Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
1917-05-04 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:352, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 352.
1
Nr 352.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension; given Stockholms slott den 4 maj 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Conrad Carleson.
Bihang till riksdagens protokoll 1917, 1 samt. 305 käft. (Nr 352.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 352.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension.
Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ i lagen den 11 oktobor 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skola erhålla följande
ändrade lydelse:
5 §■
Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:
för .manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiosju levnadsår och
t rettio fem tj äns tår;
för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnadsår och
trettio tjänstår; dock att sådan rätt inträder:
a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid
femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår;
b) för yrkesinspektris: vid sextio levnads- och tjugu tjänstår;
c) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien eller Brasilien minst fem år, samt för mästerlots och lots:
vid sextio levnads- och trettio tjänstår;
d) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår;
e) för fyringenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen, befälhavare å
lotsverkets ångfartyg Vega, å lotsverkets ångfartyg anställd maskinist
och uppbördsman, å fyrskepp anställd fyrmästare eller reservfyrmästare, fyrvaktare
och befälhavare eller reservfyrvaktare, fyrvaktare samt fyrbiträde,
övermontör, stationsmästare, maskinist och montör samt sluss-, bro-,
kanal- och hamnvakter vid statens vattenfallsverk, betjänte vid tullverkets
3
Kunijl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 352.
kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare, de vid blindundervisningsanstalterna
anställda lärare ävensom beridare vid hingstdepå: vid sextiotvå
levnads- och trettio tjänstår;
f) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre
tjänstår;
g) för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anställda såsom överingenjör
vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk, för yrkesinspektör
och assistent åt yrkesinspektör ävensom underinspektör, för lärare vid
universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan,
gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet,
undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet, Chalmers
tekniska institut, fria konsternas akademi, musikaliska akademiens konservatorium,
skogshögskolan samt lantbruksinstitutet vid Ultuna och
lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, för folkskolinspektör, för föreståndare
och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet, för avdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt
ävensom för statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen
samt länsveterinärer: vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;
h) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka: vid sextiofem
levnads- och trettiotre tjänstår;
i) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, lotskapten,
lotslöjtnant, överlots, å fast fyr anställd fyrmästare, uppbördsfyrvaktare,
fyrvaktare och fyrbiträde, postvaktbetjäute, följande till statens vattenfallsverk
hörande tjänstemän, nämligen överingenjörsassistent, distriktsingenjör,
kanalingenjör, kanalinspektor, driftverkmästare, instrumentmakare,
reparationsmästare, förman och maskinskötare, länspolismästare
och landsfiskal, betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, skogsförvaltare
och skogvaktare vid universitetet i Uppsala, andra ämnes- och övningslärare
vid statens läroverk än de under e) och g) särskilt angivna ävensom
statsgeologer, lantbruksingenjörer och distriktslantmätare, förvaltande
och bevakande personal vid skogsstaten samt föreståndare och
skogsrättare vid statens skogsskolor, distriktschefer och distriktsingenjörer
i väg- och vattenbyggnadsdistrikten ävensom observatörer, geodeter,
kartografer, manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna
kartverk samt aktuarie, manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket:
vid sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår;
k) för chefen för lantbruksstyrelsen: vid sextiosju levnads-och tio
tjänstår såsom chef för nämnda styrelse;
l) för byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen och
lantbruksakademiens sekreterare, tillika ledamot och sekreterare i sty
-
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 352.
relsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och
ordförande i anstaltens nämnd: vid sextiosju levnads- och tjugufem
tjänstår.
7 §.
Vid avgång från tjänst av anledning, som i 6 § d) sägs, utgår
hel pension med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet
för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag.
Har tjänstinnehavare, som avgår på grund av någon av övriga i
6 § intagna bestämmelser, uppnått det i 5 § för rätt till hel pension
stadgade antal tjänstår, utgår till den tjänstinnehavare hel pension; i
annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad
erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre
antalet tjänstår; dock att vid avgång från tjänst av anledning, som i
6 § c) sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem procent
av hel pension.
Tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den i 5 § stadgade
levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad
till erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande
av sådan, även om han på grund av stadgandet i 6 § b) tillätes
att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.
