Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av kronolågenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr 1, Stora och Lilla m. m. i Göteborgs och Bohus lön

1917-05-04 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:355, Angående försäljning av kronolågenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr 1, Stora och Lilla m. m. i Göteborgs och Bohus lön

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

1

Nr 355.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning

av kronolågenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen

nr 1, Stora och Lilla m. m. i Göteborgs och Bohus lön;

given Stockholms slott den 4 maj 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att de i Stenkyrka socken av Göteborgs och Bohus

län belägna kronolägenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr

1, Stora och Lilla, med därtill hörande, å en av kommissionslantmätaren

A. A. Rönnbäck år 1888 upprättad karta över Koholmen med nr 237,

238, 239, 240, 241 och 242 betecknade holmar, dock med undantag av

ej mindre de vid holmarna belägna hamnar, som äro att anse som allmänna,

än även tomten nr 179 å Koholmen med en längd av omkring

60 meter och en bredd av omkring 30 meter, må, under förutsättning

att det den 26 juli 1888 emellan lotsverket och Klädesholmens kapellförsamling

upprättade kontrakt angående upplåtelse av viss del av Koholmen

upphör att gälla, försäljas till Klädesholmens municipalsamhälle

för eu köpeskilling av 10,000 kronor att vid tillträdet kontant inbetalas

till Kungl. Maj:ts befullningshavande i länet samt under villkor i övrigt:

att municipalsamhället bestrider alla med lagfart å fånget förenade

kostnader;

att innehavare av tomt å det försålda området må allt efter sin

önskan antingen mot pris, som ej överstiger därå belöpande andel av

municipalsamhällets inköpspris för lägenheterna samt av de kostnader i

övrigt samhället fått vidkännas för inköpet, förvärva tomten med äganderätt

eller ock fortfarande besitta densamma under enahanda förhållanden

Bihang till riksdagens protokoll 1917. I samt. 308 käft. (Nr 355.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 355.

som hittills, allt i den mån tomterna icke måste för samhällets räkningtagas

i anspråk till oavvisligt behov; samt

att municipHIsamhället till mästerlotsen Alfred Strömberg, så länge

han kvarstår i tjänsten, utgiver ett belopp av 112 kronor 50 öre för

år räknat;

dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens

domäners fond.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

maj 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde efter gemensam

beredning med cheferna för finansdepartementet och sjöförsvarsdepartementet:
Klädesholmens

fiskeläge i Stenkyrka socken av Göteborgs och

Bohus län utgöres av två intill varandra belägna mindre öar, Klädesholmen

och Koholmen. Dessa öar tillika med några mindre holmar

bilda Klädesholmens kapellförsamling jämlikt resolutionen den 1 maj

1794, varigenom KuDgl. Maj:t bland annat under vissa villkor bifallit

en av åborna å Klädesholmen samt flera kringliggande öar under Tjörns

pastorat gjord ansökning att, så länge fisket vid deras stränder fortfore,

få i egenskap av kyrka underhålla det av dem på den närbelägna

Koholmen uppbyggda och dittills med stöd av 1771 års hamnordningtill

gudstjänst nyttjade hus.

I jordeböckerna upptages Klädesholmen intill år 1703 bland oskattlagda

kronoholmar men från och med nämnda år med en ränta av 4

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

daler 16 öre silvermynt eller en riksdaler 24 skilling- banko. Enligt

1785 års lotsjordebok för länet har Klädesholmen varit »kronolotshemman»

sedan år 1700, men enligt lotsförordningen den 20 mars 1697

voro inbyggarna å ön redan då underkastade lotsaingsskyldighet. I

1881 års jordebok är Klädesholmen nr 1, en holme, införd bland krouoegendomar

under allmän disposition, boställen, med ränta av 2 kronor

25 öre samt anteckning, att lägenheten innehaves av lotsarna vid

Klädesholmens lotsstation. #

Med anledning av Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1820 angående

ny reglering av lots- och båkinrättningen i riket förrättades undersökning

angående Klädesholmens lotsplats, varefter Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet den 24 september 1823 meddelade det utslag, att

då Klädesholmen, som i jordeboken införts under kronotitel med en

ränta av en riksdaler 24 skilling, ostridigt vore kronan tillhörig, prövade

Kungl. Maj:ts befallningshavande rättvist förklara att, därest de å

Klädesholmen bosatta 63 åbor utom lotsverkets tjänst icke inom en

månad efter erhållen del av Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut

styrkt sin besittningsrätt till de av dem innehavda boningsplatser, dessa

kornme att såsom åbolediga genast överlämnas till kronans eller lotsverkets

disposition. Vad anginge Stora och Lilla Koholmen, å vilka

två fiskare Jonas Kjellgren och Anders Påhlsson förmenat sig på

grund av kommerskollegiets kungörelse den 27 september 1762 äga

ostridig rätt att bosätta sig för idkande av fiske, förklarade Kungl.

