Sök i Ratio Lex

Angående tillläggspensioner till förre tågmästaren vid statens järnvägar L. G. Andersson och förre lokomotivföraren vid statens järnvägar J. J. Lindblom Blomberg

1917-02-16 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:68, Angående tillläggspensioner till förre tågmästaren vid statens järnvägar L. G. Andersson och förre lokomotivföraren vid statens järnvägar J. J. Lindblom Blomberg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillläggspensioner

till förre tågmästaren vid statens järnvägar

L. G. Andersson och förre lokomotivföraren vid

statens järnvägar J. J. Lindblom Blomberg; given Stockholms

slott den 16 februari 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

dels att förre tågmästaren vid statens järnvägar Lars Gustaf Andersson,

vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär pension med 1,210 kronor

för år, må därutöver från och med den 1 januari 1917 under sin återstående

livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 202 kronor, att utgå

av trafikmedel,

dels ock att förre lokomotivföraren vid statens järnvägar Jonas

Jonsson Lindblom Blomberg, vilken jämlikt nämnda lag uppbär pension

med 1,500 kronor för år, må därutöver från och med den 1 februari

1917 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 176

kronor, likaledes att utgå av trafikmedel.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 54 käft. (Nr 68.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 februari 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallknberg,

Statsråden Von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Uti särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter hava förre tågmästaren

vid statens järnvägar Lars Gustaf Andersson och lokomotivföraren

vid statens järnvägar Jonas Jonsson Lindblom Blomberg anhållit

om förhöjning i de jämlikt lagen angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar den 4 juli 1910 dem tillkommande pensioner.

I sina ansökningar hava Andersson och Blomberg meddelat, att de

tidigare varit anställda vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg, Andersson

sedan år 1874 och Blomberg sedan år 1879, tills nämnda järnväg den

1 oktober 1887 övergick i statens ägo. Andersson hade den 1 december

1914 på grund av fyllda 63 år avgått ur statens järnvägars tjänst,

och Blomberg komme att den 1 januari 1917 efter fyllda 60 år avgå

ur samma tjänst. Då Andersson och Blomberg därigenom ej erhölle

full pension utan endast en pension, beräknad efter 26, respektive 27

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 08. 3

tjänstår, hava de anhållit att, i likhet med personal från andra av staten

inköpta enskilda järnvägar, erhålla fyllnadspension, räknat från deras avskedstagande,

till ett belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan det enligt nu gällande grunder utgående pensionsbelopp och det,

en var skulle hava erhållit, om han fått tillgodoräkna sig sin sammanlagda

ordinarie tjänstetid vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg och statens järnvägar.

*

Såväl Andersson som Blomberg hava framhållit, att 1914 års senare Liknande

riksdag och 1915 års riksdag medgivit liknande förmåner åt förre

stationsmästaren P. Tollstedt och förre stationskarlen Olof Lundgren, vilka senare riksdag

båda förut varit anställda vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg och seder- oc(iksd„g.r8

mera övergått i statens järnvägars tjänst.

I fråga om sistnämnda pensionsfråga ber jag få erinra följande.

I proposition (nr 28) till 1915 års riksdag föreslog Kungl. Maj it

riksdagen medgiva, att Lundgren, vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910

angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar uppbar

pension med 671 kronor för år, finge därutöver från och med år 1916

under sin återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 192 kronor,

att utgå av trafikmedel.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 5 februari 1915

erinrade jag, att 1913 års riksdag meddelat bestämmelser angående

förbättrade pensionsvilfkor för viss personal, som i anledning av statens

inköp av enskilda järnvägar, övergått i statens järnvägars tjänst. Jag

anförde vidare följande:

»1913 års riksdagsbeslut avsåg endast befattningshavare, som förut tillhört

västkustbanan, Malmö—Kontinentens järnväg och Örebro—Köpings järnväg.

