Angående godkännande av förlikning svis bestämd skatteköpeskilling för hemman å Tima bergslags allmänning m. in
23 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:356, Angående godkännande av förlikning svis bestämd skatteköpeskilling för hemman å Tima bergslags allmänning m. in
Dokumentets text
Kung!. Maj.is nåd. proposition nr 366.
1
Nr 356.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående godkännande
av förlikning svis bestämd skatteköpeskilling för
hemman å Tima bergslags allmänning m. in.; given
Stockholms slott den 4 maj 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj^t härmed föreslå riksdagen
att, under förutsättning att den av Näfvekvarns bruks aktiebolag mot Kungl.
Maj:t och kronan anhängiggjorda, på Kungl. Maj:ts prövning för närvarande
beroende rättegången om utfående av skattebrev från bolagets sida
nedlägges, medgiva:
ej mindre att de å luna bergslags allmänning i Södermanlands län
genom skattläggning enligt nådiga kungörelsen angående användande av
de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar den 4 februari
1811 uppkomna hemmanen 7/i6 mtl Hjälkhyttan n:r 2, 27/64 mtl Långbro
n:r 1, IV32 mantal Kungstorp n:r 1 och 15/16 mtl Kungshamn n:r 1 må till
nämnda bolag under skattemannarätt försäljas mot en köpeskilling av
584,891 kronor 18 öre att av bolaget kontant gäldas den 2 januari 1918,
då ifrågavarande fastigheter må av bolaget tillträdas, samt i övrigt på
de av föredragande departementschefen tillstyrkta villkor,
än även att den inflytande köpeskillingen må användas till inköp
för kronans räkning av skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.
Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. 309 käft. (Nr 356) 1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t"förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Conrad Carleson.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, ur 356.
3
Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 maj 1971.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swaktz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,
Stenberg,
• Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson, •
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson följande:
Genom utslag den 5 juli 1757 tillerkände bergskollegium delägarna
i Tunabergs kopparverk i Södermanlands län, så länge det upprätthölles
och på bergsvis dreves samt skogsunderstödet behövdes, nyttjanderätten till
hela den allmänning, som — förutom en för Näfvekvarns styckebruk avskild
rekognitionsskog och vissa enskild person tillhöriga lägenheter — av
ålder benämnts luna bergslags allmänning, varunder även innefattades
viss vid gränsen till Östergötlands län belägen skogstrakt, att därav tillika
med de därvarande oskattlagda torpen till kopparverkets drift och fortsättande
sig betjäna, dock med rätt för de på allmänningen belägna skoglösa
hemman och torp att därstädes efter utsyning erhålla skog till husbehov.
Efter ansökning av ägarna till nämnda kopparverk förklarade Kungl.
Maj:t genom resolution den 30 maj 1879 dem berättigade att, i den ord
-
4
Kungl: Majds -nåd. proposition, nr 35S.
ning nådiga kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga om användande
av de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade
författningar föreskreve, efter skedd skattläggning .till skatte lösa så
stor del av allmänningen, som, sedan de till skogsfång därifrån berättigade
hemman och lägenheter erhållit däremot svarande skogsmark, kunde vara
för verkets behov erforderlig.
Vid den bergmästareundersökning, som i anledning härav förrättades
under år 1885, funno förrättningsmännen, att all den skog, som sedan de
i nyssnämnda nådiga brev omförmälda tilldelningar av skogsmark från
allmänningen ägt ruin, återstode eller 1095 hektar 71,i ar,, borde anslås
till kopparverket. Genom utslag den 26 februari 1889 gillade och till
efterättelse fastställde kammar- oeh kommerskollegierna de vid undersökningen
vidtagna åtgärder, varefter den 14 juli 1894 upprättades förslag
till "skattläggning, enligt vilket det åt kopparverket bibehållna områdets
torp och skogsägor skulle indelas under nedannämnda namn och hemmansnummer
samt skattläggas sålunda, att hemmanet Hjälkhyttan n:r 2 uppskattades
till 716 mantal, hemmanet Gångbro n:r 1 till 2 764 mantal, hemmanet
Kungstorp n:r 1 till 1 7.32 mantal samt hemmanet Kungshamn n:r 1
till 15/i6 mantal. Sedan av kronan emellertid framställt yrkande att kopparverkets
ägare måtte till kronans fria disposition avträda allmänningen
blivit av Kungl. Magt genom dom den 19 mars 1908 ogillat, lät kammarkollegium
genom utslag den 12 oktober 1908 vid berörda skattläggning
bero, med iakttagande dock av vissa mot densamma framställda anmärkningar,
samt fastställde de av ifrågavarande allmänningsdel uppkomna
hemman till ovannämnda namn, nummer och mantal ävensom till vissa angivna
räntor, varjämte kammarkollegium genom samma utslag förklarade att,
sedan kopparverkets ägare, vilka anhållit att fa till skatte lösa de genom skattläggningen
uppkomna hemmanen, å vederbörlig ort inbetalat stadgade
skatteköpeskillingar, kollegium ville på därom i behörig ordning gjord anmälan
utfärda skattebrev å hemmanen.
Efter det Näfvekvarns bruks aktiebolag såsom ägare av kopparverket i
skrivelse den 27 april 1909 hos kammarkollegium anhållit om besked rörande
rätta beloppen av skatteköpeskillingarna för ifrågavarande hemman samt
meddelande om vad bolaget vidare hade att iakttaga för vinnande.av skattemannarätt
till desamma, beslöt kammarkollegium den 26 augusti 1909, att
bolaget skulle meddelas det besked, att skatteköpeskillingen utgjorde, beräknad
till sex års ränta efter kronovärde, för hemmanet Hjälkhyttan n:r
2 femtiotre kronor 8 öre, för hemmanet Långbro n:r 1 tvåhundrafemtiotre
kronor 87 öre, för hemmanet Kungstorp n:r 1 etthundratjugufem kronor
19 öre och för hemmanet Kungshamn n:r 1 etthundratolv kronor 60 öre,
Kung!,. Maj:ts nåd. proposition, nr 356. 5
vartill komme avgifter till Vadstena krigsrnanshuskassa med 6 procent av
skatteköpeskillingarna, samt att, i avseende å vad iakttagas borde för vinnande
av skattemannarätt, vederbörande hade att ställa sig till efterrättelse
vad nådiga kungörelsen den 4 februari 1811 samt övriga om användande
av de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade
författningar därutinnan föreskreve.
Med skrivelse den 14 september 1909 överlämnade därefter Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län till kammarkollegium ej
mindre två levereringsreversal, utvisande, att bolaget den 13 september
1909 i riksbankens avdelningskontor i Nyköping insatt ä statsverkets
giroräkning skatteköpeskillingar för ifrågavarande hemman med tillhopa
544 kronor 74 öre jämte därå belöpande avgifter till Vadstena krigsmanshuskassa
med 32 kronor 68 öre, än även ansökning av bolaget att erhålla
skattebrev å hemmanen.
Genom utslag den 10 mars 1910 anmodade emellertid kammarkollegium,
utan avseende å bolagets sistnämnda ansökning, såvitt densamma
åsyftade att åt bolaget allenast mot de inlevererade beloppen, motsvarande
6 gånger kronovärdet av omförmälda hemmans genom skattläggning bestämda
grundräntor, förvärva skattemannarätt till hemmanen, Kungl. Maj:ts
befallningshavande att låta enligt nådiga förordningen den 19 september
1723, huru med de hemman och kronolägenheter, som till skatte försäljas,
förhållas skall, samt nådiga brevet den 18 juni 1754, kungjort genom
kammarkollegii cirkulär den 19 september 1754, anställa skattevärdering
å hemmanen samt att jämte eget utlåtande till kammarkollegium insända
skattevärderingsinstrument jämte övriga handlingar för den ytterligare
åtgärd, som kunde på kammarkollegium ankomma.
