Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en norrländsk andelsmejerifond

1917-04-23 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:339, Angående inrättande av en norrländsk andelsmejerifond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående inrättande

av en norrländsk andelsmejerifond; given Stockholms

slott den 23 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd norrländska andelsmejerifonden,

skall inrättas för understödjande av andelsmejeriers anläggande

i Dalarna och Norrland, från vilken fond, som skall förvaltas

av statskontoret, statslån må, i män av tillgång och intill ett belopp

av högst 150,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som

förklarat sig villiga att utlämna mejerilån för anläggande av sådant

mejeri;

dels såsom kapitalökning anvisa för år 1918 ett anslag till denna

fond av 150,000 kronor;

dels ock godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet föreslagna

allmänna villkor och bestämmelser för lån ur ifrågavarande fond.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 292 höft. (Nr 339.)

3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Utdrag av protokollet över jordhruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

ÅKERMAN,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under titeln »utgifter

för kapitalökning», föreslagit riksdagen att i avbidan å blivande

proposition angående inrättande av en norrländsk andelsmejerifond såsom

kapitalökning för denna fond för år 1918 beräkna ett anslag av

300,000 kronor. Detta belopp upptogs bland de utgifter, som vore avsedda

att bestridas av lånemedel.

Sedan detta ärende numera vunnit erforderlig utredning, anhåller

jag att få anmäla detsamma.

I skrivelse nr 84 den 13 maj 1916 har riksdagen med anledning

av en inom riksdagen väckt motion anhållit, att Kungl. Maj:t måtte

låta verkställa utredning, på vilket sätt och i vilken omfattning nödiga

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

medel kunde såsom lån ställas till förfogande åt de hushållningssällskap

inom Norrland och Dalarna, som ville åt nyinrättade andelsmejerier,

vilka därav vore i behov, tillhandahålla nödigt byggnads- och rörelsekapital,

samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill eu

dylik utredning kunde föranleda.

Såsom motivering för denna framställning har riksdagen i skrivelsen

anfört följande.

* Mejerihanteringens stora betydelse för det svenska jordbruket och dess framtida

utveckling torde ligga i öppen dag. Särskilt är ett väl utbildat mejeriväsen

av vikt för Norrland, varest ett bärkraftigt jordbruk måste baseras på foderväxtodling

och kreatursskötsel.

Också hava, såsom i motionen framhålles, på senare tider från det allmännas

sida vidtagits åtskilliga åtgärder till mejerihanteringens befrämjande. I sådant

hänseende erinrar motionären om åtgärderna för beredande av bättre avsättningsmöjligheter

för våra mejeriprodukter, för höjande av det svenska exportsmörets

beskaffenhet, för utbildande av duglig mejeripersonal o. s. v. Emellertid har hitintills

en viktig fråga av statsmakterna lämnats opåaktad, nämligen den om understödjande

av tillkomsten av ett tillräckligt antal mejerianläggningar. I detta avseende

beslöt visserligen hushållningssällskapens år 1910 samlade ombudsmöte, på

motionärens förslag, en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med hemställan om åtgärder

för inrättande av en lånefond för utlämnande av lån till nya andelsmejerier.

Sedan emellertid skrivelsen blivit av lantbruksstyrelsen avstyrkt, har densamma

ej föranlett vidare åtgärd. vy

I den föreliggande motionen har motionären för Norrlands och Dalarnas

vidkommande upptagit den tanke, som låg till grund för nyssnämnda framställning.

Till belysande av ifrågavarande spörsmåls betydelse för skilda delar av Norrland

har motionären liänvänt sig dels till statskonsulenten i mejerihushållning och

dels till hushållningssällskapens mejerikonsulenter m. fl. i de olika norrlandslänen.

Av den utredning i ämnet, som av motionären förebragts och för vilken i

motionen närmare redogöres, synes'' framgå, att åtgärder från statens sida i syfte

att underlätta tillkomsten av nya mejeriföretag i de nordliga länen äro av behovet

påkallade. Riksdagen delar i sådant hänseende motionärens uppfattning, att statens

mellankomst bör gå ut på, att möjlighet beredes nyinrättade andelsmejerier att

förmedelst lån erhålla nödigt byggnads- och rörelsekapital.

