Sök i Ratio Lex

Angående höjning av pensionen åt förre avdelning singenjören L. G. P. Rundstedt

1917-02-16 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:67, Angående höjning av pensionen åt förre avdelning singenjören L. G. P. Rundstedt

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 67.

7

Nr 67.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

höjning av pensionen åt förre avdelning singenjören L. G.

P. Rundstedt; given Stockholms slott den 16 februari

1917.

Under åberopande av bilagd a utdrag av protokollet över civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,

att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre

avdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip

Rundstedt till belopp av 1,000 kronor, må höjas till 1,600 kronor, att

utgå under hans återstående livstid från och med den 1 januari 1917,

dock med villkor att, därest han framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skall för den tid, anställningen

varar, minskas med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,

eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, under tiden upphöra

att utgå.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 67.

Pensionsfrågan

1894.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har förre avdelningsingenjören

vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip Rundstedt

anhållit om förhöjning i den honom av 1894 års riksdag beviljade pension.

Jag tillåter mig i anledning härav erinra, att järnvägsstyrelsen i skrivelse

den 9 november 1893 hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att tretton särskilda, vid statens järnvägsbyggnader

i övre Norrland anställda tjänstemän, däribland förenämnde Rundstedt

samt avdelningsingenjörerna Carl Gustaf Forselius, kaptenen i väg- och

vattenbyggnadskåren Oscar Theobald Wilhelm Stanzén, Axel Henry

Grundström och Gustaf Ahlgren måtte från och med månaden näst efter

den, varunder de entledigades från anställning vid nämnda järnvägs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 67.

!)

byggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under

deras återstående livstid till angivna belopp.

Styrelsen framhöll därvid, att en tjänstetid av över tjugu år, vare

sig uteslutande vid järnvägsbyggnaderna eller ock huvudsakligast därstädes,

men delvis även vid någon jämförlig förvaltningsgren inom

järnvägstrafiken, syntes lämplig såsom den gräns, nedanför vilken pensionering

ej skulle ifrågakomma för tjänstemän, som varit anställda vid

statsbanebyggnader.

Beträffande frågan om pensionernas belopp ansåg styrelsen, under

hänvisning till vad 1875 års riksdag medgivit i fråga om pensionering

av den tjänstemannaklass, med vilken byggnadsbefälet vore närmast att

jämföra, nämligen storskiftes- och avvittringslantmätarna, att tjänsteman

inom järnvägsbyggnadsförvaltningen, vilken uppnått 60 levnads- och

30 tjänstår, borde bekomma full pension med två tredjedelar av sitt

arvode, vilken pension icke syntes kunna anses för hög, då inkvarteringsersättningen

icke kommit i betraktande vid dess beräknande samt

förhållandet mellan avlöning och pension stode i överensstämmelse med

de grundsatser, som under senare tider i detta avseende gjort sig gällande.

Därjämte syntes billigheten fordra, att även de tjänstemän, vilka

väl uppnått angivna tjänståldern, men icke ännu levnadsåldern, komme i åtnjutande

av dylik full pension. Däremot vore givet, att pensionsbeloppet

för tjänsteman, som icke kunde uppvisa en tjänstetid av 30 år, borde nedsättas

i den mån tjänstetiden vore kortare; och föreslog styrelsen i sådant

hänseende, att för varje år, tjänstetiden imderstege 30 år, pensionen

måtte minskas med en trettiondel.

Med anmälan att ifrågavarande personer under år 1894 uppnådde,

Forselius 59 levnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 levnads- och 27 tjänstår,

Grundström 59 levnads- och 23 tjänstår, Rundstedt 52 levnads- och 22

tjänstår samt Ahlgren 50 levnads- och 21 tjänstår samt att de vid

sagda tidpunkt uppbure i avlöning för år, förutom inkvarteringsersättning,

Forselius 6,000 kronor, Stanzén 5,400 kronor, Grundström 4,800

kronor, Rundstedt 4,800 kronor och Ahlgren 4,200 kronor, föreslog

styrelsen följande årliga pensionsbelopp, nämligen för Forselius 4,000

kronor, för Stanzén 3,200 kronor, för Grundström 2,500 kronor, för

Rundstedt 2,500 kronor och för Ahlgren 2,000 kronor, dock under villkor

att, därest någon av dem framdeles erhölle anställning å rikets stat,

hans pensionsbelopp skulle minskas med ett belopp, motsvarande den

nya avlöningen, eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp,

upphöra att utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 53 haft. (Nr- 66—67.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj: Is Nåd. Proposition Nr 67.

