Sök i Ratio Lex

Om vissa förändringar beträffande tvångsarbetsanstalterna

1917-05-04 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:357, Om vissa förändringar beträffande tvångsarbetsanstalterna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

1

Nr 357.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen om vissa förändringar

beträffande tvångsarbetsanstalterna; given Stockholms

slott den 4 maj 1917.

Under åberopande av bilagd a utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen att,

dels — med hänsyn till ifrågasatt nedläggande av tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona samt anordnande av en sådan anstalt vid kronohäktet

i Halmstad och en till sistnämnda anstalt ansluten koloni för

tvångsarbetsfångar vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län —

medgiva, att avlöningsmedel, som i den för fångvårdsstateij gällande

ordinarie avlöningsstaten äro uppförda såsom begynnelseavlöningar till

befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet

i Halmstad, må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare

bestämmande, användas till bestridande av begynnelseavlöningar

åt följande vid den nya tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare,

nämligen en direktör, eu tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål

samt en assistent och arbetsföreståndare, envar med samma

avlöning som för närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande

befattning vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,

dels ock till bestridande av vissa för anordnande av nämnda koloni

för tvångsarbetsfångar vid Singeshult erforderliga kostnader för fastighetsköp

och byggnadsarbeten m. m. å extra stat för år 1918 bevilja

ett reservationsanslag å 20,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 310 höft. (Nr 357.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

förskottsvis av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må

finnas behövligt under innevarande år.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!, nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Steno Stenberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 4 maj 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Stenberg, anförde:

»Vid avlåtande av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

begärde Kungl. Maj:t medel för vidtagande av vissa åtgärder, ägnade

att möjliggöra fångars hållande till jordbruksarbete i det fria. Den

huvudsakligaste av dessa åtgärder gick ut på omändring av strafffängelset

i Mariestad till jordbruksfängelse. Hit hörde emellertid även

vissa byggnadsarbeten vid straffängelset i Uppsala.

Dessa framställningar grundade sig å förslag, som framlagts av

fångvårdsstyrelsen i underdånig skrivelse av den 30 september 1916.

Denna skrivelse, som tillkommit efter det utredning förebragts av särskilt

tillkallade jordbrukssakkunniga samt fångvårdsstyrelsen och lantbruksstyrelsen

haft gemensamma överläggningar i ämnet, innehöll en utförlig

utveckling av de riktlinjer, efter vilka friluftsarbetet enligt de båda styrel
-

A ng. visan förändringar

beträffande

teångsarbcUanstalterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

sernas mening borde komma till användning inom fångvården. Såsom

ett led i det program för frågans lösande, som sålunda framlades och

för vilket redogjorts i årets statsverksproposition (andra huvudtiteln sid.

105—114), ingick även att, i överensstämmelse med ett av de jordbrukssakkunniga

framlagt förslag, åt tvångsarbetsfångar bereda sysselsättning

med jordbruks- och andra arbeten å de myr- och mossmarker, som äro

belägna kring byn Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län, nära gränsen

mot Halland. I sin berörda skrivelse förklarade fångvårdsstyrelsen, att

den icke ansåge lämpligt att på det förberedande stadium, i vilket

frågan då befunne sig, framlägga en fullständig plan för det sålunda

ifrågasatta arbetet. Styrelsen inskränkte sig därför till att då framlägga

allenast huvuddragen av de anordningar, som i förevarande hänseende

föresvävade styrelsen.

Fångvårds. Fångvårdsstyrelsen har numera till Kungl. Maj:t ingivit tvenne

styrelsen i vUerware skrifter i ämnet, dagtecknade den ena den 17 och den andra

17 och deri 25 den 25 april 1917. 1 dessa utvecklar styrelsen närmare planen tor en

april 1917. tvånggarbetarkoloni vid Singeshult. De åtgärder, styrelsen föreslår i

sådant syfte, gå i huvudsak ut på dels inköp för fångvårdens räkning

av en mindre fastighet i Singeshults by dels vissa nybyggnadsarbeten

såväl å denna fastighet som å vissa i Singeshults by belägna lägenheter,

som Kronobergs läns allmänningsstyrelse och Skogssällskapet i

Göteborg ställt till fångvårdsstyrelsens förfogande, dels ock förflyttning

av tvån gsarbetsans t alten i Karlskrona till kronohäktet i Halmstad, vilken

fångvårdsanstalt skulle såsom tvångsarbetsanstalt omfatta jämväl kolonien

vid Singeshult.

En förflyttning av tvångsarbetsanstalten i Karlskrona från denna

stad motiverar styrelsen i skrivelsen den 17 april 1917 på följande sätt:

Sedan längre tid hade strävandet att för tvångsarbetare finna en allmännyttig

verksamhet i jordbruksarbeten, mossodlingar, skogsplantering och dylikt tillvunnit

sig såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens beaktande, och fångvårdsstyrelsen hade, i

den mån möjligheter kunnat beredas, inriktat sina bemödanden på ett tillgodoseende

av detta strävande. o

Av de två tvångsarbetsanstalterna för män hade allenast den ä Svartsjö

givit tillfälle till sysselsättning med jordens brukande, under det att tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona, belägen inom den mur, som omfattade flottans varv, icke

lämnade möjlighet till annat än inomhusarbeten jämte en del handräckningsbestyr

utom hus.

Då de nämnda två anstalterna, rymmande vardera 300 fångar, visat sig fullt

tillräckliga för mottagande av alla till tvångsarbete dömda män, hade iclce någon

åtgärd funnits böra ske för anordnande av ytterligare en anstalt, där sådana önskvärda

utearbeten kunde förrättas, till vilka det redan fullt uppodlade Svartsjö icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 357. 5

lämnade ut,vä". Myrodlingar, mossutdikningar och planteringar av nu öde, men för

.skog lämpade marker stode icke där till buds. För det allmänna torde dylika

företag innebära ett mera bestående gagn för framtiden än do göromål, som utfördes

inom Karlskronaanstalten. Det måste därför anses fördelaktigt att, där det kunde

ske utan för stora ekonomiska uppoffringar, utbyta Karlskroua-anstalten mot någon

annan, där nyssnämnda odlingar och jordförbättringar kunde av tvångsarbetare företagas.

