Sök i Ratio Lex

Angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst

1917-04-16 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:330, Angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 330.

1

Nr 330.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidshjälp

åt pensionsberättigade änkor och barn efter

befattningshavare i statens tjänst; given Stockholms slott

den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt pensionsberättigade

änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst å extra

stat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag ett

belopp av 700,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga

medel under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet erfordras;

samt

b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälpens utgående:

''

§ I
Krigstidshjälp

tillkommer, med nedan angivna undantag och begränsningar,

sådana behövande änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst, som vid ingången av år 1917 ägt åtnjuta pension

eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller från någon av staten

understödd anstalt för pensionering av dylika befattningshavares änkor

och barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa eller från vaktbetjäningens

vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn.

§ 2.

Krigstidshjälpen utgår

till pensionsberättigad änka med 100 kronor, dock att hjälpen och

pensionsförmånerna icke må tillhopa överstiga 600 kronor för år räknat;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 283 höft. (Nr 330.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 330.

till pensionsberättigad änka med pensionsberättigade minderåriga

barn med 100 kronor till änkan och med 50 kronor för vart pensionsberättigat

barn, dock att hjälpen jämte pensionsförmånerna icke må tillhopa

för änka och barn överstiga 900 kronor för år räknat;

till pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad

moder med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna icke

må tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor, för två syskon 600 kronor

och för tre eller flere syskon 900 kronor, allt för år räknat; samt

till annan pensionär med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna

tillhopa icke må överstiga 300 kronor för år räknat.

§ 3.

Om till krigstidshjälp av nu ifrågavarande slag berättigad änka

eller barn under år 1917 avlidit, inträder stärbhuset i den avlidnas rätt

till dylik hjälp.

§ 4-

Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,

må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidshjälp.

§ 5.

Krigstidshjälpen utbetalas på en gång i den ordning, som av

Kungl. Maj:t bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med

all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, anförde

efter gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement

följande:

Genom nådigt beslut den 20 oktober 1916 har Eders Kungl.

Maj:t anbefallt statskontoret att, efter vederbörande pensionskassors

hörande, verkställa utredning, huruvida och i vad mån en lämplig pensionsförhöjning

kunde beredas sådana statstjänares änkor, vilka uppbure

låga pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter.

I anledning härav avlät statskontoret skrivelser i ämnet till styrelserna

för de kassor, vilka ombesörja pensionering av statstjänares

änkor, nämligen civilstatens änke- och pupillkassa, arméns pensions
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

SUUlkonlorets

utlåtande.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

kassa, flottans pensionskassa, lotsverkets enskilda pensionskassa, telegrafverkets

pensionsanstalter, statens järnvägars änke- ock pupillkassa,

tullstatens enskilda pensionsinrättning, universitetets i Uppsala pénsionsinräitning

för tjänstemäns änkor och barn, pensionsinrättningen för

änkor och barn efter tjänstemän vid Lunds universitet, lärarnas vid

elementarläroverken nya änke- och pupillkassa samt tjänstemännens

vid Strömsholms stuteri samt deras änkors och barns pensionsfond.

I dessa skrivelser meddelade statskontoret, att sedan i en vid 1916

års riksdag väckt motion (nr 91, andra kammaren) föreslagits beviljande

av medel att användas till understöd åt behövande folkskolläraränkor

med pension understigande 300 kronor, riksdagens bankoutskott i häröver

avgivet utlåtande (nr 53) framhållit, att någon åtgärd i sådant

syfte icke syntes böra vidtagas utan en föregående fullständig utredning,

i vad mån en förhöjning kunde anses vara av behovet påkallad,

varvid även syntes böra undersökas, huruvida icke jämväl åt vissa andra

grupper av statstjänares änkor borde beredas någon höjning i deras

pensioner; och hemställde utskottet fördenskull, att riksdagen måtte i

skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i

vad mån en lämplig pensionsförhöjning kunde beredas sådana statstjänares

änkor, vilka uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande

omständigheter; samt att, sedan riksdagens kamrar beträffande

denna fråga fattat skiljaktiga beslut, i det att första kammaren bifallit

bankoutskottets hemställan, men andra kammaren godkänt en vid utskottets

utlåtande fogad reservation, däri yrkats på omedelbart beviljande

av det i motionen föreslagna anslaget, riksdagen i gemensam

votering beviljat anslaget.

Med erinran, att någon skrivelse från riksdagen i fråga om sådan

utredning, som bankoutskottet föreslagit, alltså icke kommit till stånd,

men att frågan om pensionsförhöjning åt behövande änkor efter statstjänare

emellertid borde till utredning företagas enligt förenämnda

nådiga beslut, anhöll statskontoret i omförmälda skrivelser, att styrelserna

för ovannämnda kassor måtte inkomma med utredning och förslag

i ärendet, envar styrelse i vad anginge pensioner från den under dess

förvaltning ställda kassan, därvid uppgift borde lämnas å belopp och antal

av nu utgående pensioner med angivande om pensionen tillkomme änka,

änka med barn eller endast barn samt sådana upplysningar i övrigt

meddelas, som erfordrades för beräknande av de ungefärliga kostnaderna

för genomförande av de olika förslag, som kunde framställas.

Med förmälan att den sålunda begärda utredningen från samt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 330.

liga ovan omförmälda kassor inkommit till statskontoret samt att

statskontoret därjämte fått mottaga dylik utredning från styrelsen

för vaktbetjaningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning för

änkor och barn, om vars tillvaro såsom fristående kassa statskontoret

saknat kännedom, bar statskontoret den 24 februari 1917 framlagt

den verkställda utredningen och därvid anfört följande.

Statskontoret har utgått från den uppfattningen att med den anbefallda

utredningen avsetts att vinna material, varpå kunde grundas

förslag — icke för genomförande med statsbidrag eller ökat sådant av

förhöjning genom reglementsförändringar av nu utgående låga pensioner

utan för beredande av tillfälligt understöd av statsmedel, där

sådant under nuvarande exceptionella förhållanden och därav föranledd

väsentlig stegring av levnadskostnaderna kunde anses vara av billighet

påkallat, i likhet med vad som genom riksdagens ovanberörda beslut

för år 1917 tillförsäkrats vissa behövande folkskolläraränkor.

Att under nuvarande dyrtid förelåge ett trängande behov av

understöd åt flertalet från dessa kassor pensionerade änkor hade vitsordats

av samtliga i ärendet hörda kassastyrelser med undantag av

styrelsen för Strömsholmsfonden, vars till endast ett fåtal uppgående

pensionärer enligt styrelsens meddelande icke befunne sig i sådana

ekonomiska omständigheter att understöd erfordrades.

Det hade framhållits, att en hel del pensionerade änkor befunne

sig i en så bekymmersam ekonomisk ställning, att ett inskridande från

statsmakternas sida till deras understödjande vore synnerligen behövligt;

att statens tjänstemän i allmänhet icke hade tillfälle att göra några

nämnvärda besparingar, allra minst de lägre tjänstinnehavarua, vadan

deras efterlevande anhöriga i regel vore hänvisade till att existera på

dem tillkommande pensioner; samt att då under de senare åren penningvärdet

fallit och levnadskostnaderna stigit, det vore uppenbart, att stora

grupper av pensionärer hade svårt att existera på sina pensionsbelopp.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden måste understöd för

vissa grupper av pensionerade änkor efter statstjänare alltså anses soip

synnerligen väl behövligt. Därom kunde full enighet anses föreligga

och det finge också anses uppenbart, att kassorna själva icke disponerade

medel till beredande av sådant understöd. Däremot ginge meningarna

vitt isär, när det gällde att tillse, i vad mån — d. v. s. till vilka grupper

av pensionärer och med vilka belopp — understöd av statsmedel lämpligen

kunde beredas.

