Angående provisoriska åtgärder i syfte att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie som extra
1917-02-16 · 39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:79, Angående provisoriska åtgärder i syfte att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie som extra
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
1
Nr 79.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
provisoriska åtgärder i syfte att avhjälpa svårigheterna
att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt,
såväl ordinarie som extra; given Stockholms slott den 16
februari 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels medgiva, att, utan hinder av vad i avlöningsstaten för förste
provinsialläkare och provinsialläkare samt enligt villkoren och bestämmelserna
för åtnjutande av i staten upptagna avlöningsförmåner finnes
föreskrivet beträffande förhöjning i lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning, tidpunkten för första förhöjningen, såvitt angår
provinsialläkarna i Sorsele distrikt i Västerbottens län samt Arjeplogs,
Pajala och Vittangi distrikt i Norrbottens län — dock först sedan nämnda
distrikt blivit med nya innehavare besatta — må bestämmas inträda redan
efter tre år, med rätt för den, som kommit i åtnjutande av sådan
löneförhöjning, att, även om han efter intjänande av detsamma innehaft
befattning i annat distrikt, komma i åtnjutande av andra ålderstillägget
efter ytterligare fem år, men med skyldighet för honom att för erhållande
av omförmälda förhöjningar i lönen i övrigt vara underkastad förenänmda
villkor och bestämmelser;
dels på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst 12,300
kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
angivna grunder användas till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares
avlöningsförmåner;
dels — med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie reservationsanslaget
å 22,500 kronor till avlöning åt femton civila läkarstipendiater —
i stället å ordinarie stat år 1918 uppföra ett reservationsanslag å 15,000
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 64 höft. (Nr 79.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
kronor till avlöning åt civila läkarstipendiater, att jämte å förstnämnda
anslag förefintliga besparingar användas till avlöning åt 25 dylika
stipendiater m. m. i enlighet med de i statsrådsprotokollet angivna förändrade
grunder;
dels medgiva, ej mindre att det i riksstaten för år 1917 upptagna
ordinarie reservationsanslaget till avlöning åt femton civila läkarstipendiater
må under samma år användas till avlöning åt dylika stipendiater
jämlikt nämnda förändrade grunder, än även att av de besparingar,
som uppkommit å tidigare anslag för ändamålet, erforderligt belopp må
begagnas till provisorisk förbättring under år 1917 av vissa provinsialläkares
avlöningsförmåner;
dels från och med år 1918 höja det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till extra provinsialläkares avlönande med 10,000 kronor eller från
30,000 kronor till 40,000 kronor;
dels ock medgiva, att, utan hinder av den för statens bidrag till avlönande
av extra provinsialläkare eljest gällande grund att dylikt statsbidrag
i intet fall må överstiga 1,500 kronor, må såsom lönebidrag till
extra provinsialläkare i avlägset belägna, särskilt svårbesättliga distrikt
utbetalas det belopp intill högst 2,500 kronor, som Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall prövar nödigt för tjänstens behöriga uppehållande.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
8
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 februari 1917.
Närvarande:
Hane excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenbero,
Statsråden von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde vidare:
Med underdånig skrivelse den 11 november 1916 härden av Kungl.
Maj:t den 30 juni 1916 tillsatta kommittén för verkställande av utredning
och avgivande av förslag i fråga om reglering av avlöningsförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. överlämnat
förslag till provisoriska anordningar i syfte att avhjälpa svårigheterna
att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl
ordinarie som extra.
Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 3''januari 1917 avgivit
utlåtande över kommitténs berörda förslag, därvid styrelsen tillika över
-
4
Bristen p&
tjänsteläkare
och dews
orsaker.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
lämnat från Kungl. Maj:ts befallningshavande och förste provinsialläkarna
i Gott]ands, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt åtskilliga övriga
vederbörande inkomna yttranden.
Vid anmälan av denna fråga uti innevarande års statsverksproposition
uttalade jag förhoppning om att under riksdagens lopp bliva i tillfälle att
för Kung], Maj:t framlägga förslag till åtgärder i nu angivet syfte, och
föreslog Kungl. Maj: t i enlighet med min hemställan riksdagen att i
avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde komma att avlåtas,
beräkna dels lör provisorisk förbättring av provinsialläkares avlöningsförmåner
på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 6,000
kronor, dels i stället för det ordinarie reservationsanslaget till avlöning
åt femton civila läkarstipendiater från och med år 1918 ett ordinarie
reservationsanslag till avlöning åt civila läkarstipendiater om 31,000
kronor, dels ock en höjning från och med år 1918 av det Ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande med
6,725 kronor eller från 30,000 kronor till 36,725 kronor.
I)a jag nu går att underställa Kungl. Maj:t föreliggande förslag
till provisoriska åtgärder för avhjälpande av svårigheterna att besätta
mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, ordinarie och extra,
ber jag till eu början få framhålla, hurusom dessa svårigheter, särskilt
beträffande distrikt i övre Norrland, efter hand blivit allt mera framträdande.
Ett stort antal av dessa distrikt — såväl ordinarie som extra —
stå sålunda, enligt vad jag senare får tillfälle att närmare omnämna,
obesatta; och uppenbart synes mig vara, att kraftiga åtgärder för avhjälpande
av dessa missförhållanden äro oundgängligen nödvändiga.
Svårigheterna att besätta de avlägsna provinsialläkardistrikten äro
givetvis till stor del beroende på särskilda orsaker, för vilka jag strax
skall närmare redogöra. Djupast torde emellerlid dessa svårigheter hava
sin grund i dels den jämförelsevis ringa tillströmningen å läkarbanan, dels,
och måhända huvudsakligen, en allt mer tilltagande obenägenhet bland de
unga läkarna att välja tjänsteläkarens bana. Denna obenägenhet lärer i
sin ordning bero därpa, att de offentliga läkartjänsterna, icke minst provins
i alläkar- samt extra provinsialläkartjänsterna, med hänsyn till inkomstmöjligheterna
vid utövande av annan läkarverksamhet icke äro tillräckligt
lockande.
Till belysande av dessa förhållanden tillåter jag mig återgiva följande
inom medicinalstyrelsen upprättade tablå över läkartillgången i
landet åren 1905—1916:
Kunfjl. Mnj:is Nåd. Proposition Nr 79.
5
År.
Antalet personor,
som
5 tr
efter
legi- tima- tion
voro i
offent- lig
läkar- tjänst. ’)
Lediga tjänster vid
trots början
avlagt med.
examen
känd.
blivit leg- läkare.
mili-
tfer-
läkar- tj fen- ster.
provin- sial- och
extra
provin- sial- liikar- tjfenster.
stads- liikar- tj fen- ster.
hospi- tala- läkar- tj fen- ster.
Summa.
män-
kvinnor.
Summa.
män.
kvinnor.! Summa.
Antal.
1905...
39
3
42
40
2
42
32
8
12
i
5
26
1906...
45
2
47
41
2
43
27
4
11
4
7
26
1907...
41
4
45
51
2
53
31
10
12
5
3
30
1908..
46
3
49
54
—
54
39
8
8
2
6
24
1909...
50
6
56
30
5
35
22
16
7
r
3
27
1910...
61
11
72
57
2
59
19
22
12
5
5
44
1911...
58
15
73
33
1
34
—
25
15
3
10
53
1912...
70
8
78
58
]
59
—
15
52
5
9
81
1913...
70
11
81
39
2
41
—
5
46
5
12
68
1914
70
9
79
37
3
40
—
14
40
3
13
70
1915...
94
5
99
30
— ■
30
—
4
41
7
15
67
1916.
103
9
112
51
5
56
—
9
37
14
19
79 1
Tablån utvisar, att i stort sett antalet av dem, som under vart och
ett av åren 1905—1910 blivit legitimerade läkare, i allmänhet varje år
något ökats — från 42 år 1905 till 59 år 1910 — under det att antalet
nylegitimerade läkare, vilka fem år efter legitimationen voro i
offentlig läkartjänst, minskats från 32 år 1905 till 19 år 1910. Samtidigt
härmed har antalet lediga offentliga läkartjänster stigit från 26
år 1905 till 44 år 1910, ett antal som sedermera än ytterligare stegrats.
Vad särskilt angår provinsialläkar- och extra provinsialläkarbefattningarna,
kan man skönja en bestämd tendens hos de yngre läkarna
att välja andra, ekonomiskt mer lönande och ofta vida mindre slitande
grenar av läkarverksamheten.
Snar utsikt till förbättring härutinnan torde ej heller förefinnas.
Visserligen bar antalet av. dem, som avlagt medicine kandidatexamen,
ökats från 72 år 1910 till 112 år 1916, men å andra sidan har under
samma tid antalet lediga offentliga läkartjänster stigit från 44 till 79
*) Beräkningen är gjord sålunda, att av de 42 under år 1905 legitimerade
läkarna 32 vid 1910 års början voro i offentlig tjänst; återstående 10 hade ägnat
sig åt enskild läkarverksamhet o. s. v.
6
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
(därav provinsial- och extra provinsialläkartjhilster respektive 12 och
37). Intill dess tjänsteläkarnas löneförhållanden bliva förbättrade, lärer
man sålunda, efter allt att döma, hava att räkna med en mycket begränsad
tillgång till läkare för dessa befattningar.
Nu gällande bestämmelser angående avlöningsförmåner för tjänsteläkarna
å landsbygden datera sig från år 1911. Endast en ganska kort
tidrymd har sålunda förflutit, sedan ifrågavarande tjänsteläkare fingo
sina löneförhållanden reglerade. 1 detta sammanhang må emellertid
bemärkas, att den verkliga löneförbättringen för provinsialläkarna, oavsett
tidigare ålderstillägg, ej uppgick till mer än 200 kronor. Vidare
bör beaktas, att Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering för ifrågavarande
grupp av tjänsteläkare var upprättat under förutsättning av en
samtidig höjning av läkartaxan. Någon dylik höjning blev emellertid
med hänsyn till av riksdagen gjort uttalande i ämnet icke genomförd.
Löneregleringen av år 1911 kom sålunda att för vederbörande medföra
ganska ringa och, efter mitt förmenande, knappast tillfyllestgörande förbättringar
i deras avlöningsvillkor.
Medicinalstyrelsens
utredning
om
orsakerna till
läkarbristen,
särskilt i
Norrland.
Då, såsom nämnts, svårigheten att besätta särskilt övre Norrlands
mer avlägset belägna provinsialläkardistrikt, ordinarie och extra, med
lämpliga innehavare blivit allt mer framträdande, anmodade jag i skrivelse
den 9 april 1915 medicinalstyrelsen att verkställa iitredning, huruvida
och i vad mån åtgärder kunde vidtagas för att undanröja dessa
svårigheter, samt inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning.
Efter det yttranden från skilda håll inhämtats, inkom medicinalstyrelsen
med underdånig skrivelse den 29 februari 1916 med förslag
till åtgärder för ordnande av förste provinsialläkarnas, provinsialläkarnas
och extra provinsialläkarnas avlöningsförhållanden m. in.
Uti denna skrivelse har medicinalstyrelsen lämnat en utredning om
orsakerna till ifrågavarande missförhållanden, och ber jag att av denna
utredning få återgiva följande.
Anledningen till den bland läkarna allmänt utbredda oviljan att
söka sig in på den ofta mycket ansträngande provinsialläkarbanan, där
särskilt de i Norrland belägna provinsialläkardistrikten verkade avskräckande,
vore huvudsakligen av ekonomisk natur. Redan vid flyttningen
till ett i Norrland beläget distrikt från södra eller mellersta
Sverige finge läkaren göra den erfarenheten, att kostnaderna för järnvägsresan
ställde sig synnerligen höga på grund av resans längd. Här
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
till komme emellertid kostnaderna för landsvägsfrakt. Särskilt övre
Norrland vore i fråga om järnvägsförbindelser synnerligen vanlottat, och
i följd därav vore avstånden från åtskilliga av läkarstationerna till närmaste
järnvägsstation ett eller flera tiotal mil. Landsvägsfrakten uppginge
i allmänhet till höga belopp och vore i många fall betydligt
större än järn vägskostnaden. Den omständigheten att liknande svårigheter
mötte vid avflyttning från norrländskt distrikt vore även ägnad
att avskräcka sökande.
Till belysande av denna fråga åberopade medicinalstyrelsen en av
förste provinsialläkaren i Västerbottens län uppgjord tabell, utvisande
huru kostnaderna ställa sig vid flyttning från Stockholm till
en station, belägen ungefär mitt i länet (Hällnäs), och med fortsättning
på landsväg till länets läkarstationer, därvid tagits i beräkning utgifterna
utom för läkaren själv jämväl för läkarens familj samt för flyttning
av möblemang till bostad, bestående av väntrum, mottagningsrum
och 3 till 4 boningsrum. Denna tabell har följande utseende:
Distrikt.
Mil
från
järnväg.
Järnvägskostnader.
Landsvägskostnader.
Biljett 2
kl. från
Stillna
4 pers.
Kr.
Trans- port av
möble- mang.
Kr.
Summa
järnvägs-
kost-
nader.
Kr.
Skjuts
för 4
personer
Kr.
Trans- port av
möble- mang.
Kr.
Summa
lands-
vägskost-
nader.
