Angående pension åt provinsialläkaren P. E. Brännström
1917-02-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:66, Angående pension åt provinsialläkaren P. E. Brännström
Dokumentets text
Kungl. May.ts Nåd■ Proposition Nr 66.
1
Nr 66.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
pension åt provinsialläkaren P. E. Brännström; given
Stockholms slott den 16 februari 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att provinsialläkaren i Bodens distrikt Per Erik Brännström må
från och med månaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten
varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 3,500 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 53 käft. (Nr 66—67.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
Medicinal
styrelsen.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 februari 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I en till Kungl. Maj:t ställd, av medicinalstyrelsen med underdånig
skrivelse den 1 december 1916 överlämnad ansökning har provinsialläkaren
i Bodens distrikt Per Erik Brännström anhållit att efter erhållet
avsked från provinsialläkarbefattningen från och med den 1 januari 1917
få komma i åtnjutande av full pension.
Brännström, som är född den 12 september 1860 och utnämndes till
provinsialläkare i nämnda distrikt den 30 december 1911, har till stöd
lör sin ansökning åberopat läkarintyg av innehåll, att han på grund av
upprepade hjärnblödningar vore obotligt sjuk samt oförmögen till allt
arbete.
För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande.
Vid 1916 års slut hade Brännström, som för närvarande åtnjöte tjänstledighet
på grund av sjukdom, varit tjänstledig icke mindre än i.3 månader
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 66.
27 dagar. I anledning härav hade Brännström icke kunnat föreslås
till erhållande av första ålderstillägg å lönen. Såsom provinsialläkare
vore han berättigad och skyldig att till fyllda sextio år kvarstå i tjänsten
mot uppbärande av hela lönen, med avdrag dock av stadgade pensionsavgifter.
Han skulle sålunda år 1920 efter den 12 september kunna
förklaras skyldig att avgå med pension. Denna komme då att uppgå
till hel pension eller i detta fall 3,500 kronor. Samma belopp skulle
Brännström kunna göra anspråk på, om honom medgåves rätt att avgå
med pension redan under år 1917, så snart han intjänat 20 tjänstår.
Bleve Brännström nödsakad att kvarstå i tjänst till slutet av åi
1920, torde han få svårt att draga sig och familjen fram på endast
lönen med förenämnda avdrag, i all synnerhet om nu rådande dyrtid
komme att bestå. Då Brännström dessutom i det allra närmaste fullgjort
vad som fordrades för erhållande av ett första ålderstillägg och då
han på grund av sin sjukdom vore urståndsatt att genom praktik förskaffa
sig några inkomster, syntes billighetsskäl föreligga för bifall till
hans ansökning om rätt att avgå i förtid och om förhöjd pension, dock
endast såtillvida, att förhöjningen begränsades till första ålderstillägget.
En praktisk omständighet av stor betydelse talade vidare starkt
till förmån för Brännströms framställning. Skulle denne komma att i
ytterligare fyra års tid vara tjänstledig för sjukdom, måste hans tjänst
under tiden uppehållas av vikarie. Som sådaDa nu ej kunde erhallas
för annat än kortare tider, måste man i bästa fall räkna med ett flertal
olika läkare å tjänsten under ledighetstiden, något som icke kunde vara
tillfredsställande för befolkningen inom distriktet. Härtill komme, att
vid täta ombyten av vikarie stora reseersättningar måste utbetalas, vilka
lätt kunde överstiga den årliga merkostnaden för Brännströms förtidiga
pensionering. Med nuvarande läkarbrist nödgades man vidare antaga,
att tjänsten under kortare mellantider, då vikarie ej funnes att tillgå,
komme att uppehållas genom provinsialläkare i angränsande distrikt,
som under skötandet av egen tjänst verkställde en eller annan tjänsteresa
inom distriktet i fråga. Ej heller en dylik provisorisk anordning
vore att eftersträva.
Skulle Brännströms tjänst däremot bliva ledig till ansökning, torde
densamma med all sannolikhet bliva inom kort tid besatt med ordinarie
innehavare. Det skulle sålunda vara till fördel för det allmänna, om
Brännström kunde erhålla avsked med förhöjd pension redan under år 1917.
Styrelsen har för den skull hemställt om vidtagande av åtgärd
för beredande åt sökanden vid avskedstagande redan efter den 1 januari
1917 av en årlig pension å 4,000 kronor.
4
Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 66.
Till följd av nådig remiss liar statskontoret den 29 december 1916
avgivit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid meddelat, att Brännström
för det dåvarande innehade 19 för pension beräkneliga tjänstår,
därav fulla 5 år i nuvarande befattning. Statskontoret har vidare
anlört följande.
