Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

1917-04-14 · 56 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:367, Med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 367.

1

Nr 367.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden: given Stockholms

slott den 19 maj 1917.

Under åberopande av bi lagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser

mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Steno Stenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand.. 320 käft. (Nr 367.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 367.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, ar krig

föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden skola, under den tid Konungen

förordnar, de i 2—12 §§ upptagna bestämmelserna äga tillämpning.

2 §■

Den, som vid avyttring av livsmedel, vara, som är avsedd att

genom sin förbränning alstra värme eller ljus, beklädnadsvara eller

annan dylik för människors uppehälle erforderlig förnödenhet eller ock

foder för kreatur eller gödningsämnen tager eller betingar sig vederlag,

som han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande

omständigheter uppenbart oskäligt, straffes med böter från och med

tjugufem till och med tiotusen kronor eller med fängelse från och med

en månad till och med ett år.

Samma lag vare, där någon utbjuder sådan vara till avyttring

mot vederlag, som nyss är sagt.

Såsom vederlag skall anses värdet av alla för varan tågna, betingade

eller fordrade förmögenhetsförmåner, ändå att de till döljande

av “vederlagets verkliga storlek upptagas såsom förmåner, vilka gärningsmannen

i annat avseende tagit, betingat sig eller fordrat.

3 §•

Undanhåller den, som för avyttring tillverkat, framvunnit eller

annorledes förvärvat vara, som i 2 § sägs, varan från avyttring under

sådana omständigheter, att undanhållandet, ensamt eller i förening med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 367.

dylikt förfarande av andra, medför uppenbar fara för oskälig stegring

av priset vid varans övergång till förbrukaren, värde, där han insett

eller bort kunna inse faran, straffad med böter från och med tjugufem

till och med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad

till och med ett år.

Vad nu är stadgat skall icke gälla, där Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar för visst fall eller i därom utfärdad

kungörelse meddelat tillstånd att lägga vara å lager.

4 §•

Köper någon för avyttring eller förvärvar han eljest såsom

mellanhand vara, som i 2 § sägs, och sker det under sådana omständigheter,

att åtgärden, ensam eller i förening med dylikt förfarande

av andra, medför uppenbar fara för oskälig stegring av priset

vid varans övergång till förbrukaren, varde, där han insett eller bort

kunna inse faran, straffad med böter från och med tjugufem till och

med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad till

och med ett år.

5 §•

Idkar enskild person, bolag eller förening såsom mellanhand, yrkesmässigt

eller annorledes, handel med vara, som i 2 § sägs, och finnes

denna verksamhet, ändå att den icke innefattar brottsligt förfarande, varom

i 2, 3 eller 4 § förmäles, motverka det allmännas åtgärder beträffande

folkhushållningen, äge Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar

förbjuda den enskilde, bolaget eller föreningen att idka handel med

sådana varor, som i 2 § avses, i vidare mån än som erfordras för avyttring

utan onödigt dröjsmål av vara, vilken förvärvats före förbudets

delgivning. Å den, som meddelat förbudet, skall ankomma att vidtaga

erforderliga åtgärder för övervakning av avyttringens behöriga gång.

Bryter någon mot delgivet förbud, straffes med fängelse från och

med en månad till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må till böter från och med tjugufem till och med tiotusen

kronor dömas.

6 §•

Förövas brott, som i 2, 3 eller 4 § sägs, av den, som förut begått

brott mot något av nämnda lagrum, vare straffet fängelse från och

med en månad till och med två år eller straffarbete från och med två

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må till böter från och med tjugufem till och med tiotusen

kronor dömas.

7 §.

Fälles någon till straff för brott, som i 2 § första stycket sägs,

eller för brott mot 3 eller 4 §, må domstolen, efter ty skäligt finnes,

kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt eller delvis, i det

förstnämnda fallet värdet av taget eller betingat vederlag, vid brott

mot 3 § värdet av vara, som på sätt i samma lagrum sägs undanhållits

från avyttring, samt vid brott mot 4 § värdet av vara, som gärningsmannen

på sätt där omförmäles förvärvat för avyttring.

8 §•

Fortsätter den, som är ställd under åtal för brott, varom i 2, 3,

4 eller 5 § förmäles, samma brott, varde dömd till särskilt ansvar för

varje gång stämning delgivits.

9 §•

Livsmedelsnämnd eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd

åligger att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att brott mot denna

lag angivas till åtal.

10 §•

Det åligger allmän åklagare att åtala brott, varom i denna lag

förmäles.

Åklagaren äger, för utrönande, huruvida sådant brott blivit

begånget, låta verkställa undersökning av salubod, magasin, kontor

eller annan lägenhet, där vara, som i 2 § sägs, kan antagas förvarad,

så ock taga del av näringsidkares handelsböcker och andra dylika

handlingar. Av det, som därvid eller vid övervakning, varom i 5 §

förmäles, inhämtats, må icke yppas annat, än som erfordras för avgörande

av frågan om åtals anhängiggörande och för åtals utförande.

11 §.

i: Åklagare åligger att till den, som Konungen jämlikt 5 § be
myndigat

meddela sådant förbud, som där omförmäles, eller, därest

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 367. 5

dylikt bemyndigande icke givits, till jordbruksdepartementet insända

ej mindre anmälan om åtal, som åklagaren anhängigjort för brott

mot denna lag, än även utslag, varigenom blivit slutligen dömt

angående åtalet.

12 §.

Av böter, som ådömas enligt denna lag, så ock av vad gärningsmannen

enligt 7 § förpliktats utgiva, tillfälle hälften, dock högst femtusen

kronor, åklagaren och återstoden kronan. Finnes särskild angivare,

tage han hälften av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gäller till och med den 30 april 1918. Förordnande, som avses i

1 §, samt förbud och annan bestämmelse, som enligt 5 § meddelats,

skola ej gälla längre än till och med'' sistnämnda dag. I fråga om

sådan under tiden lör lagens giltighet begången förseelse, som i lagen

avses, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition Nr 367.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.i- Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 15 maj 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern SWARTZ,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindmak.

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

ÅKERMAN,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg:

den utredning, som — efter det särskilda sakkunniga tillkallats

för att inom justitiedepartementet biträda bland annat med verkställande

av utredning, huruvida icke ett samhällsskadligt konstlat åstadkommande

av knapphet på förnödenheter eller begagnande av sådan

knapphet kunde och borde under vissa omständigheter beläggas med

straff — blivit med skrivelse den 31 maj 1916 av bemälda sakkunniga

avlämnad till dåvarande chefen för justitiedepartementet, samt

folkhushållningskommissionens underdåniga skrivelse den 14 april

1917 med framställning om lagstiftning till förhindrande av oskäliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Katigt. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

pris vid handeln med livsförnödenheter in. in., vilken framställning tillstyrkts

av statens livsmedelskommission.

De sakkunnigas berörda utredning och skrivelse ävensom folkhushållningskommissionens

omförmälda framställning skulle fogas vid

detta protokoll (bil. Ji och C).

Etter att hava redogjort för berörda handlingars innehåll anförde

föredragande departementschefen:

»De sakkunnigas uppdrag har avsett undersökning om lämpligheten

av en lagstiftning, som medförde

dels straff för den, vilken på ett samhällsskadligt sätt begagnade

förekommande knapphet på förnödenheter,

dels ock straff för ett samhällsskadligt konstlat åstadkommande

av knapphet på förnödenheter.

De sakkunniga hava kommit till det resultat, att de, på grund

av vad under utredningen förekommit, funnit sig icke böra tillstyrka en

lagstiftning i omförmälda avseenden.

Däremot hava kommissionerna på anförda skäl hemställt om strafflagstiftning

snarast möjligt i syfte att dels förhindra sådan prisstegring

vid handeln med livsförnödenheter, vilken föranleddes därav att vid

försäljning- av sadana varor beräknades mer än skälig'' vinst, dels förbjuda

sådan lagring av livsförnödenheter, varigenom dessa utan tvingande

skäl undanhölles den inhemska konsumtionen, dels ock slutligen

motverka förekomsten inom handeln av större antal mellanhänder än

som för varudistributionen kunde befinnas oundgängligen nödvändigt.

Såsom förhållandena numera utvecklat sig, måste jag finna det i

^ög grad önskvärt, att en strafflagstiftning i den av folkhushållningskommissionen

antydda riktningen åvägabringas. I allt större omfattning

och med allt större styrka gör sig knappheten å förnödenheter

gällande, och detta har bidragit till skapande av eu prisnivå, vilken

med ellei utan anlitande av konstlade medel stegras till en höjd, som

verkar ytterst betungande särskilt för de mindre bemedlade i samhället.

Under sådana omständigheter anser jag det vara av synnerlig vikt, att

även på strafflagstiftningens väg åtgärder vidtagas, som motverka

oskäliga pris.

De skäl, som de sakkunniga i omförmälda utredning anfört till

stöd för sin uppfattning i frågan, äro givetvis förtjänta av beaktande.

De sakkunniga hava yttrat, att en lagstiftning i deD ifrågasatta riktningen

antagligen skulle bliva utan verkan för det åsyftade ändamålet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 367.

För min del anser jag det icke låta sig göra att med någon grad av

säkerhet på förhand bedöma effektiviteten av en sådan lagstiftning.

Men å andra sidan synes den nuvarande situationen på folkhushållningens

område kräva, att intet medel lämnas oförsökt, som kan tänkas

medföra någon lindring i dyrtidens tryck.

Det torde ej kunna bestridas, att många enskilda utan hänsyn

till samhällets intresse utnyttjat de förhandenvarande konjunkturerna

på ett sätt, som tillfört dem själva omåttliga vinster men ökat de

svårigheter, mot vilka befolkningens alldeles övervägande flertal har

att kämpa, och detta innebär ett missförhållande, som bör, så långt

sig göra låter, motarbetas jämväl genom en däremot riktad strafflagstiftning.

Även om en författning, varigenom ett sådant förfarande

belägges med straff, icke skulle hava all oneklig verkan, innebär dock

själva kriminaliserandet av de nu avsedda åtgärderna ett brännmärkande

av desamma i den allmänna meningen, och det borde kunna antagas,

att straffhotet skall verka återhållande på tendenser i samhällsskadlig

riktning.

Vid övervägande av frågan om önskvärdheten av en sådan lagstiftning

som den nu ifrågasatta bör icke heller förbises, att densamma

skulle äga stödet av eu rättsuppfattning, som i vida kretsar av folket

gör sig gällande med synnerlig styrka.

De sakkunniga hava antytt möjligheten av att en lagstiftning i

den ifrågasatta riktningen skulle kunna medföra ett skadligt hämmande

av nyttiga ekonomiska åtgärder. I anseende till vad de sakkunnigas

utredning härom innehåller, vågar jag icke förneka en sådan möjlighet.

Men då jag väger de olägenheter, som den nya lagen till äventyrs

skulle medföra, mot vad man, på sätt jag förut anfört, genom

densamma torde kunna vinna, anser jag dessa olägenheter icke böra

utgöra hinder för lagstiftningens genomförande.

Beträffande främmande, krigförande eller neutrala, länders lagstiftning

i ämnet, får jag hänvisa till den i de sakkunnigas utredning

avgivna redogörelsen. Sedan nämnda utredning avlämnats, har emellertid

ytterligare ett antal författningar tillkommit, bå har i Öster like

i stället för förordningen av den 7 augusti 1915 trätt en förordning

den 21 augusti 1916 " angående befolkningens försörjande med oumbärliga

förnödenheter, vilken sistnämnda förordning numera ersatts av

en förordning den 24 mars 1917. Huvudbestämmelsen mot »Preistreiberei»

är emellertid i huvudsak oförändrad. Tillkommit har bland

annat stadgande om straff för den, som driver »Kettenhandel» eller

inlåter sig på andra manipulationer, som äro ägnade att verka pris
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

stegrande. Därjämte har i förordningen intagits en del föreskrifter,

avseende att på administrativ väg utestänga olämpliga mellanhänder.

Sålunda kan rättigheten att förse vissa anstalter, orter eller trakter

med livsmedel och fodermedel inskränkas till kommun eller allmännyttig

inrättning eller en eller flera producenter, handlande eller andra

näringsidkare och därvid jämväl lämnas föreskrifter beträffande deras

rörelse och särskilt i fråga om återförsäljning och pris. Uppköp av

livsmedel och fodermedel för återförsäljning samt handel med dylika

varor är från den 1 juli 1917 med vissa undantag för detaljister och

producenter tillåten endast för den, som därtill erhållit tillstånd efter

ikraftträdandet av förordningen den 24 mars 1917. Under tiden mellan

detta ikraftträdande och den 1 juli 1917 är vederbörande administrativa

myndighet befogad att förbjuda de personer eller företag, mot vilkas

sätt att bedriva affärer yppa sig betänkligheter — särskilt misstanke

för »Kettenhandel» —, att driva handel med dylika förnödenheter.

I Tyskland hava liknande bestämmelser den 24 juni 1916 införts

genom förordning rörande handel med livsmedel och fodermedel samt

till bekämpande av »Kettenhandel».

I ingendera författningen har begreppet »Kettenhandel» på något

sätt definierats. Med förbud mot »Kettenhandel» synes man emellertid

vilja träffa för varuomsättningen överflödig mellanhandel, vars verksamhet

orsakar en eljest icke inträdd fördyring av varan vid dess

övergång till förbrukaren.

Även i Danmark har, på sätt i folkhushållningskommissionens

skrivelse omförmäles, den 1 februari 1917 utfärdats en författning avseende

att motverka otillbörlig prisstegring.

Folkhushållningskommissionens hemställan avser i första hand en

strafflagstiftning i syfte att förhindra sådan prisstegring vid handeln

med livsförnödenheter, vilken föranledes därav, att vid försäljningen

beräknas mer än skälig vinst. Enligt min mening bör man göra

bedömningsgrunden något vidare. Såsom jag förut nämnt, bör lagstiftningens

syfte vara att motverka oskäliga pris. Man bör vid avgörande

av frågan, om försäljningen är brottslig från nu angivna synpunkt,

taga hänsyn till alla de omständigheter, som böra beaktas enligt

gängse rättsuppfattning — därvid vederbörligt utrymme bör lämnas

även åt den uppfattning, som inom handelsståndet är den allmänna.

Att inskränka de omständigheter, som få inverka, till att avse endast

den oskäliga vinsten synes ej lämpligt. Är marknadspriset en normal

produkt av krigstidsförhållandena, kan det ej lämnas helt utom räkningen.

Men ett marknadspris, som uppkommit genom t. ex. illojala lagringsBihung

till riksdagens protokoll ly!7. 1 sand. 320 käft. (Nr 367.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 367.

manipulationer eller jobbande mellanhänder, får ej beaktas. Att i lagstiftningen

närmare angiva alla de olika omständigheter, som böra

spela in vid bildandet av ett omdöme om handlingens tillåtlighet från

ovan angivna synpunkt, torde ej vara möjligt, och att uppräkna en

del exempel kan lätt medföra, att en oproportionerlig vikt i det

enskilda fallet lägges på förekomsten eller frånvaron av en dylik särskilt

nämnd omständighet. Begränsas lagstiftningen till att avse de

mera uppenbara fallen, torde ock praxis kunna övervinna svårigheterna

utan dylik ledning.

Den i folkhushållningskommissionens skrivelse jämväl upptagna

frågan om förbud mot sådan lagring av livsförnödenheter, varigenom

dessa utan tvingande skäl undanhållas den enskilda konsumtionen, har

jag ansett böra lösas i nära anslutning till vad jag sagt om förbudet

att taga oskäligt pris. Här bör det mål, man eftersträvar, vara att

motverka en oskälig prisstegring. En lagring, som i sistnämnda avseende

saknar betydelse, torde man, även om den eljest är skadlig,

ej lämpligen kunna direkt bestraffa.