Från flera håll och särskilt från styrelsen över civilstatens änkeocli

pupillkassa hade framhållits, att pensionsförhöjning borde tillkomma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

icke blott statstjänares änkor utan även pensionsberättigade barn efter

statstjänare, såväl då barnens pension inbegrepes i det pensionsbelopp,

deras moder ägde lyfta, som i det fall att pensionen uteslutande utginge

till barnen. Nämnda kassastyrelse hade vidare anfört, att, om understöden

inskränktes till förbättring endast av pensioner, understigande

300 kronor, sådant skulle i många fall leda till orättvisa, enär behovet

av understöd ofta nog gjorde sig lika, om icke mera gällande för pensionär,

som uppbure pension till högre belopp äh 300 kronor, än för

pensionär med lågt pensionsbelopp; att även de från kassan utgående

högsta pensionsbeloppen icke vore högre tilltagna än att pensionär, som

erhållit pension till sådant belopp, kunde befinnas vara i behov av ytterligare

understöd; samt att de nu rådande exceptionella dyrtidsförhållandena,

som för samtliga pensionärer vore mer eller mindre kännbara,

väl skulle kunna motivera en pensionsförhöjning, som utan undantag

komme samtliga pensionärer till del; varigenom pensionerna skulle i

viss mån kunna sägas återvinna det värde, som de vid tiden för deras

beviljande ägde.

En dylik uppfattning hade gjorts gällande även av direktionen

över tullstatens enskilda pensionsinrältning, därvid framhållits, att med

hänsyn till de ytterligt förhöjda levnadskostnader, som av det pågående

världskriget och därav härflytande omständigheter vållats, samtliga från

pensionsinrättningen utgående pensioner vore till sitt värde så förminskade,

att en allmän höjning av desamma genom statens medverkan

finge anses som synnerligen påkallad och högst behjärtansvärd;

att understöd därför icke borde inskränkas till endast dem, som uppbure

de lägsta pensionerna, utan borde beredas jämväl de till pensionsbeloppen

något bättre lottade, men i verkligheten av den rådande dyrtiden

kanske än hårdare drabbade pensionärerna, vilka såsom änkor efter

tjänstemän av högre grad mången gång hade svårare än deras vid

kroppsarbete mera vana medpensionärer att förskaffa sig de för livsuppehället

utöver pensionen nödiga medlen.

. I allmänhet ginge föreliggande olika förslag ut på att jämväl

barnpensionerna borde genom understöd förhöjas. Beträffande omfattningen

i övrigt av understöd åt pensionärer gjordes i några förslag

gällande, att understöd till visst belopp eller visst procenttal av innehavande

pension borde utgå till alla pensionärer, som kunde styrka sig

vara i behövande omständigheter, under det att i andra förslag med

hänsyn till kostnaderna ansetts böra stadgas visst maximum, utöver

vilket understödet jämte pensionen icke finge uppgå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj;t8 Nåd. Proposition Nr 330.

Statskontoret bär till en början framlagt resultatet av gjord beräkning

utav kostnaden för beviljande av understöd åt statstjänares

änkor efter samma grunder, som enligt 1916 års riksdags beslut fastställts

i fråga om understöd åt behövande folkskolläraränkor.

Nämnda beslut innebure, att riksdagen å extra stat för år 1917

beviljat ett förslagsanslag av 65,000 kronor att från och med den 1

januari 1917 utgå såsom understöd till sådana behövande folkskolläraränkor

med eller utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa

åtnjuta lägre pension än 300 kronor, och med sådant belopp, att

pensionen och understödet för en var av dem komme att tillsammans

utgöra 300 kronor.

Om dessa villkor tillämpades på änkor efter statstjänare, skulle

kostnaden belöpa sig till omkring 500,000 kronor.

Enligt dessa grunder toges emellertid ingen hänsyn till om änkan

ej blott hade sig själv att försörja utan även hade att föda och uppfostra

minderåriga barn; och ej heller lämnades någon hjälp åt sådana

pensionsberättigade barn, som saknade pensionsberättigad moder. Detta

vore av ringa betydelse i fråga om folkskolläraränkorna, enär de bland

dem, som skulle erhålla understöd, i allmänhet pensionerats för så länge

sedan, att minderåriga barn ej funnes. I den motion, som föranledde

riksdagsbeslutet, hette det nämligen: »Att i förslaget göra skillnad

mellan änkor med och utan barn har jag ej ansett nödigt med hänsyn

därtill, att endast undantagsvis pensionsberättigade barn finnas inom

de ålderskategorier, som beröras av detta förslag.»

Helt annorlunda ställde sig saken i fråga om statstjänares efterlevande.

Det funnes ett betydande antal änkor med minderåriga barn,

vilka åtnjöte pensioner till låga belopp, och det ojämförligt största

antalet barnpensioner läge till beloppen under 150 kronor, ehuru sådan

pension kunde avse underhåll av mer än ett barn. På grund härav

måste det anses billigt att utom understöd åt änka bereda dels i någon

mån ökat understöd åt änka med barn, dels ock understöd åt barn utan

pensionsberättigad moder. Härvid syntes understöden böra avpassas

efter den i allmänhet gällande regeln, att änka med barn erhölle änkepensionen

med förhöjning av 50 procent, ett ensamt barn halv änkepension,

två barn hel änkepension samt tre eller flera barn änkepensionen

med 50 procent förhöjning.

Skulle de av 1916 års riksdag fastställda grunderna för understöd

åt folkskolläraränkor anses böra tjäna till förebild, syntes desamma därför

böra kompletteras därhän,

att änka utan pensionsberättigade barn erhölle understöd till sådant

belopp att pension och understöd tillsammans uppginge till 300 kronor;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

att änka med pensionsberättigade barn erhölle understöd till sådant

belopp, att hennes och barnens pensioner jämte understödet uppginge

till 450 kronor; samt

att barn utan pensionsberättigad moder erhölle understöd till sådant

belopp, att pensionen och understödet för ett barn uppginge till 150

kronor, för två barn till 300 kronor och för tre eller flera barn till

> f

450 kronor.

Tillämpades dessa grunder för tilldelande av understöd åt statstjänares

efterlevande, skulle kostnaden uppgå till omkring 700,000

kronor.

Det hade emellertid ifrågasatts, huruvida dessa grunder över huvud

taget vore lämpliga, när det gällde nu ifrågavarande pensionärer. De

folkskolläraränkor, som berördes av riksdagens förut återgivna beslut,

åtnjöte i pension lägst 100 kronor, men flertalet 150, 200 å 250 kronor

och med hänsyn härtill kunde det ju befinnas rimligt att höja pensionen

till 300 kronor. Men statstjänares änkor och barn vore till ett icke

obetydligt antal i åtnjutande av pensioner till belopp långt understigande

100 kronor. Sålunda hade en änka icke mer än 7 kronor 68 öre i

pension, 21 änkor hade 35 kronor, 32 barnpensioner uppgingo till endast

12 kronor o. s. v. Detta förhållande hade uppmärksammats av styrelsen

för civilstatens änke- och pupillkassa, som framhållit, att med avseende

å det icke ringa antal synnerligen låga pensioner, som utginge från

kassan, en pensionsförhöjning upp till 300 kronor för änka ofta nog

icke skulle komma att stå i rimligt förhållande till själva pensionen;

varför styrelsen ansåge sig icke kunna framlägga förslag om en sådan

pensionsförhöj ning.

Vad sålunda erinrats mot att beträffande understöd åt statstjänares

efterlevande tillämpa samma grunder, som bestämts i fråga om folkskolläraränkor,

syntes statskontoret vara värt beaktande. De små pensioner,

som tillkomme många änkor efter statstjänare, kunde ju icke

under normala förhållanden utgöra tillräckligt levebröd för dem, utan

det vore givet att den änka, som icke ägt andra medel eller kunnat

förskaffa sig annan inkomst än den lilla pensionen, hade nödgats anlita

den allmänna fattigvården. Att vid sådant förhållande bereda ett understöd,

som jämte pensionen skulle åstadkomma vad man skulle kunna

benämna ett existensminimum, skulle i vissa fall endast resultera i en

lättnad i fattigvårdstungan för vederbörande kommun. Att alldeles

utestänga alla dessa pensionärer med de lägsta pensionerna från möjlighet

till delaktighet i den ifrågasatta hjälpen torde dock ej heller böra förekomma,

men det syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke pen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 330. 9

Bionär, som åtnjöte fattigförsörjning, borde uteslutas från delaktighet i

understödet.