Om den, som är berättigad till pension enligt denna lag, tillika
är berättigad till pension på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen
jämlikt föreskrift i reglemente för kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke ordinarie personal, räknas sistnämnda pension som
del av den honom enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså
skall minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda
äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 352.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
maj 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: VON Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet
anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson uppkomna
frågor om ändringar i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension samt anförde därvid:
I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen
har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln, punkten 69, föreslagit sådan
ändring i avlönings- och omkostnadsstaten för yrkesinspektionen, att från
och med år 1918 skulle däri upptagas ett antal nya ordinarie befattningar,
nämligen 9 assistenter åt yrkesinspektörerna och 18 underinspektörer.
Denna framställning har, med en mindre jämnkning, bifallits av
riksdagens kamrar.
I ett den 30 september 1916 i nämnda ärende avgivet utlåtande
bär socialstyrelsen föreslagit, att pensionsrätten för dessa nya befatt
-
Pensionsrätten
för
assistenter åt
yrkesinspektörerna
samt
för underinspektörer.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 352.
ningshavare skulle, i likhet med vad som för närvarande gäller för yrkesinspektörerna,
inträda vid uppnådda 65 levnads- och 25 tjänstår.
Då jag icke har något att erinra emot vad socialstyrelsen härutinnan
föreslagit, hemställer jag, att assistenter åt yrkesinspektörerna
och underinspektörer upptagas bland de i mom. g) av 5 § i pensionslagen
uppräknade befattningshavare.
Pensions- Enligt det inför Kungl. Makt av chefen för civildepartementet fram
ration
fj!» O CD i
länspoiismäs- lagda förslaget till omorganisation av fögderiförvaltningen skulle kronotare
och fogdetjänsterna indragas och administrationen å landsbygden — jämte
landsfiskaler. p0Stverket omhändertoge kronoskattens upphämtande —- komma att,
under Kungl. Maj:ts befallningshavande, vila huvudsakligen på tre
funktionärer, nämligen:
dels en länspolismästare, i regel en för varje län, med uppgift att
närmast under länsstyrelsen hava inseende över polis- och åklagarväsendet
och i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa, biträda
vid kontrollen över exekutionsväsendets handhavande, genom inspektion
och inventering hos landsfiskalerna (de förutvarande länsmännen) utöva
det inseende över deras allmänna verksamhet, som hittills ålegat kronofogden,
samt när en utredning erfordrades, som berörde större områden
av länet eller eljest icke ansåges böra överlämnas åt landsfiskal, efter
förordnande av Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa sådan utredning
och i övrigt biträda Kunpl. Maj:ts befallningshavande med de
göromål, som lämpligen kunde polismästaren anförtros;
dels i varje fögderi en häradsskrivare med huvudsakligen samma
åligganden som hittills;
och dels i varje länsmans- eller landsfiskalsdistrikt en landsfiskal,
som, jämte det han övertoge de länsmannen enligt lag och praxis
åliggande bestyr, skulle på eget ansvar vara utmätningsman utom i
vissa fall samt äga förrätta borgerlig vigsel och dessutom erhålla åtskilliga
andra åligganden, som hittills vilat på kronofogden.
Den föreslagna omorganisationen torde bland annat beträffande
de av länspolismästarna och landsfiskalerna beklädda nya tjänsterna
påkalla bestämmelser i avseende å deras rätt till pension.
1912 års fog. De sakkunniga, vilka allt sedan 1912 inom civildepartementet bi
J
f if/iri-g/j. 0 7 J
ningsak-
tratt med beredande av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation
kunniga, och därunder bland annat uppgjort förslag till de av omorganisationen
betingade författningsändringarna, hava i ett den 16 januari 1914
avgivet utlåtande yttrat:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 352. 7
Rätt att komma i åtnjutande av pension inträder enligt 5 § i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 för länsman vid uppnådda
67 levnadsår och 35 tjänstår. Även under nuvarande förhållanden torde i
fråga om polisväsendet å landsbygden en ålder av 67 år få anses väl hög för
en polisman; och skulle Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen en organisation i huvudsaklig
överensstämmelse med den plan, som 1912 framlagts, enligt vilken kronofogdetjänsten
komme att indragas och länsmannen under närmaste förmanskap av en
för länet tillsatt polischef bleve i stort sett ensam polisföreståndare inom sitt distrikt,
komme enligt vår uppfattning olägenheterna av en så hög ålder för pensionsrättens
inträdande att verka än mera menligt. Med hänsyn till de krav staten måste ställa
på länsmannens kroppsliga vigör och då det i allmänhet icke kan påräknas, att han
efter uppnådda 65 års ålder skall vidare förmå att uthärda ansträngningen av de
ofta förekommande resorna eller med erforderlig kraft verka såsom polisman, har
det synts oss nödigt, att staten berättigar kronolänsman till pension vid 65 levnadsoch
30 tjänstår. För de sannolikt icke mångtaliga undantagsfall, att en länsman
efter uppnådda 65 levnadsår befinnes kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna, står det Kungl. Maj:ts befallningshavande öppet, enligt 6 § i
lagen, att låta med avskedet anstå tillsvidare inom den åldersgräns, som i sagda
lagrum är bestämd. I större städer, där anspråken på polismännens kraft och rörlighet
av lätt insedda skäl ställas vida högre än vad man i allmänhet på landsbygden
fordrar, har pensionsåldern satts lägre än vi nu tillåtit oss ifrågaställa för länsmännen.