Vad beträffar frågan om lämpligaste formen för de för ändamålet erforderliga

medlens anordnande lärer densamma ej kunna avgöras utan en ingående och noggrann

utredning. Motionären ifrågasätter i sådant avseende i första rummet upprättandet

av en statens lånefond samt, därest detta från statens sida skulle möta betänkligheter,

antingen en finansiering i anslutning till vad av föregående års riksdag

på Eders Kungl. Maj:ts förslag beslöts för beredande av kredit åt de s. k.

jordbrukskassorna, vilket beslut innebar, att statens obligationer skulle kunna lämnas

såsom pant för kassornas låneförbindelser i riksbanken, eller ock att de erforderliga

medlen ställdes till förfogande frän folkpensioneringsfonden. I samtliga fall skulle

lånen förmedlas genom vederbörande hushållningssällskap.

Utan att i frågans nuvarande läge kunna intaga någon bestämd ståndpunkt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 339.

vill riksdagen såsom sin åsikt uttala, att den för jordbrukskassornas finansiering

beslutade kredjtformen näppeligen synes för ifrågavarande ändamål lämplig, utan

att i stället någon av de övriga i motionen föreslagna utvägarna bör komma till

användning.

I likhet med motionären håller riksdagen före, att lånen i detta såsom i

flera liknande fall böra förmedlas genom vederbörande hushållningssällskap.

Vad beträffar de närmare villkoren för lånens erhållande synes räntan å

desamma ej böra sättas lägre än den, som staten själv får erlägga för sina upplånade

medel. På det att återbetalningen av lånen ej må bliva alltför betungande torde

amorteringstiden böra göras tämligen lång och icke bestämmas kortare än till 15 år.

Motionärens hemställan går ut på, att den föreslagna lånerörelsen skulle

komma såväl Norrland som ock Dalarna tillgodo. Emellertid torde det kunna ifrågasättas,

huruvida förhallandena i Dalarna och Gävleborgs län äro av beskaffenhet

att påkalla statens mellankomst uti ifrågavarande hänseende. Utan att härutinnan

vilja göra något bestämt uttalande håller riksdagen dock före, att utredningen i

varje fall bör omfatta jämväl sistnämnda landsdelar.»

I avseende å fondens storlek hade motionären uttalat, att ett

belopp av 300,000 kronor torde få anses tillräckligt för att möta lånebehovet

under den närmaste framtiden.

Sedan lantbruksstyrelsen anbefallts att efter vederbörande hushållningssällskaps

hörande avgiva utlåtande i ämnet, har styrelsen med

skrivelse den 27 mars 1917 överlämnat yttranden från hushållningssällskapens

i Kopparbergs län och de norrländska länen förvaltningsutskott

samt för egen del anfört följande:

»Lantbruksstyrelsen delar till fullo den i riksdagens skrivelse åberopade

motionärens åsikt, att knappast någon åtgärd är i så hög grad ägnad att befrämja

jordbrukets allmänna utveckling som anläggandet av nya mejerier. Styrelsen har

dock, såsom inhämtas av styrelsens underdåniga utlåtande den 17 oktober 1914

angående av hushållningssällskapens ombud gjord framställning om inrättande av

en lånefond för andelsmejerier, tidigare ställt sig tveksam, huruvida för att främja

nyanläggningar av mejerier krävdes något understöd i form av en statslånefond för

ändamålet, allra helst om det gällde att åstadkomma andelsmejerier. Dessa hava

nämligen åtminstone i stora delar av landet på grund utav de goda säkerheter

andelsföreningarna hava att erbjuda större lätthet att erhålla lån än bolag och

enskilda personer. På grund härav och då under tiden efter utbrottet av världskriget

den största försiktighet borde iakttagas i fråga om utgifter, som kunde uppskjutas,

fann sig lantbruksstyrelsen icke vid tiden för utlåtandets avgivande, hösten

1914, kunna tillstyrka den av hushållningssällskapens ombud gjorda framställningen

om inrättande av en lånefond för andelsmejerier inom hela landet.

Såväl den av motionären förebragta utredningen som de yttranden, vilka

avgivits av hushållningssällskapen i Norrland och Dalarna, synas emellertid visa,

att lån för åstadkommande av andelsmejerier inom detta område av landet äro av

behovet påkallade.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuvgl. Maj-.ta Nåd. Proposition Nr 339. 5

Industriens snabba utveckling och därmed ökade behov av kapital samt dess

lätthet att förränta av densamma upplagda lån hava ock gjort det allt svårare för

jordbruket att erhålla behövligt penningförlag, ett förhållande som nödvändiggör

statens ingripande, om icke kapitaltillgången för jordbrukets idkare skall bliva

allt knappare.

