Sök i Ratio Lex

Angående provisoriska åtgärder i syfte att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie som extra

1917-02-16 · 39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:79, Angående provisoriska åtgärder i syfte att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie som extra

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

1

Nr 79.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

provisoriska åtgärder i syfte att avhjälpa svårigheterna

att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt,

såväl ordinarie som extra; given Stockholms slott den 16

februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels medgiva, att, utan hinder av vad i avlöningsstaten för förste

provinsialläkare och provinsialläkare samt enligt villkoren och bestämmelserna

för åtnjutande av i staten upptagna avlöningsförmåner finnes

föreskrivet beträffande förhöjning i lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning, tidpunkten för första förhöjningen, såvitt angår

provinsialläkarna i Sorsele distrikt i Västerbottens län samt Arjeplogs,

Pajala och Vittangi distrikt i Norrbottens län — dock först sedan nämnda

distrikt blivit med nya innehavare besatta — må bestämmas inträda redan

efter tre år, med rätt för den, som kommit i åtnjutande av sådan

löneförhöjning, att, även om han efter intjänande av detsamma innehaft

befattning i annat distrikt, komma i åtnjutande av andra ålderstillägget

efter ytterligare fem år, men med skyldighet för honom att för erhållande

av omförmälda förhöjningar i lönen i övrigt vara underkastad förenänmda

villkor och bestämmelser;

dels på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst 12,300

kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

angivna grunder användas till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares

avlöningsförmåner;

dels — med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie reservationsanslaget

å 22,500 kronor till avlöning åt femton civila läkarstipendiater —

i stället å ordinarie stat år 1918 uppföra ett reservationsanslag å 15,000

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 64 höft. (Nr 79.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

kronor till avlöning åt civila läkarstipendiater, att jämte å förstnämnda

anslag förefintliga besparingar användas till avlöning åt 25 dylika

stipendiater m. m. i enlighet med de i statsrådsprotokollet angivna förändrade

grunder;

dels medgiva, ej mindre att det i riksstaten för år 1917 upptagna

ordinarie reservationsanslaget till avlöning åt femton civila läkarstipendiater

må under samma år användas till avlöning åt dylika stipendiater

jämlikt nämnda förändrade grunder, än även att av de besparingar,

som uppkommit å tidigare anslag för ändamålet, erforderligt belopp må

begagnas till provisorisk förbättring under år 1917 av vissa provinsialläkares

avlöningsförmåner;

dels från och med år 1918 höja det ordinarie förslagsanslaget till

bidrag till extra provinsialläkares avlönande med 10,000 kronor eller från

30,000 kronor till 40,000 kronor;

dels ock medgiva, att, utan hinder av den för statens bidrag till avlönande

av extra provinsialläkare eljest gällande grund att dylikt statsbidrag

i intet fall må överstiga 1,500 kronor, må såsom lönebidrag till

extra provinsialläkare i avlägset belägna, särskilt svårbesättliga distrikt

utbetalas det belopp intill högst 2,500 kronor, som Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall prövar nödigt för tjänstens behöriga uppehållande.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

8

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 februari 1917.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenbero,

Statsråden von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde vidare:

Med underdånig skrivelse den 11 november 1916 härden av Kungl.

Maj:t den 30 juni 1916 tillsatta kommittén för verkställande av utredning

och avgivande av förslag i fråga om reglering av avlöningsförhållandena

för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. överlämnat

förslag till provisoriska anordningar i syfte att avhjälpa svårigheterna

att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl

ordinarie som extra.

Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 3''januari 1917 avgivit

utlåtande över kommitténs berörda förslag, därvid styrelsen tillika över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bristen p&

tjänsteläkare

och dews

orsaker.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

lämnat från Kungl. Maj:ts befallningshavande och förste provinsialläkarna

i Gott]ands, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt åtskilliga övriga

vederbörande inkomna yttranden.

Vid anmälan av denna fråga uti innevarande års statsverksproposition

uttalade jag förhoppning om att under riksdagens lopp bliva i tillfälle att

för Kung], Maj:t framlägga förslag till åtgärder i nu angivet syfte, och

föreslog Kungl. Maj: t i enlighet med min hemställan riksdagen att i

avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde komma att avlåtas,

beräkna dels lör provisorisk förbättring av provinsialläkares avlöningsförmåner

på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 6,000

kronor, dels i stället för det ordinarie reservationsanslaget till avlöning

åt femton civila läkarstipendiater från och med år 1918 ett ordinarie

reservationsanslag till avlöning åt civila läkarstipendiater om 31,000

kronor, dels ock en höjning från och med år 1918 av det Ordinarie

förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande med

6,725 kronor eller från 30,000 kronor till 36,725 kronor.

I)a jag nu går att underställa Kungl. Maj:t föreliggande förslag

till provisoriska åtgärder för avhjälpande av svårigheterna att besätta

mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, ordinarie och extra,

ber jag till eu början få framhålla, hurusom dessa svårigheter, särskilt

beträffande distrikt i övre Norrland, efter hand blivit allt mera framträdande.

Ett stort antal av dessa distrikt — såväl ordinarie som extra —

stå sålunda, enligt vad jag senare får tillfälle att närmare omnämna,

obesatta; och uppenbart synes mig vara, att kraftiga åtgärder för avhjälpande

av dessa missförhållanden äro oundgängligen nödvändiga.

Svårigheterna att besätta de avlägsna provinsialläkardistrikten äro

givetvis till stor del beroende på särskilda orsaker, för vilka jag strax

skall närmare redogöra. Djupast torde emellerlid dessa svårigheter hava

sin grund i dels den jämförelsevis ringa tillströmningen å läkarbanan, dels,

och måhända huvudsakligen, en allt mer tilltagande obenägenhet bland de

unga läkarna att välja tjänsteläkarens bana. Denna obenägenhet lärer i

sin ordning bero därpa, att de offentliga läkartjänsterna, icke minst provins

i alläkar- samt extra provinsialläkartjänsterna, med hänsyn till inkomstmöjligheterna

vid utövande av annan läkarverksamhet icke äro tillräckligt

lockande.

Till belysande av dessa förhållanden tillåter jag mig återgiva följande

inom medicinalstyrelsen upprättade tablå över läkartillgången i

landet åren 1905—1916:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunfjl. Mnj:is Nåd. Proposition Nr 79.

5

År.

Antalet personor,

som

5 tr

efter

legi- tima- tion

voro i

offent- lig

läkar- tjänst. ’)

Lediga tjänster vid

trots början

avlagt med.

examen

känd.

blivit leg- läkare.

mili-

tfer-

läkar- tj fen- ster.

provin- sial- och

extra

provin- sial- liikar- tjfenster.

stads- liikar- tj fen- ster.

hospi- tala- läkar- tj fen- ster.

Summa.

män-

kvinnor.

Summa.

män.

kvinnor.! Summa.

Antal.

1905...

39

3

42

40

2

42

32

8

12

i

5

26

1906...

45

2

47

41

2

43

27

4

11

4

7

26

1907...

41

4

45

51

2

53

31

10

12

5

3

30

1908..

46

3

49

54

—

54

39

8

8

2

6

24

1909...

50

6

56

30

5

35

22

16

7

r

3

27

1910...

61

11

72

57

2

59

19

22

12

5

5

44

1911...

58

15

73

33

1

34

—

25

15

3

10

53

1912...

70

8

78

58

]

59

—

15

52

5

9

81

1913...

70

11

81

39

2

41

—

5

46

5

12

68

1914

70

9

79

37

3

40

—

14

40

3

13

70

1915...

94

5

99

30

— ■

30

—

4

41

7

15

67

1916.

103

9

112

51

5

56

—

9

37

14

19

79 1

Tablån utvisar, att i stort sett antalet av dem, som under vart och

ett av åren 1905—1910 blivit legitimerade läkare, i allmänhet varje år

något ökats — från 42 år 1905 till 59 år 1910 — under det att antalet

nylegitimerade läkare, vilka fem år efter legitimationen voro i

offentlig läkartjänst, minskats från 32 år 1905 till 19 år 1910. Samtidigt

härmed har antalet lediga offentliga läkartjänster stigit från 26

år 1905 till 44 år 1910, ett antal som sedermera än ytterligare stegrats.

Vad särskilt angår provinsialläkar- och extra provinsialläkarbefattningarna,

kan man skönja en bestämd tendens hos de yngre läkarna

att välja andra, ekonomiskt mer lönande och ofta vida mindre slitande

grenar av läkarverksamheten.

Snar utsikt till förbättring härutinnan torde ej heller förefinnas.

Visserligen bar antalet av. dem, som avlagt medicine kandidatexamen,

ökats från 72 år 1910 till 112 år 1916, men å andra sidan har under

samma tid antalet lediga offentliga läkartjänster stigit från 44 till 79

*) Beräkningen är gjord sålunda, att av de 42 under år 1905 legitimerade

läkarna 32 vid 1910 års början voro i offentlig tjänst; återstående 10 hade ägnat

sig åt enskild läkarverksamhet o. s. v.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

(därav provinsial- och extra provinsialläkartjhilster respektive 12 och

37). Intill dess tjänsteläkarnas löneförhållanden bliva förbättrade, lärer

man sålunda, efter allt att döma, hava att räkna med en mycket begränsad

tillgång till läkare för dessa befattningar.

Nu gällande bestämmelser angående avlöningsförmåner för tjänsteläkarna

å landsbygden datera sig från år 1911. Endast en ganska kort

tidrymd har sålunda förflutit, sedan ifrågavarande tjänsteläkare fingo

sina löneförhållanden reglerade. 1 detta sammanhang må emellertid

bemärkas, att den verkliga löneförbättringen för provinsialläkarna, oavsett

tidigare ålderstillägg, ej uppgick till mer än 200 kronor. Vidare

bör beaktas, att Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering för ifrågavarande

grupp av tjänsteläkare var upprättat under förutsättning av en

samtidig höjning av läkartaxan. Någon dylik höjning blev emellertid

med hänsyn till av riksdagen gjort uttalande i ämnet icke genomförd.

Löneregleringen av år 1911 kom sålunda att för vederbörande medföra

ganska ringa och, efter mitt förmenande, knappast tillfyllestgörande förbättringar

i deras avlöningsvillkor.

Medicinalstyrelsens

utredning

om

orsakerna till

läkarbristen,

särskilt i

Norrland.

Då, såsom nämnts, svårigheten att besätta särskilt övre Norrlands

mer avlägset belägna provinsialläkardistrikt, ordinarie och extra, med

lämpliga innehavare blivit allt mer framträdande, anmodade jag i skrivelse

den 9 april 1915 medicinalstyrelsen att verkställa iitredning, huruvida

och i vad mån åtgärder kunde vidtagas för att undanröja dessa

svårigheter, samt inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning.

Efter det yttranden från skilda håll inhämtats, inkom medicinalstyrelsen

med underdånig skrivelse den 29 februari 1916 med förslag

till åtgärder för ordnande av förste provinsialläkarnas, provinsialläkarnas

och extra provinsialläkarnas avlöningsförhållanden m. in.

Uti denna skrivelse har medicinalstyrelsen lämnat en utredning om

orsakerna till ifrågavarande missförhållanden, och ber jag att av denna

utredning få återgiva följande.

Anledningen till den bland läkarna allmänt utbredda oviljan att

söka sig in på den ofta mycket ansträngande provinsialläkarbanan, där

särskilt de i Norrland belägna provinsialläkardistrikten verkade avskräckande,

vore huvudsakligen av ekonomisk natur. Redan vid flyttningen

till ett i Norrland beläget distrikt från södra eller mellersta

Sverige finge läkaren göra den erfarenheten, att kostnaderna för järnvägsresan

ställde sig synnerligen höga på grund av resans längd. Här
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

till komme emellertid kostnaderna för landsvägsfrakt. Särskilt övre

Norrland vore i fråga om järnvägsförbindelser synnerligen vanlottat, och

i följd därav vore avstånden från åtskilliga av läkarstationerna till närmaste

järnvägsstation ett eller flera tiotal mil. Landsvägsfrakten uppginge

i allmänhet till höga belopp och vore i många fall betydligt

större än järn vägskostnaden. Den omständigheten att liknande svårigheter

mötte vid avflyttning från norrländskt distrikt vore även ägnad

att avskräcka sökande.

Till belysande av denna fråga åberopade medicinalstyrelsen en av

förste provinsialläkaren i Västerbottens län uppgjord tabell, utvisande

huru kostnaderna ställa sig vid flyttning från Stockholm till

en station, belägen ungefär mitt i länet (Hällnäs), och med fortsättning

på landsväg till länets läkarstationer, därvid tagits i beräkning utgifterna

utom för läkaren själv jämväl för läkarens familj samt för flyttning

av möblemang till bostad, bestående av väntrum, mottagningsrum

och 3 till 4 boningsrum. Denna tabell har följande utseende:

Distrikt.

Mil

från

järnväg.

Järnvägskostnader.

Landsvägskostnader.

Biljett 2

kl. från

Stillna

4 pers.

Kr.

Trans- port av

möble- mang.

Kr.

Summa

järnvägs-

kost-

nader.

Kr.

Skjuts

för 4

personer

Kr.

