Sök i Ratio Lex

Angående pension åt avlidne lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars Petter Kjesslers änka och åt avlidne materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons änka

1917-02-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:69, Angående pension åt avlidne lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars Petter Kjesslers änka och åt avlidne materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons änka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr (19.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

pension åt avlidne lokomotivmästaren vid statens järnvägar

Lars Petter Kjesslers änka och åt avlidne materialförvaltaren

vid statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons änka;

given Stockholms slott den 16 februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

dels att till avlidne lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars

Petter Kjesslers änka Hedvig Kristina Fredrika Kjessler, född Hirsch,

må av trafikmedel utbetalas pension till ett ärligt belopp av 720 kronor,

att utgå från och med den 1 augusti 1916 i enlighet med de grunder,

som i § 6 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa

stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda

kassa,

dels ock att till avlidne materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader

Johan Anderssons änka Carolina Andersson, född Davidsson,

må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 576 kronor,

att utgå i enlighet med sålunda angivna grunder från och med den 1

juni 1916.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl*. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 55 höft. (Nr 69.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 69.

Järnvägs
styrelsen.

Framställning

om pension

till förre

lokomotivmästaren

L. P.

Kjesslers

änka.

k

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 30 oktober 1916 har järnvägsstyrelsen meddelat,

att förre lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars Petter Kjesslers

från Ängelholm änka Hedvig Kristina Fredrika Kjessler, född Hirsch,

och förre materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons

änka Carolina Andersson, född Davidsson, hos styrelsen anhållit,

att pension måtte genom styrelsens försorg utverkas åt dem.

För egen del har styrelsen anfört följande.

Enligt inhämtade upplysningar vann Kjessler anställning vid statens järnvägar

såsom extra eldare år 1870, varefter han befordrades till eldare 1872. År

1874 erhöll Kjessler anställning som lokomotivförare vid Karlskrona—Växjö

järnväg samt befordrades 1876 till lokomotivförare och lokomotivförarförman

vid Landskrona—Ängelholms järnväg. Då sistnämnda bana den 1 januari 1896

övergick i statens ägo, inträdde Kjessler såsom lokomotivmästare ånyo i statens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 6i).

järnvägars tjänst. På grund av sin ålder kunde Kjessler, som icke tillhörde enskilda

järnvägarnas pensionsinrättning, icke vinna inträde i statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa. Kjessler, som till följd av sjukdom,

förorsakad av olycksfall i tjänsten, erhöll avsked den 1 oktober 1914, avled

den 9 juli 1916 och efterlämnade såsom stärbliusdelägar^ förutom änkan, som

är född den 22 april 1855, tre syskon.

Angående änkan Kjesslers förmögenhetsförhållanden meddelar styrelsen, att,

enligt vad den efter Kjessler förrättade bouppteckningen giver vid handen, en

brist i boet förelegat av 111,666 kronor 71 öre.

Kjesslers avlöningsförmåner hava sedan den 1 januari 1901 för år utgjort

arvode 3,000 kronor, ersättning för bostad och bränsle 700 kronor samt beldädnadsersättning

120 kronor eller sålunda tillhopa 3,820 kronor.

Då genom beslut av Kungl. Maj:t samt av 1902 och 1913 års riksdagar pensioner

och fyllnadspensioner blivit tillförsäkrade den personal, som vid Västkustbanans

inköp övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning,

torde i förekommande fall, då särskilda skäl därtill föreligga, pension

jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshavare, tillhörande denna

personal. Riksdagen har också lämnat bifall till av Kungl. Maj:t i sådant

hänseende till 1903, 1905, 1906 och 1911 års riksdagar avlåtna särskilda propositioner

om pensioner åt änkor och barn efter nedannämnda, vid den

s. k. Västkustbanan anställda befattningshavare, nämligen stationskarlen Anders

Nilsson, stationsmästaren Per Mårtensson, banvakterna Johannes Nilsson och

Jöns Persson, lokomotivmästaren Carl Gustaf Nordström samt staiionsinspektoren

Lars Fredrik Reinhold Schmidt, vilka från och med den 1 januari 1896

övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning.