Det är sålunda ett verkligt behov, nu betydligt större än tillförne, som för

jordbruksnäringen föreligger att erhålla statslån. Särskilt inom Norrland, där

sparbanksväsendet, andelsföretagens vanliga förlagsgivare, är föga utvecklat, torde

behovet av statens mellankomst vara stort. En lånefond för åstadkommande av

nya andelsmejerier i Norrland och Dalarna torde därför numera vara nödvändig,

om dessa för jordbrukets främjande önskvärda anläggningar skola komma till stånd.

Då därjämte riksdagen genom sitt uttalande i frågan synes vara beredd att anslå

behövliga medel, anser sig lantbruksstyrelsen givetvis böra tillstyrka uppläggande

av den föreslagna lånefonden för åstadkommande av andelsmejerier i Norrland och

Dalarna.

I likhet med vad som redan äger rum i fråga om nyodlings-, täckdikningsoch

fiskerilån torde förmedlingen av lån till åstadkommande av mejerier inom Norrland

och Dalarna böra ske av vederbörande hushållningssällskap. Hushållningssällskapen

äro synnerligen väl lämpade för en dylik låneförmedling, då de genom sina

tjänstemän och konsulenter kunna dels bedöma lånebehovet och dels övervaka

användningen av lånemedlen. De hushållningssällskap, som i ärendet hörts, hava

ock tillstyrkt en sådan anordning. Åt låneförmedlaren bör då överlämnas att inom

vissa gränser bestämma de närmare villkoren för lånens erhållande samt att pröva

den säkerhet, som skall ställas för återbetalningen. Att, såsom ett hushållningssällskap

hemställer, staten skulle lämna hushållningssällskapen garantier för undgående

av förluster på lånerörelsen, anser sig lantbruksstyrelsen icke kunna tillstyrka,

då ju hushållningssällskapen genom rätten att pröva och bestämma angående

säkerheten kunna förskaffa sig skälig garanti mot eventuella förluster.

Rörande den föreslagna fondens storlek hava hushållningssällskapen i allmänhet

icke avgivit yttrande. Endast Västerbottens läns hushållningssällskap har härutinnan

gjort ett uttalande och beräknat behovet inom länet till 100,000 kronor

årligen. Med utgångspunkt härifrån skulle det för ändamålet erforderliga beloppet

för de fem norrländska länen och Dalarna bliva högst betydligt. Lantbruksstyrelsen

anser emellertid, att åtminstone till en början det av motionären beräknade beloppet,

300,000 kronor, torde vara tillfyllest, och vill tillstyrka, att detta belopp måtte

tillföras fonden för år 1918.

Såväl motionären som riksdagen hava ifrågasatt, att lånen ur den föreslagna

fonden skulle jämte nödigt byggnadskapital avse tillhandahållande även av rörelsekapital

för mejerierna. Huru stor del av byggnadskostnaden, som skulle erhållas

såsom lån, har icke angivits. Det är dock tydligt att, därest lånen skola åstadkomma

den med dem avsedda nyttan, de böra utgå med en avsevärd del av mejeriernas

penningbehov. Å andra sidan böra andelshavarna själva bidraga med skäligt

belopp, såsom brukar vara fallet vid utlämnandet av andra statslån för understöd

åt industrien eller jordbruket. Under sådana förhållanden torde det vara likgiltigt,

om lånen utlämnas till lägre del av byggnadskostnadens belopp och därjämte till

viss del av rörelsekapitalet eller till större del av byggnadskostnaden och icke till

rörelsekapital.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departement $•

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, utlämnar staten inga lån till åstadkommande

av rörelsekapital för industrien, utan dylika lån utlämnas till viss del

av byggnadskostnaden eller inköp av maskiner och redskap. Det torde ock vara

synnerligen svårt att avgöra, huru stort belopp olika mejerier behöva för sin rörelse,

då detta kan växla högst betydligt, varemot byggnadskostnadema genom infordrade

anbud eller annorledes kunna tämligen noga bestämmas.

Ett smörmejeri behöver sålunda så gott som intet rörelsekapital, under det

att ett ostmejeri behöver ett icke obetydligt sådant. Skulle nu ett ostmejeri övergå

till tillverkning av smör eller omvänt, förändras hehovet av rörelsekapital i

hög grad.