Maj:ts befallningshavande nämnda holmar för kronans tillhörighet samt

förständigade bemälde Kjellgren och Påhlsson att inom viss tid styrka

sin rätt att bosätta sig å holmarna vid påföljd, att dessa eljest komme

att för åbolediga anses; och skulle holmarna såsom kronan tillhöriga

i vederbörlig ordning skattläggas. Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande

på därom gjord framställning genom utslag den 8 oktober

1824 tillåtit Kjellgren och Påhlsson att tillsvidare för fiskerihantering

begagna de av dem innehavda platser å Koholmen, fann Kungl. Maj:ts

befallningshavande i utslag den 22 oktober 1825 en av lotsarna å Klädesholmen

gjord anhållan om upplåtelse till dem av Koholmen icke

kunna på grund av nyss omförmälda utslag den 8 oktober 1824 bifallas,

såvitt densamma avsåg de delar av Koholmen, som disponerades av

meranämnde Kjellgren och Påhlsson. Vad åter vidkomme lotsarnas

anspråk på övriga delen av Koholmen, så enär det ankomme på

kammarkollegiet att förordna om användningen av odisponerade kronolägenheter,

kunde mulbetet å denna odisponerade andel av Koholmen

blott tillsvidare få av lotsarna disponeras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355. 5

Detta utslag underställdes kammarkollegiets prövning, varjämte

besvär över Kungl. Maj:ts belallningshavandes ovanberörda utslag den

J4 september 1823 anfördes hos kollegiet av lotsdirektören och chefen

för västra lotsdistriktet med flera. I anledning härav förklarade kollegiet

genom utslag den 4 mars 1828, vidkommande det å lotsverkets sida

väckta och genom besvären fullföljda anspråk på uteslutande rätt till

Klädesholmen utan intrång av där bosatta fiskare, att som Kungl. Maj:t

genom resolutionen den 1 maj 1794 medgivit, att omformälda fiskare

iinge åt sig bygga kyrka, hålla präst samt utgöra en särskild kapellförsamling,

Klädesholmen icke kunde få av lotsarna på annat sätt användas,

än att de jämte fiskarna berättigades hava sina boningsplatser

å holmen samt nyttja det bete, som därstädes kunde vara att tillgå, mot

skyldighet att efter fördelning med de å holmen bosatta övriga personer

utgöra den ränta, vartill holmen vore skattlagd. Beträffande lotsarnas

yrkande om rätt till mulbete å Stora och Lilla Koholmen lät

kammarkollegiet för det dåvarande bero vid Kungl. Maj:ts befallningshavandes

ovanberörda utslag, varigenom Jonas Kjellgrens och Anders

Påhlssons bosättning å holmarna blivit godkänd under lotsarna förbehållen

rätt till muloetets begagnande, men efter Kjellgrens och Påhlssons

frånfälle skulle holmarna upplåtas åt lotsverket och av lotsarna

ensamma bebos mot erläggande av den ränta, som vid skeende skattläggning

bleve samma holmar åsatt.

Efter det bemälde Kjellgren och Påhlsson avlidit och skattläggning

förrättats, fastställde kammarkollegiet genom utslag den 14 mars

1861 för Koholmarna en ränta av 66 öre, med vilken dessa under benämning

Koholmen nr 1, Stora och Lilla, iufördes i 1881 års jordebok

bland kronoegendomar under allmän disposition, boställen, därvid tilllika

antecknades, att lägenheten innehades av lotsarna vid Klädesholmens

lotsstation.

Enär Klädesholmen icke medgav utrymme för erforderliga boningsplatser

åt befolkningen, gjordes av Klädesholmens kapellförsamling särskilda

framställningar om upplåtande åt församlingen av dispositionsrätten

till Koholmen, vilka framställningar Kungl. Maj:t dock enligt

brev den 3 oktober 1860 och den 12 april 1872 ej fann skäl bifalla.

Vid kommunalstämma med Stenkyrka socken samt Klädesholmens

och Rönnängs kapell den 9 februari 1887 beslöt kommunen dels, för

den händelse överlåtelse från lotsverket till Klädesholmens kapellförsamling

av ön Koholmen kunde åvägabringas, att ikläda sig ansvar för den

årliga avgäld, varom med lotsverket kunde överenskommas, och dels

att uppdraga åt utsedda ombud att med vederbörande träffa överens
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355-

kommelse och å Klädesholmens församlings och kommunens vägnar underteckna

det kontrakt, som vore behövligt för erhållande av dispositionsrätten

över Ivoholmen. Bemälda ombud gjorde härefter hos lotsstyrelsen

framställning om upplåtande på angivna villkor av nämnda ö förberedande

av byggnadsplatser åt befolkningen å Klädesholmen. Sedan

lotsstyrelsen upprättat förslag till bestämmelser angående Koholmens

upplåtande till Klädesholmens kapellförsamling samt underställt den

sålunda väckta frågan Kungl. Maj:ts prövning, bemyndigade Kungl.

Maj:t den 14 juni 1888 lotsstyrelsen att rörande upplåtelsen med vederbörande

avsluta kontrakt, grundat på ovan omförmälda förslag.

På grund av detta bemyndigande upprättades den 26 juli 1888

emellan lotsverket och Klädesholmens kapellförsamling kontrakt, varigenom

ön Koholmen, med undantag av visst för lotsverket behövligt

område, uppläts att av kapellförsamlingen disponeras och bebyggas på

i kontraktet angivna villkor, bland vilka jämväl stadgats, att tomtindelning

skulle verkställas av vederbörligen lörordnad lantmätare i närvaro

av ombud för kapellförsamlingen och lotsverket. Sådan tomtindelning

avslutades å Koholmen den 9 september 1888.

Genom särskilda brev den 29 januari 1886, den 7 mars 1890

samt den 17 april och den 29 maj 1891 förordnades, att ordningsstadgan,

byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt vad

i hälsovårdsstadgan för riket föreskreves om stad skulle lända till efterrättelse

för strandlägenheten Klädesholmen med därtill hörande Koholmen.

Med anledning av väckt motion anförde riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 11 maj 1896, bland annat, att då av vad till riksdagens

kännedom kommit obestridligt syntes framgå, att menliga rubbningar lätt

kunde föranledas i den bohuslänska fiskeribefolkningens fäderneärvda

näringsfång på grund av osäkerheten i dess bostadsförhållanden, vilken

osäkerhet, jämväl i övrigt för densamma medförde avsevärda olägenheter,

det med hänsyn till det bohuslänska fiskets störa betydelse syntes riksdagen

vara en statsmakternas uppmärksamhet väl värd angelägenhet att

söka avhjälpa förevarande missförhållanden, såvitt detta kunde låta sig

göra utan att skada andra berättigade intressen; och anhölle riksdagen,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa och till riksdagens kännedom

meddela utredning angående fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bohus

län bostadsförhållanden.