Å andra sidan syntes också kunna göras den erinran, att den

gräns för tilldelande av understöd, som fastställts i fråga om folkskolläraränkor,

vore väl snävt uppdragen, när det gällde att bereda understöd

åt statstjänares efterlevande anhöriga vid verkligt behov av hjälp.

Såsom förut nämnts hade flera kassastyrelser framhållit önskvärdheten

av en allmän pensionsförhöjning; och onekligen funnes det åtskilligt,

som talade till förmån för vidtagande av åtgärd i syfte att understöd

till visst belopp eller viss procent av pensionsbeloppet finge utgå i alla

fall, där behövande omständigheter visats föreligga. Med hänsyn emellertid

till de stora kostnader, som en sådan anordning måste kräva, om

understödet samtidigt skulle så avpassas, att därmed bereddes en effektiv

hjälp åt de sämre lottade pensionärerna, syntes nödvändigheten bjuda

att såsom flertalet kassastyrelser föreslagit på ett eller annat sätt begränsa

omfattningen, dock så att understöd bereddes även åt pensionärer, som

väl innehade jämförelsevis mera betydliga pensionsbelopp men dock

kanske allra mest vore i behov av hjälp.

Såsom naturligt vore, toge varje kassastyrelses förslag närmast

sikte på förhållandena inom dess egen kassa och avpassades med hänsyn

till de pensioneringsgrunder, som gällde för just den kassan. Då de

olika kassornas pensioneringsgrunder företedde ganska väsentliga skiljaktigheter,

befunnes det att vad som kunde anses passa ganska väl i

fråga om den ena kassan ej lämpade sig att använda, när det gällde

de övriga. Å andra sidan måste det anses synnerligen önskvärt att för

understödet få enhetliga bestämmelser; och det gällde därför enligt statskontorets

mening att finna en grund för beviljande av understöd så

beskaffad att den läte sig utan olägenhet tillämpa på alla ifrågavarande

pensionärer, i den mån de visade sig vara i behövande omständigheter.

Enligt det av styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa

framlagda förslaget skulle pensionärer, som styrkte sig vara i behövande

omständigheter, komma i åtnjutande av understöd med 25 procent av

pensionsbeloppet, därest detsamma uppginge till 300 kronor eller därutöver,

samt med 50 procent av pensionsbeloppet, därest detsamma

understege 300 kronor, dock att i sistnämnda fall pensionsbeloppet

jämte understödet icke finge tillhopa överstiga 375 kronor.

Understöden, avpassade enligt detta förslag, beräknades draga en

kostnad av omkring 840,000 kronor.

Genom detta förslag tillgodosåges behovet av procentiskt större

understöd vid de lägsta pensionsbeloppen; men å andra sidan kunde

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 283 höft. (Nr 330.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

man ej undgå att finna de understöd på endast några få kronor, som

enligt förslaget skulle tillkomma de sämst lottade pensionärerna, väl

låga för att utgöra någon mera effektiv hjälp under dyrtiden; medan

det å andra sidan syntes kunna ifrågasättas, huruvida något understöd

alls borde avses tillkomma änka med så jämförelsevis stor pension som

1,200 kronor; och i all synnerhet föreiolle det olämpligt att höja ett

sådant pensionsbelopp med ett understöd av 300 kronor. Det ville

synas, som om man med fog kunde säga, att den änka, som i sin

pension åtnjuter en inkomst av 1,200 kronor, redan av sådan anledning

måste anses icke kunna visa sig vara i behövande omständigheter.

Styrelserna för militärpersonalens änke- och pupillkassor hade vid

avfattande av sina förslag utgått från det reglementsenliga förhållandet

mellan pensionsbeloppen till officersänka och till underofficersänka och

därför föreslagit högre understöd åt den förra än åt den senare. Direktionen

över arméns pensionskassa hade sålunda föreslagit, att pensionstagande

stärbhus efter officer måtte erhålla ett understöd av 400 kronor

och pensionstagande stärbhus efter underofficer ett understöd av 200

kronor. Direktionen över flottans pensionskassa tillstyrkte, att gratialen

till underofficersänkor måtte höjas så att ingen finge mindre än 300

kronor och till officersänkor så att ingen finge mindre än 450 kronor,

att pupilltilläggen måtte höjas så att de utginge till underofficersänka

med 90 kronor för varje barn under 15 år och till officersänka med

135 kronor för varje sådant barn, dock med begränsning så att gratial

och pupilltillägg icke finge överstiga i förra fallet 450 kronor och i det

senare 675 kronor, samt att gratialberättigade barn utan gratialberättigad

moder måtte erhålla understöd till sådant belopp, att detsamma jämte

gratialet uppginge till 90 kronor. Båda dessa förslag vore byggda på

egendomligheter i den militära organisationen, vilka i stort sett saknade

motsvarighet på den civila statstjänstens område. Svårighet mötte därför

att tillämpa dem på pensionärer tillhörande de andra kassorna.

Det av direktionen över arméns pensionskassa avgivna förslaget

träffades även av den förut framställda anmärkningen mot saknad av

begränsning uppåt. Enligt detsamma skulle alltså en änka med pension

å 1,200 kronor kunna bekomma understöd å 400 kronor. Enligt direktionens

uppgift skulle detta förslag, tillämpat endast på kassans egna

pensionärer, medföra en kostnad av högst 521,800 kronor. Då antalet

av de från denna kassa utgående pensioner utgjorde omkring 1,700 och

hela antalet nu ifrågavarande pensioner uppginge till mer än 8,000,

framginge härav, att redan med hänsyn till kostnaderna detta förslag

näppeligen syntes kunna ifrågakomma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

Vad beträffade det av direktionen för flottans pensionskassa framlagda

förslaget gällde iiven bär den erinran, som framställts i fråga om

tillämpning av de för folkskolläraränkorna fastställda grunder på de

små pensionsbelopp, som tillkomme vissa änkor efter statstjänare.

Styrelsen för lotsverkets enskilda pensionskassa hade icke framlagt

något särskilt förslag utan inskränkte sig till att på kassans pensionärer

tillämpa de grunder för understöds beviljande, som i fråga om folkskolläraränkor

fastställdes genom 1916 års riksdags beslut. Beträffande

denna kassas pensionärer borde uppmärksammas, att de alla uppbure

förutom sin kassapension en pensionsförstärkning från lotsverkets medel,

varjämte åtskilliga dessutom åtnjöte pension jämväl från flottans pensionskassa.

Härav framträdde nödvändigheten av att vid beviljande av understöd

hänsyn toges till samtliga vederbörande tillkommande pensionsförmåner.

Direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter hade föreslagit,

att fyllnad bereddes så, att varje änkepension måtte utgöra lägst 400

kronor. Detta skulle medföra förbättring av tio från anstalten utgående

änkepensioner, vilka nu utgjorde lägst 122 kronor och högst 392 kronor.

Då den lägsta pensionen till änka med barn utgjorde 499 kronor 20 öre

och den lägsta barnpensionen utgjorde 616 kronor, läge däri säkerligen

anledning till att direktionen icke framställde något särskilt förslag i

fråga om förhöjning av dylika pensioner. En höjning av pensionerna

till statstjänares änkor med eller utan barn till 400 kronor skulle medföra

en kostnad å omkring 840,000 kronor. Skulle förslaget kompletteras

med höjning även av barnpensionerna efter de grunder, som ovan framställts,

skulle kostnaden överstiga 1,000,000 kronor.

Direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa hade föreslagit,

att alla behövande pensionärer med pensioner under 600 kronor

måtte erhålla understöd motsvarande 50 procent av pensionsbeloppet,

med iakttagande att icke någon pension jämte understödet finge understiga

300 kronor eller överstiga 600 kronor. Detta förslag, som kunde

anses befogat i fråga om denna kassa, där endast ett försvinnande fåtal

pensioner understege 100 kronor, men som tillämpat å övriga kassors

pensionärer träffades av den från annat håll framställda erinran om

orimligt stor höjning av de lägsta pensionsbeloppen, skulle enligt direktionens

uppgift endast för nu ifrågavarande kassas pensionärer, uppgående

till ett antal av 1,780, medföra en kostnad av 336,000 kronor.