Sedan bolaget hos Kungl. Maj:t anfört besvär över kammarkollegii
nyssnämnda utslag under yrkande, att Kungl. Maj:t måtte med undanröjande
av utslaget förklara bolaget hava fullgjort vad för erhållande av
skattebrev å ifrågavarande hemman ålegat bolaget samt förty återförvisa
ärendet till vederbörande myndighet med förständigande att för bolaget
utfärda de sökta skattebreven, fann regeringsrätten genom utslag den 23
mars 1912 ej skäl att göra ändring i det överklagade utslaget.
Därefter uttog bolaget stämning å Kungl. Maj:t och kronan vid Jönåkers
och liönö tingslags häradsrätt och anförde: Såväl enligt ovannämnda
nådiga kungörelse den 4 februari 1811, vilken vore i förevarande fall tilllämplig,
som enligt kammarkollegii ovanberörda, den 26 augusti 1909
meddelade beslut skulle skatteköpeskillingarna för omförmälda hemman
utgöra sex års räntor, beräknade efter kronovärdet, och genom sistberörda
beslut hade skatteköpeskillingarna jämväl blivit fastställda till vissa belopp.
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, nr 356.
Då bolaget inbetalt de sålunda stadgade skatteköpeskillingarna, yrkade
bolaget, att Kungl. Maj:t och kronan måtte förpliktas att för bolaget utfärda
och till bolaget utlämna behöriga skattebrev å samma hemman.
Jönåkers Häradsrätten utlät sig genom utslag den 17 december 1913: I målet
och Böna vore upplyst, att på underdånig ansökning av ägarna till Tunabergs kopparhäracllrätts
verk Kungl. Maj:t genom brev den 30 maj 1879 till kammar- och kommersutslag
den kollegierna förklarat kopparverkets ägare berättigade att, i den ordning
17 dM™ier nådiga kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga om användande av
de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar
förcskreve, efter skedd skattläggning till skatte lösa så stor del
av d una bergslags allmänning, som, sedan de till skogsfång därifrån berättigade
hemman och lägenheter erhållit däremot svarande skogsmark,
kunde vara för kopparverket erforderlig, samt att kammarkollegium, efter
skattläggning av nämnda del av allmänningen till hemmantal och ränta,
genom laga kraft ägande utslag den 12 oktober 1908 fastställt de av
allmänningsdelen uppkomna hemman till namn, nummer, mantal och räntor,
nämligen °Hjälkhyttan nr 2, 7/ie mantal, med ränta 105 kronor 27 öre,
Långbro nr 1, 2 7/u mantal, med ränta 513 kronor 1 öre, Kungstorpnr
1, 1° 1/32 mantal, med ränta 271 kronor 19 öre och Kungshamn nr 1, 15/ib
mantal, med ränta 169 kronor 90 öre, och tillika förklarat, att sedan
kopparverkets ägare å vederbörlig ort inbetalt stadgade skatteköpeskillingar,
kollegium ville "utfärda skattebrev å hemmanen; och enär, på ansökan av
bolaget såsom ägare av nämnda kopparverk om besked rörande rätta beloppen
av skatteköpeskillingarna för de i sistberörda utslag omförmälda
fastigheter och om vad bolaget vidare hade att iakttaga för vinnande av
skattemannarätt till ifrågavarande fastigheter, kammarkollegium genom beslut
den 26 augusti 1909 meddelat det besked, att skatteköpeskillirigen utgjorde,
beräknad till sex års ränta efter kronovärde, för hemmanet nr 2 Hjälkhyttan
53 kronor 8 öre, för hemmanet nr 1 Kungshamn 112 kronor 60
öre, för hemmanet nr 1 Kungstorp 125 kronor 19 öre och för hemmanet
nr 1 Långbro 253 kronor 87 öre, vartill komme avgifter till Vadstena
krigsmanshuskassa med 6 procent av skatteköpeskillingarna, ävensom att i
avseende å vad iakttagas borde för vinnande av skattemannarätt till ifrågavarande
fastigheter vederbörande hade att ställa sig till efterrättelse vad
nådiga kungörelsen den 4 februari 1811 samt övriga om användande av
de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar
därutinnan föreskreve; samt bolaget den 13 september 1909,
enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län i skrivelse
den 14 i samma månad och år till kammarkollegium anmält, genom
insättning i riksbankens avdelningskontor i Nyköping å statsverkets giro
-
Kungl. Maj tis nåd. proposition nr 358. 7
räkning till Kungl. M;ij:t och kronan inlevererat de i berörda beslut uppgivna
skatteköpeskillingarna och därå belöpande avgifter till Vadstena
krigsinanshuskassa; ty och som Kungl. Maj:ts och kronans invändning,
att, enär skatteköpeskillingarna, som jämlikt nådiga förordningen den 19
september 1723 med liera författningar borde bestämmas genom värdering,
icke blivit till beloppen vederbörligen fastställda än mindre erlagda, bolaget
icke fullgjort villkoren för vinnande av skattemannarätt till ifrågavarande
hemman, icke förtjänade avseende vid det förhållande, att nådfga
kungörelsen den 4 februari 1811 såväl uttryckligen föreskreve, att vid
försäljning till skatte av de till bergverken och bruken bibehållna delar
av rekognitionsskogarna bruksägaren ägde såsom skatteköpeskilling nedsätta
sex års ränta efter kronovärde, som även, enligt vad bolaget uppgivit,
och Kungl. Maj:t och kronan lämnat obestritt, ständigt och utan
något enda undantag tolkats och tillämpats efter ordalydelsen, så att i
skatteköpeskilling givits och tagits sex års ränta efter kronovärde och således
vad kammarkollegium i dess åberopade beslut fordrat och bolaget
i enlighet därmed erlagt; alltså och då bolaget följaktligen fullgjort °de
villkor, som gällande författning stadgade för vinnande av skattemannarätt
till ifrågavarande hemman, funne häradsrätten Kungl. Maj:t och
kronan skyldig utfärda och bolaget tillhandahålla skattebrev å hemmanen.
För rättegångskostnaderna ägde bolaget av Kung]. 3Vlaj:t och kronan undfå
gottgörelse med 931 kronor.
I häradsrättens utslag sökte båda parterna ändring, bolaget beträffande
beloppet av den bolaget tillerkända ersättning för rättegångskostnaderna.
Genom dom den 26 mars 1915 har Svea hovrätt, enär i målet vore Svea hovtvist
om villkoren för skatteköp av omförmälda hemman, men tvist av sådan /ättl> dom
beskaffenhet icke tillhörde allmän domstols bedömande, alltså och då iö\]- m™arS
aktligen häradsrätten icke bort till prövning upptaga bolagets beträffande
huvudsaken förda talan, undanröjt häradsrättens utslag, så vitt det innefattade
yttrande i denna del av målet. — f fråga om rättegångskostnaderna
vid häradsrätten fann hovrätten skäligt att, med ändring av häradsrättens
utslag i denna del förplikta bolaget att till Kungl. Maj:t och kronan
i ersättning för dess berörda kostnader utgiva 104 kronor 10 öre.
Mot hovrättens dom har talan från bolagets sida fullföljts hos Kungl.
