912 års förslag avsedda understödsbeloppet skulle hava fördelats de

olika länen emellan.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 265 käft. (Nr 308.)

Stadslcommuner,

köpingar

och

municipalsamhällen.

(Sid. 75—76.)

Understödssystemets

verkningar.

(Sid. 77-80.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. May.ts nåd. proposition nr 308.

Kostnadsberäkning.

(Sid. 80—82.)

Hörda myndigheter.

1. | 2.

3.

4.

1-

2.

3.

4.

L ä n.

Antal

lands-

kom-

muner.

Antal

under-

stödda

lands-

kom-

muner.

Kol. 3

i % av

kol. 2.

L ä n.

Antal

lands-

kom-

muner.

Antal

under-

stödda

lands-

kom-

muner.

Kol. 3

i % av

kol. 2.

Blekinge ........

85

22

62-9

Kristianstads......

145

17

11-7

Göteborgs och Bohus . .

87

54

02-1

Södermanlands.....

90

10

11-1

Älvsborgs .......

221

116

52-5

Gävleborgs.......

48

5

10''4

Norrbottens......

21

10

47-6

Örebro.........

• 60

6

10o

Hallands........

86

34

395

Stockholms.......

115

11

9-6

Västerbottens......

24

9

37-5

Uppsala........

85

7

8-2

Jämtlands.......

59

21

35*6

Kopparbergs......

49

4

8-2

Gottlands.......

92

30

32-6

Östergötlands......

148

6

4*1

Värmlands.......

88

28

31-8

Malmöhus.......

240

3

13

Kalmar........

105

32

30-5

Summa

2 400

547

22*7

Västmanlands.....

69

16

23-2

Kronobergs.......

86

19

22-1

Därav:

Västernorrlands.....

64

14

21-9

i Götaland.......

1 637

406

24-8

Jönköpings .......

129

25

19-4

i Norrland och Dalarna

265

63

23-8

| Skaraborgs.......

263

48

18-3

i Svealand.......

507

78

15-4

I fråga om de kostnader för statsverket, som skulle föranledas av

ett godkännande i huvudsak av förslaget, anse de sakkunniga, att för bestridande

av berörda kostnader bordel 1918 års riksstat uppföras ett förslagsanslag

å 600,000 kronor.

Över de sakkunnigas förslag infordrades yttranden från Kungl. Maj:ts

befallningshavande i de olika länen. Av dessa myndigheter förklarade

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs,

Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län — med eller

utan motivering — att de icke hade något att erinra mot förslaget, varemot

Kungl. Maj ds befallningshavande i övriga län mot vissa detaljer i förslaget

gjorde erinringar, för vilka redogöres här nedan. Det må jämväl anmärkas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf.ts nåd. proposition nr SOS.

II)

att vid det av Kungl. Mry:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus

län avgivna utlåtandet voro fogade i huvudsak tillstyrkande uttalanden av

kronolänsmännen i Sotenäs, Stångenäs och Bullarens härad samt ordförandena

i Krokstads, Sanne, Lane-Ryrs, Berfendals och Naverstads socknars

kommunalstämmor.

Angående förslagets allmänna principer yttrade:

a) Kungl Maj.is befallningshavande i Stockholms län: Dä hela förslaget

uttryckligen vore av mycket provisorisk natur och det givetvis vore önskvärt,

att även det mindretal i skattehänseende betryckta kommuner, vilket

förekomme i länet, erhölle någon lindring, torde skäl vara, att förslaget

bringades till utförande.

b) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Upsala län: Förslagets effekt

av lindring i landskommunernas skattebördor syntes så ringa i jämförelse

med de lindringar i samma avseende, som ansåges komma att bliva en

följd av den nya väglagstiftningen och den nya fattigvårdslagstiftningen

samt kanske i ännu högre grad genom de bestämmelser, som allt emellanåt

tillkomma i nya författningar angående skolväsendet, af t Kungl. Maj:ts

befallningshavande känt någon tvekan, huruvida det föreslagna institutet,

som med sitt kontanta bidrag ovillkorligen i sig innebure någonting mindre

tilltalande, över huvud taget kunde anses nödigt och huruvida man ej

snarare borde vara betänkt på att stärka verkan av den lindring över eu

kam, som på ovan angivna vägar kunde komma kommunerna till del. Det

medgåves emellertid villigt, att denna uppfattning av saken kunde vara

påverkad av det lyckliga förhållande, att den för länets kommuner i allmänhet

utmärkande ytterst försiktiga kommunalpolitiken ej medfört sådana

följder, som syntes vara ej alltför ovanliga inom andra delar av riket.

c) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län: Det vore

uppenbart, att något borde göras för att genom statens mellankomst lätta

det kommunala skattetrycket i en del kommuner. Förslaget, om än väl

tyngande genom sina detaljer, syntes i huvudsak vara ägnat att läggas till

grund för föreskrifter i ämnet.

d) Kungl. Maj.is befallningshavande i Östergötlands län: Därest provisoriska

åtgärder för undvikande av det finansiella nödläget hos så många

landskommuner redan nu skulle vidtagas, komme den härigenom uppkomna

lindring givetvis att verka rätt ojämnt i avseende å de kommuner,

som därmed avsåges. Denna olägenhet torde ej heller kunna undvikas vid

tillämpning av det föreliggande förslaget, ty de nu rådande förhållandena

måste alltid medföra en viss godtycklighet vid bestämmandet av de grunder,

som skulle komma till användning vid beräknandet av skattetrycket,

Förslagets

allmänna

principer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

ehuru de sakkunnigas beräkningssätt onekligen syntes innebära vissa praktiska

fördelar. Också hade Kungl. Maj:ts befallningshavande, därest ett

ingripande från statens sida uti ifrågavarande hänseende ansåges redan nu

höra komma till stånd, icke något att erinra mot förslagets huvudpunkter.

e) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kalmar län: Väl syntes det

önskligt, att ett än kraftigare understöd än förslaget syntes åsyfta bleve

de skattetyngda kommunerna berett, men Kungl. Maj:ts befallningshavande

funne sig icke för närvarande böra göra någon erinran beträffande de principer,

å vilka förslaget vore byggt, vadan alltså dess antagande tillstyrktes.

f) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län: Det hade under

frågans föregående behandling i riksdagen framhållits, att den faktiska

utdebiteringen inom en kommun icke vore någon fullt tillförlitlig mätare

på kommunens ekonomiska ställning och verkliga behov av statsunderstöd.

