Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § i lagen om kyrkofond den 9 december 1910

17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:41, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § i lagen om kyrkofond den 9 december 1910

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 41.

23

Nr 41.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 6 § i lagen om kyrkofond

den 9 december 1910; given Stockholms slott den

22 december 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga närslutna förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §

i lagen om kyrkofond den 9 december 1910.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Hr 41.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § i lagen om kyrkofond

den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen om kyrkofond den 9 december

1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

6 §.

Av kyrkofonden skola utgöras:

1. --------------------

9. i den mån fondens tillgångar det medgiva, anslag, som Konungen

må finna skäligt i särskilda fall bevilja såsom bidrag till kostnad för resor

till eller från pastorat, där präst förordnats att, jämte fullgörande av

honom i annat pastorat åliggande tjänstgöring, biträda vid eller uppehålla

prästerlig befattning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ln Nåd. Proposition Nr 41.

25

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

december 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:

De år 1910 utfärdade lagarna om reglering av prästerskapets avlöning, Ai^el^d^d

om kyrkofond, om indragning till statsverket och avskrivning av präster- e § i lagen

skåpets tionde m. m. inneburo i flera hänseenden en fullständig omgestalt- omfo^Yrko''

ning av det prästerliga avlöningsväsendet. Då det år 1910 införda avlöningssystemet

var byggt på helt nya grunder, måste det erbjuda bety- ’

dande svårigheter att ordna dess tillämpning efter formerna för den kyrkliga

verksamheten, och dessa svårigheter hava gjort sig gällande ej blott

där den kyrkliga organisationen fått kvarstå i huvudsak orubbad utan

även i sådana fall, där mer eller mindre ingripande organisationsändringar

varit förbundna med avlöningssystemets genomförande. Näppeligen torde

det heller hava förväntats, att 1910 års lagstiftning, sådan den slutligen

framgick ur behandlingen hos prästlöneregleringskommittén, Kungl. Maj:t,

riksdagen och kyrkomötet, skulle vara ett i alla detaljer fullbordat helt,

som kunde någon längre tid fortbestå utan ändring. Det torde tvärtom

redan från början ha kunnat motses, att, sedan någon tids erfarenhet

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 33 höft. (Nr 40—41.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 41.

om de nya lagarnas verkningar hunnit vinnas, behov av lagändring i olika

avseenden skulle giva sig tillkänna.

Vissa smärre ändringar i berörda lagstiftning hava i själva verket under

riksdagens och allmänna kyrkomötets medverkan redan kommit till stånd.

Genom särskilda lagar den 4 april 1910 om ändrad lydelse av 27 § i lagen

om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, omändrad

lydelse av 3 § i lagen om kyrkofond den 9 december 1910 och om tillägg

till ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910 hava nämligen

nya bestämmelser meddelats angående sättet för utgörande av utgifterna

till prästerskapet i stad, som är delad i flera pastorat, och genom lag den

9 juni 1916 bär till lagen om reglering av prästerskapets avlöning fogats

ett tillägg i syfte att extraordinarie prästmän i Stockholms stad må från

och med den 1 maj 1916 komma i åtnjutande av enahanda avlöningsförmåner,

som tillkomma motsvarande befattningshavare i Uppsala stift!

Jag torde i detta sammanhang få erinra, att vissa frågor om mera

omfattande ändringar i 1910 års lagstiftning för närvarande äro föremål

för särskild utredning. Genom beslut den 1 oktober 1915 uppdrog nämligen

Kungl. Maj:t åt eu kommitté att efter verkställd utredning till Kungl.

Maj:t inkomma med utlåtande och förslag, huru förvaltningen såväl av kyrkofonden

och de särskilda kapitaltillgångar i penningar och fast egendom, vilkas

avkastning skall ingå till kyrkofonden, som även av övriga prästerliga avlöningstillgångar

lämpligen borde ordnas samt huru en verksam tillsyn

över denna förvaltning borde åvägabringas. Jag har vid föregående tillfällen

för Kungh Maj:t anmält två av denna kommitté avgivna betänkanden,

däri kommittén hemställt om vidtagande av vissa administrativa åtgärder.

Det förra av dessa betänkande^ innefattande förslag om förordnande

av kronoombud vid vissa ecklesiastika boställssyner, har redan föranlett

ett cirkulär i ärendet till samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande

och domkapitlen samt en förut i dag beslutad" framställning till riksdagen,

under det att den fråga, som behandlats i det senare betänkandet, nämligen

grunderna för beräkning av pastoraten tillkommande avkastning från

ecklesiastika boställens skogar, för närvarande är föremål för ytterligare

utredning. De förslag, som vidare kunna vara att förvänta från denna

kommitté, torde giva anledning att taga under närmare övervägande, i

vilken utsträckning ändringar böra ske i de delar av 1910 års lagstiftning,

som falla inom området av kommitténs uppdrag.

Vidare föreligga från 1915 års kyrkomöte flera framställningar om

ändring i berörda lagstiftning, och under handläggningen inom ecklesiastikdepartementet

av en del hithörande ärenden, företrädesvis frågor om lönereglering

för prästerskapet i särskilda pastorat, har uppmärksamheten blivit

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 41. 27

fäst vid åtskilliga förhållanden, som kunna göra dylika ändringar av

behovet påkallade.

