Sök i Ratio Lex

Med förslag till stadga angående hotelloch pensionatrörelse

1917-02-16 · 50 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:80, Med förslag till stadga angående hotelloch pensionatrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till stadga angående hotell- och pensionatrörelse;

given Stockholms slott den 16 februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till stadga angående hotell- och

pensionatrörelse; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens

svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och meddela

det beslut, som därav föranledes.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 65 käft. (Nr 80.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

Förslag

till

stadga

angående hotell- och pensionatrörelse.

Avdelning I.

Om vad med hotell- eller pensionatrörelse förstås samt om

tillstånd till utövande av sådan rörelse.

§ I
Med

hotell- eller pensionatrörelse förstås i denna stadga sådan

verksamhet, som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad.

Med hotell eller pensionat förstås byggnad eller lägenhet, som användes

för drivande av rörelse, varom nu är sagt.

Såsom resande anses enligt denna författning en var, medan han

uppehåller sig å ort, där han icke är mantalsskriven. Utlänning är

enligt denna stadga alltid att betrakta såsom resande.

§ 2.

1. Ej må någon utom i fall, varom här nedan i § 4 sägs, driva

hotell- eller pensionatrörelse utan att hava därtill erhållit behörigt tillstånd.

Ansökning om sådant tillstånd göres skriftligen hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande i det län, inom vilket rörelsen skall utövas, eller,

där rörelsen skall drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet. Vid

ansökningen, i vilken skall noggrant uppgivas det ställe, där rörelsen

är avsedd att utövas, har sökanden att foga:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

a) intyg, att han förfogar över den lägenhet, där rörelsen skall

ntövas,

b) erforderliga plan- och genomskärningsritningar med tillhörande

beskrivning över lägenheten,

c) intyg av sakkunnig person eller myndighet, att anordningarna

med hänsyn till sanitära förhållanden inom lägenheten äro tillfredsställande,

d) intyg, att sökanden gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,

råder över sig och sin egendom och i övrigt med hänsyn till rörelsens

omfattning kan anses lämplig att utöva densamma.

Ombyte av lägenhet för rörelsens bedrivande må ej ske utan medgivande

av den myndighet, som meddelat i denna paragraf omförmält

tillstånd. Vid ansökning om sådant medgivande skola i tillämpliga delar

iakttagas de i denna paragraf givna föreskrifter.

2. När ansökning gjorts i enlighet med vad nu är sagt, åligger

det Kungl. Maj:ts befallningshavande att föranstalta om undersökning

på platsen genom polismyndighet med biträde, där så erfordras, av

sakkunnig person eller myndighet till utrönande av lägenhetens beskaffenhet.

Föreligger fall, varom i § 32 här nedan sägs, uppdrager

Kungl. Maj:ts befallningshavande tillika åt polismyndigheten att, efter

samråd med sakkunnig person eller myndighet, inkomma med förslag

till åtgärder, som kunna böra i lägenheten vidtagas för vinnande av

skydd mot eldfara. Undersökning, varom nu är stadgat, erfordras dock

icke, där ansökningen avser tillstånd till utövande av hotell- eller

pensionatrörelse i lägenhet, vilken redan undergått sådan undersökning

och vari dylik rörelse därefter med behörigt tillstånd idkats. Kostnad

för undersökning och förslag, varom nu är sagt, gäldas av sökanden

med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar därefter ansökningen och

meddelar sitt beslut.

Över de av Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelade tillståndsbevis

rörande hotell- eller pensionatrörelse skall hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för

bevisets utfärdande, ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens

namn ävensom annat beslut, som angående samma rörelse må

hava meddelats. Utdrag av nämnda liggare eller register bör tillställas

vederbörande polismyndighet för kännedom.

3. Den, som i nu föreskriven ordning erhållit tillstånd att driva

hotell- eller pensionatrörelse, åligger att medelst tydlig, från gata eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

öppen plats synlig skylt eller annat kännetecken utmärka byggnaden

eller lägenheten såsom hotell eller pensionat.

§ 3.

Där hotell- eller pensionatrörelse drives av bolag, förening eller

annan samfällighet, skall sådant ske genom föreståndare, vilken är ansvarig

för rörelsens behöriga utövande som om han dreve den för

egen räkning. Tillstånd till rörelsens idkande sökes av och meddelas

för föreståndaren, och har han att i fråga om ansökningen ställa sig

till efterrättelse vad i § 2 stadgas.

