Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i r^försäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

1917-02-05 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:328, Med förslag till förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i r^försäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 328.

1

Nr 328.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till förordning angående uppbörd av avgifter för

försäkringar i r^försäkringsanstalten jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete; given Stockholms slott

den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas. Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 281 häft. (Nr 328.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

Förslag

till

Förordning*

angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
Avgifter

för försäkring i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete skola med de i § 2 stadgade undantag

uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden.

§ 2.

Mom. 1. Omfattar försäkring, som i § 1 sägs, arbetare i rörelse,,

företag eller annan verksamhet, vari minst fem arbetare eller drivkraft

om minst tre effektiva hästkrafter användas, skola avgifterna för den

försäkring, där ej Konungen annorlunda förordnar, uppbäras genom postsparbanken.

I fråga om annan försäkring än ovan sägs må, på ansökan av arbetsgivare

eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, riksförsäkringsanstalten

föreskriva, att avgifterna skola uppbäras genom postsparbanken.

Mom. 2. Beträffande försäkring, som omfattar arbetare i rörelse,,

företag eller annan verksamhet, som börjar eller upphör under löpande

år, så ock i fråga om annan försäkring, där särskilda skäl äro för handen,

äger riksförsäkringsanstalten föreskriva, att avgifterna för försäkringen

helt eller delvis skola erläggas utan samband med uppbörden av avgifterna

i övrigt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 838.

3

§ 3.

Mom 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till överståthållarämbetet

före den 15 juni, men eljest till vederbörande magistrat

eller häradsskrivare före juli månads utgång, insända uppgift särskilt töi

varje uppbördsdistrikt rörande de inom distriktet boende arbetsgivare, av

vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.

Denna uppgift bör angiva

1) den avgiftspliktiges namn och bostad samt yrke, rörelse eller

J 2) de huvudsakliga grunder, efter vilka försäkringsavgift blivit honom

påförd, såsom antalet hos den avgiftspliktige anställda arbetare, för vilka

avgiften beräknats, den farlighetsklass, till vilken försäkringen hänförts,

tillämpad premiesats eller dylikt;

3) försäkringsavgiftens belopp;

4) tillägg på grund av tidigare för lågt debiterad avgift;

5) avdrag på grund av förut erlagd betalning eller nedsättning i

förut erlagd avgift; samt *

6) tilläggsavgift enligt 16 § första stycket i lagen om försäkring lor

olycksfall i arbete. _ . .

Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola de i

mom. 1 omförmälda uppgifterna, i vad de angå varje särskild kommun

på landet, före den 1 oktober av häradsskrivaren, vid bot av 3 kronor

för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas

ordförande, som har att under viss bestämd, och vederbörligen kungjord

tid, ej understigande fjorton dagar, på lämpligt och. därvid även tillkännagivet

ställe hålla uppgifterna de avgiftspliktige tillhanda. Uppgifterna

höra därefter senast inom oktober månads utgång av ordföranden återsändas

till häradsskrivaren.

I stad skola uppgifterna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda

ordning hållas de avgiftspliktige tillhanda, i Stockholm genom

överståthållarämbetets och i övriga städer genom magistratens försorg.

Mom. 3. Före den 15 maj varje år skall vederbörande uppbordsmyndighet

till riksförsäkringsanstalten insända .särskild förteckning över

de avgifter för det sist förflutna året, som icke före den 1. i samma

månad i vederbörlig ordning redovisats. Denna förteckning skall

av riksförsäkringsanstalten ingivas till statskontoret, som jämlikt 19 §

andra stycket i lagen om försäkring för olycksfall i arbete förskjuter de

resterande avgifterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 328.

Mom. 4. I fråga om sådana avgifter för försäkringar, som indrivas

i samband med kronouppbörden, skall gällande uppbördsreglemente i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 4.

Mom. 1. Uppbörd av avgifter genom postsparbanken äger rum två

gånger om året å tider, som av riksförsäkringsanstalten och postsparbanksstyrelsen

gemensamt bestämmas och av riksförsäkringsanstalten

genom kungörelser tillkännagivas. Vardera uppbörden skall pågå under

fjorton dagar och vara avslutad, den första före utgången av april och

den andra före utgången av oktober månad.

Mom. 2. Senast fjorton dagar före första uppbördens början skall

riksförsäkringsanstalten till en var arbetsgivare, som skall vid uppbörden

erlägga avgift, med allmänna posten översända en rörande honom

upprättad skriftlig uppgift, innehållande upplysning ej mindre i de uti

§. 3 mom. 1 angivna hänseenden än även om tid och sätt för betalningens

fullgörande och, där betalningen skall erläggas halvårsvis på

sätt i § 5 sägs, det belopp, som skall vid vardera uppbörden erläggas,

om vad den avgiftspliktige jämlikt § 8 har att iakttaga samt om påföljden

av försummad inbetalning.

Har ej vid uppbördens början uppgift, som nu sagts, kommit arbetsgivaren

tillhanda, äger han därom göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten,

som utfärdar ny uppgift.

Under tid då uppbörd äger rum, skall å vederbörande postanstalt

hållas för inlösen tillgängligt ett av riksförsäkringsanstalten utfärdat

kvitto å det belopp, som skall av den avgiftspliktige vid uppbörden erläggas.

Kvittot skall för att vara gällande mot riksförsäkringsanstalten

vara försett med postanstaltens datumstämpel och tjänstförrättande posttjänstemannens

underskrift, därom kvittot skall innehålla underrättelse..

Mom. 3. Så snart ske kan och senast en månad efter uppbördens

slut skola till postsparbanken inbetalda medel i föreskriven ordning

redovisas till riksförsäkringsanstalten ävensom icke inlösta kvitton till

anstalten återsändas, varefter anstalten över de resterande avgifterna

uppgör förteckning, vilken för avgifternas förskjutande ingives till statskontoret.

Mom. 4. Arbetsgivare, som underlåtit att före uppbördens slut inbetala

det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, skall erlägga

böter med tre procent av den förfallna avgiftens belopp, vilka böter

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

skola i sammanhang med avgiften indrivas i den ordning, som om

resterande kronoutskylder är stadgat.

Av böterna skall en tredjedel, dock ej mer än 100 kronor, tillfalla,

för det fall att avgiften påförts till betalning i Stockholms stad och indrivits

genom tredje stadsfogden i Stockholm, stadens kassa, men i övriga

fall den som verkställt indrivningen. Återstoden av bötesbeloppet skall

tillfalla statsverket.

§ 5-

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och

uppgår densamma till 200 kronor eller mera, skall avgiften, där ej riksförsäkringsanstalten

för särskilt fall annorlunda beslutar, erläggas med

hälften under första och återstoden under andra uppbördsterminen.

Uppgår avgiften ej till sagda belopp, må riksförsäkringsanstalten på

ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges i nu nämnd

ordning.

§ 6.

Har riksförsäkringsanstalten meddelat föreskrift, som i § 2 mom. 2

sägs, skall uppgift, som i § 4 mom. 2 omförmäles, i rekommenderat

brev med allmänna posten översändas till den avgiftspliktige, som har

att vid det i sistnämnda paragraf stadgade äventyr sist inom fjorton

dagar efter det uppgiften kommit honom tillhanda å den i uppgiften angivna

postanstalten mot kvitto, på sätt ovan stadgats, erlägga honom påförd

avgift, vilken därefter i förut angiven ordning redovisas.

§ 7.

Beträffande ansvaret för influtna avgifters förvaltning vid postkontoren

ävensom kontrollen över redovisningen av desamma mellan

redogörare och biträdande posttjänsteman skall i tillämpliga delar gälla

vad om den egentliga postsparbanksuppbörden är stadgat.

§ 8.

Förmenar arbetsgivare, att i uppgift, som i § 3 mom. 1 sägs, eller

i uppgift eller kvitto, som omförmäles i § 4 mom. 2, avgift blivit honom

obehörigen eller oriktigt påförd, äge han för erhållande av rättelse göra

anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften

senast bort hava erlagts.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

i »•

Beträffande avgift för frivillig försäkring må riksförsäkringsanstalten

bestämma, att densamma skall uppbäras i samband med kronouppbörden

eller genom postsparbanken, skolande för sådant fall med avseende å

uppbörd av dylik avgift i tillämpliga delar gälla vad ovan är föreskrivet.