Naturligt är, att de önskemål, som sålunda redan framträtt och kunna

förväntas ytterligare komma till synes, helst böra skärskådas i ett sammanhang,

varvid skälig hänsyn bör tagas såväl till löntagarnas intressen som

oek till pastoratens och det allmännas, det vill här i första hand säga

kyrkofondens, förmåga att möta stegrade krav. Om alltså en allmännare

revision av 1910 års lagstiftning bör tills vidare uppskjutas, torde dock

hinder icke böra möta att i enstaka fall, där särskilda svårigheter göra

sig gällande, taga under omprövning, huruvida icke ändring redan nu bör

ske. Det är ett dylikt fall — beträffande skjutsersättning till vissa prästerliga

befattningshavare — jag nu anhåller att få närmare omförmäla, och

jag torde därvid till en början böra redogöra för innehållet i de bestämmelser,

som för närvarande i detta avseende äro gällande.

Beträffande avlöning för extraordinarie prästmän äro bestämmelser

givna dels i 12—15 §§ samt 25 § prästlöneregleringslagen, dels ock i den

på administrativ väg utfärdade förordningen den 18 april 1914 .angående

reglering av det extraordinarie prästerskapets avlöning samt angående

gottgörelse till ordinarie präst, som mottagit förordnande att jämte egen

tjänst uppehålla annan befattning eller annan i hans tjänst biträda.

Jämlikt bestämmelserna i prästlöneregleringslagen skall extraordinarie

prästman åtnjuta — förutom adjunkts- och, i förekommande fall, vikariearvode

samt bostad och viver eller gottgörelse därför — skjuts i tjänstärenden

ävensom kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort enligt de

närmare föreskrifter, Konungen därom meddelar (12 §). Skjuts i tjänstärenden

skall tillhandahållas adjunkt av den präst, till vilkens biträde han

är anställd eller vilkens tjänst han uppehåller, eller, då tjänsten är ledig,

av den, som åtnjuter de med densamma förenade inkomster; dock beträffande

adjunkt, som är anställd såsom biträde hos annan präst, endast i

avseende å tjänsteresor, som tjänstinnehavaren åt honom anförtror (14 §

1 mom.). Kostnadsersättning till adjunkt för resa till tjänstgöringsort skall

bestridas av kyrkofonden (14 § 5 inom.). Dessa och övriga hithörande föreskrifter

skola för prästerskapet inom visst stift lända till efterrättelse, så

snart på grund av den nya prästlöneregleringslagen fastställd lönereglering

beträffande något till samma stift hörande pastorat vunnit tillämpning,

därvid likväl iakttages, att ordinarie präst, vars lön utgår enligt äldre lönereglering,

skall gottgöra hos honom anställd extraordinarie präst för resa

till tjänstgöringsorten (25 §).

I fråga om resa till tjänstgöringsort stadgas i nådiga förordningen

den 18 april 1914 — den s. k. adjunktsförordningen — att resekostnads
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Framställningar

från

domkapitlet i

LinkCping.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 41.

och traktamentsersättning för dylik resa skall utgå i enlighet med vad uti

gällande resereglemente för fjärde klassen tinnes bestämt samt att ersättningen

vid resa till första tjänstgöringsorten inom stiftet skall beräknas

från stiftsstaden och i övriga fall från den ort inom stiftet, där den

extraordinarie prästen senast tjänstgjort (1 § 4 mom.).

På grund av den rådande prästbristen har det emellertid i talrika fall

förekommit, att ordinarie prästman måst anlitas att bestrida annan prästerlig

tjänstgöring än som ålegat honom å hans egen befattning. Beträffande

den ersättning, som i dylikt fall skolat tillkomma den ordinarie prästmannen,

stadgas i prästlöneregleringslagen, att ordinarie präst, som mottagit

förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning eller

annan i hans tjänst biträda, äger att av den, som uppbär med den senare

beställningen förenade inkomster, åtnjuta gottgörelse enligt de av Konungen

meddelade föreskrifter angående beräkning av sådan gottgörelse (16 §)?

Sådana föreskrifter äro givna i adjunktsförordningen, som i förevarande

avseende innehåller, att ordinarie präst, vilken mottagit förordnande

att annan, i hans tjänst biträda, skall, om frivillig överenskommelse mellan

vederbörande icke träffas, bekomma — jämte viss kontant gottgörelse —

även skjuts i tjänstärenden (7 §) samt att ordinarie präst, som mottagit förordnande

att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning, äger åtnjuta

samma, förmåner, som enligt 7 § medgives den, vilken biträder annan i

hans tjänst, och därutöver vikariearvode enligt angivna grunder (8 §).

I en den 19 augusti 1914 dagtecknad underdånig skrivelse har domkapitlet

i Linköping anhållit, att av kyrkofonden eller andra allmänna

medel måtte beredas ersättning för, bland annat, vissa resekostnader till

ordinarie prästmän, scm jämte egen tjänst uppehållit annan befattning.