§ 4-

Därest för drivande av rörelse, varom i § 1 sägs, användes byggnad

eller lägenhet, som innehåller högst fyra för gästers härbärgerande avsedda

rum, skall, där byggnaden eller lägenheten icke utgör del av

hotell eller pensionat av större omfattning, vad i § 2 är stadgat angående

tillstånd till drivande av hotell- eller pensionatrörelse icke äga tillämpning

å rörelsen. Ej heller skall å dylik byggnad eller lägenhet tillämpas

vad i avdelning II i denna stadga är till skydd mot eldfara föreskrivet.

I fråga om rörelse, som i denna paragraf avses, skola icke heller tilllämpas

de i avdelning III i denna stadga meddelade föreskrifter om

kontroll över resande, utom i vad nämnda föreskrifter hava avseende å

utlänningar.

Innan rörelse i byggnad eller lägenhet, varom i föregående stycke

sägs, börjas, skall anmälan därom göras hos närmaste polismyndighet.

§ 5-

Vad i. denna stadga föreskrives angående hotell- och pensionatrörelse

äger icke i allmänhet tillämpning å rörelse, vilken drives såsom gästgiveri

på sätt därom särskilt är stadgat. Finner polismyndighet, att gästgiverirörelse

drives under sådana förhållanden, att den rätteligen är att anse

såsom hotell- eller pensionatrörelse av sådan beskaffenhet att, enligt vad

ovan är stadgat, till dess utövande erfordras särskilt tillstånd, har polismyndigheten

att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som, där så prövas nödigt, har att förständiga innehavaren

att till sådan rörelse söka tillstånd på sätt i § 2 stadgas, vid även
om

sådant underlåtes, att Kungl. Maj:ts befallningshavande vid vite

helt eller delvis förbjuder rörelsens vidare utövande intill dess föreläggandet

fullgjorts.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition SO.

5

Avdelning II.

Föreskrifter avseende skydd mot eldfara,

a. Vissa i denna stadna förekommande beteckningar.

§ 6.

1. Med brandsäkert byggnadssätt menas i denna stadga konstruktionens

utförande av eldsäkert material. Där konstruktionen vilar på

väggar eller pelare, erfordras, för att byggnadssättet skall betraktas

såsom brandsäkert, att även dessa äro av eldsäkert material.

Såsom eldsäkra materialier anses, bland andra, bränt tegel, slaggtegel,

kalksandsten, cementtegel, betong med eller utan armering samt

natursten med puts å sidorna.

2. Med brandhärdigt byggnadssätt menas i denna stadga konstruktionens

utförande av eldliär dig t material. Där konstruktionen vilar på

väggar eller pelare, erfordras, för att byggnadssättet skall betraktas såsom

brandhärdigt, att även dessa äro av eldhärdigt material.

Såsom eldhärdiga materialier anses, bland andra, natursten, rabits,

gipsdielen, riksplattor, scagliol, pimpstensplattor, trä, där detta ämne

förekommer i med sten eller murbruk fylld fackverkskonstruktion samt

är skyddat medelst puts, ävensom järn, där detta ämne förekommer

antingen i fackverkskonstruktion, varom nyss är sagt, och skyddats på

sätt nyss angivits, eller ock i form av balkar eller pelare, klädda med

isolerande, obrännbart material av minst 40 millimeters tjocklek.

Vad emellertid angår de här nedan i § 7 nämnda mellanbottnar,

må valvkonstruktioner, innehållande järndelar, anses såsom brandhärdiga,

även om järndelarna icke äro skyddade av isolerande, obrännbart material.

Likaså må, så vitt angår de i § 8 omförmälda innerväggar och

innertak, trävirke, beklätt med eldhärdigt material eller med puts på

rör, ävensom- valvkonstruktioner av den beskaffenhet, nyss är sagt,

anses som brandhärdiga.

3. Uppkommer vid uppförande eller inredande av byggnad eller

lägenhet, i vilken hotell eller pensionat skall inrymmas eller finnes

inrättat, eller eljest fråga, huruvida ämne eller material, som ej här ovan

uppräknats, med hänsyn till beredande av skydd mot eldfara må vara

likvärdigt med ovan uppräknade ämnen och materialier samt följaktligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.

vara att anse såsom eldsäkert eller eldhärdig!, skall frågan härom hänskjutas

till prövning och avgörande av tekniska högskolans materialprovningsanstalt.