Vad nu är sagt om lagringen gäller även den av folkhushållningskommissionen

berörda förekomsten av större antal mellanhänder

än som för varudistributionen kan befinnas oundgängligen nödvändigt.

Här torde emellertid jämväl ett ingripande på administrativ väg i individuella

fall — såsom enligt maximiprislagen och förfoganderättslagen

kan ske mot olämplig lagring — vara ett välbehövligt komplement

till den direkta straffbestämmelsen.

I överensstämmelse med nu angivna grunder har jag låtit inom

justitiedepartementet utarbeta ett förslag till lag med vissa bestämmelser

mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Såsom rubriken antyder, bör lagen uppfattas såsom en skyddslagstiftning

för den nu rådande, på det ekonomiska området i så hög

grad abnorma situationen. Bakom lagstiftningen ligger den huvudtanken,

att under nuvarande utomordentliga förhållanden det enskilda

handlingssättet i många fall erhållit en i så hög grad stegrad betydelse

för det helas välfärd, att helt andra krav än under normala förhållanden

kunna därpå ställas och, vid behov, inskärpas genom hot om straff.

Att emellertid den ifrågasatta lagstiftningen, i den mån den kan

vara ägnad att skydda mot personer, som icke vilja motsvara dessa

ökade krav, också kan, genom att utgöra ett i viss män återhållande

moment vid all spekulation i prisstegring, medföra ett hämmande av

handeln även i dess nyttiga funktion av initiativtagande och förmed
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

lande länk mellan producent och konsument, är ofrånkomligt, och ett

dylikt missförhållande avhjälpes endast ofullständigt genom att den

marginal, inom vilken den nödvändiga spekulationen kan röra sig,

icke göres alltför snäv. Ovissheten om lagens räckvidd kommer alltid

att i någon mån verka återhållande på företagsamheten. Jag

har därför ansett, att bestämmelserna huvudsakligen icke böra sträcka

sig utöver de varor, vilka äro nödvändiga för att tillgodose ett

ständigt förefintligt konsumtionsbehov hos var man. Beträffande

dessa varor blir det i långt högre grad än eljest stridande mot

rättsmedvetandet, att rådande knapphet ekonomiskt utnyttjas på

ett hänsynslöst sätt utan tanke på ett sådant förfarandes återverkningar

på samhället i dess helhet. Fruktan för brist på sådana nyttigheter

skapar också lätteligen en panikartad efterfrågan, som i större

eller mindre omfattning gör det möjligt att taga pris vida utöver vad

som påkallas av marknadens verkliga läge. Den föreslagna lagstiftningen

avser därför endast livsmedel, vara av beskaffenhet att genom

sin förbränning alstra värme eller ljus, beklädnadsvara eller annan

dylik för människors uppehälle erforderlig förnödenhet och därjämte

foder för kreatur samt gödningsämnen. Formuleringen ansluter sig närmast

till maximiprislagens stadgande, men en något större skärpa i

begränsningen av de avsedda varorna har eftersträvats med anledning

därav, att förevarande lagförslag, som ju direkt bestämmer straff för

otillåtet förfarande med där angivna varor, i första hand ställer anspråk

på den enskilde att pröva, vilka varor kunna anses falla under

lagstiftningen.

Som nyss nämnts, torde den önskvärda företagsamheten, särskilt

i dessa tider av visserligen ovanliga vinster men också ovanliga

risker och svårigheter, ej böra hämmas genom en alltför snäv marginal

för den legitima spekulationen. Straffhotet bör avse endast den,

som vid avyttring av vara, som nyss sagts, tager eller betingar sig

vederlag, som med hänsyn till föreliggande omständigheter är uppenbart

oskäligt. Att man vid bedömande av oskäligheten skall taga

hänsyn ej blott till individuella omständigheter såsom den oskäliga

vinsten — därvid t. ex. vid handel bör beaktas, utom inköpspris, bland

annat även ersättning för erforderligt arbete, riskpremie, ränta å

kapital och andel i allmänna omkostnader — utan även till marknadspriset,

i den mån detsamma kan tänkas uppkommet utan illojala

åtgöranden, har förut påpekats.

I 3 § har lagstiftningen vänt sig mot ett förfarande, som är särskilt

ägnat att framkalla oskälig prisstegring. Underlåter den, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

för avyttring tillverkat, framvunnit eller annorledes förvärvat vara,

som i lagen avses, att avyttra densamma i den ordning, som inom

den ifrågavarande näringsgrenen är vanlig, och sålunda undanhåller

varan från avyttring, kan, om han, ensam eller jämte andra, som förfara

på samma sätt, disponerar över någon avsevärd del av varan, en

knapphet i marknaden uppstå, som är långt större än som betingas

av den verkliga tillgången å varan. Undanhållandet medför då fara

för oskälig prisstegring.

En sådan lagring torde kunna hava den under vissa förhållanden

nyttiga funktionen att åstadkomma nödig besparing för ännu

hårdare tider, men den enskilde spekulantens beräkning, att en ännu

större knapphet skall inträda, kan visa sig felaktig, och omständigheterna

kunna för övrigt vara sådana, att man, även med risk av

en större knapphet i framtiden, måste fylla det för ögonblicket förefintliga

behovet. En lagring åter för ett tillfälligt uppdrivande av

priset med snart därefter följande utförsäljning, sedan det högre priset

ernåtts, torde kunna under nuvarande förhållanden betecknas såsom

obetingat skadlig.

Att lämna krafter, som bestämmas av helt andra synpunkter än

hänsyn till samhällsnyttan, fritt spelrum i fråga om en för folkhushållningen

för närvarande så viktig företeelse som lagringen synes alltså

ej tillrådligt. Föreligger på grund av lagring uppenbar fara för oskälig

prisstegring, måste den, som för avyttring förfogar över varan, vara

skyldig att i överensstämmelse med det för hans näring sedvanliga

förfaringssättet utföra varan i marknaden. På Kungl. Maj:t eller den

Kungl. Maj:t därtill bemyndigar torde det få ankomma att bestämma,

huruvida av hänsyn till allmänt intresse eller från billighetssynpunkt

undantag härifrån må beviljas.

Givetvis bör den omständigheten, att maximipris är åsatt sådan

vara, beträffande vilken lagring äger rum, icke få i och för sig anses

utesluta tillämpning av straffbestämmelsen i 3 §. Erfarenheten giver

vid handen, att, i den mån avsevärd knapphet gör sig gällande, lagstadgad

maximering kan bliva ineffektiv. Efter hand som knappheten

ökas, inträder fastmera ofta nog i stor utsträckning en prisbildning

utan hänsyn till de fastställda maximiprisen. Jämväl den i dylikt fall

föreliggande faran för oskälig prisstegring bör således vid tillämpning

av 3 § beaktas.

Vad 4 § beträffar, har man där sökt träffa en företeelse, vars

prisstegrande verkningar huvudsakligen sammanhänga därmed, att den,

såsom den franska lagen av den 20 april 1916 uttrycker saken, åstad
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367. 13

kommer förhöjning utöver det pris, som skulle hava inträtt i händelse

av en naturlig och fri konkurrens. Oskäligheten i prisstegringen

grundar sig i kanske de flesta fallen därpå, att en avsevärd del av den

för marknaden tillgängliga kvantiteten av varan uppsamlas på en hand

eller ock på flera händer, som, efter överenskommelse eller därför att

deras gemensamma intresse kommer dem att därförutan handla på samma

sätt, höja marknadspriset till en nivå, som står i oskäligt förhållande

till den verkliga tillgången på varan. Samma verkningar inträda vid

uppköp även av mindre partier under tider av panikartad stämning.

Och slutligen kan redan i och för sig den omständigheten, att varan,

såsom under nu rådande förhållanden endast allt för ofta sker, passerar

genom ett onödigt stort antal mellanhänder, vilka var för sig pålägga

varupriset ett tillägg, avsett att täcka kostnaden för deras skäligen

opåkallade ingripande och giva dem någon handelsvinst därutöver, vara

av så allmänfarlig beskaffenhet, att ett ingripande enligt 4 § kan

anses befogat. Den åsyftade mellanhandstrafiken är nämligen icke

sällan av den natur, att det bör stå klart för mellanhänderna, att deras

åtgöranden, utan att på gagneligt sätt bidraga till varans framförande

till konsummenterna, endast åstadkomma oskälig stegring av priset å

varan eller fara därför.

Den vida avfattningen av 4 § torde visserligen ställa stora krav

på försiktighet även å den legitima handeln, då givetvis under paragrafen

kunna komma gränsfall, där utan illojalt spekulationssyfte företagits

uppköp, vilka medföra i paragrafen omförmäld fara. Den begränsning,

som företagits av de varuslag, vilka falla under lagstiftningen,

minskar emellertid det betänkliga i ett så obestämt stadgande. Med

hänsyn till den stora vikten av, att dessa nödvändighetsvaror under

farande utomordentliga förhållanden tillhandahållas befolkningen till

så låga pris som möjligt, torde man ock få begära av köpmännen en

försiktighet långt utöver vad som under andra förhållanden vore skäligt.

Det låga straffminimum, som, liksom i 2 och 3 §§, satts för överträdelse

av paragrafen, betecknar också, att ett bristande i erforderlig

försiktighet ej är att jämställa med det ojämförligt svårare brott, som

en verkligt illojal spekulation i varuknapphet och dyrtid innebär.

Den av folkhushållningskommissionen omförmälda obehövliga

mellanhandelns skadlighet framträder emellertid ej blott i de avseenden,

som omförmälas i 4 §. Även där uppenbar fara för oskälig stegring

av priset vid varans övergång till förbrukaren ej förelegat och även där

ett i det individuella fallet uppenbart oskäligt pris vid mellanhandens

försäljning av varan ej kan påvisas och förty straff jämlikt 2 § ej kan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

ådömas, kan mellanhandens verksamhet på mångahanda sätt motverka

det allmännas åtgärder beträffande folkhushållningen, ej blott genom

rent illojala åtgöranden utan jämväl därigenom att han ingår i den

kategori av mellanhänder, som folkhushållningskommissionen betecknar

såsom för varudistributionen icke oundgängligen nödvändiga. Ett

radikalt sätt att motverka förekomsten av dylika mellanhänder vore

förvisso att, såsom skett i Tyskland och Österrike, föreskriva, att endast

de, som erhållit vederbörande myndighets auktorisation, finge idka handel

med ifrågavarande förnödenheter. En dylik allmän inskränkning i

näringsfriheten beträffande handel med dessa förnödenheter har emellertid

synts mig alltför ingripande och vansklig att i ett slag införa. Däremot

torde avgörande betänkligheter icke möta mot en anordning, som

avser att i enskilda fall från vidare handelsverksamhet under kristiden

avstänga dem, som efter företagen noggrann prövning finnas icke motsvara

de krav, som under nuvarande allvarliga tider böra ställas på

dem, som yrkesmässigt, och i synnerhet på dem, som tillfälligt befatta

sig med förvärv och avyttring av i lagstiftningen avsedda, för folket

särskilt viktiga förnödenheter.

För att emellertid ett sådant lagstadgande skall i praktiken bliva

effektivt, fordras möjlighet att följa en dylik handlandes verksamhet i

detalj ävensom varans gång från den ena mellanhanden till den andra.

Av dessa skäl och då överhuvud befogenhet för åklagarmyndigheterna

att jämväl utan anslutning till vissa angivna eller misstänkta brott

bedriva utforskande verksamhet är nödvändig för hela lagstiftningens

effektivitet, har i lagförslaget intagits ett stadgande om befogenhet för

åklagaren att för utrönande, huruvida brott blivit begånget, låta företaga

erforderliga undersökningar ej blott av allehanda lokaler, där i lagen

avsedda varor kunna antagas förvarade, utan även av näringsidkares

handelsböcker och andra dylika handlingar. Skulle därutöver övervakning

av i 5 § omförmäld, från förbudet undantagen avyttring

av vara finnas erforderlig, bör det ankomma på den, som meddelat

förbudet, att vidtaga särskilda åtgärder för detta ändamål såsom t. ex.

tillsättande av en särskild kontrollant över avyttringen med samma

granskningsmöjligheter som åklagaren.

Till sist vill jag hava framhållit, att en lagstiftning av ifrågavarande

innebörd kan bliva till gagn ej minst för de lojala utövarna

av handelsverksamhet. De illojala åtgöranden, som under de rådande

krisförhållandena förekommit med avseende å handeln med livsförnödenheter,

hava givetvis i synnerligt hög grad varit till skada och olägenhet för

handelns rättskaffens utövare. Saknaden av en för ändamålet avpassad

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 367. 15

lagstiftning torde stundom hava nödgat till statliga ingripanden, vilka

drabbat handeln över huvud taget hårdare än av det allmänna läget

varit oundgängligen betingat. I den här ifrågasatta lagstiftningen riktas

det erforderliga statliga ingripandet direkt och uteslutande mot den

eller dem, beträffande vilka skyddsåtgärder från det allmännas sida äro

behövliga.

Att lagstiftningen är avsedd att gälla endast under kristiden framgår

redan av lagens rubrik, och torde slutdagen för lagens giltighetstid

kunna bestämmas till den 30 april 1918.

Föredragande departementschefen uppläste härefter det utarbetade

lagförslaget, av den lydelse bilagan A vid detta protokoll utvisar, samt

hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

Bil. A.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden skola, under den tid Konungen

förordnar, de i 2—12 §§ upptagna bestämmelserna äga tillämpning.

2 §•

Den, som vid avyttring av livsmedel, vara, som är avsedd att

genom sin förbränning alstra värme eller ljus, beklädnadsvara eller

annan dylik för människors uppehälle erforderlig förnödenhet eller ock

foder för kreatur eller gödningsämnen tager eller betingar sig vederlag,

som han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande

omständigheter uppenbart oskäligt, straffes med böter från och med

tjugufem till och med tiotusen kronor eller med fängelse från och med

en månad till och med ett år.

Samma lag vare, där någon utbjuder sådan vara till avyttring

mot vederlag, som nyss är sagt.

Såsom vederlag skall anses värdet av alla för varan tågna, betingade

eller fordrade förmögenhetsförmåner, ändå att de till döljande

av vederlagets verkliga storlek upptagas såsom förmåner, vilka gärningsmannen

i annat avseende tagit, betingat sig eller fordrat.

3 §•

Undanhåller den, som för avyttring tillverkat, framvunnit eller

annorledes förvärvat vara, som i 2 § sägs, varan från avyttring under

sådana omständigheter, att undanhållandet, ensamt eller i förening med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367. 17

dylikt förfarande av andra, medför uppenbar fara för oskälig stegring

av priset vid varans övergång till förbrukaren, varde, där han insett

eller bort kunna inse faran, straffad med böter från och med tjugufem

till och med tiotusen kronor eller med fängelse från och med eu månad

till och med ett år.

Vad nu är stadgat skall icke gälla, där Konungen eller den Konungen

därtill bemyndigar för visst fall eller i därom utfärdad kungörelse meddelat

tillstånd att lägga vara å lager.

4 §.

Köper någon för avyttring eller förvärvar han eljest såsom

mellanhand vara, som i 2 § sägs, och sker det under sådana omständigheter,

att åtgärden, ensam eller i förening med dylikt förfarande

av andra, medför uppenbar fara för oskälig stegring av

priset vid varans övergång till förbrukaren, varde, där han insett

eller bort kunna inse faran, straffad med böter från oqh med tjugufem

till och med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad

till och med ett år.