Sedan med anledning härav Kungl. Maj:t anbefallt Kungl. Maj:ts

befallningshavande i nämnda län att efter verkställd utredning till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag i ärendet, lät Kungl. Maj:ts befallnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Maj As Nåd. Proposition Nr 355.

havande genom särskilda kommitterade verkställa utredning i ärendet

och utarbeta förslag, som av Knngl. Maj:ts belallningshavande med

utlåtande den 5 april 1898 överlämnades till Knngl. Maj:t.

Utlåtande i detta ärende avgavs av kammarkollegiet den 30 juli

190o. Härvid anförde kollegiet, såvitt angår Klädesholmens fiskeläge,

bland annat följande.

Tomtinnehavarna ä Klädesholmen besutte sedan längre tid tillbaka sina tomter

med . uttryckligt medgivande från kronans sida, varjämte Koholmen, med undantag

av visst för lotsverket behövligt område, genom kontrakt mellan kronan och Klädesholmens

kapellförsamling upplåtits till bebyggande av församlingens invånare. Mot

tomternas upplåtande under äganderätt åt innehavarna hade kollegiet för sin del

icke något att erinra, men då ifrågavarande fiskeläge nått den utveckling, att detsamma

utgjorde ett sådant municipalsamhälle, för vilket samtliga de i mom. 1 av

80 § i förordningen angående kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 omförmälda

stadgar lände till efterrättelse, syntes den av kommitterade såsom förutsättning

för äganderättens upplåtande ifrågasatta tomtindelning och reglering, vilken

så vitt anginge Koholmen redan på ett tillfredsställande sätt verkställts, i övrigt

lämpligen kunna och böra genomföras av samhället självt. Då det dessutom för

befrämjande av municipalsamhällets framtida utveckling syntes vara för samhället

angeläget att förvärva äganderätten till gator och andra allmänna platser inom

samhällets område, och dessas bibehållande under statens äganderätt, sedan tomterna

därstädes förvärvats av enskilda, näppeligen syntes vara påkallat för tillgodoseendet

av något statsintresse, syntes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke den väckta

frågan om beredande av möjlighet för befolkningen inom omförmälda fiskeläge att

förvärva äganderätt till de tomter de innehade, skulle vinna sin lämpligaste lösning

på det sätt, att Klädesholmens och Koholmens municipalsamhälle från staten inlöste

nämnda bägge kronolägenheter med undantag av de områden, som prövats erforderliga

för lotsverket, därvid för behörigt tillgodoseende av de enskilda tomtinnehavamas

intressen municipalsamhället borde tillförbindas att efter lägenheternas förvärvande

låta innehavare av tomt å lägenheterna allt efter hans önskan antingen mot ett

pris, som ej överstege därå belöpande andel av samhällets inköpspris för lägenheterna

samt av de kostnader i övrigt, samhället fått vidkännas för inköpet, inköpa

tomten, eller ock fortfarande besitta densamma under enahanda förhållanden som

dittills, allt i den mån tomterna icke måste till oavvisligt behov tagas i anspråk

för samhällets räkning.

I en till Kungl. Maj:t ingiven ansökning den 7 juni 1912 har nu

Klädesholmens municipalsamhälle, med åberopande av riksdagens oraförmälda,

skrivelse och kammarkollegiets berörda utlåtande, bland annat

anfört följande.

Behovet för den enskilde att förvärva äganderätt till innehavd tomt gjorde

sig allt mera gällande, och särskilt hade de alltjämt ökade kostnader, som fiskare

numera måste nedlägga på sina båtar och redskap för att följa med den utveckling,

vilken genom båtmotorernas uppfinning fått en så kraftig impuls, föranlett många

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:is Nåd. Proposition Nr 355.

påminnelser om nödvändigheten att bereda möjlighet för den enskilde att hava ett

underlag för krediten i ett å egen grund stående boningshus. För Klädesholmens

innebyggare skulle de fördelar, vilka sålunda stode såsom ett önskemål, lättast

kunna vinnas, om Klädesholmens municipalsamhälle berättigades inköpa Klädesholmen

och Koholmen med tillhörande skär och holmar samt municipalsamhället därefter

till de enskilda tomtinnehavarna utsålde deras innehavda tomter efter pris, motsvarande

den på tomterna belöpande andel i den av samhället erlagda köpeskillm,

;,en med tillägg av ränta och kostnader. Det syntes icke från det offentligas sida

föreligga någon anledning, varför det skulle vara nödvändigt att låta anstå med

ordnandet av Klädesholmens municipalsamhälles bostadsfråga, intill dess de lagstiftningsåtgärder

bleve vidtagna, vilka kunde bliva erforderliga för att bereda invånarna

i fiskelägen å enskild jord möjlighet att på drägliga villkor förvärva äganderätt

till bostadstomter. Sedan Klädesholmen numera upphört att vara lotsstation,

syntes någon reservation i fråga om mark för lotsverkets behov icke behöva göras,

men naturligtvis skulle municipalsamhället, om så bleve nödigt, tillse, att för framtiden

lämplig upplagsplats för sjömärken och dylikt tillhandahölles. Klädesholmens

kapellförsamling bildade från och med 1903 års början egen kommun. Da Klädesholmens

fiskeläge redan dessförinnan varit eget municipalsamhälle, samt Kladesholmens

kommun och kapellförsamling omfattade jämväl andra platser, vilka icke hade

med Klädesholmens bostadsfråga att skaffa, borde en eventuell överlåtelse av Klädesholmen

med Koholmarna ske till Klädesholmens municipalsamhälle och e.j till Klädes
-

holmens kommun. . „ , ,, v ,

På grund av vad sålunda anförts har mumcipalsamhaiiet anhållit, att tv ungi.