Ett sådant utbyte hade icke av styrelsen kunnat föreslås, innan en för

kronan nyttig användning funnits för de dyrbara byggnaderna inom Karlskronaanstaltens

område och tillika eu ekonomiskt antaglig anläggning kunnat beredas till

mottagande av de tvångsarbetare, som lämpligen kunde brukas i de omnämnda

odlingsföretagen.

Båda dessa förutsättningar syntes styrelsen nu föreligga.

Från marinens sida hade såsom ett viktigt behov framhållits inläggandet till

flottans varv av Karlskrona tvångsarbetsanstalts område med dämmande byggnader

att användas för flottans ändamål. Styrelsen, som den It; maj 1916 förklarat sig

omedelbart kunna frånträda ett mindre strandområde, hade till fiottmyndigheterna

på förfrågan meddelat, att hinder icke från fångvårdens sida mötte att den 1 nästkommande

juli frånträda övriga området, såvida medel ställdes till styrelsens förfogande

för nödiga ersättningsåtgärder.

Sedan styrelsen därefter närmare redogjort för tillkomsten av

den fångvårdsanstalt i Karlskrona, som först användes såsom strafffängelse,

men sedan 1894 varit en central tvångsarbetsanstalt för män,

fortsätter styrelsen:

Av den lämnade historiska redogörelsen framginge anledningen till det i och för

sig anmärkningsvärda förhållandet, att en stor fångvårdsanstalt kommit att förläggas

inom ett flottans varvsområde. Det hade beräknats, att flottan skulle förse fängelset

med arbete och att den yttre bevakningen skulle ombesörjas av garnisonen.

Redan under fängelsets planläggning hade flottans myndigheter framhållit,

att knappast mer än 100 fångar kunde sysselsättas för flottans räkning, i synnerhet

som de inåste hållas avskilda från de fria varvsarbetarna. Så hade också blivit

förhållandet. Under .senare tider hade fångvården måst sysselsätta fångarna på

huvudsakligen annat sätt, under vissa perioder med stenhuggning. För närvarande,

då fångantalet nedgått till ett minimum, hade arbetena utgjorts av skrädderi och

sömnad, sadelmakeri, skomakeri, drevredning in. m., visserligen allt fortfarande i

viss män för flottans räkning.

Bevakningen hade sedan lång tid ombesörjts uteslutande av egen fångbetjäning.

Fångantalet hade utgjorts vid slutet av år 1911 185, år 1912—163, år 1913

—201, år 1914-130, år 1915—89, år 1916—55.

Vid slutet av mars månad 1917 hade fångantalet ytterligare nedgått till 52.

Vid Svartsjö hade tvångsarbetarnas antal å samma tider utgjort: vid slutet

av är 1911—306, år 1912—294, år 1913—245, år 1914—252, år 1915—264, år

1916-176.

Fångantalet vid Svartsjö hade vid sistlidne mars månads utgång utgjort 173

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. 3taj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

Av dessa siffror framginge, att under de sista sex åren sammanlagda antalet

manliga tvångsarbetare vid årsslutet varit, år 1911—491, år 1912 457, år 1913

446, år 1914—382, 1915-353, 1916 -231.

Den betydande nedgång i tvångsarbetarnas antal, som sålunda numera inträtt,

gjorde det för närvarande möjligt att rymma dem alla vid Svartsjöanstalten. Till

denna nedgång hade tydligen bidragit ej allenast de restriktioner ifråga om spritförsäljning,

vilka under sista åren tillämpats, utan jämväl de säregna förhållanden,

som åtföljde världskriget. Dels hade det visat sig, att arbetsanställning nu lättare

vunnes även av mindre arbetsdugliga personer, dels torde polismyndigheternas ökade

arbetsbörda för övervakande av utlänningar och av nyutfärdade ekonomiska förordningars

efterlevnad hava för dessa myndigheter medfört svårighet att i samma

utsträckning som förr beivra lösdriveriet i orterna. „

Under antagande, att åtgärderna mot rusdryckernas missbrukande skulle fortfarande

medföra samma goda verkningar, kunde således antagas, att, så länge ej

ändring skedde i nuvarande lösdriverilagstiftning, en minskning i tvångsarbetarnas

antal skulle fortbestå i jämförelse med antalet före restriktionernas införande. Men

efter det världskriget avslutats och normalare förhållanden återinträtt, torde det

andra här ovan antydda skälet till minskning i tvångsarbetarsiffroma knappast äga

bestånd. , , . , ,,

Härav följde, att en ökning utöver det nuvarande antalet torr eller senare

måste påräknas och att Svartsjöanstalten i nuvarande omfattning icke kunde anses

bliva i stånd att därefter rymma hela antalet tvångsarbetare.

Om en ny lagstiftning, såsom det vore att förvänta, medförde en avsevärdare

ökning i de ådömda tvångsarbetstidernas längd, följde tydligen härav, att antalet

tvångsarbetare i samma mån än ytterligare tillvuxe.

Sin plan att kombinera förflyttningen av tvångsarbetsanstalten i

Karlskrona med upprättandet av en tvångsarbetarkoloni vid Singeshun.

utvecklar styrelsen härefter på följande sätt:

Styrelsen hade övervägt de olika möjligheter, som stode till buds för fyllande

av det nödiga behovet av ytterligare platser för tvångsarbetarnas mottagande i händelse

av Karlskronaanstaltens indragning, och hade därvid låtit sig ledas dels av

önskemålet att för därtill lämpliga tvångsarbetare vinna tillfälle till sysselsättning

med sådana nyodlings- och planteringsarbeten m. m., som ovan omnämnts, dels ock

av omsorgen att inskränka kostnaderna för de nya anordningarna till belopp, som

gjorde det nya användningssättet för tvångsarbetama ekonomiskt berättigat, även

utan att taga övervägande hänsyn till de framtida frukterna av deras arbete.