5 §•

Idkar enskild person, bolag eller förening såsom mellanhand, yrkesmässigt

eller annorledes, handel med vara, som i 2 § sägs, och finnes

denna verksamhet, ändå att den icke innefattar brottsligt förfarande, varom

i 2, 3 eller 4 § förmäles, motverka det allmännas åtgärder beträffande

folkhushållningen, äge Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar

förbjuda den enskilde, bolaget eller föreningen att idka handel med

sådana varor, som i 2 § avses, i vidare mån än som erfordras för avyttring

utan onödigt dröjsmål av vara, vilken förvärvats före förbudets

delgivning. Å den, som meddelat förbudet, skall ankomma att vidtaga

erforderliga åtgärder för övervakning av avyttringens behöriga gång.

Bryter någon mot delgivet förbud, straffes med fängelse från och

med en månad till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må till böter från och med tjugufem till och med tiotusen

kronor dömas.

6 §•

Förövas brott, som i 2, 3 eller 4 § sägs, av den, som förut begått

brott mot något av nämnda lagrum, vare straffet fängelse från och

med eu månad till och med två år eller straffarbete från och med två

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 320 höft. (Nr 367.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung’. Maj.is Nåd. Proposition Nr 367.

månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må till böter från och med tjugufem till och med tiotusen

kronor dömas.

7 §•

Fälles någon till straff för brott, som i 2 § första stycket sägs,

eller för brott mot 3 eller 4 §, må domstolen kunna förplikta gärningsmannen

att utgiva, i det förstnämnda fallet värdet av taget eller betingat

vederlag, vid brott mot 3 § värdet av vara, som på sätt i samma

lagrum sägs undanhållits från avyttring, samt vid brott mot 4 §

värdet av vara, som gärningsmannen på sätt där omförmäles förvärvat

för avyttring.

8 §•

Fortsätter den, som är ställd under åtal för brott, varom i 2, 3,

4 eller 5 § förmäles, samma brott, varde dömd till särskilt ansvar för

varje gång stämning delgivits.

9 §•

Livsmedelsnämnd eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd

åligger att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att brott mot denna

lag angivas till åtal.

10 §.

Det åligger allmän åklagare att åtala brott, varom i denna lag

förmäles.

Åklagaren äger, för utrönande, huruvida sådant brott blivit

begånget, låta verkställa undersökning av salubod, magasin, kontor eller

annan lägenhet, där vara, som i 2 § sägs, kan antagas förvarad, så ock

taga del av näringsidkares handelsböcker och andra dylika handlingar.

Av det, som därvid eller vid övervakning, varom i 5 § förmäles, inhämtats,

må icke yppas annat, än som erfordras för avgörande av

frågan om åtals anhängiggörande och för åtals utförande.

11 §•

Åklagare åligger att till den, som Konungen jämlikt 5 § bemyndigat

meddela sådant förbud, som där omförmäles, eller, därest

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 367.

dylikt bemyndigande icke givits, till jordbruksdepartementet insända

ej mindre anmälan om åtal, som åklagaren anhängiggjort för brott

mot denna lag, än även utslag, varigenom blivit slutligen dömt angående

åtalet.

12 §.

Av böter, som ådömas enligt denna lag, så ock av vad gärningsmannen

enligt 7 § förpliktats utgiva, tillfälle hälften, dock högst femtusen

kronor, åklagaren och återstoden kronan. Finnes särskild angivare,

tage han hälften av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Penna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gäller till och med den 30 april 1918. Förordnande, som avses i

1 §, så ock tillstånd enligt 3 § samt förbud och annan bestämmelse,

som enligt 5 § meddelats, skola ej gälla längre än till och med sistnämnda

dag. I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången

förseelse, som i lagen avses, skall vad där är stadgat fortfarande

gälla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 367.

Bil. B.

Till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet.

Undertecknade, som tillkallats för att inom justitiedepartementet

biträda bland annat vid verkställande av utredning, huruvida icke ett

samhällsskadligt konstlat åstadkommande av knapphet på förnödenheter

eller begagnande av sådan knapphet kan och bör under vissa

omständigheter beläggas med straff, samt vid utarbetande av de lagförslag,

vartill nämnda utredning kunde föranleda, få härmed vördsamt

avlämna den i anledning därav verkställda utredningen.

Stockholm den 31 maj 1916.

ALGOT BAGGE. FOLKE P:SON WETTER. SVEN BRISMAN.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

21

Det meddelade uppdraget avser undersökning om lämpligheten av

en lagstiftning, som medför dels straff för den, vilken på ett samhällsskadligt

sätt begagnar förekommande knapphet på förnödenheter, dels ock

straff för ett samhällsskadligt konstlat åstadkommande av knapphet på förnödenheter.

Försök att genom strafflagstiftning åtkomma dylika för folkhushållningen

skadliga företeelser hava under krigstiden ingalunda saknats

i utlandet.

Särskilt i Österrike och Tyskland hava ansträngningar gjorts av

lagstiftare och domstolar att med hjälp av dylik lagstiftning motarbeta

de prisförhöjningar, som kunde anses hava uppkommit genom ett illojalt

begagnande av rådande konjunkturer.

Jämväl lagstiftning mot lagring och annat konstlat åstadkommande

av knapphet på förnödenheter har införts i åtskilliga länder,

men endast undantagsvis kommit till användning.

Syftet med en lagstiftning av nu angivna beskaffenhet är, såsom

av det sagda framgår, uteslutande ekonomiskt. Med lagstiftningen i

dess förra del avses att genom straffbestämmelser — utan försök att

reglera tillgång eller efterfrågan — motarbeta såsom oskäliga ansedda

förhöjningar av de i handel och vandel förekommande priserna; med

lagstiftningen i den senare omförmälda delen avses att genom förhindrande

av samhällsskadliga, konstlade inskränkningar i utbud eller tillgång

söka förebygga, att dylika manipulationer få inverka på prisbildningen.

Vad först beträffar de ifrågasatta åtgärderna mot ett samhällsskadligt

begagnande av knapphet på förnödenheter; är det tydligt, att den

vanliga ockerlagstiftningen icke är användbar för ovan antydda ändamål.

Den vanliga ockerlagstiftningen — vare sig den avser kreditocker eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 367.

vid rättshandlingar inom förmögenhetsrätten i övrigt utövat så kallat

sakocker — bygger väsentligen därpå, att den ockrande begagnat sig

av en enskild medkontrahents individuella trångmål, oförstånd, lättsinne

eller dylikt och att ett uppenbart missförhållande förefinnes mellan

de förmåner, som å ömse sidor presteras eller betingas.

Ett sådant missförhållande kan under inga omständigheter anses

föreligga, om det tagna priset icke överstiger marknadspriset — det

betingade priset må hava varit för köparen personligen så ofördelaktigt

eller för säljaren så fördelaktigt som helst. Så snart det finnes

en marknad för förnödenheter till det pris, som tagits, detta må i förhållande

exempelvis till säljarens självkostnad hava varit synnerligen

överdrivet, har förnödenheten det värde, för vilket priset är ett uttryck,

och något ocker i den bemärkelse lagstiftningen tager detta ord

föreligger icke. Motiverna till den norska strafflagen, där eu mycket

långt gående ockerbestämmelse finnes intagen, uttrycker detta på följande

sätt: »missförhållandet kan, då över huvud taget ingen självgiltig

norm finnes för de olika föremålens inbördes värdeförhållande, icke

bestå i annat än en uppenbar och stark avvikelse från vad som är

föremålets gängse pris i handel och vandel—: —:. Här är därför icke

tal om att söka genom straffhot inverka på de allmänna prisreglerna».

Detta uttalande torde stå i full överensstämmelse med andra länders

lagstiftning i ämnet.

Att utsträcka de svenska straffbestämmelserna för ocker, vilka

som bekant avse endast kreditocker, till att omfatta även sakocker

torde alltså för ovan angivna ändamål ej äga någon avsevärd betydelse.

Att en ockrare straffas på grund därav, att han begagnat sig av en

eller annans individuella trångmål, oförstånd, lättsinne etc. för att taga

ett pris, som överstiger rådande marknadspris, kan visserligen vara tillfredsställande

för den allmänna rättskänslan, men torde vara utan betydelse

för stävjande av de strävanden på det ekonomiska området,

som de sakkunniga hava att behandla.

En lagstiftning, som avser att genom straffbestämmelser stinka^ priserna,

måste utgå från helt andra förutsättningar. Yad som i sådant

fall måste förbjudas, är redan själva utnyttjandet av den allmänna

konjunktur, som skapats av de i samband med kriget stående utomordentliga

förhållandena, alldeles oberoende av huruvida samtidigt utnyttjas

en viss persons individuella trångmål o. s. v. Ett förbud av

detta innehåll kan tydligen icke tillägga avgörande betydelse åt marknadspriset,

vilket endast är ett uttryck för den allmänna konjunkturen.

I stället måste uppställas en av marknadspriset oavhängig norm för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 307.

skiljande mellan tillåtna och otillåtna priser. En sådan norm kan

tänkas såsom ett för alla lika pris, vilket staten fastställer såsom det

för en viss vara vid en given tidpunkt skäliga, vare sig genom att i

lagen utsätta visst belopp eller exempelvis genom att angiva det förhållande,

vari det tillåtna priset skall stå till en tid efter annan genom

offentlig myndighet beräknad genomsnittlig självkostnad. Staten

uppställer på detta sätt maximipriser, vilkas överskridande vid straffhot

förbjudes.

En i syfte att öva pristryck uppställd gräns mellan tillåtna och

otillåtna priser kan emellertid även tänkas dragen efter subjektiva

kriterier. Man tager sikte på den enskildes vinst vid affärstransaktioner

med vissa varor och straffar envar enskild, som utnyttjar krigskonjunkturerna

till att taga en vinst, som med hänsyn till hans individuella

självkostnader bör anses oskäligt stor. Har marknadspriset för

viss vara stigit utöver beloppet av vad varan i allmänhet dragit i produktions-

eller anskaffningskostnad jämte skälig vinst, skulle genom en

sådan lagstiftning marknadspriset på varan nedtryckas med skillnaden

mellan detta pris och ovannämnda belopp. Har självkostnaden i det

särskilda fallet varit ovanligt låg, skulle nedtryckningen bliva än större

än den nyssnämnda. Har åter självkostnaden i det särskilda fallet varit

högre än den genomsnittliga och endast understigit marknadspriset så

mycket att det återstår en skälig vinstmarginal, komme i detta fall

ett pristryck att helt utebliva.

Vid sidan av bestämmelser om maximipriser — vilken fråga hos

oss redan varit föremål för lagstiftarnas handläggning — har den utländska

krigslagstiftningen som förut nämnts försökt den nu antydda

utvägen att åstadkomma pristryck genom att straffbelägga tagandet av

oskäligt pris, nämligen ett pris, som med hänsyn till den individuella

självkostnaden bör anses oskäligt stort. En översikt av den utländska

lagstiftningen i detta ämne, vilken gör ett långt mera trevande och

osäkert intryck än i fråga om maximipriserna, ävensom en kort redogörelse

för de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av nämnda

lagstiftning, torde till en början här vara på sin plats.

De länder, där tagandet av oskäliga priser straffbelagts, äro Österrike,

Tyskland och Schweiz.

De österrikiska bestämmelserna framkoinmo först i en förordning

av den 1 augusti 1914, »genom vilken bestämmelser träffas rörande

befolkningens förseende med oumbärliga livsförnödenheter under de

genom krigstillståndet orsakade utomordentliga förhållandena». Denna

förordning har sedan ersatts med nu gällande förordning av den 7

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 367.

augusti 1915. Huvudbestämmelsen mot tagandet av oskäliga priser

återfinnes i § 14 mom. 1 i denna förordning och är likalydande med

§ 7 mom. 1 i den ursprungliga förordningen. Enligt detta lagrum

straffas den, som begagnar sig av de genom krigstillståndet framkallade

utomordentliga förhållandena till att fordra uppenbart oskäliga

priser för oumbärliga förnödenheter.

Svårigheterna med en lagstiftning av ifrågavarande slag visade

sig genast vid tillämpningen. Uttrycket »uppenbart oskäliga priser»

tolkades vid domstolarna på mycket olika sätt. De först fällda domarna

voro nästan utan undantag frikännande, men på skilda grunder. Mest

uppmärksamhet väckte en dom av LaNDESGERICHT i Wien, som förklarade

det allmänt gällande marknadspriset normerande. Den anklagade,

som icke överskridit detta pris, frikändes utan avseende å den förtjänst

han haft på affären. Motiveringen gick ut på, att den ifrågavarande

förordningen förbjöd att taga oskäligt pris, icke en oskälig vinst.

Till ungefär samma resultat leder en annan motivering (KreisGERICHT

KORNEUBURG), enligt vilken det pris, till vilket en köpman

kunde komplettera sitt lager, borde vara normerande. I ett tredje fall

(Kreisgericht Marburg) ansågs maximipriset avgörande. Enär detta

överskridits, fälldes den anklagade, oaktat han blott fatt en ringa vinst.

Av en annan domstol åter (Kreisgericht St. Pölten) frikändes den anklagade,

trots att han överskridit maximipriset, med den motiveringen,

att maximipriset »för länge sedan överskridits» på den öppna marknaden.

På denna växlande praxis gjordes ett slut först genom ett prejudikat

av Österrikes högsta domstol der Oberste Gerichis- u. KassaTIONSHOF,

som meddelades den 16 mars 1915. Här tillämpades en helt

ny lagtolkning, som är av stort intresse. Det förklarades, att det

normerande skulle vara självkostnadspriset (die Gestehungskosten) jämte

normal affärsvinst (der ubliche Gewinn). Så snart en producent eller

handlande överskrede denna gräns, vore han förfallen till straff, även

om han hållit sig under gällande marknadspris eller till och med under

det fastställda maximipriset. Domen ifråga gällde en handlande i Wien,

som sålt mjöl till för högt pris. Mjölet hade i anskaffning kostat 67.7

heller per kilogram. Den tilltalade hade först tagit ett försäljningspris

av 76 och sedan 80 heller, ehuru enligt domstolens mening varan

bort med vanlig förtjänst kunnat säljas till 72 heller. För en annan

sort, som kostat honom 73.-t heller, tog han först 80 heller och sedan

84 heller. Han frikändes av LaNDESGERICHT i Wien med den motiveringen,

att han blott tagit det allmänt gällande marknadspriset. Ett

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367. 25

pris, som hölle sig inom gränserna för det allmänt radande marknadspriset,

kunde enligt denna domstols åsikt aldrig betraktas som »uppenbart

oskäligt . En köpmans självkostnader förklarades på denna grund

vara fullständigt utan betydelse, så snart lian hölle sig inom gränserna

för det rådande marknadspriset.

Denna lagtolkning underkändes emellertid av den högsta domstolen,

som i stället satte den ovan anförda principen om självkostnaderna

jämte vanlig handelsvinst såsom avgörande. Motiveringen går i

korthet ut därpå att på grund av den nästan fullständiga avspärrningen

av centralmakterna från utlandet tillgången hade minskats i de fall,

där behovet av varan delvis måste täckas genom införsel utifrån, medan

efterfrågan snarast ökats. Den sålunda rubbade jämvikten kunde emellertid

icke återställas med prisets hjälp. Ett stegrat pris kunde icke

öka tillgången. Det kunde ej heller minska efterfrågan. Arméns behov

måste tillgodoses till vad pris som helst, och en motsvarande minskning

av befolkningens konsumtion vore ej möjlig. Följden vore. att

det på marknaden rådande priset ej längre bestämdes av förhållandet

mellan tillgång och efterfrågan, utan vore något rent godtyckligt.