Kr.
% av
järn- vägs- kost- nader.
Burträsk.....................
4,i
74: 40
312:-
386: 40
24:60
165: —
189: 60
49
Byske ........................
3,2
»
))
»
19: 20
132:-
151: 20
39
Lycksele .....................
6,5
»
»
»
39:-
260: -
299:-
77
Bobertsfors..................
7,1
»
»
»
42: 60
165: —
207: 60
54
Nordmaling..................
2,9
»
»
))
17: 40
66:-
83: 40
22
Norsjö ........................
3,5
»
»
O
21: —
195: —
216: —
56
Sorsele........................
18,5
»
»
0
111:-
877: 50
988: 50
256
Stensele .....................
16,6
»
B
»
99: 60
747: 50
847:10
219
Vilhelmina c:a ............
9,0
»
»
»
54:-
520: —
574: —
149
Asele ........................
8,1
»
»
»
48:60
325: -
373: 60
97
Bjurholm.....................
2,o
»
»
»
12: —
* 65: -
77:-
20
Lövänger.....................
6,o
»
»
»
36: —
110: —
146: —
38
Malå...........................
8,9
»
»
o
53: 40
357: 50
410: 90
106
Nysätra .....................
8,3
»
»
u
49:80
187:-
236: 80
61
Tärna .......................
30,6
»
»
»
183: —
1,625: —
1,808: —
468 1
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Vidare framhålles i medicinalstyrelsens skrivelse den 29 februari
1916, hurusom på många håll svårigheter möl te för anskaffande av lämplig
bostad åt tjänsteläkaren. Enligt ett av Kung]. Maj:ts befallningshavande
i Norrbottens län avgivet yttrande kunde en sådan bostad »i
regel icke erhållas». Västerbottens läns läkarförening hade meddelat,
att de bostäder, som stode läkaren till buds, ofta voro obekväma och
dåligt ombonade, varjämte hyran ofta vore oskäligt högt tilltagen, även
där kommunerna tillhandahölle bostad.
Förutom utgifterna för bostadshyra vore emellertid levnadsomkostnaderna
även i övrigt höga. Skatterna vore ofta synnerligen dryga,
stundom uppgående till 15—20 % av inkomsterna. Priset på matvaror
vore likaledes högt, då dessa vanligen måste fraktas långa vägsträckor.
Vidare utgjorde kostnaden för bränsle en diyg utgiftspost, då veden i
Norrland vore relativt dyr och stora mängder tarvades under den långa
och kalla vintern.
Då till nämnda utgifter vidare lades provinsial- och extra provinsialläkarkåren
påvilande pensionsavgifter samt för många tjänsteläkare
livförsäkringspremier, torde norrlandsläkarnas utgiftsbörda få anses
oskäligt stor, särskilt i betraktande av att inkomsterna i de flesta fall
vore synnerligen låga.
Anledningen till de otillfredsställande inkomsterna vore enligt
den av medicinalstyrelsen förebragta utredningen — förutom den låga
avlöningen — framför allt att söka i bestämmelserna i den för provinsial-
m. fl. läkare gällande taxan. Dessutom bidroge även befolkningens
fattigdom till att inkomsterna stannade vid så låga belopp, därigenom
att befolkningen i regel anlitade läkare endast i de mest trängande
fall. I följd av den rådande fattigdomen inträffade därjämte ofta, att
den, som anlitat läkaren, icke kunde betala stadgad ersättning. Då
kommunerna för sådant fall åtagit sig att betala läkarvården, vilket i
allmänhet vore förhållandet, utginge arvodet jämlikt 11 § i gällande
åkartaxa med endast tre fjärdedelar av stadgat belopp.
Nu anmärkta förhållanden medförde, att ifrågavarande tjänsteläkare
tvingades att inskränka sina utgifter till det allra nödvändigaste. I
många distrikt hade läkarna icke ens råd att sända sina barn till elementarläroverk.
För egen del måste läkarna i regel avstå från att resa ut för
att underhålla en gång förvärvade kunskaper eller förskaffa sig ytterligare
vetenskaplig utbildning. Det vore under sådana omständigheter
icke underligt, om en läkare icke gärna sökte sig till de avlägsna norrlandsdistrikten.
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 79. 9
Vidare hade även påvisats olägenheten därav, att vikarie under
provinsialläkares semester i många fäll betingade sig av denne ansenlig
extra ersättning utöver det jämlikt nådigt brev den 14 juni 1907
honom tillkommande arvode av 8 kronor om dagen under tjänstgöringstiden
jämte ersättning enligt taxan för verkställda förrättningar.
Förutom nu anförda olägenheter, vilka torde kunna i större eller
mindre mån avlägsnas, hade framhållits åtskilliga med vistelsen i Norrland
förknippade obehag av den art, att de icke kunde avhjälpas. Dit
hörde de klimatiska förhållandena och den med isoleringen i glest befolkade
trakter följande bristen på umgänge.
Vidare hade även framhållits de besvärligheter, som ifrågavarande
läkare måste underkasta sig vid de ofta nattetid förekommande sjukresorna
på dåliga, obrutna och obekväma vägar, vilket vintertiden under
hårda väderleksförhållanden medförde risk för liv och hälsa. Sommartid
vore kommunikationssvårigheterna måhända ännu större; det kunde då
inträffa, att läkaren på en och samma resa måste färdas omväxlande till
fots, åkande efter häst, med båt och på järnväg. Kost och nattlogi
vore vid nämnda tillfällen ofta av sämsta beskaffenhet.
Beträffande de extra provinsialläkardistrikten vore svårigheterna
otivelaktigt mest framträdande, vilket till stor del torde bero därpå, att
tjänsteläkarens kontanta lön i dessa distrikt vore lägre än de i de ordinarie
distrikten, vartill komme, att han i följd av visst beroende av
distriktsstyrelsen även i övrigt intoge en mindre gynnad ställning.
De svårigheter, som sålunda framhållits, torde jämväl förefinnas
beträffande åtskilliga utom Norrland befintliga distrikt. Orsakerna därtill
torde emellertid i de flesta fall vara likartade med de i fråga om
de norrländska distrikten anförda. I åtskilliga trakter av landet råda
nämligen enahanda förhållanden, även om de måhända i vissa avseenden
äro mindre i ögonen fallande. Sålunda torde exempelvis Värmlands
skogsdistrikt på grund av befolkningens fattigdom, distriktens
avskilda läge och dåliga kommunikationer förete likhet med de norrländska.
Tillsättandet av den kommitté, vars betänkande nu föreligger till
granskning, skedde, såsom jag redan förut nämnt, den 30 juni 1916,
och tillåter jag mig därom erinra följande.
I sin skrivelse den 29 februari 1916 föreslog medicinalstyrelsen följande
åtgärder för läkarbristens avhjälpande, nämligen dels ändring av
läkartaxan. dels i angiven omfattning förbättrade förmåner i avlöningsBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 64 höft. (Nr 79.) 2
Kommitténs
uppdrag.
10
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
och peusionshänseende för förste provinsialläkare och provinsialläkare
ävensom ersättning åt ordinarie provinsialläkare för mistad inkomst av
praktik under semester samt ökad ersättning åt vikarie för förste provinsialläkare
och provinsialläkare, dels ock ökat statsbidrag till avlönande
av extra provinsialläkare.
Därjämte hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt
en kommitté att verkställa utredning beträffande vissa andra i styrelsens
utlåtande omförmälda, men i styrelsens hemställan ej upptagna frågor
rörande rikets indelning i provinsialläkardistrikt och provinsialläkarnas
avlöningsförhållanden jämte dessa frågor närstående angelägenheter
ävensom att inkomma med de förslag, vartill nämnda utredning kunde
giva anledning.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1916 anförde
jag, att jag för min del icke kunde annat än dela den uppfattning, åt
vilken medicinalstyrelsen givit uttryck. Utan tvivel vore situationen
sådan, att en allsidig utredning beträffande ifrågavarande tjänsteläkargrupps
avlöningsförhållanden och i samband därmed stående frågor med
det snaraste borde äga rum. Därvid torde även böra tillses, huruvida
jämkning i nuvarande indelning i provinsialläkardistrikt vore påkallad.
Med hänsyn till arten och omfattningen av en dylik utredning, torde
den böra anförtros åt en särskild kommitté.
Jag framhöll emellertid, att de kommitterade, som sålunda kunde
komma att utses, i första hand syntes böra taga under övervägande,
huruvida och i vad mån särskilda anordningar provisoriskt kunde vidtagas
för att avhjälpa de förut av mig berörda svårigheterna att besätta
mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt.
I detta sammanhang anmälde jag riksdagens skrivelse den 29 mars
1916, nr 57, däruti riksdagen anhållit om en allsidig och skyndsam utredning
av frågan om reglering av provinsialläkares arvoden''därhän, att
utjämning i största möjliga mån måtte kunna ske, ävensom medicinalstyrelsens
i anledning av riksdagens skrivelse avgivna underdåniga utlåtande
av den 8 maj 1916. Jag förordade därvid, att den av riksdagen
begärda utredningen lämpligen borde uppdragas åt den av mig ifrågasatta
kommittén.
Kommitténs uppdrag bestämdes genom nådigt brev den 30 juni
1916 sålunda, att den skulle dels verkställa utredning och avgiva förslag
i fråga om reglering av avlöningsförhållandena för förste provinsialläkare
och provinsialläkare jämte i samband därmed stående frågor,
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
därvid även borde tillses, huruvida jämkning i rikets indelning i provinsialläkardistrikt
kunde vara påkallad, dels ock skyndsamt inkomma
med yttrande oeh förslag, huruvida och i vad mån särskilda anordningar
provisoriskt skulle kunna vidtagas för att avhjälpa svårigheterna att
besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie
som extra.
Ordförande i kommittén under dess behandling av förevarande fråga
har varit ledamoten av riksdagens första kammare, häradshövdingen A.
H. G. Rogberg. Ledamöter hava vant ledamoten av riksdagens andra
kammare, banvakten A. Anderson i Råstock, medicinalrådet, medicine
licentiaten F. E. A. Block, ledamoten av riksdagens andra kammare,
extra jägmästaren O. E. Holm, förste provinsialläkaren, medicine licentiaten
A. J. Larson och ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
O. Osberg.
I sitt föreliggande förslag har kommittén, efter verkställd utredning,
ansett sig böra beteckna vissa läkardistrikt såsom framför andra svåra
att besätta. I fråga om en del av dessa distrikt har kommittén föreslagit
vissa provisoriska åtgärder för nämnda svårigheters avhjälpande.
Då kommittén emellertid befarar, att de föreslagna åtgärderna en tid
framåt icke skola visa sig tillräckliga att locka sökande, har kommittén
ifrågasatt en utvidgning av den civila läkarstipendiatinstitutionen i syfte
att genom ökad tillgång på civila läkarstipendiater möjliggöra, att sjukvården
i nämnda distrikt på nöjaktigt sätt kan tillfälligt uppehållas
genom sådana stipendiater. Genom denna åtgärd skulle även behovet
av läkarvikarier i allmänhet bliva bättre tillgodosett.
För att under semester och vakans lättare kunna uppehålla läkartjänsterna
i mera avlägset belägna och svårbesättliga distrikt har kommittén
jämväl föreslagit en höjning i vissa fall av ersättningen till
vikarie för förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Vidare har kommittén ansett sig böra förorda, att väl vitsordad
tjänstgöring inom så kallade ödemarksdistrikt — varmed kommittén avser
glest befolkade distrikt i norra delen av landet med läkarstationen
förlagd långt från järnvägsstation — vid befordran och transport skall
tillgodoräknas såsom särskilt meriterande tjänstgöring.
De åtgärder, som beträffande vissa ordinarie provinsialläkardistrikt
föreslagits, äro ämnade att förbättra befattningshavarnas ekonomiska
ställning och avse
beredande av flyttningsbidrag,
löneförbättring genom ortstillägg samt
rätt till tidigare första ålderstillägg.
Huvuddragen
av kommitténs
förslag.
12
Provisoriska
anordningar
särskilt för
ordinarie
provinsialläkardistrikt.
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 79.
I fråga om de extra provinsialläkardistrikt, vilka skulle bliva föremål
för åtgärder, har kommittén i allmänhet förordat höjning av utgående
statsbidrag. Därjämte har kommittén ansett, att '' ett distrikt,
som nu icke är i åtnjutande av dylikt bidrag, bör beredas denna
förmån.
Slutligen har kommittén som en nödfallsåtgärd föreslagit anställande
av ambulerande läkare.
Jag övergår nu till en närmare granskning av föreliggande framställning^
och börjar därvid med behandling av de utav kommittén föreslagna
åtgärderna beträffande de särskilda ordinarie provinsialläkardistrikten.