Bortsett från förekommande ojämnheter i fastighetstaxeringen, vilka härvidlag

visserligen spelade en betydande roll, torde förmågan att bära ett

procentuellt sett lika skattetryck vara avsevärt större i rena jordbrukskommuner

än i sådana kommuner, där den övervägande delen av kommunalintäkterna

härfiöte från smärre inkomsttagare, industriarbetare, fiskare

och med dem jämställda. Kommuner av sistberörda kategori hade genom

den nu rådande kristiden mångenstädes blivit försatta i en än ogynnsammare

ställning, då genom arbetslöshet och stegrade levnadskostnader

skatteförmågan försvagats samtidigt som utgifterna, särskilt för fattigvården,

i avsevärd mån ökats. Här i länet hade sålunda flera kommuner,

vilkas ekonomi förut till väsentlig del uppburits av stenindustrien, under

de senaste åren råkat i verkligt nödläge till följd av denna industris nedläggning.

Detta gällde särskilt öarna Tjurkö och Sturkö med deras relativt

svaga jordbruk och talrika stenhuggarbefolkning. Så hade exempelvis

inom Tjurkö kommun den beräknade inkomsten av kapital och arbete

nedgått från 56,678 kronor år 1913 till 28,190 kronor år 1916, under

det att inkomsten av fastighet för båda de nämnda åren belöpte sig till

endast omkring 16,500 kronor. Emellertid syntes att döma av de vid

betänkandet fogade tabellerna — utdebiteringen inom dessa kommuner

hittills icke hava varit så hög, att de enligt förslaget omedelbart skulle

kunna bliva delaktiga i ett eventuellt statsanslag. Detta förefölle onekligen

som en orättvisa, särskilt vid jämförelse med en sådan kommun

som Ramdala — eu av länets bördigaste socknar med genomgående burgen

befolkning — där utdebiteringen dock under de senaste åren uppnått

den höjd, som enligt förslaget skulle berättiga till understöd redan

för år 1917.

Även om sålunda utdebiteringssiffrorna icke alltid lämnade till
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

21

lyckligt material för bedömande av en kommuns verkliga behov av statsunderstöd,

toi’de å andra sidan i frågans nuvarande läge någon annan

mera tillförlitlig norm för ett rättvist uppskattande av behovet icke kunna

uppställas. Under sådana förhållanden syntes den enda möjligheten att

undvika alltför stora ojämnheter vid anslagets fördelning ligga däri, att åt

Kungl. Maj:t inrymdes en friare prövningsrätt, så att statsunderstöd i

särskilt ömmande fall borde kunna utgå även om utdebiteringen icke

uppnått den höjd, som i 2 § av förslaget till kungörelse förutsattes.

g) Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Kristianstads län: Lagbestämmelser

i syfte att genom statsunderstöd åstadkomma en lindring för de

mest skattetyngda kommunerna måste, även om de blott vore provisoriska,

enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning hälsas med tillfredsställelse,

vadan bifall tillstyrktes till förslaget.

h) Kungl. Maj:ts befallning skavande i Göteborgs och Bohus län: Då

ovisst torde vara, hur lång tid ett fullständigt genomförande av kommunalskattereformen

komme att kräva, syntes det vara i överensstämmelse

med rättvisans krav, att i avvaktan därpå åtgärder vidtoges för lindrande

av skattetrycket för de mest betungade kommunerna. Det föreliggande

förslaget syntes vara väl avvägt, ehuru säkerligen vid en tillämpning av

däri upptagna bestämmelser stora svårigheter komme att yppa sig. Då

emellertid sådana icke torde kunna undvikas, när det gällde ett provisorium,

tillstyrktes att, under förutsättning att statsunderstöd ansåges böra

utgå för ifrågavarande ändamål, förslaget lädes till grund för bestämmelser

härutinnan.

i) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län: Enligt utredningen

syntes övervägande skäl tala för provisorisk statshjälp åt skattetyngda

kommuner, även om det ifrågasatta ingripandet från statens sida

lymde antagas icke få någon större betydelse i kommunalt hänseende.

Åtminstone beträffande Värmlands län kunde sägas, att fördelarna knappast

bleve särdeles avsevärda, då antalet kommuner av hithörande slag

vore förhållandevis ringa.

Ojämnheterna i skattetrycket måste jämväl för detta län i väsentlig

grad tillskrivas bristande jämlikhet i fastighetstaxeringen. Emellertid torde

böra erinras om de ansträngningar, som under senare tid nedlagts för

uppnående av en mera rättvis värdesättning av jordbruksfastighet. Om

också arbetet härmed gått långsamt och under motstånd från kommunerna

själva, vore dock ovedersägligt, att med höjda taxeringar i förening med

verkningarna av skogsaccisen ändringar i förhållandena gjort sig märkbara.

Statistiken vittnade om sjunkande tendens i den kommunala utde
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

biteringen, vilket med största sannolikhet komme att fortgå efter den år

1918 inträffande fastighetstaxeringen. 1 varje fall torde dock alltid komma

att kvarstå ett avsevärt antal kommuner i så ogynnsamt läge, att den föreslagna

statsåtgärden vore påkallad. Omfattningen av statsunderstödet syntes

ock synnerligen måttfull liksom detsamma i statsfinansiellt hänseende

kunde anses tämligen obetydligt. Kungl. Maj:ts befallningshavande hade

därför ej funnit anledning till erinran vare sig mot föreslagna grunder

och förutsättningar för understödets utgående eller dess storlek, desto

mindre som dessa grunder liksom garantierna mot missbruk syntes strängt

avmätta och begränsade.

]) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län: Aven om komraunalskattekommitterades

arbete ännu torde kräva någon tid, innan deras

förslag kunde komma att framläggas, hyste Kungl. Maj:ts befallningshavande

dock tvekan om lämpligheten av eu tillfällig lagstiftning under

mellantiden. Skulle emellertid en sådan lagstiftning av statsmakterna befinnas

erfosderlig, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande icke funnit anledning

till särskild erinran mot förslaget.

k) Kungl. Maj ds befallningshavande i Gävleborgs län: Då av den

åstadkomna utredningen behovet av skyndsamma åtgärder från statens sida

i .skatteutjämningssyfte vore ådagalagt, men definitiva åtgärder i sådant

syfte först efter åtskilliga år torde vara att förvänta, vore provisoriska

åtgärder önskvärda och påkallade; och då i de sakkunnigas förslag blivit

beaktade de vid frågans föregående behandling framställda synpunkter,

tillstyrktes förslaget.

l) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västernorrlands län: Mot förslagets

principer vore icke något att i huvudsak erinra. Dock syntes ett

antagande av förslaget komma att i vissa fall åstadkomma skattepolitiska

ojämnheter. Bland annat vore att märka, att, enligt vad erfarenheten

sjåve vid handen, 100 kronor beräknad inkomst av jordbruksfastighet ägde

i det närmaste dubbelt så stor skattekraft som motsvarande inkomst av

annan fastighet eller kapital och arbete. Kommunalskatterna tyngde också

högst olika på inkomst av jordbruksfastighet och på annan inkomst. Med

hänsyn emellertid till de föreslagna åtgärdernas helt provisoriska karaktär

och då undanröjande av dessa ojämnheter skulle förutsätta för frågans

snara lösning försvårande ändringar i bestående kommunala skatteanordningar,

torde dessa betänkligheter böra få falla.

in) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län: Förslaget

syntes icke i önskvärd utsträckning åstadkomma en välbehövlig skatteutjämning

samt en lindring av skattetrycket för kommuner, som kunde anses

vara därav i oundgängligt behov. Som emellertid här endast vore fråga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungt. Majds nåd. proposition nr SOS.

om ett provisorium i avvaktan på definitiva anordningar för vinnande av

större likformighet i det kommunala skattetrycket, syntes icke något vara

att erinra mot att förslaget tillsvidare vunne tillämpning.

n) Kungl■ Maj ds befallning shav ande i Västerbottens län: Då eu

slutgiltig lösning av de kommunala skatteproblemen icke kunde förväntas

under den närmare framtiden, vore av trängande behov, att stateji provisoriskt.

komrne de mest skattetyngda kommunerna till hjälp. Åtgärder

för utjämnande i någon mån av den största ojämnheten mellan skattetrycket

inom de olika kommunerna vore ock så mycket mera påkallade,

som kommunerna i så avsevärd utsträckning fullgjorde skyldigheter, vilka

tillika vore statsändamål, och som det nuvarande prisläget givetvis också

orsakade kommunerna ökade utgifter och medförde ökat skattetryck för

deras innebyggare. Förslaget vore också, även om ett ännu kraftigare

bistånd varit önskvärt, förtjänt av avseende. De sakkunniga syntes hava

på ett i det hela lyckligt sätt löst den svåra uppgiften, som förelegat och

som knappast torde kunna fullt rättvist och slutgiltigt vinna sin lösning

allenast genom åtgärder av den natur, varom här vore fråga.

o) Kungl. Maj ds befallningsliavande i Norrbottens län: Med hänsyn

till förslagets karaktär av provisorium syntes de grunder, efter vilka

understödet skulle? utgå, väl avvägda. Storleken av det föreslagna understödet

vore ju icke betydande och den lättnad, som härigenom kunde

beredas de särskilt skattetyngda landskommunerna, bleve därför ej särdeles

stor. I avbidan på ett slutgiltigt förslag samt på ett statsfinansiellt

tillstånd, som kunde tillåta en synnerligen behövlig, mera djupgående utjämning

av det kommunala skattetrycket, syntes emellertid den nu i utsikt

ställda provisoriska skattelindringen böra tacksamt mottagas.

Beträffande förslagets detaljstadganden anförde:

1) I fråga om 2 §.

a) Kungl. Majds befallningsliavande i Gottlands län, att till grundval

för bedömandet av understödsbehevet syntes böra läggas förhållandena

under eu något längre tidrymd än den föreslagna.

b) Kungl. Majds befallningsliavande i Älvsborgs län: Då skattetrycket.

drabbade, omedelbart de skattskyldiga individerna och inverkade på

deras ekonomi, vore för dem av vikt, att ett över hövan starkt skattetryck

även för blott ett särskilt år lindrades. För kommunen åter, om man

betraktade den såsom en hushållsenhet, kunde väl sägas, att skattetrycket

endast efter eu följd av år kunde vara av betydelse i avseende å dess

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

ekonomiska bestånd, då följderna av trycket på individerna — avfolkning

och minskad skatteförmåga o. s. v. — först småningom trädde i dagen.

Endast vid ett sådant betraktelsesätt kunde bestämmelsen om ett medeltal

för flera år vara berättigat. Men i grunden måste väl den tillämnade

skattelindringen vara avsedd att komma just de enskilda skattskyldiga, till

godo. På dessa skäl torde nämnda bestämmelsers lämplighet eller nödvändighet

kunna ifrågasättas.

'' d) Kungl. Majds be fållning sliavande i Västmanlands län: Då i de

redan reglerade pastoraten avgifterna till prästerskapet utginge efter samma

grunder som kommunalskatten i övrigt och uppfördes å debetsedeln

som kommunalskatt, bleve i dessa pastorat ifrågavarande avgifter medräknade

i den skattebörda, vartill i förevarande avseende hänsyn toges. 1

oreglerade pastorat däremot skulle enligt förslaget ifrågavarande avgifter icke

medräknas. Det kunde under sådana förhållanden ifrågasättas, huruvida ej,

för likformighetens skull, ifrågavarande avgifter i de reglerade pastoraten

borde tillsvidare, till dess prästlöneregleringarna allmänt genomförts, avräknas

från denna skattebörda. ,

Underlaget för berättigande av understöd enligt förslaget vore utgifterna

för folkskola och fattigvård, vilka utgifter framför andra ansåges

tjäna statsändamål. Uppginge utskylderna för folkskola och fattigvård ej

till mer än 4 kronor 50 öre för 1Ö0 kronor inkomst, beviljades ej något

statsunderstöd, i huru hög grad än kommunen i övrigt vore skattetyngd,

och understöd utginge ej till högre belopp, än att utskylderna till skola

och fattigvård nedbringats till nämnda 4 kronor 50 öre. Utgifter för sådana

viktiga statsändamål som de kyrkliga, exempelvis byggande och

reparation av kyrka, eller sundhetsvården hade ställts utanför. Betänkandet

gåve dock vid handen, att utgifterna för byggande oeli reparation av

kyrka, vilka utgifter församlingarna helt visst icke utan tvingande skäl

ålade sig, vore i vissa kommuner betungande nog.