0 ver styrelsens omförmälda framställning avgav statskontoret den

15 december 1893 infordrat underdånigt utlåtande, därvid statskontoret

anförde huvudsakligen följande.

1 fråga om vissa i järnvägsstyrelsens skrivelse omförmälda tjänstemän,

däribland Forselius och Grundström, vilka vore 57 år gamla eller

därutöver, ansåg statskontoret, att, då dessa tjänstemän uppnått den

levnadsålder, att svårighet för dem syntes möta att i ny anställning

förvärva sig någon mera avsevärd inkomst till levnadsbehovens tillfredsställande,

pension för dem borde utgå med belopp, motsvarande hälften

av deras årsarvoden, eller för Forselius med 3,000 kronor och för Grundström

med 2,400 kronor. Vidkommande Stanzén, Rundstedt och Ahlgren

samt åtskilliga andra tjänstemän, så hade dessa enligt statskontorets

mening icke hunnit en så framskriden levnadsålder, att de icke kunde

antagas även därefter komma i tillfälle bereda sig inkomstgivande verksamhet,

men med avseende å deras långa och väl vitsordade verksamhet

vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten fordra, att ett bidrag

till deras levnadskostnader för framtiden lämnades, vilket bidrag, vad

särskilt Stanzén, Rundstedt och Ahlgren anginge, syntes statskontoret

med hänsyn till tjänstetidens längd kunna såsom pension under deras

återstående livstid bestämmas till 2,400 kronor för Stanzén, till 2,000

kronor för Rundstedt och till 1,800 kronor för Ahlgren.

Beträffande förenämnda av järnvägsstyrelsen föreslagna villkor för

pensionernas åtnjutande hemställde statskontoret, att i sådant avseende

borde bestämmas, att, om någon av pensionärerna skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas

med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen, eller, om denna uppginge

till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

I överensstämmelse med statskontorets förslag blev ock i Kungl. Maj:ts

proposition angående statsverkets tillstånd och behov (sjätte huvudtiteln,

sid. 143) framställning avlåten till 1894 års riksdag.

I skrivelse den 9 maj 1894 (nr 35 a) tillkännagav riksdagen, att riksdagen

på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, vad förenämnda

personer anginge, att de finge från och med månaden näst efter den,

varunder de entledigades från anställning vid statens järnvägar, åtnjuta

från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid årlig pension

till följande belopp, nämligen: Forselius 1,500 kronor, Stanzén 1,200

kronor, Grundström 1,200 kronor, Rundstedt 1,000 kronor och Ahlgren

900 kronor, dock med samma förbehåll, som stadgades beträffande övriga

tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna, vilka samtidigt beviljades pension,

eller att, därest någon av dem framdeles skulle erhålla anställning mot

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 07.

avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid, hans

anställning varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,

eller, om denna uppgingo till samma eller högre belopp, under

tiden upphöra att utgå.

I anledning av en utav Kungl. Maj:t avlåten proposition (nr 55) gjordes

av 1895 års riksdag (skrivelse nr 82) den ändring uti villkoren för pensionens

åtnjutande, att, därest den pensionsberättigade erhölle anställning mot

avlöning av statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller därutöver,

pensionen skulle upphöra att utgå och vid sådan avlönings uppbärande

i övrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen

icke uppginge till högre belopp än dubbla pensionen.

I sin förberörda skrift har nu Rundstedt anfört följande.

Rundstedt, som den 17 april 1872 blev anställd vid statens järnvägsbyggnader

och där tjänstgjorde till den 1 maj 1896, sista åren som avclelningsingenjör,

erliöll då, enligt riksdagens beslut år 1894, eu årlig pension av 1,000 kronor.

Därefter hade han tjänstgjort som baningenjör hos Stockholms nya spårvägsaktiebolag

till den 1 juli 1909, då han avgick och tillerkändes en årlig pension

av 2,145 kronor under den tid, som bolagets koncession gällde.