Tillämpat på alla pensionärer till ett antal av över 8,000, skulle förslaget

säkerligen draga så stora kostnader, att detsamma ur budgetssynpunkt

icke torde kunna ifrågakomma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

Det av direktionen över tullstatens enskilda pensionsinrättning

framställda förslaget ginge ut på, att samtliga pensioner skulle i händelse

av visat behov kunna utgå med ett med 50 procent förhöjt belopp,

dock med iakttagande därav att icke någon pension, inbegripet samtliga

till vederbörande utgående pensionsbelopp och således även, i förekommande

fall, av tullmedlen beviljad s. k. fattigpension, finge överstiga

1,200 kronor ävensom att samtliga pensioner under 200 kronor

höjdes till 300 kronor, alla belopp inberäknade. Detta förslag skulle

bland annat innebära, att pensioner å belopp ända till 800 kronor skulle

höjas med 50 procent. Då dessa pensioners sammanlagda belopp överstege

2,200,000 kronor, skulle endast denna del av förslaget medföra

en kostnad av över 1,000,000 kronor. Lades härtill kostnaden för ytterligare

ökning av pensionerna under 200 kronor ävensom den mindre

ökningen av pensionerna över 800 kronor, visade det sig, att icke heller

detta förslag kunde ur budgetssynpunkt förordas.

Styrelsen för Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemäns

änkor och barn hade ansett, att änkepensionerna borde höjas så

att de motsvarade 25 procent av de löneinkomster, som vid det tillfälle,

då pensionstillskottet bestämdes, vore förenade med sådan tjänst, som

mannen vid avskedstagandet eller dödsfallet innehade, dock med iakttagande

att tillägget ej skulle utgå med högre belopp än att summan

av pensionstagarens alla inkomster — av pension och pensionstillägg

samt av arbete och kapital — icke komme att överstiga 1/s av professors

lön i högsta lönegraden, alltså icke över 2,700 kronor. Detta förslag,

enligt vilket exempelvis en professorsänkas pension skulle höjas från

905 kronor till 2,025 kronor, hänförde sig till förhållandena vid universitetets

avlöningsstater och skulle svårligen kunna vinna tillämpning

å andra områden. Mot detsamma kunde dessutom anmärkas, att det

saknade önskvärd enkelhet. Kostnaderna för detsammas genomförande

måste också bliva avskräckande.

Ur kostnadssynpunkt måste även det förslag anses oantagligt,

som framställts av styrelsen för vaktbetjäningens vid Uppsala universitet

pensionsinrättning för änkor och barn. Förslaget innebure en ökning

av pensionsbeloppen med 50 procent, med iakttagande att ingen pension

skulle understiga 300 kronor. Här gällde vad ovan anförts beträffande

det liknande förslag, som framlagts av styrelsen för tullstatens enskilda

pensionsinrättning.

En förhöjning av utgående pensionsbelopp med 20 procent hade

förordats av styrelsen för pensionsinrättning en för änkor och barn efter

ämbets- och tjänstemän vid Lunds universitet. Tillämpat på alla nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj it s Nåd. Proposition Nr 330.

ifrågavarande pensionärer skulle förslaget medföra en kostnad av omkring

540,000 kronor. Mot detsamma kunde erinras, att förbättringen

åt de sämst lottade pensionärerna icke bleve tillräckligt effektiv och att

begränsning uppåt saknades.

Sådan begränsning vore däremot upptagen i det förslag, som framlagts

av direktionen över lärarnas vid elementarläroverken ånke- och

pupillkassa. Beträffande detta förslag, som innebure en förhöjning av

änkepensionerna med 50 procent, dock så att pension och understöd

tillsammans skulle uppgå till lägst 300 kronor och högst 750 kronor,

gällde den framställda erinringen att de mycket små pensioner, som i

vissa kassor förekomme, skulle erhålla en förhöjning, som i många fall

icke kunde anses stå i rimligt förhållande till pensionens belopp. Enligt

förslaget skulle vid understödets bestämmande hänsyn tagas endast till

beloppet av den för änka utgående pensionen. På grund härav och då

i fråga om de från övriga kassor utgående pensioner till änka med

minderåriga barn icke blivit i de lämnade uppgifterna skilt på vad av

sådan pension utgjorde änkepensionen och vad som utgjorde pupilltillägg,

mötte vissa svårigheter vid beräkningen av kostnaden för förslagets

tillämpning å alla nu ifrågavarande pensionärer. Kostnaderna måste

anses bliva ganska betydande. Till det belopp av 500,000 kronor, som

här ovan beräknats för ökning till 300 kronor av alla små pensioner,

som utginge till änka med eller utan barn, måste läggas bland annat

dels kostnaden för ytterligare höjning av pensionsbeloppen mellan 200

och 300 kronor, vilken kostnad endast för änkor utan barn beräknades

uppgå till inemot 50,000 kronor, dels ock kostnaden för 50 procents

förhöjning av pensionsbeloppen å 300 kronor och därutöver, dock högst

till 750 kronor, vilken kostnad ävenledes endast i fråga om pensioner

till änka utan barn skulle belöpa sig till omkring 360,000 kronor.

Lades härtill motsvarande kostnader för pensionsförhöjning åt ett mycket

stort antal änkor med minderåriga barn, måste förslaget antagas medföra

högst betydande kostnader.

Såsom förut framhållits hade kassastyrelserna i allmänhet vitsordat

behovet av pensionsförbättring åt statstjänares änkor och barn; och även

enligt statskontorets mening vore det uppenbart, att under nu rådande

svåra dyrtid en stor del pensionärer bland statstjänares efterlämnade anhöriga

vore i stort behov av hjälp. Då de för pensionering av statstjänares

änkor och barn bildade kassorna reglementsenligt icke kunde

i ett sådant läge bispringa sina pensionärer och väl i allmänhet icke

ägde medel därtill, syntes enda utvägen till beredande av sådant under
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

stöd vara att staten trädde hjälpande emellan. Visserligen måste det

fasthållas såsom en riktig och väsentlig princip, att statstjänares änkeoch

pupillpensionering vore att anse såsom en angelägenhet, den där

borde av statstjänarne själva väsentligen med egna avgifter bekostas.

Här vore dock i själva verket icke fråga om något frånträdande av en

sådan principiell ståndpunkt: det vore icke avsett att med statsmedel

åstadkomma en pensionsreglering för dessa pensionärer. Det borde

emellertid icke heller åsyftas att med statsmedel söka ens tillfälligt återställa

pensionerna till den köpkraft de ägde innan nu rådande dyrtid

inträdde. Enligt statskontorets mening funnes icke för staten anledning

att med sin hjälp sträcka sig längre än till de fall, där verkligt

nödläge kunde anses föreligga.

Såsom av flera kassastyrelser framhållits vore det emellertid en

synnerligen vansklig uppgift att söka utfinna några allmängiltiga hållpunkter

såsom förutsättningar för att nödläge må kunna anses föreligga;

och dock vore det väl alldeles nödvändigt ur synpunkten av enkelhet,

reda och likformighet, att vissa bestämda gränser fastställdes för åtnjutande

av den ifrågasatta krigstidshjälpen. I sådant avseende kunde

man icke lämpligen inskränka sig till att uppställa fordran därpå, att

behövande omständigheter skulle i varje fall styrkas, enär i intyg därom

torde kunna av skilda intygsgivare inläggas ganska olika betydelse. Det

gällde därför enligt statskontorets mening att därutöver uppdraga vissa

gränser, inom vilka nödläge måste anses råda, därest icke vederbörande

utöver pensionsförmånen disponerade ett väsentligt tillskott till bestridande

av levnadskostnaderna. Att sådana gränser bleve i viss mån godtyckliga,

vore nog oundvikligt. Var gränsen skulle dragas bleve också i

sista hand en kostnadsfråga och alltså beroende på vad ur budgetssynpunkt

befunnes kunna anvisas att för ändamålet utgå av statsmedel.

Begränsningen kunde äga rum genom att från delaktighet i understöd

utesluta någon viss kategori av pensionärer, såsom skedde enligt

1916 års riksdags förenämnda beslut, enligt vilket endast änkor, men

icke barn efter folkskollärare fingo rätt till understöd. Begränsning

kunde därjämte vinnas genom bestämmande av visst maximibelopp för

själva understödet och av visst belopp, utöver vilket understödet jämte

pensionen icke finge stiga.