Beträffande till eu början förslaget om beredande av flyttningsbidrag
till provinsialläkare i mera avlägset belägna distrikt ber jag få
erinra, att medicinalstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 29° februari
1916 behandlat denna fråga. Styrelsen omnämner därvid, att
såväl i förenämnda av förste provinsialläkaren i Västerbottens län avgivna
yttrande som ock uti den av styrelsen infordrade utredningen i övrigt
framhållits, att det vore skäligt, att ifrågavarande tjänsteläkare, särskilt
de från järnvägsstation mera avlägset boende, erhölle statsbidrag till
flyttningen till sitt distrikt, motsvarande den förhöjning av flyttningskostnaderna,
som betingades av läkarstationens avstånd från järnväg, ävensom
att de finge åtnjuta liknande avflyttningsbidrag efter viss tids,
exempelvis fem års, tjänstgöring i vederbörande distrikt.
för egen del anförde medicinalstyrelsen följande:
»Förut berörda, av förste provinsialläkaren i Västerbottens län verkställda
utredning angående flyttningskostnaderna vid flyttning från Stockholm till vissa
norrländska distrikt utvisar, att nämnda kostnader ställa sig synnerligen höga.
Redan den i regel långa järnvägsresan blir avsevärt dyrare än vid flyttningen
mom sydligare delar av landet. Härtill kommer, att i Norrland, särskilt i de
nordligare delarna därav, läkarstationerna i de flesta fall äro belägna på ansenliga
avstånd från järnvägsstation, vilket har till följd, att kostnaderna väsentligen
okas genom den dyra landsvägsfrakten. Att i sådana fall någon ersättning bör
utgå till vederbörande tjänsteläkare, finner medicinalstyrelsen vara en av rättvisa
och billighet pakallad åtgärd, särskilt i betraktande av att flyttsakerna under
dessa svåra transporter taga skada. Däremot finner medicinalstyrelsen icke skäl
föreligga för bifall till det under utredningen framställa förslaget om, att jämväl
vid avflyttning från nyssnämnda distrikt motsvarande ersättning skulle på vissa
villkor lämnas.
Ersättningen för resa och bagagetransport å järnväg vid flyttning till nyssnämnda
nordliga distrikt anser styrelsen förslagsvis’böra utgå med halva kostnadsbeloppet.
Vad beträffar ersättningen för betald landsvägsfrakt torde densamma
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.9.
13
lämpligen böra utgå i enlighet med av vederbörande ingiven reseräkning, med
iakttagande därav att vid bestämmande av ersättningen ett visst, av medicinalstyrelsen
efter utredning i ifrågavarande hänseende fastställt, för mil beräknat
maximibelopp icke må överskridas. I detta sammanhang får medicinalstyrelsen
till jämförelse lämna underdånig hänvisning till nådiga kungörelsen den It mars
1910 angående bestämmelser rörande flyttningshjälp åt personal vid armén. (Sv.
förf.-saml. 1910, nr 42.)»
I denna fråga anför kommittén följande:
»Något flyttningsbidrag har hittills icke utgått till provinsialläkare. Av
förut berörda utredning av förste provinsialläkaren i Västerbottens län angående
flyttningskostnaderna framgår emellertid, att dessa kostnader kunna uppgå till
betydande belopp, och kommittén har funnit, att upptagandet av flyttningsbidrag
såsom en provisorisk åtgärd i sammanhang med beviljande av ortstillägg för
vissa ordinarie distrikt ej kunde undvikas, då de dryga flyttningskostnaderna nu
avskräckte många från att söka. Såsom medicinalstyrelsen i sin underdåniga
skrivelse den 29 februari 1916 framhållit, har Kung! Maj:t genom nådig kungörelse
den 11 mars 1910 utfärdat bestämmelser rörande flyttningshjälp åt personal
vid armén, vadan principen icke är alldeles främmande för svensk statsförvaltning.
Kommittén har emellertid icke ansett sig med hänsyn till möjliga
konsekvenser kunna förorda bidrag för frakt å järnväg. Enligt kommitténs mening
borde flyttningsbidrag endast utgå för frakt å landsväg med 2/3 av verkliga
kostnaden enligt verifierad räkning och ortens pris samt endast vid flyttning
till ett distrikt — ej vid avflyttning från distriktet — och till samma person
endast en gång. Därjämte borde ett maximum bestämmas, vard ver bidraget ej
finge gå.»
Jag övergår härefter till de provisoriska åtgärder, som av kommittén
föreslagits beträffande de särskilda distrikten.
Kommittén har efter prövning av på frågan inverkande förhållanden
i de olika distrikten funnit sig böra beteckna följande ordinarie provinsialläkardistrikt
framför andra såsom avlägset belägna och svåra att besätta,
nämligen Arjeplogs, Pajala, Vittangi, Övertorneå och Arvidsjaurs
i Norrbottens län, Körsel e och Stensele i Västerbottens län, Gäddede
och Föllinge i Jämtlands län, Hotings i Västernorrlands län och Los i
Gävleborgs län.
Av nu nämnda distrikt äro för närvarande Arjeplogs, Övertorneå,
Sorsele och Stensele distrikt på grund av brist på sökande vakanta; och
bar kommittén ansett sig böra ifrågasätta provisoriska anordningar i
avseende å dessa distrikt.
Beträffande Pajala, Vittangi och Gäddede distrikt bar kommittén,
vid det förhållande att de nu hava läkare, ansett sig icke höra föreslå,
att några provisoriska anordningar nu vidtagas för dessa distrikt, men
har kommittén uttalat, att kommittén ansåge, att distrikten i fråga när
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
mast borde jämställas med Arjeplogs, Overtorneå, Sorsele och Stensele
distrikt i avseende å svårbesättlighet och att på grund därav provisoriska
anordningar även för dessa distrikt torde komma att visa sig erforderliga.
Vidkommande Arvidsjaurs, Föllinge, Hotings och Los distrikt, som
ej heller äro vakanta, har kommittén icke föreslagit några provisoriska
anordningar, men kommittén anser sig böra framhålla, att det torde
bliva förenat med svårigheter att vid uppkommande vakans få dem besatta
med nya innehavare, även om svårigheterna icke torde bliva så
stora som vid besättande av de förutnämnda distrikten.
Innan jag ingår på en närmare redogörelse för kommitténs förslag,
ber jag få erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den
15 september 1911 fastställt av samma års riksdag godkänd avlöningsstat
för förste provinsialläkare och provinsialläkare att tillämpas från
och med år 1912. Vidare har Kungl. Maj:t sistnämnda dag till allmän
efterrättelse kungjort av riksdagen godkända villkor och bestämmelser
för de i staten upptagna avlöningsförmåner. Enligt berörda stat äger
provinsialläkare åtnjuta i lön 3,000 kronor och i tjänstgöringspenningar
1,000 kronor, varjämte efter 5 år lönen kan höjas med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare 500 kronor. Berörda stat upptager tillika
ortstillägg till 1 provinsialläkare å 1,000 kronor och till 12 provinsialläkare
å 500 kronor. Sedermera har jämlikt medgivande av 1914 års
förra riksdag i avlöningsstaten från och med år 1915 uppförts ytterligare
ett ortstillägg å 1,000 kronor. I avseende å ortstilläggen har bestäm
ts, att sådana tillägg skola utgå med 1,000 kronor till vardera av
provinsialläkarna i Vittangi och Pajala distrikt samt med 500 kronor
till var och en av provinsialläkarna i Ramsele, Hotings, Hede, Föllinge,
Gäddede, Lycksele, Vilhelmina, Sorsele, Stensele, överkalix, Jokkmokks
och Arjeplogs distrikt.
För Arjeplogs distrikt i Norrbottens län, vilket nu är vakant och
visat sig omöjligt att besätta, har kommittén ansett, att det nu utgående
ortstillägget borde höjas med 1,000 kronor till 1,500 kronor. Men då
denna förhöjning i ortstillägget ändock ej torde vara tillräckligt, med
hänsyn till de dryga flyttningskostnaderna, har kommittén ansett sig
böra därjämte föreslå flyttningsbidrag till detta distrikt att utgå enligt
förenämnda grunder, dock med högst 600 kronor. I ändamål att göra
distriktet mera begärligt för sökande har kommittén tillika föreslagit, att
innehavare av denna befattning må komma i åtnjutande av första ålderstillägget
redan efter 3 års väl vitsordad tjänstgöring inom samma eller
Kungl. Maj:t.^ Nåd. Proposition Nr 79. 15
annat distrikt med motsvarande bestämmelser i fråga om ålderstillägg,
med rätt att, även om lian sedan flyttar till annat ordinarie distrikt,
erhålla andra ålderstillägget efter 8 års väl vitsordad tjänstgöring.
Vidkommande övertorneä distrikt i Norrbottens kin, vilket nu är
vakant och av kommittén räknas till de mindre begärliga, föreslår kommittén,
att ortstillägg må utgå med 500 kronor.
För Sorsele distrikt i Västerbottens län, vilket jämväl är vakant och
även är svårt att besätta, har kommittén föreslagit, att nuvarande ortstillägg
höjes med 1,000 kronor till 1,500 kronor, att flyttningsbidrag
må utgå enligt samma grunder som för Arjeplogs distrikt med maximum
600 kronor, samt att innehavare av befattningen må tillerkännas
ålderstillägg på samma sätt som föreslagits för läkaren i Arjeplogs
distrikt.
För Stensele distrikt i Västerbottens län, ävenledes vakant, föreslår
kommittén en höjning av nuvarande ortstillägg med 500 kronor till
1,000 kronor, samt flyttningsbidrag enligt förenämnda grunder, dock
med högst 400 kronor.
Beträffande Pajala och Vittangi distrikt i Norrbottens län samt
Gäddede distrikt i Jämtlands län har kommittén, såsom jag förut antytt,
icke föreslagit några provisoriska anordningar, men anser kommittén,
att distrikten, i den händelse de varit vakanta, bort tillerkännas
samma förmåner i avseende å ortstillägg och flyttningsbidrag som Stensele
distrikt. Däremot anser kommittén, att rätten att bekomma första
ålderstillägget redan efter 3 års tjänstgöring endast borde ifrågakomma
för Pajala och Vittangi distrikt.
I sitt utlåtande den 3 januari 1917 har medicinalstyrelsen icke haft
något att i huvudsak erinra mot kommitténs förslag. Styrelsen har emellertid
ansett sig böra ifrågasätta, att jämväl i fråga om Pajala, Vittangi
och Gäddede distrikt provisoriska åtgärder i nu förevarande avseende
borde vidtagas. Då nämligen, enligt vad utredningen givit vid handen,
tjänsterna i nämnda distrikt vore sådana, att transportansökan från
någon av deras innehavare när som helst kunde emotses, syntes dylika
åtgärder nödiga för att bibehålla de nuvarande innehavarna vid deras
tjänster och för att vid blivande vakans lättare erhålla sökande.
Styrelsen har därvid föreslagit, att vart och ett av dessa distrikt
skulle tilldelas förmånen av en förhöjning med 500 kronor av nu utgående
ortstillägg och ett flyttningsbidrag av högst 400 kronor, att
utgå i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.
Medicinalsty
relsen.
16
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Vidare bär styrelsen hemställt om sådan ändring i gällande avlöningsstat,
att provinsialläkarna i Paj ala och Vittangi distrikt, i likhet med vad som
av kommittén föreslagits beträffande provinsialläkarna i Arjeplogs och
Sorsele distrikt, måtte erhålla rätt till ett första ålderstillägg redan efter
3 års tjänstgöring. Beträffande Pajala och Vittangi distrikt borde dock
den föreslagna ändringen i avlöningsstaten tillämpas först när distrikten
härnäst bleve vakanta.
Den föregående utredningen torde tillfullo ådagalägga nödvändigheten
av att åtgärder vidtagas för att underlätta besättandet av sådana
provinsialläkardistrikt, vilka på grund av sin avlägsna belägenhet samt
ogynnsamma förhållanden i övrigt äro särskilt ägnade att verka avskräckande
på sökande. Det framlagda förslaget har ej heller mötts
av motstånd från någon av de myndigheter eller läkare, som avgivit
yttrande över detsamma. Däremot har från flera håll ifrågasatts, huruvida
de föreslagna åtgärderna kunde anses tillräckliga för. avhjälpande
av nu ifrågavarande svårigheter. Särskilt har framhållits nödvändigheten
av eu ändring av nu gällande läkartaxa. Sistnämnda fråga, som
även medicinalstyrelsen berört i sitt förenämnda utlåtande den 29 februari
1916, finner jag visserligen vara av största betydelse, men torde
densamma kräva ytterligare omfattande utredning, innan den företages
till slutlig prövning.
Vad angår till en början frågan om vilka distrikt, som böra ifrågakomma
till erhållande av löneförbättringar genom ortstillägg, synes mig
tydligt, att samtliga de av kommittén förordade distrikten, vilka äro
vakanta, — d. v. s. Arjeplogs, Overtorneå, Sorsele och Stensele distrikt
— böra bliva föremål för provisoriska åtgärder i nämnda hänseende.
Men även beträffande övriga av kommittén såsom svåra att besätta betecknade
distrikt — nämligen Pajala, Vittangi, Arvidsjaurs, Gäddede,
Föllinge, Hotings och Los distrikt — finner jag övervägande skäl tala
för att redan nu vidtaga åtgärder i förevarande syfte. Det lärer nämligen
kunna befaras, att dessa distrikt inom kort bliva vakanta, och torde
man i varje fall, då detta förhållande inträffar, icke kunna underlåta att
vidtaga åtgärder för att underlätta deras besättande. Behovet av förbättrade
avlöningsförhållanden i nu ifrågavarande distrikt har jämväl
betonats i åtskilliga av de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena.