Vidare hade styrelsen letts av kravet att hålla möjligheten öppen att utveckla

de nya anordningarna i en omfattning, som kunde fylla behovet även i händelse av

sådan ny lagstiftning, som ovan berörts.

I skrivelse den 30 september 1916 hade styrelyen efter samråd med lantbruksstyrelsen

inför Kungl. Maj:t framlagt sina tankar i fråga om lämpligaste sättet

för anordnande av odlingsarbeten genom tvångsarbetare. o

Beträffande planen att i Vrå socken av Kronobergs län pa gränsen mot

Halland kring Singeshult begynna och fullfölja utdiknings- och odlingsarbeten samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 357.

skogsplantering medelst ott antal tvångsarbetare liado fångvårdsstyrelsen hånvänt

sig till Skogssällskapet i Göteborg och Kronobergs läns landsting, vilka disponerade

huvudsakliga delarna av de marker, varom här vore fråga. Landstinget hade härefter

uppdragit åt vederbörande skogsallmänningsstyrelse att i samråd med skomssällskapet

träffa^ avtal med fångvårdsstyrelsen. Sådant avtal hade nu, under förutsättning

av Kungl. Maj:ts godkännande, ingåtts, i det att fångvårdsstyrelsen

för sin del antagit ett av allrnänningsstyrelsen och skogssällskapet i huvudsaklig

överensstämmelse med fångvårdsstyrelsens förslag avgivet erbjudande av den 31

mars 1917.

Enligt detta erbjudande skulle fångvården äga att disponera Kronobergs läns

allmännings inom Singeshult by varande jordbruksområden med därå uppförda hus,

nämligen omedelbart lägenheterna Kronoberg samt Höjden, varjämte sannolikt redan

““der innevarande års sommar lägenheten Dalen kunde på samma sätt ställas till

fångvårdens förfogande.

Dessao lägenheter omfattade jämte vissa mindre åkerarealer ej obetydliga

utmarker. Abyggnaderna lämpade sig efter någon reparation till bostäder för bevakningsmanskap

och ett mindre antal tvångsarbetare.

Fångvården skulle äga åtnjuta avkomsten av lägenheterna utan erläggande

av arrendeavgift, allenast mot förpliktelse att använda för ändamålet tillgängliga

tvångsarbetare till arbeten å allmänningsmarken, därvid fångvården skulle ersättas

med belopp motsvarande de arbetspremier, som tilldelades fångarna. Arbetsvärdet

i övrigt torde få anses kvittat mot den avgiftsfria upplåtelsen till fångvården av

byggnader och inägor å omförmäida lägenheter samt tillhandahållande av teknisk

ledare av arbetet.

Länsallmänningen och skogssällskapet disponerade för närvarande medel för

arbetets bedrivande på nämnda villkor under 12 år härefter med en arbetsstyrka

av 45 fångar. Och det antoges, att Kronobergs läns landsting och hushållningssällskap,

när de omhandlade medlen förbrukats, icke skulle undandraga sig att tillhandahålla

erforderliga belopp för fortsättande av företaget.

Enligt styrelsens övertygelse vore ifrågavarande arbeten av den betydelse,

att, även om icke från nämnda håll medel kunde med säkerhet påräknas för arbetenas

fortsättande i önskvärd tid, möjlighet därtill skulle beredas av statsmakterna

i form av förskott att ersättas i den mån, skogsplanteringarna gåve avkastning

eller nyanlagda gårdar försåldes.

Då för skötseln av inägorna vid Singeshult, handräckningsbestyr därstädes

och nya jordbruksgårdars uppförande för visso lika stort antal fångar kunde finna

användning som vid de arbeten, som direkt utfördes för allrnänningsstyrelsen, skulle

vid Singeshult kunna framdeles hållas en arbetsstyrka av omkring 90 man.

Iiärlör vore emellertid, enligt styrelsens mening, fördelaktigt, om fångvården

med äganderätt förvärvade tre. eller lyra i enskild ägo varande hemmansdelar på

platsen dels för vinnande av möjlighet att på billigt sätt kunna inlogera ett större

antal fångar i redan befintliga hus eller i nybyggnader, som kunde av fångarna

efter hand uppföras å kronans egen mark, dels ock för utökande av de för långvården

disponibla inägorna. Underhandlingar hade för ändamålet inletts men ännu

icke medfört antagliga resultat. Skulle icke dessa gårdar kunna förvärvas, borde

de ytterligare logement m. m., som vore av behovet, få uppföras å den mark, fångvården

tillsvidare disponerade inom allmänningen. Erbjudandet från allmännings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung!,. Maj.ts Nåd. Preposition Nr 357.

stvrelsen och skogssällskapet innefattade nämligen att så skulle kunna ske under

iakttagande, att byggnaderna anordnades på sådant sätt och gaves ett sadant läge,

att de framdeles kunde finna användning såsom manbyggnader a nybildade gårdar.

Fångvården skulle vara pliktig att efter 25-30 år, därest allmännmgens behov det

krävde, avträda dem mot ersättning enligt värdering för nödig och nyttig kostnad,

varjämte de skulle lämnas i ett för allmännmgens behov ändamålsenligt skick.