Maj.4 i högsta domstolen, som emellertid ännu icke utlåtit sig i saken.
* -*
*
Med anledning av ovanberörda av kammarkollegium den 10 mars 1910Skattevärdemeddelade
och av Kungl. Maj:t den 23 mars 1912 fastställda utslag förordnade rin3enKungl.
Maj:ts befallningshavande den 30 maj 1912 kronofogden i Nyköpings
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.
fögderi att med biträde av häradsskrivaren i fögderiet, förste lantmätaren i
länet och jägmästaren i reviret samt två ''nämndemän verkställa den anbefallda
skattevärderingen. Denna värdering påbörjades den 20 juni 1912,
men är ännu icke slutförd. Beträffande grunderna för värderingen hava
förrättningsmännen beslutat, att fastigheterna skulle värderas i det skick
de då befunnes. Då emellertid förrättningsmännen ej ägde avgöra, vem
som vore ägare till de å hemmanen uppförda byggnaderna, beslöts, att
hemmanen skulle värderas dels med och dels utan byggnader. Vid värderingen
skulle så förfaras, att växande skog värderades för sig och
marken (de olika ägoslagen) var för sig, att åkerarealen skulle så värderas,
som om tillgång till husbehovsvirke funnes, och därefter a det värde, som
erhölles för den växande skogen, avdragas sa stort belopp, som motsvarade
värdet av husbehovsvirke. Sedan på detta sätt hemmanens verkliga värde
erhållits, skulle, om så erfordrades, från detta värde göras de avdrag, som
möjligen kunde påkallas för erhållande av skattevärdet.
Enligt ett den 15—17 juli 1912 upprättat, av kronofogden, förste lantmätaren
och två nämndemän undertecknat besiktnings- och värderingsinstrument
över torp, lägenheter och övriga ägor till nu ifrågavarande hemman skulle enligt
nyss angivna grunder hela fastigheterna, inberäknat dels abyggnader, dels
den skogbärande marken, bortsett från ståndskogen, betinga följande värden:
7/i6 mantal Hjälkhyttan nr 2......14,012: 82
27/64 » Långbro nr 1.......46,911: 32
1732 » Kungstorp nr 1......37,211: 56
15/i6 i Kungshamn nr 1 . . . . . . 22,376: 08
Summa kronor 120,511: 78
Åbyggnaderna hava uppskattats till:
å Hjälkhyttan nr 2......
å Långbro nr 1 .......
å Kungstorp nr 1.......
å Kungshamn nr 1......
2,790
7,950
6,650
9,050
Summa kronor 26,440
Ståndskogen i dess helhet har enligt ett av jilginästaren Clas Häckner
den 20 september 1913 dagtecknat »Uppskattningsinstrument lör ståndskogen
å Tunabergs kopparverks allmänning» beräknats hava ett bruttovärde
av 649,807 kronor. Härifrån borde emellertid enligt instrumentet
avdrag ske för ränteförlust, för nedsatt tillväxt å timmerskogen och lövskogen
under avverkningstiden med 18,803 kronor, för kulturkostnader
under tio år med 10,738 kronor samt för bevaknings- och administrations
-
9
Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 356.
kostnader med årligen 1,000 kronor, eller om sistnämnda belopp kapitaliserades
efter Sl/2 %, med 28,571 kronor, vadan ståndskogens nettovärde
enligt detta instrument skulle utgöra 591,695 kronor jämlikt följande specifikation
å virket:
T:r trädens
Klint
Pappersved
Vedskog
Summa
antal.
och prps kbm.
kbm.
kbm.
Kungshamn
. . . 35,396
15,010
2,857
3,614
21,481
Kungstorp
. . . . 99,197
45,375
6,871
14,301
66,547
Gångbro .
. . . . 73,637
29,608
7,783
6,721
44,112
Hjälkhyttan
. . . 50,379
19,226
3.573
1,225
24,024
Summa 258,609
109,219
21,084
25,861
156,164
* *
*
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 23 oktober Näfve1915,
har Näfvekvarns bruks aktiebolag i underdånighet anhållit att fä kvarns bruk»
förvärva skattemannarätten till ifrågavarande hemman för en förliknings-förlikningsvis
bestämd köpeskilling av 150,000 kronor. anbud.
Vid ifrågavarande skrift har bolaget fogat ett av dåvarande extra
jägmästaren och t. f. lektorn vid skogsinstitutet, nuvarande professorn Tor
Jonsson den 23 oktober 1915 dagtecknat »Utlåtande avgivet över ett av
herrar L. Bökman, Gustaf Indebetou, K. 1. Holmgren och C. A. Eriksson
den 15—17 juli 1912 upprättat värderingsinstrument över torp, lägenheter
och övriga ägor samt av jägmästare Glas Häckner den 20 september 1913
lämnat uppskattningsinstrument för ståndskogen å Tunabergs kopparverks
till skatteköp värderade allmänning». Enligt detta utlåtande skulle markvärdena
utgöra 99,083 kronor samt ståndskogens bruttovärde 630,264 kronor.
Härifrån skulle, enligt Jonsson, avdrag ske för arbetskostnad för byggnadernas
vid torpen försättande i gott skick med 16,470 kronor, för virke
till dessa »omedelbara byggnader och reparationer» med 7,101 kronor, för
ränteförlust efter 4 % vid tioårig realisation av skog med 70,875 kronor
(jfr Häckner 18,803 kronor), för skogsaccis och skogsvårdsavgift^ med
10,036 kronor, för kulturkostnader med 11,729 kronor, för skatter med
615 kronor årligen, motsvarande efter 4 % ett kapitalvärde av 15,375 kronor,
för årligen utgående husbehovsvirke för torpen 899 kronor, motsvarande
efter 4 % ett kapitalvärde av 22,475 kronor, för administration och bevakning
med 2,460 kronor årligen, motsvarande efter 4 % ett kapitalvärde av
61,500 kronor (jfr Häckner 28,571 kronor). Därjämte borde, enligt Jonsson,
avdrag ske för »rekognitionsrättens» värde, beräknad på sätt som skett i
1889 års förutberörda utslag, eller för årlig tillverkning av
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 309 käft. (AV 356.)
2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.
53.55 centner koppar . . 403.34 famnar
navarvässning..... 22.40 »
vedbrand till 18 arbetare 90.oo »
515.74 famnar = 1,350 kbm. ä 2: 27 kr. 3,083: 70
underhåll av gruvebyggnader och hytta:
25 fammar — 66 kbm. a 7:—.............» 462: —
underhåll av arbetarebostäder:
18 famnar = 47*4 kbm. å 5:—.............» 237: —
summa kronor 3,782: 70,
motsvarande kapitaliserat efter 3''5 % 108,078 kronor. Vidare borde göras
avdrag dels för husens värde med 26,440 kronor samt för förlust genom
hinder i tillträdet med 45,000 kronor. Egendomarnas nettovärde skulle
alltså enligt Jonsson uppgå till 334,268 kronor. Beträffande denna slutsumma
anför Jonsson: »Möjligen torde man mot denna slutsumma kunna
invända, att nu två avdrag gjorts för husen, nämligen dels med 26,440
kronor för deras värde såsom tillhöriga Näfvekvarns bruk, dels ock med
23,571 kronor för omedelbart behövliga nybyggnader. Därest bruket betinnes
vara husens rätte ägare, torde dock av detta sista avdrag endast så
mycket böra bibehållas, som motsvarar bvggnadsvirkets rotvärde eller
kronor 7,101, medan kronan ej bör åsamkas avdrag på egendomsvärdet
för förnyelse av bolaget redan förut tillhöriga byggnader. Under sådana
omständigheter synes sålunda det gjorda avdraget för kontanta utlägg till
nybyggnader rättvisligen böra utgå, d. v. s. egendomsvärdet skulle kunna
höjas med 16,470 kronor upp till 350,738 kronor.»