Marknadspriserna vore »genom säljarens godtycke bestämda priser».

»Det psykiska inflytandet av fruktan för brist behärskar marknaden

och uppväcker hos nästan alla, som äga förråd och driva handel därmed,

det hänsynslösa strävandet att till det yttersta utnyttja det gynnsamma

läget genom att fordra allt högre priser». — »Priserna bestämmas

av den, som fordrar mest.» Ett dylikt fullständigt godtyckligt

uppskruvande av priserna kunde icke godkännas. Det enda riktiga

vore, att var och en finge ersättning för sina produktions- eller anskaffningskostnader

och därutöver normal handelsvinst.

. Dpnna princip har genom senare prejudikat, särskilt ett av den

15 juni 1915, ytterligare fastslagits. Genom en senare dom har det

även förklarats, att en köpman är skyldig att hålla olika priser på

samma vara, om olika partier därav betingat olika anskaffningskostnader.

Grundsatsen att produktionskostnaderna jämte normal handelsvinst

höra vara avgörande för priset har även officiellt accepterats av

regeringen i olika kungörelser. I Erlass des Ministerium des Innern av

den 22 juli 1915 angives sålunda för de olika förvaltningsorganen såsom

det avgörande »de° sorgfälligt och sakkunnigt prövade självkostnaderna,

vilka givetvis i många fall hava undergått en viss stegring i förhållande

till fredstiden, jämte tillägg av skälig vinst. Under inga omständigheter

går det an att betrakta marknadens prisnoteringar, som ju ofta

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 320 höft. (Nr 367.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

tillkommit på grundvalen av rent ocker, såsom i och för sig laglig

prisgrundval». . ,

I trots av att lagen tillämpats i enlighet med nu angivna tolkning

och en mängd fällande domar tillkommit, kan emellertid någon

märkbar inverkan på prisutvecklingen icke spåras. Redan när den

högsta domstolens första utslag kom, voro de allmänt härskande priserna

sådana, att de vida överstego produktionskostnaderna jämte en mycket

rikligt tilltagen vinst. Det var emellertid ej nog med att de talrika

domarna mot »Preistreiberei» icke kunde bringa någon ändring i detta

förhållande. De kunde ej ens hindra prisstegringen att fortgå med

ännu starkare fart än förut. För att blott taga ett exempel, så började

en kort tid efter den högsta domstolens utslag en våldsam prisstegring

på kreatur. Statens egna myndigheter måste följa med strömmen

vid sina inköp och för att citera ett yttrande av en östen lkisk

juridisk författare »den mot uppskruvandet av priserna upprättade

leo-ala skyddsvallen störtade fullständigt omkull». Myndigheterna måste

här fastställa särskilda »Richtpreise», som ansågos lagliga, ehuru de

oerhört överstego produktionskostnaderna.

Likadant blev resultatet för andra varor.

Prisnivån för livsmedel har i Österrike med all säkerhet stigit

högre än i något annat land i världen. I det ovan omnämnda »Erlass

des Ministeriums des Innern» säges även uttryckligen, att något väsentligt

resultat av de många domarna för »Preistreiberei» tyvärr icke uppnåtts.

Följden har blivit en situation, som med skäl kan betecknas

som ohållbar. Man anklagar och dömer personer till frihetsstraff for

»Preistreiberei», ehuru de endast tagit allmänt gällande priser för sina

varor Staten själv måste vid sina inköp betala priser, för vilka producenter

och handlande dömas. »Direkt förnuftsvidrigt måste det

synas för bonden, när staten genom sina uppköpare erbjöd och betalade

priser, vilkas fordrande samma stat besvarade med straff», säger en

österrikisk juridisk författare med all rätt.

Även bland konsumenterna synes lagen ej vara populär. Angivelser

förekomma nästan aldrig, trots att regeringen i kungörelse

uppmanat därtill. Under det att enligt uppgift från åklagarehåll

åklagaren eljest i minst åttio procent av förekommande fall erhåller

kunskap om begångna förbrytelser genom angivelser, är han i fråga

om åtal för »Preistreiberei» hänvisad till undersökningar, som kunna

göras av polismyndigheten. Det ligger då i sakens natur, att det

huvudsakligen blir de fall, då höga priser fordras vid försäljning ti

konsumenterna, som åtalas. De personer, som drabbas härav, äro van
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majf:s Nåd. Proposition Nr 307.

ligen detaljhandlare, någon gång bönder, som sålt exempelvis potatis

direkt till konsumenter. Mellanhänderna mellan jordbrukarna och konsumenterna,

exempelvis spannmåls- eller kreatursuppköparna, äro

givetvis svåråtkomliga. Därtill kommer, att ju högre upp inom affärsvärlden

ett ingripande försökes, dess mera invecklad och svår att åstadkomma

blir bevisningen med hänsyn till erforderliga utredningar

rörande omständigheter av alla de slag, som inverka på självkostnaden.

»Särskilt domstolarna hava den motbjudande känslan, att de

äro tvuhgna att medverka till en olika behandling av särskilda samhällsklasser,

att de måste straffa småfolk för handlingar, som äro tilllåtna

för marknadens stormakter. Man har väl aldrig förut hört

satsen om de små och stora tjuvarna så ofta som nu», säges i en uppsats

i en österrikisk juridisk tidskrift.

Härtill komma en del andra olägenheter. En sådan är, att om

lagen fullt efterleves, olika priser på samma vara skulle framtvingas.

Som ovan anförts, har av Österrikes högsta domstol uttalats, att till

och med samma handlande är skyldig att hålla olika priser för olika

partier av samma vara, allt efter inköpskostnaderna. En självklar

följd härav är, att olika handlande måste taga olika priser för samma

vara, då inköpskostnaderna väl sällan äro desamma för alla. Till ännu

mera invecklade förhållanden leder det givetvis, när samma princip

skall tillämpas även för producenterna.

Dessutom komma de fällda domarna ofta att för den allmänna

opinionen framstå såsom oberättigade ej blott av det skälet, att huvudsakligen

detaljhandlare och smärre producenter drabbas därav, utan

även på grund av ett annat förhållande. Det drager vanligen en ganska

lång tid mellan brottets begående och domens fällande. Under tiden

har i regel priset stigit på den allmänna marknaden och resultatet

blir, att den anklagade dömes för att hava tagit ett pris, som, då

domen fälles, måhända anses ytterst billigt. Härigenom framstår ju

lagstiftningens gagnlöshet i synnerligen skarp dager.

I Tyskland vidtogos bestämmelser av denna art först omkring ett

år efter krigsutbrottet genom förordningen mot oskälig prisstegring av

den 23 juli 1915. Bestämmelserna i denna förordning hava sedan

kompletterats genom förordningarna den 22 augusti och den 23 september

1915 samt den 23 mars 1916. Det stadgas straff för den, som för förnödenheter

för det dagliga behovet, särskilt för närings- och fodermedel

av varje slag, för råvaror, bränsle och lyse ävensom för krigsförnödenheter

fordrar priser, som med hänsyn till samtliga föreliggande

omständigheter, särskilt marknadsläget, innebära en oskälig vinst. Här
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

med likställes den, som tager emot eller betingar sig eller annan sådana

priser. Jämte straffet kan domen lyda på konfiskation av de förråd,

till vilka den brottsliga handlingen hänför sig, utan hänsyn till

om de tillhöra den dömde eller icke.

Enligt ovannämnda kungörelse av den 22 augusti 1915 skulle

bestämmelserna om straff för tagande av oskäliga priser m. m. icke

gälla varor, för vilka maximipriser fastställts. Då maximipriser i stora

delar av riket gälla för det övervägande flertalet viktigare förnödenheter,

innebar ju detta en betydelsefull'' inskränkning i nämnda bestämmelsers

tillämpningsområde. Denna inskränkning upphävdes emellertid

enom förordningen den 23 mars 1916.

Enligt ordalydelsen äro sådana priser otillåtna, som med hänsyn

till samtliga omständigheter, särskilt marknadsläget, innebära en oskälig

vinst. Det visade sig emellertid vid tillämpningen, att även denna den

tyska lagens formulering var allt för oklar för att lämna tillräcklig

ledning för praxis. Lagen erhöll till eu början ej någon nämnvärd

tillämpning. Man beivrade endast ett och annat enstaka tall, där man

ansåg något särskilt flagrant missbruk föreligga.

En juridisk författare i BerliNER Tageblatt för den 18 april 1916

uppger härom: »De åklagande myndigheterna stodo länge mera tvekande

gent emot denna förordning än mot maximiprislagen. Mångahanda

missförhållanden, vid vilkas bekämpande denna lag bort kunna vara

till hjälp, förblevo fortfarande opåtalade. Man såg lugnt på, att säljarna

läto priserna språngvis gå i höjden nästan överallt, där knapphet

på vissa livsmedel eller det väntade beslagtagandet av dylika varor

föranledde allmänheten att samla förråd därav. Myndigheterna efterforskade

icke i vad mån denna prisstegring var rättfärdigad såsom

innebärande en skäligt stor och därför berättigad fördel för säljaren.

Höll sig säljaren inom gränsen för det rådande marknadspriset, så fann

man ingenting i hans förhållande, som kunde giva anledning till ett

straffrättsligt inskridande.»

I Tyskland synes man sålunda i början hava följt samma system,

som först tillämpades vid flertalet av de österrikiska underrätterna.

Det allmänt gällande marknadspriset ansågs såsom avgörande; vad man

sökte komma åt var endast mera flagranta missbruk d. v. s. handlingar,

som närmast kunde rubriceras såsom sakocker.

Det blev emellertid tydligt, att med denna tolkning lagen blott

skulle kunna tillämpas i några enstaka undantagsfall. I ett par fall

dömdes därför vid underrätt säljaren till straff, oaktat han hållit sig

inom gränsen för det rådande marknadspriset. Dessa domar överkia
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367. 20

gades på den grund, att tagandet av ett pris, som icke översteg gällande

marknadspris, icke kunde anses vara brottsligt.

Tysklands högsta domstol, Reichsgericht, anslöt sig till den uppfattningen,

att marknadspriset icke är avgörande. Denna domstol uttalade

samtidigt på ett otvetydigt sätt, att lagens syfte vore att åstadkomma

en sänkning av marknadspriset och att den vore att betrakta såsom

ett led i de åtgärder, vilka vidtagits för att tillgodose befolkningens

behov av livsmedel. Ifrågavarande förordningar avsåge att ernå,

»att de däri angivna förnödenheterna förbliva tillgängliga för alla

befolkningslager». En handlande hade icke rätt att ställa sina

egna priser efter marknadspriset. »Därigenom skulle just det kunna

inträffa, som skall förebyggas. De i förordningen angivna förnödenheterna

skulle kunna bliva fördyrade för konsumenterna i en sådan

utsträckning, att det blott skulle bliva möjligt för ett fåtal att förskaffa

sig dylika.» I en annan dom heter det ännu tydligare: »Skulle

man blott på grund av tillvaron av ett marknadspris, som i sig självt

medför en oskälig vinst, anse detsamma för avgörande, skulle man

icke uppnå det mål, som avses med bestämmelsen i § 5 och som går

ut på ett förbilligande av priset, utan raka motsatsen skulle inträffa.

Det av lagen föreskrivna hänsynstagandet till marknadsläget kräver i

dylika fall i stället ett underskridande av marknadspriset.» Lagens bestämmelse

år »att motverka den uppfattningen, att en köpman vid

handel med där angivna förnödenheter skulle hava rätt att taga samma

priser som andra och sålunda inhösta vilken vinst som helst som

kan uppnås».

Lagens syfte anses sålunda vara pristryck. Man har icke rätt

att utan vidare följa det rådande marknadspriset. Om detta medför

oskälig vinst, är tagandet av detta pris straffbart.

. .. ^an står då emellertid inför frågan vad som skall anses vara

oskälig vinst. I denna betydelsefulla punkt lämna emellertid den högsta

domstolens utslag föga ledning. I motsats till vad fallet är i Österrike,

har ingen bestämd gräns mellan tillåtna och otillåtna priser dragits.

Iteichsgericht nöjer sig med att underkänna de synpunkter, som anförts

av de åtalade, men sätter själv ingen avgörande grundsats i

stället. Emellertid finnas i de olika prejudikaten en del uttalanden

av intresse.

Betydelsefullast äro utlåtandena om den vikt, som bör tillskrivas

marknadsläget. Av lagens formulering får man närmast den uppfattningen,

att det är det på marknaden rådande förhållandet mellan tillgång

och efterfrågan, som skall vara avgörande. Emellertid är detta

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 367.

icke fallet enligt uppfattningen i praxis. Av Reichsgericht framhålles

först och främst, att själva marknadsläget kan hava uppkommit genom

i lag förbjudna eller eljest samhällsskadliga handlingar, åsyftande att

framkalla en konstlad knapphet på vissa förnödenheter. »Beror marknadspriset

på ett marknadsläge, som tillkommit genom illojala åtgöranden

eller genom handlingar, som strida mot goda seder i handel

och vandel och som sålunda rättsligt måste ogillas, så kan marknadsläget

självklart av rätten icke betraktas såsom avgörande för frågan,

huruvida oskälig vinst föreligger eller icke.»

Frågan är då, huruvida ett pris, som grundar sig på ett utan

dylika otillbörliga åtgöranden uppkommet marknadsläge, skall anses avgörande.

REICHSGERICHTS uttalanden tyda på att så ej är fallet.

För det första framhålles i ett prejudikat, att marknadsläget icke

är den enda faktor, som bör tagas med i räkningen. Marknadspriset

bör, heter det vidare i ett annat prejudikat, på intet sätt tilläggas en

utslagsgivande eller ensamt avgörande betydelse, utan hänsyn till detsamma

bör tagas endast tillsammans med och vid sidan av andra förhållanden,

som äro bestämmande för prisbildningen. Yilken vikt domstolen

i varje särskilt fall bör tillägga marknadsläget jämte andra förhållanden

är en bevisprövningsfråga. Även i en annan dom inskärpes,

att marknadsläget blott betecknar eu av de omständigheter, som äro

att beakta vid prövningen av frågan, om en viss vinst är oskälig

eller icke.

Marknadsläget bildar sålunda enligt tysk praxis ej någon säker

utgångspunkt för bedömandet av frågan, huruvida tagandet av ett

visst pris är straffbart eller icke. Någon annan bestämd utgångspunkt

angives ej heller av Reichsgericht. Så mycket är dock klart av dess

motivering, att det är vinstens storlek, som är avgörande. Vad lagen

förbjuder är en oskälig vinst. Såsom jämförelsepunkt vid bedömandet

av vinstens oskälighet skall emellertid enligt domstolens mening icke

tagas varans marknadspris, utan den vanliga vinsten, en vinst som

även eljest vid försäljningen av de i förordningen angivna varorna är

vanlig och tillräckligt stor för att åstadkomma en allmännyttig handel

med dessa varor, »en vinst, som rättfärdigas av samtliga förhållanden,

särskilt marknadsläget, och som sålunda är sakligt grundad». »Det

är förbjudet att efter behag skruva priserna i höjden för att utnyttja

det fördelaktiga marknadsläget och den av kriget uppkomna nöden till

en penningvinst, som köpmannen under normala omständigheter i regel

icke skulle hava erhållit av varan och som icke finner något stöd i de

rådande förhållandena.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367. 31

Dessa uttalanden äro som synes ganska oklara. Det talas dels

om eu vinst, som är tillräckligt stor för att hälla en allmännyttig

handel i gång, en vinst som ej är större än den som köpmannen under

normala förhållanden skulle erhållit på varan. Detta synes tyda på

en tankegång av samma art som den, vilken varit bestämmande för

Österrikes högsta domstol. Å andra sidan förklaras eu vinst vara

tillåten, så snart den har tillräcklig grund i de rådande förhållandena,

varvid särskilt hänvisas till marknadsläget. Detta tyder å andra sidan

på att hänsyn bör tagas även till annat än den normala vinsten, särskilt

till det rådande förhållandet mellan tillgång och efterfrågan, i den

mån detta icke påverkats av otillbörliga åtgöranden.