Det skulle ock med hänsyn härtill kunna ifrågasättas att låta de
nuvarande innehavarna av läkarbefattningarna i distrikten komma i åtnjutande
av de förbättringar i ortstilläggen, som jag kommer att förorda.
Av principiella skäl har jag dock ansett mig böra stanna vid att
17
Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
förorda, att dessa förbättringar träda i tillämpning först sedan distrikten
blivit med nya innehavare besatta.
Beträffande beloppen av ifrågavarande lönetillägg i de särskilda
distrikten har jag ej funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag,
att nu utgående ortstillägg för vartdera av Arjeplogs och Sorsele
distrikt förhöjes med 1,000 kronor samt för Stensele distrikt med 500
kronor ävensom att övertorneå distrikt kommer i åtnjutande av ortstillägg
med sistnämnda belopp. Medicinalstyrelsens förslag att ortstilläggen för
ett vart av Pajala, Vittangi och Gäddede distrikt måtte förhöjas med
500 kronor finner jag mig även — med förut angiven reservation beträffande
tiden för de föreslagna förmånernas tillämpning —- böra biträda.
I fråga slutligen om Arvidsjaurs, Föllinge, Hotings och Los distrikt
vill jag med samma reservation tillstyrka, att till vartdera av Föllinge
och Hotings distrikt nu utgående ortstillägg om 500 kronor höjes till
1,000 kronor samt att Arvidsjaurs och Los distrikt komma i åtnjutande
av dylikt lönetillägg, vartdera med 500 kronor.
Vidkommande det föreslagna flyttning sbidrag et tillåter jag mig nämna,
att förste provinsialläkaren i Västerbottens län i sitt avgivna yttrande
framhållit, att de flyttningskostnader, som beräknats i den förut av mig
återgivna tabellen, numera avsevärt ökats. Kostnaderna för flyttning
till avlägset liggande distrikt komma sålunda att uppgå till betydande
belopp, vilket givetvis i hög grad bidrager till svårigheterna att besätta
distrikten. Med hänsyn härtill finner jag beviljandet av flyttningsbidrag
vara en välbetänkt åtgärd i syfte att provisoriskt avhjälpa föreliggande
missförhållanden.
I fråga om beräkningsgrunden för bidraget ber jag få framhålla,
att vad som till väsentlig grad kommer ifrågavarande distrikt att i nu
förevarande avseende i förhållande till andra intaga en missgynnad ställning
torde vara läkarstationernas avlägsna läge från järnväg och i följd
därav nödvändigheten av långa landsvägsfrakter. Det synes därför vara
lämpligt att, såsom kommittén föreslagit, låta flyttningsbidraget omfatta
viss del av kostnaden för landsvägsfrakterna. Genom att låta läkaren
själv vidkännas återstående delen av samma kostnad torde vinnas garanti
för att vid flyttningen nödig sparsamhet iakttages. Med hänsyn
till de höga belopp, vartill kostnaden för en flyttning till ifrågavarande
distrikt likväl kommer att uppgå, anser jag emellertid, att flyttningsbidraget
bör omfatta något större del av nämnda kostnad än som av
kommittén förordats eller förslagsvis högst tre fjärdedelar. Därvid synas
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 64 höft. (Nr 79). 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
mig samtliga av kommittén såsom svårbesättliga betecknade distrikt —
med undantag av Overtorneå och Hotings distrikt, där läkarstationen
är belägen vid järnvägsstation — böra beredas ifrågavarande förmån.
Beträffande de belopp, varmed för de särskilda distrikten flyttningsbidrag
högst må utgå, har jag, efter överläggning i ämnet med kommittén
och med hänsyn ej minst till den under den allra senaste tiden
inträffade väsentliga stegringen av nämnda kostnader, ansett mig böra
föreslå, att bidraget bestämmes till högst följande belopp, nämligen för
vartdera av Arjeplogs och Sorsele distrikt till 800 kronor samt för vart
och ett av Pajala, Vittangi, Arvidsjaurs, Stensele, Gäddede, Föllinge och
Los distrikt till 600 kronor.
De av kommittén i övrigt föreslagna grunderna för utgående av
flyttningsbidrag hava ej givit mig anledning till erinran. Då bidraget
sålunda skulle utgå endast vid flyttning till ett distrikt, kommer den nu
ifrågasatta anordningen givetvis ej att träda i tillämpning förrän distrikten
blivit med nya innehavare besatta.
De av mig nu föreslagna ortstillägg och flyttningsbidrag uppgå
till sammanlagt 12,300 kronor. Då ifrågavarande anordningar allenast
äro avsedda att vara provisoriska, torde anslag till desamma å nämnda
belopp böra för år 1918 äskas å extra stat.
Emellertid torde det vara önskligt att, där så befinnes erforderligt,
ifrågavarande anordningar kunna tillämpas redan under år 1917, sedan
riksdagen fattat beslut i frågan. För bestridande av härav föranledda
kostnader lärer dock särskilt anslag icke behöva äskas. Under riksstatens
sjätte huvudtitel är för närvarande uppfört ett ordinarie reservationsanslag
till avlöning åt femton civila läkarstipendiater om 22,500 kronor.
Reservationerna å detta anslag hava på grund av svårigheten att besätta
stipendiatbefattningarna uppgått till betydande belopp. Sålunda utgjorde
besparingarna å anslaget vid 1916 års slut sammanlagt omkring 35,000
kronor. De kostnader för beredande av ortstillägg och flyttningsbidrag,
som belöpa på senare delen av år 1917, synas mig därför lämpligen
kunna med riksdagens medgivande bestridas av nämnda besparingar.
Vad slutligen angår tidigare första löneförhöjning — efter 3 i stället
för 5 år — åt provinsialläkarna i vissa distrikt ansluter jag mig till
medicinalstyrelsens förslag. De distrikt, där dylik förmån bör ifrågakomma,
sedan distrikten blivit besatta med nya innehavare, skulle sålunda
vara Sorsele, Arjeplogs, Pajala och Vittangi distrikt; och torde
riksdagens medgivande i sådant avseende böra inhämtas.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Jag övergår härefter till eu redogörelse för de provisoriska åtgärder,
som föreslagits särskilt beträffande de extra provinsialläkardistrikten.
Dessa distrikt kunna indelas i sådana, som åtnjuta statsbidrag, och
sådana, till vilka dylikt bidrag icke utgår.
Statens bidrag till extra provinsialläkares avlöning utgår från ett av
riksdagen beviljat ordinarie förslagsanslag om 30,000 kronor. Enligt de av
riksdagen godkända grunder må sådant statsbidrag i intet fall överstiga
1,500 kronor om året. Utöver nu nämnda anslag har riksdagen sedan
några år tillbaka beviljat anslag på extra stat till beredande av tilläggsarvoden
åt extra provinsialläkarna i Malå och Bjurholms distrikt. Dessa
arvoden utgöra för innevarande år beträffande det förra distriktet 800
kronor och beträffande det senare distriktet 500 kronor.
Vidkommande de bestämmelser, som i övrigt gälla i fråga om
bidrag till extra provinsialläkardistrikt, ber jag få erinra följande.
Enligt nådiga kungörelsen den 30 december 1911 angående ändrade
bestämmelser i fråga om statsbidrag till avlönande av extra provinsialläkare
må extra provinsialläkardistrikt — därest vederbörande landsting utfåst sig
att, intill dess Kungl. Maj:t på framställning av landstinget annorlunda bestämt,
dock under minst tio år, årligen erlägga ej mindre visst belopp till
avlöning av läkaren i distriktet än även stadgad avgift till extra provinsialläkarnas
pensionskassa, samt i fall den ifrågavarande läkarbefattningen finnes
nödig och bidrag av statsmedel anses erforderligt — erhålla sådant bidrag
till belopp, i allmänhet motsvarande det från orten därtill utfästa bidrag
i penningar, men i intet fall överstigande 1,500 kronor; dock att, med
hänsyn till distriktets mindre behov av statsunderstöd, statsbidrag kan
av Kungl. Magt bestämmas även till lägre belopp än det från orten utfästa
bidraget. I de distrikt, som hava statsbidrag, förordnas läkaren
av medicinalstyrelsen; i de distrikt åter, som ej åtnjuta statsbidrag, tillsättes
läkaren av distriktets styrelse. I det fall att landstinget utfåst
sig att erlägga ett visst belopp till läkarens avlöning, är landstinget berättigat
att av den eller de kommuner, som utgöra läkarens tjänstgöringsområde,
betinga sig gottgörelse, helt eller delvis, för landstingets
utlägg.
Enligt vad av kommitténs utlåtande framgår, voro den 11 november
1916 följande extra provinsialläkardistrikt vakanta:
Provisoriska
anordningar
särskilt för
extra provinsialläkardistrikt.
20
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 79.
Distrikt.
Län.
Areal land
kv.-km.
Folkmängd
den 1 jan.
1915.
Avstånd til
närmaste
järnvägs- station
km.
Anmärkningar.
Gräsö ...............
Stockholms
Sigtuna..............
»
—
—
—
Distriktet nybildat
Väddö ...............
»
—
—
—
år 1916.
Mulseryds ........
Jönköpings
—
—
—
Klintehamns ......
Gottlands
290
5,677
—
Kyrkhults ..........
Blekinge
—
—
—
Svedala..............
Malmöhus
—
—
—
Torups...............
Hallands
—
—
—
Fiskebäckskils ....
Göteb:gs o. Bohus
—
—
—
Fjällbacka...........
»
—
—
—
Gillberga.........
Värmlands
379
4,412
35
Glava.................
»
—
—
—
i Järnskogs ..........
»
692
7,231
18
j Malsjö ...............
»
—
—
—
j Töcksmarks.........
»
192
2,488
64
1 Kungsörs............
Västmanlands
—
—
_
Östervåla............
»
625
8,319
20
Sävsnäs ............
Kopparbergs
—
—
—
Distriktet nybildat
år 1916.
Enångers............
Gävleborgs
406
2,967
26
Till Enångers di-
Gysinge..............
»
—
—
—
strikt liör även viss
del av Njutångers
N ätra.................
V ästernorrlands
—
—
—
socken, men upp-
Rätans...............
Jämtlands
1,433
3,031
71
gift å areal o. folk- mängd saknas här.
Bjurholms ..........
V ästerbottens
1,771
5.542
20
Bureå ................
»
—
—
—
Distriktet nybildat
Dorotea .............
»
2,906
4,324
—
år 1916.
Lövångers...........
»
519
4,269
60
Malå..................
»
1,667
3,103
80
Nysätra ............
»
384
3,336
83
Tärna................
»
3,475
1,570
305
Till Tärna distr. höra
Edefors...............
Norrbottens
1,584
2,773
20
dessutom vissa
byar av Stensele
och Sorsele prov.- läk.-distr.
Efter det kommittén från förste provinsialläkarna i riket infordrat
upplysningar i fråga om svårigheten att få de extra provinsialläkar
-
Kung!. Maj. ts Nåd, Proposition Nr 79.
21
distrikten besatta, har kommittén efter prövning av på frågan inverkande
förhållanden i de olika distrikten funnit sig böra beteckna följande
distrikt framför andra såsom avlägset belägna och svåra att besätta,
nämligen: Edefors i Norrbottens län, Tärna, Bjurholms, Dorotea, Malå,
Nysätra och Lövångers i Västerbottens län, ilätans i Jämtlands län,
Enångers i Gävleborgs län, östervåla i Västmanlands län, Gillberga,
Töcksmarks och Järnskogs i Värmlands län samt Klintehamns i Gottlands
län.
Ifrågavarande distrikt äro, som av det föregående framgår, alla
vakanta.
Innan jag fortsätter redogörelsen för kommitténs förslag i denna
del, ber jag få omnämna, att medicinalstyrelsen i sin underdåniga skrivelse
den 29 februari 1916 framhållit, att ifrågavarande läkartjänster i kameralt
hänseende hade en väsentligt annan karaktär än de ordinarie provin
sialläkartjänsterna och att i anledning därav samma avlöningsförhållanden
ej lämpligen kunde användas beträffande förstnämnda tjänster
som beträffande de senare. Då det emellertid syntes medicinalstyrelsen
vara av största vikt, att jämväl de extra provinsialläkarnas ställning
måtte bliva betryggad, ansåge sig styrelsen böra förorda en höjning av
jämväl dessa läkares löneförmåner.
Med avseende därpå anförde styrelsen, bland annat, att genom eu
ändring av bestämmelsen om statsbidrag därhän, att detta bidrag finge
utgå med högre belopp än 1,500 kronor, de kommunala bidragen sannolikt
komme att höjas, enär utsikt funnes att härigenom erhålla högre
statsbidrag. Med hänsyn till de i åtskilliga distrikt förefintliga stora
svårigheter att erhålla läkare torde också en väsentlig ökning av berörda
statsbidrags belopp beträffande sådana distrikt bliva erforderlig. I anledning
härav föreslog medicinalstyrelsen, att statsbidraget ifråga måtte
utgå med ett maximibelopp av 2,500 kronor.