I den omnämnda skrivelsen erinrades, att skogssahskapet för närvarande

vore sysselsatt med omfattande utredningar i och för planläggande av vattenavledning

i stort från försumpade marker inom delar av Kronobergs lan, för vilka dikningsarbetens

utförande sällskapet ville tänka sig bland annat användande av fangkraft

I betraktande härav och då redan områden kring Smgeshult och närliggande

marker, till vilka här ovan icke tagits hänsyn vid beräknande av det antal tvångsarbetare,

som kunde finna användning vid företaget, under mycket lång tid framåt

kunde "i v a tvångsarbetarna avsedd sysselsättning i ett synnerligen allmännyttigt

arbete, "hade det synts styrelsen angeläget att träffa sådan a anordningar, som pa

ett betryggande, mera stadigvarande satt säkerställde organisationen a\ draga

varande a, krävdes en fast förläggning för den huvudsakliga administra
tionen,

vilken, i den man företagets utveckling fortskrede, kunde enhetligt leda det

hela Enär på sätt ovan antytts, framtiden torde medföra, att efter fullgjort arbete

å markerna kring Singeshult, fångkontingenterna borde forluggas på f/f

avlägsna platser därifrån, voro icke med ekonomisk omtanke förenligt att a Smgeshult

uppföra dyrbara administrationsbyggnader, lokaler för oordentliga fångars dmcinlinäim^

bestraffning m. m. Ej heller skulle för en direktörs familj kunna ifragasättas,

att densamma skulle för längre tid bindas vid vistelsen å den ödsliga hedmarken,

fjärran från skolor för barnens undervisning etc. .

lindra sidan läte sig icke göra att förlägga administrationen i en helt

annan del av landet, t. ex. till Svartsjö. Nödvändigheten, att direktoren tätt och

ofta besökte och vistades å kolonien, samt att tvangsarbetarna utan allt för langa

transporter kunde flyttas mellan kolonien och administratmnsanstalten omojliggjorde

en sådan utväg, som helt visst måste leda till skada for det nya foreta0et. _

Styrelsem hade därför funnit den bästa lösningen vara att förlägga administrationen

till närmaste fasta fångvårdsanstalt, nuvarande kronohaktet i Halmstad^

Karlskrona tvångsarbetsanstalt borde dit överflyttas och dess tjanstemannapersonal

där användas, i den mån densamma krävdes för den nya uppgiften. _ Kronohaktet

i Halmstad skulle däremot nedläggas såsom självständig fangvardsinrattnmg ocl

förenas med tvångsarbetsanstalten i likhet med förhallandena ^d ^tvangsarbetsanstalterna

å Svartsjö, i Norrköping och i Landskrona, vilka alla tillika innefattade

med dem förenade kronohäkten.

I fråga om den ekonomiska sidan av tvåugsarbetsanstaltens bortflyttande

från Karlskrona gör styrelsen följande uttalande:

Anstaltens ordinarie stat upptoge följande tjänstemän av högre grad:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 357.

1 direktör med avlöning av ............................................................... kronor

vartill komme för år 1917 ett tillägg av ................................ »

1 kamrerare...................................... ............................. >

1 pastor, tjänstgörande jämväl vid straffängelset i Karlskrona »

1 assistent och arbetsföreståndare .................................................... *

jämte avlöningstillägg till nuvarande innehavaren såsom kvarstående

bevakningsbefälhavare................................................... »

Av förslagsanslaget utginge till hyresersättning åt pastor........ »

I läkare, arvode med..................................................................... *

arvode för orgelspelning ................................................................ *

4,000:

500: —

3,500: —

3,500: - 2.100: —

400

800

1,400

150

Till befattningshavare av lägre grad

avlöningsbelopp m. m. för år 1917:

till 5 överkonstaplar...................................

» 1 uppsyningsmansarvode ......................

» 25 vaktkonstaplar....................................

Beklädnadsersättningar ...............................

Hyresersättningar och vedanslag .................

Härtill komme ålderstillägg.

Summa kronor ) 6,350: —

vore i gällande stater beräknade följande

................................. kronor 7,750: —

..................................... » 200: —

..................................... » 32,500: —

................................... » 3.0OI): —

................................... » 12,000: —

Summa kronor 55,450: —

oamtliga tjänstemän med undantag av den förutvarande bevakningsbefälhavaren,

numera assistenten, vilken icke underkastat sig villkoren enligt den från

och med år 1911 gällande nya avlöningsstaten, vore skyldiga att låta sig förflyttas

eller, vaa läkaren beträffade, att avgå utan gottgörelse. I följd härav medförde

anstaltens nedläggande, att på sin höjd befälhavaren-assistenten kunde göra anspråk

på överförande till indragningsstat, vilket emellertid möjligen torde förekommas, i

händelse anstalten icke nedlades utan erhölle annan förlåygninqsort. Innan alla de

ifrågavarande tjänstemännen hunne placeras, torde någon tid åtgå, varunder avlöningstörmånerna

torde tillkomma dem å Karlskronaanstaltens nuvarande stat, delvis, efter

nästa års ingång, såsom övergångsstat. Anstaltens direktör 0. A. von Porat tjänstgjorde

för närvarande enligt Kungl. Maj:ts förordnande såsom arbetsintendent hos styrelsen,

ett uppdrag,, som torde komma att fortgå åtminstone till detta års slut, varefter

han kunde inträda såsom ledare av den nyförlagda anstalten. Kamreraren vid

Kanskronaanstalten Arnström hunne den 13 november innevarande år 65 årsålder,

varför allenast tvänne år återstod^, innan han bleve skyldig att avgå med pension,

ör pastorn vid anstalten torde tjänstgöring kunna beredas å lika avlönad befattning,

irJ?e , ,Vi,re åtnjöte fortgående ledighet, eller ock användning finnas på annat

iiall. Karlskronapastorns ordinarie befattning måste dock för honom reserveras å

övergångsstat, intill dess annan lika avlönad tjänst genom nuvarande innehavares

avgång kunde bliva disponibel. Bevakningspersonalen, av vilken åtskilliga redan

transporterats till andra fångvårdsanstalter, kunde sannolikt i sin helhet under året

förflyttas till lediga befattningar, i den mån icke de nya anordningarna loge dem i

anspråk... Åtskilliga vore av sjukdom urståndsätta att göra tjänst.