Till stöd för sin underdåniga ansökning har bolaget huvudsakligen
anfört följande.
De tvister och processer angående ifrågavarande hemman, som pågått
under årtionden, det nu rådande osäkerhetstillståndet samt utsikterna
till fortsatta rättegångar under ännu åratal framåt, allt under det att Näfvekvarns
bruks aktiebolag förhindiaides att tillgodogöra sig skogarna och
deras avkastning, hade föranlett bolaget att framkomma med förslag till
förlikning och uppgörelse i godo med Kungl. Maj:t och kronan.
De skäl, som syntes Näfvekvarns bruks aktiebolag starkast tala för
en uppgörelse ju förr dess hellre, vore dessa: Innan rättsförhållandet
mellan Kungl. Magt och kronan och bolaget bleve definitivt ordnat,
torde kronan icke tillåta bolaget att å områdena ifråga driva ordnat skogsbruk,
och bolaget, komine lika bestämt att med till buds stående medel
11
Kungl. nåd. proposition nr 356.
motsätta sig att kronan, utan dom och utan hänsyn till bolagets urgamla
rätt, satte sig i besittning av och disponerade fastigheterna. Direkt skada
å skogen, förorsakad av att Kungl. Maj:t och kronan förhindrat bolaget
?itt, i enlighet med vad rationell skogsvård tarvat, bedriva avverkning, hade
för tiden april 1899—februari 1918 av byråchefen i dom än styrelsen Th.
Orten blad och jägmästaren W. Trahn, lågt och utan ränteberäkning, i penningar
uppskattats till 45,000 kronor. Även om Näfvekvarns bruks aktiebolags
talan mot Kungl. Maj:t och kronan skulle av domstol vinna bifall,
och bolaget sålunda utan någon som helst ytterligare ersättning berättigas
till skattebrev å hemmanen, finge man, på grund av domstolsförfarandets
långsamhet, beräkna att en tid av cirka ti å 8 år förflöte innan dylikt
slutligt resultat kunde ernås. Ehuru bolaget visserligen ansåge, att möjlighet
förefunnes för att kronan utan ytterligare ersättning skulle frånvinnas,
respektive bolaget förvärva fastigheterna ifråga, förbisåge bolaget icke, att
resultatet av domstolsförfarandet även kunde bliva, att bolagets stämningsyrkanden
icke bifölles och att skattevärderingsförfarandet koinme att fortgå
och läggas till grund vid skatteköpeskillingens fixerande. Till följd såväl
av de olika åsikter, som uppenbarligen rådde hos Kungl. Maj:t och kronans
representanter och bolaget om rätta och lagliga beloppet av blivande
skatteköpeskillingen, som ock av det avsevärda värde som vore ifråga,
kunde man emellertid näppeligen förutsätta, att skattevärderingsnämnden
komme till ett för båda parterna tillfredsställande resultat. Tvisterna
med ty åtföljande processer komme säkerligen även i sådant fåll att fortsätta.
Att skattevärderingsnämndens beslut icke bleve definitivt, utan kunde
överklagas, vore ställt utom allt tvivel. Vid skattevärderingen och
eventuellt vid fullföljd av talan mot värderingsmännens beslut komme
bolaget att gorå gällande, att i huvudsak följande principer skulle tilllämpas
vid bestämmande av skatteköpeskillingen för bolaget:
1) Bolaget hade sedan år 1757 haft och hade fortfarande brukningsrätten
till ifrågavarande hemman med därå varande torp.
2) Vid ovanberörda, år 1889 stadfästade bergmästareundersökning
hade det för kopparverket beräknade årsbehovet av virke från rekognitionsskogen
blivit bindande och till framtida efterrättelse fastställt. Tillfälliga
konjunkturer finge härå icke tillmätas något inflytande. Den beräknade
ärliga avkastningen i skogseffekter från hemmanen hade fixerats:
vid nämnda bergmästareundersökning till kvantitet understigande verkets
årsbehov och vid undersökning på senare tid, utförd av professor Tor
Jonsson, till ungefär sagda årsbehov jämte husbehovsvirke åt torpen.
1 ill den genom hinder för uttagande av årsavkastningen sparade ståndskogen
vore bolaget ensamt och utan ersättning berättigat. Vad beträf
-
12
Kunal. Maj:ts nåd. proposition nr 356.
fade skogsmarken borde sålunda vid skatteköpeskillingens bestämmande hänsyn
tagas endast till marken som sådan, i värde uppgående till 43,054 kronor
20 öre, ej däremot till sparad ståndskog och normala årliga avkastningen.
3) Vid inköp av större skogsfastigheter upptoges därå belägna, spridda
torp i regel icke till något värde. Så syntes skäligen icke heller böra
ske i detta fall. I allt fall borde emellertid iakttagas, att byggnaderna å
torpen, i värde beräknade till 26,440 kronor, såsom uppförda av kopparverkets
folk och med verket tillkommande virke och övrigt verket tillhörig
material, vore bolagets egendom och ej borde ingå i värdering. Aven
odlingarna hade till väsentligaste delen utförts av verkets folk och på dess
bekostnad, vadan större delen av värdet av odlade marken 26,188 kronor
78 öre utan vidare borde gottskrivas bolaget.
4) Hänsyn borde tagas till att bolaget med fog hade anspråk på
ersättning för den minskning i värde av ståndskogen, som uppkommit
därigenom, att Kungl. Maj:t och kronan under årtionden omöjliggjort för
bolaget att tillvarataga skogens normala avkastning.
5) Kopparverkets ägares rätt till skatteköp av ifrågavarande hemman
hade blivit dem tillerkänd å tid, då grundskatter ännu påvilade fast egendom
och utgingo i form av årlig ränta. Vid då skeende skatteköp iakttogs
att den därefter utgående fastigheten belastande kronorätitan, kapitaliserad,
gick i avdrag vid skatteköpeskillingens bestämmande. Kupitaliseringen
torde icke kunnat ske efter högre procent än 3.6. Då avskrivning av
grundskatterna som bekant skedde uteslutande till förmån för jordägarna
och ingalunda i syfte att Kungl. Maj:t och kronan därav skulle skörda
någon vinst, borde ovillkorligen i föreliggande fall, där rätten till skatteköp
förvärvades medan grundräntorna kvarstodo, motsvarande avdrag tillerkännas
bolaget. Enligt kammarkollegii den 12 oktober 1^08 meddelade,
laga kraftvunna utslag angående ifrågavarande hemmans skattläggning uppginge
dem åsätta årliga räntor till sammanlagt 1,059 kronor 37 öre, motsvarande
efter förberörda räntefot ett kapitalbelopp av 29,432 kronor 50 öre.
6) Bolaget borde gottskrivas redan inbetalda 577 kronor 42 öre
jämte ränta.