Kommittén har ansett sig böra ifrågasätta provisoriska anordningar
för samtliga såsom särskilt svåra att besätta betecknade distrikt med
undantag för Tärna, Nysätra och Lövångers distrikt. De av kommittén
förordade åtgärderna bestå, såsom jag förut nämnt, i allmänhet i höjning
av utgående statsbidrag; i ett fall -— beträffande Gillberga distrikt —
har kommittén förordat utgivande av statsbidrag, ehuru sådant nu ej
utgår.
Mot kommitténs förslag i denna del hava inom kommittén vissa
reservationer avgivits, och har medicinalstyrelsen i sitt utlåtande den
3 januari 1917 i vissa punkter föreslagit ändring i kommitténs förslag.
De beträffande ifrågavarande distrikt vid tidpunkten för avgivandet
22
Kungl. Maj:in Nåd. Proposition Nr 79.
av kommitténs betänkande fastställda läkaravlöningarna samt de av kommittén,
reservanterna och medicinalstyrelsen ifrågasatta framgå av följande
sammanställning:
Distrikt.
Nuvarande avlöning.
Kommitténs förslag,
Anmärkningar.
Edefors
distrikt
Statsbidrag kronor 1,500.
Landstingsbidrag kronor
2,250 + pensionsavgift.
Bjurholms
distrikt
Statsbidrag kronor 1,500.
Tilläggsarvode för år
1917kronor500. Landstingsbidrag
kronor
1,500 + pensionsavgift.
Dorotea
distrikt
Statsbidrag kronor 1,500.
Landstingsbidrag kronor
750. Kommunala
bidrag kronor 750.
Mala distrikt
Statsbidrag kronor 1,500.
Tilläggsarvode för år
1917kronor800. Landstingsbidrag
kronor 750.
Kommunala bidrag kronor
750 + hyresbidrag
kronor 300.
Rätans
distrikt
Statsbidrag kronor 1,200.
Landstingsbidrag från
och med år 1917 kronor
2,500 + pensionsavgift.
Statsbidraget höjes med 600 kronor
till 2,000 kronor, under villkor att
lönen från landstinget utgår med
minst 2,750 kronor. Sammanlagda
avlöningen således frånsett pensionsavgiften
minst 4,750 kronor.
Med indragning av det till distriktet
nu utgående tilläggsarvodet å 500
kronor höjes statsbidraget med
1,000 kronor till 2,500 kronor,
under villkor att lönen från landstinget
utgår med minst 2,000 kronor.
Sammanlagda avlöningen således
frånsett pensionsavgiften
minst 4,500 kronor.
Statsbidraget höjes med 1,000 kronor
till 2,500 kronor, under villkor att
lönen från landstinget utgår med
minst 2,000 kronor. Sammanlagda
avlöningen således frånsett pensionsavgiften
minst 4,500 kronor.
Med indragning av det till distriktet
nu utgående tilläggsarvodet å 800
kronor, höjes statsbidraget med
1,000 kronor till 2,500 kronor, under
villkor att lönen från landstinget
utgår med 1,750 kronor och kommunens
hyresbidrag bibehålies vid
nuvarande 300 kronor. Sammanlagda
avlöningen således frånsett
pensionsavgiften minst4,550kronor.
Statsbidraget höjes med 300 kronor
till 1,500 kronor, under villkor att
lönen från landstinget utgår med
minst 2,500 kronor. Sammanlagda
avlöningen således frånsett pensionsavgiften
minst 4,000 kronor.
Medicinalstyrelsen
förordar samma
åtgärd som beträffande
Mala.
(Se nedan).
Ledamoten i kommittén
Block
har i avgiven
reservation förklarat
sig anse, att,
då Mala distrikt
visat sig ej pålångt
när giva tillräcklig
sysselsättning åt
en läkare, intet
ytterligare bidrag
från staten utöver
det nu utgående
borde tilldelas distriktet,
men att
ordinarie provinsialläkare
borde
förordnas att hålla
regelbundet återkommande
mottagningar
i Mala,
även med anlitande
av automobilskjuts,
om så kunde
ansesdämpligt och
vore möjligt,och att
kostnaderna härför
borde bestridas till
lika delar med
statsbidrag och
landstin gsbidrag
utav redan beviljade
anslag till
Malå distrikt, men
med villkor att
Malå kommun till
-
Endngers
distrikt
Statsbidrag kronor 1,000.
Landstingsbidrag kronor
1,625 + pensionsavgift.
Statsbidraget höjes med 500 kronor
till 1,500 kronor, under villkor att
lönen från landstinget utgår med
minst 2,125 kronor. Sammanlagda
avlöningen således frånsett pensionsavgiften
minst 3,625 kronor.
handahölle lokal
för dessa mottagningar.
Medicinalstyrelsen
instämmer
med reservanten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
‘23
Distrikt.
Nuvarande avlöning.
Kommitténs förslag.
Anmärkningar.
östervdla
distrikt
Gillberga
distrikt
Töcksmarks
distrikt
j Järnskogs
distrikt
t Klintehamns
distrikt
i Lövångers
distrikt
j Nysätra
distrikt
Statsbidrag kronor 1,000
Landstingsbidrag kronor
1,500 + pensions
avgift och fri bostad.
Detta distrikt, som bildats
före är 1891, har
icke åtnjutit statsbidrag.
Då läkartjänsten
i distriktet varit ledig
under längre tid än ett
ett år, har rätten till
tjänstårsberäkning för
samma tjänst upphört.
Statsbidrag kronor 1,000
Landstingsbidrag kronor
1,500 + pensionsavgift.
Statsbidrag kronor 1,000,
Landstingsbidrag kronor
1,050 + pensions
avgift.
Statsbidrag kronor 775
Landstingsbidrag kronor
1,725 + pensionsavgift.
Statsbidrag kronor 1,000
Landstingsbidrag kronor
1,500 + pensionsavgift.
Statsbidrag kronor 1,000
Landstingsbidrag kronor
1,500 + pensionsavgift.
Statsbidraget höjes med 600 kronor
till 1,500 kronor, under villkor att
lönen från landstinget utgår med
minst 1,700 kronor och fri bostad
Sammanlagda avlöningen således
frånsett pensionsavgiften minst
3,200 kronor och fri bostad.
Staten lämnar ett bidrag av 500 kronor,
under villkor att landstinget
garanterar läkaren en lön från
landstinget av minst 2,500 kronor
och fri bostad, med skyldighet för
läkaren utom annat att på anmodan
enligt gällande taxa även bestrida
sjukvården inom Borgviks och
Värmskogs socknar, om och när
läkartjänsten i Malsjö extra provinsialläkardistrikt
står vakant.
Sammanlagda avlöningen således
frånsett pensionsavgiften minst
3,000 kronor.
Statsbidraget höjes med 500 kronor
till 1,500 kronor, under villkor att
lönen från landstinget utgår med
minst 2,000 kronor. Sammanlagda
avlöningen således frånsett pensionsavgiften
minst 3,500 kronor.
Statsbidraget höjes med 500 kronor
till 1,500 kronor, under villkor att
lönen från landstinget utgår med
minst 1,550 kronor. Sammanlagda
avlöningen således frånsett pensionsavgiften
minst 3,050 kronor.
i
Statsbidraget höjes med 725 kronor
till 1,500 kronor, under villkor att
lönen från landstinget utgår med
minst 1,725 kronor. Sammanlagda
avlöningen således frånsett pensionsavgiften
minst 3,225 kronor,
Kommittén föreslår inga åtgärder.
Kommittén föreslår inga åtgärder.
Kommitténs ledamöter
herrar Högberg,
Block och
Laraon, hava, vidkommande
Lövångers
och Nysätra
distrikt, i avgiven
reservation förklarat
sig anse, att
det nu till vartdera
av dessa distrikt
utgående statsbidraget,
1,000 kronor,
borde höjas
med 500 kronor
till 1,500 kronor,
under villkor att
lönen från landstinget
i vartdera
distriktet utöver
stadgad pensionsavgift
utginge med
minst 2,000 kronor
och fri bostad. Medicinalstyrelsen
instämmer
med reservanterna
samt
anser att framdeles
av kommittén bör
tagas under omprövning
huruvida
icke nämnda två
extra provinsialläkardistrikt
höra
förenas till ett
ordinarie.
24
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 79.
Departe
mentschefen.
Till en början ber jag få framhålla, att i de över kommitténs betänkande
avgivna yttranden åtgärder föreslagits, som i vissa fall
p-å utöver de av kommittén förordade. Särskilt bär beträffande åt
0
skilliga
extra provinsialläkardistrikt förordats distriktens förändring till
ordinarie. Dessa frågor torde emellertid av kommittén komma att i
dess slutliga betänkande behandlas.
Av det föregående framgår, att provisoriska åtgärder ifrågasatts
beträffande samtliga de distrikt, som nu äro vakanta och av kommittén
betecknats såsom särskilt svåra att besätta, dock med undantag för
Tärna distrikt. I sistnämnda distrikt uppehälles den extra provinsialläkartjänsten
av förutvarande innehavare av tjänsten och torde därför
åtgärder beträffande detta distrikt för närvarande icke behöva vidtagas.
I fråga om Malå, Edefors, Lövångers och Nysätra distrikt hava,
såsom förenämnda sammanställning utvisar, skiljaktiga meningar yppats.
Beträffande till en början Malå distrikt har kommittén föreslagit en höjning
av nu utgående statsbidrag. Medicinalrådet Block, med vilken medicinalstyrelsen
i denna del instämmer, har ansett, att distriktet icke borde komma
1 åtnjutande av höjt bidrag, enär detsamma icke lämnade full sysselsättning
för en läkare. Däremot borde ordinarie provinsialläkare förordnas
att hålla regelbundet återkommande mottagningar i Malå, även med anlitande
av automobilskjuts, om så kunde anses lämpligt och vore möjligt.
Kostnaderna därför skulle bestridas till lika delar med statsbidrag och
landstingsbidrag utav redan beviljade anslag till distriktet, dock med
villkor att Malå kommun tillhandahölle lokal för dessa mottagningar.
Läkardistriktsstyrelsen i Malå samt förste provinsialläkaren i Västerbottens
län hava i avgivna yttranden anslutit sig till kommitténs förslag,
därvid den sistnämnde förklarat sig anse, att regelbundna mottagningar,
på sätt reservanten föreslagit, borde anordnas så länge distriktet vore
vakant.
För egen del anser jag mig böra biträda den av förste provinsialläkaren
sålunda uttalade meningen. Beträffande sättet för anordnande av de
ifrågasatta läkarmottagningarna och kostnaderna härför torde närmare
bestämmelser böra meddelas av Kungl. Maj:t.
Jämväl beträffande Edefors distrikt har medicinalstyrelsen avstyrkt
den av kommittén föreslagna höjning av nu utgående statsbidrag och
förordat samma åtgärder, som av styrelsen föreslagits beträffande Malå.
Kungl. Maj:ts befallningshavande och förste provinsialläkaren i Norrbottens
län hava funnit tveksamt, huruvida den föreslagna höjningen av
statsbidraget vore tillfyllest för att locka sökande till distriktet. Jag
anser mig emellertid böra förorda kommitténs förslag. Därest distriktet
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79. 25
icke skulle kunna besättas, torde läkarvården kunna provisoriskt ordnas
på samma sätt, som föreslagits beträffande Mala distrikt
Beträffande slutligen Lövångers och Nysätra distrikt tillstyrker jag
det förslag, som av reservanterna inom kommittén avgivits och av
medicinalstyrelsen biträtts. Sistnämnda förslag har jämväl förordats
av såväl vederbörande distriktsstyrelser som Kungl. Maj:ts befällningshavande
och förste provinsialläkaren i Västerbottens län.
Vad härefter angår Ilätans distrikt ber jag få erinra, att Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 30 december 1916 beviljat nämnda distrikt
från och med den 1 januari 1917, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda
bestämde, dock under minst tio år, såsom bidrag till avlönande av en
extra provinsialläkare ett belopp av 1,500 kronor, att utgå för den tid,
varunder tjänsten behörigen uppehälles samt av landstinget i länet utfäst
avlöningsbidrag av 2,500 kronor och pensionsavgift vederbörligen
utgjordes. Ytterligare åtgärder beträffande detta distrikt torde därför ej
vara erforderliga.
Beträffande de åtgärder, som i övrigt beträffande de särskilda extra provinsialläkardistrikten
föreslagits, har jag icke funnit anledning till erinran.
Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle statsbidragen till läkares
avlöning i vissa extra provinsialläkardistrikt komma att ökas med 7,725
kronor. I följd härav torde det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till
extra provinsialläkares avlönande böra höjas med i runt tal 10,000 kronor,
eller till 40,000 kronor. Härvid är att märka, att de till Malå
och Bjurholms extra provinsialläkardistrikt för närvarande utgående tillläggsarvodena
hädanefter skulle besparas.
Såsom jag i det föregående nämnt, må statsbidrag till extra provinsialläkares
avlönande i intet fall överstiga 1,500 kronor. I den mån
de nu föreslagna statsbidragen överstiga nämnda belopp, torde riksdagens
särskilda medgivande därtill böra inhämtas. Detta medgivande synes
emellertid lämpligen böra givas sådan avfattning, att Kungl. Maj:t må
beträffande även andra avlägset belägna och svårbesatta extra provinsialläkardistrikt
än de nu särskilt angivna äga att, där så befinnes nödvändigt
för läkartjänstens behöriga uppehållande, höja statsbidraget utöver
1,500 kronor, dock högst till 2,500 kronor. Påpekas må i detta sammanhang,
att riksdagen år 1911 medgivit, att till Tärna extra provinsialläkardistrikt
statsbidrag må utgå med 1,300 kronor utöver det vanliga beloppet
för dylikt bidrag, 1,500 kronor; och skulle härutinnan givetvis ej
ske någon ändring genom det nu ifrågasatta medgivandet.