Med 1916 års utgång upphörde nämnda koncession och därmed hans rätt

till pension, och han stode inför den utsikten att därefter endast uppbära statspensionen

å 1,000 kronor. Detta belopp vore, isynnerhet under nuvarande svåra

tider, alldeles otillräckligt även med mycket små pretentioner.

Då Kungl. Maj:t förr behjärtat dylikt förhållande, i det Kungl.

Maj:t den 4 april 1907 avlät proposition (nr 138) till riksdagen om tillökning

av pensionen åt förenämnda avdelningsingenjörerna Forselius, Stanzén

och Grundström, samt denna proposition även av riksdagen bifölls

(skrivelse nr 10), anhåller Rundstedt, att Kungl. Maj:t ville åt honom

utverka liknande ökning av den honom förut från allmänna indragningsstaten

beviljade pension å 1,000 kronor.

Till följd av nådig remiss har järnvägsstyrelsen häröver avgivit utlåtande

den 30 december 1916 och därvid anfört.

Rundstedt hade år 1894, då pension av riksdagen tillerkändes honom, uppnått

52 levnads- och 22 tjänstår, vilken tjänstålder ökades till omkring. 24 år

genom hans kvarblivande i statens järnvägsbyggnaders tjänst till den 1 maj 1896.

Då Rundstedt, som nu kommit till eu ålder av 74 år, icke kunde anses vara

i tillfälle att bereda sig inkomstgivande verksamhet, samt hans ställning i övrigt

för närvarande vore sådan, att, därest hans ansökning om pension sförhöjning avsloges,

han syntes vara för sitt uppehälle uteslutande hänvisad till den efter nuvarande

förhållanden jämförelsevis ringa pension, som år 1894 tilldelats honom.

Ansökan av

L. G. P.

Rundstedt.

Järnvägs
styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statskontoret.

Kung].. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 67.

ansåge styrelsen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att det

bereddes honom en åtminstone emot ovannämnda ökning i hans tjänstetid vid

statens järnvägsbyggnader svarande förhöjning av denna pension.

I fråga om de av Rundstedt i hans ansökan åberopade pensionsförköjningar

för andra järnvägsbyggnadstjänstemän erinrade styrelsen därom, att riksdagen höjt

de förre avdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Ahlgren, Forselius,

Stanzén och Grundström år 1894 samtidigt med Rundstedt beviljade

pensionerna å respektive 900, 1,500, 1,200 och 1,200 kronor till följande belopp,

nämligen år 1906 för Ahlgren, som då uppnått 62 levnads- och 33 tjänstår samt

uppbar eu avlöning av 4,800 kronor, till 2,500 kronor samt år 1907 för en var

av Forselius, Stanzén och Grundström, vilka då räknade respektive 72, 63 och

72 levnads- samt 48, 40 och 36 tjänstår och vilka vid sitt avskedstagande från

statens järnvägsbyggnader åtnjutit en avlöning av respektive 6,000, 5,400 och

4,800 kronor, till 2,400 kronor. Dock framhöll styrelsen, att till grund för dessa

förhöjningar i varje fall dock legat en avsevärd ökning av vederbörandes tjänstetid

vid statens järnvägar. Rundstedt, för vilken ökningen av tjänstetiden efter

pensionens bestämmande uppginge allenast till omkring två år, syntes alltså icke

kunna, såsom han ifrågasatt, erhålla en liknande förhöjning av sin pension.

Med stöd av 1894 års riksdags beslut om beviljande av en årlig pension

av 1,200 kronor åt förre avdelningsingenjören Grundström, vilken då räknade 59

levnads- och 23 tjänstår och innehade samma avlöningsförmåner som Rundstedt,

ansåge sig styrelsen emellertid, med vitsordande av Rundstedts under tjänstetiden

vid statens järnvägsbyggnader ådagalagda nit och skicklighet, böra föreslå, att

den Rundstedt för 22 tjänstår tillerkända pensionen av 1,000 kronor måtte, med

hänsyn till det förhållandet, att han sedermera tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader

så lång tid, att hans sammanlagda tjänsteålder utgjorde omkring 24 år,

ävensom till omständigheterna i örigt i detta fall, höjas till 1,200 kronor.