Vid övriga statens lånefonder har räntan i allmänhet satts mer eller mindre

under den staten själv kan betinga sig för sina lån. Enligt riksdagens skrivelse

borde räntan å nu ifrågavarande lån icke sättas lägre, än den staten själv får erlägga.

I fråga om de förstnämnda lånen, där staten genom desammas utlämnande

gör en direkt förlust, har det ansetts lämpligt att begränsa denna och minska förmånen

av lånet genom att endast bevilja en viss del av lånebehovet. Bestämmes

räntan så, att ingen förlust åsamkas statsverket, torde en inskränkning i lånesumman

ej erfordras, utan lånet kunna utgå med hela byggnadskostnaden. Under sådana

förhållanden torde icke något lån behöva eller böra utlämnas för rörelsekapitalets

åstadkommande, utan medel härtill torde kunna anskaffas genom belånande av andelsföreningens

egna insatser och förbindelser. Det är emellertid tydligt, att någon

bestämmelse om räntans storlek är av behovet påkallad, då den i annat fall dels

kan bliva olika för varje år, dels skulle komma att bliva högst ojämn, därest den

skulle fullt jämnställas med den staten får erlägga för sina upplånade medel. På

grund härav anser lantbruksstyrelsen, att räntan för lån ur fonden bör fastställas

till 5 procent eller ungefärligen den ränta staten för närvarande torde få erlägga.

Återbetalningen av lånet synes böra taga sin början, så snart andelsföreningen

kommit i full verksamhet, vilket torde få anses vara förhållandet med utgången

av det andra året efter lånets beviljande. Vid därpå följande räntebetalning

(den tredje) bör sålunda första kapitalbetalningen ske. För att icke göra återbetalningen

allt för betungande synes endast Vis av lånet böra inbetalas årligen.

På sådant sätt kommer lånet att vara fullt återbetalt 17 år efter utlämnandet.

Storleken av lånen bör, såsom förut anförts, bliva beroende på kostnaderna

för uppförande av byggnader och anskaffande av maskiner, men därjämte torde

lånebeloppet böra begränsas så, att det icke kommer att gälla för åstadkommande

av huru stora anläggningar som helst. Enligt de av hushållningssällskapen avgivna

yttrandena över riksdagens skrivelse synes, som om det högsta beloppet för ändamålet

torde böra bestämmas till 15,000 kronor.»

Lantbruksstyrelsen har därefter framlagt formulerat förslag till

lånevillkor.

Den nu med anledning av riksdagens begäran verkställda utredningen

synes mig ådagalägga, att det är särdeles önskligt, att andelsmejerirörelsen

i landets nordligare delar erhåller det stöd, som en statens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

lånefond kan skänka vid verksamhetens igångsättande. Alla de förvaltningsutskott,

som yttrat sig, hava enstämmigt förordat inrättandet

av en sådan fond, och det synes mig givet, att förhållandena i dessa

landsdelar äro så olika mot de inom landet i övrigt rådande, att fullt

skäl föreligger att härutinnan göra en skillnad mellan olika delar av

landet. Med anledning av ett uttalande i riksdagens skrivelse vill jag

nämna, att jag anser Kopparbergs och Gävleborgs län icke böra uteslutas

från delaktighet i den föreslagna lånerörelsen. Åtminstone inom

mycket stora delar av dessa län äro förhållandena ganska likartade med

de inom övriga norrlandslän förefintliga.

Utlåningen synes böra ske genom hushållningssällskapens förmedling.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att lån skulle lämnas endast till

anläggningskostnaden men icke till rörelsekapital och att lånebeloppet

skulle få uppgå ända till hela nämnda kostnad, dock ej utöver 15,000

kronor till varje låntagare. Jag ansluter mig till dessa förslag, vilka

synas välgrundade, då ju avsikten är att understödja mejeriföretagens

igångsättande samt rörelsekapitalet bör kunna tillskjutas av andelsägarna.

Jämväl i avseende å tid och sätt för återbetalning synes mig

lantbruksstyrelsens förslag böra vinna godkännande.