Enligt 1914^ års senare riksdags beslut och nådiga brevet den 23
oktober samma år skulle pensionsunderlaget för provinsialläkare å den
nya staten utgöra 3,500 kronor med förhöjning för innehavande ålderstillägg.
Sökanden komme alltså först den 12 september 1922 att uppnå
den levnadsålder av 62 år, då i vanliga fall skyldighet inträdde för
provinsialläkare att från tjänsten avgå med rätt till pension. Enligt
handlingarna bilagt intyg av läkare vore sökanden emellertid obotligt
sjuk och oförmögen till allt arbete. Men då, för att skyldighet att vid
sådant förhållande avgå från tjänsten skulle inträda, därjämte enligt
6 § c) pensionslagen erfordrades, att vederbörande under fem på varandra
följande år varit i följd av sjukdomen ur stånd att tjänstgöra och
sökandens nuvarande tjänstledighet för sjukdom tagit sin början först
med augusti månad 1916, kunde alltså ännu icke på flera år med tillämpning
av berörda lagrum honom tilläggas någon pension vid avgång
ur tjänsten. Med tillämpning av stadgandet i sista stycket av
6 § i förenämnda lag torde emellertid sökanden kunna vid uppnådd
ålder av 60 år förklaras skyldig att avgå. Vid den tiden komme sökanden
att innehava det för hel pension åt provinsialläkare erforderliga
antalet av 20 för pension beräkneliga tjänstår, men då han på grund
av sin sjukdom icke kunnat tjänstgöra och alltså icke intjänat något
ålderstillägg, skulle pensionsunderlaget fortfarande för honom utgöra
3,500 kronor, till vilket belopp alltså hel pension för honom skulle
uppgå.
Nu hade medicinalstyrelsen för att bereda sökanden tillfälle att
utan avvaktan på inträdd pensionsålder avgå från tjänsten föreslagit,
att honom matte genom framställning till riksdagen beredas pension å
4,000 kionor. Detta skulle innebära avvikelse ej blott från den civila
pensionslagens stadganden därom, att för avgång med pension före
uppnådd föreskriven avgångsålder erfordrades antingen — förutom vederbörligt
intyg om oförmåga för framtiden att göra tjänst — minst fem
åis oavbruten tjänstledighet för sjukdom eller att uppfylla stadgade
förutsättningar för att kunna förklaras skyldig att avgå, utan även från
reglerna för pensionsbeloppets beräknande, i det att enligt förslaget
5
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 66.
skulle i sådant avseende honom tillgodoräknas ett ålderstillägg, som han
icke författningsenligt intjänat.
Statskontoret ansåge sig visserligen icke kunna underlåta att framhålla,
att detta förslag måste anses i viss mån betänkligt såväl ur principiell
synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna, men därest på
grund av de utav medicinalstyrelsen framhållna svårigheterna, som vore
förenade med provinsialläkartjänstens i Bodens distrikt uppehållande
på förordnande under en lång tid, det befunnes nödigt, att sökanden
lämnade sin tjänst, torde sådant icke kunna ske, utan att pension bereddes
honom. Vid det förhållande att sökanden under sin tjänstledighet
för sjukdom icke ägde åtnjuta av sin avlöning mer än 3,000 kronor
för år, ville det dock synas statskontoret, som om anledning skulle
saknas att bestämma pensionen till högre belopp än sökandens nuvarande
pensionsunderlag, 3,500 kronor, varigenom han skulle, såsom
han begärt, komma i åtnjutande av hel pension.
Av handlingarna i förevarande ärende framgår, att Brännström Departement,- i följd av obotlig sjukdom är ur stånd att vidare uppehålla sin ifråga- ^
varande tjänst. Med tillämpning av gällande pensionslag kan emellertid
Brännström ännu icke på flera år tilläggas pension vid avgång ur
tjänsten. Med hänsyn till de svårigheter, som under nu rådande läkarbrist
äro förenade med att under längre tid erhålla vikarie för tjänstens
uppehållande på förordnande, måste det därför anses särdeles önskvärt,
om Brännström redan nu kunde beredas avsked med pension. Av skäl,
för vilka medicinalstyrelsen redogjort, är det ej heller uteslutet, att en
dylik åtgärd skulle för statsverket bliva ekonomiskt fördelaktig.
I likhet med statskontoret finner jag mig emellertid ej kunna förorda,
att pensionen för Brännström bestämmes till högre belopp än
hans nuvarande pensionsunderlag, 3,500 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att provinsialläkaren i Bodens distrikt Per Erik
Brännström må från och med månaden näst efter den,
varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 3,500 kronor.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Conr. Falkenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.