Maj ;t måtte vidtaga åtgärder för att Klädesholmen samt Stora och Lilla Koholmen

ävensom de därintill liggande skär och holmar, vilka icke vore i kronans jordebok

under särskilt nummer upptagna eller enskilda hemman tillhöriga, måtte varda, försålda

till municipalsamhället för pris, motsvarande vad som vid försäljning till skatte

av under åborätt innehavda kronolägenheter av enahanda beskaffenhet betingades,

samt att Kungl. Maj:t jämväl måtte meddela föreskrift om skyldighet för municipalsamhället

att försälja tomter till nuvarande innehavare efter de grunder, som ovan

anförts eller i övrigt kunde varda av Kungl. Maj:t bestämda till nuvarande tomtinnehavarnas

och municipalsamhällets ömsesidiga fördel. Rörande sättet för köpeskillingens

bestämmande anhöll municipalsamhället att, då Klädesholmen och Koholmarna

i och för sig hade intet eller högst ringa värde för Kung!. Maj:t ocii

kronan, eftersom dessa holmar bestode av så gott som alldeles ofruktbara, bergsklippor

samt Klädesholmens invånare sedan urminnes tid innehaft en offentligen

erkänd'' åborätt till ön, Kungl. Maj:t måtte tillerkänna fiskarbefolkningen, som icke

hade några starkare ekonomiska resurser, rätt att komma i åtnjutande av de förmåner

vid friköpet, som för andra kronoåbor vore genom författningarna bestämda.

Skulle emellertid köpeskillingen icke kunna bestämmas i denna ordning, anholle

municipalsamhället, att Kungl. Maj it måtte bestämma densamma efter andra billiga

grunder.

Efter härå erhållen remiss inhämtade Kungl. Majits befallningall

avande yttranden i ärendet av vederbörande länsman, kronofogde och

lotskapten samt Klädesholmens kommunalstämma, municipalstämma och

kyrkostämma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. l\laj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

Länsmannen meddelade därvid bland annat följande:

Tomterna på Klädesholmen innehades med tryggad besittningsrätt, så länge

de vore bebyggda, och någon annan avgift hade därför icke erlagts än en ringa

ärlig så kallad tomtskatt till municipalsamhället för underhåll av samhällets gator

med mera. Vid Koholmens upplåtande till bebyggande överlämnade samhället tomterna

emot viss städjeavgift, som bestämdes vid auktioner och för manhustomter

uppginge till 10, högst 20 kronor samt för magasinstomter vid hamnen till 300 a

400 kronor eller någon gång, då det gällt eftersträvade tomter, till ännu högre belopp.

Lotskaptenen anförde bland annat följande:

Sedan Klädesholmens lotsplats jämlikt Kungl. Maj:ts brev till lotsstyrelsen

den 31 januari 1902 blivit indragen, mötte intet principiellt hinder för att lotsverket

avstode från sina anspråk på Klädesholmen och Koholmen. Då emellertid lotsarna

vid Klädesholmens f. d. lotsplats vid lotsplatsens indragning förklarat sig villiga

att överflytta till Marstrands lotsplats mot, bland andra, det villkor, att de under

sin återstående tjänstetid tillförsäkrades rätt att såsom dittills ensamma få disponera

avkastningen av de holmar och skär, som då tillhörde Klädesholmens lotsplats, och

i denna avkastning inginge den årliga arrendesumman för Koholmen, som enligt

11 § av förut omförmälda kontrakt den 26 juli 18o8 erlades av Klädesholmens

kapellförsamling, borde vid ett bifall till ansökningen Klädesholmens municipalsamhälle

ikläda sig fullgörandet av den skyldighet, som enligt nyssnämnda paragraf

ålåge kapellförsamlingen. Denna skyldighet komme emellertid att upphöra, när den

ende nu i tjänst varande f. d. kronolotsen vid Klädesholmens lotsplats, numera mästerlotsen

vid Marstrands lotsplats Alfred Strömberg avgått ur tjänsten. Statsverkets

intresse fordrade, att en eventuell överlåtelse förbundes med det villkor, att lotsverket

i händelse av behov skulle äga rätt att avgiftsfritt disponera sådan obebyggd

tomt å de överlåtna holmarna, som kunde erfordras för uppförande av fyr, båk eller

annat känningsmärke jämte väg till detsamma. Med en eventuell överlåtelse till

municipalsamhället av omförmälda holmar borde icke följa rättighet för samhället

att disponera hamnarna vid Klädesholmen och Koholmen och därinvid liggande holmar

och skär, utan borde nämnda hamnar fortfarande anses såsom allmänna.

Kommunalstämman fann för sin del icke något hinder möta mot

att omförmälda kontrakt under förutsättning av bifall till föreliggande

ansökning upphörde att gälla.

Under samma förutsättning förklarade municipalstämman sig villig

att fullgöra de skyldigheter, som enligt 11 § i meranämnda kontrakt lagligen

ålåge kapellförsamlingen. Municipalstämman, som jämväl ansåge

sagda kontrakt böra under angiven förutsättning upphöra att gälla, förklarade

sig icke hava något att erinra mot att obebyggd tomt finge

användas för uppförande av fyr, båk eller annat känningsmärke.

Jämväl kyrkostämman medgav under förutsättning av bifall till

förevarande ansökning, att kontraktet upphörde att vara gällande.