Skälet till att sistnämnda utgifter ej medräknats angåves vara, att

desamma icke medräknats i medelsiffran 4 kronor 50 öre för 100 kronor

inkomst, vartill kommunernas utgifter för statsändamål beräknats, samt att

denna medelsiffra måste höjas något, ifall de medräknades. Detta skulle

i sin ordning medföra, att en del kommuner, som saknade sådana utgifter

men däremot offrat så mycket på skola och fattigvård, att de med den

nu beräknade medelsiffran nätt och jämt skulle bliva delaktiga av statsunderstöd,

skulle löpa risken att med en högre medelsiffra bliva utan sådant

understöd. Denna motivering syntes mindre vägande. Om den av

de sakkunniga beräknade medelsiffran 4 kronor 50 öre ej kunde bibehållas

vid ett medräknande av alla kommunens utgifter för statsändamål, vilket

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Mnf.ts nåd. proposition nr 308.

dock ej borde vara uteslutet, syntes det i allt fall rättvist, att alla utgifter

för statsändamål, vilka kommunerna ju ej kunde undandraga sig — dock

på ovan angivna skäl med undantag för avgifterna till prästerskapet —

borde utgöra underlaget för berättigande av statsunderstöd. För statsverket

torde den ökade kostnaden i intetdera fallet bliva, av någon betydenhet.

2) 1 fråga om 4 §.

Kungl. Maj ds befallning skavande i Älvsborgs län: Bland utgifter,

som borde få medtagas vid beräkning av till understöd berättigande skattetryck,

borde även upptagas sådana, som förorsakats av allmän svårare nöd

eller av utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, såsom anslag till

förekommande av arbetslöshet, till understöd åt nödlidande och dylikt, utan

att kunna hänföras till fattigvård. Avdrag för annuitet å lån för dylika

ändamål borde sålunda icke göras vid sådan beräkning, som avsåges i

4 § under c).

3) I fråga om 6 § första och andra styckena.

a) Kungl. Majäs befallning shav ande i Uppsala län: Kungl. Maj:ts befallningshavande

hade mot förslaget i rent formellt avseende ej annat att

erinra, ån att prövningen av den i 6 § omförmälda omständighet, huruvida

jordbruksfastigheterna inom viss kommun taxerats lägre än vad inom länet i

allmänhet i sådant hänseende gällde, torde komma att erbjuda rätt stora

svårigheter. Prövningsnämnden med densamma till buds stående krafter

hade ofta mycket svårt att komma till ett resultat vid en sådan prövning

och en. efterprövning av Kungl. Maj:ts befallningshavande på samma fält

torde ej bliva mindre vansklig.

b) . Kungl. Majäs befallningshavande i Södermanlands län: En så
dan

kritik av beskattningsmyndigheternas åtgöranden, som enligt 6 och 9

§§ skulle av Kungl. Maj:ts befallningshavande utövas, kunde icke anses

lämplig, även om man såge bort från svårigheten att rättvist avgöra ett

i detta avseende framkommet spörsmål.

c) Kungl. Majäs befallningshavande i Malmöhus län: Att träffa ett

rättvist avgörande vid bedömandet, huruvida en kommun vore att anse

som synnerligt skattetyngd, vore säkerligen förenat med stora svårigheter.

Den prövning, som enligt förslaget skulle åligga Kungl. Maj:ts befallningshavande,

måste förty bliva ganska vansklig. Vad 2—5 §§ stadgade

såsom villkor för att en landskommun skulle anses betungad kunde visserligen

ganska lätt bedömas. Mera svårlösta vore de spörsmål, som 6 §

avsåge. Utan tvivel rådde en viss ojämnhet beträffande taxeringen sär
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 265 käft. (Nr 308.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

skilt av jordbruksfastigheter. Men just denna ojämnhet medförde, att en

jämförelse mellan taxeringsvärdena i den kommun, som det i det särskilda

fallet gällde, samt taxeringsvärdena i grannkommunerna eller eljest

närbelägna kommuner kunde lämna missvisande resultat. Det vore nämligen

knappast möjligt att med rimlig grad av visshet avgöra, huruvida

i "den eller de kommuner, med vilka med hänsyn till jordens beskaffenhet

jämförelse anställdes, taxeringsvärdena vore riktigt avvägda. Icke lättare

löstes frågan, om jämförelse anställdes med taxeringsvärdena i allmänhet

inom länet, eftersom så att säga typiska taxeringsvärden näppeligen stode

att finna.

De uttalade betänkligheterna kunde dock måhända anses äga mindre

betydelse, eftersom den föreslagna författningen i ämnet vore avsedd

endast som ett provisorium, att tillämpas intill dess en fullständigare utjämning

av den kommunala skattebördan hunnit genomföras.

d) Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Västernorrlands län: Då det

enligt gällande taxeringsförfattning vore prövningsnäinnden, vilkens självskrivne

ordförande vore landshövdingen i länet, och kronans i prövningsnämnden

närvarande ombud, landskamreren i länet, ålagt att efter noggrann

prövning av alla föreliggande förhållanden tillse, att taxeringen

inom länet bleve ej blott rättvis och billig utan ock jämlik, syntes det

minst sagt opåkallat, att, efter det taxeringen blivit i enlighet med kronans

ombuds eventuella yrkanden fastställd, särskild granskning av taxeringens

jämlikhet skulle i ärende av förevarande beskaffenhet erfordi’as.

Det i 6 § härom intagna stadgande syntes fördenskull böra utgå.

4) 1 fråga om 6 § första och tredje styckena.

a) Kungl. Majds befallningshavande i Södermanlands län: Föga lämpligare

och lättare än att döma över taxeringsmyndigheternas åtgöranden

torde det vara att öva rättvis kritik i frågorna, som avsåges i 6 § tredje

stycket. Det torde också kunna ifrågasättas, huruvida icke den begränsning

av understödet, som i 7 § stadgades, i och för sig vore tillräcklig

att förebygga den misshushållning i den kommunala ekonomien, som sista

punkten i 6 § torde avse att förebygga.

b) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län: I de kommunala

lönefrågor, som varit föremål för Kungl. Maj:ts befallningshavandes

behandling, hade kommunerna sökt få längsta möjliga lånetid. Med hänsyn

till kommunernas under årens lopp växlande behov hade det synts

befallningshavanden önskvärt, att lånetiden begränsats till den kortast

möjliga. Nu kunde det tänkas, att en kommun av utsikten att erhålla

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majtis nåd. proposition nr 308.

27

understöd kunde besluta upptaga lån på mycket kort tid. Då någon bestämmelse

om lånetidens längd icke upptagits i föreliggande stadgande,

syntes kommunen icke vara utesluten från möjligheten att erhålla understöd.