Vad då först beträffade frågan, för vilka kategorier av pensionärer

understöd kunde anses böra utgå, hade statskontoret förut framhållit,

att goda skäl anförts för att icke blott änkorna utan även övriga ifrågavarande

pensionärer borde bliva delaktiga av understöd, i den mån nödläge

kunde anses hava för dem inträtt. Utom ett tillägg till låga

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

änkepensioner syntes därför tillika böra beredas någon förbättring av

låga barnpensioner, vare sig dessa ntginge såsom pupilltillägg till moders

änkepension eller uteslutande tillkomme barn, »minderåriga eller äldresjuka-fattiga

eller äldre ogifta döttrar». Då starka billighetsskäl måste

anses föreligga att icke i detta avseende göra någon uteslutning från

möjlighet till understöd, hade statskontoret, som icke förbisett att ämbetsverket

härvid i viss mån ginge utom sitt erhållna uppdrag, ansett sig

icke kunna underlåta att jämväl utreda i vad mån en lämplig pensionsförhöjning

skulle kunna beredas icjce blott de pensionerade änkorna

utan även övriga pensionärer. Genom en sådan vidgning av kretsen

av eventuella understödstagare bleve frågans lösning i icke ringa grad

komplicerad, men icke heller denna omständighet syntes få avskräcka,

därest det erkändes, att billighetshänsyn krävde frågans lösning i denna

omfattning.

Vad därefter beträffade frågan, huruvida några pensionärer borde

vara uteslutna redan med hänsyn till storleken av innehavande pension,

hade enligt statskontorets mening mycket goda skäl anförts för den

uppfattning, att man icke borde i fråga om änkepensionerna inskränka

sig till att med understöd förbättra endast pensioner, lägre än 300

kronor. Man kunde nämligen icke undgå att erkänna, att jämväl änkepensionärer

med något högre pensioner träffades mycket hårt av dyrtiden,

i vissa fall måhända mera kännbart än deras vid kroppsarbete mera

vana medpensionärer av en lägre pensionsklass. Var gränsen borde

dragas, därom vore meningarna synnerligen delade, såsom framginge av

de avgivna förslagen.

Emellertid hade statskontoret inhämtat, att löneregleringskommittén

nyligen till Eders Kungl. Maj:t inkommit med infordrad utredning i

fråga om tillfälligt understöd åt pensionerade statstjänare och därvid

föreslagit, att pensionär, vars taxerade inkomst icke överstege 1,200

kronor, skulle erhålla pensionstillägg å 100 kronor.

Då högre understöd till statstjänares änka än till f. d. statstjänare själv

icke torde kunna ifrågakomma i annat fall än att det skulle gälla att

uppbringa pensionerna till ett fastställt existensminimum, syntes det

statskontoret, som om nämnda belopp borde bestämmas såsom understöd

åt pensionerad änka. Pensionerad statstjänare skulle enligt berörda

förslag få understöd, såvitt hans inkomst icke överstege ett belopp av

1,200 kronor. Detta belopp skulle i regel lämna underhåll åt den pensionerade

och hans familj. När det gällde ensam änka, som alltså

antoges endast hava sig själv att försörja, syntes gränsen lämpligen

kunna ställas vid 600 kronor. För änka med barn och för ensamt barn

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

skulle understödet avpassas och utgå efter vanliga förhållandet mellan

änkepensionen och annan pension från änke- och pupillkassa. I händelse

att behövande omständigheter visades föreligga, skulle alltså pensionsberättigad

änka erhålla ett understöd av 100 kronor, dock att understöd

och henne tillkommande pensionsförmåner icke finge tillhopa överstiga

600 kronor; därjämte pensionsberättigad änka funnes pensionsberättigade

barn, skulle till varje sådant barn utgå ett understöd av 50 kronor;

dock att understöd till änka och barn jämte dem tillkommande pensionsförmåner

icke finge tillhopa överstiga 900 kronor; till pensionsberättigat

minderårigt barn utan pensionsberättigad moder skulle utgå understöd

med 50 kronor, dock att understöd och pensionsförmåner icke finge

tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor, för två syskon 600 kronor

och för tre eller flera syskon 900 kronor; till annan pensionär slutligen

skulle utgå ett understöd av 50 kronor, dock att understöd och pensionsförmåner

tillhopa icke finge överstiga 300 kronor.

Efter sådana grunder anordnade, beräknades understöden draga en

kostnad av omkring 700,000 kronor, om alla eljest till understöd berättigade

kunde styrka, att de befunne sig i behövande omständigheter.

Med hänsyn till verkan av denna förutsättning torde nämnda belopp

liksom för övrigt mer eller mindre alla i denna utredning beräknade

kostnadsbelopp kunna något minskas.

Med detta sätt att ordna understödet vunnes det önskvärda resultatet,

att till de lägre pensionerna erhölles ett procentiskt högre tillägg

än till de högre. Av denna anledning syntes detta sätt vara att föredraga

framför ett i förhållande till pensionen procentiskt lika bestämt

understöd.

De föreslagna understödsbeloppen vore visserligen icke i och för

sig synnerligen betydliga, men i betraktande av de låga pensionsbelopp,

vartill de skulle utgöra tillägg, måste de dock anses innebära en god

hjälp.

Det kunde dock med ett visst fog anmärkas, att, då staten tillgodosett

folkskollärares änkor med understöd i den utsträckning att

ingen av dem skulle i pension och understöd tillsammans få mindre än

300 kronor, billigheten bjöde, att statens omsorg icke visade sig mindre

omfattande, när det gällde änkor efter statens egna tjänare. Visserligen

hade häremot, såsom förut blivit framhållet, gjorts den erinran, att, när

det gällde så låga pensionsbelopp, som i många fall utginge till statstjänares

änkor, understödet icke skulle stå i rimligt förhållande till

själva pensionen. En sådan erinran hade visserligen något berättigande;

men även i fråga om folkskolläraränkorna förelåge fall, där samma

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

erinran kunnat göras; men sådant hade icke ansetts böra hindra att

alla pensionerna höjdes till det såsom existensminimum antagna beloppet

av 300 kronor. Det skulle därför kunna ifrågasättas, att nyss framlagda

grunder för tilldelande av understöd ändrades därhän, att understöd

till änka skulle utgå med 100 kronor, dock med iakttagande att

understöd och pensionsförmåner tillhopa skulle utgöra lägst 300 kronor

och högst 600 kronor.

Med hänsyn därtill, att eu del av de lägsta pensionernas innehavare

måste antagas vara i den ställning, att de nödgats för sitt uppehälle

anlita den allmänna fattigvården, syntes det böra tagas i övervägande,

huruvida från understöd borde uteslutas den, som av kommun

åtnjöte full fattigförsörjning, för så vitt icke en sådan pensionär redan

av denna anledning icke kunde erhålla intyg om behövande omständigheter.

Kostnaderna för ett så anordnat understöd kunde beräknas uppgå

till omkring 900,000 kronor.

Därest ett så stort belopp befunnes ur budgetssynpunkt kunna

anslås för nu ifrågavarande ändamål, syntes det statskontoret, som om

detta förslag borde vinna beaktande.

Vilka grunder som än kunde komma att lastställas lör beviljande

av nu ifrågavarande pensionstillägg, syntes kostnaderna icke kunna till

siffran exakt fixeras. Det syntes därför vara nödvändigt att för ändamålet

äskades ett förslagsanslag, att uppföras å extra stat under tionde

huvudtiteln i riksstaten för år 1918. Då vidare dessa pensionstillägg

med hänsyn därtill, att dyrtiden redan länge gjort sig gällande, borde

liksom motsvarande understöd åt folkskolläraränkor få åtnjutas redan

under år 1917, borde medgivande utverkas för Eders Kungl. Maj:t att

av tillgängliga medel förskottsvis bestrida kostnaderna under år 1917.

Vidare erinrade statskontoret därom, att i statsverkspropositionen

till 1917 års riksdag äskats anslag för beredande av pensionstillägg åt

folkskolläraränkor för år 1918; och i anledning därav syntes även åt

statstjänares efterlevande böra beredas sådant tillägg för samma år,

och anslag därtill äskas att jämväl uppföras i riksstaten för år 1918.