§ 10.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för bestämmande av tid och sätt för avgifternas

erläggande, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

7

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

'' Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Föredragande departementschefen, statsrådet von Sydow, anförde:

Enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 skall

för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten erläggas dels en efter försäkringstekniska

grunder beräknad, för betäckande av försäkringsrisken erforderlig

avgift och dels, såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna

för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet, en till

fem procent av nämnda avgift bestämd tilläggsavgift. Beträffande dessa

avgifter är bland annat stadgat, att därest desamma icke på föreskrivet

sätt erlagts, de skola förskjutas av statsverket och indrivas i den ordning,

som för indrivning av resterande kronoutskylder är stadgat, samt

att avgifter av förstnämnda slag, försäkringsavgifterna, skola ingå till en

särskild fond. Däremot äro angående tid och sätt för erläggande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

avgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten föreskrifter icke

meddelade i lagen, utan är allenast stadgat, att därom skall bestämmas

av Konung och riksdag. Förslag till dylika bestämmelser torde sålunda

böra föreläggas innevarande års riksdag.

I samband med utfärdandet av lagen om försäkring för olycksfall i

arbete anbefallde Eders Kung]. Maj:t riksförsäkringsanstalten att med

visst undantag upprätta och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till de föreskrifter, som betingades av lagen. Med anledning därav

bär anstalten den 13 januari 1917 avgivit utlåtande angående frågan om

tid och sätt för erläggande av omförmälda försäkrings- och tilläggsavgifter,

varjämte anstalten med skrivelse den 5 februari samma år inkommit

med förslag till författning i ämnet. Utlåtandet och författningsförslaget

torde få såsom bilagor fogas till detta protokoll.

Det av riksförsäkringsanstalten sålunda framlagda förslaget upptager

väsentligen två olika sätt för de ifrågavarande avgifternas inbetalande.

Avgifterna för större försäkringar skola uppbäras genom postsparbanken

och avgifterna för mindre försäkringar i samband med kronouppbörden.

1 motiveringen framhåller anstalten de svårigheter, som möta för genomförandet

av ett enhetligt, ifråga om båda dessa slag av försäkringar

tillämpligt uppbördssystem. Att för sådant ändamål anlita kommunaluppbörden

anser anstalten icke låta sig göra, utan syntes av nu förekommande

allmän uppbörd endast kronouppbörden böra komma i betraktande.

Ifråga om de större försäkringarna med mera växlande arbetsförhållanden

vore det emellertid nödvändigt att, på sätt lagen förutsatte

och även för närvarande skedde, till en början allenast provisoriskt

och sedermera, efter det exakta uppgilter vid slutet av företagets räkenskapsår

eller försäkringens upphörande kunnat erhållas, definitivt fastställa

a\ giftens belopp samt, i den mån någon skillnad därvid uppstode, reglera

denna genom ny inbetalning respektive återbetalning. Dessutom måste,

erinrar anstalten, en uppdelning av de större premierna på flera terminer

kunna äga rum. En dylik terminsbetalning och premiereglering med åtföljande

restitution av för mycket erlagda premier kunde svårligen anordnas

i samband med kronouppbörden, som alltså ej lämpligen kunde komma

till användning beträffande dessa större försäkringar. För dem måste således

en särskild uppbörd anordnas. Ifrågavarande synpunkter gjorde sig

däremot icke gällande beträffande de mindre försäkringarna. Med avseende å

dem vore därför kronouppbörden synnerligen lämplig, under det anordnandet

av en särskild uppbörd skulle komma att ställa sig relativt kostsamt

och dessutom sannolikt medföra, att restantierna bleve alltför stora.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 32 S.

Beträffande skillnaden mellan större och mindre försäkringar, vore

densamma, enligt vad riksförsäknngsanstalten framhåller, att söka däri,

att ifråga om de mindre försäkringarna de för avgifterna bestämmande

faktorerna — särskilt arbetarantalet och avlöningsförhållandena — och

följaktligen i allmänhet även själva avgifterna föga förändrades vare sig

år från år eller framför allt under löpande försäkringsåret, vilket däremot

vore förhållandet i fråga om de större försäkringarna. Med hänsyn

härtill har anstalten föreslagit, att till de större försäkringarna, förkalka

avgifterna skulle erläggas genom postsparbanken, skulle hänföras sådana

försäkringar, som omfattade arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet,

vari minst fem arbetare eller drivkraft om minst tre effektiva

hästkrafter användas (§ 2 mom. 1). Ifråga om alla andra försäkringar,

utgörande 80 å 90 % av hela antalet, skulle däremot avgifterna uppbäras

i samband med kronouppbörden (§ 1).

Från denna huvudregel skulle emellertid enligt förslaget undantag

kunna äga rum. Dels skulle Konungen med avseende a vissa grupper av

större försäkringar äga förordna, att uppbörden skulle ske i samband med

kronouppbörden, och dels skulle riksförsäkringsanstalten äga i särskilda fall

föreskriva, att avgifterna för mindre försäkringar skulle uppbäras genom

postsparbanken. Dessutom skulle emellertid ifråga om tillfälliga arbetare

ävensom i särskilda fall, då ett inväntande av tiden för de ordinarie uppbörderna

kunde ställa sig ogynnsamt, avgifterna kunna uppbäras utan

samband med dessa uppbörder (§ 2 mom. 2). Avgifterna skulle då erläggas

genom postsparbanken i särskilt angiven ordning (§ 6)._

Beträffande uppbörden i samband med kronouppbörden innehåller

förslaget (§ 3) bestämmelser om åliggande för riksförsäkringsanstalten att

inom viss tid tillhandahålla vederbörande magistral eller häradsskrivare

uppgifter rörande arbetsgivarne och dem påförda avgifter i och för anteckning

i uppbördsboken och debetsedlarna. Dessa uppgifter, som skola

hållas för de avgiftspliktige tillgängliga i enahanda ordning,/ som stadgats

ifråga om taxeringslängderna, skola jämväl angiva de huvudsakliga

grunder, efter vilka försäkringsavgifterna påförts arbetsgivarne, vilka

sålunda bliva i tillfälle att bedöma, huruvida vid avgifternas bestämmande

något misstag blivit begånget.

Beträffande härefter uppbörden genom postsparbanken (§ 4) skall

densamma enligt förslaget äga rum två gånger om året å av riksförsäkringsanstalten

bestämda tider. För att kunna åstadkomma en så tillförlitlig

provisorisk beräkning som möjligt av försäkringsavgifterna har den

första uppbörden tänkts skola taga sin början tidigast den 16 mars, då

de från närmast föregående räkenskapsår hämtade uppgifterna i allmänhet

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 281 höft. (Nr 328.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

kunna beräknas vara tillgängliga. Uppbörden, som båda gångerna skall

pågå fjorton dagar, skall vara avslutad före utgången av april respektive

oktober månad. Dock är det avsett, att uppbörden i allmänhet skall

hållas under tiden den 16—31 mars och den 16—SO september. Senast

fjorton dagar före första uppbördens början skall till den avgiftspliktige

med allmänna posten översändas en uppgift om de avgifter, som han har

att erlägga, samt grunderna för deras beräkning ävensom tiden och

platsen för deras inbetalande. Har den avgiftspliktige icke fått någon

uppgift, äger han i riksförsäkringsanstalten begära sådan. Inbetalningen

skall verkställas å ortens postanstalt mot erhållande av ett utav riksförsäkringsanstalten

utfärdat, med postanstaltens datumstämpel och tjänstförrättande

posttjänstemannens underskrift försett kvitto. Underlåter arbetsgivaren

att inbetala avgiften, har han att i »stämmoböter» erlägga

tre procent av avgiftens belopp.

Därest försäkringsavgiften uppgår till 200 kronor eller mera, skall

den i allmänhet fördelas till betalning med hälvten å vardera uppbördsterminen.

Uppgår avgiften ej till nämnda belopp, kan riksförsäkringsanstalten

på ansökan medgiva terminsbetalning (§ 5). Detta gäller

emellertid endast sådana avgifter, vilka skola uppbäras genom postsparbanken

och sålunda i huvudsak erläggas i förskott, men däremot i allmänhet

icke sådana avgifter, som erläggas i samband med kronouppbörden

och sålunda så gott som helt och hållet i efterskott. Beträffande

dessa senare gäller emellertid (§ 2 mom. 1), att riksförsäkringsanstalten

kan på ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges

genom postsparbanken, varjämte det alltid står den avgiftspliktige fritt

att förskottsvis insända en del av premien.