Detta torde icke vara avsett. För att i dylikt fall kunna utesluta

eu kommun från understöd, torde i stadgandet böra upptagas bestämmelse

därom, att lånet jämväl borde vara ställt på lämplig återbetalningstid.

c) Kungl. Maj:ts b ef a l In i ngsh a v ande i Afal malm s län: Det hände

icke sällan, att kommunen år från år uppsköte behövliga kommunala arbeten,

intill dess verkställandet bleve en tvingande nödvändighet. Tydligen

kunde genom sådant förfarande föranledas kommunalskattens avsevärda

höjning för ett eller flera år. Vid bedömandet i dylika fall av

ansökning om statsunderstöd torde sannolikt ej kunna bestridas, att de

kommunala anstalternas vidtagande varit av trängande behov påkallat.

Men därmed torde knappast kunna anses ådagalagt, att kommunen i fråga

vore särskilt skattetyngd. Emellertid kunde måhända jämväl denna betänklighet

anses äga mindre betydelse, enär förslaget vore avsett endast

som ett provisorium.

d) Kungl. Maj ds befallning blånande i Halland* län: Det torde vara

obestridligt, att våra kommuner blivit ålagda åtskilliga förpliktelser, vilka

rätteligen vore att hänföra till sådana skyldigheter, som måste anses åligga

staten. På grund av de växlande förhållanden, som förefunnes i de skilda

kommunerna, föranledde uppfyllandet av dessa skyldigheter olika skattetryck

i de olika kommunerna. Skulle skyldigheternas uppfyllande icke

kunna ske mer än på ett sätt och fördelarna därav bliva lika för alla

kommunerna, så torde det vara uppenbart, att detta ojämna skattetryck

fortast möjligt borde utjämnas. Éjå enkel ställde sig emellertid icke saken.

Skyldigheterna att ombesörja folkskoleväsendet och fattigvården — för att

•nu nämna de förpliktelser av ifrågavarande art, som närmast torde vara

att hänföra till statsändamål — kunde tydligen tillgodoses på en mångfald

växlande sätt. Därest en kommun endast uppfyllde vad den i sådant

avseende vore skyldig att gorå, men det oaktat nödgades för ändamålet

utgiva mer än i allmänhet utginge av kommunerna, drabbades kommunen

tydligen av en m erutgift, som borde densamma av staten ersättas, men

gjorde den däremot iner än den vore pliktig, så borde den, hur prisvärd

än dess åtgärd kunde vara, själv bära de kostnader, som därav uppstode.

Det gällde därför att i varje särskilt fall avgöra, huruvida en kommun

endast uppfyllt sina ifrågavarande skyldigheter eller gått längre än erforderligt

varit. Naturligen hade man en stark garanti däruti, att överloppsgärningarna

hitintills medfört uteslutande ökade skattebördor för de

beslutande kommunalmedleramarna själva, men erfarenheten hade dock

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

givit vid handen, att bland fel, som vidlådde vårt folk, kommunallyx och

kommunalfåfänga icke torde vara alldeles uteslutna. Så länge emellertid

dessa fel allenast gått ut över kommunens medlemmar själva, hade det

allmänna däremot haft mindre att invända, men då det nu ifrågasattes,

att staten skulle träda hjälpande emellan, måste man se till, att hjälpen

icke lämnades i andra fall än då de över hövan tyngande skattebördorna

vore orsakade allenast av fullgörandet av skyldigheter, som icke kunnat

undvikas.

De sakkunniga hade tydligen haft uppmärksamheten fäst på berörda

förhållande och hade föreslagit åtskilliga bestämmelser, som förvisso var

i sin mån vore ägnade att förebygga, att statsunderstöd lämnades för utgifter,

som icke varit nödiga, men det torde dock kunna ifrågasättas, om

icke dessa bestämmelser skulle kunna göras ännu mer betryggande. Detta

syntes vara så mycket mer av nöden, som det ifrågasatta statsunderstödet

tydligen vore avsett att utgå under en följd av år och kommunerna därför

kunde för framtiden inrätta sig så, att de utfinge detsamma under de

i den blivande kungörelsen omförmälda förutsättningar. Bland dessa förutsättningar

förekomme jämväl den, att det höga skattetrycket icke kunde

anses hava väsentligen förorsakats därav, att kommunen under det löpande

året eller något av de två nästföregående åren vidtagit med avsevärda

utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av trängande behov påkallade,

eller beslutat kommunalskatt för täckande av utgifter, vilka enligt normal

hushållning i stället bort bestridas med läkemedel. Denna bestämmelse

syntes i flera avseenden anmärkningsvärd. A ena sidan kunde man tänka

sig, att de utgifter, för vilkas täckande skatter erfordrades under det

löpande året, vore alla av trängande behov påkallade, men att så icke

varit förhållandet med en utgift två år förut, som dock icke numera inverkade

på kommunens budget, och det syntes då hårt, att kommunen

icke skulle kunna komma i åtnjutande av statsbidrag. Och å andra sidan

kunde det ofta inträffa, att en kommun för vida mer än två år tillbaka

vidtagit en anstalt, som allt fortfarande tyngde budgeten. Hade då denna

anstalt icke varit av trängande behov påkallad, syntes det icke vara riktigt,

att denna kommun det oaktat skulle erhålla statsunderstöd. Ifrågavarande

föreskrift syntes därför böra ändras därhän, att i varje fall skulle

undersökas, huruvida skattetrycket under det löpande året icke väsentligen

förorsakats av sådana beslut, som här ovan omförmälts —- dessa

beslut finge hava fattats huru långt tillbaka i tiden som helst. Först om

det vid undersökningen visade sig, att så icke vore förhållandet, borde

statsunderstöd lämnas. Av vikt redan för närvarande, syntes, såsom redan

blivit nämnt, eu dylik bestämmelse vara än mer påkallad med tanke på

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Ma:jts nåd. proposition nr 308.

frestelsen för kommunerna att i framtiden besluta anstalter, vilkas gäldande

efter ett par års förlopp till större eller mindre del komme att övertagas

av staten.. Det vore antagligt, att den ökade garanti, som sålunda av

Kungl. Maj:ts befallningshavande föresloges, skulle komma att öka arbetet

såväl för den understöd sökande kommunen som för de prövande myndigheterna,

men garantien syntes nödvändig, om ett tillfredsställande resultat

skulle kunna ernås.

e) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs län: Bestämmelsen

i 6 § tredje stycket torde bliva synnerligen svår att tillämpa. För ändamålet

syntes åtminstone böra fordras, att vid ansökan om statsunderstöd

skulle förutom de i 8 § omförmälda handlingar och uppgifter fogas en fullständig

redogörelse för alla av kommunen under de ifrågavarande åren

beslutade företag och anstalter.