Av intresse är, att man efter lagens tillkomst känt behov av att

skapa en säkrare grund för dess tillämpning än den givna tolkningen

av dess formulering erbjöd. I den ena kommunen efter den andra inrättades

livsmedelskommittéer, som hade till en av sina viktigaste uppgifter

att för varje viktigare förnödenhet undersöka, vilka priser som

vore berättigade med hänsyn till de lokala förhållandena. Denna tanke

upptogs av de statliga myndigheterna och i en förordning av den 25

september 1915 stadgades, att alla kommuner med mer än tio tusen

innevånare äro skyldiga och andra kommuner berättigade att inrätta

s. k. prisprövning skommissioner. Dessas främsta uppgift är att på grundvalen

av deras kännedom om marknadsförhållandena och med hänsyn

tagen till produktions-, bearbetnings- och andra självkostnader undersöka,

vilka priser som äro berättigade med hänsyn till de lokala förhållandena.

Det blir tydligen dessa utredningar, som domstolarna

närmast komma att följa vid avgörandet av frågan om tagandet av

visst pris är brottsligt eller icke; detta framgår även därav, att prisprövningskommissionerna

hava att till domstolar och förvaltningsmyndigheter

avgiva utlåtanden om prisernas tillbörlighet.

Om på detta sätt fastställas lokala »skäliga» priser och överskridandet

av sådana priser straffas med användande av ifrågavarande

förordning, har man i själva verket på en omväg kommit tillbaka till

lokala maximipriser med straff för överträdande av desamma. Lokala

maximiprisers lämplighet torde ej behöva här behandlas; det torde

vara nog att konstatera den utveckling, som leder över från straffbestämmelser,

vilka bygga på subjektiva kriterier, fram till bestämmelser

med maximipriser jämte straffsanktion. Att på en sådan omväg

kunna ernå mera än man anser sig kunna åstadkomma genom direkta

maximiprisbestämmelser synes ej vara möjligt.

Ett strafförfarande mot personer, vilka endast taga ett pris, som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 367.

är gemensamt för samtliga säljare över hela riket, kan, frän vilken

synpunkt man än ser saken, äga en mening endast under den förutsättningen,

att övriga säljare i avsevärd omfattning därigenom föranledas

att sänka sina priser. Yisar det sig att »den legala skyddsvall»,

som straffbestämmelsen skulle utgöra, under trycket av den ekonomiska

situationen störtat omkull, har lagstiftningen — man må sedan hava

vilken åsikt som helst om lämpligheten av att priserna hållas nere —

förlorat sitt berättigande och tillämpningen har i bästa fall endast

samma verkningar, som ett straff för sakocker, men blir i andra fall ett

på slump tillkommet, ändamålslöst ingripande mot några enstaka personer,

som icke förfarit vare sig mera omoraliskt eller direkt samhällsskadligt

än flertalet av befolkningen i motsvarande ställning. Detta

synes vara den närvarande situationen i Tyskland liksom i Österrike.

Prisutvecklingen på den tyska och österrikiska livsmedelsmarknaden

torde tillfyllest bevisa detta.

Att lagen varit ineffektiv framgår även indirekt av en skrivelse

från det preussiska inrikesministeriet till polismyndigheterna, av vilken

en sammanfattning tillställdes pressen och offentliggjordes den 29 april

1916. Det heter däri, att de på livsmedelsmarknaden härskande missförhållandena

föranlett inrikesministern att framhålla, att polismyndigheterna

äro förpliktade att verksamt skydda allmänheten mot uppskörtning

vid inköp av livsmedel. Särskilt hänvisas till de måttlösa

priser, som fordras för sådana förnödenheter, för vilka maximipriser

icke finnas, samt till livsmedlens försvinnande från marknaden, så snart

försäljningspriserna på något sätt begränsas. De lagliga möjligheterna

att inskrida häremot har polisen i förordningarna om maximipris, om

ocker o. s. v. För att göra dessa effektiva anbefallas polismyndigheterna

att samarbeta med kommunalförvaltningarna. Här framhålles

sålunda, att omåttliga priser fordras just för de varor, vilkas priser

förordningen av den 23 juli 1915 avsåg att hålla nere.

Utom i Tyskland och Österrike har lagstiftning mot oskäliga

priser införts jämväl i Schweiz1). Där utlärdades kort efter krigsutbrottet

en förordning mot fördyrande av näringsmedel och andra oumbärliga

förnödenheter av den 10 augusti 1914. I dess första paragraf i)

i) Mindre betydelse torde äga en i Finland av generalguvernören den 5 augusti 1914 utfärdad

obligatorisk föreskrift med förbud mot att vid försäljning av livsförnödenheter och andra

nödvändighetsartiklar ävensom av foder för hästar och boskap fordra överhövan höga priser, som

icke motsvara de verkliga fölhållandena och således på mindre samvetsgrant sätt förskaffa sig

materiell fördel. Överträdelse av förbudet drabbas av straff.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

stadgas straff för den, som för näringsmedel eller andra oumbärliga

förnödenheter fordrar priser, vilka med hänsyn till inköpspriset skulle

medföra en vinst, som överstiger vanlig affärsvinst.

Ur teoretisk synpunkt är denna lag av intresse. För det första

inskränker den sig till handlandena; genom att inköpspriset lagts till

grund, äro producenterna undantagna från lagens område. Vidare har

man där angivit en bestämd grund för avgörandet, om ett pris är

orättmätigt eller icke. Försäljningspriset får nämligen överstiga inköpspriset

endast med den vanliga affärsvinsten. Som synes är detta samma

princip, som genom prejudikat blivit fastslagen i Österrike.

Denna lagbestämmelse har emellertid blivit utan praktisk betydelse.

Den har tillämpats endast i tre fall och numera är den att

anse såsom fullständigt satt ur spelet. För regleringen av livsmedelsmarknaden

har man i stället utbildat en omfattande expropriationslagstiftning,

vilket visat sig vara det effektivaste medlet för uppnåendet

av detta mål. Det synes även företrädesvis vara på denna väg man

slagit in i flertalet av de länder, där lagstiftning om straff för tagande

av oskäliga pris icke vunnit insteg.

Tager man en översikt över de nu skildrade förhållandena, så är

det till en början tydligt, att en lagstiftning mot tagandet av oskäliga

priser under alla omständigheter icke kan få någon betydelse för de

varor, vilka i större skala importeras eller exporteras och vilkas värde

sålunda i väsentlig mån bestämmes av läget på världsmarknaden. Reglerandet

av priserna på dessa varor är en uppgift för sig, och flera

viktiga åtgärder hava i Sverige även vidtagits i detta syfte, vilka

otvivelaktigt bidragit till den relativt gynnsamma ställning med avseende

på livsmedelspriserna, som Sverige intager i förhållande till

andra länder.

I länder, vilka ej äro avskurna från världsmarknaden, skulle en

strafflagstiftning mot oskäliga priser knappast kunna tänkas få någon

betydelse annat än för sådana varor, å vilka finnes en given tillgång,

d. v. s. varor, vilka antingen på grund av sin natur föga deltaga i

utrikeshandeln eller vilkas import av någon anledning blivit hämmad.

Att man i Tyskland och Österrike försökt sig på en strafflagstiftning

mot oskäliga priser torde ock sammanhänga med den isolerade ställning

på marknaden de för närvarande intaga. Man har ju där även

saknat den möjlighet till prisreglering i samband med utrikeshandeln,

som i andra länder, ej minst vårt eget land, visat sig vara den lättast

ramkomliga vägen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 320 Käft. (Nr 367.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

Det är emellertid även under nu berörda omständigheter att

handla i strid med de ekonomiska lagarna att genom strafflagstiftningsöka

åstadkomma ett generellt pristryck. Det pris, som av sig självt

uppstår på marknaden, är icke något godtyckligt, som efter behag utan

vidare kan ändras. Priset är en funktion av det rådande förhållandet

mellan tillgång och efterfrågan, och det stannar på den punkt, där

dessa motsvara varandra. Ändrar man priset, medan tillgång och efterfrågan

kvarstå oförändrade, åstadkommas ekonomiska rubbningar med

farliga konsekvenser i olika riktningar.

Detta är ett väl känt sakförhållande, som icke kan förbises. När

man emellertid i Tyskland och Österrike i trots härav framkommit

med en lagstiftning, sorn enligt ovan omförmälda prejudikat avser att

åstadkomma pristryck, så beror detta därpå, att man anser, att den

nyss anförda nationalekonomiska lagen i huvudsak upphävts under de

i nämnda länder nu rådande abnorma förhållandena. Detta framgår

otvetydigt av det ovan anförda österrikiska prejudikatet och samma

tankegång ligger tydligen även till grund för den tyska högsta domstolens

utslag. Denna tankegång torde kunna formuleras på följande

sätt.

Yad som gör att under vanliga förhållanden ekonomisk jämvikt

är möjlig vid ett visst pris, är den omständigheten, att en förändring

av priset framkallar en ändring i tillgången och efterfrågan eller i endera

av dessa faktorer. Detta förhållande har emellertid, anser man,

upphävts genom kriget. Tillgången är nu given; stiger priset, så kommer

den ändock icke att ökas. Detta behövde visserligen icke betyda

så mycket, då det även under normala förhållanden är vanligt, att

priset icke omedelbart påverkar tillgången, utan ofta först efter en

längre tid. Viktigare är då, att även efterfrågan enligt denna uppfattning

i stor utsträckning blivit oelastisk. Stiger priset på de viktigaste

förnödenheterna, så minskas efterfrågan i allt fall icke. Allmänheten

måste nödvändigt hava en viss kvantitet därav, och denna går åt, vare

sig priset är högt eller lågt.

Denna åsikt är otvivelaktigt riktig för enstaka varor och inom

vissa gränser. Såsom exempel kan nämnas någon för en industri nödvändig

råvara, som blott finnes i begränsad mängd. Om denna gäller

det tydligen, att inom vissa gränser efterfrågan blir åtminstone tillnärmelsevis

oförändrad, vare sig priset är högt eller lågt. Här äro

otvivelaktigt flera jämviktslägen möjliga och det kan vara till fördel

att staten genom någon åtgärd, exempelvis maximipris, fastslår ett så

lågt pris som möjligt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367. 35

Erfarenheten har emellertid visat, att detta blott kan gälla någon

enstaka vara. För det störa flertalet varor är otvivelaktigt efterfrågan

fortfarande elastisk, om även i mindre grad än förr. Särskilt gäller

detta livsmedlen. Efterfrågan på dessa rättar sig fortfarande tydligt

efter prisets storlek. Elasticiteten är visserligen mindre än under normala

förhållanden, så att det, för att framtvinga en viss inskränkning

i konsumtionen, behöves en starkare prisstegring än eljest. Men i

huvudsak gäller det fortfarande, att priset är det främsta medel, som

det ekonomiska livet har till sitt förfogande för att tvinga konsumtionen

att rätta sig efter de förefintliga förråden.

Detta har på ett slående sätt visat sig genom de erfarenheter

man i Tyskland och Österrike haft av maximipriserna. Försöken att

nedpressa priset på enskilda varor, utan att samtidigt vidtagits några

andra åtgärder i syfte att reglera tillgång eller efterfrågan, hava såsom

känt är visat sig fullständigt misslyckade, särskilt på den grunden,

att, när priset sänktes, konsumtionen blev större än som motsvarades

av den givna tillgången. Först genom att reglera konsumtionen har

man lyckats finna en tillfredsställande lösning på svårigheterna.

Att genom strafflagstiftning söka nedpressa de på den fria marknaden

uppkomna priserna får sålunda anses såsom en olöslig uppgift.

Detta innebär icke, att under alla förhållanden priset bör helt lämnas

åt sig självt och jämvikten på marknaden upprätthållas enbart genom

dess reglerande inflytande. Genom priset kan visserligen städse efterfrågan

avpassas efter tillgången, men detta kan ske på ett sätt, som

är föga lämpligt ur social synpunkt. De, som genom en prisstegring

tvingas att inskränka sin konsumtion, äro nämligen de mindre bemedlade

klasserna, medan de förmögnares efterfrågan förblir tämligen oförändrad

även vid ganska betydande prisstegringar.

Att undanröja dessa olägenheter torde för närvarande ej kunna

ske på annat sätt än genom att tvinga jämväl de förmögnare att inskränka

sin konsumtion och därigenom få jämvikt mellan tillgång

och efterfrågan vid ett så lågt pris, som är erforderligt för att varan

skall bliva tillgänglig även för de mindre bemedlade. Åtgärder i denna

riktning hava vidtagits i Tyskland genom införande av kortsystem för

ett antal viktigare livsmedel.

En liknande åtgärd kan i Sverige Konungens befallningshavande

vidtaga enligt den 31 maj utkommen lag om fastställande av högsta pris

& vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden m. m. Konungens befallningshavande kan nämligen,

då Konungen förklarat utomordentliga, av krig föranledda för
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

hållanden vara för handen, för kommun eller del av kommun föreskriva,

att vid detaljhandel med livsmedel, foder för kreatur eller vara,

som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft,

ej mer än viss angiven myckenhet av varan må på en gång eller under

viss tid säljas till samme förbrukare eller samma hushåll. Sådan föreskrift

kan ock innehålla förbud mot att sälja av viss sådan vara annorledes

än mot avlämnande av skriftliga, av livsmedelsnämnd utfärdade

anvisningar.

Ett än mera effektivt men också betydligt mera ingripande stadgande

innehåller det av Kungl. Maj:t jämväl till innevarande års riksdag

framlagda förslaget till lag om förfogande av viss egendom ° vid krig,

krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhallanden. )

Finnes med hänsyn till sådana förhållanden, att genom fri föryttring

eller förbrukning av vara, som är av betydelse för det allmänna, svårighet

kan uppstå att tillgodose allmänt behov, är innehavare av varan,

om den uppenbarligen ej är för honom eller hans hushåll oundgängligen

behövlig, pliktig att, där Konungen så förordnar, mot ersättning

avstå varan till kronan.

Härigenom är möjlighet given till en reglering av konsumtionen

av ännu mera ingående art än genom kortsystem.

Hur ingripande en sådan åtgärd som den senast omförmälda än

kan göras, om så kräves, har den dock en elasticitet, som möjliggör

att lämpa den även efter relativt gynnsamma förhållanden. Så är däremot

icke förhållandet med den strafflagstiftning mot oskäliga priser,

som ovan behandlats.

Det bör därför i detta samband erinras om ett annat förhållande,

som gör att en sådan strafflagstiftning synes föga påkallad i vårt land.