, , Jämte ^?n besparing, som torde vinnas i avseende å tjänstemannaavlöningar,

borde beaktas bortfallandet av åtskilliga kostnader, som utginge för den nuvarande

Karlskronaanstaltens drift enligt gällande stat, bland annat till

Bihang till riksdagens ''protokoll 1917. 1 sand. 310 höft. (Nr 357.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 357 ■

byggnader och reparationer

ved för köket...........................

eldning och lysning ...............

arbetsskillingar för renhållning

vattenavgift................................

brandredskap .............................

kronor 1,000

» 1,050

» 6,488

» 1,000:

> 900: —

» 100: —

Summa kronor 10

,488

Huru den sålunda framhållna besparingen i administrationskostnader

skulle kunna genomföras i händelse att i enlighet med styrelsens

förslag tvångsarbetsanstalten förflyttades till Halmstad jämte Singeshult,

utvecklar styrelsen närmare på följande sätt:

Genom en dylik förflyttning vunnes besparing i administrationskostnaden, i

det att allenast en direktör krävdes i stället för såsom nu en direktör och en föreståndare.

Nuvarande föreståndaren vid kronohäktet i Halmstad kunde förflyttas

till snart ledigblivande föreståndarbefattning vid annat kronohäkte. Likaså bortfölle

en pastorstjänst, i det att själavården vid anstalten och häktet borde kunna

skötas av en predikant med arvode, som likväl borde åtskilligt höjas utöver det,

som nu utginge till predikanten i Halmstad, 800 kronor. Tillika fordrades arvode

till predikant vid straffängelset i Karlskrona, 1,500 kronor. Skulle användning för

Karlskronapastorn ej finnas å annan fångvårdens pastorstjänst torde han vara pliktig

att fullgöra predikantsgöromålen vid den nya förläggningsorten, dock med åtnjutande

av sin förutvarande avlöning. Med inbesparing av läkararvodet vid Karlskrona

tvångsarbetsanstalt torde likaledes beloppet för läkarvården vid den nyordnade

anstalten böra höjas utöver det, som nu utginge vid Halmstads kronohäkte,

500 kronor.

Till direktörens biträde vid den å hedmarken förlagda fångkolonien borde

anlitas den från Karlskronaanstalten medföljande assistentbefattningen. Däremot

syntes kamreraren därstädes icke behövlig, åtminstone icke i sådan tjänstegrad.

Intill dess kamreraren vid anstalten i Karlskrona bleve pensionsmässig, torde han,

enligt gällande avlöningsvillkor, vara skyldig mot nuvarande avlöning fullgöra de

räkenskapsgöromål. som å den nya förlä»gningsorten förekomme och vilka sedermera

kunde skötas av lägre avlönad befattningshavare. Efter kamrerarens avgång

torde försöksvis till en första början vara tillfyllest att till direktörens hjälp vid

bokföringen anställa en lämplig överkonstapel. En eller flera dylika borde ytterligare

för bevakningstjänst anställas i mån av fångkoloniens tillväxt å heden och

det nuvarande kronuhäktets ökade användning för sin nya uppgift. Även bevakningens

antal i övrigt borde bliva beroende av anstaltens utveckling.

Rörande IIalmstadsfängelsets användning eller förändringens genomförande

ävensom stj-relsens planer på vidtagande därstädes av vissa

anordningar yttrar styrelsen:

Nuvarande Halmstadsanstalten, vilken nu rymde 34 fångar, borde fortfarande

användas såsom kronohäkte för orten. Endast rannsakningsfångar borde emellertid

framdeles där förläggas jämte tvångsarbetare. Då de för brott tilltalade rannsakningsfångamas

antal i Halmstadshäktet vore genomgående synnerligen lågt, vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

ingången av år 1911 2, år 1912 — 1, år 1913 — 2, är 1914 — 3, är 1915 — 1

och är 1916 0, bleve nästan hela utrymmet disponibelt för tvångsarbetare.

Det syntes nödvändigt att säkerställande internering kunde ske gent emot individer,

som visat sig missbruka den större friheten vid odlingsföretagen. Möjligheten

finge icke anses utesluten, att en sådan individ efter en tids internering i Halmstad

skulle hava lärt sig så uppskatta odlingsarbetet, att han utan fara skulle kunna dit

återförflyttas.

\ id Halmstadsanstalten borde förvaras icke endast sådana tvångsarbetare,

som hade att i enrum undergå extra judiciell bestraffning, utan även andra, vilka

funnits böra tills vidare uteslutas från arbetena å hedkolonien eller som före ditsändandet

borde under strängare förhållanden prövas. Vid anstalten borde därför anordnas

möjligheter för dessa sistnämnda till gemensamhetsarbeten.

Fångvården disponerade i samband med häktestomten ett i kronolägenheten

Halmstads slottsjord ingående område benämnt

av fångvården utarrenderat, men nu återfallit till fångvården. A denna tomt funnes

en större villabyggnad och ett stall m. m., vilka tillhörde förutvarande arrendatorn.

Styrelsen hade med denne öppnat underhandling om eventuellt inköp av nämnda hus.

Det av arrendatorn fordrade priset 14,000 kronor syntes emellertid styrelsen för

högt i betraktande av hans skyldighet att bortflytta dem likasom ock med hänsyn

till deras nuvarande beskaffenhet. Kunde husen f''å förvärvas för ett pris, som fastställdes

efter värdering på platsen, skulle villabyggnaden efter genomgående reparation

användas till direktörsbostad och expeditionslokaler samt stallet till förrådsbod

m. m. De genom direktörens utflyttning ledigblivna bostadsrummen i häktets nuvarande

administrationsflygel skulle brukas till verkstadsrum för de internerade

tvångsarbetarna, i den mån de icke lämpligen kunde sysselsättas med trädgårdsarbeten

m. m. å anstaltens område.