Domkapitlet har i denna skrivelse — jämte annat, som jag torde kunna

här lämna å sido — anfört följande:

Till domkapitlet både från åtskilliga ordinarie prästmän, som under månaderna

™aj—juli 1914 innehaft förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning,

inkommit framställningar om ersättning för de respektive tjänstgöringarna. Med anledning

av dessa framställningar hade uppgjorts eu domkapitlets skrivelse bifogad förteckning,

.. i vilken upptagits de särskilda ledigt)etstagarna och vikarierna samt tiden

för de särskilda ledigheterna. Tillika hade uträknats de arvoden och skjutsersättningar,

som ansetts böra tillkomma vikarierna, ävensom de belopp därav, som

med tillämpning av förut i stiftet gällande bestämmelser bort gäldas av ledighetstagarna.

Med avseende å dessa framställningar tilläte sig domkapitlet påpeka ett förhållande,

som stode i samband med de nya avlöningsbestämmelserna. Domkapitlet avsåge

här ersättningar till vikarierna för sådana genom vikarieförordnandet nödvändiggjorda

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kumjl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 41,

resor, som icke kunde inbegripas under uttrycket »skjuts i tjänstiirenden». Då domkapitlet

tolkat detta uttryck såsom innefattande allenast skjuts i tjänstärenden inom

vederbörande pastorat, kunde härtill icke hänföras de resor, som en vikarie, vilken

uppehölle egen tjänst, stundom måste företaga från sin bostad till den församling, där

han vikarierade, för hållande av gudstjänst och expedition, besökande av skolor och

sjuka samt konfirmationsundervisning. Dessa kostnader, vilka kunde uppgå till rätt

betydliga belopp, borde rättvisligen icke drabba vikarien, ty då skulle i många fall icke

mycket återstå av hans arvode för vikariatet, utan dessa resekostnader skulle egentligen

påläggas vederbörande ledighetstagare, men detta syntes domkapitlet bliva

för dem oskäligt betungande, då kostnaderna oftast hade sin grund i den rådande

prästbristen och svårigheten att i särskilda fall få vikarier från angränsande

pastorat.

I den åberopade förteckningen vore under rubriken »resor till och från tjänstgöringsorten»

upptagna poster å 587 kronor 5 öre för flertalet däri angivna prästmän.

Detta belopp avsåge just sådana extra resekostnader, varom nu nämnts.

På grund av det anförda finge domkapitlet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes

av kyrkofonden eller andra allmänna medel bereda ersättning åt vederbörande för, bland

annat, de i förteckningen upptagna resekostnaderna.

Domkapitlet har i detta sammanhang meddelat, att dylika extra resekostnader

tillförene utgått från en inom stiftet förefintlig kassa — »det

extraordinarie prästerskapets avlöningskassa» — vilken emellertid upphört

den 1 maj 1914, då den nya adjunktsförordningen börjat tillämpas inom

stiftet.

Över domkapitlets ifrågavarande framställning inhämtades underdåniga

yttranden från kronofogdarna i vederbörande fögderier samt från

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands, Jönköpings och Kalmar

län, vilka samtliga tillstyrkte bifall till framställningen.

I underdånig skrivelse den 31 december 1914, innefattande infordrat

utlåtande över en av andre komministern i Vadstena pastorat E. Tillström

gjord ansökning om, bland annat, ersättning från kyrkofonden för

resor utom pastoratet, vilka verkställts av en för Tillström förordnad vikarie,

har domkapitlet i Linköping vidare fullföljt sin i ovanberörda skrivelse

den 19 augusti 1914 gjorda framställning och därvid anfört:

Den föreliggande ansökningen från Tillström avsåge just sådana förhållanden,

som av domkapitlet påvisats i dess skrivelse den 19 augusti 1914. Sedan denna skrivelse

avlåtits till Kungl. Magt, både erfarenheten av den prästerliga tjänstgöringen

inom stiftet ytterligare ådagalagt nödvändigheten av att åtgärder från det allmännas

sida vidtoges i av domkapitlet angivet syfte. Det hade nämligen vid flera tillfallen,

då till följd av den inom stiftet rådande prästbristen vikarie å en ordinarie prästerlig

tjänst måst anskaffas från längre håll, visat sig mycket svårt, ja hart när omöjligt, att

på ett tillfredsställande sätt ordna de av tjänstgöringen betingade ekonomiska förhållandena,

särskilt beträffande kostnaderna för de extra resor, som nödvändiggjorts av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 41.

vikarieus boende och huvudsakliga tjänstgöring å ort, avlägsen från platsen för vikariatet,

i det att dels ledighetstagaren vägrat att ens i avbidan på Kungl. Maj:ts

beslut i anledning av domkapitlets framställning i ämnet förskottera och ännu mindre

att utgiva de enligt hans förmenande honom icke åliggande, av särskilda förhållanden

betingade kostnaderna för dessa extra resor och dels vikarien visat sig likgiltig för

förordnandet, därest dessa i vissa fall rätt betydande resekostnader måste gå i avräkning

på ersättningen för vikariatet.

Domkapitlet finge icke blott på det varmaste förorda bifall till den av Tillström

gjorda ansökningen, vilken i sin mån syntes ådagalägga behovet av åtgärder i av domkapitlet

förut antytt syfte, utan även anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, så snart omständigheterna

det medgåve, taga under omprövning domkapitlets i skrivelsen den 19

augusti 1914 framburna hemställan. Vid bifall till denna hemställan skulle helt visst

icke ringa lättnad uppstå vid nu rådande svårigheter att anskaffa lämpliga vikarier å

prästerliga tjänster inom Linköpings stift.

I dessa båda ärenden avgav kammarkollegium den 12 maj 1915 särskilda

underdåniga utlåtanden. Kollegium anmärkte därvid, att en viss

oklarhet förelåge i domkapitlets framställningar — vilka, såsom förut är

antytt, icke blott avsågo bidrag till gäldande av ifrågavarande reseersättningar

utan även innefattade andra yrkanden — och avstyrkte framställningarna

i deras helhet.

Skulle, yttrade kammarkollegium, i vissa fall den präst eller det stärbhus, som

haft biträde av adjunkt eller vice pastor, finnas på grund av särskilda omständigheter

vara i behov av understöd på grund av den löneminskning, som uppkomme genom

utbetalande av arvoden eller reseersättningar, torde framställning om lönetillskott böra

i varje särskilt fall göras. De föreliggande handlingarna lämnade icke material för

en undersökning, huruvida och i vad mån anledning kunde föreligga att beträffande

särskilda tjäustinnehavare tillstyrka lönetillskott på nu angivna grund.

Ytterligare en framställning i enahanda riktning som de båda i det

föregående omnämnda, men begränsad till frågan om ersättning för de

tjänsteresor, som icke ansågos hänförliga till »skjuts i tjänstärenden»,

föreligger i en underdånig skrivelse från domkapitlet i Linköping den 2

februari 1916. Efter att hava erinrat om innehållet i sin underdåniga

skrivelse den 19 augusti 1914 anför domkapitlet vidare:

Tid efter auuan hade sedermera till domkapitlet inkommit ytterligare framställningar

om ersättning till större eller mindre belopp för ifrågavarande slags extra resor.

I det längsta hade domkapitlet avvisat framställningarna under framhållande, att medel

för dylikt ändamål ej stode till domkapitlets förfogande. Slutligen hade det dock blivit

nödvändigt att åtminstone i ömmande fall komma vederbörande till hjälp. Domkapitlet

hade därför ansett sig böra i åtskilliga fall ur prästerskapets emeriti- och fattigkassa, i

avbidan på ett gynnsamt svar från Kungl. Maj:t å sin hemställan i den underdåniga

skrivelsen av den 19 augusti 1914, förskottera vissa belopp för åtskilliga extra resor,

nödvändiggjorda för uppehållande av prästerliga tjänster inom stiftet.

Dittills hade av domkapitlet i sådant avseende ur nämnda kassa förskotterats tillhopa

2,435 kronor 83 öre. Eu räkning från ett nådärsberättigat stärbhus å ifråga
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 41.

varande slags resekostnader under ett år, uppgående till C05 kronor, hade domkapitlet,

då särskilt ömmande omständigheter ej ausetts föreligga, vägrat att förskottsvis gälda.

Tydligt vore, att domkapitlet icke i längden kunde fortgå på den inslagna vägen

att ur berörda kassa förskjuta dylika ersättningsbelopp, ty då bleve följden, att kassan

icke kunde pa ett tillfredsställande sätt uppfylla det ändamål, för vilket kassan egentligen

vore avsedd.

. Ett upphörande helt och hållet från domkapitlets sida att förskjuta ersättningar

för ifrågavarande slags resor skulle antagligen medföra, att det i vissa fall icke läte

sig göra att anskaffa lämpliga vikarier å prästerliga tjänster. Uppstode en sådan

situation, torde ingen annan utväg återstå, än att i en eller annan församling den

prästerliga verksamheten för viss tid måste nedläggas. Ännu hade dess bättre detta

icke behöft ske, men fara vore, att sådant komme att inträffa, därest icke frågan om

kostnaderna för de extra resorna bleve på ett tillfredsställande sätt ordnad inom

detta stift.

Då saken vore av allvarlig beskaffenhet, hade domkapitlet ansett sig böra för

Kungl. Maj:t anmäla förhållandet.

Kammarkollegium och statskontoret avgåvo över domkapitlets sistberörda

framställning underdånigt utlåtande, dagtecknat den 18 mars 1916,

och anförde därvid, att ämbetsverken icke med anledning av denna framställning

funnit något att tillägga till kammarkollegii den 12 maj 1915

avgivna underdåniga utlåtande över domkapitlets skrivelse den 19 augusti

1914. ö

lvedan innan domkapitlets skrivelse av den 2 februari 1916 inkom till

ecklesiastikdepartementet, hade emellertid frågan om särskilda åtgärder för

beredande av skjutsersättning till vissa prästerliga befattningshavare blivit

i _ något vidsträcktare omfattning, än i de här förut återgivna framställningarna

varit fallet, framförd genom en skrivelse i ärendet från 1915

års allmänna kyrkomöte.

Efter att hava redogjort för innehållet i sistnämnda skrivelse, vilken

skulle såsom bilaga fogas vid detta protokoll, anförde föredraganden vidare:

över kyrkomötets ifrågavarande framställning inhämtades yttranden

från domkapitlen, vilka samtliga tillstyrkte framställningen eller förklarade

sig intet hava att erinra mot densamma.

Domkapitlet i Karlstad anförde därvid, att domkapitlet, som haft inom sin erfarenbet

flera fall, då det blivit nödvändigt att anlita utanför pastoratet boende präst

till tjänstens uppehållande, funne det betungande, om den därav nödvändiggjorda

större skjutskostnaden skulle åläggas vare sig den, som åtoge sig dylikt förordnande,

eller den sjuklige prästman eller det stärbhus, som på grund av prästbrist måste åtnöja

sig med hjälp från annat pastorat. Billigheten talade starkt för att i detta fall

bidrag ur kyrkofonden kunde utgå; och finge domkapitlet därför i underdånighet uttala,

att domkapitlet funne det av kyrkomötet föreslagna önskemålet synnerligen behjärtansvärt

och den föreslagna lagändringen befogad.

Skrivelse från

1916 års

kyrkomöte.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 41.

Domkapitlet i Luleå förklarade sig visserligen icke Lava något att erinra mot

antagande av lag i överensstämmelse med ifrågavarande förslag, men gjorde detta uttalande

beroende av den förutsättningen, att nämnda bidrags utgående icke åstadkomme

intrång i avseende å emeritilöners beviljande.

I ärendet avgåvo vidare kammarkollegium och statskontoret gemensamt

underdånigt utlåtande, dagtecknat den 18 mars 1916 och av i huvudsak

följande innehåll:

Det syntes vara antagligt, att, såsom kyrkomötet yttrat, vissa svårigheter skulle

uppstå vid tillämpningen av gällande bestämmelser om ersättning för skjuts i tjänstärenden

till den, som förordnats att biträda vid eller uppehålla prästerlig befattning

inom annan församling än den, där han såsom ordinarie tjänstinnehavare eller på

grund av prästerligt förordnande hade sin bostad. Sannolikt torde även vara, att, efter

vad kyrkomötet jämväl anmärkt, bestämmelsernas tillämpning komme att för deri

skjutsningsskyldige innebära en avsevärd tunga, vilken dessutom drabbade ytterst

ojämnt.

Av vad i ärendet förekommit kunde ej bedömas, huruvida ifrågavarande olägenheter

gjort sig gällande eller kunde antagas komma att göra sig gällande i sådan utsträckning

eller med sådan styrka, att anledning kunde anses föreligga att genom förändrad

lagstiftning undanröja eller mildra olägenheterna. Tydligt vore emellertid,

att genom det av den rådande prästbristen framtvingade förhållandet, att i stor utsträckning

förordnanden måste meddelas dels för extraordinarie präster att tjänstgöra

vid två ordinarie befattuingar och dels för ordinarie präst att jämte egen tjänst

uppehålla annan befattning eller annan i hans tjänst biträda, i mänga fall för den*

enskilde prästen uppstode ökade resekostnader. Det saknades icke fog för att denna

av särskilda omständigheter föranledda ökade kostnad kunde bliva vederbörande gottgjord

av allmänna medel.

Någon betänklighet mot att lägga kostnaden på kyrkofonden torde ej heller kuuna

sägas föreligga. Varje sådant fall, då tillgång icke funnes att till adjunkt eller vikarie

förordna särskild extraordinarie präst, innebure nämligen i själva verket för fonden

en besparad utgift, motsvarande ett adjunktsarvode.

Med hänsyn därtill, att förslaget ur nu angivna synpunkter vore ägnat att tillgodose

rättvisans krav, funne sig ämbetsverken, oavsett den bristande utredningen,

kunna understödja förslaget.

Möjligen kunde ifrågasättas, att stadgandet i fråga hade sin rätta plats i 14 § i

lagen om reglering av prästerskapets avlöning; men då anvisandet av ersättningsbelopp

av omförmäld beskaffenhet avsetts bliva beroende på Kungl. Maj:ts nådiga provning i

varje särskilt fall, syntes bestämmelsen lämpligen böra, såsom föreslagits, insättas såsom

ett särskilt moment i 6 § kyrkofondslagen.

På grund av det anförda hemställde ämbetsverken, det täcktes Kungl. Maj:t

föreslå riksdagen antaga förslag till lag av den av kyrkomötet godkända lydelsen.

I de framställningar från domkapitlet i Linköping, som jag i det föregående

omnämnt, har domkapitlet företrädesvis yttrat sig om sådana resor,

som företagas av ordinarie prästman för tjänstgöring utom det pastorat,

där han såsom ordinarie tjänstinnehavare har sin bostad, under det att

opaginerad Kontrollera mot PDF

ktini/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 41.

%

93

kyrkomötets ovanberörda skrivelse avser jämväl sådana resor, som under

liknande förhållanden företagas av extraordinarie prästman. Det för dessa

fall gemensamma är, att prästmannen bestrider tjänstgöring inom mer än

ett pastorat.

En dylik anordning kan givetvis i och för sig icke vara önskvärd.

Liksom man under senare tider sökt inom den civila förvaltningen såvitt

möjligt avskaffa den förr ganska vanliga praxis, att två ordinarie befattningar

uppehållits av samma person, torde det få anses såsom en självklar

regel, att inom den kyrkliga verksamheten en dylik dubbel tjänstgöring

icke bör förekomma annat än där förhållandena göra anordningen ofrånkomlig.

Då emellertid i prästlöneregleringslagen uttryckligen förutsättes,

att en dylik förening av tjänster skall kunna förekomma, är förklaringen

därtill naturligen att söka i den vid tiden för den nya lagstiftningens

tillkomst och allt fortfarande, åtminstone inom åtskilliga stift, rådande

bristen på prästerliga arbetskrafter.

Vad nu angår ersättningen för tjänsteresor, vilka företagas av prästman

för fullgörande av tjänstgöring inom annat pastorat än det, där han

är bosatt, synes avfattningen av nu gällande bestämmelser knappast lämna

något tvivel därom, att enligt dessa bestämmelser sådan ersättning skall

gäldas av den, till vars biträde den ifrågavarande prästmannen förordnats

eller vars tjänst han uppehåller. Efter vad de i ärendet gjorda framställningarna

torde giva vid handen, skulle emellertid förpliktelsen att gälda

dylik ersättning ofta bliva synnerligen betungande och under alla förhållanden

komma att drabba synnerligen ojämnt. Det synes på grund därav

angeläget, att någon lindring härutinnan kommer till stånd, och torde

någon annan utväg i detta avseende ej stå till buds än att i de fall, där

särskilda omständigheter sådant påkalla, anlita kyrkofondens medel.

Närmast torde nu böra tagas i övervägande, vilka krav härigenom

komma att ställas på kyrkofonden. Enligt vad domkapitlet i Linköping

meddelat i sin förut nämnda skrivelse den 2 februari 1916, hade av domkapitlet

under tiden från och med maj 1914 — d. v. s. under tillhopa 1

år 9 månader — till ordinarie prästmän förskotterats resekostnader av

ifrågavarande slag till ett sammanlagt belopp av 2,435 kronor 83 öre.

Jag anser mig icke böra ifrågasätta, att kyrkofonden skulle i sådan utsträckning,

som detta belopp utvisar, tagas i anspråk för dylika ändamål.

Såsom i motiveringen till kyrkomötets skrivelse uttalats, borde kyrkofonden

träda emellan endast i särskilda av Kungl. Maj:t prövade fall, då

en betydligare och kostsammare skjutsningstunga pålåge vederbörande.

Antalet dylika fall torde ej ens för närvarande bliva synnerligen stolt,

och därest i framtiden föreningen på en hand av flera prästerliga tjänster

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 33 höft. (Nr 40—41.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 41.

kan i större eller mindre grad inskränkas, komma också de krav, som i

förevarande avseende kunna ställas på kyrkofonden, att i motsvarande

mån minskas.

Det bör ock erinras, att en dylik av den nuvarande prästbristen föranledd

förening av tjänster i själva verket medför en besparing för kyrkofonden

i förhållande till vad fonden skulle hava att vidkännas, för den

händelse särskilda extraordinarie prästmän i alla förekommande fall kunde

anlitas att, utan samtidig tjänstgöring på annat håll, biträda ordinarie

tjänstinnehavare eller uppehålla ordinarie tjänst. Under det att, enligt 14

§ prästlöneregleringslagen, adjunktsarvode för extraordinarie präst, vilken

är anställd såsom biträde åt allenast en ordinarie tjänstinnehavare, skall

gottgöras av kyrkofonden, kommer nämligen enligt samma lagrum den

ökning i ersättningen till den extraordinarie prästmannen, som betingas

av hans tjänstgöring vid två ordinarie befattningar, att gäldas av dem,

som uppbära de med befattningarna förenade inkomster. Likaledes skall

enligt 16 § av samma lag den gottgörelse, som ^illkommer ordinarie

prästman för tjänstgöring vid annan befattning, uteslutande drabba den,

som uppbär de med nämnda befattning förenade inkomsterna. I ena

liksom i andra fallet besparas sålunda åt kyrkofonden ett belopp, motsvarande

ett adjunktsarvode. Aven denna omständighet synes tala för

billigheten av att kyrkofonden får anlitas för sådana utgifter, som avses

i kyrkomötets skrivelse.

Beträffande kyrkofondens ställning torde jag få erinra därom, att

denna fond, som vid 1914 års början övertog prästerskapets löneregleringsfonds

och de ecklesiastika boställenas skogsfonds tillgångar, vilka då

uppgingo till sammanlagt 8,140,888 kronor 24 öre, sedermera stigit till

8,698,739 kronor 48 öre vid 1914 års slut ocli till 9,583,813 kronor 98

öre vid 1915 års slut. Bland 1915 års inkomster ingår emellertid ett belopp

av 608,147 kronor 12 öre, utgörande sammanlagda beloppet av den

på två år — 1914 och 1915 — belöpande ersättning för anslag i kronooch

kyrkotionde samt oindelt spannmål ävensom hemmansräntor.

Då det genom 1910 års lagstiftning införda avlöningssystemet hittills

blivit genomfört endast i rätt begränsad omfattning, föreligger icke tillräcklig

erfarenhet för att bedöma kyrkofondens förmåga att möta de olika

krav, som enligt nämnda lagstiftning skola tillgodoses med fondens medel.

Jag har redan förut erinrat, att frågan om fondens förvaltning är

föremål för utredning av en särskild kommitté. I samband med

denna utrednings slutförande torde spörsmålet om kyrkofondens ekonomiska

ställning kunna, i den mån då föreliggande förhållanden sådant

medgiva, fä en tillfredsställande belysning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:tn Nåd. Fropotsilion År 41.

Domkapitlet i Lulea har erinrat därom, att genom bifall till kyrkomötets

framställning i förevarande ärende något intrång icke borde få ske

i kyrkoforfdens förmåga att gälda emeritilöner till prästmän. I detta hänseende

gälla föreskrifterna i lagen om emeritilöner för präster den 9 december

1910, som bland annat i 3 § innehåller det stadgandet, att Konungen

— med iakttagande därav, att kyrkofonden eljest åliggande utgifter

skola i främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än 500,000

kronor må användas till emeritilöner — bestämmer, huru tillgängliga medel

skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare, uppdelas i

lämpligt antal emeritilöner.

Några bestämmelser om emeritilöner åt ordinarie präster hava hittills

icke meddelats. Beträffande åter det extraordinarie prästerskapet har

genom nådig kungörelse den 26 november 1914 föreskrivits, att från och

med ecklesiastikåret 1915 —1916 må till extraordinarie präster från kyrkofonden

utgå tills vidare högst 10 emeritilöner, vardera till belopp av 1,500

kronor, och sådana löner hava till ett antal av 10 numera utdelats.

Kyrkofonden har således hittills endast i ringa omfattning belastats

med utgifter för emeritilöner. Dess förmåga att bära de utgifter, som

betingas vare sig av dessa emeritilöner eller av andra ändamål, för vilka

fonden är åvsedd, torde emellertid endast i ringa mån påverkas av en

lagändring i enlighet med kyrkomötets i det föregående omförmälda beslut.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört synas mig övervägande

skäl tala för att den av kyrkomötet för dess del beslutade lagändringen

kommer till stånd.

Jag hemställer fördenskull,

att omförmälda, av kyrkomötet för dess del antagna

lagförslag måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3f>

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 41.

«

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av väckt motion

angående ändring av 6 § i lagen om kyrkofond.

(Kyrkolag?utskottets betänkande nr 25.)

Till Konungen.

I en vid kyrkomötet avgiven motion, nr 8, har anförts följande.

»dill följd av den rådande prästbristen har i stor utsträckning tilllämpats,

att e. o. präst förordnats att tjänstgöra vid två ordinarie befattningar

och även att ordinarie präst förordnats att jämte egen tjänst

uppehålla annan befattning eller annan i hans tjänst biträda, I bägge

fallen tillkommer det, jämlikt 14 § 1 mom. och 16 § i lagen om reglering

av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 jämförda med bestämmelserna

i kungl. förordningen angående reglering av det e. o. prästerskapets

avlöning in. m. den 18 april 1914, den som sålunda mottager

biträde av annan att tillhandahålla denne nödig skjuts i tjänstärenden.

Därvid kan tvekan uppstå, huru skjutskostnaden skall fördelas, då e. o.

präst tjänstgör hos två ordinarie tjänstinnehavare, särskilt då dessa tillhöra

skilda • pastorat. I varje fall blir, vare sig den biträdande prästmannen

är ordinarie eller extraordinarie präst, kostnaden för skjuts mellan

de olika tjänstgöringsplatserna för den, som skall bestå skjutsen, en

utgift, som i många fall kan medföra avsevärd tunga utöver eljest stadgad

skyldighet att tillhandahålla skjuts i tjänstärenden.

Ehuru dylik skjuts, då den avser resa från ett pastorat till ett annat,

icke är att hänföra till skjuts för ''resa till tjänstgöringsort’, varför kostnaden

enligt 14 § 5 mom. löneregleringslagen skall bestridas av kyrkofonden,

synas dock samma skäl, som kunna anföras för att kyrkofonden

skall betala resan till tjänstgöringsorten — nämligen att den enskilde

adjunktstagaren icke skall betungas med annan skjutskostnad än den, som

betingas av tjänstgöringen inom pastoratet, och att kostnaderna för ad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 41. ''ål

junkternas förflyttning inom stiftet eljest skulle drabba de ordinarie tjänstinnehavarne

allt för ojämnt — även kunna åberopas för att kyrkofonden

betalar jämväl nu ifrågavarande skjutskostnad, så snart det gäller resa

fram och åter mellan skilda pastorat.