I de förut angivna fall, då riksförsäkringsanstalten föreskrivit, att

avgift skall erläggas utan samband med uppbörden av försäkringsavgifterna

i övrigt, skall densamma uppbäras genom postsparbanken i huvudsakligen

samma ordning som avgifterna för de större försäkringarna.

Vad slutligen de frivilliga försäkringarna angår, skulle avgifterna

för dem i allmänhet inkasseras på något av de för inbetalningen av de

obligatoriska avgifterna föreskrivna sätten.

Över detta riksförsäkringsanstaltens förslag, för vars huvudgrunder

jag nu redogjort, hava postsparbanken ävensom statskontoret och kammarrätten

avgivit infordrade yttranden. Samtliga dessa myndigheter

hava därvid lämnat förslagets principiella bestämmelser utan erinran.

För min del har jag ej heller funnit skäl till anmärkning mot förslagets

huvudbestämmelser, utan torde detsamma med de ändringar, för

vilka jag i det följande ämnar redogöra, kunna läggas till grund för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

författning i ämnet. Vad Bärskilt angår de föreslagna uppbördssätten

synes mig klart, att den allmänna kronouppbörden, på sätt jämväl under

förarbetena till lagen om försäkring för olycksfall i arbete framhållits,

synnerligen väl lämpar sig för uppbörd av avgifterna för de såsom mindre

betecknade försäkringarna, men att däremot ifråga om de större försäkringarna

särskild uppbörd måste anordnas.

Att denna särskilda uppbörd verkställes genom postsparbanken finner

jag i likhet med riksförsäkringsanstalten vara att föredraga framför att

den sker genom vederbörande uppbördsmyndighet, för vilken en dylik,

två gånger om året återkommande extra uppbörd otvivelaktigt skulle

medföra ett alltför stort tillskott i arbetet. Däremot synes postsparbanken,

på sätt denna myndighet i sitt yttrande över förslaget jämväl

erinrat, med hänsyn till sin föregående vana och erfarenhet vara oförhindrad

att omhändertaga de bestyr, som enligt förslaget skulle åvila

nämnda myndighet. Med avseende å de två uppbördssätten tillåter jag

mig vidare erinra, att skillnaden dem emellan, vad landsbygden angår,

ej skulle bliva särdeles stor, därest det nyligen av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.

vinner bifall. Enligt detta förslag är nämligen avsett, att uppbörden av

kronoutskylderna å landsbygden hädanefter skulle ske genom postverket.

Vidkommande förslagets särskilda bestämmelser har vid § 4 mom.

1 postsparbanken hemställt, att för undvikande av att de ifrågavarande

uppbördsterminerna utsättas å tider, då de för expeditionsarbetet vid

postanstalterna tillgängliga arbetskrafterna redan äro starkt anlitade,

postsparbanksstyrelsen måtte sättas i tillfälle att deltaga i beslutet om

uppbördstidernas fastställande. Postsparbanken har vidare vid § 4 mom.

3 föreslagit, att som den för avgivande av redovisning över uppburna

avgifter tillmätta tiden — såsom åtminstone i vissa fall beroende på

uppbördsperiodens utgång i förhållande till utgången av den nu för

postsparbanksmedelsräkenskapernas avgivande bestämda tiodagsperioden

— kunde visa sig allt för kort, redovisningen måtte få avgivas så snart

ske kunde och senast en månad efter uppbördens slut. Slutligen hava

med avseende å mom. 4 i § 4 statskontoret och kammarrätten erinrat

att, då statsverket jämlikt 19 § olycksfallslagen är skyldigt förskjuta de

avgifter, som icke på föreskrivet sätt blivit erlagda, det icke kunde

anses mer än rätt och billigt, att den i sistnämnda moment intagna

bestämmelsen, att två tredjedelar av stämmoböterna för försummad premiebetalning

skulle tillfalla den i berörda 19 § omförmälda fond, ändrades

därhän, att ifrågavarande bötesandel i stället skulle tillfalla statsverket,

Samtliga dessa vid § 4 gjorda erinringar har jag funnit böra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

beaktas, och har jag följaktligen ansett paragrafen böra undergå däremot

svarande ändringar.

Då vidare, på sätt postsparbanksstyrelsen erinrat, postsparbanksrörelse

numera är anordnad vid samtliga postanstalter i riket, har beteckningen

postsparbankskontor i förslaget utbytts mot postanstalt.

Därjämte har i förslaget vidtagits en del andra ändringar av huvudsakligen

redaktionell art.

Med anledning av framställning från postsparbanksstyrelsen har

efter förslagets § 6 intagits en ny § av innehåll, att beträffande ansvaret

för influtna försäkringsavgifters förvaltning vid postkontoren ävensom

kontrollen över redovisning av desamma mellan redogörare och

biträdande posttjänsteman skall i tillämpliga delar gälla vad om den

egentliga postsparbanksuppbörden är stadgat.

Vad i övrigt angår ordningen för de uppburna medlens redovisning

till statsverket och den fondförvaltande myndigheten torde föreskrifterna

därom icke hava sin plats i nu ifrågavarande författning. I fråga om

de till statsverket ingående tilläggsavgifterna, vilka uppenbarligen kunna

komma att uppgå till icke obetydligt belopp, torde emellertid böra gälla,

att desamma skola insättas på statsverkets giroräkning i riksbanken för

statskontorets räkning samt redovisas under särskild inkomsttitel under

gruppen »inkomster i statens verksamhet», varjämte de återbetalningar

av för mycket erlagda tilläggsavgifter, som undantagsvis kunna förekomma,

torde böra bestridas av inkomsttitelns medel och redovisas såsom

utgifter för densamma. Försäkringsavgifterna torde böra redovisas till

den myndighet, som skall omhänderhava förvaltningen av förenämnda

fond.

Slutligen torde böra erinras, att enligt ifrågavarande förslag den uppbörd

av försäkringsavgifter, som äger rum tidigast under året, skulle komma

att försiggå å tid före april månads utgång, som av riksförsäkringsanstalten

och postsparbanksstyrelsen bestämmes. Redovisning för och inleverering

av de uppburna medlen torde ej kunna ske förrän tidigast några

veckor därefter. Till bestridande av skadeersättningar under de första fyra å

fem månaderna av år 1918 har riksförsäkringsanstalten således — bortsett

från de försäkringsavgifter, som möjligen komma att frivilligt erläggas tidigare

eller som inflyta för tillfälliga försäkringar — icke att förfoga över

några medel. Möjligen skulle anstalten kunna för ifrågavarande ändamål

mot ersättningsskyldighet få disponera de medel, som tillhöra anstaltens

nuvarande försäkringsfond. Mest ändamålsenligt synes mig dock

vara att erforderligt belopp förskjutes av statsverket för att av riksförsäkringsanstalten

ersättas av fonden, så snart sådant låter sig göra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, torde förskottet kunna beräknas

till omkring en miljon kronor.

Departementschefen uppläste härefter det i förut angivna hänseenden

ändrade förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete samt hemställde, att detsamma måtte genom nådig

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes HanSjMaj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

TILL KONUNGEN

I samband ''med utfärdandet av lagen om försäkring för olycksfall i arbete

den 17 juni 1916 har Eders Kungl. Maj:t, bland annat, anbefallt riksförsäkringsanstalten

att upprätta och till Eders Kung! Maj:t inkomma med förslag till de

föreskrifter, som, med undantag beträffande frågan om det i 5 § av samma lag

omförmälda försäkringsråds organisation och verksamhet, betingades av lagen. I

anledning härav får riksförsäkringsanstalten nu i underdånighet avgiva förslag

angående tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten.

