Angående anläggning av skjutbana för Östgöta trängkår
1917-02-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:43, Angående anläggning av skjutbana för Östgöta trängkår
Dokumentets text
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 43.
1
Nr 43.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
anläggning av skjutbana för Östgöta trängkår; given
Stockholms slott den 9 februari 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,
att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må för anläggning
av skjutbana för Östgöta trängkår tagas i anspråk ett belopp av högst
7,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
B. B. E. Mörcke.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 35 höft. (Nr 43)
2
Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 9 februari 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Mörcke, anhöll härefter att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning en av arméförvaltningens fortifikationsdepartement
gjord framställning angående anläggande av skjutbana för
Östgöta trängkår samt anförde därvid följande:
Arméför- »Uti underdånig skrivelse den 20 april 1910 anförde arméförvaltnin
fortmkåuons-
gens fortiiikationsdepartement, att sedan Kungl. Maj:t genom brev den
departement» 5 juni 1909 bemyndigat fortifikationsdepartem entet att gå i författning
/o^riimT om uppförande av kasernetablissemang i Linköping för Östgöta trängP
kår, det vore av vikt, att den för berörda kår avsedda skjutbana snarastmöjligt
komme till utförande. Efter omfattande ocn noggranna undersökningar,
utförda i samråd med vederbörande arméfördelningscbef, både
3
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.
fortifikationsdepartementet låtit uppgöra förelag till nämnda skjutbanas
ordnande, enligt vilket förslag banan lämpligast skulle anläggas å egendomen
Smestad, belägen omkring tre kilometer söder om trängetablissemanget,
samt förses med 12 stypken hisstavlor och ordnas för skjutning
på avstånd intill 400 meter från tavellinjen.
Med överlämnande av berörda förslag, emot vilket vederbörande
kårchef ej haft något att erinra, hemställde fortifikationsdepartementet
-om bemyndigande att snarast möjligt gå i författning om anläggande, i
enlighet med förslaget, av skjutbana för Östgöta trängkår för en kostnad
ej överstigande 16,600 kronor. Kostnaderna syntes departementet
böra utgå från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.
Sedan dåvarande statsrådet och chefen lör lantförsvarsdepartementet
genom skrivelse den 1 februari 1911 anmodat fortifikationsdepartementet
att verkställa utredning, huruvida det vore oundgängligen nödvändigt
att anlägga en särskild skjutbana för vart . och ett av de truppförband,
som vore avsedda att förläggas till Linköping, samt att därefter
till Kungl. Maj:t inkomma med den framställning, vartill utredningen
kunde giva anledning, överlämnade fortifikationsdepartementet
med underdånig skrivelse den 1 april 1911 från vederbörande myndigheter
i ärendet infordrade yttranden samt anförde därvid bland annat
följande:
Samtliga de myndigheter, som yttrat sig i frågan, hade funnit möjligt
vara att, om så måste ske, i någon mån inskränka omfånget och
därmed kostnaderna för de skjutbaneanordningar, som departementet
föreslagit för de truppförband, som vore avsedda att förläggas till Linköping.
I avseende på sättet för dessa inskränkningars åstadkommande
hade dock olika meningar gjort sig gällande, innebärande antingen att
minska antalet skjutbanor eller att, med bibehållande av en skjutbana
för varje truppförband, minska antalet tavlor å en eller flera av
banorna.
Vid prövning av dessa ifrågasatta utvägar för ernående av besparing
i anläggningskostnaderna hade fortifikationsdepartementet icke funnit
anledning frångå sin förut uttalade åsikt, att varje truppförband helst
borde, för att skjutövningarna skulle kunna fullt rationellt bedrivas, hava
sin egen bana. Departementet ville fastmer framhålla, att avsevärda
olägenheter vore att förvänta, om en skjutbana skulle vara gemensam
för flera truppförband, detta med hänsyn ''därtill, att därigenom dels övningarnas
riktiga planläggning skulle försvåras och deras resultat bliva
Utredning
angående
behovet av
särskilda
skjutbanor för
de till Linköping
förlagda
truppförband.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.