Vid övervägande av frågan om förlikning i rättegången mellan
Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Näfvekvarns bruks aktiebolag, å
andra sidan, angående rätt till skattebrev och om bestämmande i samband
därmed av den skatteköpeskilling, som bolaget skulle erlägga, borde hänsyn
tagas ej endast därtill, att i den pågående rättegången tvisten avsåge,
huruvida bolaget redan fullgjort hela sin betalningsskyldighet till kronan
eller om ytterligare belopp efter skattevärdering kunde avfordras bolaget,
utan även därtill, att själva skatte värd eringen, om densamma skulle full
-
13
Kungi. Majds nåd. proposition nr 1156''.
följas, helt säkert bleve ganska invecklad och att därvid bolagets ståndpunkt
i fråga om skatteköpeskillingens bestämmande måste beaktas och
prövas. Aven’ om bolagets under prövning varande talan om utbekommande
av skattebrev bifölles och bolaget sålunda utan vidare ersättning
komme i oinskränkt besittning av hemmanen och torpen eller om — i htilidelse
av skattevärdering — bolagets ovan i huvudsak antydda synpunkter
godkändes, varigenom beloppet av blivande skatteköpeskilling enligt bolagets
mening torde kunna fixeras till endast ett eller annat tiotusental
kronor, erkände bolaget villigt den fördel, som skulle ligga däri, att bolaget
inom en nära liggande tid finge oinskränkt dispositionsrätt till fastigheterna,
som, kringspridda och överallt inkilade i bolagets egna fastigheter,
sedan kunde läggas under ett bestående och rationellt skogsbruk i
förening med dessa senare. Även med avseende å förhållandet mellan
bolaget och dess arrendatorer å allmänningstorpen, vilket förhållande under
nu rådande osäkerhetstillstånd medförde många olägenheter för alla
parter, vore det för alla en fördel, om klarhet i äganderättsfrågan snarast
vunnes. Till sist framhåller bolaget, att sakens tvistiga beskaffenhet, gällande
skatteköpsförordnings (av den 4 februari 1811) otvetydiga ordalydelse
och mening samt de anspråk och rättigheter, vartill ärendets föregående
behandling från vederbörande statsmyndigheters sida givit bolaget fog,
föranlett bolaget antaga, att Kungl. Maj:t och kronan skulle vara benägen
att genom tillfredsställande förlikning bringa ur världen de svårlösta mellanhavandena
med bolaget. Frånsett det kontanta belopp, som genom
förlikning komme att tillföras kronan, och frånsett fördelen av de långvariga
och tidsödande tvisternas upphörande, skulle förlikning medföra
förmånen av att fastigheternas avkastning och årsproduktion bleve på bästa
sätt och enligt principerna om rationellt bestående skogsbruk tillgodogjord,
varav uppkomma vinst såväl för stat och kommun i skatter som ock för
traktens befolkning i rikare tillfälle till arbetsförtjänst.
Genom remiss den 3 november 1915 har Kungl. Maj:t anbefallt
kammarkollegium och domänstyrelsen att häröver gemensamt avgiva underdånigt
utlåtande, och har i anledning härav kammarkollegium hört sitt
advokatfiskalsämbete, varjämte till ämbetsverkens förfogande av ledamoten
och sekreteraren i den s. k. åbokommittén A. Bäckström överlämnats av honom
verkställda utredningar angående de å Tunabergs bergslags allmänning
befintliga torp och lägenheter ävensom angående den rätt, varmed desamma
av nuvarande innehavare besittas. För att tagas i övervägande vid avgivande
av det genom förenämnda remiss infordrade utlåtande hava
ämbetsverken vidare med remiss den 4 februari 1916 mottagit en av
14
Kammar
advokat
fiskalen.
Kammarkollegium
och domän
styrelsen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.
bolaget i ärendet gjord ytterligare framställning. Slutligen har styrelsen
för Sveriges åboförbund genom 0. Dalkvist till kammarkollegium ingivit
en skrift i ärendet.
Advokatfiskalsämbetet har närmare redogjort för vad i ärendet tidigare
förekommit ävensom för den rätt, varmed bolaget, enligt ämbetets
uppfattning, innehade nu ifrågavarande egendomar. Beträffande själva
saken eller det av bolaget gjorda förlikningsanbudet har ämbetet anfört
följande. Visserligen hade vederbörande häradsrätt genom ovan omförmälda
utslag den 17 december 1913 funnit Kungl. Maj:t och kronan vara
skyldig att på grund av de av bolaget redan inbetalda »skatteköpeskillingarna»,
577 kronor 42 öre, och utan sådan skattevärdering, som avsåges i
Kungl. Maj:ts i regeringsrätten meddelade förberörda utslag, och vilken
värdering, enligt vad ovan nämnts, nu påginge, tillhandahålla bolaget
skattebrev å hemmanen. Hovrätten hade emellertid funnit bolagets i rättegången
förda talan icke tillhöra allmän domstols bedömande, varför häradsrättens
utslag av hovrätten undanröjts. Ämbetet ansåge för sin del
övervägande skäl tala för att frågan om den kollision, som genom bolagets
vid domstol väckta talan må anses hava uppstått mellan domstols och
administrativ myndighets behörighet i ifrågavarande avseende, komme att
så lösas, att Kungl. Maj:ts i regeringsrätten meddelade nämnda utslag
bleve beståndande. Den av bolaget nu bjudna köpeskillingen för fastigheterna
uppginge icke till halva beloppet av det värde, som bolaget självt,
att döma av det av detsamma åberopade värderingsinstrumentet angående
fastigheterna, ansåge dem böra vid pågående skattevärdering betinga. Den
ytterligare nedsättning i skatteköpeskillingen, utöver vad i Jonssons ovanberörda
utlåtande beräknats, som bolaget nu gjorde gällande med hänsyn
till kapitalvärdet av fastigheterna åsätta, men ej utgående grundräntor
m. in., förändrade ej detta förhållande. På grund härav och då, även om
under skattevärderingsärendets fortsatta handläggning ytterligare avdrag
från de därvid åsätta värden skulle anses böra ske, än som av skattevärderingsmännen
redan vidtagits, det efter advokatfiskalsämbetets uppfattning
torde kunna förväntas, att, jämväl med hänsyn till sådana avdrag, den
skatteköpeskilling, som kunde komma att slutligen fastställas, skulle komma
att sättas högre än som hittills från bolagets sida medgivits, ansåge
sig ämbetet icke kunna tillstyrka antagande av ifrågavarande anbud.
Ämbetsverken hava i underdånigt utlåtande den 9 maj 1916 för
egen del anfört följande.
»Det torde icke råda delade meningar om önskvärdheten av att
ifrågavarande gamla skatteköpsärende, vilket ända sedan 1879 ankommit
på myndigheternas prövning, äntligen bringas till slut. Såsom bolaget
15
Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 356.