Trans- port av

möble- mang.

Kr.

Summa

lands-

vägskost-

nader.

Kr.

% av

järn- vägs- kost- nader.

Burträsk.....................

4,i

74: 40

312:-

386: 40

24:60

165: —

189: 60

49

Byske ........................

3,2

»

))

»

19: 20

132:-

151: 20

39

Lycksele .....................

6,5

»

»

»

39:-

260: -

299:-

77

Bobertsfors..................

7,1

»

»

»

42: 60

165: —

207: 60

54

Nordmaling..................

2,9

»

»

))

17: 40

66:-

83: 40

22

Norsjö ........................

3,5

»

»

O

21: —

195: —

216: —

56

Sorsele........................

18,5

»

»

0

111:-

877: 50

988: 50

256

Stensele .....................

16,6

»

B

»

99: 60

747: 50

847:10

219

Vilhelmina c:a ............

9,0

»

»

»

54:-

520: —

574: —

149

Asele ........................

8,1

»

»

»

48:60

325: -

373: 60

97

Bjurholm.....................

2,o

»

»

»

12: —

* 65: -

77:-

20

Lövänger.....................

6,o

»

»

»

36: —

110: —

146: —

38

Malå...........................

8,9

»

»

o

53: 40

357: 50

410: 90

106

Nysätra .....................

8,3

»

»

u

49:80

187:-

236: 80

61

Tärna .......................

30,6

»

»

»

183: —

1,625: —

1,808: —

468 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Vidare framhålles i medicinalstyrelsens skrivelse den 29 februari

1916, hurusom på många håll svårigheter möl te för anskaffande av lämplig

bostad åt tjänsteläkaren. Enligt ett av Kung]. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län avgivet yttrande kunde en sådan bostad »i

regel icke erhållas». Västerbottens läns läkarförening hade meddelat,

att de bostäder, som stode läkaren till buds, ofta voro obekväma och

dåligt ombonade, varjämte hyran ofta vore oskäligt högt tilltagen, även

där kommunerna tillhandahölle bostad.

Förutom utgifterna för bostadshyra vore emellertid levnadsomkostnaderna

även i övrigt höga. Skatterna vore ofta synnerligen dryga,

stundom uppgående till 15—20 % av inkomsterna. Priset på matvaror

vore likaledes högt, då dessa vanligen måste fraktas långa vägsträckor.

Vidare utgjorde kostnaden för bränsle en diyg utgiftspost, då veden i

Norrland vore relativt dyr och stora mängder tarvades under den långa

och kalla vintern.

Då till nämnda utgifter vidare lades provinsial- och extra provinsialläkarkåren

påvilande pensionsavgifter samt för många tjänsteläkare

livförsäkringspremier, torde norrlandsläkarnas utgiftsbörda få anses

oskäligt stor, särskilt i betraktande av att inkomsterna i de flesta fall

vore synnerligen låga.

Anledningen till de otillfredsställande inkomsterna vore enligt

den av medicinalstyrelsen förebragta utredningen — förutom den låga

avlöningen — framför allt att söka i bestämmelserna i den för provinsial-

m. fl. läkare gällande taxan. Dessutom bidroge även befolkningens

fattigdom till att inkomsterna stannade vid så låga belopp, därigenom

att befolkningen i regel anlitade läkare endast i de mest trängande

fall. I följd av den rådande fattigdomen inträffade därjämte ofta, att

den, som anlitat läkaren, icke kunde betala stadgad ersättning. Då

kommunerna för sådant fall åtagit sig att betala läkarvården, vilket i

allmänhet vore förhållandet, utginge arvodet jämlikt 11 § i gällande

åkartaxa med endast tre fjärdedelar av stadgat belopp.

Nu anmärkta förhållanden medförde, att ifrågavarande tjänsteläkare

tvingades att inskränka sina utgifter till det allra nödvändigaste. I

många distrikt hade läkarna icke ens råd att sända sina barn till elementarläroverk.

För egen del måste läkarna i regel avstå från att resa ut för

att underhålla en gång förvärvade kunskaper eller förskaffa sig ytterligare

vetenskaplig utbildning. Det vore under sådana omständigheter

icke underligt, om en läkare icke gärna sökte sig till de avlägsna norrlandsdistrikten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 79. 9

Vidare hade även påvisats olägenheten därav, att vikarie under

provinsialläkares semester i många fäll betingade sig av denne ansenlig

extra ersättning utöver det jämlikt nådigt brev den 14 juni 1907

honom tillkommande arvode av 8 kronor om dagen under tjänstgöringstiden

jämte ersättning enligt taxan för verkställda förrättningar.

Förutom nu anförda olägenheter, vilka torde kunna i större eller

mindre mån avlägsnas, hade framhållits åtskilliga med vistelsen i Norrland

förknippade obehag av den art, att de icke kunde avhjälpas. Dit

hörde de klimatiska förhållandena och den med isoleringen i glest befolkade

trakter följande bristen på umgänge.

Vidare hade även framhållits de besvärligheter, som ifrågavarande

läkare måste underkasta sig vid de ofta nattetid förekommande sjukresorna

på dåliga, obrutna och obekväma vägar, vilket vintertiden under

hårda väderleksförhållanden medförde risk för liv och hälsa. Sommartid

vore kommunikationssvårigheterna måhända ännu större; det kunde då

inträffa, att läkaren på en och samma resa måste färdas omväxlande till

fots, åkande efter häst, med båt och på järnväg. Kost och nattlogi

vore vid nämnda tillfällen ofta av sämsta beskaffenhet.

Beträffande de extra provinsialläkardistrikten vore svårigheterna

otivelaktigt mest framträdande, vilket till stor del torde bero därpå, att

tjänsteläkarens kontanta lön i dessa distrikt vore lägre än de i de ordinarie

distrikten, vartill komme, att han i följd av visst beroende av

distriktsstyrelsen även i övrigt intoge en mindre gynnad ställning.

De svårigheter, som sålunda framhållits, torde jämväl förefinnas

beträffande åtskilliga utom Norrland befintliga distrikt. Orsakerna därtill

torde emellertid i de flesta fall vara likartade med de i fråga om

de norrländska distrikten anförda. I åtskilliga trakter av landet råda

nämligen enahanda förhållanden, även om de måhända i vissa avseenden

äro mindre i ögonen fallande. Sålunda torde exempelvis Värmlands

skogsdistrikt på grund av befolkningens fattigdom, distriktens

avskilda läge och dåliga kommunikationer förete likhet med de norrländska.

Tillsättandet av den kommitté, vars betänkande nu föreligger till

granskning, skedde, såsom jag redan förut nämnt, den 30 juni 1916,

och tillåter jag mig därom erinra följande.

I sin skrivelse den 29 februari 1916 föreslog medicinalstyrelsen följande

åtgärder för läkarbristens avhjälpande, nämligen dels ändring av

läkartaxan. dels i angiven omfattning förbättrade förmåner i avlöningsBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 64 höft. (Nr 79.) 2

Kommitténs

uppdrag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

och peusionshänseende för förste provinsialläkare och provinsialläkare

ävensom ersättning åt ordinarie provinsialläkare för mistad inkomst av

praktik under semester samt ökad ersättning åt vikarie för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, dels ock ökat statsbidrag till avlönande

av extra provinsialläkare.

Därjämte hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt

en kommitté att verkställa utredning beträffande vissa andra i styrelsens

utlåtande omförmälda, men i styrelsens hemställan ej upptagna frågor

rörande rikets indelning i provinsialläkardistrikt och provinsialläkarnas

avlöningsförhållanden jämte dessa frågor närstående angelägenheter

ävensom att inkomma med de förslag, vartill nämnda utredning kunde

giva anledning.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1916 anförde

jag, att jag för min del icke kunde annat än dela den uppfattning, åt

vilken medicinalstyrelsen givit uttryck. Utan tvivel vore situationen

sådan, att en allsidig utredning beträffande ifrågavarande tjänsteläkargrupps

avlöningsförhållanden och i samband därmed stående frågor med

det snaraste borde äga rum. Därvid torde även böra tillses, huruvida

jämkning i nuvarande indelning i provinsialläkardistrikt vore påkallad.

Med hänsyn till arten och omfattningen av en dylik utredning, torde

den böra anförtros åt en särskild kommitté.

Jag framhöll emellertid, att de kommitterade, som sålunda kunde

komma att utses, i första hand syntes böra taga under övervägande,

huruvida och i vad mån särskilda anordningar provisoriskt kunde vidtagas

för att avhjälpa de förut av mig berörda svårigheterna att besätta

mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt.

I detta sammanhang anmälde jag riksdagens skrivelse den 29 mars

1916, nr 57, däruti riksdagen anhållit om en allsidig och skyndsam utredning

av frågan om reglering av provinsialläkares arvoden''därhän, att

utjämning i största möjliga mån måtte kunna ske, ävensom medicinalstyrelsens

i anledning av riksdagens skrivelse avgivna underdåniga utlåtande

av den 8 maj 1916. Jag förordade därvid, att den av riksdagen

begärda utredningen lämpligen borde uppdragas åt den av mig ifrågasatta

kommittén.

Kommitténs uppdrag bestämdes genom nådigt brev den 30 juni

1916 sålunda, att den skulle dels verkställa utredning och avgiva förslag

i fråga om reglering av avlöningsförhållandena för förste provinsialläkare

och provinsialläkare jämte i samband därmed stående frågor,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

därvid även borde tillses, huruvida jämkning i rikets indelning i provinsialläkardistrikt

kunde vara påkallad, dels ock skyndsamt inkomma

med yttrande oeh förslag, huruvida och i vad mån särskilda anordningar

provisoriskt skulle kunna vidtagas för att avhjälpa svårigheterna att

besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie

som extra.

Ordförande i kommittén under dess behandling av förevarande fråga

har varit ledamoten av riksdagens första kammare, häradshövdingen A.

H. G. Rogberg. Ledamöter hava vant ledamoten av riksdagens andra

kammare, banvakten A. Anderson i Råstock, medicinalrådet, medicine

licentiaten F. E. A. Block, ledamoten av riksdagens andra kammare,

extra jägmästaren O. E. Holm, förste provinsialläkaren, medicine licentiaten

A. J. Larson och ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

O. Osberg.

I sitt föreliggande förslag har kommittén, efter verkställd utredning,

ansett sig böra beteckna vissa läkardistrikt såsom framför andra svåra

att besätta. I fråga om en del av dessa distrikt har kommittén föreslagit

vissa provisoriska åtgärder för nämnda svårigheters avhjälpande.

Då kommittén emellertid befarar, att de föreslagna åtgärderna en tid

framåt icke skola visa sig tillräckliga att locka sökande, har kommittén

ifrågasatt en utvidgning av den civila läkarstipendiatinstitutionen i syfte

att genom ökad tillgång på civila läkarstipendiater möjliggöra, att sjukvården

i nämnda distrikt på nöjaktigt sätt kan tillfälligt uppehållas

genom sådana stipendiater. Genom denna åtgärd skulle även behovet

av läkarvikarier i allmänhet bliva bättre tillgodosett.

För att under semester och vakans lättare kunna uppehålla läkartjänsterna

i mera avlägset belägna och svårbesättliga distrikt har kommittén

jämväl föreslagit en höjning i vissa fall av ersättningen till

vikarie för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Vidare har kommittén ansett sig böra förorda, att väl vitsordad

tjänstgöring inom så kallade ödemarksdistrikt — varmed kommittén avser

glest befolkade distrikt i norra delen av landet med läkarstationen

förlagd långt från järnvägsstation — vid befordran och transport skall

tillgodoräknas såsom särskilt meriterande tjänstgöring.

De åtgärder, som beträffande vissa ordinarie provinsialläkardistrikt

föreslagits, äro ämnade att förbättra befattningshavarnas ekonomiska

ställning och avse

beredande av flyttningsbidrag,

löneförbättring genom ortstillägg samt

rätt till tidigare första ålderstillägg.

Huvuddragen

av kommitténs

förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Provisoriska

anordningar

särskilt för

ordinarie

provinsialläkardistrikt.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 79.

I fråga om de extra provinsialläkardistrikt, vilka skulle bliva föremål

för åtgärder, har kommittén i allmänhet förordat höjning av utgående

statsbidrag. Därjämte har kommittén ansett, att '' ett distrikt,

som nu icke är i åtnjutande av dylikt bidrag, bör beredas denna

förmån.

Slutligen har kommittén som en nödfallsåtgärd föreslagit anställande

av ambulerande läkare.

Jag övergår nu till en närmare granskning av föreliggande framställning^

och börjar därvid med behandling av de utav kommittén föreslagna

åtgärderna beträffande de särskilda ordinarie provinsialläkardistrikten.