Som förut nämnts, har kommittén befarat, att de föreslagna provisoriska
åtgärder, för vilka jag nu redogjort, icke skola visa sig tillfyllest
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 64 höft. (Nr 79.) 4
26
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 79.
Civila läkarstipandiater.
för att locka sökande till de mera svårbesatta distrikten, varför kommittén
förordat vidtagande av vissa andra åtgärder i förevarande syfte. Främst
ber jag därvid att få uppehålla mig vid den föreslagna förändringen
beträffande den civila läkarstipendiatinstitutionen.
Beträffande denna institution ber jag få erinra följande. På framställning
av Kungl. Maj:t uppförde 1906 års riksdag under anslaget till medicinalstyrelsen
med dithörande stater ett reservationsanslag å 7,500 kronor,
att användas till avlöning åt tio civila läkarstipendiater. Nämnda anslaghöjdes
av 1912 års riksdag till sitt nuvarande belopp, 22,500 kronor, att
användas till avlöning åt femton civila läkarstipendiater. Enligt den
av Kungl. Maj:t faställda instruktionen för civila läkarstipendiater den
29 juni 1912, skall stipendiat antagas av medicinalstyrelsen för en tid
av 5 år mot ett årligt stipendium av 1,500 kronor. För att antagas
till stipendiat erfordras att vara legitimerad läkare eller att, efter avlagd
medicine kandidatexamen, hava fullgjort den för medicine licentiatexamen
föreskrivna kliniska tjänstgöring. Det åligger stipendiat att, mot ersättning
enligt gällande bestämmelser, på medicinalstyrelsens förordnande
biträda vid den civila sjukvården. Stipendiat är sålunda pliktig att
åtaga sig förordnande jämväl i de avlägsna distrikten i övre Norrland.
Medicinalstyrelsen kan under viss förutsättning medgiva, att utan nedsättning
av stipendiebeloppet stipendiats tjänstgöringsskyldighet begränsas
till 11 månader om året. Önskar stipendiat bliva entledigad
före utgången av den tid, för vilken han blivit antagen, bör han anmäla
detta skriftligen hos medicinalstyrelsen; och är stipendiat likväl pliktig
att, om medicinalstyrelsen så finner nödigt, under därpå följande sex
månader kvarstå såsom stipendiat mot åtnjutande av den på samma tid
belöpande del av stipendiet. Enligt nådiga brevet den 18 oktober 1907
åtnjuter läkarstipendiat vid den civila sjukvården, därest han är legitimerad
läkare, tjänstårsberäkning för den tid, han innehaft sådan beställning.
Stipendiat, som icke är legitimerad läkare, åtnjuter vid förordnande
såsom extra läkare jämlikt § 57 i läkarinstruktionen tjänstårsberäkning
för den tid han befattningen förestått. De civila läkarstipendiater,
som av medicinalstyrelsen förordnas att såsom extra läkare
biträda vid den civila sjukvården eller såsom vikarierande provinsialläkare,
åtnjuta — i likhet med sålunda förordnade läkare i allmänhet —
jämlikt nådigt brev den 14 juni 1907, jämte kostnadsersättning för resorna
till och från tjänstgöringsorten enligt gällande resereglemente,
dagtraktamente vid tjänstgöring under farsot, där ej högre arvode är
medgivet, med 10 kronor och såsom biträde vid annan sjukvård eller
såsom vikarierande provinsialläkare med 8 kronor. Under vikariat för
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
27
provinsialläkare vid semester åtnjuter civil läkarstipendiat dessutom på
provinsialläkarens bekostnad fri bostad. Förutom nu nämnda inkomster
bär stipendiat, som tjänstgör såsom vikarie för provinsialläkare, inkomst
av praktik, varjämte stipendiat, som är legitimerad läkare, jämlikt
nådigt brev den 24 juli 1914 äger åtnjuta viss ersättning vid eventuellt
under vikariat förekommande extra tjänsteförrättningar.
Kommittén anför i detta ämne följande:
»Alla nämnda förmåner Lava icke kunnat åstadkomma, att nämnda 15 läkarstipendiatbefattningar
blivit besatta. För närvarande äro icke mindre än 13 av
av dessa befattningar vakanta. Kraftiga åtgärder torde därför böra vidtagas för
att göra stipendiatbefattningarna mera eftersökta. Vid övervägande av vad som
lämpligen kunde åtgöras att få stipendiatbefattningarna tillsatta, har kommittén
funnit sig böra föreslå en ändrad organisation av civila läkarstipendiatinstitutionen.
Behovet av läkarvikarier är särskilt stort under sommaren, då provinsialläkarna
vilja komma i åtnjutande av den semester, vartill de under viss förutsättning
äro berättigade. Kommittén anser, att detta behov bäst skulle avhjälpas,
om en del stipendiater anställdes under 3 månader årligen å för stipendiaten
lämplig tid, företrädesvis under sommaren. Antalet sådana stipendiater kunde
lämpligen betämmas till högst 15. För dessa stipendiater med benämning 2:a
klass stipendiater borde avses stipendier ä 400 kronor per år.
Utom nu nämnda stipendiater erfordras fortfarande sådana med tjänstgöringsskyldighet
under tid, som nu finnes föreskriven, eller minst 11 månader årligen.
Kommittén föreställer sig emellertid, att deras antal, om de nu ifrågasatta
stipendiaterna av 2:a klass tillkomma, kunde minskas, och vill föreslå, att
antalet bestämmes till högst 10. Dessa stipendiater med benämning l:a klass
stipendiater torde böra tilldelas stipendier ä 2,500 kronor per år — en höjning
således med 1,000 kronor av nuvarande stipendiebelopp. Deras anställningstid
kan lämpligen något minskas och föreslås till 3 år mot nuvarande 5 år. Härigenom
torde rekryteringen av dessa platser komma att underlättas.
För anställning såsom stipendiat av l:a eller 2:a klass borde den fordran
uppställas, att vederbörande vore legitimerad läkare eller avlagt medicine kandidatexamen
och tillika i huvudsak fullgjort den för medicine licentiatexamen föreskrivna
kliniska tjänstgöring. Kommittén har nämligen ansett, att särskilt i
fråga om 2:a klass stipendiater någon eftergift kunde göras å den nu för stipendiats
antagande uppställda fordran å fullgjord klinisk tjänstgöring. Stipendiaterna
borde i främsta rummet avses för uppehållande av ordinarie provinsialläkarbefattning
men även kunna förordnas å extra provinsialläkartjänst. Stipendiat,
som är legitimerad läkare, bör få räkna tjänstår för hela anställningstiden.
Vid förordnande borde stipendiat äga åtnjuta dagtraktamente i regel med
8 kronor, vilket dock vid tjänstgöring i ödemarksdistrikten skulle av medicinalstyrelsen
kunna höjas till 10 kronor. Detta traktamente borde i ordinarie provinsialläkardistrikt
betalas enligt nu gällande bestämmelser och i extra provinsialläkardistrikt
av distriktet. .
Kostnaderna för den nu föreslagna organisationen bliva följande:
10 stipendiater ä 2,500 kronor — 25,000 kronor
15 d:o ä 400 » = 6,000 »
tillhopa 31,000 kronor.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Det förut omnämnda reservationsanslaget å 22,500 kronor till avlönin^ av
15 civila läkarstipendiater måste alltså höjas med 8,500 kronor.
Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, om den nu föreslagna organisationen
kan betraktas såsom en provisorisk åtgärd för avhjälpande av svårigheten att få
avlägset belägna läkardistrikt besatta. Med anledning härav vill kommittén framhålla,
att, ehuru kommittén kommer att föreslå ganska betydande ekonomiska
förbättringar för en del läkardistrikt, kommittén likväl befarar, att samma förbättringar
för eu tid framåt icke skola visa sig tillräckliga att locka sökande, och
att vidtagande av anordningar, varigenom tillgången på civila läkarstipendiater
blir större, därför möjliggör, att sjukvården i omhandlade distrikt kan på ett
nöjaktigt sätt tillfälligt uppehållas genom sådana stipendiater.»
Amiäkaren<ie • ^ sammanhang ber jag få redogöra för kommitténs förslag
ifråga om anställande av ambulerande läkare. Denna åtgärd skulle, såsom
jag förut antytt, tillgripas endast såsom en nödfallsutväg.
Kommittén yttrar härom:
»Under nuvarande läkarbrist torde måhända de civila läkarestipendiater,
kommittén avsett såsom vikarier i vakanta distrikt, ej kunna erhållas. Vid sådant
förhållande synes det kommittén kunna vara till någon fördel, om en läkare,
med vilken överenskommelse därom trätfas, kunde anställas med uppdrag att å
vissa bestämda, förut tillkännagivna tider besöka en grupp vakanta läkardistrikt
inom ett län för att under några dagar vara för befolkningen tillgänglig. Ehuru
kommittén icke ingått i närmare prövning av förevarande fråga, håller kommittén
emellertid före, att, för den händelse samtliga de av kommittén föreslagna övriga
åtgärder skulle visa sig otillräckliga och alltså icke medföra åsyftat resultat, medicinalstyrelsen
torde kunna lämnas bemyndigande att som nödfallsåtgärd använda
högst två eventuellt ej disponerade stipendier för civila läkarstipendiater å 2,500
kronor per år till avlönande av'' och resekostnader för ambulerande läkare. Något
hinder att disponera ifrågavarande belopp för nu angivna ändamål torde enligt
kommitténs mening ej förefinnas i den omständigheten, att anslaget till civila
läkarstipendiater är reservationsanslag, då den ambulerande läkaren och civila
läkarstipendiaten skulle utföra enahanda åligganden, med den skillnaden endast
att stipendiaten vore fastare bunden och skyldig att tjänstgöra, var medicinalstyrelsen
funne det erforderligt.»
Höjdrikariat.- Slutligen ber jag i detta sammanhang få till behandling upptaga
ersättning, kommitténs förslag om förhöjd vikariatsersättning åt vikarier för förste
provinsialläkare och provinsialläkare. Enligt vad jag nyss antytt, äger
läkarvikarie å provinsialläkartjänst för närvarande enligt nådiga brevet
den 14 juni 1907 åtnjuta dagtraktamente med i allmänhet 8 kronor.
Dagtraktamente till läkarvikarie å förste provinsialläkartjänst utgör enligt
nådigt brev den 15 september 1911 i allmänhet 10''kronor. Medicinalstyrelsen
har i sin skrivelse den 29 februari 1916 beträffande dagtraktamente
för läkare, som tjänstgör såsom vikarie för provinsialläkare
eller förste provinsialläkare, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte meddela
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr ''79.
29
styrelsen befogenhet att vid ledighet å förste provinsial- eller provinsialläkartjänst,
om så visade sig erforderligt, medgiva vikarien en ersättning
av högst 15 kronor.
Under åberopande av medicinalstyrelsens nu nämnda hemställan har
kommittén i denna del anfört följande:
»Med anledning av medicinalstyrelsens framställning får kommittén förorda
såsom en provisorisk åtgärd, att bemyndigande lämnas medicinalstyrelsen att till
vikarie för förste provinsialläkare eller ordinarie provinsialläkare utbetala ett dagtraktamente
av högst 15 kronor i de fall, då stipendiat ej finnes att tillgå och
styrelsen finner åtgärden nödig. Ett dagtraktamente av 15 kronor motsvarar i
det närmaste, vad en civil läkarstipendiat åv l:a klass enligt kommitténs förslag
skulle komma att uppbära, och vid 1916 års riksdag medgavs, att vikarier för
hospitalsläkare skulle kunna erhålla ett traktamente uppgående till detta belopp.
Ifrågasatta traktamente torde böra utgå från förslagsanslaget till bestridande
av kostnader för allmän hälso- och sjukvård.
Såsom förut antytts är vikarie, som är legitimerad läkare, berättigad till
särskild ersättning för tjänsteresor, som företages under vikariat å förste provinsial-
eller provinsialläkartjänst. Denna ersättning utgår på grund av bestämmelserna
i medicinalstyrelsens på nådiga brevet den 24 juli 1914 grundade kungörelse
den 25 september 1914 (Sv. förf.-saml. nr 248). Yikarie, som icke är
legitimerad läkare, är nu ej berättigad till dylik ersättning, men synes det
kommittén, att billigheten fordrar, att sådan vikarie i omförmälda avseende likställes
med legitimerad läkare och att sålunda vikarie, som icke är legitimerad
läkare, bör erhålla dagtraktamente vid extra tjänsteförrättning, utförd på avstånd
ej överstigande 2 km. från hans bostad med 5 kronor och på längre avstånd med
8 kronor.»