Kunde icke villabyggnaden jämte stallet förvärvas för skäligt pris, torde

direktören böra tillerkännas hyresersättning, vilket i varje fall torde böra ske under

första tiden, tills nödiga omändringar hunnit verkställas i villan eller möjligen efter

vunnet anslag från Kungl. Maj:t. och riksdagen lämplig nybyggnad kunnat uppföras.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen i sin

skrivelse av den 17 april 1917 hemställt, att i proposition till riksdagen

måtte föreslås,

att den för närvarande inom varvsområdet, i Karlskrona förlagda

tvångsarbetsanstalten måtte från och med den 1 nästkommande juli förflyttas

till kronohäktet i Halmstad med tillhörande område jämte de lägenheter

å Kronobergs läns allmänning inom Singeshult by i Vrå socken,

vilka av allmänningsstyrelsen och skogssällskapet ställts eller än ytterligare

lcomme att ställas till fångvårdens disposition, tillika med de jordbruksområden

m. m., som statsverket framdeles kunde för ändamålet förvärva;

att i sammanhang härmed kronohäktet i Halmstad måtte såsom

självständig fångvårdsanstalt indragas för att i stället förenas med den

dit förflyttade tvångsarbetsanstalten under gemensam förvaltning; samt

att för bekostande av de mindre anordningar vid Singeshult, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 557.

redan under innevarande år borde vidtagas, Kungl. Maj:t måtte bemyndigas

åt st}7relsen anvisa nödiga medel, högst 20,000 kronor, därav 7,500

kronor till fastighetsköp.

Därjämte har styrelsen, i anslutning till vad styrelsen förut i sin

skrivelse anfört, framställt en del yrkanden, avseende avlönings- och

tjänstgöringsförhållandenas ordnande såväl för de vid den nyanordnade

tvåogsarbetsanstalten erforderliga befattningshavarna av högre grad som

oek för de nu vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona tjänstgörande befattningshavare

av samma grad, vilka ej bleve förflyttade till den nya anstalten.

De av styrelsen i nu nämnda hänseenden föreslagna åtgärderna

gå i huvudsak ut därpå, att den för kronohäktet i Halmstad nu gällande

ordinarie avlöningsstaten skulle upphävas, att av de för tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona beviljade anslagen skulle utgå avlöningar till eu

direktör samt en assistent och arbets föreståndare vid den nyanordnade

tvångsarbetsanstalten i Halmstad jämte Singeshult samt att vissa av de

nuvarande befattningshavarna vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona

skulle överföras på övergångsstat med viss tjänstgöringsskyldighet eller,

vad angår en befattningshavare, eventuellt överföras på indragningsstat.

Tillika har styrelsen — under framhållande därav, att nuvarande direktören

vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona von Porat, vilken för

närvarande tjänstgör som arbetsintendent hos styrelsen, kunde från

och med nästa år inträda som ledare av den nyförlagda anstalten —

hemställt, att åt von Porat måtte för år 1918 utverkas samma avlöningsförhöjning,

500 kronor, som under senare åren utgått till honom såsom

direktör vid Karlskronaanstalten. Givet vore nämligen, att organisationen

av den nyanordnade anstalten, förlagd till olika platser, måste av direktören

kräva synnerligt stort arbete och mycken omtanke samt dessutom

orsaka honom direkt kostnadsökning, då direktören måste växelvis vistas

vid Singeshult och i Halmstad, varav föranleddes dubbelhushåll.

Slutligen framhåller styrelsen, att till fyllande av behövliga antalet

befattningshavare av lägre grad tillgång funnes i de nu vid Karlskrona

tvångsar betsan stalt samt vid kronohäktet i Halmstad tjänstgörande bevakningskrafterna.

T den mån dessa icke behövdes för nu ifrågavarande

ändamål, kunde de placeras vid jordbruksfängelset i Mariestad eller vid

ungdomsfängelset i Uppsala.

I sin förutnämnda skrivelse av den 25 nästlidna april redogör

styrelsen närmare för de ändamål, till vilka den av styrelsen äskade

summan, högst 20,000 kronor, beräknats vara behövlig. Styrelsen anför

i denna del:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kuwjl. Muj.tn Nåd. Proposition AV 357.

13

basom Iramginge av styrelsen» skrivelse deri 17 april 1917, hade Kronobergs

läns allmännmgsstyrelse och Skogssällskapet i Göteborg utläst sig att till fångvärdens

disposition för nu ifrågavarande ändamål omedelbart ställa tvenne lägenheter

Kronoborg och Höjden, vartill sannolikt redan under instundande sommar kunde

läggas ännu en lägenhet, Dalen. Till fyllande av det, ytterligare behovet hade

styl elsen framhållit önskvärdheten att för statsverket finge inköpas någon eller

nagra hemmansdelar i närheten av de nyssnämnda lägenheterna.

TiU en början syntes det styrelsen tillräckligt att inköpa en hemmansdel,

vals belägenhet och abyggnader lämpade sig för uppgiften. 1 sådant avseende hade

vid besök på platsen den gård, mantal Singeshult, som tillhörde hemmansägaren

Johan Svensson och av honom salubjudits, befunnits väl passande. Gården, över

vaken kartskiss bifogades skrivelsen, läge i nära grannskap till de lägenheter, som

av allmanmngsstyrelsen och skogssällskapet ställts till fångvårdens förfogande Avarealen

vore endast en ringa del, 5 hektar, åker, under det att resten utgjordes av

skogsmark, kärr och mossar, det hela omfattade omkring 70 hektar. Manbyggnaden

kunde rymma 10—14 tvångsarbetare samt bostad för bevakning. Dessutom

funnes två stolphus och en ladugårdsbyggnad.

i • Beträffande gårdens värde åberopade styrelsen en av skogssällskapet gjord,

skrivelsen bilagd sammanställning, enligt vilken husen beräknades till 3,000 kronor

jordarealen till 4,300 kronor och växande skog till 200 kronor, tillhopa 7,500 kronor’