Beträffande till eu början förslaget om beredande av flyttningsbidrag

till provinsialläkare i mera avlägset belägna distrikt ber jag få

erinra, att medicinalstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 29° februari

1916 behandlat denna fråga. Styrelsen omnämner därvid, att

såväl i förenämnda av förste provinsialläkaren i Västerbottens län avgivna

yttrande som ock uti den av styrelsen infordrade utredningen i övrigt

framhållits, att det vore skäligt, att ifrågavarande tjänsteläkare, särskilt

de från järnvägsstation mera avlägset boende, erhölle statsbidrag till

flyttningen till sitt distrikt, motsvarande den förhöjning av flyttningskostnaderna,

som betingades av läkarstationens avstånd från järnväg, ävensom

att de finge åtnjuta liknande avflyttningsbidrag efter viss tids,

exempelvis fem års, tjänstgöring i vederbörande distrikt.

för egen del anförde medicinalstyrelsen följande:

»Förut berörda, av förste provinsialläkaren i Västerbottens län verkställda

utredning angående flyttningskostnaderna vid flyttning från Stockholm till vissa

norrländska distrikt utvisar, att nämnda kostnader ställa sig synnerligen höga.

Redan den i regel långa järnvägsresan blir avsevärt dyrare än vid flyttningen

mom sydligare delar av landet. Härtill kommer, att i Norrland, särskilt i de

nordligare delarna därav, läkarstationerna i de flesta fall äro belägna på ansenliga

avstånd från järnvägsstation, vilket har till följd, att kostnaderna väsentligen

okas genom den dyra landsvägsfrakten. Att i sådana fall någon ersättning bör

utgå till vederbörande tjänsteläkare, finner medicinalstyrelsen vara en av rättvisa

och billighet pakallad åtgärd, särskilt i betraktande av att flyttsakerna under

dessa svåra transporter taga skada. Däremot finner medicinalstyrelsen icke skäl

föreligga för bifall till det under utredningen framställa förslaget om, att jämväl

vid avflyttning från nyssnämnda distrikt motsvarande ersättning skulle på vissa

villkor lämnas.

Ersättningen för resa och bagagetransport å järnväg vid flyttning till nyssnämnda

nordliga distrikt anser styrelsen förslagsvis’böra utgå med halva kostnadsbeloppet.

Vad beträffar ersättningen för betald landsvägsfrakt torde densamma

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.9.

13

lämpligen böra utgå i enlighet med av vederbörande ingiven reseräkning, med

iakttagande därav att vid bestämmande av ersättningen ett visst, av medicinalstyrelsen

efter utredning i ifrågavarande hänseende fastställt, för mil beräknat

maximibelopp icke må överskridas. I detta sammanhang får medicinalstyrelsen

till jämförelse lämna underdånig hänvisning till nådiga kungörelsen den It mars

1910 angående bestämmelser rörande flyttningshjälp åt personal vid armén. (Sv.

förf.-saml. 1910, nr 42.)»

I denna fråga anför kommittén följande:

»Något flyttningsbidrag har hittills icke utgått till provinsialläkare. Av

förut berörda utredning av förste provinsialläkaren i Västerbottens län angående

flyttningskostnaderna framgår emellertid, att dessa kostnader kunna uppgå till

betydande belopp, och kommittén har funnit, att upptagandet av flyttningsbidrag

såsom en provisorisk åtgärd i sammanhang med beviljande av ortstillägg för

vissa ordinarie distrikt ej kunde undvikas, då de dryga flyttningskostnaderna nu

avskräckte många från att söka. Såsom medicinalstyrelsen i sin underdåniga

skrivelse den 29 februari 1916 framhållit, har Kung! Maj:t genom nådig kungörelse

den 11 mars 1910 utfärdat bestämmelser rörande flyttningshjälp åt personal

vid armén, vadan principen icke är alldeles främmande för svensk statsförvaltning.

Kommittén har emellertid icke ansett sig med hänsyn till möjliga

konsekvenser kunna förorda bidrag för frakt å järnväg. Enligt kommitténs mening

borde flyttningsbidrag endast utgå för frakt å landsväg med 2/3 av verkliga

kostnaden enligt verifierad räkning och ortens pris samt endast vid flyttning

till ett distrikt — ej vid avflyttning från distriktet — och till samma person

endast en gång. Därjämte borde ett maximum bestämmas, vard ver bidraget ej

finge gå.»

Jag övergår härefter till de provisoriska åtgärder, som av kommittén

föreslagits beträffande de särskilda distrikten.

Kommittén har efter prövning av på frågan inverkande förhållanden

i de olika distrikten funnit sig böra beteckna följande ordinarie provinsialläkardistrikt

framför andra såsom avlägset belägna och svåra att besätta,

nämligen Arjeplogs, Pajala, Vittangi, Övertorneå och Arvidsjaurs

i Norrbottens län, Körsel e och Stensele i Västerbottens län, Gäddede

och Föllinge i Jämtlands län, Hotings i Västernorrlands län och Los i

Gävleborgs län.

Av nu nämnda distrikt äro för närvarande Arjeplogs, Övertorneå,

Sorsele och Stensele distrikt på grund av brist på sökande vakanta; och

bar kommittén ansett sig böra ifrågasätta provisoriska anordningar i

avseende å dessa distrikt.

Beträffande Pajala, Vittangi och Gäddede distrikt bar kommittén,

vid det förhållande att de nu hava läkare, ansett sig icke höra föreslå,

att några provisoriska anordningar nu vidtagas för dessa distrikt, men

har kommittén uttalat, att kommittén ansåge, att distrikten i fråga när
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

mast borde jämställas med Arjeplogs, Overtorneå, Sorsele och Stensele

distrikt i avseende å svårbesättlighet och att på grund därav provisoriska

anordningar även för dessa distrikt torde komma att visa sig erforderliga.

Vidkommande Arvidsjaurs, Föllinge, Hotings och Los distrikt, som

ej heller äro vakanta, har kommittén icke föreslagit några provisoriska

anordningar, men kommittén anser sig böra framhålla, att det torde

bliva förenat med svårigheter att vid uppkommande vakans få dem besatta

med nya innehavare, även om svårigheterna icke torde bliva så

stora som vid besättande av de förutnämnda distrikten.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för kommitténs förslag,

ber jag få erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den

15 september 1911 fastställt av samma års riksdag godkänd avlöningsstat

för förste provinsialläkare och provinsialläkare att tillämpas från

och med år 1912. Vidare har Kungl. Maj:t sistnämnda dag till allmän

efterrättelse kungjort av riksdagen godkända villkor och bestämmelser

för de i staten upptagna avlöningsförmåner. Enligt berörda stat äger

provinsialläkare åtnjuta i lön 3,000 kronor och i tjänstgöringspenningar

1,000 kronor, varjämte efter 5 år lönen kan höjas med 500 kronor och

efter 10 år med ytterligare 500 kronor. Berörda stat upptager tillika

ortstillägg till 1 provinsialläkare å 1,000 kronor och till 12 provinsialläkare

å 500 kronor. Sedermera har jämlikt medgivande av 1914 års

förra riksdag i avlöningsstaten från och med år 1915 uppförts ytterligare

ett ortstillägg å 1,000 kronor. I avseende å ortstilläggen har bestäm

ts, att sådana tillägg skola utgå med 1,000 kronor till vardera av

provinsialläkarna i Vittangi och Pajala distrikt samt med 500 kronor

till var och en av provinsialläkarna i Ramsele, Hotings, Hede, Föllinge,

Gäddede, Lycksele, Vilhelmina, Sorsele, Stensele, överkalix, Jokkmokks

och Arjeplogs distrikt.

För Arjeplogs distrikt i Norrbottens län, vilket nu är vakant och

visat sig omöjligt att besätta, har kommittén ansett, att det nu utgående

ortstillägget borde höjas med 1,000 kronor till 1,500 kronor. Men då

denna förhöjning i ortstillägget ändock ej torde vara tillräckligt, med

hänsyn till de dryga flyttningskostnaderna, har kommittén ansett sig

böra därjämte föreslå flyttningsbidrag till detta distrikt att utgå enligt

förenämnda grunder, dock med högst 600 kronor. I ändamål att göra

distriktet mera begärligt för sökande har kommittén tillika föreslagit, att

innehavare av denna befattning må komma i åtnjutande av första ålderstillägget

redan efter 3 års väl vitsordad tjänstgöring inom samma eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.^ Nåd. Proposition Nr 79. 15

annat distrikt med motsvarande bestämmelser i fråga om ålderstillägg,

med rätt att, även om lian sedan flyttar till annat ordinarie distrikt,

erhålla andra ålderstillägget efter 8 års väl vitsordad tjänstgöring.

Vidkommande övertorneä distrikt i Norrbottens kin, vilket nu är

vakant och av kommittén räknas till de mindre begärliga, föreslår kommittén,

att ortstillägg må utgå med 500 kronor.

För Sorsele distrikt i Västerbottens län, vilket jämväl är vakant och

även är svårt att besätta, har kommittén föreslagit, att nuvarande ortstillägg

höjes med 1,000 kronor till 1,500 kronor, att flyttningsbidrag

må utgå enligt samma grunder som för Arjeplogs distrikt med maximum

600 kronor, samt att innehavare av befattningen må tillerkännas

ålderstillägg på samma sätt som föreslagits för läkaren i Arjeplogs

distrikt.

För Stensele distrikt i Västerbottens län, ävenledes vakant, föreslår

kommittén en höjning av nuvarande ortstillägg med 500 kronor till

1,000 kronor, samt flyttningsbidrag enligt förenämnda grunder, dock

med högst 400 kronor.

Beträffande Pajala och Vittangi distrikt i Norrbottens län samt

Gäddede distrikt i Jämtlands län har kommittén, såsom jag förut antytt,

icke föreslagit några provisoriska anordningar, men anser kommittén,

att distrikten, i den händelse de varit vakanta, bort tillerkännas

samma förmåner i avseende å ortstillägg och flyttningsbidrag som Stensele

distrikt. Däremot anser kommittén, att rätten att bekomma första

ålderstillägget redan efter 3 års tjänstgöring endast borde ifrågakomma

för Pajala och Vittangi distrikt.

I sitt utlåtande den 3 januari 1917 har medicinalstyrelsen icke haft

något att i huvudsak erinra mot kommitténs förslag. Styrelsen har emellertid

ansett sig böra ifrågasätta, att jämväl i fråga om Pajala, Vittangi

och Gäddede distrikt provisoriska åtgärder i nu förevarande avseende

borde vidtagas. Då nämligen, enligt vad utredningen givit vid handen,

tjänsterna i nämnda distrikt vore sådana, att transportansökan från

någon av deras innehavare när som helst kunde emotses, syntes dylika

åtgärder nödiga för att bibehålla de nuvarande innehavarna vid deras

tjänster och för att vid blivande vakans lättare erhålla sökande.

Styrelsen har därvid föreslagit, att vart och ett av dessa distrikt

skulle tilldelas förmånen av en förhöjning med 500 kronor av nu utgående

ortstillägg och ett flyttningsbidrag av högst 400 kronor, att

utgå i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.

Medicinalsty
relsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Vidare bär styrelsen hemställt om sådan ändring i gällande avlöningsstat,

att provinsialläkarna i Paj ala och Vittangi distrikt, i likhet med vad som

av kommittén föreslagits beträffande provinsialläkarna i Arjeplogs och

Sorsele distrikt, måtte erhålla rätt till ett första ålderstillägg redan efter

3 års tjänstgöring. Beträffande Pajala och Vittangi distrikt borde dock

den föreslagna ändringen i avlöningsstaten tillämpas först när distrikten

härnäst bleve vakanta.

Den föregående utredningen torde tillfullo ådagalägga nödvändigheten

av att åtgärder vidtagas för att underlätta besättandet av sådana

provinsialläkardistrikt, vilka på grund av sin avlägsna belägenhet samt

ogynnsamma förhållanden i övrigt äro särskilt ägnade att verka avskräckande

på sökande. Det framlagda förslaget har ej heller mötts

av motstånd från någon av de myndigheter eller läkare, som avgivit

yttrande över detsamma. Däremot har från flera håll ifrågasatts, huruvida

de föreslagna åtgärderna kunde anses tillräckliga för. avhjälpande

av nu ifrågavarande svårigheter. Särskilt har framhållits nödvändigheten

av eu ändring av nu gällande läkartaxa. Sistnämnda fråga, som

även medicinalstyrelsen berört i sitt förenämnda utlåtande den 29 februari

1916, finner jag visserligen vara av största betydelse, men torde

densamma kräva ytterligare omfattande utredning, innan den företages

till slutlig prövning.

Vad angår till en början frågan om vilka distrikt, som böra ifrågakomma

till erhållande av löneförbättringar genom ortstillägg, synes mig

tydligt, att samtliga de av kommittén förordade distrikten, vilka äro

vakanta, — d. v. s. Arjeplogs, Overtorneå, Sorsele och Stensele distrikt

— böra bliva föremål för provisoriska åtgärder i nämnda hänseende.

Men även beträffande övriga av kommittén såsom svåra att besätta betecknade

distrikt — nämligen Pajala, Vittangi, Arvidsjaurs, Gäddede,

Föllinge, Hotings och Los distrikt — finner jag övervägande skäl tala

för att redan nu vidtaga åtgärder i förevarande syfte. Det lärer nämligen

kunna befaras, att dessa distrikt inom kort bliva vakanta, och torde

man i varje fall, då detta förhållande inträffar, icke kunna underlåta att

vidtaga åtgärder för att underlätta deras besättande. Behovet av förbättrade

avlöningsförhållanden i nu ifrågavarande distrikt har jämväl

betonats i åtskilliga av de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena.