I anledning av det anförda anser sig styrelsen böra föreslå, att änkan

Kjessler måtte beredas en årlig pension att utgå från och med den 1 augusti

1916 i enlighet med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens

järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor och barn

efter delägare i nämnda kassa. Beträffande pensionens storlek föreslår styrelsen,

att densamma måtte, i anslutning till de principer, som angivits i Kungl.

Maj:ts förenämnda nådiga proposition till 1906 års riksdag angående pension åt

lokomotivmästaren Nordströms änka, bestämmas till ett årligt belopp av 720

kronor, motsvarande 20 procent av 3,600 kronor eller det belopp, varefter änkan

Kjesslers pension skulle, enligt stadgandet i § 3 av berörda reglemente, hava beräknats,

därest hennes man varit delägare i statens järnvägstrafiks änke- och

pupillkassa.

Vad därefter angår änkan Anderssons ansökning om pension, meddelar styrelsen,

att hennes man avlidit den 11 maj 1916, att han såsom stärbhusdelägare

efterlämnat, förutom änkan, fem till myndig ålder komma barn, att behållningen

i boet vid Anderssons död utgjort 517 kronor 47 öre samt att änkan icke äger

andra tillgångar än henne tillkommande andel i boet.

Styrelsen erinrar till en början därom, att riksdagen med anledning av särskilda

propositioner, som avlåtits med föranledande av framställningar från styrelsen

i skrivelser den 9 november 1893 och den 4 mars 1903, dels år 1894 beviljat

Andersson under vissa betingelser en årlig pension av 700 kronor, dels

ock år 1904 medgivit, att samma pension finge höjas till 1,500 kronor.

Framställning

oro pension åt

förre materialförvaltaren

J. Anderssons

änka.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

I sina sistnämnda skrivelser både styrelsen meddelat, bland annat, föl

jande beträffande Andersson. År 1894 hade han varit anställd vid statens järnvägsbyggnader

i 27 år och vid nämnda tidpunkt uppburit en avlöning av 2,400

kronor jämte inkvarteringsersättning. Sedan Anderssons anställning vid stambanebyggnaden

genom övre Norrland upphört, vilket ägde rum i maj 1895, hade

han tjänstgjort vid därefter beslutade statsbaneanläggningar såsom materialbokhållare,

dels från maj 1895 till den 1 november 1897 vid Yännäs—Umeå järnvägsbyggnad,

dels ock från sistnämnda dag till den 1 augusti 1898 vid statsbanan

Krylbo—Örebro, samt såsom materialförvaltare från sistberörda tidpunkt

vid statsbanans Gällivare—Eiksgränsen norra distrikt, vilken befattning han erhållit

anmaning att frånträda med mars månads utgång 1903. Hans avlöningsförmåner

hade under de sista åren utgjorts av 4,800 kronor per år jämte inkvarteringsersättning,

beräknad till 20 % å avlöningsbeloppet, och hade dessa honom

tillerkända avlöningsförmåner betingats av de säregna lokala förhållandena å

platsen för hans verksamhet.

Den 30 april 1903 lämnade Andersson sin befattning vid statens järnvägsbyggnader,

varefter han erhöll anställning vid statens järnvägars fjärde distrikts

maskinavdelning såsom extra ordinarie bokhållare den 1 augusti 1903. I dessa

sina befattningar uppbar han ett årligt arvode av 3,000 kronor. Under sin tjänstetid

vid statens järnvägsbyggnader från och med 1894 samt vid maskinavdelningen

hade Andersson med hänsyn till det för rätten att åtnjuta pensionen bestämda

villkor icke uppburit någon del därav, och enahanda hade förhållandet varit under

tiden den 14 januari—3 juni 1904, då Andersson tjänstgjort såsom tillförordnad

materialförvaltare vid järnvägsbyggnaderna.