4. Dörr anses brandtrygg, om den är förfärdigad

av hela eller genombrutna järnplåtar med inlägg av annat obränn-- bart material, eller

av järn, beklätt med annat obrännbart material, eller

av trä eller annat lämpligt ämne, som omklätts först med asbest

och där utanpå med minst 1 millimeter tjocka, falsade järnplåtar, vilka

fästats med genomgående nitar eller bultar med mutter, men ej medelst

spikar eller träskruvar.

Brandtrygg dörr skall sluta tätt i fals om minst 5 centimeters

bredd inom ram av järn eller av samma konstruktion som dörren.

Brandtrygg dörrs upphängning skall vara inrättad medelst genomgående

nitning eller genom bultar med mutter eller förmedelst inmurade

krokar.

b. Sovrums läge i byggnad, byggnadstekniska föreskrifter om väggars

och taks beskaffenhet samt särskilda bestämmelser om källare,

eldfarliga inrättningar m. in.

§ i
I

byggnad, varest hotell eller pensionat finnes inrättat, må, såvitt

på innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat ankommer,

nattläger icke ens tillfälligtvis anordnas å vindskontor eller å eljest

oinredd vind.

I hotell eller pensionat, som inrymts i byggnad med ytterväggar

helt eller delvis av trä, må såsom sovplats icke användas rum, beläget

högre upp än i tredje våningen, bottenvåning men ej källar- eller

souterrainvåning därvid medräknad.

Å ort, där byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer icke

vunnit tillämpning, må i hotell eller pensionat, även om detsamma inrymts

i byggnad med ytterväggar av mera betryggande material, såsom

sovplats icke användas rum, beläget högre upp än i föregående stycke

sägs, för så vitt ej dels byggnadens alla mellanbottnar äro av åtminstone

brandhärdig konstruktion, dels ock alla för byggnadens utrymning

avsedda trappor jämte dessas omfattningsväggar äro av brandsäker

konstruktion.

s. 7 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

7

§ 8.

Väggar och tak i samtliga inom hotell eller pensionat till sovrum

upplåtna lägenheter, i de därstädes anordnade korridorer, i förstugor

och i de för byggnadens utrymning avsedda trappor skola till sitt byggnadssätt

vara åtminstone brandhärdiga.

Åro de för utrymning avsedda trappor av trä, skola, så framt de

ej byggts av ek eller därmed ur brandsäkerhetens synpunkt jämförligt

hårt träslag, trapporna på undersidan beklädas med rabitsputs.

Utrymme under trappa må icke användas, med mindre detsammas

väggar, golv och tak äro av åtminstone brandhärdig konstruktion. Där

må icke under några förhållanden förvaras lätt antändbara ämnen.

§ 9*

Källare under byggnad, däri hotell- eller pensionatrörelse drives,

skall i allmänhet vara försedd med tak av brandsäker konstruktion,

dock att, där husets storlek och rörelsens omfattning kunna anses

föranleda endast brandhärdig konstruktion, det må ankomma på Kungl.

Maj:ts befallningshavande att lämna tillstånd därtill. Om från källare

till ovanliggande våning leder trappa, skall denna jämte omfattningsväggar

och tak vara av åtminstone brandhärdig konstruktion

samt i ena ändan avstängd med brandtrygg, självstängande dörr, dock

att, vad angår trappa från i källare inrett kök eller för serveringens behov

omedelbart avsett förrådsrum, brandhärdig konstruktion och självstängande

dörr ej erfordras, så framt nu nämnda rum äro åtminstone

brandhärdigt avskilda från källarens övriga utrymmen och samtliga öppningar

i mellanväggarna mellan dessa utrymmen och nu ifrågavarande

rum äro försedda med brandtrygga, självstängande dörrar.

Källare bör ej stå i förbindelse med förstuga, korridor eller annat

sådant för husets utrymning avsett område. Kan det ej lämpligen

undvikas, må förbindelse äga rum med villkor att förbindelseled i fråga

om väggar och tak är åtminstone brandhärdig och på ömse håll begränsas

medelst dörrar av den i nästföregående stycke beskrivna art,

insatta på ett inbördes avstånd av minst 1 meter och så, att de vid

öppnandet icke inkräkta på det mellanliggande området.