I yttrande den 30 september 1912 anförde Kung]. Maj:ts befallningshavande

bland annat följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 308 höft- (Nr 355.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

Då de skäl för ansökningen, som municipalsarnhället andragit, syntes Kungl.

Mai:ts befallningshavande synnerligen behj ärtans värda och enligt vad av handlingarna

framo-inge hinder i övrigt icke förefunnes, ansäge Kungl. Maj:ts befallningshavande

sig höra tillstyrka, att åtgärder vidtoges för upplåtande till Klädesholmens municipalsamhälle

av lägenheterna Klädesholmen nr 1 och Koholmen nr 1 Stora och Lilla,

ävensom de därintill liggande skär och holmar, vilka icke vore i kronans jordebok

under särskilt nummer upptagna eller enskilda hemman tillhöriga, däri dock icke

inbegripna de därintill belägna hamnar, vilka vore av beskaffenhet att anses för allmänna,

med rätt för lotsverket att avgiftsfritt disponera sådan obebyggd tomt å

holmarna, som kunde erfordras för uppförande av fyr, båk eller annat känningsmärke

jämte väg till detsamma, samt med skyldighet för samhället att låta innehavare

av tomt allt efter hans önskan antingen mot pris, som ej överstege därå

belöpande andel av samhällets inköpspris för lägenheterna samt av de kostnader i

övrigt, samhället fått vidkännas för inköpet, inköpa tomten, eller ock fortfarande

besitta densamma under enahanda förhållanden, som hittills, allt i den män tomterna

icke måste tagas i anspråk till oavvisligt behov för samhällets räkning. I fråga

om köpeskillingen syntes skäl icke föreligga att bestämma denna till högre belopp

än som förekomme vid vanligt skatteköp, dock att samhället därjämte borde förpliktas

att årligen och intill dess mästerlotsen Alfred Strömberg avgått ur tjänsten

utbetala den avgift av 112 kronor 50 öre, som det enligt 11 § förberörda arrendekontrakt

ålåge kapellförsamlingen att erlägga för däri omförmälda upplåtelse.

Kammarkollegiet, som anbefallts avgiva utlåtande i ärendet, kommunicerade

detsamma lotsstyrelsen, som, efter inhämtande av mästerlotsen

Strömbergs yttrande, däri vissa villkor för bil all till ansökningen uppställts,

den 1 juli 1913 avgivit eget utlåtande i ärendet

Lotsstyrelsen har därvid, bland annat, förmält sig icke hava något

att erinra mot bifall till ifrågavarande framställning på^ de av Kung!.

Maj:ts befallningshavande föreslagna villkor, dock att från överlåtelsen

borde undantagas den i 2 § av i ärendet omförmälda kontrakt angivna

tomt av omkring 60 meter i längd och 30 meter i bredd, vilken tomt

jämväl i framtiden vore behövlig för lotsverket för uppläggande av

båtar och prickar med mera. Härjämte hemställde styreben, att därest

den ifrågasatta försäljningen skulle komma till stånd, Kungl. Maj:t måtte

förklara, att meranämnda kontrakt skulle upphöra att yalla, sedan överlåtelsen

ägt rum och municipalsarnhället till lotsstyrelsen avgivit förbindelse

att, så länge någon av Klädesholmens förutvarande lotsar kvarstode

i tjänst, utbetala ej mindre det i 11 § av sagda kontrakt omförmälda

arrendebelopp för Koholmen än även skälig ersättning, därom överenskommelse

framdeles finge träffas, för mistad avkastning av övriga till

Klädesholmens förutvarande lotsplats hörande skär, vilka vore avsedda

att ingå i överlåtelsen.

I skrivelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande infordrade därefter,

kammarkollegiet fullständig karta med beskrivning över samtliga de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

holmar och skär, som åsyftades med ansökningen, samt municipalsamhällets

yttrande med anledning av de av mästerlotsen Strömberg och

Iotsstyrelsen uppställda villkor för bifall till ansökningen, och begärde

tillika utredning angående värdet å de till inköp ifrågasatta lägenheterna.

I anledning härav har Kungl. Maj:ts befallningshavande med

skrivelse den 12 februari 1916 till kammarkollegiet överlämnat dels

yttrande av Klädesholmens municipalstämma jämte därvid fogad karta

över Klädesholmen samt en tryckt beskrivning med karta över Koholmen,

dels av vederbörande kronofogde och länsman verkställd värdering

av de till försäljning avsedda områdena, dels municipalsamkällets yttrande

över samma värdering, dels och förnyade yttranden från vederbörande

länsman och kronofogde. Municipalsamhället har anfört följande:

Föremålet för det ifrågasatta förvärvet utgjordes av Klädesholmen med

Edskäret samt Stora och Lilla Koholmen jämte de skär och holmar, vilka vid en

den 9 september 1888 avslutad lantmäteriförrättning inbegripits under den till

Klädesholmens kapellförsamling på grund av brevet den 14 juni 1888 upplåtna mark,

innefattande sammanlagt 32 tunnland 251 2 kappland, motsvarande 16,0366 hektar.

Dessa skär och holmar upptoges å en av kommissionslantmätaren A. A. Rönnbäck

sistnämnda år upprättad karta med tillhörande beskrivning sålunda: nr 237 Ryttarholmen

(Lilla Ivoholmen), nr 238 Danmark, nr 239 Skaven, nr 240 (Koholmeskär),

nr 241 Svarteskär och nr 242 (Höleskären, 3 stycken). Municipalstämman vore

fortfarande villig att för ernående av den nu sökta förmånen att få friköpa Klädesholmen

jämte Koholmen med underlydande till mästerlotsen Strömberg från och

med början av det år, då friköpet komme till stånd, årligen betala ! 12 kronor 50

öre, vilken betalning skulle upphöra med utgången av det år, då Strömberg enligt

nu gällande bestämmelser kunde tidigast erhålla avsked med pension, dock att, om

Strömberg dessförinnan avlede eller eljest ur tjänsten avginge, betalningen skulle

upphöra vid dödsfallet eller dylik avgång. Strömbergs anspråk på ytterligare ersättning

för de vid Koholmen belägna holmar och skär tillbakavisades såsom obefogade.