framhållit, har under de långvariga tvisterna mellan kronan och bolaget
ratt stora vården förfarits, på grund därav, att de tvistande parterna la-t
hinder i vågen för varandra att på ett rationellt sätt tillvarataga den från
hemmanen härflytande skogsavkastningen. Härtill kommer att på "rund
av utebliven skogsvård jämväl själva kapitalvärdet å ifrågavarande fastigheter
torde under samma tid blivit i viss mån nedsatt. Dessa olä"enheter
uppvägas dock i någon mån av den under tiden inträdda starka prisstegringen
å alla skogsprodukter och därav att ett betydligt sparat virkesförrad
nu finnes. Det är uppenbart att antydda värdeförluster skola komma
att stegras i den man tvisterna mellan kronan och bolaget ytterli "are
skulle draga ut på tiden. Då, såsom framgår av det föregående, fastigheterna
med därå växande ståndskog i och för sig måste anses motsvara
ett jämförelsevis betydande värde, anse sig ämbetsverken av rent nationalekonomiska
skäl kunna utan tvekan uttala sig för att en slutlig uppgörelse
med bolaget snarast möjligt kommer till stånd på för kronan möjli"ast
fördelaktiga villkor. J °
Härvid toide emellertid möta en viss svårighet att angiva den "rund
varefter en dylik uppgörelse skulle ske, beroende på svårigheten eller
omöjligheten att gent emot varandra uppskatta värdet av kronans och bolagets^
rättsliga utsikter i händelse av tvistigheternas fullföljande. Även
om, såsom advokatfiskalsämbetet ock påvisat, övervägande skäl tala för att
den nu på högsta domstolens prövning ankommande kollisionsfrågan mellan
domstols och administrativ myndighets behörighet bliver avgjord till
kronans förmån, så att regeringsrättens utslag den 23 mars 1912 står
fast, kvarstå i allt fall åtskilliga olösta rättsfrågor, vilkas slutlig^ avgörande
kan tänkas i avsevärd grad förringa värdet av kronans rätt. Utgången
av själva skattevärderingsförfarandet torde vara synnerli"en svår
att förutse, hälst myndigheterna hava att vid detsamma följa äldre, på mån"a
decennier icke tillämpade författningar, om vilkas egentliga innebörd råder
iq i aao oi • bolagets genom Kungl. Majrts dom den
19 mars 1908 fastslagna nyttjanderätt till hemmanen till sin innebörd torde
vara oklar. Det må erinras att från bolagets sida med viss ener"i gjorts "ältande,
att-berörda nytt janderätt icke skulle falla under bestämmelserna i nådi "a
förordningen den 27 maj 1898 angående förvaltningen av statens till bergshandtei
ingens understöd anslagna skogar. Ämbetsverken anse si" icke
böra ingå på något närmare skärskådande av bolagets arguruenterin" i
denna del, utan vilja, endast framhålla att — även om densamma skulle,
vilket ämhetsverkcri visserligen för sin de! icke hålla för osannolikt, av
domstolarna underkännas — kvarstår dock ovisshet i fråga om det e"entiga
värdet av kronans äganderätt till fastigheterna, därest denna ägande
-
16
Kung!. MajUa nåd. proposition nr 356.
rätt skulle för framtiden vara bibehållen. Det synes ämbetsverken, som om
ovan antydda osäkerhet vid bedömandet av det inbördes värdet av bolagets
rättsanspråk, å ena, och kronans, å den andra sidan, borde föranleda till att
kronan och bolaget enades om en hälftendelning av tvisteföremålets värde.
En dylik uppgörelse torde från kronans sida jämväl vara påkallad av vissa
billighetssynpunkter. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att för bolaget
och ''dess fångesman genom förberörda nådiga brev den 30 maj 1879
ställts i utsikt att "kunna förvärva bergslagsallmänningen på det sätt nådiga
förordningen den 4 februari 1811, såvitt är känt, dittills tillämpats, och uppenbart
torde vara, att kammarkollegii ovan omförmälda besked till bolaget den
26 augusti 1909 om vad bolaget hade att iakttaga för vinnande av skattemannarätt
till hemmanen i hög grad måste hava stärkt bolaget i denna utsikt,
Den av bolaget erbjudna köpeskillingen 150,000 kronor torde emellertid
icke kunna godtagas redan av den grund, att densamma synes vara
godtyckligt bestämd. Ämbetsverken anse, att det värde, som bör ligga
till »rund för kronans uppgörelse med bolaget, skall vara bestämt etter
objektiva grunder, och torde därvid den värderingsmetod som plägar följas,
när kronan själv är köpare av skogsfastighet, kunna med fördel tillämpas.
I fråo-a om de avdrag, som, sedan fastigheternas sammanlagda nettovärde
blivit°funnet, ifrågasatts, anse sig ämbetsverken icke kunna godtaga något
annat avdrag än det kapitaliserade värdet av de fastigheterna vid ovanberörda
skattläggning påförda grundräntorna om sammanlagt 1,059 kronor
37 öre. Detta värde synes ämbetsverken dock böra kapitaliseras efter 4 %
och utgör då 26,484 kronor 25 öre. Något avdrag anse ämbetsverken
följaktlfo-en icke böra ifrågakomma vare sig för de å hemmanen uppförda
byggnader, vartill bolaget" påstått sig hava äganderätt, eller för värdet av
den° kopparverket tillkommande nyttjanderätt och än mindre för »förlust
genom hinder i tillträdet» av hemmanen.
Med iakttagande härav och med användande av vid ovannämnda värdering
erhållna resultat få ämbetsverken på följande sätt angiva det, värde
ämbetsverken anse Tunabergs kopparverks allmänning äga, därvid skalig hänsyn
tagits till de av nuvarande professorn Jonsson gjorda erinringarna.
Markvärden.
Åker.............
Äng och sjöfoder.......
Skogs- och hagmark ......
Berg, kärr och mossar . . 617*57
Andra impediment .... 96''26
Kronor. Öre.
Kronor. Öre.
142''05 har
52,628: 78
19*07 »
3,449: 45
1,230*12 »
43,064: 20
713*83 »
—
99,142: 43
Transport
99,142: 43
Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr Säd
17
Kronor. Öro.
K ronor. Öro.
Ståndskall en* värde.
Timmerträd över 8" 182,600 st.
Transport DU, 142: 42.
» 79,949 » gran 30,363
Props och pappersved......21,084
Ved skog av lövträd....... 8,508
» barrträd......17,353
1—30-åriga ungskogar å 198.92
hektar .....
tall 78,856 khm 408,107
97,199
84,949
19,687
28,624
11,241:
Summa bruttovärde kronor
Avgående poster.
Ränteförlust under 10-årig realisation av överårig
skog, vars värde enl. Jonsson upptages
till 375,000 kronor. Förlusten be
-
649,807: —
748,949: 43
räknas dock endast till 2.5 procent:
375,000
375,000 1,025lu — 1
10 x - “10
A -j 1
0,025-1,025
\ år det av till nybyggnader och reparationer
behövligt virke enligt Jonsson.....
o
Arliga utgifter:
Skatter för 1,230 hektar å 0,öo kr. .
Kostnad för förvaltning och bevak„
ning 1,230 hektar å 1''ui kr. .
Ärligt husbehovsvirke enligt Jonsson
565 kbm.......... 899: —
Summa kronor 3,347: —
som kapitalism^ å 4 procent och utföres med
46,798:
7,101:
615:
1,833:
83,675;
137,574:
Summa nettovärde kronor 611,375: 43
Vid uppställande av denna beräkning, därvid hänsyn icke tagits till
den sedan år 1912 inträffade stegringen av virkesprisen, hava samma
principer tillämpats, som användas vid värdering av kronan till inköp
hembjuden mark för kronoparkers bildande, med undantag dock av att
intet avdrag gjorts för arbetskostnad och anskaffande av andra materialier
ån trä till nybyggnad och underhåll av husen vid torpen. Den försumBihang
till riksdagens protokoll W17. 1 sand. 303 höft. (Nr 356). 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.
melse ifråga om underhåll av hus, vartill nyttjanderättshavarna kunna
hava gjort sig skyldiga, synes nämligen ej höra räknas dem till godo.
Sedan av förestående nettovärde 611,375 kronor 43 öre avgått den
i det föregående omförmälda grundskatten kapitaliserad, eller 26,484 kronor
25 öre, återstår 584,891 kronor 18 öre. Hälften av detta, belopp diet
292,445 kronor 59 öre skulle sålunda, enligt den antagna förutsättningen
av hälftendelning av tvisteföremålets nettovärde, utgöra den förlikningsvis
bestämda köpeskillingen för hemmanen.