Styrelsen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1917

års riksdag medgiva, att den förre avdelningsingenjören Rundstedt å allmänna

indragningsstaten beviljade pension å 1,000 kronor måtte höjas till

1,200 kronor, att med sistnämnda belopp utgå från och med den 1 januari

1917, dock under villkor att, därest Rundstedt framdeles skulle erhålla

anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skulle för den

tid, anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya

avlöningen eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp, under

tiden upphöra att utgå.

I ärendet har sedermera statskontoret den 22 januari 1917 avgivit

infordrat underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.

Visserligen skulle det kunna sägas att, efter det Rundstedts pension av

statsmedel bestämdes till 1,000 kronor årligen, icke annat inträffat av beskaffenhet

att på hans pensionsfråga inverka än att han tjänat staten i ytterligare två

år och att på grund härav den begärda pensionsförhöjningen borde, på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit, inskränkas till ett belopp av 200 kronor. Men enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 67.

statskontorets mening måste vid bedömande av denna pensionsfråga uppmärksammas,

att sökanden åt statens tjänst ägnat sin bästa arbetskraft under åldern

30—54 år samt att, efter uppnådd ålder av 54 år, vissa svårigheter möta att i annan

tjänst nedlägga sådant arbete, att därav kan förväntas levebröd även för tiden

efter det arbetskraften är uttömd. Med hänsyn till dessa omständigheter och under

förutsättning att sökanden, såsom han uppgivit, numera genom upphörande

av den för Stockholms nya spårvägsaktiebolag meddelade koncession gått förlustig

det understöd å 2,145 kronor, han under senare å.ren från bolaget åtnjutit,

vill det synas statskontoret, som om starka billighetsskäl tala för en större förhöjning

av sökandens statspension än den, som av järnvägsstyrelsen föreslagits.

På grund härav och med erinran att pensionsbeloppet i detta fall

skulle, om det avpassades efter bestämmelserna i den civila pensionslagen,

uppgå till 2,200 kronor, föreslår statskontoret för sin del, att

Rundstedts pension höjes till 2,000 kronor från och med månaden näst

efter den, vari den av Stockholms nya spårvägsaktiebolag sökanden beviljade

pension upphört att utgå, dock tidigast från och med ingången

av år 1917.

Avdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Ahlgren, For- Departementsselius,

Stanzén och Grundström erhöllo, jämlikt riksdagens beslut 1894, f e

pensioner samtidigt med avdelningsingenjören Rundstedt. Ahlgrens, Forselius’,

Stanzéns och Grundströms pensioner blevo emellertid enligt riksdagens

medgivande höjda, för Ahlgren 1906 samt för Forselius, Stanzen

och Grundström 1907. Förenämnda personers ålder, löneförhållanden

och pensioner jämte föreslagna förhöjningar framgå av denna tabell:

Namn.

År

1 8 9 4:

Avlöning vid pensionsförhöj-

ning utom inkvarteringsers.

Levnads-

ålder:

Tjänst-

ålder:

Förhöjd pension:

O

3

3

3

Oj

CD

£

£

O

rf

p:

3

CD

P»

£

O

Avlöning utom inkvar-

teringsersättning.

Pension

Föreslagen av

Beviljad av

riksdagen

föreslagen av

Beviljad av

riksdagen 1894.

1896.

1906.

1907.

1896.

1906.

1907.

Järn- vägs- styr el- sen.

Kungl.

Maj:t.

Järn- vägs- st yr el- sen.

Kungl.

Maj:t.

år

1906.

år

1907.

G. Ahlgren ..................

50

21

4,200

2*000

1,800

900

4,800

_

62

—

—

33

—

3,200

3,200

2,500

—

C. G. Forselius..............

59

35

6,000

4,000

3,000

1,500

2,400

—

—

72

—

—

48

3,000

2,400

2,400

0. T. W. Stanzén..........

50

27

5,400

3,200

2,400

1,200

3,400

-

—

63

—

—

40

2,400

2,400

—

2,400

A. H. Grundström.........

59

23

4,800

2,500

2,400

1,200

3,100

—

—

72

—

—

36

2,400

2,400

—

2,400

L. G. P. Rundstedt.......

52

22

4,800

2,500

2,000

1,000

54

—

—

24

—

—

* 1,200

—

—

—

* Statskontoret har föreslagit en höjning av pensionsbeloppet till 2,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj: ts Nåd. Proposition Nr 67.