Mot de av Kungl. Maj:ts befallningshfcvande uppställda villkor för friköpet

hade municipalstämman icke annat att erinra än att någon särskild bestämmelse om

undantag från överlåtelsen av hamnar ej syntes erforderlig. Med avseende å de av

Iotsstyrelsen föreslagna villkor erinrade municipalstämman, att den tomt, som ansåges

böra undantagas för angivna ändamål, icke använts för samma ändamål, sedan

lotsarna avflyttat från Klädesholmen, och icke heller för framtiden vore därför

behövlig, vilket framginge av den omständigheten, att lotsarna upplåtit platsen till

enskilda personer för bebyggande. Då tomten, vilken vore å Rönnbäcks karta

betecknad med nr 179, borde i likhet med övriga tomter komma under de kommunala

myndigheternas kontroll, anhölle municipalstämman, att Kungl. Maj :t, utan avseende

å omförmälda av Iotsstyrelsen uppställda villkor, täcktes låta friköpet omfatta Koholmen

med underlydande i dess helhet. Någon annan avgift än den i 11 §

av kontraktet omförmälda ansåge municipalstämman icke lagligen kunna komma

i fråga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

Av de utav kronofogden och länsmannen avgivna yttrandena inhämtas:

Klädesholmen, vartill icke hörde särskilda skär och holmar, vore bebyggd

med 133 manhus, 2 skolhusbyggnader, 1 missionshus, 1 goodtemplarlokal, 3 handelsbodar,

22 större och mindre salterier samt 7 sjöbodar. Högst ett tiotal tomter

kunde ytterligare bebyggas, men sannolikt komme dessa icke så snart att tagas i

anspråk såsom mindre välbelägna. Övriga obebyggda delar av holmen ansåges med

hänsyn till deras läge och beskaffenhet för närvarande värdelösa såsom otjänliga till

byggnadstomter. Tomternas storlek överstege föga den areal, vara byggnaderna

vore uppförda, och dessa omgåves endast i enstaka fall av trädgårdstäppor. Husen vore

mycket oregelbundet belägna och tätt gyttrade intill varandra. A Stora och Lilla

Koholmen, varmed säkerligen förstodes nuvarande Koholmen och Ryttarholmen,

funnes uppförda förutom kyrkan 42 manhus, 14 salterier, 3 sjöbodar, 1 magasin

för oljeupplag och 1 baptistlokal. Obebyggda återstode 98 manhustomtei och 25

salteritomter. Tomterna vore regelbundet bebyggda enligt upprättad tomtkarta och

till sin areal i allmänhet större än på Klädesholmen med visst bestämt avstånd

emellan varje hus. Då det sannolikt komme att taga lång tid, innan de obebyggda

tomterna hunne tagas i besittning, och en de! av dem jämväl vore mindre väl belägna,

måste värdet av desamma väsentligt reduceras i jämförelse med de redan

bebyggda tomterna. De delar av Koholmen, som icke utlagts till tomter, hade

ansetts sakna värde som byggnadsområde och i övrigt vara oanvändbara. Av de

holmar och skär, som ansetts böra medfölja köp av Koholmen, vore de i hamnen

belägna Svartskär och holmen nr 242 bebyggda med salterier och värdefulla. Vid

bestämmandet av värdet å dessa lägenheter, vartill även medräknats lotsverkets

tomt på Koholmen nr 179, hade hänsyn tagits dels till de pris, som betingats för

kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens inom Orust och Tjörns fögderi belägna

skärgårdslägenheter av enahanda beskaffenhet, dels ock därtill att tomterna hitintills

innehafts utan annan avgift till staten än den från lägenheterna årligen utgående

ringa ränta av tillsammans 2 kronor 91 öre. Med tillämpning av dessa grundsatser

hade kronolägenheten Klädesholmen ansetts billigtvis kunna värderas till 11,000

kronor samt lägenheten Lilla och Stora Koholmen med tillhörande skär och holmar

till enahanda belopp av 11,000 kronor eller tillsammans till 22,000 kronor. Uti detta

värde inginge icke de å lägenheterna befintliga gator och allmänna platser, vilka,

därest köpeskillingen skulle beräknas efter tomtvärden, ansetts böra kostnadsfritt

tillfalla samhället.

Municipalstämman har, bland annat, under framhållande att municipalsam

hållet för vägar, broar och andra anläggningar å holmarna under

de senaste 20 åren utbetalat sammanlagt 20,000 kronor, emot omförmälda

värdering anmärkt, att densamma i jämförelse med köpeskillingen för

likartade i orten försålda lägenheter vore oskäligt hög, samt med åberopande

av vissa omständigheter anhållit, att därest lagligt hinder förelåge

mot köpeskillingens bestämmande enligt gällande grunder för friköp

av kronolägenheter, som innehades under stadgad åborätt, köpeskillingen

måtte bestämmas till högst 2,000 kronor, vilket belopp vore

det högsta, samhället vore i stånd att utan skada för detsamma betala.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 355.