Som ett led i förlikningen mellan kronan och bolaget torde böra
ingå dels att kronan och bolaget var för sig behålla de arrendeavgälder,
hälften vardera, som till dem influtit från de å allmänningen belägna,
under de senare åren från och med år 19lo av kronan genom veder
börande överjägmästare och bolaget gemensamt utarrenderade torp å hemmanen,
dels att kronan ensam behåller inkomsten för från allmänningen
från och med år 1913 försåld skog m. m. Bruttobeloppet härav uppgick
den 30 april 1916 till 10,670 kronor 74 öre. Kronans utgifter för bevakning
samt upphuggning av virke m. in. hava samma dag belöpt sig
till 6,089 kronor 81 öre, däri dock ingå en del utgifter för upphuggning
av då ännu ej försålt virke. Att bolaget vid inbetalandet av köpeskillingen
har att tillgodoräkna sig ovan omförmälda å statsverkets giroräkning insatta
577 kronor 42 öre, torde vara självfallet.
Den genom nu ifrågavarande skatteförsäljning till statsverket inflytande
köpeskillingen torde böra användas till inköp för kronans räkning
av skogbärande eller till odling tjänlig mark.
Av ovannämnda från åbokommitténs sekreterare ämbetsverken tillhandakomna
utredning framgår, att av de 34 torp, som skattlagts under
förenämnda, av Tunabergs allmänning bildade hemman, 21 hava upptagits
före allmänningens upplåtande år 1757 till kopparverket. Några av dessa
21 torp synas hava upptagits från de på allmänningen belägna hemmanen
och hava även i äldre tider ansetts ligga på dessa hemmans områden. Flertalet,
av torpen torde emellertid hava upptagits eller åtminstone kommit
att disponeras såsom kolartorp för Näfvekvarns bruk, som anlades i början
av 1600-talet och tidigt erhöll rätt till skogsfång å allmänningen. Eu
viss skogstrakt av allmänningen blev väl ar 1<26 utbruten för Näfvekvarns
bruk, men synes bruket även därefter tagit sig viss disposition över återstående
delen av allmänningen med därå anlagda torp. Sålunda uppgavs
vid en den 18 februari 1736 hållen jordrannsakning inom Jönåkers härad,
att vissa torp å allmänningen disponerades under Näfvekvarn, dock skulle
brukets ägare hovjunkaren de Besche visa med vad rätt han nyttjade
torpen. Sedan intressenterna i Tunabergs kopparverk hos bergskollegium
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung). Majds nåd. proposition nr 356.
in
gjort framställning om tilldelning av nödig skog och betjäning för verkets
underhåll, träffades mellan dessa och dåvarande ägaren av Näfvekvarn
kammarherren G. G. de Besche en överenskommelse att till hälften vardera
nyttja återstående delen av allmänningen och de för kolning nödiga
därstädes dä befintliga torp. Genom ovan omförmälda utslag den 5 juli
1757 förklarade emellertid bergskollegium denna överenskommelse alldeles
obehörig och kraftlös, enär allmänningen icke vore någon enskild egendom
utan Kung!. Magt och kronan tillhörig, varjämte kollegium prövade skäligt
att framför Näfvekvarns bruk tillerkänna kopparverket — såsom ett ädlare
verk — den odisponerade delen av allmänningen med därå varande
oskattlagda torp. Med dessa oskattlagda torp torde i främsta rummet
hava avsetts de torp, som anlagts eller disponerats av Näfvekvarn. Redan
ar 1760 kommo emellertid Tunabergs kopparverk och Näfvekvarns bruk
i samma ägares hand; och några tvister om torpen hava av denna anledning
ej förekommit mellan kopparverket och bruket. Övriga äldre torp,
som ingått under de av allmänningen bildade hemmanen, torde hava förvärvats
av Näfvekvarns bruksägare i samband med de hemman, å vars ägor
torpen fordom ansetts vara belägna. Två torp — Kungshamn och Överbostugan
— synas dock hava förvärvats genom överlåtelse från vederbörande
torpinnehavare. Sedan lång tid tillbaka hava torpen varit upplåtna genom
arrendekontrakt till respektive innehavare.
Intet av ovanberörda torp innehaves med stubbe- eller röjselrätt.
Av de dåvarande innehavarne av de på hemmanet Långbro nr 1 belägna
torpen Gångbro och Nystugan och det på hemmanet Kungshamn nr 1
belägna torpet Lilla Torskhult därom framställda påståenden hava blivit
av Kungl. Maj:t genom ovannämnda dom den 19 mars 1908 ogillade.
Icke heller synas torpen, med undantag av de tre sist omförmälda, brukas
av arrendatorer, tillhörande släkter, vilka under längre tid innehaft desamma.
Beträffande de nuvarande arrendatorerna av torpen Långbro, Nystugan
och Lilla Torskhult synes bolaget av billighetsskäl böra tillförbindas
att låta dem under deras och efterlevande makes livstid kvarsitta
odrivna.
På grund av det anförda få ämbetsverken alltså i underdånighet
hemställa det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva
dels att de på Tuna bergslags allmänning i Södermanlands län genom
skattläggning enligt nådiga kungörelsen angående användande av de till
bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar den 4 februari 1811
uppkomna hemmanen 7/i6 mantal Hjälkhyttan nr 2, 2 7/64 mantal Långbro
nr 1, 1 V32 mantal Kungstorp nr 1 och lo/i6 mantal Kungshamn
nr 1 må till Näfvekvarns bruks aktiebolag under skattemannarätt försäljas
20
Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 356.
mot eu köpeskilling av 292,445 kronor 59 öre med förbehåll om rätt för
nuvarande innehavare av de på hemmanet Långbro nr 1 belägna torpen
Långbro och Nystugan samt det på hemmanet Kungshamn nr 1 belägna
torpet Lilla Torskhult att under deras och efterlevande makars livstid
kvarsitta på torpen med nu gällande arrendevillkor samt under förbehåll
i övrigt, att kronan och bolaget var för sig behålla de arrendeavgälder,
hälften vardera, som till dem influtit från de från och med år 1918 av
kronan oeh bolaget gemensamt utarrenderade torpen å hemmanen samt
att kronan ensam tillerkännes inkomsten för från allmänningen från och
med år 1913 försåld skog m. m.
dels ock att ifrågavarande köpeskilling må användas till inköp för
kronans räkning av skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.»
Bolaget, som tagit del av domänstyrelsens och kammarkollegii ovauberörda
underdåniga utlåtande, har i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift
förklarat sig för sin del godkänna det av ämbetsverken framlagda förslaget
till uppgörelse och i följd därav förnyat anbudet om förlikning på
de av ämbetsverken föreslagna villkor.
I särskilda till kammarkollegium ingivna, av kollegium till KungJ.
Maj:t överlämnade skrifter hava härförutom åtskilliga torpare å Tunabergs
allmänning på anförda skäl hemställt, att av dem brukade torp måtte
vid eventuell försäljning av ovannämnda hemman till Näfvekvarns bruks
aktiebolag frånskiljas och bibehållas såsom krono med ständig besittningsrätt
för nuvarande innehavare och deras efterkommande.