I 19 ^ av berörda lag är ifråga om tid och sätt för erläggande av avgifterna

för försäkringarna i riksförsäkringsanstalten allenast stadgat, att därom skall bestämmas

av Konung och riksdag. I motiveringen till ålaerdomsförsäkringskommitténs

till grund för lagen liggande förslag, i vilket bestämmelser i denna fråga

ej heller upptagits, framhåller kommittén, bland annat, att då den föreslagna lagen

skulle komma att tillämpas på arbetsgivare av alla möjliga slag, det icke vore

lämpligt att ifråga om försäkringarna i riksförsäkringsanstalten föreslå enhetliga,

för alla försäkringar gällande föreskrifter rörande ordningen för avgifternas inbetalning,

utan skulle ifråga om vissa grupper av arbetsgivare andra bestämmelser i

förevarande hänseende möjligen kunna visa sig behövliga eller önskvärda än de,

som borde i övriga fall tillämpas. Yid sådant förhållande och då bestämmelser

av ifrågavarande art kunde förväntas, efter ändrade förhållanden eller vunnen erfarenhet,

tid efter annan bliva föremål för jämkningar, vilkas vidtagande skulle

medföra onödig omgång och tidsutdräkt, därest de skulle vara beroende av lagändring,

hade kommittén föreslagit, att ifråga om tid och sätt för erläggande av

avgifterna till riksförsäkringsanstalten Konungen skulle äga meddela erforderliga

föreskrifter. Körande det närmare innehållet av berörda föreskrifter har kommittén

allenast anfört, att sättet för avgifternas inbetalande borde så anordnas,

att riksförsäkringsanstaltens befattning därmed skulle inskränkas till att till vederbörande

arbetsgivare eller uppbördsmyndighet före förfallotiden sända uppgift

eller förteckning å de avgifter, som skulle inbetalas, samt att vid föreskrifternas

meddelande borde iakttagas, att förfallotiderna infölle så tidigt som möjligt

på året, så att ränteförlust i möjligaste mån undvekes. Kunde särskild uppbörd

av avgifterna för riksförsäkringsanstaltens försäkringar undvaras, så att till

exempel uppbörden verkställdes i samband med indrivande av allmänna utskylder,

torde således försäkringsavgifternas inbetalande böra ske å den uppbördsstämma,

som infölle tidigast på året. För särskilda fall torde dock möjlighet böra beredas

för inbetalning i flera terminer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

15

I sitt den 15 januari 1916 avgivna underdåniga utlåtande över kommitténs

förslag har riksförsäkringsanstalten berört den förevarande frågan. I likhet med

kommittén har anstalten därvid såsom sin mening uttalat, att olika förfaringssätt

borde komma till användning ifråga om olika slag av arbetsgivare. I fråga om

de större arbetsgivarne hade anstalten nämligen funnit det nu hos anstalten tilllämpade

systemet, enligt vilket uppbörden av försäkringsavgifterna ägde rum genom

postsparbanken, fortfarande med fördel kunna användas, varemot beträffande

det stora antalet mindre arbetsgivare det syntes anstalten lämpligast, att avgifterna

erlades i samband med uppbörden av allmänna utskylder.

I ungefärligen samma riktning har även chefen för civildepartementet vid

föredragning i statsrådet den 24 mars 1916 av kommitténs förslag uttalat sig.

Då nu riksförsäkringsanstalten föreliaft frågan om erforderliga bestämmelser

rörande försäkringsavgifternas erläggande, har anstalten ansett sig först böra

undersöka, huruvida icke enhetliga sådana bestämmelser, tillämpliga å alla slag av

försäkringspliktiga arbetsgivare, skulle kunna tillämpas. För åstadkommande av

ett dylikt enhetligt system för avgifternas inbetalande torde två utvägar stå till

buds. Antingen skulle avgifterna inbetalas i samband med någon nu förekommande

allmän uppbörd, därvid uppenbarligen endast kommunal- eller kronouppbörden

torde kunna ifrågakomma, eller ock skulle för uppbärande av försäkringsavgifter

en särskild uppbörd anordnas.

Att för uppbörd av samtliga försäkringsavgifter anlita den nuvarande kommunaluppbörden

torde emellertid av flera skäl icke låta sig göra. Bland annat

skulle förvaltningskostnaderna därigenom bliva onödigt höga, särskilt ifråga om

det stora antalet mindre försäkringar, för vilka avgifterna i regel äro relativt

små; och i varje fall torde det icke kunna anses lämpligt att göra inbetalningen

av de, i förhållande till kommunalskatten, ofta små avgifterna beroende av den

avgiftspliktiges förmåga att betala även det kanske rätt stora skattebeloppet.

Från dessa synpunkter skulle däremot ett anlitande av kronouppbörden

ställa sig väsentligt gynnsammare. Anstaltens kostnader för avgifternas inkasserande

skulle bliva betydligt lägre, och då, enligt vad anstalten inhämtat, kronoutskylderna

inflyta avsevärt bättre än kommunalutskylderna, skulle även restantiebeloppet

bliva mindre.

I flera av de över ålderdomsförsäkringskommitténs förslag avgivna underdåniga

yttrandena från myndigheter, korporationer och enskilda har också framhållits

lämpligheten av att försäkringsavgifterna inkasserades i samband med

kronoutskylderna och därvid jämväl påpekats, hurusom restantiernas indrivande

då skulle på enklaste sätt ordnas.

Ehuru det emellertid ur åtskilliga synpunter torde vara att föredraga att

för inkasserande av försäkringsavgifterna anlita kronouppbörden framför kommunaluppbörden,

lärer dock ej heller förstnämnda uppbörd kunna begagnas för

alla försäkringar. Såsom riksförsäkringsanstalten i sitt ovannämnda yttrande

framhållit, torde nämligen ett dylikt uppbördssätt icke lämpligen kunna komma

till användning ifråga om de större försäkringarna.

Beträffande de större försäkringarna göra sig i flera viktiga hänseenden

väsentligt andra synpunkter gällande än ifråga om de mindre. Först och främst

är det av särskild betydelse, att premierna, på sätt ålderdomsförsäkringskommittén

anfört, inbetalas så tidigt som möjligt under försäkringsåret. Oaktat

nämligen dessa större försäkringar, efter den gräns anstalten här nedan kommer

att föreslå, torde komma att utgöra allenast 10 ä 20 procent av hela antalet för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

säkringar i anstalten, skulle dock sammanlagda beloppet av de avgifter, som

skulle för dem erläggas, sannolikt komma att uppgå till omkring 80 procent av

totala avgiftssumman. Yad som emellertid beträffande de större försäkringarna

särskilt försvårar avgifternas indrivande i samband med kronouppbörden är den

omständigheten, att vid dylika försäkringar, d. v. s. sådana, som omfatta ett

större antal arbetare eller avse industriella eller därmed jämförliga företag, arbetarnes

antal och avlöningsförhållanden m. fl. omständigheter, vilka ligga till grund

för avgiftsbeloppens bestämmande, undergå väsentliga förändringar under det år,

för vilket avgifterna gälla. Så snart avgiften icke erlägges helt och hållet i efterskott,

kan det svårligen undgås, att densamma med hänsyn till förändringar,

som inträffa efter debiteringen, i allmänhet befinnes hava beräknats antingen för

högt eller för lågt. För att undvika detta skulle ifråga om dessa större försäkringar

avgifterna i själva verket icke kunnat bestämmas förrän så lång tid efter

försäkringsårets utgång, att arbetareantalet och avlöningsförhållandena m. m. under

det gångna året kunna definitivt fastställas, samt avgiften följaktligen, därest

den skulle erläggas i samband med kronouppbörden, icke komma att inflyta förrän

tidigast nära ett år efter utgången av det, för vilket densamma gäller. Enligt

riksförsäkringsanstaltens förmenande är det därför ifråga om dessa större

försäkringar, med mera växlande arbetsförhållanden, nödvändigt att, på sätt lagen

förutsätter och även för närvarande sker, till en början allenast provisoriskt, och

sedermera, efter det exakta uppgifter vid räkenskapsårets slut kunnat erhållas,

definitivt fastställa avgiftens belopp, samt i den mån någon skillnad därvid uppstår,

reglera denna genom ny inbetalning (tillskottspremie) respektive återbetalning.

Att dylika för så gott som alla större försäkringar erforderliga regleringar

svårligen kunna ske i samband med kronouppbörden torde vara uppenbart. Särskilt

synas olägenheter uppstå ifråga om återbetalning av för mycket erlagda belopp.

Under det år, återbetalningen skall verkställas, kanske någon avgift över

huvud taget icke skall erläggas eller ock kanske endast en obetydlig sådan debiterats,

så att utbetalning till arbetsgivaren i stället för uppbörd skall äga rum.

Men frånsett detta torde det i allt fall icke vara rimligt, att en arbetsgivare,

som erlagt för stort premiebelopp, skall nödgas vänta på återfåendet av det ofta

till avsevärda belopp uppgående överskottet under ett helt år.