Det är att märka, att de enda länder, där man sökt giva någon effekt

åt en dylik lagstiftning, äro Tyskland och Österrike. Just i dessa länder

äro emellertid som bekant på grund av utrikeshandelns hämmande

alldeles speciella förhållanden rådande. När man där tillgripit en lagstiftning

av dylik art, så beror detta på att man befinner sig i ett rent

nödläge, där även de yttersta medel försökas, ofta kanske huvudsakligen

för att inverka lugnande på den allmänna opinionen.

I vårt land ställa sig emellertid förhållandena i detta avseende

annorlunda. Sverige befinner sig nämligen med hänsyn till priserna på

livsförnödenheter i ett i jämförelse med andra länder ganska gynnsamt

läge.

r) Förslaget har antagits av riksdagen och lag i ämnet har utkommit den 10 juni 1916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 367.

Kriget har på världsmarknaden medfört en prisstegring, som antagit

oerhörda proportioner. Vid bedömandet av prisutvecklingen i

vårt land kan man ej underlåta att taga hänsyn till detta förhållande.

I vilken omfattning den internationella prisnivån förskjutits framgår

tydligast av Sauerbecks och Economists kända statistiska serier över

grosshandelspriserna i England. Dessa visa följande siffror:

1914

Economist

Sauerbeck

1915

Economist

Sauerbeck

Juni...............

... 115.9

81.2

Juni .............

147.7

106.4

Juli

116.6

82.4

Juli .............

.. 149.)

106.4

Augusti..........

122.6

87.9

Augusti........

. 149.8

107

September ...

126.4

89.3

September ...

151.6

107.8

Oktober ......

124.2

89.8

Oktober .......

153.2

no

November

125.5

88.8

November ...

159.1

113.1

December ...

. 127.3

91.6

December

165.1

118.4

1915

1916

Januari.........

. 136.5

96.4

Januari........

.. 174.5

123.6

Februari.......

.. 142.3

100.9

Februari .......

182.2

127

Mars .............

.. 150.2

103.7

Mars ...........

.. 182.4

130.4

April ..........

.. 151.2

105.9

April .............

.. 190.5

_

Maj ..............

. 151.2

107.2

Economists index har sålunda stigit från omkring 116 vid krigsutbrottet

till över 190, d. v. s. med 64 procent. Sauerbecks serier

visar till och med mars 1916 en stegring från cirka 82 till över 130,

motsvarande 59 procent.

Det är uppenbart, att vårt land lika litet som andra länder

kunnat undgå att beröras av en dylik prisrevolution, som med all

säkerhet är den våldsammaste, som någonsin förekommit på världsmarknaden.

Uppgiften för vårt land kan ej bliva annan än att i den

mån det är praktiskt möjligt söka modifiera verkningarna därav.

I vad mån detta lyckats beträffande den totala prisnivån är icke

möjiigt bedöma, då i vårt land ingen allmän prisstatistik finnes. Däremot

kan man med tämligen stor säkerhet följa prisutvecklingen för

den varugrupp, som i detta samband är den viktigaste, nämligen livsmedlen.

Den bästa statistiken över livsmedelsprisens stegring föreligger

för England, och det är även av största intresse att få en jämförelse

till stånd med detta land, som är centrum för hela världens livsmedels
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

marknad. Den med vår egen närmast jämförbara statistiken finnes i

den av Board of Träde utgivna La BORR Gazette. Siffrorna avse genomsnittspriser

i detaljhandeln för livsmedel, vägda efter sin relativa betydelse

i hushållet. Den motsvarande statistiken över livsmedelspriserna

i detaljhandeln för vårt land, som publiceras av Socialstyrelsen i

Sociala Meddelanden, är visserligen icke direkt jämförbar med Board

of Trades statistik, då uppgifterna icke sammanföras till ett enhetligt

indextal. Ett dylikt har emellertid här konstruerats genom uträknandet

av ett gemensamt indextal för följande varor:

1. Animaliska livsmedel: oskummad mjölk, bordsmör, växtmargarin,

ägg, färskt nötkött (dubbelräknat), salt fläsk och salt sill.

2. Vegetabiliska livsmedel: ärter, vetemjöl, rågmjöl, rågsikt, havregryn,

risgryn, potatis (dubbelräknat), kaffe och socker.

Det sålunda erhållna indextalet kommer visserligen ej att fullt

motsvara det engelska, då delvis andra varor ingå och då vågning ej

skett mer än i ett par fall. De båda siffrorna torde dock få anses

vara någorlunda jämförbara. Resultatet ter sig på följande sätt.

1914

England

Sverige

England

Sverige

September ......

no

108

Augusti............

..... 134

133

Oktober

...... 112

112

September ......

...... 135

130

November

....... 113

116

Oktober............

..... 140

129

December.......

116

118

November ......

..... 141

132

December ......

...... 144

133

1915

Januari...........

....... 118

120

Februari ........

....... 122

123

1910

Mars.................

....... 124

126

Januari

...... 145

134

April ..............

....... 124

130

Februari .........

...... 146.5

134

Maj .................

....... 126

131

Mars..................

..... 148

133

Juni.................

132

130

April ...............

...... 149

—

Juli

....... 132.5

132

Maj .................

..... 155

—

Det framgår härav, att prisstegringen på livsmedel förlöpte tämligen

jämnt i Sverige och England ända till hösten 1915, sålunda

under något mer än det första krigsåret. Sedan dess har emellertid

utvecklingen undergått en väsentlig förändring.

I England inträder med hösten 1915 en stark stegring, som sedan

oabrutet fortgått och som ännu icke visat någon tendens att avtaga.

Denna prisstegring inskränker sig icke till livsmedlen. Av de siffror,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 367. 3!)

som förut anförts för den totala internationella prisnivån, framgår, att

den drabbat det stora flertalet varor och att den sålunda varit av

generell natur.

Beträffande prisutvecklingen i Sverige råder emellertid det märkliga

förhållandet, att denna väldiga våg av prisuppgång på den internationella

marknaden lämnat vårt eget land nästan alldeles oberört,

åtminstone vad livsmedlen beträffar. Livsmedelspriserna hava i stort

sett stått stilla på den punkt, som uppnåddes i april 1915, sålunda

under ungefär ett år. Den stegring, som sedan dess möjligen kan påvisas,

är i alla händelser ytterst obetydlig.

Resultatet har blivit, att medan enligt ovan angivna siffror livsmedlen

i England stigit med över hälften, så belöper sig i Sverige

stegringen till ungefär en tredjedel. Allt för stor vikt kan visserligen

icke fästas vid de precisa siffrorna på grund av materialets olika beskaffenhet.

Tendensen är emellertid fullt tydlig; man kan utan tvekan

fastslå, att livsmedlen i England stigit högst väsentligt mera än i

vårt land.

En närmare jämförelse av prisutvecklingen för olika varugrupper

försvåras av att Board of Trades statistik ej lämnar för detta ändamål

användbart material. En sammanställning av grupperna animaliska

och vegetabiliska livsmedel i Sverige, uträknade på sätt, som ovan angivits,

med motsvarande grupper i Sauerbecks statistik torde emellertid

kunna vara av intresse. 1

1. Animaliska livsmedel.

1914

England

Sverige

Juli .................

...... 101.5

100

Augusti............

...... 103.6

101

September ......

..... 101

102

Oktober...........

..... 100. i

108

November ......

98.4

112

December..........

..... 104.3

115

1915

Januari.............

..... 107.9

117

Februari ..........

..... 112.1

115

Mars..................

.... 123.7

114

April ...............

..... 125

115

Maj ...................

..... 134.5

117

England

Sverige

Juni..................

..... 127.5

121

Juli .................

..... 130.3

125

Augusti...........

..... 131.8

132

September .......

...... 129.3

135

Oktober.............

..... 123.4

142

November .......

..... 120.4

146

December .......

..... 128.1

147

1916

Januari.............

..... 127.8

145

Februari ..........

..... 137.5

145

Mars..................

..... 147.2

144

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

2. Vegetabiliska livsmedel.

1914

England'')

Sverige

England

Sverige

Juli ....................

100

100

Juni....................

143

138

Augusti...............

... 114

112

Juli ....................

146

138

September

121

113

Augusti.................

147

133

Oktober..............

120

116

September ...........

. 140

125

November .......

... 126

119

Oktober................

153

118

December .........

... 129

120

November ...........

157

120

1915

December ...........

164

121

Januari...............

.... 143

123

Februari

151

130

1916

Mars..................

.... 147

136

Januari................

. 175

122

April .............

151

142

Februari ...........

176

122

Maj

153

142

Mars......................

170

123

Beträffande

de animaliska livsmedlen framgår

sålunda,

att de

svenska siffrorna i regel hållit sig högre än de engelska. Under tiden

mars—juli 1915 var visserligen förhållandet det motsatta, men den

starka stegringen på dylika livsmedel i Sverige på hösten detta år

bragte åter de svenska siffrorna långt över Englands. Det märkliga

är emellertid att även i detta avseende en omkastning ägt rum. Från

november 1915 hava priserna på de animaliska livsmedlen i Sverige

hållit sig på en konstant eller till och med något sjunkande nivå. I

England åter har under de sista månaderna en ofantlig stegring ägt

rum. som medfört, att även för de animaliska livsmedlen prisnivån i

England stigit högre än i Sverige. Den huvudsakliga skillnaden mellan

den svenska och den engelska prisnivån ligger emellertid på de vegetabiliska

livsmedlen. Här ställa sig de svenska siffrorna särskilt efter de senaste

månadernas stora prisstegring i England ojämförligt lägre.

Givetvis måste även här försiktighet iakttagas vid dragandet av

slutsatser ur de föreliggande siffrorna på grund av vissa olikheter i

materialet; särskilt bör observeras, att de engelska siffrorna basera sig

på grosshandelspriser, men de svenska på detaljhandelspriser. I det

stora hela torde emellertid läget vara riktigt uttryckt i de ovanstående

tabellerna. De visa, att Sveriges läge, särskilt beträffande de viktiga

vegetabiliska födoämnena, är synnerligen gynnsamt i förhållande till

Englands. Enligt i Sociala Meddelanden vid olika tillfällen gjorda

sammanställningar har även i jämförelse med andra länder, jämväl våra

i) För jämförelsens skull hava Sauerbecks siffror omräknats med utgångspunkt från juli 1914.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

grannländer, de svenska siffrorna tett sig ganska gynnsamma. Detta

förhållande framgår även tydligt av de uppgifter rörande livsmedelspriserna

i olika länder, som meddelats i Statens Livsmedelskommissions

under titeln »Folienärinjens tryggande under rådande kris» utgivna årsberättelser.

Det nu sagda innebär naturligtvis icke ett förnekande av de

ökade svårigheter den allmänt rådande exceptionella dyrtiden medfört

för de mindre bemedlade jämväl i vårt land, men väl ett skäl för att

dyrtidens verkningar i Sverige icke böra föranleda ett experimenterande

med lagstiftning, vars värde är synnerligen tvivelaktigt och som man

på allvar sökt genomföra endast i två på grund av krig och isolering

särskilt hemsökta länder.

\ id sidan av det allmänna förbud mot tagandet av oskäliga priser,

som ovan diskuterats, finnas emellertid i Tyskland och Österrike samt

även i en del andra länder vissa bestämmelser med samma syftemål

men av mera inskränkt räckvidd och betydelse. I Österrike har sålunda

i förordningen av den 7 augusti 1915 påbjudits, att vid all yrkesmässig

försäljning av livsmedel och jämväl vid all försäljning av sådan

vara å torg priserna skola finnas tydligt anslagna; vidare har förbjudits

såväl att avhålla någon från att torgföra oumbärliga förnödenheter

som att uppköpa sådana varor, vilka äro på väg till torg, eller

att därstädes uppköpa dylika varor före eller efter den officiellt bestämda

torgtiden. Dessutom är det förbjudet att, för att skaffa sig

företräde framför annan köpare, överbjuda det av säljaren fordrade

priset eller, om intet pris fordrats, det dittills rådande marknadspriset.

I Tyskland kunna de lokala polismyndigheterna påbjuda anslående av

priserna i affärslokalen. Detta kan även ske genom prisprövningskommissionerna,

och dessa såväl som de lokala myndigheterna hava att

upplysa befolkningen angående prisutvecklingen och dess orsaker.

Dylika smärre åtgärder torde vara av betydelse huvudsakligen i

den mån de kunna förhindra eller mildra rent lokala störingar på livsmedelsmarknaden.

I Sverige hava i detta avseende i den nya lagen om

fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m. synnerligen omfattande

bestämmelser införts. Enligt denna lag har Konungens befallningshavande,

förutom rätt att, på förslag av livsmedelsnämnd,

kommunalnämnd eller magistrat eller eljest, för detaljhandeln fastställa

kommunala maximipriser för livsmedel, kreatursfoder och för vara, som

är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, jämväl

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 320 höft. (Nr 367.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 367.

befogenhet att under samma omständigheter och för samma slag av

varor meddela särskilda föreskrifter angående skyldighet för handlande

att i eller vid försäljningslokalen hava uppsatt anslag med prisuppgifter

av viss beskaffenhet, varjämte samma myndighet har rätt att

meddela annan dylik föreskrift, som kan vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara. Genom de sålunda föreslagna bestämmelserna'' erhålla

myndigheterna en så vittgående befogenhet att ingripa mot lokala

prisstegringar, att ytterligare stadganden med samma syfte torde få

anses vara överflödiga.

* *

*

Yad härefter beträffar den ifrågasatta strafflagstiftningen mot

samhällsskadligt konstlat åstadkommande av knapphet på förnödenheter, har,

såsom förut nämnts, de straffstadganden, vilka i utlandet riktats mot

dylikt förfarande, hittills ej visat sig besitta någon högre grad av

effektivitet. Tillämpning av sådana straffbestämmelser har endast i

undantagsfall förekommit och att blotta tillvaron av lagstiftningen

ifråga skulle i någon avsevärd mån inverkat, synes ej framgå av vad

därom kunnat inhämtas.

Den utländska strafflagstiftningen i detta ämne har företrädesvis

vänt sig mot lagring av vissa förnödenheter och avser dels lagring över

huvud, dels lagring såsom medel att åstadkomma prisstegring. Vid

sidan av dessa straffbestämmelser förekomma även straffstadganden mot

andra, mindre betydelsefulla åtgärder, vilka medföra knapphet på förnödenheter.

I den schweiziska förordningen av den 10 augusti 1914 stadgas

straff för den, som i avsikt att begagna en prisstegring till att gorå

affärsvinst inom landet uppköper näringsmedel eller andra oumbärliga

förnödenheter, som avsevärt överstiga den köpandes vanliga affärs- eller

hushållsbehov. Den 18 april 1916 utfärdades en omarbetad bestämmelse

i ämnet, enligt vilken straffstadgandet skulle gälla den, som i

avsikt, varom ovan förmäles, inköper näringsmedel eller andra oumbärliga

förnödenheter för att, om också endast under kortare tid,

undandraga förnödenheterna från den användning, för vilken de enligt

deras beskaffenhet äro bestämda.

Lagring är således straffbar oberoende av om åtgärden föranlett

prisstegring eller avsett att åstadkomma en dylik. Bestämmelsen avser

icke producenter. Vidare bör anmärkas, att lagring i ändamål,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 337-

»om ovan sägs, straffas, även om den lagrande icke åsyftat att göra

sådan oskälig vinst, som förutsättes i förordningens bestämmelse om

straff för fordrande av oskäliga priser.

Närmast denna förordning ifråga om långt gående bestämmelse!- står den danska kungörelsen av den 15 juli 1915, som förbjuder, att

dansk spannmål (omalen eller malen) eller danska fodervaror inköpas

eller lagras i Danmark för utländsk räkning eller i övrigt under sådana

förhållanden, att varorna undandragas den inhemska förbrukningen.