I två andra hänseenden vill jag emellertid förorda avvikelser från

lantbruksstyrelsens förslag. Det ena gäller räntefoten. Visserligen har

riksdagen uttalat, att räntan ej borde sättas lägre än den, som staten

själv får erlägga för sina upplånade medel, och lantbruksstyrelsen har

på grund härav samt med hänsyn till nuvarande förhållanden på lånemarknaden

föreslagit räntefotens bestämmande till 5 procent. Det bör

emellertid enligt min mening beaktas, att återbetalningstiden skulle

bliva så pass lång som 17 år och att det väl icke får anses uteslutet,

att under denna tid statens låneränta kan nedgå, samt lånen

alltså för låntagarna kunna komma att te sig som väl dyra. Detta

synes böra undvikas, helst meningen ju är att uppmuntra till andelsmejeriers

anläggande och jämkningar i mejerilånens räntefot böra så

vitt möjlig undvikas. En räntefot av 5 procent skulle för övrigt vara

en hel procent högre än högsta räntan från någon av de nuvarande,

till jordbruksdepartementet hörande statslånefonder. En sådan skillnad

skulle enligt min mening vara alltför stor och jag vill därför förorda, att

räntan å andelsmejerifondens lån sättes till 4 V2 procent. Jag kan nämna,

att förvaltningsutskotten hemställt, att räntan ej måtte överstiga 4 procent.

Jag har även inhämtat, att lantbruksstyrelsen gärna skulle föreslagit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

lägre ränta än 5 procent, men av riksdagens förenämnda uttalande

ansett sig förhindrad därtill.

Den andra avvikelsen gäller fondens storlek. Motionären hade

ansett ett belopp av 300,000 kronor tillräckligt för den närmaste framtiden.

Lantbruksstyrelsen har nu föreslagit, att hela detta belopp skulle

anvisas för år 1918, och hänvisat till att Västerbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott beräknat årsbehovet ensamt för detta län

till 100,000 kronor. Härvid är emellertid att märka, att förvaltningsutskottet

utgått från att lån även skulle beviljas till rörelsekapital. Själva

anläggningskostnaderna för fyra mejerier om året beräknades till knappt

50,000 kronor. Överhuvud anser jag det mindre lämpligt att på förhand

fastslå ett visst totalbelopp för fonden, utan torde det vara lämpligast,

att samma förfaringssätt tillämpas som beträffande statens andra under

senare tid inrättade lånefonder, nämligen att ett visst mindre belopp i

början anvisas samt kapitalökning framdeles tillföres fonden, i den mån

så visar sig behövligt. Då maximilånebeloppet för de enskilda mejerilånen

skulle bliva 15,000 kronor till varje mejeri, anser jag det tillsvidare

vara tillräckligt att medgiva en total årlig utlåning av högst 150,000

kronor, varigenom minst 10 mejerier om året böra kunna åstadkommas. Att

allt för mycket forcera dylika mejeriers anläggning synes särskilt under

nuvarande" tider knappast lämpligt, då byggnads- och övriga anläggningskostnader

äro på grund av höjda pris starkt uppdrivna och mejerierna

skulle få ett särdeles stort anläggningskapital att förränta och amortera.

För övrigt varken kunna eller böra dylika mejerier anläggas i obegränsat

antal. Enligt verkställd utredning anses sålunda exempelvis

inom Norrbottens län högst 22 mejerier ytterligare böra inrättas. Då

det är naturligt, att dessa icke samtidigt anläggas, samt säkerligen även

inom de andra länen anläggandet av de behövliga nya mejerierna

kommer att fördelas på en följd av år, torde det av mig föreslagna

beloppet i tillräcklig mån tillgodose behovet.

De av lantbruksstyrelsen föreslagna lånevillkoren äro avfattade

med ledning av de villkor, som gälla för vissa redan befintliga fonder,

närmast täckdikningslånefonden och hantverkslånefonden, och synas

kunna godkännas med vissa jämkningar, huvudsakligen av redaktionell

natur samt avsedda att bereda bättre överensstämmelse med de nya lånevillkor

angående täckdikningslånefonden, som i år föreslagits i propositionen

nr 185.

Jag tillåter mig nu framlägga följande förslag till allmänna villkor

och bestämmelser för lån från norrländska andelsmejerifonden:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

1) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla

statslån för att därav utlämna mejerilån till anläggande av nya andelsmejerier

med inredning och utrustning, må därom inom tid, som Kungl.

Maj:t bestämmer, till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning,

innehållande uppgift å de mejerianläggningar, för vilka mejerilån blivit

hos hushållningssällskapet sökta, förslag till belopp och lånetid för varje

särskilt dylikt lån ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga

uppgifter; ägande lantbruksstyrelsen fastställa formulär för sådan

framställning.

2) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar

bevilja hushållningssällskap statslån från fonden och skall

därvid fastställa den tid, inom vilken vid varje särskilt företag mejerianläggningen

skall påbörjas och fullbordas, åliggande det lantbruksstyrelsen

att om beviljat statslån meddela uppgift till statskontoret.

3) Finnes lånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på

annat sätt än förevarande bestämmelser tillåta eller den med lånet avsedda

anläggningen icke vara påbörjad eller fullbordad inom den av

lantbruksstyrelsen fastställda tiden, skall sådant lånebelopp, på yrkande

av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

4) Å lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap erlägga

fyra och en halv procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall

vid utgången av vart och ett av de därpå följande femton åren återbetalas

en femtonde] av det ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetalningarna

må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång

under tre månader från förfallodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalat

förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas sex procent årlig

ränta från förfallodagen, tills betalning sker.

5) Mejerilån, som av hushållningssällskap utlämnas, må icke till

något mejeriföretag beviljas till högre belopp än 15,000 kronor och

må icke uppgå till mera än den uppskattade kostnaden för anläggande

av mejeriet med inredning och utrustning.

6) Lån må icke beviljas för betalande av skuld för mejerianläggning,

som tagits i bruk före låneansökniugens ingivande till hushållningssällskapet.

7) Rörande mejerilån, som av hushållningssällskap utlämnas, skall,

innan någon del därav må av låntagaren uppbäras, mellan hushållnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 292 käft. (Nr 339.) '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

sällskapet och låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt, varuti

bestämmelser i följande avseenden skola finnas intagna, nämligen:

beträffande beskaffenhet och värde av byggnad jämte inredning

och utrustning, för betalande varav mejerilånet är avsett, samt tid för

anläggningens påbörjande och fullbordande;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må lyftas på en gång eller i särskilda terminer

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget,

vid äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall vara

förverkad;

angående den kontroll från hushållningssällskapets sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan hushållningssällskap

och låntagare beträffande tillämpningen av lånekontraktets bestämmelser

skola avgöras av skiljemän i enlighet med gällande lag om

skiljemän samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

8) Vid uppgörande av omförmälda lånekontrakt må andra villkor

icke betingas i fråga om ränta och återbetalning, än som stadgats

angående statslånet, dock med undantag i följande avseenden, nämligen:

att hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd med

fullgörandet av förfallen rånte- och kapitalinbetalning;

att låntagare skall äga att, därest han så önskar, även före lånetidens

utgång på en gång inbetala ogulden del av mejerilånet; samt

att hushållningssällskap må kunna förbehålla sig rätt att under

nedan angivna förutsättningar uppsäga lämnat mejerilån till inbetalning

å tid, som hushållningssällskapet bestämmer, nämligen

a) om låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga

om uppförandet av byggnad eller angående anskaffandet av inredning

och utrustning;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven

rånte- och kapitalavbetalning;

c) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande;

samt

d) om sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn

till det med lånet avsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få

tillgodonjuta detsamma.

9) Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, av vilka vardera

kontrahenten skall taga ett.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

10) Hushållningssällskap vare obetaget att under lånetiden medgiva

låntagare de lindringar i avseende å lånets återbetalning eller

låntagarens skyldighet i övrigt, vilka icke strida mot meddelade föreskrifter

eller eljest äro oförenliga med lånets ändamål.

11) Det åligger hushållningssällskap, som innehar statslån, att

årligen inom tid, som lantbruksstyrelsen bestämmer, till styrelsen avgiva

redogörelse över lånerörelsen enligt av styrelsen fastställt formulär.

12) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap

utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

13) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning

å statslån icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos

Kungl. Maj:t, som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp

jämte ränta skall återbetalas före den fastställda amorteringstidens slut.

14) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna

erfordras för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamål.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd norrländska andelsmejerifonden,

skall inrättas för understödjande av andelsmejeriers anläggande

i Dalarna och Norrland, från vilken fond, som skall förvaltas

av statskontoret, statslån må, i mån av tillgång och intill ett

belopp av högst 150,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap,

som förklarat sig villiga att utlämna mejerilån för anläggande av

sådant mejeri;

dels såsom kapitalökning anvisa för år 1918 ett anslag till denna

fond av 150,000 kronor;

dels ock godkänna de av mig föreslagna allmänna villkor och bestämmelser

för lån ur ifrågavarande fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bil. ... vid detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS- BOKTETCKEEI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1917:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en norrländsk andelsmejerifond ävensom en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten