Sök i Ratio Lex

Angående anläggning av skjutbana för Östgöta trängkår

1917-02-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:43, Angående anläggning av skjutbana för Östgöta trängkår

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

anläggning av skjutbana för Östgöta trängkår; given

Stockholms slott den 9 februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må för anläggning

av skjutbana för Östgöta trängkår tagas i anspråk ett belopp av högst

7,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 35 höft. (Nr 43)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 9 februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke, anhöll härefter att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning en av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

gjord framställning angående anläggande av skjutbana för

Östgöta trängkår samt anförde därvid följande:

Arméför- »Uti underdånig skrivelse den 20 april 1910 anförde arméförvaltnin
fortmkåuons-

gens fortiiikationsdepartement, att sedan Kungl. Maj:t genom brev den

departement» 5 juni 1909 bemyndigat fortifikationsdepartem entet att gå i författning

/o^riimT om uppförande av kasernetablissemang i Linköping för Östgöta trängP

kår, det vore av vikt, att den för berörda kår avsedda skjutbana snarastmöjligt

komme till utförande. Efter omfattande ocn noggranna undersökningar,

utförda i samråd med vederbörande arméfördelningscbef, både

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.

fortifikationsdepartementet låtit uppgöra förelag till nämnda skjutbanas

ordnande, enligt vilket förslag banan lämpligast skulle anläggas å egendomen

Smestad, belägen omkring tre kilometer söder om trängetablissemanget,

samt förses med 12 stypken hisstavlor och ordnas för skjutning

på avstånd intill 400 meter från tavellinjen.

Med överlämnande av berörda förslag, emot vilket vederbörande

kårchef ej haft något att erinra, hemställde fortifikationsdepartementet

-om bemyndigande att snarast möjligt gå i författning om anläggande, i

enlighet med förslaget, av skjutbana för Östgöta trängkår för en kostnad

ej överstigande 16,600 kronor. Kostnaderna syntes departementet

böra utgå från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Sedan dåvarande statsrådet och chefen lör lantförsvarsdepartementet

genom skrivelse den 1 februari 1911 anmodat fortifikationsdepartementet

att verkställa utredning, huruvida det vore oundgängligen nödvändigt

att anlägga en särskild skjutbana för vart . och ett av de truppförband,

som vore avsedda att förläggas till Linköping, samt att därefter

till Kungl. Maj:t inkomma med den framställning, vartill utredningen

kunde giva anledning, överlämnade fortifikationsdepartementet

med underdånig skrivelse den 1 april 1911 från vederbörande myndigheter

i ärendet infordrade yttranden samt anförde därvid bland annat

följande:

Samtliga de myndigheter, som yttrat sig i frågan, hade funnit möjligt

vara att, om så måste ske, i någon mån inskränka omfånget och

därmed kostnaderna för de skjutbaneanordningar, som departementet

föreslagit för de truppförband, som vore avsedda att förläggas till Linköping.

I avseende på sättet för dessa inskränkningars åstadkommande

hade dock olika meningar gjort sig gällande, innebärande antingen att

minska antalet skjutbanor eller att, med bibehållande av en skjutbana

för varje truppförband, minska antalet tavlor å en eller flera av

banorna.

Vid prövning av dessa ifrågasatta utvägar för ernående av besparing

i anläggningskostnaderna hade fortifikationsdepartementet icke funnit

anledning frångå sin förut uttalade åsikt, att varje truppförband helst

borde, för att skjutövningarna skulle kunna fullt rationellt bedrivas, hava

sin egen bana. Departementet ville fastmer framhålla, att avsevärda

olägenheter vore att förvänta, om en skjutbana skulle vara gemensam

för flera truppförband, detta med hänsyn ''därtill, att därigenom dels övningarnas

riktiga planläggning skulle försvåras och deras resultat bliva

Utredning

angående

behovet av

särskilda

skjutbanor för

de till Linköping

förlagda

truppförband.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.

Anläggande av

ekjutbanor för

livgrenadjärregementena.

Arméförvaltningens

fortifikationsdepartements

framställnin g

den 11 oktober

1916.

mindre gynnsamt, dels anläggningarnas och materielens vård i någon

mån komme att lida av dylikt gemensamt bruk av skjutbana.

Vad särskilt Östgöta trängkår beträffade, hade chefen för nämnda

kår — i det han kraftigt framhållit de olägenheter, som för kåren skulle

uppstå, om den icke finge egen bana — förklarat dess skjutövningar

kunna nöjaktigt ordnas, även om antalet tavlor å dess bana inskränktes

från föreslagna 12 till 6, och funne departementet sig i detta avseende

kunna biträda kårchefens mening. Genom denna inskränkning skulle

enligt verkställd beräkning kostnaderna för Östgöta trängkårs föreslagna

skjutbana kunna nedbringas från förut angivna 16,600 kronor till 10,000

kronor.

Genom brev den 10 april 1915 bemyndigade Kungl. Maj:t fortifikationsdepartementet

att gå i författning om anläggande av skjutbanor för

Första och Andra livgrenadjärregementena invid Linköping, och hava

genom samma brev samt genom brev den 21 juni 1916 till bestridande

av de härav föranledda kostnader anvisats tillhopa 69,500 kronor att

gäldas av det utav 1906 års riksdag beviljade extra ordinarie anslaget

till uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement bar sedermera uti underdånig

skrivelse den 11 oktober 1916 gjort förnyad framställning rörande

skjutbana för Östgöta trängkår samt därvid anfört följande:

Alltsedan kåren förlagts till Linköping, både den för sina skolskjutningsövningar

varit hänvisad till Linköpings skyttegilles skjutbana å den

s. k. Magistratshagen. På grund av denna banas läge i förhållande

till platsen för de båda livgrenadjärregementenas blivande kaserner måste

emellertid för framtiden all skjutning å densamma förbjudas. Återstode

då för trängkåren att utföra sina övningar å någon av livgrenadjärregementenas

nyuppförda banor, men en sådan anordning komme att i betänklig

grad inkräkta på det redan förut knappa utrymmet för infanteriregementena

och därmed på övningarnas rationella bedrivande.

Det vore således av behovet starkt påkallat, att Östgöta trängkår

försåges med en egen skjutbana, även om antalet tavlor måste av kostnadshänsyn

reduceras. I detta syfte både inom fortifikationsdepartementet

utarbetats nytt förslag till skjutbana för nämnda trängkår, upptagande

6 tavlor och dragande en beräknad kostnad av högst 7,000 kronor.

Mot detta förslag både vederbörande såväl arméfördelnings- som

kårcbef förklarat sig icke hava något att i huvudsak erinra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 43. f>

Uti det av 1906 års riksdag beviljade extra ordinarie anslaget till

uppförande av kasernetablisseinang för femton infanteriregementen hade

ingått en anslagspost av 72,000 kronor till ordnande av skjutbanor vid

Linköping för de båda livgrenadjärregementena. Då emellertid genom

förenämnda brev den 10 april 1915 och den 21 juni 1916 till nämnda

banors byggande anvisats endast sammanlagt 69,500 kronor, återstode

av ifrågavarande anslagspost 2,500 kronor, vartill kunde läggas 400

kronor, vilka efter slutbesiktning av livgrenadjärregementenas banor utgjorde

besparing av de till dessa anvisade medel.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga fortifikationsdepartementet

att gå i författning om anläggande av en skjutbana

vid Linköping för Östgöta trängkår i huvudsaklig överensstämmelse med

ingivet förslag jämte kostnadsberäkning, ritningar in. m., dels ock vid

bifall härtill medgiva, att de för skjutbanans byggande beräknade kostnader,

högst 7,000 kronor, måtte få gäldas med 2,500 kronor av extra

ordinarie anslaget till uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen,

400 kronor av besparingar å de genom breven den

10 april 1915 och den 21 juni 1916 anvisade medel samt 4,100 kronor

från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 3 november 1916 förordnat,

att den allmänna läroverket och folkskollärarseminariet i Linköping medgivna

dispositionsrätt till plats för skjutbana i den s. k. Magistratshagen

skulle upphöra från och med den 1 januari 1917, ävensom anbefallt

chefen för andra arméfördelningen att låta verkställa och till Kungl.

Maj:t inkomma med utredning, huruvida eleverna vid allmänna läroverket

och folkskollärarseminariet kunde beredas tillfälle till skjutövningar

på annan därför lämplig skjutbana, har arméfördelningschefen

uti underdånig skrivelse den 29 december 1916 anfört i huvudsak följande:
Skjutbanan

i Magistratshagen hade dittills använts av dels allmänna

läroverket, dess skytteförening, folkskollärarseminariet och Östgöta trängkår,

dels Linköpings skyttegille och Östergötlands skytteförbund. Enär

sistnämnda båda sammanslutningar, vilka anlagt, underhållit och under

en löljd av år mot en ringa ersättning till Östgöta trängkår upplåtit

ifrågavarande skjutbana, till arméfördelningschefen inkommit med ansökan

att få från och med den 1 januari 1917 begagna någon av regementenas

invid Linköping befintliga skjutbanor, och då arméfördelningschefen

hos arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement an
-

Chefens för

andra arméfördelningen

skrivelse den

29 december

1916.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.

hållit om bemyndigande att lämna tillstånd därtill, hade i utredningen

tagits hänsyn även till dessa skytteföreningars behov.

Sedan skjutbanan i Magistratshagen blivit från och med den 1 januari

1917 avlyst, funnes i Linköpings närhet inga andra skjutbanor än

livgrenadjärregementenas tvenne, förrän den för Ostgöta trängkår planerade

blivit färdig. Enligt gällande skjutinstruktion skulle vid såväl

infanteriet som trängen all skolskjutning under tiden för soldatutbildningen,

som toge sin början omkring den 1 november, vara slutförd

före mitten av juni månad samt, beträffande infanteriet, huvuddelen av

skolskjutningarna utförda före den särskilda vinterutbildningen, således

senast i slutet av februari. Enär Östgöta trängkår för närvarande uteslutande

bleve hänvisad till livgrenadjärregementenas banor, komme

dessa under denna utbildningsperiod att bliva synnerligen hårt belastade

till men för skjututbildningens metodiska bedrivande, och framträdde

kravet på, att den för kåren planerade skjutbanan med det snaraste utfördes.