Huruvida för straffbarheten förutsättes, att undandragandet skall

avse all framtid och således det lagrade förrådet vara förlorat för den

inhemska konsumtionen, synes tvivelaktigt. Särskilt på grund av

sammanställningen med lagring för utländsk räkning synes en sådan

tolkning möjlig. Stadgandet torde dock avse även temporär lagring

och är följaktligen av synnerlig vittgående beskaffenhet, då således

andra förutsättningar för straffbarheten än själva lagringsåtgärden ej

uppställts.

Någon tillämpning av de schweiziska och danska stadgandena

har icke förekommit.

I den tyska förordningen av den 23 juli 1915 förekomma dels eu

särskild föreskrift om lagring, dels eu allmän bestämmelse om åtgärder,

vilka kunna åstadkomma prisstegring.

I förstnämnda avseende straffas den, som, i avsikt att genom

föryttring gorå en oskälig vinst, innehåller för det dagliga behovet

erforderliga och för föryttring producerade eller förvärvade förnödenheter,

särskilt närings- eller fodermedel av varje slag, råvaror samt

bränsle och lyse ävensom krigsförnödenheter.

Vid en jämförelse med de schweiziska och danska lagarna framträder

den tyska bestämmelsens begränsning. Såsom förutsättning för

straffskyldighet stadgas i tyska lagen avsikt att genom lagringen erhålla

en oskälig vinst. Spekulativ lagring i syfte att erhålla allenast

en skälig vinst är således, i motsats till vad fallet är i den schweiziska

och danska lagstiftningen, undantagen från straff. Därigenom har

ifrågavarande bestämmelse i Tyskland väsentligen erhållit karaktären

av en förberedelsehandling till sådant tagande av oskäligt pris, som

förut i den tyska förordningen förklarats i och för sig straffbart.

Beträffande härefter den allmänna bestämmelsen rörande åtgärder,

vilka äro ägnade att åstadkomma prisstegring, stadgar den tyska förordningen

straff för den, som, i syfte att stegra priset på ovannämnda

förnödenheter, förstör lager, inskränker produktionen av förnödenheterna

eller handeln därmed eller företager andra illojala manipulationer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kurtjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

Straffet avser alltså i allmänhet åtgärder, företagna i syfte att stegra

priset, utan hänsyn till om åtgärden varit objektivt ägnad att verka

i sådan riktning och riktar sig mot såväl handlande som producentei.

Dessa straffas vidare oberoende av om de för egen del åsyftat oskälig

eller skälig vinst. De i lagen uttryckligen omnämnda exemplen, nämligen

förstörande av lager och avsiktligt begränsande av produktion

och handel, äro samtliga av beskaffenhet att åstadkomma knapphet i

tillgången på eller utbudet av varan.

Även i Österrike förekomma förbud mot åstadkommande av knapphet

på förnödenheter, varigenom prisstegring kan uppkomma. Enligt

förut omförmälda förordning av den 7 augusti 1915 straffas dels den

som uppköper oumbärliga förnödenheter eller inskränker produktionen

av sådana eller handeln därmed i syfte att driva upp priset till oskälig

höjd, dels den, som skadar, förstör eller gör värdelösa sådana förnödenheter

i syfte att minska utbud därav å marknaden. Huvudbestämmelsen

om uppköp och lagring är alltså såtillvida mera begränsad, att

dessa åtgärder straff as endast om syftet är att stegra priset till oskälig

höjd. Däremot straffas förstörande och därmed likställda handlingar

oberoende av (bevisligt) syfte att överhuvud påverka priset å lörnödenheterna

ifråga.

Genom lag den 20 april 1916 har jämväl i Frankrike straffbelagts

åtgärder, som åstadkomma prisstegring. Den ursprungligen föreslagna

bestämmelsen avsåg uteslutande lagring, men utvidgades imder förhandlingarne

i deputeradekammaren att omfatta åtgärder i allmänhet

av beskaffenhet att verka i ovannämnda riktning. Enligt det första,

av vederbörande utskott i samförstånd med regeringen framlagda förslaget

straffades den, som i syfte att framkalla prisstegring från marknaden

undanhölle närings- eller fodermedel, råvaror, lantmannaprodukter,

bränsle, lyse eller krigsföniödenketer, vilka gärningsmannen inköpt

i och för återförsäljning. Under överläggningen i kammaren anfördes såsom

exempel på missbruk av detta slag partiköp av vissa grönsaker, varigenom

i den ena kommunen efter den andra uppköpts samtliga tillgängliga

förråd. Förslaget ansågs emellertid icke tillfyllest och bestämmelsen

förändrades därför att omfatta åtgärder i allmänhet av

beskaffenhet att förorsaka prisstegring. I sin slutliga lydelse avser

lagen en var. som i och för otillåten spekulation, d. v. s. spekulation,

som icke är rättfärdigad genom behovet av proviantera eller av ett

legitimt betryggande av industriens eller handelns behov, åstadkommer

eller söker åstadkomma förhöjning av priset på livsförnödenheter eller

andra varor utöver det pris, som skulle hava inträtt i händelse av eu

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Jurnal. Muj.in Nåd. Proposition Nr 367.

naturlig och fri konkurrens. Å ena sidan omfattar denna lydelse till

skillnad från förenämnda förslag varje åtgärd av nyss angiven beskaffenhet,

även om densamma icke har karaktären av ett undanhållande av

varor från marknaden, och avser dessutom icke blott handlande utan

även producenter. Å andra sidan straffas lagring allenast för så vitt

den innebär ett orsakande av prisstegring eller försök därtill. På grund

av sin obestämda avfattning blev den slutliga bestämmelsen antagen i

deputeradekammaren först efter en livlig opposition. Bland annat

framhölls den faran, att huvudsakligen smärre detaljhandlare skulle

komma att straffas, under det att de större företagarna alltid skulle

kunna till sitt fredande åberopa de i lagen omnämnda undantagsfallen.

Vidare underströks med skärpa svårigheten för att icke säga omöjligheten

att avgöra, vad som i det särskilda fallet utgör »ett legitimt

betryggande av industriens och handelns behov». En lagring skulle ur

denna synpunkt bliva rättsenlig, därest den lagrande riktigt beräknat

den framtida tillgången, men icke blott ekonomiskt förlustbringande

utan även straffbar, om han i samma avseende missräknat sig. Även

har en författare i l’Ec0N0MISTE FEANQAIS givit uttryck åt den uppfattningen,

att bestämmelsen med all sannolikhet komme att bliva omöjlig

att tillämpa och på grund därav ineffektiv.1)

De stadgande!! av ifrågavarande art, som finnas i den utländska

lagstiftningen, hava, även där en längre tids erfarenhet kan åberopas,

endast i undantagsfall föranlett fällande dom. Närmaste anledningen

torde vara den i debatten rörande den franska lagen framhävda svårigheten

att åstadkomma en lagbestämmelse med erforderlig skärpa.

Denna svårighet har sin grund i arten av de företeelser man vill genom

strafflagstiftningen hämma. Deras skiftande beskaffenhet gör, att de

icke låta fånga sig i en strafflagsformel.

Ett samhällsskadligt konstlat åstadkommande av knapphet på

förnödenheter föreligger främst vid vissa fall av lagring. Men lagring

i tid av knapphet kan ock vara ett oundgängligt led i folkhushållningen

till förebyggande av än större knapphet i framtiden. Lagringens

samhälleliga nytta i dylika fall beror av, om den lagrande räknar rätt

däri, att knappheten i framtiden skall bliva större. Exempel på lagring,

som under alla omständigheter uppenbarligen är samhällsskadlig,

är åter det fall, då lagringen allenast utgör ett led i försök att genom

1) Den ovan omförmäida finsna författningen straffar den som ingår överenskommelse av

något slag eller använder andra medel för att på konstlat sätt höja priserna på förut angivna

varor och artiklar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

begränsning av utbudet hålla priset på en högre nivå än som betingas

av det faktiska förhållandet mellan tillgången och efterfrågan. Att

skilja mellan lagring, som företages i det ena eller andra syftet, torde

emellertid i regel vara förenat med mycket stora svårigheter.

Yad nu sagts om lagring gäller även om vissa andra i den utländska

lagstiftningen uppmärksammade åtgärder, som äro ägnade att

åstadkomma knapphet på förnödenheter. De kunna avse uppdrivande

av priserna, men de kunna ock lätteligen försvaras ur synpunkter,

vilkas berättigande är svårt att underkänna utan en ingående kunskap

om de därmed sammanhängande ekonomiska detaljerna. Så är fallet

med inskränkning av produktionen. Åven beträffande förstörande av

förråd, vilket i en del länder straffbelagts, torde samma förhållande

få anses gälla. Att man velat skydda sig mot en så paradoxal åtgärd

beror därpå, att ett dylikt handlingssätt kan vara vinstgivande i det

fall, då tillgången är given. Det är då möjligt att genom förstörande

av någon del av ett förråd höja priset så mycket, att vinsten vid försäljningen

av den återstående delen blir större, än om hela förrådet

försålts till ett lägre pris. För att nå detta mål är emellertid ej nödvändigt,

att den överblivna delen förstöres. En dylik direkt förstöring*

torde ock knappast förekomma i nämnvärd utsträckning. Det ovan berörda

förfaringssättet torde i stället, där det är av någon praktisk

betydelse, taga den formen, att en del av förrådet, i stället för att

förstöras, kommer till någon ekonomiskt mindre givande användning,

såsom då brödsäd och för människoföda lämplig potatis användes till

utfodring av kreatur. I dylika fall torde emellertid vara synnerligen

svårt att avgöra, var gränsen går mellan ett lojalt och ett illojalt

handlingssätt.

Den omständigheten att spekulativ lagring eller andra åtgärder,

som medföra en temporär eller stadigvarande begränsning av utbudet,

under vissa omständigheter måste betecknas såsom fullt lojala eller till

och med samhällsgagneliga, men under andra förhållanden äro samhällsskadliga,

har, såsom framgår av den ovan avgivna redogörelsen för den

utländska lagstiftningen, medfört att lagstiftaren i regel ansett sig

nödsakad att knyta straffbeläggandet vid vissa mer eller mindre inskränkande

förutsättningar. Den tyska lagstiftningen förutsätter sålunda

syfte att genom den lagrade varans föryttring göra en oskälig vinst

eller, vid förstörande av förråd eller inskränkning i produktion eller

handel, avsikt att därigenom stegra priserna. Den österrikiska lagstiftningen

stadgar såsom förutsättning för straff vid förstörande, att

inskränkning i utbudet därmed åsyftas, och. vid uppköp eller inskränk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:(tf Nåd. Proposition Nr H(i7.

ning i produktion eller handel, att avsikten är att driva upp priserna

till en oskälig höjd. I båda ländernas lagstiftning förutsättes alltså

en utredning om syftet, som kan bliva vansklig nog, och därtill komma

de förut berörda svårigheterna att bestämma vad som är oskälig vinst

eller oskälig höjd på priset. Den franska lagstiftningen har lagt tyngdpunkten

på frågan huruvida spekulationen är att anse såsom otillåten

d. v. s. ej rättfärdigad av legitima behov och tydligen ansett att detta

innebure en presumtion i avseende på syftet. Emellertid har därigenom

utredningssvårigheterna ej i någon män minskats. Att bedöma, var

gränsen går mellan straffvärda och icke straffvärda åtgärder av ifrågavarande

slag synes lika svårt vare sig man väljer den ena eller den

andra utvägen.

Ej heller undvikas svårigheterna genom att, såsom skett i Schweiz

och till synes även Danmark, lagring rätt och slätt förbjudits. Tillämpning

av dessa drakoniska bestämmelser har väl icke på allvar ifrågasatts

beträffande lagring av samhällsgagnelig natur, och ett bedömande

av de olika fallen av lagring hava därför ej heller genom eu sådan

bestämmelse kunnat undvikas.

Det nu sagda synes kunna utgöra eu förklaring till, att de i utlandet

förekommande straffstadgandena mot företeelser av ifrågavarande

slag i så ringa utsträckning som skett kommit till användning.1)

ö Sedan de sakkunnigas utredning avlämnats, har underrättelse inkommit, alt den österrikiska

bestämmelsen om sträf! för den, som uppköper oumbärliga förnödenheter för att driva

deras pris till oskälig höjd, i en del fall använts mot vad man ansett vara skadlig mellanhandel.

1 ett liögstadomstolsutslag av den 21 februari 1916 yttras härom bl. a.: »1 överensslämmelse med

andemeningen i förordningen den 7 augusti 1915 är icke den organiskt nödvändiga mellanhandeln,

vars huvuduppgift är att föra varan från producenten eller grosshandlanden till detaljhandlanden

eller konsumenten, i allmänhet förbjuden. Endast den mellanhandel, som är för folkhushållningen

varken nödvändig eller nyttig, bör förhindras av det välgrundade skälet, alt priset på varan stiger

med antalet mellanhänder, som avsluta affärer rörande densamma — :—:. I korthet sagt: mellanhandel

i form av rena spekulationsaffärer, vilken framkallar konstlade prisfluktuationer, som icke med

nödvändighet betingas av förhållandet mellan tillgång och efterfrågan, och därigenom skadar konsumenten

och medelbart även staten och dess försvarskraft, är såsom en elakartad utväxt på

handeln förbjuden och straffbar.» I enlighet härmed har förordningens ifrågavarande stadgande

tolkats så att däri fordrad avsikt att driva priset till en oskälig höjd ansetts föreligga, då köparen

förvärvat varan endast i ändamål att spekulera i prisstegring. Man har nämligen ansett, att genom

att. varan passerar köpare, som förvärvar densamma i nu nämnda avsikt och således i tanke att

höja dess pris vid försäljningen, priset på varan stegras så alt detsamma måste betecknas såsom

oskäligt i förhållande till det pris den skulle betingat, om icke sådant spekulationsköp ägt rum

Man har således undvikit svårigheten att bestämma prisets oskälighet genom jämförelse med självkostnaden

och i stället utgått från spekulationsköpets obehövlighet ur folkhushållningens synpunkt

och den därav beroende onödigheten i den med köpet förenade prisstegringen samt satt likhetstecken

däremellan och oskäligheten. Vid avgörandet av den svåra frågan, om spekulationsköp av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

I Sverige torde hittills under krigstiden ett samhällsskadligt

konstlat åstadkommande av knapphet på förnödenheter icke hava försökts

i större utsträckning — om man ej vill därunder inbegripa de

uppköp och uppläggande av exportförbjudna varor, som ägt rum i förhoppning

om exportlicensers beviljande — men detta förhållande innebär

givetvis ej någon säkerhet för, att landet under den återstående

delen avs kriget skulle vara befriat från dylika företeelsers förekomst i

större skala.

Trots de svårigheter, som föreligga för att, såsom grundval för

8traffstadganden, i allmänna drag angiva skillnaden mellan samhällsskadliga

och icke samhällsskadliga åtgärder av ifrågavarande slag samt

att med stöd härav i praktiken bedöma de enskilda tallen, trots de

farhågor, som måste förefinnas för att grovt verkande straffstadganden

av nu berörd art skola hämma jämväl för folkhushållningen oundgängliga

åtgärder och trots de föga uppmuntrande erfarenheterna från till - lämpningen utomlands, skulle därför, om ej annat medel förelåge, möjligen

ett försök böra göras att åstadkomma en lagstiftning mot samhällsskadlig

spekulativ lagring och andra dylika åtgärder för åstadkommande

av knapphet på förnödenheter.