Det skulle ock med hänsyn härtill kunna ifrågasättas att låta de

nuvarande innehavarna av läkarbefattningarna i distrikten komma i åtnjutande

av de förbättringar i ortstilläggen, som jag kommer att förorda.

Av principiella skäl har jag dock ansett mig böra stanna vid att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

förorda, att dessa förbättringar träda i tillämpning först sedan distrikten

blivit med nya innehavare besatta.

Beträffande beloppen av ifrågavarande lönetillägg i de särskilda

distrikten har jag ej funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag,

att nu utgående ortstillägg för vartdera av Arjeplogs och Sorsele

distrikt förhöjes med 1,000 kronor samt för Stensele distrikt med 500

kronor ävensom att övertorneå distrikt kommer i åtnjutande av ortstillägg

med sistnämnda belopp. Medicinalstyrelsens förslag att ortstilläggen för

ett vart av Pajala, Vittangi och Gäddede distrikt måtte förhöjas med

500 kronor finner jag mig även — med förut angiven reservation beträffande

tiden för de föreslagna förmånernas tillämpning —- böra biträda.

I fråga slutligen om Arvidsjaurs, Föllinge, Hotings och Los distrikt

vill jag med samma reservation tillstyrka, att till vartdera av Föllinge

och Hotings distrikt nu utgående ortstillägg om 500 kronor höjes till

1,000 kronor samt att Arvidsjaurs och Los distrikt komma i åtnjutande

av dylikt lönetillägg, vartdera med 500 kronor.

Vidkommande det föreslagna flyttning sbidrag et tillåter jag mig nämna,

att förste provinsialläkaren i Västerbottens län i sitt avgivna yttrande

framhållit, att de flyttningskostnader, som beräknats i den förut av mig

återgivna tabellen, numera avsevärt ökats. Kostnaderna för flyttning

till avlägset liggande distrikt komma sålunda att uppgå till betydande

belopp, vilket givetvis i hög grad bidrager till svårigheterna att besätta

distrikten. Med hänsyn härtill finner jag beviljandet av flyttningsbidrag

vara en välbetänkt åtgärd i syfte att provisoriskt avhjälpa föreliggande

missförhållanden.

I fråga om beräkningsgrunden för bidraget ber jag få framhålla,

att vad som till väsentlig grad kommer ifrågavarande distrikt att i nu

förevarande avseende i förhållande till andra intaga en missgynnad ställning

torde vara läkarstationernas avlägsna läge från järnväg och i följd

därav nödvändigheten av långa landsvägsfrakter. Det synes därför vara

lämpligt att, såsom kommittén föreslagit, låta flyttningsbidraget omfatta

viss del av kostnaden för landsvägsfrakterna. Genom att låta läkaren

själv vidkännas återstående delen av samma kostnad torde vinnas garanti

för att vid flyttningen nödig sparsamhet iakttages. Med hänsyn

till de höga belopp, vartill kostnaden för en flyttning till ifrågavarande

distrikt likväl kommer att uppgå, anser jag emellertid, att flyttningsbidraget

bör omfatta något större del av nämnda kostnad än som av

kommittén förordats eller förslagsvis högst tre fjärdedelar. Därvid synas

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 64 höft. (Nr 79). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

mig samtliga av kommittén såsom svårbesättliga betecknade distrikt —

med undantag av Overtorneå och Hotings distrikt, där läkarstationen

är belägen vid järnvägsstation — böra beredas ifrågavarande förmån.

Beträffande de belopp, varmed för de särskilda distrikten flyttningsbidrag

högst må utgå, har jag, efter överläggning i ämnet med kommittén

och med hänsyn ej minst till den under den allra senaste tiden

inträffade väsentliga stegringen av nämnda kostnader, ansett mig böra

föreslå, att bidraget bestämmes till högst följande belopp, nämligen för

vartdera av Arjeplogs och Sorsele distrikt till 800 kronor samt för vart

och ett av Pajala, Vittangi, Arvidsjaurs, Stensele, Gäddede, Föllinge och

Los distrikt till 600 kronor.

De av kommittén i övrigt föreslagna grunderna för utgående av

flyttningsbidrag hava ej givit mig anledning till erinran. Då bidraget

sålunda skulle utgå endast vid flyttning till ett distrikt, kommer den nu

ifrågasatta anordningen givetvis ej att träda i tillämpning förrän distrikten

blivit med nya innehavare besatta.

De av mig nu föreslagna ortstillägg och flyttningsbidrag uppgå

till sammanlagt 12,300 kronor. Då ifrågavarande anordningar allenast

äro avsedda att vara provisoriska, torde anslag till desamma å nämnda

belopp böra för år 1918 äskas å extra stat.

Emellertid torde det vara önskligt att, där så befinnes erforderligt,

ifrågavarande anordningar kunna tillämpas redan under år 1917, sedan

riksdagen fattat beslut i frågan. För bestridande av härav föranledda

kostnader lärer dock särskilt anslag icke behöva äskas. Under riksstatens

sjätte huvudtitel är för närvarande uppfört ett ordinarie reservationsanslag

till avlöning åt femton civila läkarstipendiater om 22,500 kronor.

Reservationerna å detta anslag hava på grund av svårigheten att besätta

stipendiatbefattningarna uppgått till betydande belopp. Sålunda utgjorde

besparingarna å anslaget vid 1916 års slut sammanlagt omkring 35,000

kronor. De kostnader för beredande av ortstillägg och flyttningsbidrag,

som belöpa på senare delen av år 1917, synas mig därför lämpligen

kunna med riksdagens medgivande bestridas av nämnda besparingar.

Vad slutligen angår tidigare första löneförhöjning — efter 3 i stället

för 5 år — åt provinsialläkarna i vissa distrikt ansluter jag mig till

medicinalstyrelsens förslag. De distrikt, där dylik förmån bör ifrågakomma,

sedan distrikten blivit besatta med nya innehavare, skulle sålunda

vara Sorsele, Arjeplogs, Pajala och Vittangi distrikt; och torde

riksdagens medgivande i sådant avseende böra inhämtas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Jag övergår härefter till eu redogörelse för de provisoriska åtgärder,

som föreslagits särskilt beträffande de extra provinsialläkardistrikten.

Dessa distrikt kunna indelas i sådana, som åtnjuta statsbidrag, och

sådana, till vilka dylikt bidrag icke utgår.

Statens bidrag till extra provinsialläkares avlöning utgår från ett av

riksdagen beviljat ordinarie förslagsanslag om 30,000 kronor. Enligt de av

riksdagen godkända grunder må sådant statsbidrag i intet fall överstiga

1,500 kronor om året. Utöver nu nämnda anslag har riksdagen sedan

några år tillbaka beviljat anslag på extra stat till beredande av tilläggsarvoden

åt extra provinsialläkarna i Malå och Bjurholms distrikt. Dessa

arvoden utgöra för innevarande år beträffande det förra distriktet 800

kronor och beträffande det senare distriktet 500 kronor.

Vidkommande de bestämmelser, som i övrigt gälla i fråga om

bidrag till extra provinsialläkardistrikt, ber jag få erinra följande.

Enligt nådiga kungörelsen den 30 december 1911 angående ändrade

bestämmelser i fråga om statsbidrag till avlönande av extra provinsialläkare

må extra provinsialläkardistrikt — därest vederbörande landsting utfåst sig

att, intill dess Kungl. Maj:t på framställning av landstinget annorlunda bestämt,

dock under minst tio år, årligen erlägga ej mindre visst belopp till

avlöning av läkaren i distriktet än även stadgad avgift till extra provinsialläkarnas

pensionskassa, samt i fall den ifrågavarande läkarbefattningen finnes

nödig och bidrag av statsmedel anses erforderligt — erhålla sådant bidrag

till belopp, i allmänhet motsvarande det från orten därtill utfästa bidrag

i penningar, men i intet fall överstigande 1,500 kronor; dock att, med

hänsyn till distriktets mindre behov av statsunderstöd, statsbidrag kan

av Kungl. Magt bestämmas även till lägre belopp än det från orten utfästa

bidraget. I de distrikt, som hava statsbidrag, förordnas läkaren

av medicinalstyrelsen; i de distrikt åter, som ej åtnjuta statsbidrag, tillsättes

läkaren av distriktets styrelse. I det fall att landstinget utfåst

sig att erlägga ett visst belopp till läkarens avlöning, är landstinget berättigat

att av den eller de kommuner, som utgöra läkarens tjänstgöringsområde,

betinga sig gottgörelse, helt eller delvis, för landstingets

utlägg.

Enligt vad av kommitténs utlåtande framgår, voro den 11 november

1916 följande extra provinsialläkardistrikt vakanta:

Provisoriska

anordningar

särskilt för

extra provinsialläkardistrikt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 79.

Distrikt.

Län.

Areal land

kv.-km.

Folkmängd

den 1 jan.

1915.

Avstånd til

närmaste

järnvägs- station

km.

Anmärkningar.

Gräsö ...............

Stockholms

Sigtuna..............

»

—

—

—

Distriktet nybildat

Väddö ...............

»

—

—

—

år 1916.

Mulseryds ........

Jönköpings

—

—

—

Klintehamns ......

Gottlands

290

5,677

—

Kyrkhults ..........

Blekinge

—

—

—

Svedala..............

Malmöhus

—

—

—

Torups...............

Hallands

—

—

—

Fiskebäckskils ....

Göteb:gs o. Bohus

—

—

—

Fjällbacka...........

»

—

—

—

Gillberga.........

Värmlands

379

4,412

35

Glava.................

»

—

—

—

i Järnskogs ..........

»

692

7,231

18

j Malsjö ...............

»

—

—

—

j Töcksmarks.........

»

192

2,488

64

1 Kungsörs............

Västmanlands

—

—

_

Östervåla............

»

625

8,319

20

Sävsnäs ............

Kopparbergs

—

—

—

Distriktet nybildat

år 1916.

Enångers............

Gävleborgs

406

2,967

26

Till Enångers di-

Gysinge..............

»

—

—

—

strikt liör även viss

del av Njutångers

N ätra.................

V ästernorrlands

—

—

—

socken, men upp-

Rätans...............

Jämtlands

1,433

3,031

71

gift å areal o. folk- mängd saknas här.

Bjurholms ..........

V ästerbottens

1,771

5.542

20

Bureå ................

»

—

—

—

Distriktet nybildat

Dorotea .............

»

2,906

4,324

—

år 1916.

Lövångers...........

»

519

4,269

60

Malå..................

»

1,667

3,103

80

Nysätra ............

»

384

3,336

83

Tärna................

»

3,475

1,570

305

Till Tärna distr. höra

Edefors...............

Norrbottens

1,584

2,773

20

dessutom vissa

byar av Stensele

och Sorsele prov.- läk.-distr.

Efter det kommittén från förste provinsialläkarna i riket infordrat

upplysningar i fråga om svårigheten att få de extra provinsialläkar
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Nåd, Proposition Nr 79.

21

distrikten besatta, har kommittén efter prövning av på frågan inverkande

förhållanden i de olika distrikten funnit sig böra beteckna följande

distrikt framför andra såsom avlägset belägna och svåra att besätta,

nämligen: Edefors i Norrbottens län, Tärna, Bjurholms, Dorotea, Malå,

Nysätra och Lövångers i Västerbottens län, ilätans i Jämtlands län,

Enångers i Gävleborgs län, östervåla i Västmanlands län, Gillberga,

Töcksmarks och Järnskogs i Värmlands län samt Klintehamns i Gottlands

län.

Ifrågavarande distrikt äro, som av det föregående framgår, alla

vakanta.

Innan jag fortsätter redogörelsen för kommitténs förslag i denna

del, ber jag få omnämna, att medicinalstyrelsen i sin underdåniga skrivelse

den 29 februari 1916 framhållit, att ifrågavarande läkartjänster i kameralt

hänseende hade en väsentligt annan karaktär än de ordinarie provin

sialläkartjänsterna och att i anledning därav samma avlöningsförhållanden

ej lämpligen kunde användas beträffande förstnämnda tjänster

som beträffande de senare. Då det emellertid syntes medicinalstyrelsen

vara av största vikt, att jämväl de extra provinsialläkarnas ställning

måtte bliva betryggad, ansåge sig styrelsen böra förorda en höjning av

jämväl dessa läkares löneförmåner.

Med avseende därpå anförde styrelsen, bland annat, att genom eu

ändring av bestämmelsen om statsbidrag därhän, att detta bidrag finge

utgå med högre belopp än 1,500 kronor, de kommunala bidragen sannolikt

komme att höjas, enär utsikt funnes att härigenom erhålla högre

statsbidrag. Med hänsyn till de i åtskilliga distrikt förefintliga stora

svårigheter att erhålla läkare torde också en väsentlig ökning av berörda

statsbidrags belopp beträffande sådana distrikt bliva erforderlig. I anledning

härav föreslog medicinalstyrelsen, att statsbidraget ifråga måtte

utgå med ett maximibelopp av 2,500 kronor.