Depurte- 1 likhet med de hörda ämbetsverken och på de av dem anförda
mtschefen. skäl anser jag önskvärt, att detta gamla sedan 1879 anhängiga skatteköpsärende
bringas till slut genom eu såväl för kronan som för bolaget rimlig
uppgörelse. Och därest förhållandena nu varit ungefärligen desamma
som år 1913, skulle jag måhända icke hava varit obenägen att biträda det
förlikningsförslag, som av ämbetsverken tillstyrkts. Emellertid kan man
icke frånse, att värdet särskilt å växande skog undergått en högst väsentlig
stegring, sedan skogens värdering giordes; huru stor torde dock icke
utan en kostbar undersökning nu låta sig utröna. Emellertid kan man,
efter vad jag erfarit, räkna med att värdestegringen motsvarar minst 50,
troligen 80 procent. På detta förhållande, eller att den betydliga värdestegringen
av skogen kan av en ägare utnyttjas, anser jag en för staten
lämpligare förlikning vara att bygga. För bägge parterna blir det eu
fördel att kunna räkna med nuvarande konjunkturförhållanden. Staten bör
Kun yl. Maj:ts nåd. proposition nr 366.
21
nämligen kunna påräkna eu högre förlikiiingssumma, än som i ärendet, av
myndigheterna ifrågasätta. Och den nye ägaren är, om lian nu kan realisera.
sin egendom, i tillfälle att därför erhålla ett belopp, som ligger betydligt
över det av värderingsmännen skogen åsätta värdet. Om återigen
förlikning icke träffades, vore ej kronan säker pa att kunna vid tidpunkten
för processens avslutande, om den ock slutade till kronans förmån,
påräkna eu skatteköpeskilling, som uppginge till det år 1913 åsätta
vård et, åtminstone icke om hänsyn tages därtill, att räntan å köpeskillingen,
under det antal år processen skulle fortfara, helt och hållet uteblir.
Kn sådan tankegång har, då jag efter tillträdandet av mitt ämbete
tick att taga befattning med detta ärende, fört mig till att med bolaget
inleda underhandlingar om förlikning på för staten gynnsammare villkor
än förut varit på tal. Jag är nu också i tillfälle meddela att bolaget i
en denna dag till Kungl. Maj:t ingiven skrift funnit sig böra ansluta sigill
vad jag föreslagit. 1 denna skrift säger bolaget:
. .. förutsättning av uppgörelse med Kungl. Maj:t och Kronan före den
1 juli 1911 förhinder sig Nävekvarns bruks aktiebolag att för vinnande av skattemannarätt
till hemmanen 7/i« mantal Hjälkhyttan n:o 2, 2 7/<u mantal Långbro
n:o 1, 1 V*2 mantal Kungstorp n:o 1 och l0/i6 mantal Kungshamn n:o 1 jämte därunder
skattlagda torp till Kungl. Maj:t och Kronan erlägga ett belopp av 584,891
kronor 18 öre.
Vid anbudet äro i övrigt knutna följande villkor:
- m , b Skräde äger rum den 2 januari 1918, då den utfästa ersättningssumman
004,891 kronor 18 öre skall av Nävekvarns brnks aktiebolag kontant erläggas.
Nävekvarns bruks aktiebolag äger ensam uppbära å överlåtna fastigheterna
belöpande arrendeavgifter i den mån de förfalla efter tillträdesdagen. Skatter och
onera för samma fastigheter betalas av bolaget likaledes i den män de förfalla
etter nämnda dag.
Nävekvarns bruks aktiebolag äger efter anbudets antagande rätt att å
fastigheterna vidtaga för avverkning förberedande arbeten såsom trädräkning,
märkning av träd, framdragande av decauvillebanor och dylikt, dock må före
n k vid ens erläggande icke ske någon som helst annan avverkning, än som oundgängligen
kräves lör dylika banors framdragande.
Nävekvarns bruks aktiebolag förbinder sig att återkalla sin till Kungl.
-M.aj:t luliiöljda talan emot Svea hovrätts dom den 26 mars 1915 i mål emot
Kungl. Maj:t och Kronan i fråga om rätt till skattebrev å förestående fastigheter.
1 övrigt godkännas de villkor, som i ärendet föreslagits av domänstyrelsen
och kammarkollegium i utlåtande den 9 maj 1916.»
Under hand har bolaget därutöver framhållit att vid eu eventuell
förlikning bolaget önskade att kronan avstode från anspråk dels på ett
sedan 1893 å bruket upplagt parti träkol, ursprungligen å 195 läster,
vartill råvaran torde varit tagen från ifrågavarande skogar, men för vilket
kolningskostnaderna bestritts av bolaget, dels ock på ett parti om två stop
-
22
Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 356.
iar gagat virke från träd, som på framställning av vederbörande vågstycke
avverkats vid ett par vägar å skogarna i fråga. Båda dessa nu berörda
partier äro beslagtagna för kronans räkning. \ ärdet av desamma
torde icke överstiga tillhopa 6,000 kronor.
Vad bolaget sålunda godtagit vill jag såsom törlikningsvillkor tillstyrka,
och ånger jag alltså, att försäljning av ifrågavarande fastigheter
bör från kronans sida medgivas på de av ämbetsverken angivna villkoren
med de ändringar och tillägg, som av bolaget nu föreslagits.
Torparnas ovannämnda framställningar i ärendet kan jag icke understödja,
utöver vad ämbetsverken föreslagit beträffande de förutnämnda toi pen
Långbro, Nystugan och Lilla Torskhult. Såsom framgår av handlingarna
i ärendet, sakna dessa framställningar varje som hälst rättsligt stöd.
1 detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att förevarande förlikningsförslag
icke omfattar åtskilliga på bergslagsallmänningen belägna, men icke
inom områdena för ovannämnda hemman inbegripna torplägenheter, vilka
på sin tid blivit upplåtna till soldat- och båtsmanstorp. Beträffande
dispositionsrätten till dessa torp, som vid bergslagsallmänningens indelning
och skattläggning fått sig smärre skogsanslag tilldelade och blivit i behörig
ordning avrösade från den övriga allmänningen, pågår för närvarande
rättegång mellan kronan och bolaget. .
På grund av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Maj.t
täcktes i proposition föreslå riksdagen att, under förutsättning att den ai
Näfvekvarns bruks aktiebolag mot Kungl. Maj:t och kronan anhängiggjorda,
på Kungl. Majrts prövning" för närvarande beroende rättegången om utfående
av skattebrev från bolagets sida nedlägges,, medgiva:
ej mindre att de å Tuna bergslags allmänning i Södermanlands län
genom skattläggning enligt nådiga kungörelsen angående användande av de
till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskog^- den 4 februari 1811
uppkomna hemmanen 7/i6 mtl Hjälkhyttan nr 2, 27/64 mtl Långbro nr 1,
IV32 mtl Kungstorp ur 1 och lj/i6 mtl Kungshamn nr 1 må till nämnda
bolag under skattemannarätt försäljas mot en köpeskilling av 584,891 kronor
18 öre att av bolaget kontant gäldas den 2 januari 1918, då ifrågavarande
fastigheter må av bolaget tillträdas, samt i övrigt på förberörda,
av mig tillstyrkta villkor,
än även att den inflytande köpeskillingen må användas till inköp
för kronans räkning av skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts nåd. proposition nr ■)56. 2Ji
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilagan litt.
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- JoU 1917:121 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förlikning svis bestämd skatteköpeskilling s. 3 i texten
- JoU 1917:95 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående godkännande av förlikningsvis bestämd skatteköpeskilling för kronan a duna bergslags allmänning m. s. 1 i texten