Vad beträffade de frivilliga skytteföreningarna, såväl Linköpings

skyttegille, Östergötlands skytteförbund, regementenas frivilliga skytteföreningar

som allmänna läroverkets skytteförening, kunde för dessa

antalet skjutdagar (å två banor) under vinterperioden inskränkas

till en dag, efter den 15 februari en och en halv dag i veckan, och

därest dessa, som avsett vore, förlädes till söndagar och lördagseftermiddagar,

uppstode därigenom ingen olägenhet för de militära skjutövningarnas

utförande.

Detta syntes däremot bliva fallet, därest allmänna läroverkets och

folkskollärarseminariets obligatoriska skjutövningar skulle förläggas till

denna period.

Under tiden från början av april till den 1 november ställde sig

tillsvidare förhållandena gynnsammare. Så länge livgrenadjärregementenas

kasernetablissemang icke vore färdiga, vore dessa regementen

under denna tid förlagda till Malmen och utförde sina skjutövningar å

de där befintliga banorna, till följd varav Linköpingsbanoma avrustades

och ingen olägenhet uppstode av att å dessa bereda de ifrågavarande

läroanstalterna tillfälle till skjutövningar.

Av vad sålunda anförts, framginge,

att tillsvidare intet hinder mötte att, efter vederbörlig framställning,

bereda eleverna vid allmänna läroverket och folkskollärarseminariet tillfälle

till skjutövningar å den eller de i Linköping förlagda truppförbands

skjutbanor, arméfördelningsche fen bestämde, under förbehåll att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.

dessa utfördes å den tid, som ditintills i regel varit fallet, nämligen i

slutet av augusti och början av september,

att det vore synnerligen önskvärt, att den för Ostgöta trängkår

planerade banan med det snaraste kom me till utförande, samt

att, när så blivit fallet, tillfälle till såväl de obligatoriska som de

frivilliga skjutövningarna syntes utan olägenhet kunna beredas under

vilken årstid som helst.

Frågan om ordnandet av skjutbaneförhållandena för de till Linköping

förlagda truppförbanden har, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, varit föremål för ingående utredning, åsyftande bland

annat att utröna, i vad mån anläggningskostnaderna kunde genom inskränkningar

i de ursprungliga förslagen nedbringas. Den i sådant hänseende

ifrågasatta utvägen att anlägga en för flera truppförband gemensam

skjutbana har därvid, enligt vad förut nämnts, befunnits vara förenad

med betydande olägenheter ur militär synpunkt och därför icke

ansetts böra ifrågakomma. De båda redan iordningställda skjutbanorna

äro sålunda avsedda allenast för infanteriregementena.

Numera återstår att ordna skjutbanefrågan för Östgöta trängkår.

Hittills hava kårens skjutövningar kunnat bedrivas å den förut omförmälda

skjutbanan i Magistratshagen, en anordning som dock har varit

att betrakta såsom provisorisk. Då, såsom redan nämnts, all skjutning

å denna bana måst förbjudas från ingången av år 1917, synes det vara

av behovet oundgängligen påkallat, att kåren snarast möjligt erhåller

en egen skjutbana.

Ett ytterligare skäl till att icke låta anstå med ifrågavarande anläggning

är, att eleverna vid allmänna läroverket och folkskollärarseminariet

i Linköping till följd av förbudet mot skjutning å banan i Magistratshagen

numera äro för sina skjutövningar helt och hållet hänvisade

till regementenas banor. Enligt vad chefen för andra arméfördelningen

meddelat, torde visserligen ifrågavarande elever för närvarande kunna i

erforderlig utsträckning beredas tillfälle till skjutövningar å livgrenadjärregementenas

skjutbanor, men huruvida så kan komma att bliva fallet,

även sedan nämnda regementens kasernetablissemang färdigställts och

regementena året om bliva förlagda till Linköping, synes däremot tvivelaktigt.

Det uppgjorda förslaget till ifrågavarande skjutbaneanläggning ävensom

kostnadsberäkningarna för densamma giva mig icke anledning till

någon erinran.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.

Enligt fortifikationsdepartementets förslag skulle en del av kostnaderna

utgå från extra anslaget till uppförande av kasernetablissemang

för femton infanteriregementen. Då emellertid nämnda anslag icke är

avsett för här ifrågavarande ändamål och dessutom i sin helhet visat

sig otillräckligt, anser jag mig icke kunna biträda fortifikationsdepartementets

hemställan i denna del, utan torde hela anläggningskostnaden

böra bestridas av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar, vilka därtill

lämna tillgång.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må för anläggning

av en skjutbana för Östgöta trängkår tagas i anspråk ett belopp av

högst 7,000 kronor.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf B. v. Schwerin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:38 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition angående anläggning av skjutbana för Östgöta trångkår. a1 i texten
  2. SU 1917:22 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anläggning av skjutbana för Östgöta trängkår. a1 i texten