Från och med den 1 november 1908 upphörde Andersson att tjänstgöra

vid maskinavdelningen och uppbar därefter till sin död *den av riksdagen beviljade

pensionen.

Såsom ej tillhörande statens järnvägars ordinarie personal kunde Andersson

icke bliva delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och följaktligen ej

heller i dess änke- och pupillkasssa, vadan hans änka nu icke kan påräkna någon

pension från sistnämnda kassa.

Med hänsyn till såväl Anderssons långvariga och väl vitsordade verksamhet

i statens järnvägars tjänst som den bekymmersamma belägenhet, vari hans änka

genom hans frånfälle försatts, ansåg styrelsen det vara med billighet överensstämmande,

att änkan Andersson beredes en årlig pension av statsmedel till ett

skäligt belopp, att utgå från och med den 1 juni 1916, så länge hon lever ogift.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang därom, att riksdagen tillförene under

liknande förhållanden beviljat pensioner åt änkor efter personer, som innehaft

anställning vid statens järnvägsbyggnader, såsom år 1890 åt förre materialförvaltaren

B. Fredrikssons änka med 400 kronor, år 1901 åt förre ombudsmannen

J. O. Olais änka med 500 kronor, år 1903 åt förre nivellören O. H. L. Littkes

änka med 500 kronor, år 1905 åt förre materialförvaltaren A. J. Olssons änka

med 400 kronor, år 1907 åt förre bokhållaren K. M. Edbergs änka med 400

kronor, år 1909 åt förre materialförvaltaren L. A. Y. Bergs änka med 500 kronor,

år 1912 åt förre avdelningsingenjören O. T. W. Stanzéns änka med 600 kronor

samt år 1913 åt material förvaltaren G. A. Lindströms änka med 500 kronor.

Den omständigheten att riksdagen vid beviljandet av pension åt änkor efter

materialförvaltare vid statens järnvägsbyggnader i de två senaste fallen, som

förekommit, bestämt pensionen till 500 kronor om året, synes giva vid handen,

att pensionen jämväl i förevarande fall borde bestämmas till enahanda belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 09. 5

Enligt styrelsens mening torde det emellertid på göda skal kunna ifrågasättas,

huruvida icke pensionsbeloppets storlek bör i detta fall, i likhet med vad

föreslagits i fråga om pension åt lokomotivmästaren Kjesslers änka, bestämmas i

enlighet med de principer, som finnas angivna i Kungl. Maj:ts förenämnda

nådiga proposition till 1906 års riksdag angående pension åt lokomotivmästaren

Nordströms änka.

Vid tillämpning av dessa grunder i det nu föreliggande fallet bör vid beräknande

av pensionsuuderlagets storlek iakttagas, att av Anderssons avlöning

såsom extra ordinarie tjänsteman vid tiden för hans avgång ur statens järnvägars

tjänst ett belopp av 2,400 kronor får anses motsvara ordinarie arvode i den mening,

som avses i § 3 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och

pupillkassa. Pensionen bör alltså beräknas å detta belopp ökat med 20 procent

eller å 2,880 kronor och komma att utgå med 57G kronor om året.

Med stöd av det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte till riksdagen avlåta proposition om beviljande av årlig pension

åt en var av förbemälda båda änkor Hedvig Kristina Fredrika Ivjessler,

född Hirscb, och Carolina Andersson, född Davidsson, att utgå i

enlighet med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens

järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till

änkor och barn efter delägare i nämnda kassa, till änkan Kjessler med

720 kronor om året från och med den 1 augusti 1916 och till änkan

Andersson med 576 kronor om året från och med den 1 juni 1916.

Över järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret, med bifogande

av handlingar, utvisande, att rådhusrätten i Ängelholm den 8

augusti 1910 dömt till boskillnad mellan makarna Kjessler och att änkan

Kjessler nu vore medellös och i behov av understöd, avgivit infordrat

utlåtande den 11 november 1916 och därvid anfört:

På grund av vad remissakten samt berörda, av statskontoret införskaffade

handlingar innehåll, synas skäl föreligga att söka genom framställning till riksdagen

bereda pensioner åt förre lokomotivmästaren Kjesslers änka och förre

materialförvaltaren Anderssons änka, att utgå från och med månaden näst efter

den, då mannen avlidit, och åtnjutas så länge de förbliva änkor.