Skogssällskapet både genom kontrakt den 16 april 1917 för eu köpesumma

motsvarande nyssnämnda värderingsbelopp, 7,500 kronor, inköpt samt därefter genom

påteckning a kontraktet den 23 i samma månad å fångvårdsstyrelsen överlåtit fastigheten

med de i fångvårdsstyrelsens skrivelse i avskrift bilagt kontrakt stadgade

rättigheter och skyldigheter. 6

Köpet skalle för att gälla vara av köparen konfirmerat före den 15 innevarande

maj. Skulle skogssällskapet icke före nämnda dag känna sig förvissat, att

fångvården oyertoge köpet, kunde sällskapet sålunda häva detsamma. I händelse

köp komme till stånd, skulle köpeskillingen erläggas den 1 instundande juni. Säljaren

forbeholle sig rätt att intill deri 14 mars 1918 disponera fastighetens inägor,

betes- och slåttermarker in. m. samt att nyttja lägenheten Kronoborgs manbyggnad.

i i ,av , ssa kontraktsbestämmelser, jämförda med allmänningsstyrelsens

ocn skogssallskapets utfästelse till fångvården, kunde denna under innevarande är

td! inrymmande av tvångsarbetare och bevakning endast påräkna manbyggnaderna.

och Dalen ioresla§na femmanet i Singesliult samt ä lägenheterna Höjden

Enligt beräkning av styrelsens biträdande arkitekt krävde de nödtorftiga

reparationerna och omändnngama av boningshusen å den till inköp föreslagna hemmansdelen

i Singeshult cirka 4.000 kronor, å Höjden 3,500 kronor och å Dalen

l*o()0 kronor.

, . iordningställande av boningshuset å lägenheten Kronoborg avsäges om
kring

2,500 kronor.

Till kostnaderna för nödiga transporter m. m. beräknades ytterligare 1,000 kronor

Da till dessa reparationskostnader, 12,500 kronor, lades köpeskillingen för

hemmanet Singeshult, 7,500 kronor, uppkomme den summa, 20,000 kronor, om vars

r£tn Styi“e Sen '' Sin skrivelse den 17 april föreslagit proposition till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Dqtmrlement*

ekefett.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 357.

Styrelsen tilläte sig framhålla, att dessa medel kanske närmare vore att

anse såsom ett förskott, enär i föreliggande plan inginge att, så snart nyodlingsföretagen

i orten avslutats och arbetsförläggningen flyttats till annan plats, fångvårdens

fasta egendom på platsen skulle avyttras med företrädesrätt för allmänningsstyrelsen

och skogssällskapet att inköpa densamma ävensom nämnda styrelse och

sällskap skulle ersätta nödiga och nyttiga kostnader, som nedlagts å deras byggnader.

För de driftkostnader, som arbetsförläggningen till Vrå betingade, även i avseende

å jordbruket, som under innevarande år måste bliva synnerligen inskränkt,

förutsatte styrelsen, att Kungl. Maj:t skulle anvisa styrelsen de erforderliga medlen

att utgå av förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Deri av skogssällskapet gjorda värderingssammanställningen över

"''As mantal Singeshnlt har följande utseende:

Manhus.......................

... kronor 2,000: —

2 stolphus i

1 ladugård |

» 1,000: — kronor 3,000: —

Åker

5 har å 400 kronor ....

... kronor 2,000: —

Produktiv skogsmark

40 » » 40 »

» 1,600:

Bättre kärr

10 » » 40 »

» 400: —

Sämre mossar

15 » » 20 » ....

.... » 300:— , 4,300: —

Skog ..........................

............................. 200:—

Summa kronor 7,500: —

1 skrivelse den 20 augusti 1914 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

täcktes taga i övervägande och låta utreda, huruvida och under vilka

villkor arbete i det fria, särskilt jordbruksarbete och därmed sammanhörande

sysselsättningar, skulle kunna anordnas för såväl tvångsarbetsfångar

som straffångar, och därefter vidtaga de åtgärder, som en sådan

utredning kunde giva vid handen. Den utredning av nu ifrågavarande

spörsmål, som redan därförut igångsatts av Kungl. Maj:t, måste, så

vitt angick straffångars användande till arbete i det fria, i första hand

inrikta sig på ändrad lagstiftning. Resultatet av utredningsarbetet i

denna del innefattas i den nya lag om verkställighet av straffarbete och

fängelsestraff, som trätt i kraft med innevarande års ingång. I samband

med att genom denna lag användningen av gemensamhetsstraffet

blivit väsentligt utvidgad, har i lagen dels föreskrivits, att fånge i

vissa fall skall, där så lämpligen kan ske, hållas till arbete utomhus,

dels ock lämnats medgivande, att fånge under vissa förutsättningar

sysselsättes med arbete utom straffanstaltens slutna område. En nödvändig

förutsättning för att de nya principer, som sålunda införts i

vår fångvårdslagstiftning, skulle kunna komma till någon mera omfattande

praktisk tillämpning, var eu omändring av våra fångvårdsanstalter.

De första stegen i denna riktning utgöra de förslag till om
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .757.

15

ändring; av straffiängelset i Mariestad till ett jordbruksfängelse och till

forandrmgar vid straffängelset i Uppsala, som''framfördes i årets statsverksproposition.

Genom realiserande av dessa förslag skulle behovel

av fiihdtsanstalter b hva i viss mån tillgodosett för tvenne kategorier av

straffångar. Jordbruksfangelset i Mariestad skulle nämligen avses huvud>a

igen för »»dana manliga straffångar, som med anledning av föregående

verksamhet eller eljest äro lämpade att under en längre fortfe?*

4 t *1 1 ;)0rffrUSai:bete °ch icko ^ den ålder - ännu

ej Udda ~0 ar vid straffets början — att de enligt nya verkställighetslagen

hora hallas vid särskild ungdomsanstalt. Genom byggnadsarbetena

val stiaffangelset i Uppsala åter skulle beredas ökad möjlighet till utearbete

för nyssnämnda kategori av unga straffångar

Vad angår tvångsarbetare har den under senare tid gällande lagstiftningen

icke innefattat hinder för deras sysselsättande med arbete*;

det Ina Vid en av våra tvångsarbetsanstalter, den å Svartsjö, hava

också sedan länge tvångsarbetsfångarna sysselsatts med jordbruksarbete

o '' anaat frilut tsarbete. Riksdagens förutnämnda skrivelse gick alltså

sa vht den avsag tvångsarbetsfångar, ut därpå, att den användning av

dylika fångar i utearbete, som redan påbörjats, måtte än vidare utvecklas.