Erforderliga närmare bestämmelser angående prövningen av inkommande

ansökningar om pensionstillägg samt om dessas utbetalning och

redovisning m. in. syntes böra meddelas av Eders Kungl. Maj: t, sedan

frågan blivit av riksdagen avgjord. Redan nu ville emellertid statskontoret

framhålla såsom lämpligt, att ansökning om understöd, innehållande

uppgift å sökandens inkomster år 1916 och beräknade inkomster

under år 1917 samt åtföljd av behörig myndighets intyg om sökandens

Bihang till riksdagens protokoll 1317. 1 samt. 283 käft. (Nr 330.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Skiljaktig

mening i

statskontor et.

Statistisk ut

redning.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

ekonomiska ställning, borde ingivas till styrelsen för den kassa, från

vilken pension åtnjötes, eller, om pension uppbures från mer än en

kassa, till styrelsen för den kassa, från vilken den större pensionen

utginge; att kassans styrelse ägde pröva ansökningen och därom träffa

avgörande; att styrelsen ägde att med överlämnande av inkomna ansökningar

och däröver upprättad förteckning, innehållande uppgift å understödstagarnas

innehavande pensionsförmåner och de beviljade understöden,

hos statskontoret rekvirera och utbekomma erforderligt belopp;

samt att beviljat belopp från vederbörande kassa utbetalades på en gång,

exempelvis i sammanhang med utbetalning av pensionen för årets

tredje kvartal.

Från statskontorets uttalande har statskommissarien K. Beckman

varit skiljaktig och yttrat följande:

»De pensionstillägg, varom här är fråga, hava — såsom även i

statskontorets utlåtande framhållits — icke själva karaktär av pension

Titan av understöd åt personer, som leva vid gränsen av existensminimum.

Vid sådaut förhållande synes mig behovet av pensionstillägg

icke få mätas annat än helt objektivt efter pensionens litenhet, dock

med tagen hänsyn till förekomsten av pensionsberättigade barn. Jag

anser därför, att statskontoret bort bland de olika alternativen förorda

det, som närmast överensstämmer med 1916 års riksdags beslut angående

folkskolläraränkor, kompletterat med understöd åt barn, det alternativ

således, enligt vilket understöd utgår med sådant belopp, att

detsamma tillhopa med pensionen utgör:

300 kronor för ensam änka,

450 » » änka med pensionsberättigat barn,

150 » » ett pensionsberättigat moderlöst barn,

300 » » två dito,

450 » » tre eller flera dito.»

För att tjäna till ledning vid bedömande av den ekonomiska innebörden

av de olika förslag, som kunna ifrågakomma vid avpassande av

understöd åt statstjänares efterlämnade anhöriga, har statskontoret låtit

upprätta en tabell, däri sammanförts de pensionsbelopp, som från någon

av förenämnda kassor eller från allmänna indragningsstaten eller från

andra statsmedel (såsom lotsverkets medel, tullmedlen, universitetens

medel in. m.) åtnjutas av statstjänares efterlevande; därvid i särskilda

kolumner med angivande av antal och sammanlagt belopp upptagits

pensionerna till änkor, till änkor med minderåriga barn och till barn.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

Sistnämnda kategori omfattar, förutom minderåriga barn utan pensionsberättigad

moder, jämväl äldre barn, vilka erhållit pension på grund av

sjuklighet eller andra särskilda omständigheter (fattigpensioner, pensioner

åt äldre ogifta döttrar och dylikt). Tabellens silrör och på desamma

grundade, av statskontoret gjorda kostnadsberäkningar äro, huvudsakligen

i följd av primäruppgifternas delvis otillräckligt detaljerade beskaffenhet,

att anse såsom endast approximativa.*)

1 en denna dag avlåten proposition (nr 204) har Eders Kungd. Maj:t Dep“^^nl*''

föreslagit den nu församlade riksdagen att medgiva, att krigstidshjälp c

under år 1917 må utgå till f. d. befattningshavare i statens tjänst

— avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas

understödstagare därunder icke inbegripna — med ett

belopp av 100 kronor, dock under iakttagande, att dylik krigstidshjälp

samt pensions- och understödsförmåner icke må tillhopa överstiga

1,300 kronor för år räknat, och dels att från åtnjutande av sådan hjälp

undantages ej mindre f. d. befattningshavare, som under år 1917 har

att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,200

kronor, hustrus taxering däri inberäknad, än även gift kvinnlig f. d.

befattningshavare, vars man lever.

Nyssberörda proposition har motiverats medelst påpekande av det

allmänt kända förhållandet, att levnadskostnaderna i vårt land i följd av

världskriget ökats i sådan grad, att de efter normala omständigheter

avpassade pensionerna för avskedade befattningshavare med låga pensioner

numera i allmänhet icke äro tillräckliga för de nödvändigaste levnadskostnadernas

bestridande och att många f. d. statstjänare, som sakna

förmågan att genom arbete bidraga till sitt uppehälle, därför råkat i

ett nödläge, ur vilket de endast genom det allmännas mellankomst

kunna frigöra sig.

Den från maj 1914 till och med februari 1917 vid oförändrad

levnadsstandard uppkomna stegringen i levnadskostnaderna har av socialstyrelsen

beräknats till 45.1 procent för ett normalhushåll om man,

hustru och två barn med en utgiftsstat på omkring 2,000 kronor.

Det är uppenbart, att denna fördyring synnerligen hårt trycker jämväl *

en mängd statstjänares efterlämnade änkor och barn.

Visserligen är det sant, att staten redan gjort åtskilligt för att

lindra dyrtidens tunga för de minst bärkraftiga samhällsmedlemmarna,

») Ett sammandrag av tabellen finnes såsom bilaga fogat vid denna proposition.

»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

exempelvis genom tillhandahållande av livsmedel till nedsatt pris och

skattelindringar m. m. Dessa åtgärder hava emellertid icke kunnat

hindra, att det stora flertalet av statstjänares änkor och minderåriga

barn oförvållat befinna sig i en mycket svår belägenhet i följd av den

inträffade dyrtiden. Aven om statsverket härvidlag lika litet som i fråga

om de pensionerade statstjänarna hav någon skyldighet att i anledning

av penningens minskade köpkraft höja de i laga ordning bestämda

pensionerna, föreligga dock synnerligen starka billighetsskäl för

staten att genom en tillfällig bisträckning lindra bekymren för ifrågavarande

pensionärer.

Statens budget är visserligen för närvarande hårt ansträngd, men

finansiella skäl synas mig icke få stå hindrande i vägen för beviljande

av ett dylikt av omständigheterna starkt påkallat understöd åt de svagast

situerade bland avlidna statstjänares efterlevande.

Jag delar fullkomligt den av statskontoret uttalade uppfattningen,

att ett dylikt understöd bör utgå ej blott till pensionerade änkor utan

även till pensionsberättigade barn efter statstjänare.

I fråga om beloppet av dylikt understöd har statskontoret — under

åberopande av ett utav löneregleringskommittén nyligen avgivet, till

grund för. ovanberörda proposition nr 264 liggande förslag, att vissa pensionerade

befattningshavare i statens tjänst skulle erhålla pensionstillägg

med 100 kronor — förklarat sig anse, att, då högre understöd till statstjänares

änka än till statstjänare själv icke borde ifrågakomma i annat

fall, än att det skulle gälla att uppbringa pensionerna till ett fastställt

existensminimum, nämnda belopp borde bestämmas såsom understöd åt

pensionerad änka. Då pensionerad statstjänare enligt löneregleringskommitténs

förslag skulle få understöd, såvida hans inkomst icke överstege

1,200 kronor, samt detta belopp i regel skulle lämna understöd

åt den pensionerade och hans familj, syntes gränsen, när det gällde

ensam änka, som alltså antoges endast hava sig själv att försörja, lämpligen

kunna sättas vid 600 kronor. För änka med barn och för ensamt

barn skulle enligt statskontorets förslag understödet avpassas och utgå

efter vanliga förhållandet mellan änkepensionen och annan pension från

änke- och pupillkassan. I händelse att behövande omständigheter visades

föreligga, skulle alltså pensionsberättigad änka erhålla ett understöd av

100 kronor, dock att understöd och henne tillkommande pensionsförmåner

icke finge tillhopa överstiga 600 kronor; där jämte pensionsberättigad

änka funnes pensionsberättigade barn, skulle till varje sådant barn utgå

ett understöd av 50 kronor, dock att understöd till änka och barn jämte

dem tillkommande pensionsförmåner icke finge tillhopa överstiga 900

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

kronor; till''pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad

moder skulle utgå understöd med 50 kronor, dock att understöd och

pensionsförmåner icke finge tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor,

för två syskon 600 kronor och för tre eller flera syskon 900 kronor;

till annan pensionär slutligen skulle utgå ett understöd av 50 kronor,

dock att understöd och pensionsförmåner tillhopa icke finge överstiga

300 kronor.