Med anledning av vad muuieipalstämman sålunda an fort liar länsmannen,

med instämmande av kronofogden, anfört:

Enligt det Klädesholmen och Koholmen av värderingsmännen åsätta värde

skulle medelvärdet för varje tomt uppgå till omkring öO kronor. Detta värde hade

beräknats med ledning av dels köpeskillingen å försålda så kallade gymnasietomter,

dels det värde holmarna skulle få för municipalsamhället efter friköpandet och dels

den hittills åtnjutna fria besittningsrätten med undantag av avgifter till lotsarna

för Koholmen. Skulle emellertid det betinnas skäligt, att detta medelpris med hänsyn

till den hittills åtnjutna fria besittningsrätten ännu något sänktes, hade länsmannen

såsom värderingsman icke något att däremot erinra, då det vore svårt att

rättvist avväga den rätta proportionen emellan värdet å ifrågavarande kronan tillhöriga

holmar och liknande lägenheter av annan natur, men den erbjudna köpeskillingen,

2,000 kronor, syntes dock vara för obetydlig, för att därå skulle kunna

fästas något avseende, för såvitt köpeskillingen skulle bestämmas efter det verkliga

värdet.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört följande:

Mot den av kronofogden och kronolänsmannen gjorda värderingen vore måhända

i och för sig icke något att erinra. Annorlunda ställde sig emellertid saken,

då det gällde kronans försäljning av dessa i kronans hand förut så gott som värdelösa

områden, vilka erhållit sitt dem av kronobetjäningen åsätta värde just genom

arbete och ansträngningar av den befolkning, som under årens lopp bosatt sig därstädes

och som nu uppträdde som köpare. Från denna synpunkt sett torde det

belopp, vartill kronobetjäningen vid sin värdering kommit, rimligen icke kunna sättas

såsom köpesumma. Vad därvid först beträffade Klädesholmen syntes det, som om

husägarna därstädes innehade sina tomter under förhållanden, som närmade sig åbons.

Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge sig fördenskull i denna del kunna vidhålla

sitt föregående yttrande, att för Klädesholmen köpeskillingen borde bestämmas till

ett belopp, som ungefär skulle motsvara skatteköpeskilling. Vidkommande åter Koholmarna

vore förhållandena där annorlunda i så måtto, att husägarnes besittningsrätt

vore grundad å det i ärendet åberopade kontraktet mellan lotsstyrelsen och

Klädesholmens kapellförsamling. Då emellertid vid köpeskillingens bestämmande de

av Kungl. Maj:ts befallningshavande ovan anförda synpunkter syntes böra tagas i

betraktande, funne Kungl. Maj:ts befallningshavande sig böra föreslå, att densamma

bestämdes till 3,000 kronor, motsvarande med någon förhöjning det kapitaliserade

beloppet av den för områdena nu utgående avgälden, 112 kronor 50 öre. Skulle

försäljning på dessa villkor komma till stånd, syntes statsverket böra till mästerlotsen

Strömberg årligen under hans återstående tjänstetid utbetala nämnda till

honom nu utgående avgäld.

Kammarkollegiet har den 14 december 1916 avgivit utlåtande i

ärendet och därvid till en början erinrat, hurusom kollegiet i sitt den 30

december 1910 avgivna utlåtande angående den i jordeböckerna kvarstående

grundskatten med mera av anförda skäl förmält sig anse någon

åtgärd med avseende å den grundskatt, 2 kronor 25 öre, som för Klädesholmen

utgjordes av åborna därstädes, icke för det dåvarande böra ifråga
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Drpartemtnt

chtfen.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

komma, samt att deri så kallade fiskehamnskommissionen, som i februari

1909 avslutat sina arbeten, i verkställd utredning bland hamnföretag,

som kommissionen förordat till utförande i »andra hand», upptagit Klädesholmen.

Kollegiet har vidare anfört:

»Kollegiets i förberörda underdåniga utlåtande den 30 juli 1903 gjorda uttalande,

att det syntes kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke den väckta frågan om

beredande av möjlighet för befolkningen inom ifrågavarande fiskeläge att förvärva

äganderätt till sina innehavda tomter vunne sin lämpligaste lösning på det sätt, att

Klädesholmens och Koholmens municipalsamhälle från staten inlöste nämnda bägge

kronolägenheter med visst undantag, synes fortfarande äga sin fulla giltighet; och

municipalsamhällets framställning i dess allmänna syfte torde därför vara förtjänt

av beaktande.

Vitt skilda meningar hava gjort sig gällande angående köpeskillingens skäliga

belopp. Någon tillförlitlig grund för beräknande i förevarande fall av en rättvis

köpeskilling synes knappast vara att finna. Med hänsyn emellertid till i ärendet

förekomna omständigheter och utan att vilja underskatta vikten av de utav Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavande framhållna synpunkter föreställer sig kollegium för

sin del, att en köpeskilling av 10,000 kronor skulle kunna vara rimlig och skålig.

På grund av vad sålunda och i övrigt i ärendet förekommit får kollegium i

underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i proposition föreslå riksdagen

besluta, att jämte det förutnämnda den 26 juli 1888 upprättade kontrakt förklaras

skola upphöra att gälla, kronolägenlieterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen

nr 1, Stora och Lilla, med därtill hörande å kommissionslantmätaren A. A. Rönnbäcks