Vidare torde, såsom riksförsäkringsanstalten jämväl i sitt ovannämnda utlåtande

framhållit, ifråga om de större arbetsgivarne, vilka kunna hava att erlägga

en högst betydande årspremie, uppgående i en del fall till flera tiotusentals

kronor, en inbetalning på en gång av hela premiebeloppet ofta komma att ställa

sig allt för betungande. För dylika fall bör uppenbarligen en uppdelning av

premien på ett par terminer medgivas, dock med behörigt räntetillägg. Men

även i andra fall kan en sådan uppdelning böra ifrågakomma. Så snart över

huvud taget premien uppgår till ett icke alltför ringa belopp, exempelvis tvåhundra

kronor, kan det för arbetsgivaren vara av vikt att få erlägga avgiften i två omgångar.

Denna terminsbetalning är ifråga om de större arbetsgivarne även från

den synpukten önskvärd, att den ovannämnda regleringen av under- eller överskott

å premierna, där så i vissa fall kan finnas erforderligt eller lämpligt, kan

äga rum redan vid påföljande inbetalning. Även en dylik terminsbetalning

torde svårligen kunna ske, därest avgifterna inkasseras i samband med kronouppbörden.

Yad nu anförts med avseende å kronouppbörden och de större försäkringarna,

äger däremot icke tillämpning beträffande de mindre. Dessa mindre

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

17

försäkringar omfatta arbetare hos smärre arbetsgivare, såsom mindre jordbrukare,

hantverkare, handlande och husbönder, vilka i allmänhet hava att erlägga ett

relativt ringa premiebelopp. Den jämförelsevis ringa ränteförlusten till följd av

inbetalning av sådan premie i efterskott kan utan olägenhet för arbetsgivaren

täckas genom ett synnerligen obetydligt tillägg till premien. Vidare äro avgifterna

år från år i allmänhet föga varierande och reglering behöver endast undantagsvis

förekomma. I de likaledes fåtaliga fall, då enligt vad nedan anföres terminsbetalning

kunde anses böra medgivas, torde arbetsgivaren böra hänföras till

de större arbetsgivarne och erlägga avgiften i den ordning, som rörande dem är

föreskrivet.

Vad slutligen angår den utvägen att anordna särskild uppbörd för inkassering

av alla avgifter, lärer denna utväg åter medföra allt för stora olägenheter

ifråga om de små försäkringarna. Med hänsyn till det stora antalet avgiftspliktiga

arbetsgivare, av kommittén beräknat till omkring 300,000, skulle en dylik

särskild uppbörd bliva tämligen omfattande och komma att medföra utgifter, som

väsentligt ökade kostnaderna för olycksfallsförsäkringens förvaltning. Då den

huvudsakliga delen av kostnaderna för uppbörden i stort sett torde vara densamma

för varje särskild försäkring, vare sig avgiftsbeloppet är stort eller litet,

skulle den största anparten av hela kostnaden otvivelaktigt komma att belöpa

sig å de smärre, en, två, högst fyra arbetare omfattande försäkringarna, vilka

sammanlagt antagas utgöra 80 ä 90 procent av hela antalet. Dessutom skulle

kostnaden för varje särskild sådan försäkring bliva onödigt stor i förhållande till

den avgift, som skulle inkasseras. Härtill kommer slutligen, att det ifråga om

det stora antalet mindre försäkringar skulle kunna befaras, att en dylik särskild

uppbörd skulle komma att visa sig mindre effektiv, så att oproportionerligt stora

restantier skulle komma att uppstå, vilket i sin tur skulle komma att medföra

ytterligare kostnader och besvär.

De olika förhållanden med avseende å premiernas bestämmande och belopp,

som enligt vad av det föregående framgår föreligga mellan stora och små försäkringar,

nödvändiggöra uppenbarligen olika uppbördssätt för dessa båda kategorier.

Avgifterna för smärre försäkringar torde böra uppbäras i samband med

kronoutskylderna, avgifterna för de större däremot genom särskilt anordnad

uppbörd.

Utgår man emellertid från nödvändigheten av olika uppbördssätt ifråga om

större och mindre försäkringar, är det naturligtvis oundgängligt att närmare bestämma

skillnaden mellan dessa båda kategorier. En indelning i detta hänseende

erfordras, såsom riksförsäkringsanstalten i annat sammanhang får tillfälle att

vidare framhålla, jämväl för att särskilja de försäkringar, beträffande vilka erforderliga

uppgifter för försäkringsavgifternas fastställande kunna hämtas huvudsakligen

ur mantalslängderna. Gränsen mellan större och mindre försäkringar

bör lämpligen i bägge fallen dragas lika. Enligt vad i det föregående framhållits

är skillnaden mellan större och mindre försäkringar huvudsakligen att söka däri,

att beträffande de mindre försäkringarna de för avgifternas beräknande bestämmande

faktorerna — särskilt arbetarantalet och avlöningsförhållandena — och

följaktligen i allmänhet även själva avgifterna föga förändras vare sig år från år

eller, framför allt, under löpande försäkringsåret. För premiens bestämmande

är det i allmänhet tillräckligt att äga kännedom om, förutom arbetsgivarens yrke,

de försäkrades antal, kön och sysselsättning, vilka uppgifter torde kunna inhämtas

ur mantalslängderna, därest den ändring i formuläret till dessa längder vidtages,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 281 höft. (Nr 328.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:r 328.

som riksförsäkringsanstalten i annat sammanhang kommer att föreslå. Undersökning

behöver i regel icke verkställas rörande de särskilda förhållanden, under

vilka arbetet bedrives, och jämväl avlöningsförhållandena äro i huvudsak förut

kända eller kunna med ledning av löneförhållandena i allmänhet beräknas. Till

dessa kategorier av försäkringar höra de, som allenast omfatta ett mindre antal

arbetare och där motordrift eller maskinella hjälpmedel endast i jämförelsevis

ringa utsträckning anlitas. Yilken gräns ifråga om arbetarantal och maskinkraft

man härvid rätteligen bör fastslå, är naturligtvis i viss mån tveksamt. Anstalten

har emellertid för sin del ansett sig böra föreslå, att till större försäkringar i

allmänhet borde hänföras alla sådana, som omfatta arbetare i rörelse, arbetsföretag

eller annan verksamhet, däri i regel användas minst 5 arbetare eller motorkraft

om minst 3 effektiva hästkrafter, under det övriga försäkringar i allmänhet

skulle hänföras till de smärre.

Därest emellertid en dylik bestämd gräns fastslås, lärer det icke kunna

undvikas, att i särskilda fall undantag måste kunna göras från regeln såväl i ena

som i andra riktningen. Sålunda torde undantag böra äga rum, därest arbetet

i rörelsen, företaget eller verksamheten bedrives under sådana särskilda förhållanden,

som äro av väsentlig betydelse för bestämmande av den risk, försäkringen

avser, ävensom i sådana fall, där efter verkställd undersökning befinnes,

att avgiften, oaktat arbetarantalet överstiger 4, likväl kan utan olägenhet bestämmas

med ledning av mantalslängderna (exempelvis ifråga om jordbruk).

Att i vissa fall även medgiven rätt till terminsbetalning bör kunna föranleda

undantag, framgår av det följande.

Huruvida undantag bör äga rum, torde i varje fall, vare sig arbetsgivare

gjort framställning därom eller icke, böra avgöras av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande härefter sättet för avgifternas inkasserande i samband med

kronouppbörden torde det böra åligga riksförsäkringsanstalten att före den 1

augusti varje år till vederbörande magistrat eller häradsskrivare insända uppgift

rörande varje inom uppbördsdistriktet boende, till anstalten avgiftspliktig »mindre»

arbetsgivare, börande denna uppgift angiva, bland annat,

1) den avgiftspliktiges namn, bostad, yrke eller tjänst;

2) antalet hos honom anställda arbetare, för vilka försäkringsavgift blivit

honom påförd;

3) de huvudsakliga grunder — såsom farlighetsklass, premiesats — efter

vilka försäkringsavgift beräknats;

4) försäkringsavgiftens belopp;

5) tillägg på grund av tidigare för lågt debiterad avgift;

6) avdrag på grund av förut verkställd betalning eller nedsättning i förut

erlagd avgift;

7) tilläggsavgift enligt 16 § 1 st. olycksfallslagen;

8) avgift för frivillig försäkring, där sådan ägt rum.