Genom realiserande av det förslag, fångvårdsstyrelsen nu framlagt, skulle

“ 1 aT8evärd m4n »PPfylld pä ett, torn det

Genom upprättande av en tvångsarbetarkoloni på den av styrelsen

föreslagna platsen vid Smgeshuit i Vrå socken av Kronobergs län samt

tvangsarbetarnas användande därstädes för i huvudsak uppodling av där

befintliga störa myr- och mossmarker samt torrläggande av folium pade

skogsmarker skulle angvarden bliva satt i tillfälle att göra en första

ZZL 7 natl0?a ekonomiskt betydelsefulla arbete, som våra mossars

gande under kultur innebar. Att fångvården vid inslående på denna

nya väg etablerat samarbete med Kronobergs läns allmänningsstyrelse

och Skogssallskapet i Göteborg, vilka redan sedan länge hfst varmt

intresse för hithörande frågor, synes mig vara ägnat att ingiva förhoppning

om ett gott arbetsresultat. Av den närmare redogörelse för karaktaren

av detta samarbete som fångvårdsstyrelsen lämnat, torde framgå,

att detta icke minst ur ekonomisk synpunkt kan väntas bliva för fångvården

fördelaktigt. °

Enligt ram mening bör alltså i huvudsaklig överensstämmelse med

fångvårdsstyrelsens förslag vid Singeshult upprättas eu friluftskoloni

or tvangsarbetsfangar, och jag ar villig tillstyrka, att av riksdagen

egares det anslag a högst 20,000 kronor för inköp av en hemmansdel

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj A» Nåd. Proposition Nr 357.

i Singeshults by och verkställande av vissa byggnadsarbeten, varoin

fångvårdsstyrelsen gjort framställning.

Ej heller mot fångvårdsstyrelsens förslag om tvångsarbetsanstaltens

förflyttning från Karlskrona till nuvarande kronohäktet i Halmstad, detta

sistnämndas indragning som självständig fångvårdsanstalt samt friluftskoloniens

vid Singeshult förläggande under den sålunda nyanordnade

tvångsarbetsanstalten torde vara något att erinra. Detta förslag innebär

påtagliga fördelar ej blott så tillvida, att marinen kan på detta sätt få en

länge eftersträvad dispositionsrätt till tvångsarbetsanstaltens nuvarande

område i Karlskrona, utan även, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, i

så måtto, att fångvårdens administrationskostnader kunna avsevärt nedbringas.

Genom den föreslagna förflyttningen av Karlskronaanstalten

skulle visserligen ske en ganska avsevärd nedsättning i vårt lands tvångsarbetsanstalters

förmåga att mottaga manliga tvångsarbetsfångar. Platsantalet

skulle nämligen minskas från 600 till omkring 420. Att en

dylik minskning dock icke innebär någon risk, synes mig framgå av de

av fångvårdsstyrelsen anförda siffrorna, enligt vilka hela antalet manliga

tvångsarbetsfångar i vårt land vid utgången av sistlidna mars månad

utgjorde allenast 225.

Att, på sätt styrelsen föreslagit, redan nu, med upphävande eller

i allt fall ändrande av de för tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och

kronohäktet i Halmstad gällande ordinarie stater, på ett definitivt sätt

ordna avlöningsförhållandena vid den nya tvångsarbetsanstalten synes

mig icke vara nödvändigt. Måhända erfordras även ytterligare utredning

i någon punkt av styrelsens förslag härutinnan. Avlöningsförhållandena

vid den nya tvångsarbetsanstalten torde i stället kunna

ordnas så, att Kungl. Maj:t hos riksdagen utverkar medgivande att avlöningsmedel,

som i den för fångvårdsstaten gällande ordinarie avlöningsstaten

äro uppförda som begynnelseavlöningar till befattningshavare

vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet i Halmstad,

må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande,

användas till bestridande av begynnelseavlöningar åt följande vid,

den nya tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare, nämligen

en direktör, en tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål samt en

assistent och arbetsföreståndare, envar med samma avlöning som för

närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande befattning vid tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona. Med detta sätt att tills vidare ordna saken

är också förenad den fördelen, att någon tids erfarenhet vinnes, innan

den nya anstaltens stat blir definitivt fastställd.

På sätt fångvårdsstyrelsen förutsatt, torde hinder ej möta att från

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj .in Nåd. Proposition Nr 357. 17

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll anvisa medel till bestridande

av driftkostnader för kolonien vid Singeshult. Samma anslag

lärer också böra tillgodolöras den inkomst, koloniens drift kan komma

att lämna.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels med hänsyn till ifrågasatt nedläggande av tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona samt anordnande av en sådan anstalt vid kronohäktet

i Halmstad och en till sistnämnda anstalt ansluten koloni för

tvångsarbetsfångar vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län _

medgiva, att avlöningsmedel, som i den för fångvårdsstaten gällande

ordinarie avlöningsstaten äro uppförda såsom begynnelseavlöningar till

befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet

i Halmstad, må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare

bestämmande, användas till bestridande av begynnelseavlönin^ar

åt följande vid den nva tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare,

nämligen en direktör, en tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål

samt en assistent och arbetsföreståndare, envar med samma avlöning

som för närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande befattning

vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,

dels ock till bestridande av vissa för anordnande av nämnda koloni

för tvångsarbetsfångar vid Singeshult erforderliga kostnader för fastighetsköp

och byggnadsarbeten m. in. å extra stat för år 1918 bevilja ett

reservationsanslag å 20,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må finnas

erforderligt under innevarande år.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bitiädda

hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott''

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Bihang till riksdag«ns protokoll 1917. 1 saml. 310 höft. (Nr 357.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.