år 1888 upprättade karta över Koholmen med nr 237, 238, 239, 240, 241 och

242 betecknade holmar må försäljas till Klädesholmens municipalsamhälle för en

köpeskilling av 10,000 kronor, dock att från köpet uteslutas dels de vid holmarna

belägna hamnar, som äro att anse såsom allmänna, dels ock tomten nr 179 å Koholmen,

utgörande omkring 60 meter i längd och 30 meter i bredd, vilken tomt,

enligt vad lotsstyrelsen uppgivit, jämväl i framtiden vore för lotsverket behövlig för

uppläggande av båtar och prickar in. in.; och torde såsom villkor för försäljningen

böra i övrigt bestämmas, ej mindre att innehavare av tomt må allt efter hans önskan

antingen emot pris, som ej överstiger därå belöpande andel av samhällets inköpspris

för lägenheterna samt av de kostnader i övrigt, samhället fått för inköpet vidkännas,

inköpa tomten, eller ock fortfarande besitta''densamma under enahanda förhållanden,

som hittills, allt i den mån tomterna icke måste till oavvisligt behov

tagas i anspråk för samhällets räkning, än även att municipalsamhället skall till

mästerlotsen Alfred Strömberg, så länge han i tjänsten kvarstår, årligen utgiva ett

belopp av 112 kronor 50 öre för år räknat. Härjämte torde böra förordnas, dels

att den för lägenheterna nu utgående grundskatt skall avskrivas och dels att de

medel, som inflyta genom försäljningen, skola, på samma sätt som köpeskillingarna

för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning av

skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.»

Det synes mig vara av stor betydelse för utvecklingen av Klädesholmens

municipalsamhälle, att detta samhälle får äganderätt till det nu

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

till försäljning föreslagna området. Därigenom kunna såväl de nuvarande

tomtinnehavarna bliva ägare till sina tomter som ock framdeles

tomtförsäljningar med äganderätt ske. Fastigheterna erhålla härigenom

både vid försäljning och belåning ett alldeles nytt värde mot då

byggnaderna, såsom nu är fallet, stå på kronans grund. Samtliga myndigheter

hava också tillstyrkt försäljningsförslaget och jag biträder för

min del detsamma.

Beträffande köpeskillingens belopp hava olika förslag framställts.

För bedömande härav må erinras, att det till upplåtande föreslagna området

omfattar ungefär 16 hektar och att å detsamma enligt kronofogdens

och länsmannens uppgift finnas 175 manhus och 55 samlingslokaler,

handelsbodar, Batterier, sjöbodar m. m. utom de på Svartskär och holmen

nr 242 belägna. Att, även med beaktande av den nuvarande besittningsrättens

natur och den ytterst obetydliga avgälden, förvärvandet av äganderätten

till detta område är ganska värdefullt, torde ligga i öppen dug.

Då därjämte bör beaktas, att plats å området linnés för ytterligare ett

hundratal manhus, till vilka municipalsamhället efter områdets inköpande

kan sälja tomter, torde den av kammarkollegiet föreslagna köpeskillingen,

10,000 kronor, icke vara för hög utan få anses lämpligt avvägd.

Då här är fråga om försäljning av ett område, varav de till bebygg811^

användbara delarna redan till största delen äro tagna i anspråk

för byggnader och som till stor del redan är ordnat såsom samhälle,

anser jag köpeskillingen böra erläggas kontant vid tillträdet.

Köpeskillingen bör tillföras statens domäuers fond. Sker detta,

får densamma liksom domänfondens övriga kontanta tillgångar enligt

riksdagens beslut år 1912 tagas i anspråk för inköp av skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å

kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

I fråga om de särskilda villkoren och bestämmelserna för försäljningen

ansluter jag mig till kammarkollegiets förslag. Dock synes något

särskilt beslut av riksdagen angående grundskattens avskrivning ej erforderligt,

enär, därest den nu ifrågasatta försäljningen kommer till stånd

och lägenheterna följaktligen i jor leboken omföras från krono till frälse,

grundvatten skall utan vidare avskrivas jämlikt lagen den 2 december

1892 angående avskrivning av de å viss jord vilande grundskatter och

vad därmed äger sammanhang. Jag tillåter mig erm1 a om vad i eu

liknande fråga anfördes av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

till det vid propositionen nr 64 till 1915 års riksdag fogade statsrådsprotokollet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

På grund av vad jag sålunda anfört lar jag alltså hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att de i Stenkyrka socken av Göteborgs och Bohus

län belägna kronolägenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr 1,

Stora och Lilla, med därtill hörande, å en av kommissionslantmätaren

A. A. Rönnbäck år 1888 upprättad karta över Koholmen med nr 237,

238, 239, 240, 241 och 242 betecknade holmar, dock med undantag av

ej mindre de vid holmarna belägna hamnar, som äro att anse som allmänna,

än även tomten nr 179 å Koholmen med en längd av omkring

60 meter och en bredd av omkring 30 meter, må, under förutsättning att

det den 26 juli 1888 emellan lotsverket och Klädesholmens kapellförsamling

upprättade kontrakt angående upplåtelse av viss del av Koholmen

upphör att gälla, försäljas till Klädesholmens municipalsamhälle fölen

köpeskilling av 10,000 kronor att vid tillträdet kontant inbetalas till

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet samt under villkor i övrigt:

att municipalsamhället bestrider alla med lagfart å fånget förenade

kostnader;

att innehavare av tomt å det försålda området må allt efter sin

önskan antingen mot pris, som ej överstiger därå belöpande andel av

municipalsamhällets inköpspris för lägenheterna samt av de kostnader i

övrigt samhället fått vidkännas för inköpet, förvärva tomten med äganderätt

eller ock fortfarande besitta densamma under enahanda förhållanden

som hittills, allt i den mån tomterna icke måste för samhällets räkning

tagas i anspråk till oavvisligt behov; samt

att municipalsamhället till mästerlotsen Alfred Strömberg, så länge

han kvarstår i tjänsten, utgiver ett belopp av 112 kronor 50 öre för

år räknat;

dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens

domäners fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:364 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående försäljning av kronolägenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr I, Stora och Lilla s. 15 i texten
  2. JoU 1917:120 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande Kung!. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koho s. 1 i texten
  3. JoU 1917:83 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kr onoläg enheter na Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr 1, Stora och Lilla, m. m. i G s. 1 i texten