Då förhöjning av pensionerna beviljades Ahlgren, Forselius, Stanzén

och Grundström, hade dessa, enligt vad nyss åberopade tabell jämväl

giver vid handen, under en lång följd av år efter 1894 års riksdags beslut

innehaft och innehade fortfarande tjänst vid statens järnvägar. Vid

pensionsfrågornas föredragning inför Kungl. Maj:t hänvisade föredragande

departementschefen, bland annat, till att de hunnit så framskriden levnadsålder,

att de på den grund icke syntes kunna i ny anställning förvärva

sig någon mera avsevärd inkomst. Därtill komme, att den tjänstetid,

de dåmera uppnått, ägnats staten i en verksamhet, som på deras

krafter ställt anspråk i en alldeles särskilt högre grad än i de flesta

andra i avseende på avlöningen likställda statstjänster. Det syntes därför

omöjligt att hänvisa dem på ålderdomen till en pension, som med de

dåmera högt uppdrivna levnadskostnaderna icke kunde tillgodose deras

oungängliga livsbehov.

Vad sålunda anfördes äger i viss mån även tillämpning beträffande

Rundstedt, varför jag anser jämväl honom böra beredas ökning av hans

pension. I fråga om Rundstedt föreligger emellertid det särskilda förhållande,

att han endast under 2 år efter det hans ursprungliga pension

beviljats kvarstod i tjänst vid statens järnvägsbyggnader. Med hänsyn

härtill har järnvägsstyrelsen ej ansett sig kunna förorda förhöjning i

Rundstedts pension med mera än 200 kronor. Efter avskedet ur statstjänsten

erhöll Rundstedt anställning hos Stockholms nya spårvägsaktiebolag,

varifrån han dock ej efter den 1 januari 1917 vidare uppbär

någon inkomst.

Statskontoret har av billighetsskäl föreslagit en mycket betydligare

höjning av pensionen, nämligen med 1,000 kronor, under framhållande

att, om Rundstedt varit berättigad erhålla pension enligt lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, pensionen

skulle uppgått till 2,200 kronor. Statskontoret har därvid som pensionsunderlag

ansett ,böra beräknas två tredjedelar av hans avlöning,

4,800 kronor, eller 3,200 kronor samt, med hänsyn därtill att full pension

utgår efter uppnådda 35 tjänstår och Rundstedt år 1896 endast

innehaft 24, beräknat pensionen till förenämnda belopp 2,200 kronor,

vilket belopp sedermera av statskontoret i förevarande fall avrundats till

2,000 kronor.

Ehuru jag till fullo behjärtar de av statskontoret till stöd för dess

åsikt anförda skäl, vill det emellertid förefalla, som om Rundstedt, därest

han erhölle en tilläggspension å 1,000 kronor, skulle komma i en i viss

mån bättre ställning i pensionshänseende än sina förenämnda kamrater.

Förutom Rundstedts betydligt kortare tjänstetid vid statens järnvägar

opaginerad Kontrollera mot PDF

lä

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 67.

finner jag därvid böra beaktaB, att dessa senare under den fortsatta tid,

de efter 1894 uppburit avlöning av statsmedel, på grund av de för

de ursprungliga pensionernas erhållande stadgade villkor ej alls eller

endast till en ringa del kommit i åtnjutande av dessa pensioner, varemot

motsvarande förhållande ej ägt rum beträffande Rundstedt under den tid,

han varit i enskild tjänst. Av dessa skäl finner jag mig ej kunna förorda,

att det Rundstedt tillkommande pensionsbeloppet höjes med mera

än 600 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att den pension å allmänna indragningsstaten,

som beviljats förre avdelningsingenjören vid statens

järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip Rundstedt

till belopp av 1,000 kronor, må höjas till 1,600 kronor,

att utgå under hans återstående livstid från och

med den 1 januari 1917, dock med villkor att, därest

han framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning

av statsmedel, pensionsbeloppet skall för den tid, anställningen

varar, minskas med ett belopp, motsvarande

den nya avlöningen, eller, om denna uppgår

till samma eller högre belopp, under tiden upphöra

att utgå.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till

riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.