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 3 januari 1917 föreslagit
sådan ändring i kommitténs nu berörda förslag, att styrelsen skulle erhålla
bemyndigande att, i likhet med vad som medgivits i fråga om
avlönande av vikarier å hospitalsläkartjänster, till vikarier å förste
provinsial- och provinsialläkartjänster — vare sig de vore civila läkarstipendiater
eller ej — då så ansåges nödvändigt, utbetala dagtraktamente
av högst 12 kronor. Därest det visade sig erforderligt, skulle
detta belopp av Kungl. Maj:t kunna höjas till 15 kronor.
I övrigt har medicinalstyrelsen icke gjort någon erinran mot kommitténs
förslag i denna del.
Svårigheterna att anskaffa vikarier för uppehållande av provinsialläkartjänster
under vakans eller annan ledighet hava under senare tid
blivit allt större. Samtidigt därmed har behovet av dylika vikarier
på grund av det stora antalet lediga läkardistrikt ökats. Det torde också,
på sätt kommittén framhållit, vara anledning befara, att de föreslagna
löneförbättringarna för vissa provinsialläkar- och extra provinsialläkar
-
Medicinal
styrelsen.
Departements
chefen.
30
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 79.
tjänster ej skola visa sig vara tillfyllest för att få desamma besatta med
lämpliga innehavare. I syfte att i någon mån avhjälpa nu berörda
missförhållanden har kommittén föreslagit en utvidgning av den civila
läkarstipendiatinstitutionen. Därest det av kommittén föreslagna antalet
stipendier ställes till medicinalstyrelsens förfogande, torde ombesörjandet
av sjukvården på landet, ej minst i de mera avlägsna och svårbesatta
distrikten, i hög grad underlättas. De förmåner, som för närvarande äro
förenade med stipendiatbefattningarna, hava emellertid hittills visat sig allt
för litet lockande för de unga läkarna. Till belysande härav ber jag få
nämna, att enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, sedan kommitténs
föreliggande betänkande avgivits, ytterligare en stipendiatbefattning
blivit ledig och icke ånyo kunnat besättas. Av samtliga femton befattningar
äro således fjorton vakanta. Med hänsyn härtill lärer det vara /
uppenbart, att, därest något resultat skall vinnas med den föreslagna
ökningen av stipendiernas antal, dessa samtidigt måste göras mera
eftersökta än nu är fallet.
Enligt kommitténs förslag skulle av de föreslagna 25 stipendiaterna
10 benämnas stipendiater av l:a klass. Den årliga tjänstgöringsskyldigheten
för sådan stipendiat skulle bliva lika med nu föreskriven tjänstgöringsskyldighet
eller minst 11 månader om året, under det däremot
stipendiebeloppet skulle ökas med 1,000 kronor till 2,500 kronor.
\ idare skulle anställningstiden minskas från 5 till 3 år. Återstående
15 stipendiater skulle anställas allenast för en tid av 3 månader
årligen samt tilldelas ett stipendium å 400 kronor vardera. Vidare har
kommittén förordat sådan eftergift i nu gällande villkor för att kunna
antagas till stipendiat, att medicine kandidat, som allenast i huvudsak
fullgjort klinisk tjänstgöring, skulle kunna antagas.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke funnit anledning till erinran.
Särskilt den kortare anställningstiden å 3 månader torde lämpa sig för
medicine kandidater, vilka ännu icke fullbordat sin utbildning och därför
behöva större delen av året till studier. Överhuvud synes man kunna hysa
grundad förhoppning, att ett genomförande av kommitténs förslag skall
betydligt underlätta rekryteringen av lämpliga stipendiater. Förslaget
synes mig även innebära den fördelen, att en avsevärd utökning av
stipendiaternas antal kan ske för en jämförelsevis liten kostnad. Jag har
därför ansett mig böra biträda kommitténs nu berörda förslag.
Till frågan om det arvode, som vid förordnande bör tillkomma stipendiat,
ber jag strax få återkomma.
Den årliga kostnaden för den föreslagna organisationen uppgår i
enlighet med kommitténs beräkning till 31,000 kronor. Vid bifall till
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
31
förslaget skulle därför för framtiden det nuvarande ordinarie reservationsanslaget
till avlöning åt femton civila läkarstipendiater böra höjas med
8,500 kronor eller till 31,000 kronor. Emellertid förefinnas, enligt vad
jag redan haft tillfälle att meddela, å nämnda anslag betydande besparingar
— uppgående vid 1916 års slut till omkring 35,000 kronor.
Med beräkning att dessa besparingar — till den del de ej, på sätt jag
tidigare föreslagit, skulle tagas i anspråk för provisorisk förbättring
under år 1917 av provinsialläkares avlöningsförmåner — användas för nu
ifrågavarande ändamål, lärer det vara fullt tillräckligt, om anslaget för
civila läkarstipendiater för år 1918 bestämmes till 15,000 kronor.
I likhet med vad jag i det föregående förordat beträffande ortstillägg
och flyttningsbidrag till vissa ordinarie provinsialläkardistrikt, synes mig
jämväl ifrågavarande omorganisation lämpligen böra tillämpas redan
under senare delen av år 1917. Den kostnad, som härav foranledes,
torde emellertid med säkerhet kunna utgå av anslaget för civila läkarstipendiater
för år 1917; och torde riksdagens medgivande därför böra
inhämtas att använda detta anslag i enlighet med sålunda angivna förändrade
grunder.
Oaktat de nu föreslagna åtgärderna har kommittén med hänsyn till
den rådande läkarbristen ansett möjligt, att samtliga stipendiatbefattningar
icke komma att besättas. Kommittén har därför såsom en nödfallsåtgärd
föreslagit, att, därest läkarvården i visst distrikt eller viss
grupp av distriktet icke på annat sätt kan ombesörjas, två eventuellt icke
disponerade stipendier för civila läkarstipendiater å 2,500 kronor skulle
kunna användas för anställande av läkare med uppdrag att å vissa tider
besöka distrikten för att vara för befolkningen tillgängliga. Häremot
synes mig icke vara något att erinra.
Åven under förutsättning att samtliga nu föreslagna stipendiatbefattningar
tillsättas, är givetvis stipendiaternas antal för litet för att de
skulle kunna fylla behovet av vikarier för förste provinsialläkare och
provinsialläkare. Sådana vikarier måste tydligen fortfarande till stor del
anställas genom frivillig överenskommelse. Erfarenheten har emellertid
visat, att, då civila läkarstipendiater icke funnits att tillgå, det ofta varit
förenat med stora svårigheter och stundom omöjligt att för nu fastställd
ersättning anskaffa vikarier särskilt i de mera avlägset belägna och svårskötta
distrikten. Det har också i flera fall inträffat, att förste provinsialläkare
och provinsialläkare för att komma i åtnjutande av sin rätt
till semester nödgats till vikarien utbetala extra ersättning utöver den,
som tillkommit honom enligt vederbörande författningar.
32
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
I fråga om de förmåner, som enligt gällande bestämmelser tillkomma
vikarier å ifrågavarande tjänster, ber jag få erinra följande.
Såsom förut nämnts utgår i allmänhet dagtraktamente till läkarvikarie
å förste provinsialläkartjänst med 10 kronor och å provinsialläkartjänst
med 8 kronor. Under semester är provinsialläkare skyldig att tillhandahålla
eller bekosta fri bostad för vikarien. Förste provinsialläkare
och provinsialläkare äro vidare skyldiga att under semester eller
annan ledighet avstå det arvode enligt taxa, vilket belöper å de av
vikarien verkställda tjänstegöromålen. Slutligen är, såsom förut antytts,
legitimerad läkare under vikariat för nu nämnda befattningshavare berättigad
till viss ersättning för extra förrättningar. Denna förmån tillkommer
emellertid icke medicine kandidat.
Kommittén har i sitt betänkande föreslagit, att civil läkarstipendiat
vid förordnande skulle äga åtnjuta ett dagtraktamente av i regel 8 kronor,
vilket vid tjänstgöring i ödemarksdistrikt skulle kunna höjas till
10 kronor. Annan vikarie å ifrågavarande tjänster skulle, enligt kommitténs
förslag, äga uppbära ett dagtraktamente av högst 15 kronor.
Medicinalstyrelsen har däremot hemställt om bemyndigande att, i likhet
med vad som medgivits i fråga om vikarier å hospitalsläkartjänster, till
vikarier å förste provinsial- och provinsialläkartjänster — vare sig de
äro civila läkarstipendiater eller ej — då så anses nödvändigt, utbetala
dagtraktamente av högst 12 kronor, vilket belopp av Kungl. Maj:t skulle
kunna höjas till 15 kronor.
I anledning härav ber jag få erinra, att 1916 års riksdag, med
bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, medgivit, att —
utan hinder av vad gällande avlöningsvillkor för läkarpersonalen vid
statens hospital och asyler innehålla rörande ersättning åt vikarie å
läkartjänst, men med bibehållen skyldighet för läkare att mot stadgad
ersättning eller utan särskild ersättning viss tid årligen mottaga förordnande
å högre tjänst vid samma anstalt — i fråga om vikariatsersättning
finge tillämpas bland annat följande bestämmelser, där det
funnes erforderligt för befattnings behöriga uppehållande.
Legitimerad läkare, vilken förordnades att förestå läkartjänsten vid
Visby hospital, hospitals- eller asylläkartjänst eller biträdande läkartjänst
vid statens hospital och asyler antingen under vakans eller under innehavare
av någon av dessa tjänster på grund av sjukdom eller förordnande
på annan tjänst beviljad tjänstledighet eller som förordnades såsom
vikarie under semester för läkare vid statens hospital och asyler,
skulle äga åtnjuta, förutom vissa andra förmåner, dagarvode av 12 kronor,
men med skyldighet, därest han innehade tjänst vid statens hospital och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7!). <3
asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina med denna tjänst
förenade avlöningsförmåner.
Samma förmåner Unge jämväl åtnjutas av medicine kandidat, vilken
lörordnades att som extra läkare biträda vid sjukvården å något av ståtens
hospital eller asyler, vare sig under vakans å någon av ovannämnda
tjänster eller under semester eller tjänstledighet på grund av sjukdom
eller förordnande på annan tjänst för innehavare av sådan tjänst.
Därest vikarie i nu nämnda fall icke kunde erhållas för den fastställda
ersättningen av 12 kronor, skulle Kungl. Maj:t äga höja dagarvodet
intill 15 kronor.
Den av 1916 års riksdag godkända beräkningsgrunden för vikariatsersättning
å hospitalsläkartjänster synes mig kunna i allmänhet komma
till användning jämväl i nu föreliggande fall. I enlighet härmed skulle
legitimerad läkare eller medicine kandidat, som förordnas till vikarie för
förste provinsialläkare eller provinsialläkare, kunna tillerkännas ett dagarvode
av 12 kronor, därest det befinnes nödigt för tjänstens uppehållande.
Detta dock under förutsättning att han icke såsom provinsialläkare
är skyldig att mot särskilt stadgad ersättning uppehålla tjänsten.
Därest vikarie för nu nämnd ersättning icke skulle kunna erhållas, torde
det ankomma på Kungl. Maj: t att höja arvodet. Å andra sidan lärer det
givetvis böra åligga medicinalstyrelsen att i förekommande fall söka anskaffa
vikarier mot lägre dagtraktamente. Särskilt torde detta förutsättas
kunna äga rum vid längre vikariat — helst i distrikt, som ej
äro mera avlägset belägna.
Den av mig nu förordade vikariatsersättningen torde dock icke böra
tillerkännas civila läkarstipendiater av l:a klassen. Därest sådan stipendiat
under vikariat å ordinarie provinsialläkartjänst skulle äga uppbära
— jämte sitt stipendium — dagarvode med 12 eller högst 15 kronor,
skulle hans avlöning från statsverket i många fäll komma att betydligt
överstiga de ordinarie provinsialläkarnas avlöningsförmåner. Jag ansluter
mig därför i denna del till kommitténs förslag, enligt vilket dagarvodet
i dylikt fall i regel bör utgå med 8 kronor. Dock torde i ödemarksdistrikten
eller eljest för särskilda undantagsfall Kungl. Maj:t böra äga
rätt höja dagarvodet till högst 12 kronor. Att märka är härvid, att
bestämmelserna om vikariatsersättning ej äga tillämpning beträffande de
extra provinsialläkardistrikten, då staten i dessa ej är skyldig bekosta
hållande av vikarie.
Kostnaderna för vikarier å provinsialläkartjänster utgå från det
ordinarie förslagsanslaget till bestridande av kostnader för allmän hälso
Bihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 64 käft. (Nr 79). 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Förhöjd
tj äD stårsbeckning.
vård. Någon ökning av anslaget på grund av den föreslagna höjningen
av vikariatsersättningarna torde icke behöva ifrågasättas.
Beträffande slutligen kommitténs förslag, att medicine kandidat, som
är förordnad såsom vikarie å någon av nu ifrågavarande tjänster, må i
likhet med legitimerad läkare äga rätt till ersättning för extra tjänsteförrättning,
har jag för min del intet att erinra.
I enlighet med vad förut tillämpats, torde det ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda bestämmelser såväl i sistberörda hänseende som ock i
fråga om beloppet av ersättningen till vikarier för förste provinsialläkare
och provinsialläkare. Ifrågavarande bestämmelser torde lämpligen,
sedan riksdagen uttalat sig i ämnet, böra träda i tillämpning redan
under innevarande år.