Vad statskontoret sålunda föreslagit finner jag välbetänkt.

Vid bifall härtill skulle, såsom statskontoret påpekat, vinnas det

önskvärda resultatet, att till de lägre pensionerna erhölles ett proceutisk

högre tillägg än till de högre, av vilken afledning detta sätt synes vara

att föredraga framför ett i förhållande till pensionen procentiskt lika

bestämt understöd.

Statskontoret har dock ansett det kunna med ett visst fog anmärkas,

att då staten tillgodosett folkskollärares änkor med understöd i

den utsträckning, att ingen av dem skulle i pension och understöd tillsammans

få mindre än 300 kronor, billigheten bjöde, att statens omsorg

icke visade sig mindre omfattande, när det gällde änkor efter statens

egna tjänare. Visserligen hade häremot erinrats, att, när det gällde så låga

pensionsbelopp, som i många fall utginge till statstjänares änkor, understödet

icke skulle stå i rimligt förhållande till själva pensionen. En

sådan erinran hade visserligen något berättigande; men även i fråga

om folk skol lpraränkorna förelåge fall, där samma erinran kunnat göras,

men sådant hade icke ansetts böra hindra, att pensionen höjdes till det

såsom existensminimum antagna beloppet av 300 kronor. Det syntes

därför statskontoret kunna ifrågasättas, att nyss framlagda grunder för

understödets utdelande ändrades därhän, att understöd till änka finge

utgå med 100 kronor, dock med iakttagande att understöd och pensionsförmåner

tillhopa finge utgöra lägst 300 kronor och högst 600

kronor.

Därest erforderligt belopp, omkring 900,000 kronor, befunnes

kunna för ändamålet anslås, syntes det statskontoret som om detta förslag

borde vinna beaktande.

Antalet av de till ensam änka efter statstjänare utgående pensioner,

som understiga 300 kronor, utgör för närvarande omkring 2,737. Bland

dessa finnes en pension på 7 kronor 68 öre, 116 pensioner på belopp

mellan 30 och 50 kronor, 387 pensioner på belopp mellan Öl och 100

kronor och 969 pensioner på belopp mellan 101 och 150 kronor.

Det synes mig dock icke lämpligt att beträffande dylika små pensioner

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition. Nr 330.

genomföra en allmän förhöjning till 300 kronor, vilket i talrika fall

skulle innebära en mångdubbling av de nu utgående pensionerna.

De folkskolläraränkor, som beröras av riksdagens förutnämnda beslut,

åtnjuta i pension lägst 100 kronor, men i flertalet fall 150, 200

å 250 kronor, och med hänsyn härtill förefaller den för dem generellt

medgivna höjningen till 300 kronor mera rimlig.

l)å ifrågavarande tillfälliga understöd är påkallat av nu rådande

undantagsförhållanden, synes det lämpligen, i likhet med motsvarande

understöd åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst, böra benämnas

krigstidshjälp. • *

I fråga om sättet för ådagaläggande av behövande omständigheter

har Eders Kungl. Maj:t i ovanberörda proposition nr 264 om

krigstidshjälp åt f. d. statstjänare i likhet med löneregleringskommittén

föreslagit, att behovet skall styrkas icke medelst ett på

subjektiv uppfattning grundat så kallat fattigdomsbevis, utan genom

det medelst debetsedel eller på annat sätt ådagalagda förhållandet,

att vederbörande under år 1917 icke har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,200 kronor.

Beträffande nu förevarande ärende har statskontoret framhållit såsom

lämpligt, att ansökning om understöd, innehållande uppgift å

sökandens inkomster år 1916 och beräknade inkomster under år 1917

samt åtföljd av behörig myndighets intyg om sökandens ekonomiska

ställning, ingåves till styrelsen för den kassa, från vilken pension åtnjutes,

eller, om pension uppbäres från mer än en kassa, till styrelsen för den

kassa, från vilken den större pensionen utgår, och att kassans styrelse

finge pröva ansökningen och därom träffa avgörande; varefter beviljat

understöd borde på en gång utbetalas, exempelvis i sammanhang med

utbetalningen av pensionen för årets tredje kvartal.

Nu ifrågavarande pensioner utgå i ett mycket stort antal fall till

änka med minderåriga barn, därvid särskilda belopp visserligen beräknas

för barnen men ingå i den till änkan utbetalda pensionen. Vid

sådant förhållande synes det knappast vara lämpligt föreskriva, att behovet

skall, på sätt föreslagits beträffande f. d. befattningshavare i

statens tjänst, mätas efter taxeringen till utgörande av inkomst- och

förmögenhetsskatt. Det av statskontoret förordade förfaringssättet synes

böra följas, dock förenklat i så måtto, att i ansökningen uppgivas allenast

de faktiska inkomsterna under år 1916 samt att vederbörande kassas

styrelse må äga att, på rekvisition, från statskontoret förskottsvis upp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj Aa Nåd. Proposition Nr 330.

bära för ändamålet erforderliga medel, mot skyldighet att därför till

statskontoret eller direkt till kammarrätten lämna redovisning.

Det lärer emellertid böra få ankomma på Eders Kungl. Maj:t att

utfärda de närmare bestämmelser, som för krigstidslijälpens utbetalande

kunna erfordras. Därvid torde även böra närmare preciseras vad som

skall förstås med behövande änka eller barn. Givet är, att gränsen icke

får sättas högre än för understödsberättigade f. d. befattningshavare eller

vid skyldighet att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för ett beräknat

belopp av 1,200 kronor.

Med »minderårigt» barn bör i förevarande ärende uppenbarligen

förstås sådant barn, vilket icke uppnått den ålder, då enligt de särskilda

kassornas reglementen dess rätt till pension i allmänhet upphör.

En redogörelse för de av staten i en eller annan form understödda

anstalter, som äro avsedda för pensionering av änkor och barn efter

befattningshavare i statens tjänst, linnes intagen å sid. 181—216 samt

sid. 148—150 i ett den 15 januari 1916 av särskilda sakkunniga avgivet

betänkande om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

Dessa anstalter äro enligt de sakkunnigas uppgift följande:

Civilstatens änke- och pupillkassa, arméns nya änke- och pupillkassa,

flottans pensionskassas gratialfond, lotsverkets enskilda pensionskassa,

telegrafverkets änke- och pupillkassa, statens järnvägars änkeoeh

pupillkassa, tullstatens enskilda pensionsinrättning, universitetets i

Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn, pensionsinrättningen

för änkor och barn efter tjänstemän vid Lunds universitet, lärarnas

vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa, ävensom tjänstemännens

vid Strömsholms stuteri samt deras änkors och barns pensionsfond.

Ordinarie befattningshavare i statens tjänst äro med få undantag

förpliktade att vara delägare i någon av dessa kassor.

Vid Uppsala universitet äro ordinarie vaktmästare och vederlikar

enligt ett av kanslern för rikets universitet fastställt reglemente för

vaktbetjäningens vid universitetet pensionsinrättning för änkor och

barn skyldiga att vara delägare i samma pensionsinrättning. Enligt

reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa äro berörda befattningshavare

icke undantagna från skyldigheten att vara delägare i

samma änke- och pupillkassa, men för närvarande erlägga de inga avgifter

till densamma och betraktas följaktligen icke såsom delägare.

Vidare må erinras om »Lunds universitets änke- och pupillkassa»,

i vilken enligt av Kungl. Maj:t den 7 november 1895 fastställt

reglemente alla ordinarie professorer, bibliotekarie, räntmästare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mdj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

och sekreterare, vilka äro med lön vid universitetet anställda, äro

skyldiga att ingå såsom delägare. De äro därjämte ovillkorligen förpliktade

vara delägare i den statsunderstödda pensionsinrättningen för

änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän vid universitetet.