Kommittén har ansett sig böra ifrågasätta provisoriska anordningar

för samtliga såsom särskilt svåra att besätta betecknade distrikt med

undantag för Tärna, Nysätra och Lövångers distrikt. De av kommittén

förordade åtgärderna bestå, såsom jag förut nämnt, i allmänhet i höjning

av utgående statsbidrag; i ett fall -— beträffande Gillberga distrikt —

har kommittén förordat utgivande av statsbidrag, ehuru sådant nu ej

utgår.

Mot kommitténs förslag i denna del hava inom kommittén vissa

reservationer avgivits, och har medicinalstyrelsen i sitt utlåtande den

3 januari 1917 i vissa punkter föreslagit ändring i kommitténs förslag.

De beträffande ifrågavarande distrikt vid tidpunkten för avgivandet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:in Nåd. Proposition Nr 79.

av kommitténs betänkande fastställda läkaravlöningarna samt de av kommittén,

reservanterna och medicinalstyrelsen ifrågasatta framgå av följande

sammanställning:

Distrikt.

Nuvarande avlöning.

Kommitténs förslag,

Anmärkningar.

Edefors

distrikt

Statsbidrag kronor 1,500.

Landstingsbidrag kronor

2,250 + pensionsavgift.

Bjurholms

distrikt

Statsbidrag kronor 1,500.

Tilläggsarvode för år

1917kronor500. Landstingsbidrag

kronor

1,500 + pensionsavgift.

Dorotea

distrikt

Statsbidrag kronor 1,500.

Landstingsbidrag kronor

750. Kommunala

bidrag kronor 750.

Mala distrikt

Statsbidrag kronor 1,500.

Tilläggsarvode för år

1917kronor800. Landstingsbidrag

kronor 750.

Kommunala bidrag kronor

750 + hyresbidrag

kronor 300.

Rätans

distrikt

Statsbidrag kronor 1,200.

Landstingsbidrag från

och med år 1917 kronor

2,500 + pensionsavgift.

Statsbidraget höjes med 600 kronor

till 2,000 kronor, under villkor att

lönen från landstinget utgår med

minst 2,750 kronor. Sammanlagda

avlöningen således frånsett pensionsavgiften

minst 4,750 kronor.

Med indragning av det till distriktet

nu utgående tilläggsarvodet å 500

kronor höjes statsbidraget med

1,000 kronor till 2,500 kronor,

under villkor att lönen från landstinget

utgår med minst 2,000 kronor.

Sammanlagda avlöningen således

frånsett pensionsavgiften

minst 4,500 kronor.

Statsbidraget höjes med 1,000 kronor

till 2,500 kronor, under villkor att

lönen från landstinget utgår med

minst 2,000 kronor. Sammanlagda

avlöningen således frånsett pensionsavgiften

minst 4,500 kronor.

Med indragning av det till distriktet

nu utgående tilläggsarvodet å 800

kronor, höjes statsbidraget med

1,000 kronor till 2,500 kronor, under

villkor att lönen från landstinget

utgår med 1,750 kronor och kommunens

hyresbidrag bibehålies vid

nuvarande 300 kronor. Sammanlagda

avlöningen således frånsett

pensionsavgiften minst4,550kronor.

Statsbidraget höjes med 300 kronor

till 1,500 kronor, under villkor att

lönen från landstinget utgår med

minst 2,500 kronor. Sammanlagda

avlöningen således frånsett pensionsavgiften

minst 4,000 kronor.

Medicinalstyrelsen

förordar samma

åtgärd som beträffande

Mala.

(Se nedan).

Ledamoten i kommittén

Block

har i avgiven

reservation förklarat

sig anse, att,

då Mala distrikt

visat sig ej pålångt

när giva tillräcklig

sysselsättning åt

en läkare, intet

ytterligare bidrag

från staten utöver

det nu utgående

borde tilldelas distriktet,

men att

ordinarie provinsialläkare

borde

förordnas att hålla

regelbundet återkommande

mottagningar

i Mala,

även med anlitande

av automobilskjuts,

om så kunde

ansesdämpligt och

vore möjligt,och att

kostnaderna härför

borde bestridas till

lika delar med

statsbidrag och

landstin gsbidrag

utav redan beviljade

anslag till

Malå distrikt, men

med villkor att

Malå kommun till
-

Endngers

distrikt

Statsbidrag kronor 1,000.

Landstingsbidrag kronor

1,625 + pensionsavgift.

Statsbidraget höjes med 500 kronor

till 1,500 kronor, under villkor att

lönen från landstinget utgår med

minst 2,125 kronor. Sammanlagda

avlöningen således frånsett pensionsavgiften

minst 3,625 kronor.

handahölle lokal

för dessa mottagningar.

Medicinalstyrelsen

instämmer

med reservanten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

‘23

Distrikt.

Nuvarande avlöning.

Kommitténs förslag.

Anmärkningar.

östervdla

distrikt

Gillberga

distrikt

Töcksmarks

distrikt

j Järnskogs

distrikt

t Klintehamns

distrikt

i Lövångers

distrikt

j Nysätra

distrikt

Statsbidrag kronor 1,000

Landstingsbidrag kronor

1,500 + pensions

avgift och fri bostad.

Detta distrikt, som bildats

före är 1891, har

icke åtnjutit statsbidrag.

Då läkartjänsten

i distriktet varit ledig

under längre tid än ett

ett år, har rätten till

tjänstårsberäkning för

samma tjänst upphört.

Statsbidrag kronor 1,000

Landstingsbidrag kronor

1,500 + pensionsavgift.

Statsbidrag kronor 1,000,

Landstingsbidrag kronor

1,050 + pensions

avgift.

Statsbidrag kronor 775

Landstingsbidrag kronor

1,725 + pensionsavgift.

Statsbidrag kronor 1,000

Landstingsbidrag kronor

1,500 + pensionsavgift.

Statsbidrag kronor 1,000

Landstingsbidrag kronor

1,500 + pensionsavgift.

Statsbidraget höjes med 600 kronor

till 1,500 kronor, under villkor att

lönen från landstinget utgår med

minst 1,700 kronor och fri bostad

Sammanlagda avlöningen således

frånsett pensionsavgiften minst

3,200 kronor och fri bostad.

Staten lämnar ett bidrag av 500 kronor,

under villkor att landstinget

garanterar läkaren en lön från

landstinget av minst 2,500 kronor

och fri bostad, med skyldighet för

läkaren utom annat att på anmodan

enligt gällande taxa även bestrida

sjukvården inom Borgviks och

Värmskogs socknar, om och när

läkartjänsten i Malsjö extra provinsialläkardistrikt

står vakant.

Sammanlagda avlöningen således

frånsett pensionsavgiften minst

3,000 kronor.

Statsbidraget höjes med 500 kronor

till 1,500 kronor, under villkor att

lönen från landstinget utgår med

minst 2,000 kronor. Sammanlagda

avlöningen således frånsett pensionsavgiften

minst 3,500 kronor.

Statsbidraget höjes med 500 kronor

till 1,500 kronor, under villkor att

lönen från landstinget utgår med

minst 1,550 kronor. Sammanlagda

avlöningen således frånsett pensionsavgiften

minst 3,050 kronor.

i

Statsbidraget höjes med 725 kronor

till 1,500 kronor, under villkor att

lönen från landstinget utgår med

minst 1,725 kronor. Sammanlagda

avlöningen således frånsett pensionsavgiften

minst 3,225 kronor,

Kommittén föreslår inga åtgärder.

Kommittén föreslår inga åtgärder.

Kommitténs ledamöter

herrar Högberg,

Block och

Laraon, hava, vidkommande

Lövångers

och Nysätra

distrikt, i avgiven

reservation förklarat

sig anse, att

det nu till vartdera

av dessa distrikt

utgående statsbidraget,

1,000 kronor,

borde höjas

med 500 kronor

till 1,500 kronor,

under villkor att

lönen från landstinget

i vartdera

distriktet utöver

stadgad pensionsavgift

utginge med

minst 2,000 kronor

och fri bostad. Medicinalstyrelsen

instämmer

med reservanterna

samt

anser att framdeles

av kommittén bör

tagas under omprövning

huruvida

icke nämnda två

extra provinsialläkardistrikt

höra

förenas till ett

ordinarie.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 79.

Departe
mentschefen.

Till en början ber jag få framhålla, att i de över kommitténs betänkande

avgivna yttranden åtgärder föreslagits, som i vissa fall

p-å utöver de av kommittén förordade. Särskilt bär beträffande åt
0
skilliga

extra provinsialläkardistrikt förordats distriktens förändring till

ordinarie. Dessa frågor torde emellertid av kommittén komma att i

dess slutliga betänkande behandlas.

Av det föregående framgår, att provisoriska åtgärder ifrågasatts

beträffande samtliga de distrikt, som nu äro vakanta och av kommittén

betecknats såsom särskilt svåra att besätta, dock med undantag för

Tärna distrikt. I sistnämnda distrikt uppehälles den extra provinsialläkartjänsten

av förutvarande innehavare av tjänsten och torde därför

åtgärder beträffande detta distrikt för närvarande icke behöva vidtagas.

I fråga om Malå, Edefors, Lövångers och Nysätra distrikt hava,

såsom förenämnda sammanställning utvisar, skiljaktiga meningar yppats.

Beträffande till en början Malå distrikt har kommittén föreslagit en höjning

av nu utgående statsbidrag. Medicinalrådet Block, med vilken medicinalstyrelsen

i denna del instämmer, har ansett, att distriktet icke borde komma

1 åtnjutande av höjt bidrag, enär detsamma icke lämnade full sysselsättning

för en läkare. Däremot borde ordinarie provinsialläkare förordnas

att hålla regelbundet återkommande mottagningar i Malå, även med anlitande

av automobilskjuts, om så kunde anses lämpligt och vore möjligt.

Kostnaderna därför skulle bestridas till lika delar med statsbidrag och

landstingsbidrag utav redan beviljade anslag till distriktet, dock med

villkor att Malå kommun tillhandahölle lokal för dessa mottagningar.

Läkardistriktsstyrelsen i Malå samt förste provinsialläkaren i Västerbottens

län hava i avgivna yttranden anslutit sig till kommitténs förslag,

därvid den sistnämnde förklarat sig anse, att regelbundna mottagningar,

på sätt reservanten föreslagit, borde anordnas så länge distriktet vore

vakant.

För egen del anser jag mig böra biträda den av förste provinsialläkaren

sålunda uttalade meningen. Beträffande sättet för anordnande av de

ifrågasatta läkarmottagningarna och kostnaderna härför torde närmare

bestämmelser böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Jämväl beträffande Edefors distrikt har medicinalstyrelsen avstyrkt

den av kommittén föreslagna höjning av nu utgående statsbidrag och

förordat samma åtgärder, som av styrelsen föreslagits beträffande Malå.

Kungl. Maj:ts befallningshavande och förste provinsialläkaren i Norrbottens

län hava funnit tveksamt, huruvida den föreslagna höjningen av

statsbidraget vore tillfyllest för att locka sökande till distriktet. Jag

anser mig emellertid böra förorda kommitténs förslag. Därest distriktet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79. 25

icke skulle kunna besättas, torde läkarvården kunna provisoriskt ordnas

på samma sätt, som föreslagits beträffande Mala distrikt

Beträffande slutligen Lövångers och Nysätra distrikt tillstyrker jag

det förslag, som av reservanterna inom kommittén avgivits och av

medicinalstyrelsen biträtts. Sistnämnda förslag har jämväl förordats

av såväl vederbörande distriktsstyrelser som Kungl. Maj:ts befällningshavande

och förste provinsialläkaren i Västerbottens län.

Vad härefter angår Ilätans distrikt ber jag få erinra, att Kungl.

Maj:t genom nådigt brev den 30 december 1916 beviljat nämnda distrikt

från och med den 1 januari 1917, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda

bestämde, dock under minst tio år, såsom bidrag till avlönande av en

extra provinsialläkare ett belopp av 1,500 kronor, att utgå för den tid,

varunder tjänsten behörigen uppehälles samt av landstinget i länet utfäst

avlöningsbidrag av 2,500 kronor och pensionsavgift vederbörligen

utgjordes. Ytterligare åtgärder beträffande detta distrikt torde därför ej

vara erforderliga.

Beträffande de åtgärder, som i övrigt beträffande de särskilda extra provinsialläkardistrikten

föreslagits, har jag icke funnit anledning till erinran.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle statsbidragen till läkares

avlöning i vissa extra provinsialläkardistrikt komma att ökas med 7,725

kronor. I följd härav torde det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till

extra provinsialläkares avlönande böra höjas med i runt tal 10,000 kronor,

eller till 40,000 kronor. Härvid är att märka, att de till Malå

och Bjurholms extra provinsialläkardistrikt för närvarande utgående tillläggsarvodena

hädanefter skulle besparas.

Såsom jag i det föregående nämnt, må statsbidrag till extra provinsialläkares

avlönande i intet fall överstiga 1,500 kronor. I den mån

de nu föreslagna statsbidragen överstiga nämnda belopp, torde riksdagens

särskilda medgivande därtill böra inhämtas. Detta medgivande synes

emellertid lämpligen böra givas sådan avfattning, att Kungl. Maj:t må

beträffande även andra avlägset belägna och svårbesatta extra provinsialläkardistrikt

än de nu särskilt angivna äga att, där så befinnes nödvändigt

för läkartjänstens behöriga uppehållande, höja statsbidraget utöver

1,500 kronor, dock högst till 2,500 kronor. Påpekas må i detta sammanhang,

att riksdagen år 1911 medgivit, att till Tärna extra provinsialläkardistrikt

statsbidrag må utgå med 1,300 kronor utöver det vanliga beloppet

för dylikt bidrag, 1,500 kronor; och skulle härutinnan givetvis ej

ske någon ändring genom det nu ifrågasatta medgivandet.