Sedan avgifterna i vanlig ordning antecknats i uppbördsboken, torde uppgifterna,

dels i vad de angå varje särskild kommun på landet, senast den 1 oktober

tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, och dels i den ordning,

som i 36 § 4 mom. i nådiga förordningen angående taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering är stadgad ifråga om taxeringslängd, hållas de avgiftspliktiga

tillhanda, varefter och senast före den 1 november uppgifterna i vad

de angå varje särskild kommun på landet, av kommunalstämmans ordförande

återsändas till häradsskrivaren.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition iVr 828.

Slutligen torde det böra åligga vederbörande uppbördsman att senast före

den 15 maj till riksförsäkringsanstalten insända särskild förteckning över de försäkringsavgifter,

som blivit restförda.

På grund av stadgandet i 19 § andra stycket i lagen om försäkring för

olycksfall i arbete torde den sålunda uppgjorda restlängden böra av anstalten

ingivas till statskontoret, som förskjuter det restförda beloppet.

Med avseende å redovisning av influtna medel, restitution, avkortning pell

avskrivning, efterkrav av utskylder och avgifter samt ansvarighet för debitering,

uppbörd och redovisning torde vad uppbördsreglementet därom innehåller i tilllämpliga

delar böra lända till efterrättelse.

Till frågan om de bestämmelser, som ytterligare torde erfordras i fråga om

de smärre arbetsgivarne, återkommer anstalten i det följande.

Vad härefter angår den särskilda uppbörden, avseende de större försäkringarna,

har anstalten förut i sitt ovannämnda utlåtande över ålderdomsförsäkringskommitténs

förslag såsom sin åsikt uttalat, att densamma lämpligen borde

anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med det förfaringssätt för avgifternas

uppbärande, som nu tillämpas i riksförsäkringsanstalten, nämligen följande.

Sedan en enligt fastställt formulär upprättad ansökan om försäkring inkommit,

bestämmer riksförsäkringsanstalten på grundval av uppgifterna i ansökan eller i

särskild »premieförfrågan» eller efter företagen undersökning ett provisionelit premiebelopp

och utfärdar därpå försäkringsbrev. Detta överlämnas till postsparbanken

för att å vederbörande postsparbankskontor tillhandahållas försäkringstagaren

mot inbetalning av det provisionel^ premiebeloppet. Härom erhåller försäkringstagaren

underrättelse. På motsvarande sätt förfares vid förnyelse av

försäkring. Vid försäkringsperiodens slut skall försäkringstagaren till riksförsäkringsanstalten

insända uppgift för reglering av premiebeloppet, vilken uppgift

skall upptaga antalet under perioden vid företaget utgjorda dagsverken. På

grund av regleringsuppgiften fastställes det definitiva premiebeloppet. I händelse

detta är större eller mindre än det provisionel^, sker reglering genom

postsparbankens förmedling.

Utan tvivel är postsparbanken såsom förmedlare av uppbörden ur flera synpunkter

att föredraga framför de vanliga uppbördsmyndigheterna. Förutom att

postsparbanken genom sin förutvarande verksamhet i detta hänseende förvärvat

vana och erfarenhet vid handhavandet av ifrågavarande uppgift, torde jämväl den

fördelen vara därmed förenad, att uppbörden, som genom postspai-banken kan

fördelas över samtliga postanstalter i riket, på grund därav kan anordnas på ett

för den avgiftspliktige vida bekvämare sätt än om densamma skulle ske genom

vederbörande uppbördsmän. Dessutom torde det för postsparbanken vara förenat

med mindre svårigheter, kostnader och besvär att åtaga sig denna uppbörd än

för uppbördsmännen, för vilka en dylik, två gånger om året återkommande extra

uppbörd skulle medföra ett icke obetydligt tillskott i arbetet.

Möjligen skulle, därest ifråga om den allmänna uppbörden sådana ändrade

föreskrifter genomfördes — enligt vad riksförsäkringsanstalten erfarit pagår för

närvarande inom finansdepartementet utredning rörande möjligheten och lämpligheten

därav — att skattebetalningarna skulle ske medelst s. k. skattepostanvisningar,

anordnandet av extra uppbörd för indrivande av ifrågavarande avgifter

komma att möta mindre svårigheter. Lämpligheten av en dylik anordning för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 328.

nu ifrågavarande ändamål torde dock först kunna tillförlitligen bedömas, sedan

berörda uppbördssystem under någon tid tillämpats. Ehuru riksförsäkringsanstalten

för närvarande torde sakna skäl att närmare ingå på denna fråga, anser

sig riksförsäkringsanstalten dock redan nu böra framhålla, att enligt anstaltens

mening detta uppbördssätt i allt fall icke lärer vara förenat med andra eller

större fördelar än uppbörden genom postsparbanken, om vars lämplighet för

ändamålet anstalten för sin del endast har gynnsam erfarenhet, vadan sistnämnda

uppbördssätt åtminstone tillsvidare torde vara att föredraga framför det förstnämnda.

Emellertid är det klart, att det hittills anlitade uppbördssättet, som har sin

tillämpning uteslutande å frivillig försäkring, tarvar åtskilliga ändringar och tilllägg

för att kunna komma till användning å försäkringar enligt den nya olycksfallslagen.

De synpunkter, som i första hand torde böra läggas till grund för uppbördens

ordnande, torde vara följande. För att kunna åstadkomma en så tillförlitlig

provisorisk beräkning som möjligt av försäkringsavgifterna, torde dessa icke

böra bestämmas förrän någon tid efter kalenderårets utgång, då i allmänhet de

från närmast föregående räkenskapsår hämtade uppgifterna kunna beräknas vara

tillgängliga.. För att, av skäl som förut anförts, i möjligaste mån undvika efterskottsbetalning

och jämväl så fort som möjligt verkställa regleringen av föregående

års premie bör, å andra sidan, premiebestämningen äga rum så fort ske

kan efter det uppgifterna sålunda kunna beräknas hava inkommit samt därefter

avgifterna inbetalas. Då det, såsom förut framhållits, med avseende å en del försäkringar

synes böra medgivas, att avgifterna erläggas i två omgångar, torde

årligen två uppbörder böra äga rum.

Körande tiden för uppbördens verkställande torde kungörelse i vanlig ordning

böra ske, varjämte den avgiftspliktige bör i god tid före uppbörden erhålla

uPPgi^ om det premiebelopp, han har att erlägga, grunderna för dess beräkning

samt tiden och platsen för dess inbetalande. Slutligen torde vid försummad inbetalning

någon påföljd böra inträda till förhindrande av alltför stora restantier.

Med tillämpning härav har riksförsäkringsanstalten ansett uppbörden kunna

anordnas på följande sätt.

Uppbörd av försäkringsavgifter genom postsparbanken skall äga rum två

gånger om året. Riksförsäkringsanstalten har tänkt sig, att den första uppbörden

skulle kunna försiggå från och med den 16 till och med den 31 mars och den

andra från ocn med den 16 till och med den 30 september. Emellertid är det

möjligt, särskilt om tillslutningen till riksförsäkringsanstalten blir jämförelsevis

stor, att arbetet med premiernas bestämmande och regleringsbeloppens uträknande

icke kan, åtminstone ej utan oskälig kostnad, medhinnas till den 1 mars,

då uppgifterna rörande avgifternas belopp skulle tillställas vederbörande arbetsgivare.

Dagen för de båda uppbörd sterminernas början skulle därför möjligen

kunna behöva något framflyttas. Det synes därför riksförsäkringsanstalten lämpligast,

att i den författning i ämnet, som kan komma att utfärdas, intages ett

stadgande av innehåll, att de ifrågavarande uppbörderna skola äga rum, den

första uppbörden å dag före april månads utgång och den senare å dag före

oktober månads utgång, som av riksförsäkringsanstalten bestämmes.