Resor mellan olika församlingar inom ett och samma pastorat eller

mellan olika tjänstinnehavares inom samma församling på avstånd från

varandra belägna bostäder torde däremot icke lämpligen kunna eller böra

betalas ur kyrkofonden. I de flesta fall torde kostnaden för dessa skjutsar

kunna av de ordinarie tjänstinnehavarne bestridas utan avsevärd ökning

av de utgifter för resor i tjänstärenden, som i allmänhet förutsättas

skola av dem vidkännas. Varje tjänstinnehavare åtnjuter enligt den nya

lagstiftningen angående reglering av prästerskapets löneförmåner dels, om

pastoratets storlek därtill föranleder, lönefvllnad för pastoratets areal i

land, vilket tillskott till lönen huvudsakligen är att betrakta såsom gottgörelse

för skjutskostnad, dels, i många fall, då till pastoratet hör jordbruksboställe,

vid dettas utarrendering betingad förmån av skjuts till måttligt

pris, dels ock från kvrkofonden skjutsbidrag utöver lönen. Då tjänsten

skötes av vikarie, som samtidigt har att fullgöra annan tjänstgöring, torde

skjuts i tjänstärenden i regein icke komma att tagas i anspråk i samma

utsträckning, som om innehavaren själv uppehölle tjänsten, och den ökning

i utgifterna för skjuts, som föi’anledes av vikariens resa till platsen,

då denna är belägen inom pastoratet, synes sålunda komma att motvägas

av och utjämnas förmedelst den minskning i utgifter av ifrågavarande

slag, som blir en följd därav, att vikarien tjänstgör vid två befattningar.

Därtill kommer, att det, då förordnandet gäller uppehållande av befattning

i samma pastorat, där vikarien har annan tjänstgöring, torde bliva

synnerligen vanskligt att avgöra, huruvida resa, för vilken särskild ersättning

ifrågasattes, är föranledd uteslutande av förordnandet att biträda vid

den andra tjänsten, eller möjligen bör, helt eller delvis, hänföras till sådana

resor, som vikarien måste anses pliktig att till fullgörande av honom

eljest åliggande tjänsteplikt företaga.

Den skjutsersättning, som emellertid bör utgå, torde lämpligen böra

beviljas i form av för år beräknat anslag till belopp, som Ivungl. Maj:t

för varje fall finner skäligt bestämma. Stadgandet härom synes kunna införas

i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen.»

Med anledning av vad sålunda anförts har i motionen hemställts, att

kyrkomötet ville för sin del antaga ett förslag till lag angående ändrad

lydelse av 6 § i lagen om kyrkofond den b december 1910, enligt vilket

förslag 6 § 8 mom. i nämnda lag skulle erhålla följande tillägg: så ock

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 41.

anslag, som Konungen må finna skäligt bevilja ordinarie eller extraordinarie

präst för resa till eller från pastorat, där han förordnats att, jämte

fullgörande av honom i annat pastorat åliggande tjänstgöring, biträda vid

eller uppehålla prästerlig befattning.

Den erfarenhet, som vunnits under den korta tid de nya avlöningsbestämmelserna

för prästerskapet varit tillämpade, har redan givit vid handen,

att dessa bestämmelser i åtskilliga hänseenden erfordra förtydligande

och komplettering. 1 förevarande motion beröres ett av dessa fall, nämligen

frågan om ersättning för skjuts i tjänstärenden till den, som förordnats

att biträda vid eller uppehålla prästerlig befattning inom annan

församling än den, där han såsom ordinarie tjänstinnehavare eller på grund

av prästerligt förordnande har sin bostad. Skjuts in natura eller ersättning

därför skall såsom regel gäldas av den, som mottager biträde eller

åtnjuter inkomsten av befattningen i fråga. Huru denna bestämmelse

rätteligen bör tillämpas å det i motionen berörda fallet, synes, särskilt

när fråga är om skilda pastorat, vara ganska ovisst. Att under alla förhållanden

tillämpa bestämmelsen efter ordalydelsen skulle, såsom i motionen

framhålles, innebära för den skjutsningsskyldige en avsevärd tunga, vilken

dessutom komme att drabba ytterst ojämnt.

I likhet med motionären anser kyrkomötet, att denna tunga må kunna

överföras på kyrkofonden i den mån dennas tillgångar det medgiva, dock,

såsom i motionen ock framhållits, icke vid resor inom samma pastorat.

Ej heller torde ersättning från fonden böra förekomma annat än i särskilda

av Eders Ivungl. Maj:t prövade fall, då en betydligare och kostsammare

skjutsningstunga påligger vederbörande, i vilka fall ersättningen

torde böra utgå såsom bidrag till kostnaden i fråga med av Eders Ivungl.

Maj:t för viss tidrymd fastslaget belopp.

Motionären har infogat sitt förslag i 8 mom. av 6 § i lagen om

kyrkofond. Det synes dock bättre att låta denna fullkomligt fristående

bestämmelse bilda ett särskilt mom. i nämnda paragraf.

Kyrkomötet får alltså tillkännagiva, att kyrkomötet för sin del antagit

följande förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 6 § i lagen om kyrkofond

den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att G § i lagen om kyrkofond den 9 december

1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 39 Kontrollera mot PDF

tCungl. Majds Nåd. Proposition Nr 41.

39

6 §•

Av kyrkofonden skola utgöras:

1.-------------—------

9. i den mån fondens tillgångar det medgiva, anslag, som Konungen

må finna skäligt i särskilda fall bevilja såsom bidrag till kostnad för resor

till eller från pastorat, där präst förordnats att, jämte fullgörande av honom

i annat pastorat åliggande tjänstgöring, biträda vid eller uppehålla

prästerlig befattning.

Stockholm den 11 november 1915.

Underdånigst.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:125 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § i lagen om kyrkofond den 9 december 1910. a1 i texten
  2. LU 1917:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § i lagen om kyrkofond, den 9 december 1910. s. 3 i texten