Ifrågavarande beslut, som tillkom på grund av en kungl. proposition i ämnet

och i enlighet med vilket bestämmelser av Kungl. Maj:t meddelats genom nådigt

brev den 13 juni 1913, innebar i huvudsak, att vid bestämmande av pensioner

och fyllnadspensioner av statsmedel till nämnda befattningshavare jämväl tjänstår ,

vid respektive enskilda järnvägar enligt vissa grunder skulle få medräknas, något

som enligt dittills gällande bestämmelser icke fått ske. Närmare angivet innefattade

beslutet till den del, som för bedömande av föreliggande pensionsfråga

är av intresse, att, därest beloppet av den pension, vederbörande vid avgång ur

tjänsten vore berättigad att erhålla från enskilda järnvägarnas pensionskassa, understege

beloppet av den pension, han skulle med tillämpning av lagen den 4 juli

1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit

av trafikmedel, om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge

enligt grunder, som kunde av Kungl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna sig sin

sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens järnvägar,

i vissa fall finge till honom efter avskedstagandet ur statens tjänst av

trafikmedel utbetalas fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan sagda båda pensionsbelopp. Beslutet innebar därjämte, att vad sålunda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

skulle gälla beträffande fyllnadspensioner finge tillämpas å personal, som från

ingången av år 1911 eller därefter avgått eller avginge ur tjänsten, dock att sådan

fyllnadspension icke i något fall finge utgå för tiden före den 1 januari 1914.

Genom dessa bestämmelser hava statsmakterna visat sig behjärta behovet

av förbättrade pensionsvillkor för den enskilda järnvägar förut tillhöriga personal,

som efter övergång till statens järnvägars tjänst vid uppnådd pensionsålder icke

kunnat erhålla pension fullt motsvarande det belopp, som skulle utgått enligt

1910 års pensionslag, om vederbörandes tjänstår i den enskilda järnvägen fått

tillgodoräknas. Ehuru berörda bestämmelser, såsom nyss nämnts, hava avseende

å allenast viss personal, torde rättvisa och billighet fordra, att bestämmelserna i

de fall, då omständigheterna i övrigt äro ungefär likartade, analogivis utsträckas

att gälla jämväl för andra tjänstinnehavare än de i nämnda riksdagsbeslut avsedda.

Ifrågavarande, ovan återgivna bestämmelser kunna visserligen icke direkt

tillämpas å Lundgren, då denne lika litet som förutnämnde förre stationsmästaren

Tollstedt vid avgången ur statens järnvägars tjänst tillhörde enskilda järnvägarnas

pensionskassa. Men enahanda grunder, varå dessa bestämmelser vila, kunna

givetvis, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, vinna analog tillämpning i nu föreliggande

fall. Enligt 1913 års riksdagsbeslut skall fyllnadspension utgå till ett

belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan pensionen från nyssnämnda

pensionskassa och full pension enligt 1910 års lag, d. v. s. den pension,

som eldigt nämnda lag skulle utgå, därest vederbörande finge medräkna sin

tjänstetid jämväl hos enskild järnväg. I förevarande fall har järnvägsstyrelsen

föreslagit, att fyllnadspension må utgå till ett belopp, motsvarande två tredjedelar

av skillnaden mellan den Lundgren jämlikt nämnda lag — utan tillgodoräknande

av hans tjänstetid hos enskild järnväg — tillerkända pensionen, å ena,

samt full pension enligt samma lag i den bemärkelse ovan angivits, å andra

sidan.

Den omständigheten, huruvida en numera hos statens järnvägar anställd

befattningshavare förut tillhört den ena eller den andra av staten förvärvade enskilda

järnvägen, bör rimligen icke i någon mån inverka på frågan om hans rätt

till pension av statsmedel, under den självfallna förutsättning dock, att olikhet i

fråga om rätt till pension ur enskild pensionskassa ej i de skilda fallen föreligger.