Emellertid torde ett betydligt smidigare och i föreliggande fall

effektivare medel finnas än beläggande med straff.

Det ovannämnda förslaget till lag om förfogande över viss egendom

vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden, som Kungl. Maj:t förelagt riksdagen till antagande, innehåller

som förut nämnts en synnerligen vidsträckt befogenhet för

Konungen att förordna om expropriation. Denna befogenhet skall enligt

förslaget inträda även i det fall att svårighet kan uppstå att tillgodose

allmänt behov därigenom att vara, som är av betydelse för det

allmänna, undanhålles från förbrukning. Är varan uppenbarligen ej

för innehavaren eller hans hushåll oundgängligen behövlig, skall han

vara pliktig att, där Konungen så förordnar, mot ersättning avstå varan

till kronan. !)

nu nämnda beskaffenhet förelegat, har man ansett avseende höra fastas särskilt vid de förhållanden,

under vilka köpet avslutats, såsom då varor (ofta av vitt skilda slag) inköpts utan påvisbart

behov i sådan mängd att köparens ekonomiska ställning uteslutit möjligheten av kontant betalning,

då vidare köparen saknat kännedom om varubranschen eller hans sysselsättning i övrigt föranlett

antagande att endast spekulationsköp av ifrågavarande slag förelegat eller då platsen för avtalets

ingående varit misstänkt, (i Wien finnas särskilda kaféer, där dylika avtal företrädesvis uppgöras)

etc.

3) Log i ämnet utkommen den 10 juni 1916.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 367.

Därigenom skulle möjlighet givas, att, där förhållandet mellan

utbud och efterfrågan förskjutits genom åtgärder i prisuppdrivningssyfte

av ovan angivet slag, utjämna förhållandet genom att i marknaden

utsläppa de med stöd av ovan omförmälda befogenhet exproprierade

varorna.

Har maximipris åsatts viss vara, föreligger dessutom möjlighet att

låta tvångsförsälja varan till det fastställda priset, minskat, där på

grund av särskilda omständigheter så finnes skäligt, med högst tio

procent.

Nu berörda åtgärder kunna givetvis ej tillgripas i händelse av

ett plötsligt förstörande utan omsvep av ett varuförråd, men någon

anledning att i särskild lagstiftning söka säkerställa sig mot dylika

tänkta, hittills i vårt land ej förekomna och antagligen med verkligheten

litet överensstämmande fall synes ej föreligga.

* afc

*

Såsom en sammanfattning av det resultat, vartill de sakkunniga

vid den anbefallda utredningen kommit, torde alltså kunna anföras, att

en lagstiftning i den ifrågasatta riktningen antagligen skulle bliva utan

verkan för det åsyftade ändamålet och möjligen kunna medföra ett

skadligt hämmande av nyttiga ekonomiska åtgärder, samt att de medel,

varöver de administrativa myndigheterna redan förfoga eller enligt av

Kungl. Maj:t redan för riksdagen framlagda lagförslag skulle komma

att förfoga för åtgärder mot ett samhällsskadligt konstlat åstadkommande

av knapphet på förnödenheter eller begagnande av sådan knapphet,

synas med hänsyn till såväl effektivitet som frånvaro av skadliga

biverkningar avgjort vara att föredraga framför den ifrågasatta strafflagstiftningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 320 höft. (Nr 367.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

Bil C.

Till Körningen.

I en till statens livsmedelskommission i slutet av år 1915 överlämnad

P. M. rörande vissa önskemål angående de kommunala myndigheternas

befogenheter med avseende på livsmedelsprisernas reglering under

rådande kristid hade svenska stadsförbundets livsmedelskommitté bland

annat väckt förslag rörande lagstadgande om förbud mot bedrivande av

ocker vid handeln med livsförnödenheter.

Det sålunda föreslagna lagstadgandet var av följande lydelse:

»Var, som vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig,

eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden,

håller i § 1 omförmäld vara1) till salu för pris, som är väsentligt

högre än förhållandena påkalla, varde, där han dymedelst söker bereda

sia- oskälig; vinst, dömd till böter från och med 100 till och med 10,000

o ö 7

kronor.

Till enahanda ansvar vare den förfallen, vilken under i första

stycket nämnda förhållanden, i avsikt att därigenom bereda sig oskälig

vinst, från förbrukning undanhåller i § 1 omförmäld vara1, som uppenbarligen

ej är för honom eller hans hushåll oundgängligen behövlig».

Statens livsmedelskommission, som i yttrande till chefen för jordbruksdepartementet

den 22 januari 1916 avgav utlåtande över här berörda

P. M., uttalade därvid beträffande nyss åberopade förslag, att

kommissionen, som ägnat denna fråga stor uppmärksamhet, i en tidigare

redaktion av sitt samtidigt överlämnade lagförslag angående förhindrande

av oskälig prisstegring och om andra åtgärder för folknäringens

tillgodoseende vid krig eller krigsfara med mera, infört bestämmelser

jämväl i angivna syfte, men hade kommissionen funnit lämpligt

låta dessa stadganden utgå, sedan statsrådet och chefen för justitie
ij

Har avsedda varor voro livsmedel, foder för kreatur, vara, som vore avsedd att genom

sin förbränning alstra varme, ljus eller kraft, beklBdnadsvara eller annan dylik förnödenhet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma):ts Nåd. Proposition Nr 3(>7. 51

departementet jämlikt nådigt bemyndigande den 7 december 1015 tillkallat

sakkunniga för att inom nämnda departement biträda vid verkställande

av utredning i bland annat nämnda hänseende samt utarbeta

do laglörslag, vartill utredningen kunde föranleda. Kommissionen framhöll

emellertid, att eu etter förhållandena avpassad dylik lagstiftning

syntes kommissionen vara ett nödvändigt komplement till den utvidgade

kristidslagstiftning, som kommissionen föreslagit, och sålunda borde

komma till stånd samtidigt med denna.

Den nu åberopade inom justitiedepartementet verkställda utredningen

överlämnades den 31 maj 1916. Utredningen avsåg undersökning,

huruvida icke ett samhällsskadligt konstlat åstadkommande av

knapphet på förnödenheter eller begagnande av sådan knapphet kunde

och borde under vissa omständigheter beläggas med straff. Såsom eu

sammanfattning av de resultat, vartill de sakkunniga vid den anbefallda

utredningen kommit, anförde de, att en lagstiftning i den ifrågasatta

riktningen antagligen skulle bliva utan verkan för "det åsyftade ändamålet

och möjligen kunna medföra ett skadligt hämmande av nyttiga

ekonomiska åtgärder samt att de medel, varöver de administrativa myndigheterna

redan förfogade eller enligt av Eders Kungl. Maj:t då redan

för riksdagen framlagda lagförslag skulle komma att förfoga för åtgärder

i antytt syfte, med hänsyn till såväl effektiviteten som frånvaro av

skadliga biverkningar avgjort syntes vara att föredraga framför den

i frågas åtta s träff 1 agsti ftningen.

Det lagförslag, som härovan åsyftades eller förslaget till lag om

förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara etc., blev sedermera

av riksdagen godkänt. Den nu snart ettåriga erfarenheten rörande

denna lags tillämpning torde emellertid ha givit vid handen, att den

icke vant ett tillräckligt effektivt vapen för motverkande av sådana åtgärder

i den fria marknaden, varigenom en oskälig prisstegring å vissa

förnödenheter kunnat avägabringas. Visserligen har en dylik prisstegring

med hjälp av nämnda lagstiftning kunnat hämmas beträffande

sådana varor, vilka jämlikt lagens bestämmelser bragts under det allmännas

disposition. Men dels har lagens verkan sålunda begränsats

till det fåtal varor, för vilka en sådan åtgärd ansetts böra ifrågakomma,

dels har ock en sådan verkan icke kunnat göras effektiv tidigare än

från den tidpunkt räknat, då här berörda varor lagts under beslag.

Ett betydande antal viktiga varor ha sålunda icke kunnat nås med

denna lagstiftning och även å sådana förnödenheter, över vilka förfogats

för det allmännas räkning, har prisstegringen kunnat fortgå

ohämmad, ända till dess att beslaget trätt i kraft.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 367.

Gällande maximiprislagstiftning, vilken i vissa avseenden är att

betrakta såsom ett komplement till förfogandelagen, giver visserligen

även en, om ock ofullkomlig, möjlighet att i förekommande fall stävja

prisuppskrnvningar. Liksom förfogandelagen tager denna. emellertid

icke sikte närmast på den speciella prisökning, som enskilda producenter

eller köpmän under utnyttjande av en tillfällig konjunktur låta

vissa varor, vilka äro i deras besittning, undergå. Det har synnerligen

ofta under särskilt det sista året visat sig, att en dylik prisökning, som

omfattat vida mera än eu rimlig vinst utöver varans anskaffningskostnad,

blivit av stor och ödesdiger betydelse för varans prisbildning även

inom övriga marknadsområden än de, som närmast berörts av den enskildes

åtgöranden.

Det synes med hänsyn härtill vara synnerligen önskvärt att erhålla

en i dessa avseenden supplerande lagstiftning, varigenom,, såvitt

detta över huvud genom lagens inverkan kan nås, en prisstegring av

oskäliga mått må kunna förhindras. Detta torde under nu rådande förhållanden

vara så mycket mera nödvändigt, som en tilltagande knapphet

på flertalet förnödenheter alltmera gör sig gällande och en näraliggande

följd härav, såsom erfarenheten från det senaste året nogsamt

visar, bliver en prisnivå, vilken med eller utan anlitande av konstlade

medel understundom stegras till eu orimlig höjd. Under sådana omständigheter

torde det med fog få anses vara ett helt naturligt önskemål,

att någon trygghet skapas för, att prisen å de viktigaste förnödenheterna

icke utan tvingande skäl pressas onaturligt i höjden.

Det kan i sådant sammanhang framhållas, att man i Danmark

genom en kungörelse angående åtgärder till förebyggande av otillbörligt

utnyttjande av konjunkturerna den 1 februari 1917 stadgat förbud

mot att vid försäljning av varor vare sig från producenten, mellanhandeln

eller detaljisten beräkna en ökning av det dittills gällande

priset, som icke bevisligen kan återföras till en ökad utgift försäljaren

vid varans förvärv (framställning, köp eller omkostnader). I författningen

stadgas vidare, att en sålunda ökad utgift må medföra en motsvarande

ökning av försäljningspriset men att, därest eu vara efter den

30 januari 1917 köpts till ett pris, som innehåller en av förändrade

konjunkturer motiverad ökning, en sådan förhöjning icke må berättiga

varans fortsatta försäljning till ökat pris.

Bland de orsaker, som i vårt land framkallat såväl en ökad

knapphet som en prisstegring å inom landet tillgängliga förnödenheter,

må jämväl framhållas dels den talrika förekomsten inom olika handelsområden

av mellanhänder, vilkas verksamhet för varans fördelning bland

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

konsumenterna är helt obehövlig men däremot medför en ofta betydande,

konstlad prisstegring — särskilt bör här uppmärksammas den s. k.

kedjehandeln — dels ock den lagring för utländska köpares räkning,

vilken av olika skäl torde förekomma i en icke ringa utsträckning. I

skrivelse den 3 innevarande månad till statsrådet och chefen för finansdepartementet

har statens handelskommission fäst Eders Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet på denna fråga och föreslagit lagstiftningsåtgärder till

förhindrande av sådan lagring. Kommissionen vill för sin del icke

underlåta att i detta sammanhang understryka det synnerliga behovet,

jämväl beträffande lagring av livsförnödenheter, av stadganden i här

antydd riktning, vilka lämpligen torde kunna innefattas i den av kommissionen

här berörda lagstiftningen.

Med stöd av vad sålunda anförts vill folkhushållningskommissionen

hemställa, att Eders Kung]. Maj:t ville efter vederbörlig utredning

föranstalta om lagstiftning snarast möjligt i syfte att dels förhindra

sådan prisstegring vid handeln med livsförnödenheter, vilken föranledes

därav att vid försäljning av sådana varor beräknas mer än skälig vinst,

dels förbjuda sådan lagring av livsförnödenheter, varigenom dessa utan

tvingande skäl undanhållas den inhemska konsumtionen, dels ock slutligen

motverka förekomsten inom handeln av större antal mellanhänder

än som för varudistributionen kan befinnas oundgängligen nödvändigt.

Stockholm den 14 april 1917.

Underdånigst

HENNING ELMQUIST.

G. Lagercrantz.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

Protokoll, hållet i Kungl. Maj ds lagråd fredagen den 18 maj

1917.

Närvaran de:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 15 maj 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskäliga pris

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av revisionssekreteraren Algot Bagge.

Justitierådet von Seth anförde:

*Det kan icke förnekas, att de företeelser på förnödenhetshandelns

område, man velat träffa med förslaget, äro av synnerligen motbjudande

art, och att ett kriminaliserande av handlingar, som i vinningslystet

syfte företagas, utan hänsyn till att de motverka det allmännas

åtgärder beträffande folkhushållningen, särskilt under rådande förhållanden

måste te sig som önskligt.

Ifrågasättas kan emellertid, om det sätt, på vilket förslaget i

vissa delar söker nå nämnda företeelser, med sin imåktning icke så

mycket mot ett visst handlande som mot själva effekten, den oskäliga

prisstegringen, är ägnat att ingiva förhoppning om något resultat.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj du Nåd. Proposition Nr 367.

Att genom straffbestämmelser söka inverka på prisbildningen inom en

på ekonomisk frihet grundad folkhushållning lärer icke hava utsikt

att i nämnvärd män lyckas. De skål, som i detta och andra hänseenden

mot den ifrågasätta lagstiftningen anförts av de inom departementet

tillkallade sakkunniga, torde i stort sett kvarstå ovederlagda.

uru vansklig en lagstiftning av förevarande slag är, framgår av det

våga satt, pa vilket de i förslagets 2—4 §§ förekommande brottsbesknvningarna

mast avfattas och som gör, att desamma säkerligen

icke komma att vinna tillämpning annat än i ett fåtal fall. Om iaooaktat

det anförda anser mig icke böra avstyrka förslaget i angivna

det utlutande i den förhoppningen, att detsamma, upphöjt

lag \ erkligen skall kunna få åtminstone de moraliska verkningar

om vilka departementschefen talar. 8

Mot stadgandena i 5 § har jag däremot intet att erinra.»

r n •!?tlt|e:rädei31 Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet Plantinq(xyllenbaga

lamnade forslaget utan annan erinran än dels att den i 1%

domstolen medgivna befogenhet syntes lämpligen kunna utsträckas så,

att domstolen agde, efter ty skäligt funnes, förplikta gärningsmannen

. utgrva hela eller blott en del av det ifrågavarande värdet, och dels

att vad slutstadgandet mnehölle om giltigheten av tillstånd enligt 3 8

borde såsom överflödigt utgå. 8

lo, Justitierådet von Seth instämde i vad sålunda av lagrådets Övriga

ledamöter anmarkts beträffande 7 § och slutstadgandet.

In fidem

Erik Öländer.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 367.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

lördagen den 19 maj 1917.

Närvarande:

Hane excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet lagrådets

den 18 innevarande maj avgivna utlåtande over det den 15 i sam

månad till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa

mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda /brAaZ/a«d«n.

Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt formaide

att han låtit i förslaget vidtaga de detaljändringar, om vilka lagrådet

hemställt. Därefter uppläste föredraganden det sålunda 01«aJ^ade

förslaget samt hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regerings

formen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

STOCKHOLM. ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig för s. 1 i texten
  2. LU 1917:65 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda förhå s. 1 i texten