Som förut nämnts, har kommittén befarat, att de föreslagna provisoriska

åtgärder, för vilka jag nu redogjort, icke skola visa sig tillfyllest

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 64 höft. (Nr 79.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 79.

Civila läkarstipandiater.

för att locka sökande till de mera svårbesatta distrikten, varför kommittén

förordat vidtagande av vissa andra åtgärder i förevarande syfte. Främst

ber jag därvid att få uppehålla mig vid den föreslagna förändringen

beträffande den civila läkarstipendiatinstitutionen.

Beträffande denna institution ber jag få erinra följande. På framställning

av Kungl. Maj:t uppförde 1906 års riksdag under anslaget till medicinalstyrelsen

med dithörande stater ett reservationsanslag å 7,500 kronor,

att användas till avlöning åt tio civila läkarstipendiater. Nämnda anslaghöjdes

av 1912 års riksdag till sitt nuvarande belopp, 22,500 kronor, att

användas till avlöning åt femton civila läkarstipendiater. Enligt den

av Kungl. Maj:t faställda instruktionen för civila läkarstipendiater den

29 juni 1912, skall stipendiat antagas av medicinalstyrelsen för en tid

av 5 år mot ett årligt stipendium av 1,500 kronor. För att antagas

till stipendiat erfordras att vara legitimerad läkare eller att, efter avlagd

medicine kandidatexamen, hava fullgjort den för medicine licentiatexamen

föreskrivna kliniska tjänstgöring. Det åligger stipendiat att, mot ersättning

enligt gällande bestämmelser, på medicinalstyrelsens förordnande

biträda vid den civila sjukvården. Stipendiat är sålunda pliktig att

åtaga sig förordnande jämväl i de avlägsna distrikten i övre Norrland.

Medicinalstyrelsen kan under viss förutsättning medgiva, att utan nedsättning

av stipendiebeloppet stipendiats tjänstgöringsskyldighet begränsas

till 11 månader om året. Önskar stipendiat bliva entledigad

före utgången av den tid, för vilken han blivit antagen, bör han anmäla

detta skriftligen hos medicinalstyrelsen; och är stipendiat likväl pliktig

att, om medicinalstyrelsen så finner nödigt, under därpå följande sex

månader kvarstå såsom stipendiat mot åtnjutande av den på samma tid

belöpande del av stipendiet. Enligt nådiga brevet den 18 oktober 1907

åtnjuter läkarstipendiat vid den civila sjukvården, därest han är legitimerad

läkare, tjänstårsberäkning för den tid, han innehaft sådan beställning.

Stipendiat, som icke är legitimerad läkare, åtnjuter vid förordnande

såsom extra läkare jämlikt § 57 i läkarinstruktionen tjänstårsberäkning

för den tid han befattningen förestått. De civila läkarstipendiater,

som av medicinalstyrelsen förordnas att såsom extra läkare

biträda vid den civila sjukvården eller såsom vikarierande provinsialläkare,

åtnjuta — i likhet med sålunda förordnade läkare i allmänhet —

jämlikt nådigt brev den 14 juni 1907, jämte kostnadsersättning för resorna

till och från tjänstgöringsorten enligt gällande resereglemente,

dagtraktamente vid tjänstgöring under farsot, där ej högre arvode är

medgivet, med 10 kronor och såsom biträde vid annan sjukvård eller

såsom vikarierande provinsialläkare med 8 kronor. Under vikariat för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

27

provinsialläkare vid semester åtnjuter civil läkarstipendiat dessutom på

provinsialläkarens bekostnad fri bostad. Förutom nu nämnda inkomster

bär stipendiat, som tjänstgör såsom vikarie för provinsialläkare, inkomst

av praktik, varjämte stipendiat, som är legitimerad läkare, jämlikt

nådigt brev den 24 juli 1914 äger åtnjuta viss ersättning vid eventuellt

under vikariat förekommande extra tjänsteförrättningar.

Kommittén anför i detta ämne följande:

»Alla nämnda förmåner Lava icke kunnat åstadkomma, att nämnda 15 läkarstipendiatbefattningar

blivit besatta. För närvarande äro icke mindre än 13 av

av dessa befattningar vakanta. Kraftiga åtgärder torde därför böra vidtagas för

att göra stipendiatbefattningarna mera eftersökta. Vid övervägande av vad som

lämpligen kunde åtgöras att få stipendiatbefattningarna tillsatta, har kommittén

funnit sig böra föreslå en ändrad organisation av civila läkarstipendiatinstitutionen.

Behovet av läkarvikarier är särskilt stort under sommaren, då provinsialläkarna

vilja komma i åtnjutande av den semester, vartill de under viss förutsättning

äro berättigade. Kommittén anser, att detta behov bäst skulle avhjälpas,

om en del stipendiater anställdes under 3 månader årligen å för stipendiaten

lämplig tid, företrädesvis under sommaren. Antalet sådana stipendiater kunde

lämpligen betämmas till högst 15. För dessa stipendiater med benämning 2:a

klass stipendiater borde avses stipendier ä 400 kronor per år.

Utom nu nämnda stipendiater erfordras fortfarande sådana med tjänstgöringsskyldighet

under tid, som nu finnes föreskriven, eller minst 11 månader årligen.

Kommittén föreställer sig emellertid, att deras antal, om de nu ifrågasatta

stipendiaterna av 2:a klass tillkomma, kunde minskas, och vill föreslå, att

antalet bestämmes till högst 10. Dessa stipendiater med benämning l:a klass

stipendiater torde böra tilldelas stipendier ä 2,500 kronor per år — en höjning

således med 1,000 kronor av nuvarande stipendiebelopp. Deras anställningstid

kan lämpligen något minskas och föreslås till 3 år mot nuvarande 5 år. Härigenom

torde rekryteringen av dessa platser komma att underlättas.

För anställning såsom stipendiat av l:a eller 2:a klass borde den fordran

uppställas, att vederbörande vore legitimerad läkare eller avlagt medicine kandidatexamen

och tillika i huvudsak fullgjort den för medicine licentiatexamen föreskrivna

kliniska tjänstgöring. Kommittén har nämligen ansett, att särskilt i

fråga om 2:a klass stipendiater någon eftergift kunde göras å den nu för stipendiats

antagande uppställda fordran å fullgjord klinisk tjänstgöring. Stipendiaterna

borde i främsta rummet avses för uppehållande av ordinarie provinsialläkarbefattning

men även kunna förordnas å extra provinsialläkartjänst. Stipendiat,

som är legitimerad läkare, bör få räkna tjänstår för hela anställningstiden.

Vid förordnande borde stipendiat äga åtnjuta dagtraktamente i regel med

8 kronor, vilket dock vid tjänstgöring i ödemarksdistrikten skulle av medicinalstyrelsen

kunna höjas till 10 kronor. Detta traktamente borde i ordinarie provinsialläkardistrikt

betalas enligt nu gällande bestämmelser och i extra provinsialläkardistrikt

av distriktet. .

Kostnaderna för den nu föreslagna organisationen bliva följande:

10 stipendiater ä 2,500 kronor — 25,000 kronor

15 d:o ä 400 » = 6,000 »

tillhopa 31,000 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Det förut omnämnda reservationsanslaget å 22,500 kronor till avlönin^ av

15 civila läkarstipendiater måste alltså höjas med 8,500 kronor.

Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, om den nu föreslagna organisationen

kan betraktas såsom en provisorisk åtgärd för avhjälpande av svårigheten att få

avlägset belägna läkardistrikt besatta. Med anledning härav vill kommittén framhålla,

att, ehuru kommittén kommer att föreslå ganska betydande ekonomiska

förbättringar för en del läkardistrikt, kommittén likväl befarar, att samma förbättringar

för eu tid framåt icke skola visa sig tillräckliga att locka sökande, och

att vidtagande av anordningar, varigenom tillgången på civila läkarstipendiater

blir större, därför möjliggör, att sjukvården i omhandlade distrikt kan på ett

nöjaktigt sätt tillfälligt uppehållas genom sådana stipendiater.»

Amiäkaren<ie • ^ sammanhang ber jag få redogöra för kommitténs förslag

ifråga om anställande av ambulerande läkare. Denna åtgärd skulle, såsom

jag förut antytt, tillgripas endast såsom en nödfallsutväg.

Kommittén yttrar härom:

»Under nuvarande läkarbrist torde måhända de civila läkarestipendiater,

kommittén avsett såsom vikarier i vakanta distrikt, ej kunna erhållas. Vid sådant

förhållande synes det kommittén kunna vara till någon fördel, om en läkare,

med vilken överenskommelse därom trätfas, kunde anställas med uppdrag att å

vissa bestämda, förut tillkännagivna tider besöka en grupp vakanta läkardistrikt

inom ett län för att under några dagar vara för befolkningen tillgänglig. Ehuru

kommittén icke ingått i närmare prövning av förevarande fråga, håller kommittén

emellertid före, att, för den händelse samtliga de av kommittén föreslagna övriga

åtgärder skulle visa sig otillräckliga och alltså icke medföra åsyftat resultat, medicinalstyrelsen

torde kunna lämnas bemyndigande att som nödfallsåtgärd använda

högst två eventuellt ej disponerade stipendier för civila läkarstipendiater å 2,500

kronor per år till avlönande av'' och resekostnader för ambulerande läkare. Något

hinder att disponera ifrågavarande belopp för nu angivna ändamål torde enligt

kommitténs mening ej förefinnas i den omständigheten, att anslaget till civila

läkarstipendiater är reservationsanslag, då den ambulerande läkaren och civila

läkarstipendiaten skulle utföra enahanda åligganden, med den skillnaden endast

att stipendiaten vore fastare bunden och skyldig att tjänstgöra, var medicinalstyrelsen

funne det erforderligt.»

Höjdrikariat.- Slutligen ber jag i detta sammanhang få till behandling upptaga

ersättning, kommitténs förslag om förhöjd vikariatsersättning åt vikarier för förste

provinsialläkare och provinsialläkare. Enligt vad jag nyss antytt, äger

läkarvikarie å provinsialläkartjänst för närvarande enligt nådiga brevet

den 14 juni 1907 åtnjuta dagtraktamente med i allmänhet 8 kronor.

Dagtraktamente till läkarvikarie å förste provinsialläkartjänst utgör enligt

nådigt brev den 15 september 1911 i allmänhet 10''kronor. Medicinalstyrelsen

har i sin skrivelse den 29 februari 1916 beträffande dagtraktamente

för läkare, som tjänstgör såsom vikarie för provinsialläkare

eller förste provinsialläkare, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte meddela

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr ''79.

29

styrelsen befogenhet att vid ledighet å förste provinsial- eller provinsialläkartjänst,

om så visade sig erforderligt, medgiva vikarien en ersättning

av högst 15 kronor.

Under åberopande av medicinalstyrelsens nu nämnda hemställan har

kommittén i denna del anfört följande:

»Med anledning av medicinalstyrelsens framställning får kommittén förorda

såsom en provisorisk åtgärd, att bemyndigande lämnas medicinalstyrelsen att till

vikarie för förste provinsialläkare eller ordinarie provinsialläkare utbetala ett dagtraktamente

av högst 15 kronor i de fall, då stipendiat ej finnes att tillgå och

styrelsen finner åtgärden nödig. Ett dagtraktamente av 15 kronor motsvarar i

det närmaste, vad en civil läkarstipendiat åv l:a klass enligt kommitténs förslag

skulle komma att uppbära, och vid 1916 års riksdag medgavs, att vikarier för

hospitalsläkare skulle kunna erhålla ett traktamente uppgående till detta belopp.

Ifrågasatta traktamente torde böra utgå från förslagsanslaget till bestridande

av kostnader för allmän hälso- och sjukvård.

Såsom förut antytts är vikarie, som är legitimerad läkare, berättigad till

särskild ersättning för tjänsteresor, som företages under vikariat å förste provinsial-

eller provinsialläkartjänst. Denna ersättning utgår på grund av bestämmelserna

i medicinalstyrelsens på nådiga brevet den 24 juli 1914 grundade kungörelse

den 25 september 1914 (Sv. förf.-saml. nr 248). Yikarie, som icke är

legitimerad läkare, är nu ej berättigad till dylik ersättning, men synes det

kommittén, att billigheten fordrar, att sådan vikarie i omförmälda avseende likställes

med legitimerad läkare och att sålunda vikarie, som icke är legitimerad

läkare, bör erhålla dagtraktamente vid extra tjänsteförrättning, utförd på avstånd

ej överstigande 2 km. från hans bostad med 5 kronor och på längre avstånd med

8 kronor.»