Att 1913 års proposition och riksdagsbeslut i ämnet hade avseende å den förutvarande

personalen endast vid de ovan angivna enskilda järnvägarna, torde hava

sin naturliga förklaring däri, att denna personal veterligen omfattade de enda

större grupperna av de statens järnvägars tjänstemän, vilka förut haft anställning

hos enskild, av staten övertagen järnväg.

Till den mening, jag här ovan uttalat, har ock 1914 års senare riksdag anslutit

sig, då riksdagen beträffande ovannämnde Tollstedt yttrat, att det syntes

riksdagen skäligt, att jämväl Tollstedt bereddes motsvarande förmåner, vilka tillerkänts

personalen vid västkustbanan. Någon sådan skillnad synes mig ej förefinnas

i sakförhållandena mellan berörda fall och det nu föreliggande, att man

på den grund vid bedömande av själva huvudfrågan, huruvida tilläggspension bör

beviljas eller ej, beträffande Lundgren skäligen kan komma till annat resultat än

i fråga om Tollstedt.

Beträffande beloppet av pensionsförhöjningen har jag ej något att erinra

mot vad järnvägsstyrelsen därutinnan föreslagit. Styrelsens förslag innebär nämligen,

såsom ovan redan framhållits, ett analogt tillämpande av de genom 1913

års riksdagsbeslut fastställda grunder för fyllnadspension i de då avsedda fallen.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68. 5

I skrivelse den 12 mars 1915 (nr 27) meddelade riksdagen, att

riksdagen icke funnit annat att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag än att

billigheten syntes fordra, att Lundgren, på sätt jämväl statskontoret i sitt

i ärendet infordrade utlåtande ifrågasatt, redan från och med år 1915

komme i åtnjutande av den föreslagna pensionsförhöjningen. Riksdagen

medgav alltså, att Lundgren finge utöver den till honom utgående pensionen

från och med år 1915 under sin återstående livstid åtnjuta eu

årlig tilläggspension av 192 kronor, att utgå av trafikmedel.

Över Anderssons och Blombergs nu ifrågavarande ansökningar har

järnvägsstyrelsen avgivit infordrat utlåtande den 31 oktober 1916 och

därvid yttrat:

Verkställd utredning har givit vid handen, att sökandena varit anställda

vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg, Andersson sedan år 1874 och Blomberg sedan

år 1879, intill dess nämnda järnväg den 1 oktober 1887 övertagits av statens

järnvägar; att de då övergått i statens järnvägars tjänst, där de sedermera

erhållit ordinarie anställning, Andersson den 1 oktober 1888 och Blomberg den

1 januari 1890; att Andersson, som är född den 10 juli 1851, erhållit avsked ur

statens järnvägars tjänst från ingången av december månad 1914 med rätt att

åtnjuta en årlig pension av 1,210 kronor; samt att Blomberg, som är född den

8 maj 1856, ännu kvarstår i tjänst men beräknas bliva pensionerad från ingången

av år 1917 med en årlig pension av 1,500 kronor.

Såsom framgår av förestående uppgifter hava sökandena under sin anställning

såsom järnvägstjänstemän förvärvat en så lång tjänstetid, att de, därest å

dem finge tillämpas de utav 1913 års riksdag antagna, genom nådigt brev den

13 juni 1913 meddelade bestämmelser angående förbättrade pensionsvillkor för

viss personal, som i anledning av statens inköp av vissa enskilda järnvägar övergått

i statens järnvägars tjänst, skulle komma i åtnjutande av en fyllnadspension,

motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan det dem efter deras tjänstårsberäkning

såsom ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar tillkommande pensionsbeloppet

och beloppet av den jämlikt pensionslagen den 4 juli 1910 till person

i enahanda tjänsteställning utgående högsta pension. Vidkommande Andersson

uppgår denna skillnad till 302 kronor, medan densamma beträffande Blomberg

beräknas komma att utgöra 264 kronor.