Anläggande av
ekjutbanor för
livgrenadjärregementena.
Arméförvaltningens
fortifikationsdepartements
framställnin g
den 11 oktober
1916.
mindre gynnsamt, dels anläggningarnas och materielens vård i någon
mån komme att lida av dylikt gemensamt bruk av skjutbana.
Vad särskilt Östgöta trängkår beträffade, hade chefen för nämnda
kår — i det han kraftigt framhållit de olägenheter, som för kåren skulle
uppstå, om den icke finge egen bana — förklarat dess skjutövningar
kunna nöjaktigt ordnas, även om antalet tavlor å dess bana inskränktes
från föreslagna 12 till 6, och funne departementet sig i detta avseende
kunna biträda kårchefens mening. Genom denna inskränkning skulle
enligt verkställd beräkning kostnaderna för Östgöta trängkårs föreslagna
skjutbana kunna nedbringas från förut angivna 16,600 kronor till 10,000
kronor.
Genom brev den 10 april 1915 bemyndigade Kungl. Maj:t fortifikationsdepartementet
att gå i författning om anläggande av skjutbanor för
Första och Andra livgrenadjärregementena invid Linköping, och hava
genom samma brev samt genom brev den 21 juni 1916 till bestridande
av de härav föranledda kostnader anvisats tillhopa 69,500 kronor att
gäldas av det utav 1906 års riksdag beviljade extra ordinarie anslaget
till uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement bar sedermera uti underdånig
skrivelse den 11 oktober 1916 gjort förnyad framställning rörande
skjutbana för Östgöta trängkår samt därvid anfört följande:
Alltsedan kåren förlagts till Linköping, både den för sina skolskjutningsövningar
varit hänvisad till Linköpings skyttegilles skjutbana å den
s. k. Magistratshagen. På grund av denna banas läge i förhållande
till platsen för de båda livgrenadjärregementenas blivande kaserner måste
emellertid för framtiden all skjutning å densamma förbjudas. Återstode
då för trängkåren att utföra sina övningar å någon av livgrenadjärregementenas
nyuppförda banor, men en sådan anordning komme att i betänklig
grad inkräkta på det redan förut knappa utrymmet för infanteriregementena
och därmed på övningarnas rationella bedrivande.
Det vore således av behovet starkt påkallat, att Östgöta trängkår
försåges med en egen skjutbana, även om antalet tavlor måste av kostnadshänsyn
reduceras. I detta syfte både inom fortifikationsdepartementet
utarbetats nytt förslag till skjutbana för nämnda trängkår, upptagande
6 tavlor och dragande en beräknad kostnad av högst 7,000 kronor.
Mot detta förslag både vederbörande såväl arméfördelnings- som
kårcbef förklarat sig icke hava något att i huvudsak erinra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 43. f>
Uti det av 1906 års riksdag beviljade extra ordinarie anslaget till
uppförande av kasernetablisseinang för femton infanteriregementen hade
ingått en anslagspost av 72,000 kronor till ordnande av skjutbanor vid
Linköping för de båda livgrenadjärregementena. Då emellertid genom
förenämnda brev den 10 april 1915 och den 21 juni 1916 till nämnda
banors byggande anvisats endast sammanlagt 69,500 kronor, återstode
av ifrågavarande anslagspost 2,500 kronor, vartill kunde läggas 400
kronor, vilka efter slutbesiktning av livgrenadjärregementenas banor utgjorde
besparing av de till dessa anvisade medel.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga fortifikationsdepartementet
att gå i författning om anläggande av en skjutbana
vid Linköping för Östgöta trängkår i huvudsaklig överensstämmelse med
ingivet förslag jämte kostnadsberäkning, ritningar in. m., dels ock vid
bifall härtill medgiva, att de för skjutbanans byggande beräknade kostnader,
högst 7,000 kronor, måtte få gäldas med 2,500 kronor av extra
ordinarie anslaget till uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen,
400 kronor av besparingar å de genom breven den
10 april 1915 och den 21 juni 1916 anvisade medel samt 4,100 kronor
från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.
Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 3 november 1916 förordnat,
att den allmänna läroverket och folkskollärarseminariet i Linköping medgivna
dispositionsrätt till plats för skjutbana i den s. k. Magistratshagen
skulle upphöra från och med den 1 januari 1917, ävensom anbefallt
chefen för andra arméfördelningen att låta verkställa och till Kungl.
Maj:t inkomma med utredning, huruvida eleverna vid allmänna läroverket
och folkskollärarseminariet kunde beredas tillfälle till skjutövningar
på annan därför lämplig skjutbana, har arméfördelningschefen
uti underdånig skrivelse den 29 december 1916 anfört i huvudsak följande:
Skjutbanan
i Magistratshagen hade dittills använts av dels allmänna
läroverket, dess skytteförening, folkskollärarseminariet och Östgöta trängkår,
dels Linköpings skyttegille och Östergötlands skytteförbund. Enär
sistnämnda båda sammanslutningar, vilka anlagt, underhållit och under
en löljd av år mot en ringa ersättning till Östgöta trängkår upplåtit
ifrågavarande skjutbana, till arméfördelningschefen inkommit med ansökan
att få från och med den 1 januari 1917 begagna någon av regementenas
invid Linköping befintliga skjutbanor, och då arméfördelningschefen
hos arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement an
-
Chefens för
andra arméfördelningen
skrivelse den
29 december
1916.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.
hållit om bemyndigande att lämna tillstånd därtill, hade i utredningen
tagits hänsyn även till dessa skytteföreningars behov.
Sedan skjutbanan i Magistratshagen blivit från och med den 1 januari
1917 avlyst, funnes i Linköpings närhet inga andra skjutbanor än
livgrenadjärregementenas tvenne, förrän den för Ostgöta trängkår planerade
blivit färdig. Enligt gällande skjutinstruktion skulle vid såväl
infanteriet som trängen all skolskjutning under tiden för soldatutbildningen,
som toge sin början omkring den 1 november, vara slutförd
före mitten av juni månad samt, beträffande infanteriet, huvuddelen av
skolskjutningarna utförda före den särskilda vinterutbildningen, således
senast i slutet av februari. Enär Östgöta trängkår för närvarande uteslutande
bleve hänvisad till livgrenadjärregementenas banor, komme
dessa under denna utbildningsperiod att bliva synnerligen hårt belastade
till men för skjututbildningens metodiska bedrivande, och framträdde
kravet på, att den för kåren planerade skjutbanan med det snaraste utfördes.
Vad beträffade de frivilliga skytteföreningarna, såväl Linköpings
skyttegille, Östergötlands skytteförbund, regementenas frivilliga skytteföreningar
som allmänna läroverkets skytteförening, kunde för dessa
antalet skjutdagar (å två banor) under vinterperioden inskränkas
till en dag, efter den 15 februari en och en halv dag i veckan, och
därest dessa, som avsett vore, förlädes till söndagar och lördagseftermiddagar,
uppstode därigenom ingen olägenhet för de militära skjutövningarnas
utförande.
Detta syntes däremot bliva fallet, därest allmänna läroverkets och
folkskollärarseminariets obligatoriska skjutövningar skulle förläggas till
denna period.
Under tiden från början av april till den 1 november ställde sig
tillsvidare förhållandena gynnsammare. Så länge livgrenadjärregementenas
kasernetablissemang icke vore färdiga, vore dessa regementen
under denna tid förlagda till Malmen och utförde sina skjutövningar å
de där befintliga banorna, till följd varav Linköpingsbanoma avrustades
och ingen olägenhet uppstode av att å dessa bereda de ifrågavarande
läroanstalterna tillfälle till skjutövningar.