1 sådant avseende få vi erinra, att, enligt det av Kungl. Maj:t den 28
november 1912 fastställda reglementet angående polispersonalens i Stockholm pensionering,
polisman i allmänhet är skyldig att avgå från tjänsten, kommissarie vid
fyllda 60 år och konstapel av alla grader vid fyllda 55 år; överståthållareämbetet
likväl obetaget att, därest polisman prövas kunna på ett tillfredsställande sätt förrätta
tjänsten, låta med avskedet anstå för ett år i sänder, dock högst i fem år
efter pensionsålderns inträdande.
I sammanhang härmed lärer en ändring av ifrågavarande lag bliva av nöden
även i syfte att införa bestämmelse om tiden för inträde i pensionsrätt beträffande
den tjänsteman, som är avsedd att tillsättas såsom polischef och överåklagare inom
varje län, i händelse kronofogdetjänsten indrages. Även om honom lär i allmänhet
gälla vad nu är sagt om länsmannen; dock att, som hans inträde i tjänst antagligen
sker senare än länsmännen i regel vinna befordran till sin tjänst, kravet på uppnådda
tjänsteår torde sättas något lägre än som för länsmännen ställas i fråga.
Med anledning härav har statskontoret yttrat i utlåtande den 4
februari 1914:
För en stor del av nuvarande tjänstemännen vid fögderiförvaltningen äro i
fråga om pensionsrätt bestämmelserna i nådiga brevet den 1 juni 1877 ännu gällande.
Enligt dessa bestämmelser inträder rätt att komma i åtnjutande av pension vid
uppnådda 65 levnads- och 85 tjänstår; varemot föreskrift saknas om skyldighet för
dessa tjänstemän att vid viss levnadsålder avgå från tjänsten. Den fögderitjänsteman,
som utnämnts efter den 31 mars 1900, är emellertid redan nu underkastad
bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension; och om ej annat särskilt föreskrives, komma lagens allmänna stadganden
att bliva gällande för alla dem, som ingå på staten för en omorganiserad fögderi
-
Statekontont.
Departementschefen.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 352.
förvaltning. Enligt nämnda lag inträder för tjänsteman vid landsstaten, liksom i
regeln för manliga tjänstinnehavare i allmänhet, skyldighet att från tjänsten avgå
vid uppnådd ålder av 67 år, varvid han, om antalet tjänstår uppgår till 35, erhåller
hel pension, men i annat fall och under förutsättning, att tjänstårens antal
icke understiger 10, bekommer avkortad pension i förhållande till antalet tjänstår.
1 sammanhang med att avgångsåldern sålunda bestämdes att inträda vid uppnådd
ålder av 67 år, blev emellertid tillika i nämnda lag, 6 § sista stycket, stadgat bland
annat, att, om tjänstinnehavare uppnått 65 års ålder och befinnes vara av sjukdom
eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina tjänståligganden, sådan tjänstinnehavare kan av Kungl. Maj:t på vederbörande
myndighets anmälan förklaras skyldig att från tjänsten avgå. På grund härav och
särskilt med hänsyn till sistnämnda stadgande anser visserligen statskontoret för
sin del i någon män tvivelaktigt, huruvida något undantag från regeln att rätt till
hel pension inträder vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår är av behovet pakallat
i fråga om innehavare av tjänst vid en omorganiserad fögderiförvaltning.
Men även om skäl måhända skulle kunna anses föreligga för att i sammanhang med
omorganisationen av fögderiförvaltningen bestämma avgångsåldern och sålunda även
pensionsåldern för landsadvokat (länspolismästare) och länsman (landsfiskal) till 65
år i stället för 67 år, så synes dock kravet på 35 tjänstår för hel pension kunna
utan olägenhet vidhållas. Detta antal tjänstår synes nämligen i allmänhet kunna
vid 65 års åldern uppnås av ifrågavarande tjänstinnehavare, vilka i regel torde inträda
i statens tjänst tidigare än vid 30 års ålder.