Senast 14 dagar före första uppbördens början skall det åligga riksförsäkringsanstalten

att särskilt till varje »större» arbetsgivare, för vilken avgift skall

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

21

vid uppbörden erläggas, med allmänna posten översända en rörande honom upprättad

skriftlig uppgift, upptagande bland annat:

1) den avgiftspliktiges namn och adress samt yrke eller arten av hans rörelse;

2) de huvudsakliga grunder — såsom farlighetsklass, premiesats, avlöningssumma

— efter vilka avgiften beräknats;

31 försäkringsavgiftens belopp;

41 tillägg på grund av reglering;

51 avdrag på grund av förut verkställd betalning eller reglering;

6) tilläggsavgift enligt 16 § första stycket olycksfallslagen;

7) avgift för frivillig försäkring, där sådan ägt rum;

8) tid och sätt för betalningens fullgörande och, där betalningen skall erläggas

halvårsvis, det belopp — inbegripet räntetillägg — som skall vid vardera

uppbörden erläggas;

9) vad den avgiftspliktige har att iakttaga, därest han vill anföra besvär över

anstaltens beslut rörande avgiftens belopp; samt

10) påföljden vid försummad inbetalning.

Har ej före första uppbördens början dylik uppgift kommit den avgiftspliktige

tillhanda, torde det böra tillkomma honom att hos anstalten efterfråga

densamma och i allt fall erlägga sin avgift vid uppbörden.

Under den tid, då uppbörd äger rum, skall å vederbörande postsparbankskontor

genom riksförsäkringsanstaltens försorg ett av anstalten utfärdat kvitto å

det belopp, som skall av den avgiftspliktige vid uppbörden erläggas, hållas för

inlösen tillgängligt. Hörande den tid, kvitton å försäkringsavgifter sålunda äro

tillgängliga för inlösen, torde kungörelse böra i vanlig ordning utfärdas. Kvittot

skall för att vara gällande mot riksförsäkringsanstalten vara försett med postanstaltens

datum och tjänstförrättande posttjänstemannens underskrift, varom

erinran torde böra ske å kvittot.

Den avgiftspliktige skall senast före uppbördens slut hava erlagt det avgiftsbelopp,

som då förfaller till betalning.

Hörande betalnings verkställande medelst postremissväxel och påföljden vid

försummad inbetalning, torde böra gälla enahanda föreskrifter som de i nådiga

kungörelsen om uppbörd av värnskatt meddelade, dock att den del av stämmoböter,

som enligt denna kungörelse skulle tillfalla statsverket, i stället böra ingå

till olycksfallsförsäkringsfonden.

Besvär över obehörig eller oriktig debitering torde böra anföras hos riksförsäkringsanstalten

inom ett år efter det avgiften senast bort vara erlagd.

Av postanstalterna emottagna medel torde från poststation med första lägenhet

översändas till vederbörande överordnade postkontor, och från postkontor

redovisas i föreskriven ordning.

Kvitton, som icke inlösts, återsändas omedelbart efter uppbördsstämmans

slut till riksförsäkringsanstalten, som uppgör förteckning över de resterande avgifterna

och så fort ske kan översänder densamma till statskontoret för det ändamål

19 § andra stycket olycksfallslagen omförmäler. I fråga om efterkrav av avgifter

torde 27 § av uppbördsreglementet böra äga tillämpning. _

Beträffande avgifternas fördelning till betalning å två terminer är att märka,

att därest sådan fördelning medgives beträffande försäkringar, för vilka avgiften

uppgår till 200 kronor, därunder jämväl möjligen kan komma att hänföras sådana

försäkringar, för vilka avgiften inkasseras i samband med kronouppbörden. Att

enbart av denna anledning utesluta sistnämnda försäkringar från ifrågavarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

förmån, kunde väl synas mindre lämpligt. Emellertid är det ifråga om dylika

försäkringar, beträffande vilka de för avgiftens bestämmande erforderliga uppgifterna

införskaffas med ledning av mantalsuppgifterna, icke möjligt att före den

1 april det år, för vilket avgiften gäller, ens provisoriskt bestämma densamma

och ej heller lärer det vara lämpligt, att andra inbetalningen verkställes

först under påföljande år, d. v. s. 1V2 år i efterskott. I själva verket torde ej

heller någon obillighet kunna anses ligga i denna skillnad mellan »mindre» och

»större» arbetsgivare, då ju dessa senare i regel erlägga en del av premien i förskott,

under det .de förra erlägga hela premien i efterskott. För övrigt torde

hinder uppenbarligen icke möta för någon avgiftspliktig att i förväg insända en

del av sin premie, vars ungefärliga storlek, han utan svårighet efter ett eller annat

år kan beräkna. Där så sker, torde avgiften böra insändas direkt till riksförsäkringsanstalten.

För särskilda fall torde emellertid en uppdelning av premien böra kunna

medgivas på det sätt, att_ vederbörande arbetsgivare helt och hållet behandlas

som större arbetsgivare. Å andra sidan torde fall kunna förekomma, då även i

fråga om större arbetsgivare en fördelning av avgiften icke bör få medgivas, såsom

ifråga om företag, som bedrivas av utlänningar, eller företag av mera tillfällig

art o. dyl.

I dylika fall torde det böra ankomma på riksförsäkringsanstalten att i varje

särskilt fall avgöra, huruvida avgiften skall betalas på en gång eller ej.

De sätt för ordnandet av uppbörden av avgifterna för försäkringarna i riksförsäkringsanstalten,

som anstalten sålunda härovan föreslagit, äro naturligen

huvudsakligen avsedda för sådana försäkringar, som äga längre varaktighet, d. v. s.

1 år eller därutöver.

Beträffande däremot försäkring av självständiga tillfälliga foretag, som endast

pågå en kortare tid, s. k. korttidsförsäkringar, är det uppenbarligen nödvändigt,

att särskilda föreskrifter meddelas. Att i sådana fall avvakta någon av de ovan

berörda uppbörderna torde endast undantagsvis kunna ifrågakomma. I regel

torde det för vinnande av större säkerhet för avgiftens utbekommande vara nödvändigt

att inkassera densamma särskilt för sig. Därvid torde lämpligen böra

förfaras på det sätt, att uppgift, upprättad efter ovan sist angivna grunder, i

rekommenderat brev med allmänna posten översändes till den avgiftspliktige,

som det — varom jämväl uppgiften bör innehålla underrättelse — skall åligga

åt* inom^ 14 dagar efter det uppgiften kommit honom tillhanda, vid förut angiven

påföljd, å det i uppgiften angivna postsparbankskontor mot utbekommande av

riksförsäkringsanstaltens där tillgängliga kvitto, försett med ovannämnda kontrollanteckningar,

erlägga den påförda avgiften, som i förut angiven ordning av postsparbanken

redovisas.

Vad nu sagts om avgift för tillfälligt företag äger i vissa fall även giltighet

beträffande andra företag, rörelser eller verksamheter, som börja eller upphöra

under det år, för vilket avgiften gäller.

I fråga om avgifterna för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstalten, torde

uppbörden av desamma i allmänhet lämpligen böra ske i samma ordning som

uppbörden av avgifterna för den obligatoriska försäkringen, alltså respektive genom

kronouppbörden eller genom postsparbanken. Då det emellertid ännu ej med

någon tillförlitlighet kan utrönas, i vilken utsträckning den frivilliga försäkringen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

kommer att omfatta de olika kategorierna av arbetare (anställda respektive hos

»större» och hos »mindre» arbetsgivare), torde det vara nödvändigt att överlämna

åt riksförsäkringsanstalten att träffa erforderliga bestämmelser i ämnet..

Åberopande vad sålunda anförts får riksförsäkringsanstalten i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag angående

tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

i enlighet med de grunder, riksförsäkringsanstalten ovan angivit.

Förslag till författning i ämnet är under utarbetande inom riksförsäkringsanstalten

och torde under den närmaste tiden kunna överlämnas till Eders

Kungl. Maj:t.

I detta ärendes handläggning inom riksförsäkringsanstalten hava deltagit

de av Eders Kungl. Maj:t förordnade sakkunnige, assessorn i Svea hovrätt G. F.

Lindstedt och häradsskrivaren N. P. Ödman, varjämte vid behandlingen under

år 1916 av vissa delar av ärendet dåvarande postsparbanksdirektören G. F. Sandberg

närvarit. Stockholm den 13 januari 1917.

Underdånigst

J. May.

Ivar Tengstrand. Albert Eisen.

David Östrand.

Föredragande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 328.

TILL KONUNGEN.

Under åberopande av sin underdåniga skrivelse den 13 januari 1917 får

riksförsäkringsanstalten i underdånighet överlämna förslag till förordning angående

uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916.

Stockholm den 5 februari 1917.

Underdånigst

J. May.

Ivar Tengstrand. Albert Eisen. David Östrand.

Föredragande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

25

Förslag

till

Förordning

angående upphörd av avgifter för försäkringar i rikstörsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

§ 1.

Avgifterna för försäkring i rikstörsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete skola med de i § 2 stadgade undantag uppbäras

i samband med den allmänna kronouppbörden.

§2.

Mom. 1. Avgifterna för försäkringar, som omfatta arbetare i rörelse, företag

eller annan verksamhet, vari minst fem arbetare eller drivkraft om minst tre effektiva

hästkrafter användas, skola, där ej Konungen annorlunda förordnar, uppbäras

genom postsparbanken.

Eiksförsäkringsanstalten må ock i särskilda fall på ansökan av arbetsgivare,

eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, i fråga om viss försäkring

föreskriva, att avgifterna för densamma skola uppbäras genom postsparbanken.

Mom. 2. Skall avgift erläggas genom postsparbanken, må riksförsäkringsanstalten,

där fråga är om försäkring, som omfattar arbetare i rörelse, företag

eller annan verksamhet, som börjar eller upphör under löpande år, så ock i fråga

om annan försäkring, där särskilda skäl äro för handen, föreskriva, att avgiften

helt eller delvis skall erläggas utan samband med uppbörden av försäkringsavgifterna

i övrigt.

§3-

Mom. 1. Eiksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till överståthållarämbetet

före den 15 juni, men eljest till vederbörande magistrat eller

häradsskrivare före juli månads utgång insända uppgift särskilt för varje uppbördsdistrikt

rörande de inom distriktet boende arbetsgivare, av vilka försäkringsavgift

skall erläggas i samband med kronouppbörden, börande denna uppgift

angiva

1) den avgiftspliktiges namn samt yrke, rörelse eller tjänst;

2) de huvudsakliga grunder, efter vilka försäkringsavgift beräknats, såsom

antalet hos den avgiftspliktige anställda arbetare, för vilka avgift beräknats, den

farlighetsklass, till vilken försäkringen hänförts, tillämpad premiesats eller dylikt;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 281 höft. (Nr 328.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 338.

3) försäkringsavgiftens belopp;

4| tillägg på grund av tidigare för lågt debiterad avgift;

5) avdrag på grund av förut erlagd betalning eller nedsättning i förut erlagd

avgift;

6) tilläggsavgift enligt 16 § första stycket i lagen om försäkring för olycksfall

i arbete.

Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola de i mom. 1

omförmälda uppgifterna i vad de angå varje särskild kommun på landet före den

1 oktober av häradsskrivaren vid bot av 3 kronor för varje ÖArerskjutande dag

tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, som bär att under viss

bestämd och vederbörligen kungjord tid, ej understigande fjorton dagar, på lämpligt

och därvid även tillkännagivet ställe hålla uppgifterna de avgiftspliktige tillhanda.

Uppgifterna böra därefter senast inom oktober månads utgång av ordföranden

återsändas till häradsskrivaren.

I stad skola uppgifterna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda ordning

hållas de avgiftspliktige tillhanda, i Stockholm genom överståthållarämbetets

och i övriga städer genom magistratens försorg.

Mom. 3. Före den 15 maj varje år skall vederbörande uppbördsman till

riksförsäkringsanstalten insända särskild förteckning över de försäkringsavgifter,

som icke före den 1 i samma månad i vederbörlig ordning redovisats, varefter

förteckningen ingives till statskontoret, som jämlikt 19 § andra stycket i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete förskjuter de resterande avgifterna.

Mom. 4. Med avseende å redovisning av influtna medel, restitution, avkortning

och avskrivning, efterkrav av utskylder och avgifter samt ansvarighet

för debitering, uppbörd och redovisning skall, ifråga om försäkringsavgifter, som

indrivas i samband med kronouppbörden, vad gällande uppbördsreglemente därom

innehåller i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§4-

Mom. 1. Uppbörd av avgifter genom postsparbanken äger rum två gånger

om året å tider, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas och genom kungörelser

tillkännagivas. Vardera uppbörden skall pågå under fjorton dagar och

vara avslutad, den första före utgången av april och den andra före utgången av

oktober månad.

Mom. 2. Senast fjorton dagar före första uppbördens början skall riksförsäkringsanstalten

till en var arbetsgivare, som skall vid uppbörden erlägga avgift,

med allmänna posten översända en rörande honom upprättad skriftlig uppgift,

innehållande upplysning ej mindre i de uti § 3 mom. 1 angivna hänseenden

än även om tid och sätt för betalningens fullgörande och, där betalningen skall

erläggas halvårsvis, det belopp, som skall vid vardera uppbörden erläggas, om

vad den avgiftspliktige jämlikt § 7 har att iakttaga samt om påföljden av försummad

inbetalning.

Har ej vid uppbördens början uppgift, som nu sagts, kommit arbetsgivaren

tillhanda, äger han därom göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten, som utfärdar

ny uppgift.

Under tid då uppbörd äger rum, skall å vederbörande postsparbankskontor

genom riksförsäkringsanstaltens försorg ett av anstalten utfärdat kvitto å

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

det belopp, som skall av den avgiftspliktige vid uppbörden erläggas, hållas för

inlösen tillgängligt. Kvittot skall för att vara gällande mot riksförsäkringsanstalten

vara försett med postanstaltens datumstämpel och tjänstförrättande posttjänstemannens

underskrift, därom kvittot skall innehålla underrättelse.

Mom. 3. Senast fjorton dagar efter uppbördens slut skola till postsparbanken

inbetalda medel i föreskriven ordning redovisas till riksförsäkringsanstalten

ävensom icke inlösta kvitton till anstalten återsändas, varefter anstalten över

de resterande avgifterna uppgör förteckning, vilken för avgifternas förskjutande

ingives till statskontoret.

Mom. 4. Arbetsgivare, som underlåtit att före uppbördens slut inbetala

det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, skall påföras böter med tre

procent av den förfallna avgiftens belopp, och skall avgiften indrivas i den ordning,

som om resterande kronoutskylder är stadgat.

Av böterna skall en tredjedel, dock ej mer än 100 kronor, för det fall att

avgiften påförts till betalning i Stockholms stad och indrivits genom tredje stadsfogden

i Stockholm, tillfalla stadens kassa, men i övriga fall den, som verkställt

indrivningen, samt återstoden av bötesbeloppet tillfalla den i 19 § tredje stycket

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond.

§ 5-

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och uppgår

densamma till 200 kronor eller mera, skall avgiften, där ej riksförsäkringsanstalten

för särskilt fall annorlunda beslutar, erläggas med hälften under första och

återstoden under andra uppbördsterminen. Uppgår avgiften ej till sagda belopp,

må riksförsäkringsanstalten på ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften

erlägges i nu nämnd ordning.

§6.

Har riksförsäkringsanstalten meddelat föreskrift, som i § 2 mom. 2 sägs,

skall uppgift, som i § 4 mom. 2 omförmäles, i rekommenderat brev med allmänna

posten översändas till dén avgiftspliktige, som har att vid det i samma

paragraf stadgade äventyr sist inom fjorton dagar efter det uppgiften kommit

honom tillhanda å det i uppgiften angivna postsparbankskontor mot kvitto, på

sätt ovan stadgats, erlägga den honom påförda avgiften, vilken därefter i förut

angiven ordning redovisas.

§7-

Förmenar arbetsgivare, att i uppgift, som i § 3 mom. 1 sägs, eller i uppgift

eller kvitto, som omförmäles i § 4, avgift blivit honom obehörigen eller oriktigt

påförd, äge han för erhållande av rättelse hos riksförsäkringsanstalten göra anmälan

inom ett år efter det avgiften senast bort hava erlagts.

§8.

Beträffande avgift för frivillig försäkring må riksförsäkringsanstalten bestämma,

att densamma skall uppbäras i samband med kronouppbörden eller ge
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

nom postsparbanken, skolande för sådant fall med avseende å uppbörd av

dylik avgift i tillämpliga delar gälla vad ovan är föreskrivet.

§9.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas

erforderliga för bestämmande av tid och sätt för försäkringsavgifternas erläggande,

_ meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr.. 193 7.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:265 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 328 med förslag till förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks s. 1 i texten
  2. 4SLU 1917:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 328 med förslag till förordning angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanst s. 1 i texten