Då det syntes skäligt, att jämväl sökandena bereddes motsvarande

förmåner, som tillerkänts ovanberörda personal, hemställde järnvägsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, ej mindre att

Andersson finge, räknat från ingången av år 1917, under sin återstående

livstid av trafikmedel uppbära, utöver den pension av 1,210 kronor,

som utginge till Andersson jämlikt ovanberörda lag den 4 juli 1910,

en årlig tilläggspension av 202 kronor, än även att Blomberg Ange,

räknat likaledes från ingången av år 1917 eller den senare tidpunkt, då

avsked ur statens järnvägars tjänst kunde bliva honom beviljat, äga att

Järnvägs
Btyrelaen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Statskontoret.

Järnvägs
styrelsens
promemoria.

Departements
chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

under sin återstående livstid åtnjuta, utöver den honom efter avgången

ur statens järnvägars tjänst jämlikt berörda lag tillkommande pension,

en årlig tilläggspension, att utgå av trafikmedel, till så stort belopp,

att detsamma motsvarade två tredjedelar av skillnaden mellan nyssnämnda

pensionsbelopp och beloppet av den en lokomotivförare jämlikt samma

lag tillkommande högsta pension.

1 ett den 13 november 1917, till följd av erhållen remiss, i ärendet

avgivet utlåtande har statskontoret tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens

hemställan.

Sedermera har byråchefen å kameralbyrån i järnvägsstyrelsen i en

till civildepartementet ingiven promemoria av den 6 februari 1917

meddelat, att Blomberg erhållit avsked med utgången av januari månad

1917 samt att genom styrelsens beslut den 25 i nämnda månad en

årlig pension av 1,500 kronor tillförsäkrats honom att utgå jämlikt

bestämmelserna i förenämnda lag. Då högsta pension, som tillkomme

en lokomotivförare enligt samma lag, utginge med ett belopp av 1,764

kronor om året, skulle Blomberg enligt styrelsens förslag berättigas att

från och med den 1 februari 1917 under sin återstående livstid uppbära

en årlig fyllnadspension av 176 kronor.

Samma av mig förut återgivna skäl, som lågo till grund för förhöjning

av de till förre stationsmästaren Tollstedt och förre stationskarlen

Lundgren beviljade pensioner, tala för, att de pensioner, som nu

utgå till förre tågmästaren Andersson och förre lokomotivföraren Blomberg,

jämväl måtte höjas.

Beträffande beloppen av pensionsförhöjningarna har jag ej något

att erinra mot vad från järnvägsstyrelsen därutinnan föreslagits. Detta

förslag innebär nämligen ett analogt tillämpande av de genom av

mig förut åberopade riksdagsbeslut fastställda grunder för fyllnadspension

i de då avsedda fall. Tilläggspensionen åt Andersson skulle enligt,

denna styrelsens beräkning uppgå till 202 kronor och det honom tillkommande

pensionsbeloppet i dess helhet således till 1,412 kronor.

Blombergs tilläggspension skulle åter uppgå till 176 kronor och hela

det honom tillkommande pensionsbeloppet till 1,676 kronor. I enlighet

med vad som föreslagits torde den förhöjda pensionen böra utgå, för

Andersson från och med den 1 januari 1917 och för Blomberg från

och med den 1 februari 1917.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 68.

7

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att förre tågmästaren vid statens järnvägar

Lars Gustaf Andersson, vilken jämlikt lagen den 4

juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar tippbär pension med 1,210 kronor

för år, må därutöver från och med den 1 januari 1917

under sin återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension

av 202 kronor, att utgå av trafikmedel,

dels ock att förre lokomotivföraren vid statens

järnvägar Jonas Jonsson Lindblom Blomberg, vilken

jämlikt nämnda lag uppbär pension med 1,500 kronor

för år, må därutöver från och med den 1 februari

1917 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig

tilläggspension av 176 kronor, likaledes att utgå av

trafikmedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t, Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:50 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner rörande vissa pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel. a1 i texten