Statskontoret anser alltså, att, om någon undantagsbestämmelse i förevarande
avseende befinnes erforderlig, densamma må inskränkas därtill, att nämnda landsstatstjänstemän
upptagas bland de i pensionslagens 5 § i), sådan denna paragraf
lyder i lagen den 15 augusti 1913, angivna tjänstinnehavare, för vilka rätt att
komma i åtnjutande av hel pension inträder vid 65 levnads- och 35 tjänstår.
De skäl, som de sakkunniga i sitt utlåtande anfört till stöd för
sin åsikt, att pensionsåldern för såväl länspolismästare som landsfiskal
bör sättas till 65 år, har jag efter överläggning med chefen för civildepartementet
funnit övertygande. Tjänsternas art gör det nödvändigt att
ställa stora anspråk på innehavarnas såväl kroppsliga som andliga vigör,
och då dessa tjänster med sin mångfald olikartade göromål, vilka vid
åtskilliga tillfällen torde förorsaka en mycket krävande anhopning av
arbetet, och med sina ständigt återkommande slitande tjänsteresor säkerligen
i högre grad än många andra befattningar skola taga sina innehavares
krafter och hälsa i anspråk, synes det ur såväl statens som
tjänstinnehavarnas synpunkt lämpligt, att pensionsåldern inträder något
tidigare än i normala fall.
Däremot anser jag, i likhet med vad statskontoret anfört, att 35
tjänstår torde kunna uppställas såsom villkor för rätt till åtnjutande av
hel pension icke blott för landsfiskalerna utan också för länspolismästarna.
Att härutinnan beträffande landsfiskalerna göra någon ändring i vad
hittills gällt länsmännen synes icke av behovet påkallat. Och även
9
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 352.
om länspolismästaren i allmänhet skulle komma att tillträda sin ordinarie
tjänst vid senare år än landsfiskalen tillträder sin, torde länspolismästaren
likaväl Bom landsfiskalen i de flesta fall hava kommit i statens tjänst
redan tidigare än vid 30 års ålder.
Jag tillåter mig därför föreslå, att såväl länspolismästarna som
landsfiskalerna må erhålla rätt att komma i åtnjutande av hel pension
vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår. De i G § i lagen stadgade
bestämmelserna angående skyldighet att irån tjänsten avgå torde i tilllämpliga
delar utan vidare bliva gällande även för nu ifrågavarande
tjänstemän.
I en den 4 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 222,
bär Kungl. Maj:t framlagt förslag till bestämmelser angående rätt till
pension för vissa å extra stat upptagna befattningshavare vid statens
järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk.
De föreslagna pensionerna skulle enligt utfärdade reglementen utgå
från för varje verk inrättade pensionskassor. Därest extra belattningshavare
avginge i förtid utan pension, skulle han förlora sin pensionsrätt enligt
vederbörande pensionsreglemente, men enligt angivna grunder erhålla
rätt att från folkpensionsfonden komma i åtnjutande av pension enligt
lagen om allmän pensionsförsäkring.
För den händelse emellertid innehavandet av extra tjänst upphörde
till följd av befordran till ordinarie befattning, skulle den ordinarie befattningshavaren
kunna erhålla pension såväl enligt den civila pensionslagen
som enligt den allmänna pensionsförsäkringslagen, men pensionen
enligt den förra lagen skulle minskas med det pensionsbelopp, som
pensionstagaren skulle äga utbekomma från pensionslörsäkringslonden.
Såsom närmare framgår av det vid berörda proposition fogade
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden, har chefen för civildepartementet
funnit lämpligast, att ett tillägg fogades till 7 § i den
civila pensionslagen av huvudsakligen nyssnämnda innebörd, och för
egen del är jag av samma uppfattning. Tillägget torde böra givas
samma lydelse, som av chefen för civildepartementet givits åt ett tillägg
i samma ämne till 8 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar.
Samtliga de av mig förordade ändringarna i pensionslagen torde
böra träda i tillämpning från och med den 1 januari 1918.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med ovan
angivna grunder avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 7
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 305 höft. (Nr 352.)
Pensionsrätter!
i visst
fall för befattningshavare
vid
statens järnvägar
m. m.
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 352.
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av den lydelse, bil. litt.---vid detta proto
koll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.
STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1917:365 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civ s. 1 i texten