5) I fråga om 11 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län: Kravet på särskilda

avkortningslängder torde medföra ett mycket tidsödande arbete, som

för större kommuner, och där uppbörden fördes i olika längder, komme

att göra sig ganska kännbart. Såsom mera praktiskt syntes därför vara

att förorda den av de sakkunniga ock ifrågasatta åtgärden att låta understödet

i sin helhet ingå i budgeten.

Slutligen må anmärkas, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands

län föreslog, att i förslaget uttryckligen borde utsägas, att med

landskommun i nu förevarande avseende skulle likställas köping, som utgjorde

egen kommun. Härjämte framställdes i några utlåtanden en del

erinringar i avseende å de processuella bestämmelserna i förslaget, men

torde det ej vara nödigt att här redogöra för dem.

Den av de sakkunniga förebragta utredningen rörande de ekonomiska

förhållandena i skattetyngda kommuner synes till fullo bekräfta vad

förut ofta framhållits, eller att till följd av alltför dryg beskattning för

kommunala ändamål kommuner mångenstädes råkat i nödställd belägenhet.

Att staten härvidlag har starka skäl att träda hjälpande emellan lärer vara

uppenbart av den anledning, att kommunerna fullgöra skyldigheter för

ändamål, som tillika äro statsändamål. Yad särskilt landskommunerna

angår utgöra deras utgifter för statsändamål den allra väsentligaste anparten

i deras budget. Sålunda utgjorde — för att endast tala om utgifterna

för skolväsendet och fattigvården, vilka ostridigt äro erkända så
-

Dejmrte
ments
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

KungL Ma,j:ts nåd. proposition nr 308.

som fyllande statsändamål — nämnda utgifter, trots det betydande statsbidraget

till folkskolan, i medeltal för åren 1904—1914 icke mindre än

70,s procent av landskommunernas samtliga utgifter.

En kraftig hjälp från statens sida i förevarande avseende torde

vinnas genom interkornmunal skatteutjämning på det sätt, att avgifter

av mera allmän eller statlig natur till större eller mindre del lyftas

upp från primärkommuner till större enheter, landsting eller stat, och

alltså få en jämnare fördelning än med nuvarande utgifts- och skatteordning

är fallet. En sådan uppfattning har också, såsom förut framhållits,

0 fått sitt uttryck i redan vidtagna åtgärder. Liknande utväg har

också anvisats bl. a", i uppdrag, som lämnats fattigvårdslagstiftningskommittén

och vägkommissionen samt framför allt kommunalskattekommitterade.

Vad angår de båda förstnämndas förslag, som redan avgivits,

må väl vara sant, att de innehålla åtskilliga uppslag för åvägabringande

av jämnare fördelning utav utgifterna för fattigvård och väghållning; men

frånsett ovissheten, huruvida nämnda förslag varda upphöjda till lag,

torde kunna antagas, att det ännu dröjer någon tid, innan de framläggas

till antagande. Särskilt gäller detta vägkommissionens förslag, som för

sin tillämpning förutsätter ytterligare andra ännu ej upprättade förslag.

Kommunalskattekommitterade återigen hava, på sätt ovan framhållits, ännu

icke ens påbörjat den del av sitt arbete, som åsyftar framställande av

direkta och definitiva förslag till åstadkommande av interkornmunal skatteutjämning,

och avsevärd tid torde därför ännu återstå, innan dylika förslag

föreligga. Vid dessa förhållanden och då de mest skattetyngda kommunernas0

krav på hjälp synes i hög grad trängande, föreligga otvivelaktigt

starka skäl att — utan att avvakta verkan av den ändrade lagstiftning, .

som må kunna komma till stånd med anledning av ovanberörda uppdrag

— upptaga frågan om vidtagande av andra åtgärder för mildrande av det

nödläge i finansiellt avseende, vari så många kommuner råkat.

Då, såsom nämnts, nu ej är fråga om annat än provisoriska åtgärder,

synes ej vara något att invända mot den av de sakkunniga uttalade

uppfattningen, att några ändringar av kommunalförfattningarna eller grunderna

för nu utgående understöd till kommunerna för särskilda ändamålicke

borde vidtagas samt att den enda väg till provisoriskt inskridande

från statens sida, som med utsikt till framgång nu skulle kunna ifrågakomma,

vore att lämna direkt statsunderstöd till särskilt skattetyngda

primärkommuner, därvid understödets utgående gjordes beroende av skattetryckets

storlek. Väl må erkännas, att ett dylikt understödssystem torde

komma att — såsom närmare utvecklas av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Blekinge län — till följd av de skilda beskattningsföremålens olika skatte
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:t,s nåd. proposition nr SOS.

kraft verka i någon mån ojämnt. Då emellertid annan utväg än att antaga

skattetrycket såsom exponent för understödsbehovet för närvarande icke

lärer stå till buds samt nu endast är fråga om provisorisk anordning, bör

enligt min mening nämnda oegentlighet, vilken för övrigt ej torde vara av

alltför stora dimensioner, icke skäligen kunna föranleda underkännande av

förslaget. Såsom utväg att undvika alltför stora ojämnheter vid anslagets

fördelning har föreslagits, att åt Kungl. Maj:t skulle inrymmas en friare

prövningsrätt, så att understöd i särskilt ömmande fall borde kunna utgå,

även om utdebiteringen icke uppnått den höjd, som förutsattes i 2 §. Ett

dylikt stadgande, vars likformiga tillämpning bleve vansklig nog, kan jag

emellertid icke förorda.

De villkor och grunder för tilldelande av statsunderstöd, vilka innefattas

i de sakkunnigas förslag, äro enligt min mening i allmänhet väl

motiverade samt tillräckligt utförliga och betryggande för undvikande av

missbruk av den allenast provisoriska understödsrätt, varom här är fråga.

Vad angår föreskriften i 4 § c) torde det dock vara principiellt oriktigt

att vid beräknandet av den uttaxering, efter vilken understödsbeloppet skall

utgå, medtaga amortering av sådant lån, genom vilken kommunen tillföres

motsvarande kapitalökning, särskilt om kapitalökningen är av beskaffenhet att

lämna kommun avkastning, såsom t. ex. amortering å lån för inköp av jordbruksfastighet

för något i paragrafen angivet syftemål. Och beträffande det

i sista stycket av 6 § förekommande uttrycket »normal hushållning» torde

det väl vara svårt nog att erhålla en allmängiltig tolkning för detsammas

tillämpning, helst den nu under tillväxt varande uppfattningen, att kommun

såväl som stat bör i mindre omfattning än tillförene varit regel

skjuta över bördor på kommande årgångar av skattskyldige, på sitt sätt

står i strid med syftemålet i ifrågavarande bestämmelse. Då emellertid

nu endast är fråga om provisorisk anordning samt en ändring av 4 § c) i

nyss antydd riktning förutsätter en vittgående undersökning angående förhållanden,

som beröras i nämnda paragraf, har jag ansett, att ovan angivna

betänkligheter icke böra få stå i vägen för förslaget, vars omedelbara

framläggande påkallas av det särskilt under rådande dyrtid mycket

tyngande skattetrycket.

De erinringar, som av de hörda myndigheterna framställts mot vissa

detaljstadganden, synas ej behöva föranleda ändringar i förslaget i vidare

mån, än att på de skäl, som anförts mot bibehållande av stadgandet i

andra stycket av 6 §, berörda stadgande uteslutes från villkoren för erhållande

av understöd. Det förslag, som Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Älvsborgs län framställt i fråga om 4 § (sid. 25), har jag icke ansett

mig böra förorda, enär kommun, som upptagit lån för av Kungl. Maj:ts

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

befallningshavande åsyftade ändamål, jämlikt kungörelsen den 13 oktober

1916 angående statsbidrag till beredande av lindring i de mindre bemedlades

levnadsvillkor kan tilldelas statsbidrag med belopp, som utgör väsentlig

del av vad kommunen använt för sagda ändamål.

Slutligen må anmärkas gentemot det framhållna önskemålet, att

kraftigare understöd än förslaget åsyftade borde beredas skattetyngda

kommuner, hurusom, med hänsyn till formen för statens föreslagna ingripande

och då syftemålet därmed icke är annat än att avhjälpa de värsta

missförhållandena i avseende å de kommunala skattebördorna, understöd

icke torde böra utdelas alltför frikostigt. Att emellertid en ingalunda

föraktlig hjälp åstadkommes även enligt det föreliggande förslaget framgår

av den tabell, som införts å sid. 16 här ovan.

De mera formella bestämmelserna i fråga om rätten till understöd

synas icke behöva underställas riksdagens prövning, utan lärer Kungl.

Maj:t vilja framdeles härom fatta beslut. Däremot böra villkoren och

grunderna för understöds erhållande föreläggas riksdagen till prövning.

Såsom sådana får jag i anslutning till vad de sakkunnigas förslag härutinnan

innehåller och med av mig här ovan angivna ändring föreslå följande

bestämmelser:

Mom. 1. Den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt,

som kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt under

det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett så

högt skattetryck, att detta, beräknat på sätt i mom. 3 sägs, överstiger

tio kronor för etthundra kronor inkomst, varjämte det skattetryck, som,

på enahanda sätt beräknat, föranletts av det löpande och de två nästföregående

årens uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes överstiga

tio kronor för etthundra kronor inkomst.

Mom. 2. De utgifter för kommunens folkskole- och fattigvårdsväsen,

för vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande året, skola

motsvara ett belopp av mer än fyra kronor 50 öre för etthundra kronor inkomst.

Mom. 3. Vid beräkning av det i mom. 1 angivna skattetryck skall

iakttagas följande:

a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna föranledas av

föreskrifterna under b) och c), ävensom landstingsskatten skola upptagas

till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de uttaxerats å inkomst

av kapital och arbete. Vägskatten skall beräknas till det belopp

för etthundra kronor inkomst, som det uttaxerade beloppet per vägfyrk utav

inkomst av kapital och ai''bete motsvarar för etthundra kronor sådan inkomst.

b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat sig av den i 3 §

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ls nåd. proposition nr 308.

i lagen om skogsaccis in. in. den 11 oktober 1912 medgivna rätt att såsom

tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel, eller har

kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga medel,

skall beräknas den uttaxering, som skulle erfordras, därest nämnda tillgångar

kommit till dylik användning.

c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)

å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,

skall beräknas allenast den uttaxering, som skulle erfordrats,

därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.

Mom. 4. Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd skall vidare

gälla, att i laga ordning beslutats, .att uppbörd av minst hälften utav

den under det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast

efter utgången av juni månad påföljande år.

Verkställes kommunalskattens uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter

för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall det i första stycket

stadgade villkor tillämpas å vardera uppbörden.

Mom. 5. Statsunderstöd må icke utgå, därest det höga skattetrycket

kan anses hava väsentligen förorsakats därav, att kommunen under

det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit med

avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av trängande behov

påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande av utgifter, vilka

enligt normal hushållning i stället bort bestridas med lånemedel.

Mom. 6. Statsunderstöd utgår med det belopp, som erfordras för

att det av det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck för etthundra

kronor inkomst, beräknat på sätt i mom. 3 sägs, må kunna, till

den del det föranletts av de under samma år beslutade utgifter för kommunens

folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas till det i mom. 2 angivna

belopp av fyra kronor 50 öre; dock att understödet icke må utgå

med högre belopp än som erfordras, för att skattetrycket må kunna lättas

med högst

40 procent, i den mån det överstiger 10 men icke 11 kronor,

50 » » » » » » 11 s »12 »

60 » » » » » » 12 » »16 » och

75 » » » » » » 16 kronor,

allt för etthundra kronor inkomst.

Mom. 7. Beviljat statsunderstöd må icke, utöver vad i nästa stycke

sägs, användas för bestridande av kommunens utgifter; skolande detsamma

vid uppbörd, varom i mom. 4 förmäles, genom avkortning å därvid förfallande

skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av

deras kommunalskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 265 käft. {Kr 308.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda

uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet kommunen

såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd, som icke

överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst.

Vad det erforderliga anslagsbeloppet beträffar, synes icke vara något

att erinra mot de sakkunnigas beräkningar, enligt vilka för ifrågavarande

ändamål borde i 1918 års riksstat uppföras ett extra förslagsanslag å

600,000 kronor. Härvid må anmärkas, att dessa beräkningar, som innebära.

en säkerhetsförhöjning från ett på grundval av 1914 års skattebeslut

i detalj uträknat belopp av 520,437 kronor till en avrundad summa av

600,000 kronor, icke torde behöva ändras med hänsyn till förordningen

den 30 mars 1917 om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning

för inkomst m. m. De kommuner, som avses med det ifrågasatta understödssystemet,

synas bliva i det stora hela jämförelsevis oberörda av

nämnda förordning, då det kan antagas, att deras huvudsakliga skatteobjekt

i allmänhet utgöras av fast egendom och att endast i ett mindre antal

sådana kommuner de smärre inkomsttagarna utgöra den övervägande delen

skattskyldiga. Sålunda förekom i allenast 44 av de 424 kommuner, som

avses i de vid de sakkunnigas betänkande fogade tabellerna, att den beskattningsbara

inkomsten av kapital och arbete uppgick till hälften eller

därutöver av all inom vederbörande kommun beskattningsbar inkomst.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att för tilldelande av statsunderstöd i enlighet

med av mig föreslagna villkor och grunder åt synnerligt skattetyngda

landskommuner? å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1918 bevilja

ett förslagsanslag å 600,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas av

den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig östergren.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: t a nåd. proposition ur 308.