Det synes mig vara uppenbart ej mindre att pensionsberättigade

änkor och barn efter ordinarie vaktmästare och vederlikar vid Uppsala

universitet böra beträffande rätt till nu ifrågavarande krigstidshjälp vara

likställda med änkor och barn efter andra statstjänare än även att pension

från Lunds universitets änke- och pupillkassa bör i nu förevarande

avseende jämställas med pension från ovan uppräknade statsunderstödda

pensionsanstalter.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i Eders Kungl. Maj:ts

till innevarande års riksdag avlåtna proposition (nr 129) om krigstidstillägg

och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst torde böra stadgas,

att, om till krigstidshjälp av nu ifrågavarande slag berättigad änka eller

barn under år 1917 avlidit, stärbhuset inträder i den avlidnas rätt till

dylik hjälp.

Statskontoret har ansett, att tillägg av nu ifrågavarande slag borde

åt statstjänares efterlevande beredas jämväl för år 1918.

Det synes mig emellertid vara för tidigt att redan nu söka bedöma,

huruvida förhållandena under år 1918 kunna nödvändiggöra utdelande

av krigstidshjälp även då, och finner jag mig fördenskull för

närvarande icke böra föreslå någon åtgärd i anledning av statskontorets

sistberörda hemställan.

Rätten till ifrågavarande krigstidshjälp synes böra, på sätt föreslagits

i fråga om krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst,

hänföras till förhållandena vid 1917 års ingång. Härigenom förebygges

att krigstidshjälp för år 1917 i sådana fall, då en befattningshavare

under året avlidit, utbetalas först till befattningshavaren och sedan till

hans pensionsberättigade efterlevande.

I övrigt har jag icke funnit något att erinra mot vad statskontoret

i nu förevarande ärende anfört.

För ändamålet torde böra på extra stat för år 1918 äskas ett

förslagsanslag av 700,000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 330. 25

l statsverkspropositionen til] innevarande års riksdag beräknades

under provisorisk huvudtitel 10,000,000 kronor till krigstidshjälp in. m.

åt befattningshavare och pensionstagare. Av nämnda belopp avsågos

1,000,000 kronor till krigstidshjälp åt pensionstagare, nämligen 500,000

kronor åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och 500,000 kronor

åt pensionerade änkor efter statstjänare. Då det av mig förordade förslaget

till krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor och barn efter

befattningshavare i statens tjänst skulle betinga en kostnad av 700,000

kronor, måste särskild täckning sökas för ett belopp av 200,000 kronor.

Plats å*budgeten för sistnämnda belopp lärer emellertid kunna beredas

genom de förslug till nya eller ökade skatter och avgifter, för vilka min

företrädare i ämbetet lämnat redogörelse i det vid propositionen nr 95 A

till innevarande års riksdag fogade statsrådsprotokollet.

Med åberopande av vad i detta ärende anförts hemställer jag, att

Eders Kungl. Magt täcktes föreslå riksdagen att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt pensionsberättigade

änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst å extra

stat för år 1918 under tionde huvudtitel anvisa såsom förslagsanslag ett

belopp av 700,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga

medel under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet.erfordras; samt

b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälpens utgående:
§

I
Krigstidshjälp

tillkommer, med nedan angivna undantag och begränsningar,

sådana behövande änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst, som vid ingången av år 1917 ägt åtnjuta pension

eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller från någon

av staten understödd anstalt för pensionering av djdika befattningshavares

änkor och barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa eller

från vaktbetjäningens vid Uppsila universitet pensionsinrättning för

änkor och barn.

§ 2.

Krigstidshjälpen utgår

till pensionsberättigad änka med 100 kronor, dock att hjälpen och

pensionsförmånerna icke må tillhopa överstiga 600 kronor för år räknat;

till pensionsberättigad änka med pensionsberättigade minderåriga

barn med 100 kronor till änkan och med 50 kronor för vart pensionsBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 283 höft. (Nr 330.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

berättigat barn,'' dock att hjälpen jämte pensionsförmånerna icke må för

änka och barn tillhopa överstiga 900 kronor för år räknat;

till pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad

moder med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna icke

må tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor, för två syskon 600 kronor

och för tre eller flere syskon 900 kronor, allt för år räknat; samt

till annan pensionär med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna

tillhopa icke må överstiga 300 kronor för år räknat.

3. *

Om till krigstidshjälp av nu ifrågavarande slag berättigad änka

eller barn under år 1917 avlidit, inträder stärbhuset i den avlidnas rätt

till dylik hjälp.

§ 4-

Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,

må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidshjälp.

§ 5.

Krigstidshjälpen utbetalas på en gång i den ordning, som av

Kungl. Maj:t bestämmes.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda

hemställt; och skulle proposition till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll

utvisar.

* Ur protokollet:

Stig Östergren.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

27

Bilaga.

Tabell, ntvlsande antal och •belopp av pensioner, som är lille utgingo till änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst.

Belopp.

Kronor.

Pensioner till

änkor.

-----------------------

Antal t, .

Belopp.

pensio- , \

ner. ; Kronor.

?ensioner till änkor!

med minderåriga |

bara.

Antal t, i

Belopp.

pensio- ner. j Kronor, j

Pensioner till barn 1

(minderåriga eller

äldre).

Antal jj ,

Belopp.

pensio- 11

ner. Kronor, j

Summa.

Antal Belopp,

pensio- |

ner. ; Kronor.

7—50

117

|

4,728 :

i

523 !

18,194

640

22 922

51—100

387

30,240

54

4,640 i

399

30,550

840

65,430

101—150

969

133,100

226 i

31,415

134

18,445 :

1,329

182,960

151—200

646

122,675 !

137 !

24,605

123

22,335 i

906

169,615

201—250

461

112,830 |

185

45,540

91

21,590

737

1.79 960

251—300

312

90,605 |

153

45,185

49

13,845

514

149,635

301—350

278

95,930

122

42,310

31 ■

10,365

431

148,605

351—400

231

91,730 1

59

22,050

38

14.710

331

128,490

401—450

163

72,290

72

32,300

5

2,220

240

106,810

451—500

332

165,490

45

22,170

15

7,470

392

195,130

501—550

126

68,430

29 I

15,790

4

2,180

159

S6,400

551—600

429

253,420

54 :

. 31,820

7

4,080

490

289,320

601—650

136

87,300

28

18,040

5

3,220

169

108,560

651—700

159

108,275

16

10,800

4

2,715

179

121,790

701—750

43

31,760

21

15,630

2

1,490

63

48,880

751—800

203

162,110

53 1

41,660

4

3,200

260

206,970

. 801—850

39

32,730

12 1

10,140

—

—

51

42,870

851—900

74

66,430

55 ;

49,080

1

800

130

116,410

901—1,000

60

58,850

17 !

16,530

1

1,000

78

76,380

1,001—1,100

41

43,230

30

31,390

1

1,100

72

75,720

1,101—1,200

42

48,620

39 ;

46,330

1

1,150

82

96,100

1,201—1,300

8

10,060

6 ''

7,520

1

1,230

15

18,810

! 1,301—1,400

11

14,900

11

14,850

—

—

2?

29,750

1,401—1,500

3

4,350

14

20,760

2

2.920

19

28,030

1,501—1,600

6

9,300

2 ;

3,100

—

—

8

12,400

1,601—1,700

—

—

5

8,340

—

—

5

8,340

1,701—1,800

1

1.750

1

1,750

—

—

2

3,500

1,801—1,900

—

—

1

1,860

—

—

i

1,860

1,901—2,000

—

—

1

2,000

—

—

1

2,000

I 2,001—2,100

2

4,100

1 2

4,200

—

4

8,300

Summa

5,282

1,925,233

1,450

621.805

1,441

184,909

8,173

j 2,731947

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1SärU 1917:14 Förslå särskilda utskottets utlåtande Nr 14 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1917:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående krigstidshjatp åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i s. 6 i texten
  3. 1SärU 1917:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående krig stidshj älp åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjän s. 1 i texten