Då jag, såsom nämnts, i skrivelse den 9 april 1915 anmodade medicinalstyrelsen
att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder
kunde vidtagas för att undanröja svårigheterna att besätta övre Norrlands
mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt med lämpliga innehavare,
framhöll jag tillika, att därvid särskilt borde tagas i övervägande,
huruvida ifrågavarande ändamål skulle kunna ernås genom en bestämmelse,
att antalet tjänstår inom nämnda distrikt finge, ifråga om befordran
eller transport till annan tjänst, beräknas med viss förhöjning.
I sitt underdåniga utlåtande den 29 februari 1916 yttrade medicinalstyrelsen
i anledning härav, bland annat, följande:
»Yid övervägande av lämpligheten av den föreslagna åtgärden har styrelsen
funnit, att ifrågavarande åtgärd visserligen kan synas medföra vissa fördelar, men
anser styrelsen dock, att densamma i verkligheten bleve till mera skada än gagn.
Om den ifrågasatta förmånen komme provinsialläkartjänsterna i de mera avlägset
belägna distrikten till godo, skulle detta givetvis vara ägnat att i någon mån
underlätta dessa distrikts besättande med lämpliga innehavare. Härvidlag torde
säkerligen inträffa, att dessa komme att stanna endast en kortare tid, då tjänsterna
i fråga huvudsakligen betraktades som passageplatser för förvärvande av
de med tjänsterna förenade höga meriterna. Vidare är det antagligt, att huvudsakligen
unga läkare skulle anmäla sig som sökande. Då tjänstgöringen i ifrågavarande
distrikt på grund av de besvärliga sjukresorna och även i övrigt är synnerligen
ansträngande, vore det visserligen med hänsyn härtill otvivelaktigt
en fördel, att tjänsterna därstädes bestredes av unga tjänsteläkare, vilka vore i
besittning av den kroppsliga vigör, som näppeligen torde förefinnas hos alla
äldre läkare. Och såvida icke uppehållen å tjänsterna bleve alltför kortvariga,
vore sålunda den omständigheten, att tjänsteläkarne sökte transport därifrån
efter relativt korta tjänstgöringstider, ej nödvändigt till skada.
Vid en närmare granskning av de konsekvenser, åtgärden i fråga skulle draga
med sig, synas emellertid olägenheterna vida överväga de eventuella fördelarna
därav. En följd av åtgärden i fråga torde bliva den, att unga läkare med genom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79. 35
förhöjd tjänstårsberäkning hastigt förvärvade meriter vid sökande av mera begärliga
distrikt skulle komma att intaga eu allt för gynnsam ställning gentemot
medsökande med i medicinskt avseende lika väl eller bättre kvalificerad tjänstgöring.
De ansträngningar och besvärligheter, som äro förenade med skötandet
av ifrågavarande tjänster, medföra icke ett höjande av inuehavarnes kunskaper
och erfarenhet som läkare mera än i andra distrikt. Ifrågavarande privilegier
av vissa läkare framför andra komme sålunda ofta att innebära en orättvisa mot
de senare och vore enligt styrelsens förmenande ej ägnad att upprätthålla eu
god anda inom provinsialläkarkåren och skulle således kunna skada eu god
rekrytering av densamma.
Den kortvarighet i innehavandet av ifrågavarande tjänster, som med all
sannolikhet bleve en följd av ifrågasatta åtgärd, skulle vidare enligt styrelsens
mening hindra tjänsteläkaren att erhålla den av många skäl önskvärda kännedom
om distriktsinvånarnes personliga förhållanden, som han genom eu längre tids
vistelse i ett och samma distrikt kunde förvärva».
Åven kommittén bär till övervägande förehaft frågan om rätt för
läkare i vissa norrländska distrikt att i och för befordran eller transport
beräkna antalet tjänstår med viss förhöjning. Därvid har kommittén ej
kunnat förorda, att förhöjningen i tjänstårsberäkningen fixerades till en
bestämd siffra, vilket för läkarkåren torde vara motbjudande och dessutom
skulle kunna leda till orättvisor, då det alltid skulle bliva vanskligt
att bestämma de distrikt, som borde komma i åtnjutande av förmånen
av förhöjd tjänstårsberäkning. Kommittén har däremot bland de
provisoriska åtgärderna, såsom jag förut nämnt, upptagit förslag, att bestämda
föreskriter utfärdas därom, att väl vitsordad tjänstgöring inom
de så kallade ödemarksdistrikten skall vid upprättande av förslag och
avgivande av förord till tjänster på provinsialläkarbanan räknas sökande
till godo såsom särskilt meriterande tjänstgöring.
Medicinalstyrelsen anmärker i sitt utlåtande den 3 januari 1917 beträffande
detta kommitténs förslag, att den av kommittén föreslagna
tjänstårsberäkningen otvivelaktigt skulle leda därhän, att den i 19 § av
gällande läkarinstruktion givna föreskrift, varigenom ådagalagd skicklighet
samt lämplighet för en tjänst skall vara avgörande vid förord till
tjänsten, komme att tillbakasättas, och åberopar i övrigt vad styrelsen i
sitt underdåniga utlåtande den 29 februari 1916 anfört angående ifrågasatt
förhöjning i tjänstårsberäkningen.
I denna fråga har emellertid medicinalrådet Block, vilken deltagit i
ärendets handläggning inom styrelsen, uttalat avvikande mening och
under åberopande av de av kommittén anförda skäl yrkat bifall till
kommitténs förslag.
Till en början ber jag få erinra, att förhöjd tjänstårsberäkning Departement^
tidigare förekommit vid tillsättande av prästerliga tjänster, samt att så- chefen
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
dan tjänstårsberäkning för närvarande äger rum beträffande vissa tjänster
vid statens järnvägar. Det åt vissa prästerliga tjänstinneliavare medgivna
tillstånd till förhöjning i tjänstårsberäkning lämnades genom åtskilliga
nådiga brev i slutet av 1700-talet samt de första årtiondena av
1800-talet. Meddelandet av denna förmån torde hava berott därpå, att
vederbörande hade till uppgift att samtidigt bestrida två eller flera tjänster
eller och hade det sin grund däri, att anställningen var »besvärlig och
mödosam», stundom också däri, att församlingen ifråga var synnerligen
fattig och därför gav dålig inkomst. Genom nådiga cirkuläret den 6 oktober
1842 bestämdes emellertid, att all dubbel och även all annan förhöjd
tjänstårsberäkning vid de ecklesiastika tjänster, med vilka en sådan dittills
varit förenad, skulle upphöra med dåvarande innehavares avgång
från nämnda tjänster.
Den enda bestämmelse, som för närvarande medför eu privilegierad
ställning vid sökande av prästerliga tjänster, är den, som medgiver filosofie
doktor rätt att för denna lärdomsmerit tillgodoräkna sig tre prästerliga
tjänstår.
Bestämmelserna rörande förhöjd tjänstårsberäkning vid statens järnvägar
avse ordinarie tjänstemän av högre eller lägre grad med tjänstgöring
å linjen från Gällivare till och med riksgränsen och innebära, att, i fråga
om befordran eller transport från nämnda linje, antalet tjänstår å
linjen ifråga förhöjes med 50 %. Beträffande sökande till stationsmästarbefattning
äro fastställda bestämmelser, varigenom enligt särskild beräkning
erhållet antal tjänstår ökas med 50 % av antalet tjänstår för befattningshavare
under hans tjänstetid vid femtonde (= den nordligast belägna)
trafiksektionen. Sistnämnda förmåner hava tillkommit för att
bereda innehavarna av tjänsterna vid rikets nordligaste handel och trafiksektion
ersättning för den ansträngande tjänstgöringen samt för de
obehag, som till följd av det hårda klimatet, det avsides läget m. m.
äro förbundna med tjänstgöringen i ifrågavarande trakter.
Av det anförda framgår, att tauken på att bereda befattningshavare ''
ersättning för särskilt ansträngande tjänstgöring i avlägsna delar av
landet genom förhöjd tjänstårsberäkning icke är ny. För min del kan
jag ej finna de skäl, som anförts mot att i föreliggande fall anlita en
dylik åtgärd, synnerligen vägande, lika litet som jag kan tillmäta avgörande
vikt åt det motstånd, som rests mot kommitténs förslag, att
tjänstgöring i ödemarksdistrikt skall räknas såsom särskilt meriterande
tjänstgöring.
För närvarande föreligger emellertid icke någon utredning om, vilka
särskilda distrikt, som i förevarande avseende borde komma i betrak
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79. 37
tande. Hela denna fråga, som knappast synes vara att hänföra till åtgärderna
av provisorisk karaktär, synes därför böra av kommittén upptagas
till förnyad omprövning, innan den slutligen underställes Kungl. Maj:t.
I sammanhang med nu behandlade förslag till åtgärder har kom- Boatads
mittén
även fäst uppmärksamheten på betydelsen av bostadsfrågan, och fr&g*n
har
kommittén därvid framhållit, att verkan av de åtgärder, som av
kommittén föreslagits till avhjälpande av svårigheten att få ödemarksdistrikt
besatta, i hög grad är beroende av, huruvida lämplig
bostad kan ställas till läkarens förfogande, samt att i de distrikt, där
förmånliga löne,- och inkomstförhållanden eljest varit tillräckliga för att
erhålla sökande till läkarbefattning, bristen på bostad eller lämplig sådan
varit till hinder för platsens besättande med tjänstinnehavare. Då bostadsfrågan
emellertid kräver en så pass vidlyftig utredning, att kommittén,
för att kunna fullgöra sitt uppdrag att skyndsamt avgiva förslag
till provisoriska åtgärder, ej medhunnit densamma, har kommittén
ej kunnat i föreliggande betänkande framkomma med något bestämt
förslag. Kommittén har emellertid såsom sin mening uttalat, att, till
dess bostadsfrågan blivit slutgiltigt ordnad, distrikten borde vart för sig
tillse, att lämplig bostad funnes tillgänglig för läkaren.
Vikten av att bostadsfrågan erhåller en snar lösning har från fler- Departementatalet
av dem, som yttrat sig över kommitténs förslag, på det krafti- chefen,
gaste framhållits. Svårigheten för läkare att i ödemarksdistrikten erhålla
tjänlig bostad för eu skälig hyra är för närvarande i allmänhet synnerligen
stor. Det är därför att hoppas, att förslag till avhjälpande av
dessa olägenheter med det snaraste kan framläggas.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer Departements
-
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att, utan hinder av vad i avlöningsstaten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare
samt enligt villkoren och bestämmelserna för åtnjutande
av i staten upptagna avlöningsförmåner finnes föreskrivet
beträffande förhöjning i lönen efter viss tids fortsatt
innehavande av befattning, tidpunkten för första
förhöjningen, såvitt angår provinsialläkarna i Sorsele
distrikt i Västerbottens län samt Arjeplogs, Pajala och
Vittangi distrikt i Norrbottens län — dock först sedan
nämnda distrikt blivit med nya innehavare besatta — må
chefens
hemställan.
38
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 79.
bestämmas inträda redan efter tre år, med rätt för den,
som kommit i åtnjutande av sådan löneförhöjning, att,
även om han efter intjänande av detsamma innehaft befattning
i annat distrikt, komma i åtnjutande av andra
åld ers tillägget efter ytterligare fem år, men med skyldighet
för honom att för erhållande av omförmälda
förhöjningar i lönen i övrigt vara underkastad förenämnda
villkor och bestämmelser;
dels på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag,
högst 12,300 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordade grunder användas
till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner
;
dels — med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie
reservationsanslaget å 22,500 kronor till avlöning
åt femton civila läkarstipendiater — i stället å ordinarie
stat år 1918.uppföra ett reservationsanslag å 15,000
kronor till avlöning åt civila läkarstipendiater, att jämte
å förstnämnda anslag förefintliga besparingar användas
till avlöning åt 25 dylika stipendiater m. m. i enlighet
med de av mig förordade förändrade grunder;
dels medgiva, ej mindre att det i riksstaten för år
1917 upptagna ordinarie reservationsanslaget till avlöning
åt femton civila läkarstipendiater må under samma
år användas till avlöning åt dylika stipendiater jämlikt
nämnda förändrade grunder, än även att av de besparingar,
som uppkommit å tidigare anslag för ändamålet,
erforderligt belopp må begagnas till provisorisk
förbättring under år 1917 av vissa provinsialläkares
avlöningsförmåner;
dels från och med år 1918 höja det ordinarie förslagsanslaget
till bidrag till extra provinsialläkares avlönande
med 10,000 kronor eller från 30,000 kronor till
40,000 kronor;
dels ock medgiva, att, utan hinder av den för statens
bidrag till avlönande av extra provinsialläkare
eljest gällande grund att dylikt statsbidrag i intet fall
må överstiga 1,500 kronor, må såsom lönebidrag till
extra provinsialläkare i avlägset belägna, särskilt svår- ''
besättliga distrikt utbetalas det belopp intill högst 2,500
Kung!. Mayts Nåd. Proposition Nr 79. 39
kronor, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall prövar
nödigt för tjänstens behöriga uppehållande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Conr. Falkenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1917:6 Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 21 i texten