35

Bilaga A.

Förslag

till

Ku ngörelse

angående statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner.

1 §•

Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna

under de villkor och enligt de grunder, som angivas i denna kungörelse,

eftei ansökning tilldelas statsunderstöd för lättande av skattetrycket inom

kommunen.

2 §.

För att landskommun skall anses vara av skatt synnerligt betungad

fordras:

att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt, som

kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt under det

löpande året beslutat till uttaxering, tillhopa föranlett så högt skattetryck,

att detta, beräknat enligt de i 4 § angivna grunder, överstiger tio

kronor för etthundra kronor inkomst;

att det skattetryck, som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av

det löpande och de två nästföregående årens uttaxeringar, i medeltal för

dessa tre år likaledes överstiger tio kronor för etthundra kronor inkomst;

samt att de utgifter för kommunens folkskole- och fattigvårdsväsen, för

vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande året, befinnas

motsvara ett belopp av mer än fyra kronor 50 öre för etthundra kronor

inkomst.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 30S.

3 §•

I denna kungörelse avses med

kommunalskatt: utskylder till kommunen, vare sig de beslutats å

kommunalstämma eller å kyrkostämma;

etthundra kronor inkomst: såväl etthundra kronor beräknad inkomst

av fast egendom som ock etthundra kronor beskattningsbar inkomst av

kapital och arbete; samt

utgifter för kommunens folkskole- och fattigvårdsväsen: de utgifter

för nämnda ändamål, som kvarstå efter avdrag för sådana statsbidrag och

andra kommunens inkomster, vilka omedelbart hänföra sig till dylika

ändamål.

4 §•

Vid beräkning av det i 2 § angivna skattetryck skall iakttagas

följande:

a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna föranledas av

föreskrifterna under b) och c), ävensom landstingsskatten skola upptagas

till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de uttaxerats å inkomst

av kapital och arbete. Vägskatten skall beräknas till det belopp

för etthundra kronor inkomst, som det uttaxerade beloppet per vägfyrk

utav inkomst av kapital och arbete motsvarar för etthundra kronoi sådan

inkomst. .

b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat sig av den i 3 g

i lagen om skogsaccis in. in. den 11 oktober 1912 medgivna rätt att såsom0

tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedeb eller har

kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga medel,

skall beräknas den uttaxering, som skulle erfordrats, därest nämnda tillgångar

kommit till dylik användning.

c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)

å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,

skall beräknas allenast den uttaxering, som skulle erfordrats,

därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.

5 §•

Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd skall vidare gälla, att

i laga ordning beslutats, att uppbörd av minst hälften utav den under det

löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast efter utgången

av juni månad påföljande år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KnuffI. Maj:t« nåd. proposition nr 308.

Verkställes kommunalskattens uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter

för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall det i första stycket

stadgade villkor tillämpas å vardera uppbörden.

6 §•

Statsunderstöd må icke utgå, därest det höga skattetrycket kan

anses hava väsentligen förorsakats därav,

att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad

inom länet i allmänhet i sådant hänseende gäller;

eller att kommunen under det löpande året eller något av de två

nästföregående åren vidtagit med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka

icke varit av trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för

täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas

med lånemedel.

7 §•

Statsunderstöd utgår med det belopp, som erfordras för att det av

det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck för etthundra kronor

inkomst, beräknat på sätt i 4 § sägs, må kunna, till den del det föranletts

av de under samma år beslutade utgifter för kommunens folkskoleoch

fattigvårdsväsen, nedbringas till det i 2 § angivna belopp av fyra kronor

50 öre; dock att understödet icke må utgå med högre belopp än

som erfordras, för att skattetrycket må kunna lättas med högst

40 procent, i den mån det överstiger 10 men icke 11 kronor,

50 » » » t> »

>

11 > »

12 »

60 » » » » »

»

12 » »

16 * c

75 » » » » »

allt för etthundra kronor inkomst.

>

16 kronor,

8 §•

Ansökan om statsunderstöd skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas

till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet senast den 1 december det

löpande året.

Vid ansökningen skola fogas, förutom å kommunalstämma och kyrkostämma

under det löpande året fastställda utgifts- och inkomststater, uppgifter

i de hänseenden, som innehållas i härvid fogat formulär.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.

9 §•

Kungl. Maj:ts befallningshavande åligger att, efter inhämtande av de

upplysningar, som ytterligare må erfordras, före den 1 påföljande februari

med eget utlåtande insända de inkomna ansökningshandlingarna till Kungl.

Maj:t. I utlåtandet skall särskilt angivas, huruvida på grund av föreskrift

i 6 § hinder för beviljande av statsunderstöd må anses föreligga eller icke.

Går utlåtandet kommunen emot, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

genast därom underrätta kommunen.

10 §.

Beviljat statsunderstöd må icke, utöver vad i 11 § tredje stycket

sägs, användas för bestridande av kommunens utgifter; skolande detsamma

vid uppbörd, varom i 5 § förmäles, genom avkortning å därvid förfallande

skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av deras kommunalskatt.

11 §•

Kommunen, vilken bör före den 15 juni genom Kungl. Maj:ts befallningshavande

underrättas om Kungl. Maj:ts beslut, skall för det i 10 §

angivna ändamål låta upprätta avkortningslängd, upptagande för envar

skattskyldig det belopp, som tillgodokommer honom. Verkställes i 5 §

omförmfild uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma

och för kyrkostämma, skall särskild avkortningslängd upprättas till vardera

uppbörden.

Avkortningslängd skall under minst åtta dagar hållas tillgänglig för

de skattskyldiga å samma ställe som vederbörande uppbörds- och debiteringslängd,

varefter den skall justeras å kommunalstämma. Särskild avkortningslängd

för uppbörd av utskylder, som beslutats å kyrkostämma,

skall där justeras.

Överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda

uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet kommunen

såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd, som icke

överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

171036

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:177 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda kommuner. s. 7 i texten