Av vad sålunda anförts, framginge,
att tillsvidare intet hinder mötte att, efter vederbörlig framställning,
bereda eleverna vid allmänna läroverket och folkskollärarseminariet tillfälle
till skjutövningar å den eller de i Linköping förlagda truppförbands
skjutbanor, arméfördelningsche fen bestämde, under förbehåll att
7
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.
dessa utfördes å den tid, som ditintills i regel varit fallet, nämligen i
slutet av augusti och början av september,
att det vore synnerligen önskvärt, att den för Ostgöta trängkår
planerade banan med det snaraste kom me till utförande, samt
att, när så blivit fallet, tillfälle till såväl de obligatoriska som de
frivilliga skjutövningarna syntes utan olägenhet kunna beredas under
vilken årstid som helst.
Frågan om ordnandet av skjutbaneförhållandena för de till Linköping
förlagda truppförbanden har, såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, varit föremål för ingående utredning, åsyftande bland
annat att utröna, i vad mån anläggningskostnaderna kunde genom inskränkningar
i de ursprungliga förslagen nedbringas. Den i sådant hänseende
ifrågasatta utvägen att anlägga en för flera truppförband gemensam
skjutbana har därvid, enligt vad förut nämnts, befunnits vara förenad
med betydande olägenheter ur militär synpunkt och därför icke
ansetts böra ifrågakomma. De båda redan iordningställda skjutbanorna
äro sålunda avsedda allenast för infanteriregementena.
Numera återstår att ordna skjutbanefrågan för Östgöta trängkår.
Hittills hava kårens skjutövningar kunnat bedrivas å den förut omförmälda
skjutbanan i Magistratshagen, en anordning som dock har varit
att betrakta såsom provisorisk. Då, såsom redan nämnts, all skjutning
å denna bana måst förbjudas från ingången av år 1917, synes det vara
av behovet oundgängligen påkallat, att kåren snarast möjligt erhåller
en egen skjutbana.
Ett ytterligare skäl till att icke låta anstå med ifrågavarande anläggning
är, att eleverna vid allmänna läroverket och folkskollärarseminariet
i Linköping till följd av förbudet mot skjutning å banan i Magistratshagen
numera äro för sina skjutövningar helt och hållet hänvisade
till regementenas banor. Enligt vad chefen för andra arméfördelningen
meddelat, torde visserligen ifrågavarande elever för närvarande kunna i
erforderlig utsträckning beredas tillfälle till skjutövningar å livgrenadjärregementenas
skjutbanor, men huruvida så kan komma att bliva fallet,
även sedan nämnda regementens kasernetablissemang färdigställts och
regementena året om bliva förlagda till Linköping, synes däremot tvivelaktigt.
Det uppgjorda förslaget till ifrågavarande skjutbaneanläggning ävensom
kostnadsberäkningarna för densamma giva mig icke anledning till
någon erinran.
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 43.
Enligt fortifikationsdepartementets förslag skulle en del av kostnaderna
utgå från extra anslaget till uppförande av kasernetablissemang
för femton infanteriregementen. Då emellertid nämnda anslag icke är
avsett för här ifrågavarande ändamål och dessutom i sin helhet visat
sig otillräckligt, anser jag mig icke kunna biträda fortifikationsdepartementets
hemställan i denna del, utan torde hela anläggningskostnaden
böra bestridas av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar, vilka därtill
lämna tillgång.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må för anläggning
av en skjutbana för Östgöta trängkår tagas i anspråk ett belopp av
högst 7,000 kronor.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gustaf B. v. Schwerin.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1917:38 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition angående anläggning av skjutbana för Östgöta trångkår. a1 i texten
- SU 1917:22 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anläggning av skjutbana för Östgöta trängkår. a1 i texten