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 3 januari 1917 föreslagit

sådan ändring i kommitténs nu berörda förslag, att styrelsen skulle erhålla

bemyndigande att, i likhet med vad som medgivits i fråga om

avlönande av vikarier å hospitalsläkartjänster, till vikarier å förste

provinsial- och provinsialläkartjänster — vare sig de vore civila läkarstipendiater

eller ej — då så ansåges nödvändigt, utbetala dagtraktamente

av högst 12 kronor. Därest det visade sig erforderligt, skulle

detta belopp av Kungl. Maj:t kunna höjas till 15 kronor.

I övrigt har medicinalstyrelsen icke gjort någon erinran mot kommitténs

förslag i denna del.

Svårigheterna att anskaffa vikarier för uppehållande av provinsialläkartjänster

under vakans eller annan ledighet hava under senare tid

blivit allt större. Samtidigt därmed har behovet av dylika vikarier

på grund av det stora antalet lediga läkardistrikt ökats. Det torde också,

på sätt kommittén framhållit, vara anledning befara, att de föreslagna

löneförbättringarna för vissa provinsialläkar- och extra provinsialläkar
-

Medicinal
styrelsen.

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 79.

tjänster ej skola visa sig vara tillfyllest för att få desamma besatta med

lämpliga innehavare. I syfte att i någon mån avhjälpa nu berörda

missförhållanden har kommittén föreslagit en utvidgning av den civila

läkarstipendiatinstitutionen. Därest det av kommittén föreslagna antalet

stipendier ställes till medicinalstyrelsens förfogande, torde ombesörjandet

av sjukvården på landet, ej minst i de mera avlägsna och svårbesatta

distrikten, i hög grad underlättas. De förmåner, som för närvarande äro

förenade med stipendiatbefattningarna, hava emellertid hittills visat sig allt

för litet lockande för de unga läkarna. Till belysande härav ber jag få

nämna, att enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, sedan kommitténs

föreliggande betänkande avgivits, ytterligare en stipendiatbefattning

blivit ledig och icke ånyo kunnat besättas. Av samtliga femton befattningar

äro således fjorton vakanta. Med hänsyn härtill lärer det vara /

uppenbart, att, därest något resultat skall vinnas med den föreslagna

ökningen av stipendiernas antal, dessa samtidigt måste göras mera

eftersökta än nu är fallet.

Enligt kommitténs förslag skulle av de föreslagna 25 stipendiaterna

10 benämnas stipendiater av l:a klass. Den årliga tjänstgöringsskyldigheten

för sådan stipendiat skulle bliva lika med nu föreskriven tjänstgöringsskyldighet

eller minst 11 månader om året, under det däremot

stipendiebeloppet skulle ökas med 1,000 kronor till 2,500 kronor.

\ idare skulle anställningstiden minskas från 5 till 3 år. Återstående

15 stipendiater skulle anställas allenast för en tid av 3 månader

årligen samt tilldelas ett stipendium å 400 kronor vardera. Vidare har

kommittén förordat sådan eftergift i nu gällande villkor för att kunna

antagas till stipendiat, att medicine kandidat, som allenast i huvudsak

fullgjort klinisk tjänstgöring, skulle kunna antagas.

Mot vad sålunda föreslagits har jag icke funnit anledning till erinran.

Särskilt den kortare anställningstiden å 3 månader torde lämpa sig för

medicine kandidater, vilka ännu icke fullbordat sin utbildning och därför

behöva större delen av året till studier. Överhuvud synes man kunna hysa

grundad förhoppning, att ett genomförande av kommitténs förslag skall

betydligt underlätta rekryteringen av lämpliga stipendiater. Förslaget

synes mig även innebära den fördelen, att en avsevärd utökning av

stipendiaternas antal kan ske för en jämförelsevis liten kostnad. Jag har

därför ansett mig böra biträda kommitténs nu berörda förslag.

Till frågan om det arvode, som vid förordnande bör tillkomma stipendiat,

ber jag strax få återkomma.

Den årliga kostnaden för den föreslagna organisationen uppgår i

enlighet med kommitténs beräkning till 31,000 kronor. Vid bifall till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

31

förslaget skulle därför för framtiden det nuvarande ordinarie reservationsanslaget

till avlöning åt femton civila läkarstipendiater böra höjas med

8,500 kronor eller till 31,000 kronor. Emellertid förefinnas, enligt vad

jag redan haft tillfälle att meddela, å nämnda anslag betydande besparingar

— uppgående vid 1916 års slut till omkring 35,000 kronor.

Med beräkning att dessa besparingar — till den del de ej, på sätt jag

tidigare föreslagit, skulle tagas i anspråk för provisorisk förbättring

under år 1917 av provinsialläkares avlöningsförmåner — användas för nu

ifrågavarande ändamål, lärer det vara fullt tillräckligt, om anslaget för

civila läkarstipendiater för år 1918 bestämmes till 15,000 kronor.

I likhet med vad jag i det föregående förordat beträffande ortstillägg

och flyttningsbidrag till vissa ordinarie provinsialläkardistrikt, synes mig

jämväl ifrågavarande omorganisation lämpligen böra tillämpas redan

under senare delen av år 1917. Den kostnad, som härav foranledes,

torde emellertid med säkerhet kunna utgå av anslaget för civila läkarstipendiater

för år 1917; och torde riksdagens medgivande därför böra

inhämtas att använda detta anslag i enlighet med sålunda angivna förändrade

grunder.

Oaktat de nu föreslagna åtgärderna har kommittén med hänsyn till

den rådande läkarbristen ansett möjligt, att samtliga stipendiatbefattningar

icke komma att besättas. Kommittén har därför såsom en nödfallsåtgärd

föreslagit, att, därest läkarvården i visst distrikt eller viss

grupp av distriktet icke på annat sätt kan ombesörjas, två eventuellt icke

disponerade stipendier för civila läkarstipendiater å 2,500 kronor skulle

kunna användas för anställande av läkare med uppdrag att å vissa tider

besöka distrikten för att vara för befolkningen tillgängliga. Häremot

synes mig icke vara något att erinra.

Åven under förutsättning att samtliga nu föreslagna stipendiatbefattningar

tillsättas, är givetvis stipendiaternas antal för litet för att de

skulle kunna fylla behovet av vikarier för förste provinsialläkare och

provinsialläkare. Sådana vikarier måste tydligen fortfarande till stor del

anställas genom frivillig överenskommelse. Erfarenheten har emellertid

visat, att, då civila läkarstipendiater icke funnits att tillgå, det ofta varit

förenat med stora svårigheter och stundom omöjligt att för nu fastställd

ersättning anskaffa vikarier särskilt i de mera avlägset belägna och svårskötta

distrikten. Det har också i flera fall inträffat, att förste provinsialläkare

och provinsialläkare för att komma i åtnjutande av sin rätt

till semester nödgats till vikarien utbetala extra ersättning utöver den,

som tillkommit honom enligt vederbörande författningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

I fråga om de förmåner, som enligt gällande bestämmelser tillkomma

vikarier å ifrågavarande tjänster, ber jag få erinra följande.

Såsom förut nämnts utgår i allmänhet dagtraktamente till läkarvikarie

å förste provinsialläkartjänst med 10 kronor och å provinsialläkartjänst

med 8 kronor. Under semester är provinsialläkare skyldig att tillhandahålla

eller bekosta fri bostad för vikarien. Förste provinsialläkare

och provinsialläkare äro vidare skyldiga att under semester eller

annan ledighet avstå det arvode enligt taxa, vilket belöper å de av

vikarien verkställda tjänstegöromålen. Slutligen är, såsom förut antytts,

legitimerad läkare under vikariat för nu nämnda befattningshavare berättigad

till viss ersättning för extra förrättningar. Denna förmån tillkommer

emellertid icke medicine kandidat.

Kommittén har i sitt betänkande föreslagit, att civil läkarstipendiat

vid förordnande skulle äga åtnjuta ett dagtraktamente av i regel 8 kronor,

vilket vid tjänstgöring i ödemarksdistrikt skulle kunna höjas till

10 kronor. Annan vikarie å ifrågavarande tjänster skulle, enligt kommitténs

förslag, äga uppbära ett dagtraktamente av högst 15 kronor.

Medicinalstyrelsen har däremot hemställt om bemyndigande att, i likhet

med vad som medgivits i fråga om vikarier å hospitalsläkartjänster, till

vikarier å förste provinsial- och provinsialläkartjänster — vare sig de

äro civila läkarstipendiater eller ej — då så anses nödvändigt, utbetala

dagtraktamente av högst 12 kronor, vilket belopp av Kungl. Maj:t skulle

kunna höjas till 15 kronor.

I anledning härav ber jag få erinra, att 1916 års riksdag, med

bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, medgivit, att —

utan hinder av vad gällande avlöningsvillkor för läkarpersonalen vid

statens hospital och asyler innehålla rörande ersättning åt vikarie å

läkartjänst, men med bibehållen skyldighet för läkare att mot stadgad

ersättning eller utan särskild ersättning viss tid årligen mottaga förordnande

å högre tjänst vid samma anstalt — i fråga om vikariatsersättning

finge tillämpas bland annat följande bestämmelser, där det

funnes erforderligt för befattnings behöriga uppehållande.

Legitimerad läkare, vilken förordnades att förestå läkartjänsten vid

Visby hospital, hospitals- eller asylläkartjänst eller biträdande läkartjänst

vid statens hospital och asyler antingen under vakans eller under innehavare

av någon av dessa tjänster på grund av sjukdom eller förordnande

på annan tjänst beviljad tjänstledighet eller som förordnades såsom

vikarie under semester för läkare vid statens hospital och asyler,

skulle äga åtnjuta, förutom vissa andra förmåner, dagarvode av 12 kronor,

men med skyldighet, därest han innehade tjänst vid statens hospital och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7!). <3

asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina med denna tjänst

förenade avlöningsförmåner.

Samma förmåner Unge jämväl åtnjutas av medicine kandidat, vilken

lörordnades att som extra läkare biträda vid sjukvården å något av ståtens

hospital eller asyler, vare sig under vakans å någon av ovannämnda

tjänster eller under semester eller tjänstledighet på grund av sjukdom

eller förordnande på annan tjänst för innehavare av sådan tjänst.

Därest vikarie i nu nämnda fall icke kunde erhållas för den fastställda

ersättningen av 12 kronor, skulle Kungl. Maj:t äga höja dagarvodet

intill 15 kronor.

Den av 1916 års riksdag godkända beräkningsgrunden för vikariatsersättning

å hospitalsläkartjänster synes mig kunna i allmänhet komma

till användning jämväl i nu föreliggande fall. I enlighet härmed skulle

legitimerad läkare eller medicine kandidat, som förordnas till vikarie för

förste provinsialläkare eller provinsialläkare, kunna tillerkännas ett dagarvode

av 12 kronor, därest det befinnes nödigt för tjänstens uppehållande.

Detta dock under förutsättning att han icke såsom provinsialläkare

är skyldig att mot särskilt stadgad ersättning uppehålla tjänsten.

Därest vikarie för nu nämnd ersättning icke skulle kunna erhållas, torde

det ankomma på Kungl. Maj: t att höja arvodet. Å andra sidan lärer det

givetvis böra åligga medicinalstyrelsen att i förekommande fall söka anskaffa

vikarier mot lägre dagtraktamente. Särskilt torde detta förutsättas

kunna äga rum vid längre vikariat — helst i distrikt, som ej

äro mera avlägset belägna.

Den av mig nu förordade vikariatsersättningen torde dock icke böra

tillerkännas civila läkarstipendiater av l:a klassen. Därest sådan stipendiat

under vikariat å ordinarie provinsialläkartjänst skulle äga uppbära

— jämte sitt stipendium — dagarvode med 12 eller högst 15 kronor,

skulle hans avlöning från statsverket i många fäll komma att betydligt

överstiga de ordinarie provinsialläkarnas avlöningsförmåner. Jag ansluter

mig därför i denna del till kommitténs förslag, enligt vilket dagarvodet

i dylikt fall i regel bör utgå med 8 kronor. Dock torde i ödemarksdistrikten

eller eljest för särskilda undantagsfall Kungl. Maj:t böra äga

rätt höja dagarvodet till högst 12 kronor. Att märka är härvid, att

bestämmelserna om vikariatsersättning ej äga tillämpning beträffande de

extra provinsialläkardistrikten, då staten i dessa ej är skyldig bekosta

hållande av vikarie.

Kostnaderna för vikarier å provinsialläkartjänster utgå från det

ordinarie förslagsanslaget till bestridande av kostnader för allmän hälso
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 64 käft. (Nr 79). 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Förhöjd

tj äD stårsbeckning.

vård. Någon ökning av anslaget på grund av den föreslagna höjningen

av vikariatsersättningarna torde icke behöva ifrågasättas.

Beträffande slutligen kommitténs förslag, att medicine kandidat, som

är förordnad såsom vikarie å någon av nu ifrågavarande tjänster, må i

likhet med legitimerad läkare äga rätt till ersättning för extra tjänsteförrättning,

har jag för min del intet att erinra.

I enlighet med vad förut tillämpats, torde det ankomma på Kungl.

Maj:t att utfärda bestämmelser såväl i sistberörda hänseende som ock i

fråga om beloppet av ersättningen till vikarier för förste provinsialläkare

och provinsialläkare. Ifrågavarande bestämmelser torde lämpligen,

sedan riksdagen uttalat sig i ämnet, böra träda i tillämpning redan

under innevarande år.