Ehuru det ej uttryckligen säges i järnvägsstyrelsens förevarande framställning,

torde styrelsen hava avsett, att de föreslagna pensionerna skola utgå av

statens järnvägars trafikmedel. Vid sådant förhållande och då det för änkan

Kjessler föreslagna pensionsbeloppet, 720 kronor, synes vara avpassat efter samma

grunder, som kommit till tillämpning vid beviljande år 1906 av pension å 550 kronor

åt lokomotivmästaren Nordströms änka, samt jämväl den för änkan Andersson

upptagna pensionen å 576 kronor förslagsvis beräknats efter enahanda grunder,

synes det, som om intet skulle kunna vara mot förslaget i denna del att erinra.

Emellertid finner sig statskontoret icke kunna underlåta att framhålla, att, om

det gällt pensioner att utgå från allmänna indragningsstaten, statskontoret för

sin del icke skulle hava ansett sig kunna förorda sådana belopp. Vid avpassande

Statskontoret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 69.

av beloppet av änkepension plägar nämligen hänsyn tagas till vad som i sådant

avseende skulle hava tillkommit änka efter delägare i civilstatens änke- och

pupillkassa med motsvarande avlöning, och det sålunda beräknade beloppet undergå

någon reduktion på grund därav att vederbörande icke betungats med betalning

av avgifter för familjepensionering. Läggas de för Kjessler och Andersson

uppgivna avlöningsbeloppen eller 3,700 kronor för den förre och 3,000 kronor

för den senare, av vilka belopp en tredjedel får anses motsvara tjänstgöringspenningar

och återstoden lön (pensionsunderlag), till grund för en sådan beräkning,

visar det sig, att pensionsbeloppen i detta fall icke borde överstiga för

änkan Kjessler 500 kronor och för änkan Andersson 400 kronor.

Att i förevarande fall bereda pension åt änkorna Kjessler och Andersson,

av vilka den förra är nära 62 år och den senare nära 67 år och

som båda för sitt uppehälle tydligen äro i behov av understöd, skulle

endast innefatta ett tillämpande av de principer, som, på sätt järnvägsstyrelsen

i sin skrivelse framhållit, redan blivit av Kungl. Maj:t och

riksdagen godkända. Jag åberopar därvid särskilt vad som anförts i

avseende å propositionen nr 9 till 1905 års riksdag, propositionen nr 133

till 1906 års riksdag och propositionen nr 61 till 1911 års riksdag.

De av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppen, 720 kronor

till änkan Kjessler och 576 kronor till änkan Andersson, äro jämväl

beräknade i överensstämmelse med förut tillämpade grunder eller till

tjugu procent av den del av deras mäns avlöning, som i pensionshänseende

för änkan skall tagas i betraktande, eller 3,600 kronor till lokor

motivmästaren Kjessler och 2,880 kronor till materialförvaltaren Andersson.

Jag får därför i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

dels att till avlidne lokomotivmästaren vid statens

järnvägar Lars Petter Kjesslers änka Hedvig Kristina

Fredrika Kjessler, född Hirsch, må av trafikmedel utbetalas

pension till ett årligt belopp av 720 kronor,

att utgå från och med den 1 augusti 1916 i enlighet

med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente

för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas

rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda

kassa,

dels och att till avlidne materialförvaltaren vid

statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons änka

Carolina Andersson, född Davidsson, må av trafikmedel

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

7

utbetalas pension till ett årligt belopp av 576 kronor,

att utgå i enlighet med sålunda angivna grunder från

och med den 1 juni 1916.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen gilla samt förordnade, att i enlighet

därmed proposition skulle avlåtas till riksdagen av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:50 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner rörande vissa pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel. a2 i texten