Då jag, såsom nämnts, i skrivelse den 9 april 1915 anmodade medicinalstyrelsen

att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder

kunde vidtagas för att undanröja svårigheterna att besätta övre Norrlands

mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt med lämpliga innehavare,

framhöll jag tillika, att därvid särskilt borde tagas i övervägande,

huruvida ifrågavarande ändamål skulle kunna ernås genom en bestämmelse,

att antalet tjänstår inom nämnda distrikt finge, ifråga om befordran

eller transport till annan tjänst, beräknas med viss förhöjning.

I sitt underdåniga utlåtande den 29 februari 1916 yttrade medicinalstyrelsen

i anledning härav, bland annat, följande:

»Yid övervägande av lämpligheten av den föreslagna åtgärden har styrelsen

funnit, att ifrågavarande åtgärd visserligen kan synas medföra vissa fördelar, men

anser styrelsen dock, att densamma i verkligheten bleve till mera skada än gagn.

Om den ifrågasatta förmånen komme provinsialläkartjänsterna i de mera avlägset

belägna distrikten till godo, skulle detta givetvis vara ägnat att i någon mån

underlätta dessa distrikts besättande med lämpliga innehavare. Härvidlag torde

säkerligen inträffa, att dessa komme att stanna endast en kortare tid, då tjänsterna

i fråga huvudsakligen betraktades som passageplatser för förvärvande av

de med tjänsterna förenade höga meriterna. Vidare är det antagligt, att huvudsakligen

unga läkare skulle anmäla sig som sökande. Då tjänstgöringen i ifrågavarande

distrikt på grund av de besvärliga sjukresorna och även i övrigt är synnerligen

ansträngande, vore det visserligen med hänsyn härtill otvivelaktigt

en fördel, att tjänsterna därstädes bestredes av unga tjänsteläkare, vilka vore i

besittning av den kroppsliga vigör, som näppeligen torde förefinnas hos alla

äldre läkare. Och såvida icke uppehållen å tjänsterna bleve alltför kortvariga,

vore sålunda den omständigheten, att tjänsteläkarne sökte transport därifrån

efter relativt korta tjänstgöringstider, ej nödvändigt till skada.

Vid en närmare granskning av de konsekvenser, åtgärden i fråga skulle draga

med sig, synas emellertid olägenheterna vida överväga de eventuella fördelarna

därav. En följd av åtgärden i fråga torde bliva den, att unga läkare med genom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79. 35

förhöjd tjänstårsberäkning hastigt förvärvade meriter vid sökande av mera begärliga

distrikt skulle komma att intaga eu allt för gynnsam ställning gentemot

medsökande med i medicinskt avseende lika väl eller bättre kvalificerad tjänstgöring.

De ansträngningar och besvärligheter, som äro förenade med skötandet

av ifrågavarande tjänster, medföra icke ett höjande av inuehavarnes kunskaper

och erfarenhet som läkare mera än i andra distrikt. Ifrågavarande privilegier

av vissa läkare framför andra komme sålunda ofta att innebära en orättvisa mot

de senare och vore enligt styrelsens förmenande ej ägnad att upprätthålla eu

god anda inom provinsialläkarkåren och skulle således kunna skada eu god

rekrytering av densamma.

Den kortvarighet i innehavandet av ifrågavarande tjänster, som med all

sannolikhet bleve en följd av ifrågasatta åtgärd, skulle vidare enligt styrelsens

mening hindra tjänsteläkaren att erhålla den av många skäl önskvärda kännedom

om distriktsinvånarnes personliga förhållanden, som han genom eu längre tids

vistelse i ett och samma distrikt kunde förvärva».

Åven kommittén bär till övervägande förehaft frågan om rätt för

läkare i vissa norrländska distrikt att i och för befordran eller transport

beräkna antalet tjänstår med viss förhöjning. Därvid har kommittén ej

kunnat förorda, att förhöjningen i tjänstårsberäkningen fixerades till en

bestämd siffra, vilket för läkarkåren torde vara motbjudande och dessutom

skulle kunna leda till orättvisor, då det alltid skulle bliva vanskligt

att bestämma de distrikt, som borde komma i åtnjutande av förmånen

av förhöjd tjänstårsberäkning. Kommittén har däremot bland de

provisoriska åtgärderna, såsom jag förut nämnt, upptagit förslag, att bestämda

föreskriter utfärdas därom, att väl vitsordad tjänstgöring inom

de så kallade ödemarksdistrikten skall vid upprättande av förslag och

avgivande av förord till tjänster på provinsialläkarbanan räknas sökande

till godo såsom särskilt meriterande tjänstgöring.

Medicinalstyrelsen anmärker i sitt utlåtande den 3 januari 1917 beträffande

detta kommitténs förslag, att den av kommittén föreslagna

tjänstårsberäkningen otvivelaktigt skulle leda därhän, att den i 19 § av

gällande läkarinstruktion givna föreskrift, varigenom ådagalagd skicklighet

samt lämplighet för en tjänst skall vara avgörande vid förord till

tjänsten, komme att tillbakasättas, och åberopar i övrigt vad styrelsen i

sitt underdåniga utlåtande den 29 februari 1916 anfört angående ifrågasatt

förhöjning i tjänstårsberäkningen.

I denna fråga har emellertid medicinalrådet Block, vilken deltagit i

ärendets handläggning inom styrelsen, uttalat avvikande mening och

under åberopande av de av kommittén anförda skäl yrkat bifall till

kommitténs förslag.

Till en början ber jag få erinra, att förhöjd tjänstårsberäkning Departement^

tidigare förekommit vid tillsättande av prästerliga tjänster, samt att så- chefen

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

dan tjänstårsberäkning för närvarande äger rum beträffande vissa tjänster

vid statens järnvägar. Det åt vissa prästerliga tjänstinneliavare medgivna

tillstånd till förhöjning i tjänstårsberäkning lämnades genom åtskilliga

nådiga brev i slutet av 1700-talet samt de första årtiondena av

1800-talet. Meddelandet av denna förmån torde hava berott därpå, att

vederbörande hade till uppgift att samtidigt bestrida två eller flera tjänster

eller och hade det sin grund däri, att anställningen var »besvärlig och

mödosam», stundom också däri, att församlingen ifråga var synnerligen

fattig och därför gav dålig inkomst. Genom nådiga cirkuläret den 6 oktober

1842 bestämdes emellertid, att all dubbel och även all annan förhöjd

tjänstårsberäkning vid de ecklesiastika tjänster, med vilka en sådan dittills

varit förenad, skulle upphöra med dåvarande innehavares avgång

från nämnda tjänster.

Den enda bestämmelse, som för närvarande medför eu privilegierad

ställning vid sökande av prästerliga tjänster, är den, som medgiver filosofie

doktor rätt att för denna lärdomsmerit tillgodoräkna sig tre prästerliga

tjänstår.

Bestämmelserna rörande förhöjd tjänstårsberäkning vid statens järnvägar

avse ordinarie tjänstemän av högre eller lägre grad med tjänstgöring

å linjen från Gällivare till och med riksgränsen och innebära, att, i fråga

om befordran eller transport från nämnda linje, antalet tjänstår å

linjen ifråga förhöjes med 50 %. Beträffande sökande till stationsmästarbefattning

äro fastställda bestämmelser, varigenom enligt särskild beräkning

erhållet antal tjänstår ökas med 50 % av antalet tjänstår för befattningshavare

under hans tjänstetid vid femtonde (= den nordligast belägna)

trafiksektionen. Sistnämnda förmåner hava tillkommit för att

bereda innehavarna av tjänsterna vid rikets nordligaste handel och trafiksektion

ersättning för den ansträngande tjänstgöringen samt för de

obehag, som till följd av det hårda klimatet, det avsides läget m. m.

äro förbundna med tjänstgöringen i ifrågavarande trakter.

Av det anförda framgår, att tauken på att bereda befattningshavare ''

ersättning för särskilt ansträngande tjänstgöring i avlägsna delar av

landet genom förhöjd tjänstårsberäkning icke är ny. För min del kan

jag ej finna de skäl, som anförts mot att i föreliggande fall anlita en

dylik åtgärd, synnerligen vägande, lika litet som jag kan tillmäta avgörande

vikt åt det motstånd, som rests mot kommitténs förslag, att

tjänstgöring i ödemarksdistrikt skall räknas såsom särskilt meriterande

tjänstgöring.

För närvarande föreligger emellertid icke någon utredning om, vilka

särskilda distrikt, som i förevarande avseende borde komma i betrak
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79. 37

tande. Hela denna fråga, som knappast synes vara att hänföra till åtgärderna

av provisorisk karaktär, synes därför böra av kommittén upptagas

till förnyad omprövning, innan den slutligen underställes Kungl. Maj:t.

I sammanhang med nu behandlade förslag till åtgärder har kom- Boatads
mittén

även fäst uppmärksamheten på betydelsen av bostadsfrågan, och fr&g*n
har

kommittén därvid framhållit, att verkan av de åtgärder, som av

kommittén föreslagits till avhjälpande av svårigheten att få ödemarksdistrikt

besatta, i hög grad är beroende av, huruvida lämplig

bostad kan ställas till läkarens förfogande, samt att i de distrikt, där

förmånliga löne,- och inkomstförhållanden eljest varit tillräckliga för att

erhålla sökande till läkarbefattning, bristen på bostad eller lämplig sådan

varit till hinder för platsens besättande med tjänstinnehavare. Då bostadsfrågan

emellertid kräver en så pass vidlyftig utredning, att kommittén,

för att kunna fullgöra sitt uppdrag att skyndsamt avgiva förslag

till provisoriska åtgärder, ej medhunnit densamma, har kommittén

ej kunnat i föreliggande betänkande framkomma med något bestämt

förslag. Kommittén har emellertid såsom sin mening uttalat, att, till

dess bostadsfrågan blivit slutgiltigt ordnad, distrikten borde vart för sig

tillse, att lämplig bostad funnes tillgänglig för läkaren.

Vikten av att bostadsfrågan erhåller en snar lösning har från fler- Departementatalet

av dem, som yttrat sig över kommitténs förslag, på det krafti- chefen,

gaste framhållits. Svårigheten för läkare att i ödemarksdistrikten erhålla

tjänlig bostad för eu skälig hyra är för närvarande i allmänhet synnerligen

stor. Det är därför att hoppas, att förslag till avhjälpande av

dessa olägenheter med det snaraste kan framläggas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer Departements
-

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att, utan hinder av vad i avlöningsstaten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare

samt enligt villkoren och bestämmelserna för åtnjutande

av i staten upptagna avlöningsförmåner finnes föreskrivet

beträffande förhöjning i lönen efter viss tids fortsatt

innehavande av befattning, tidpunkten för första

förhöjningen, såvitt angår provinsialläkarna i Sorsele

distrikt i Västerbottens län samt Arjeplogs, Pajala och

Vittangi distrikt i Norrbottens län — dock först sedan

nämnda distrikt blivit med nya innehavare besatta — må

chefens

hemställan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 79.

bestämmas inträda redan efter tre år, med rätt för den,

som kommit i åtnjutande av sådan löneförhöjning, att,

även om han efter intjänande av detsamma innehaft befattning

i annat distrikt, komma i åtnjutande av andra

åld ers tillägget efter ytterligare fem år, men med skyldighet

för honom att för erhållande av omförmälda

förhöjningar i lönen i övrigt vara underkastad förenämnda

villkor och bestämmelser;

dels på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag,

högst 12,300 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordade grunder användas

till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner

;

dels — med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie

reservationsanslaget å 22,500 kronor till avlöning

åt femton civila läkarstipendiater — i stället å ordinarie

stat år 1918.uppföra ett reservationsanslag å 15,000

kronor till avlöning åt civila läkarstipendiater, att jämte

å förstnämnda anslag förefintliga besparingar användas

till avlöning åt 25 dylika stipendiater m. m. i enlighet

med de av mig förordade förändrade grunder;

dels medgiva, ej mindre att det i riksstaten för år

1917 upptagna ordinarie reservationsanslaget till avlöning

åt femton civila läkarstipendiater må under samma

år användas till avlöning åt dylika stipendiater jämlikt

nämnda förändrade grunder, än även att av de besparingar,

som uppkommit å tidigare anslag för ändamålet,

erforderligt belopp må begagnas till provisorisk

förbättring under år 1917 av vissa provinsialläkares

avlöningsförmåner;

dels från och med år 1918 höja det ordinarie förslagsanslaget

till bidrag till extra provinsialläkares avlönande

med 10,000 kronor eller från 30,000 kronor till

40,000 kronor;

dels ock medgiva, att, utan hinder av den för statens

bidrag till avlönande av extra provinsialläkare

eljest gällande grund att dylikt statsbidrag i intet fall

må överstiga 1,500 kronor, må såsom lönebidrag till

extra provinsialläkare i avlägset belägna, särskilt svår- ''

besättliga distrikt utbetalas det belopp intill högst 2,500

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mayts Nåd. Proposition Nr 79. 39

kronor, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall prövar

nödigt för tjänstens behöriga uppehållande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:6 Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 21 i texten