§ io.

Hotell eller pensionat må icke inrättas i byggnad, varest finnes

fabrik eller annan eldfarlig inrättning, eller varest som eldfarligt ansett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

handelsvaralager finnes upplagt. Ej heller må i byggnad, där hotell

eller pensionat inrättats, inrymmas inrättning eller varulager, varom nu

är sagt, så länge hotell- eller pensionatrörelse inom byggnaden bedrives.

Lokal för inom byggnaden till äventyrs drivet hantverk skall vara

åtminstone brandhärdigt avskild från förstugor, trapphus, korridorer och

övriga områden, som tjäna till byggnadens utrymmande.

År i byggnad, varom nu är fråga, inrymt butiks- eller kontorsrum,

som icke tillhör hotellets eller pensionatets drift, skall det vara åtminstone

brandhärdigt avskilt från hotell- eller pensionatlokalerna; dess

förbindelseleder med sistnämnda lokalers förstugor, trapphus och korridorer

skola vara försedda med brandtrygga, självstängande dörrar.

Förvaringsrum för av explosionsmotor drivna fortskaffningsmedel

(garage) får icke förekomma i byggnad, som inrymmer hotell eller pensionat,

så framt icke Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter prövning

av omständigheterna, tillåter förvar i byggnaden av det eller de fordon

av dylikt slag, som må vara för hotell- eller pensionatrörelsens omedelbara

behov erforderliga. Vid beviljandet av sådant tillstånd skola angivas

de närmare villkoren därför ävensom uttrycklig föreskrift meddelas,

att torr sand med för dess användning nödig skovel jämte så kallad

Perkeo-apparat eller därmed jämförligt eldsläckningsredskap skall i förvaringsrummet

ständigt vara till hands.

c. Trappor, korridorer och övriga byggnadstekniska anordningar

för utrymning.

§ 11.

Hotell eller pensionat skall hava minst två genomgående, av varandra

fullt oberoende trappor från högst belägna våningen till nedra

botten med därifrån till det fria ledande utgångar, och skola dessa

trappor, av vilka den ena må tjäna såsom reservtrappa, så vitt möjligt

vara så belägna, att man från varje sovrum anträffar en av nedgångarna

åt vardera sidan om rummets utgångsdörr på ett avstånd, som, vad

angår den närmaste trappan, icke må överstiga 25 meter.

Därest sådan trappa leder till överbyggd gårds takbjälklag, skall

därifrån finnas bekväm, ständigt belyst förbindelse till bottenvåningen

och det fria.

På dörren till reservutgång skall vid pass 1,50 meter över golvplanet

med bokstäver om 60 millimeters höjd på vit botten i oljefärg inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80. it

fyrkantig högröd ram målas i högröd färg ordet Reservutgång. År dörrens

ställning icke vinkelrät mot korridors längdriktning, skall berörda anvisning

på nu angivet sätt därjämte målas på skylt, som vid trappnedgången

i varje våning skall uppfästas vinkelrätt mot korridors längdriktning.

På dörren till huvudtrappas övre mynning i varje våning skall ock,

på sätt nu är sagt, målas ordet Utgång.

Spiraltrappa må icke genombryta mer än en mellanbotten och får

icke stå i omedelbart sammanhang med korridor eller trapphus.

Varje för byggnadens utrymning avsedd trappa skall på ömse sidor

hava en säkert fästad ledstång av metall eller hårt träslag utan fria ändar.

§ 12.

Trappledning och i förbindelse därmed stående hall eller förstuga

skall på lämpligt sätt avstängas från dit utmynnande korridorer, vare

sig genom insatt skiljeväggsparti med erforderliga dörrar eller medelst

i korridorerna inpassade dörrar. Sådan avstängningsanordning skall anbringas

så nära trappan som möjligt, men ej på mindre avstånd därifrån

än som svarar mot trappans bredd.

Nu nämnda dörrar skola vara självstängande och tätt slutande pardörrar,

antingen så kallade balansdörrar eller ock utåtgående dörrar med

anslag mot tröskel av högst 38 millimeter i höjd samt med inåt starkt

avfasad kant. De må ej vara försedda med kantreglar utan böra i

dess ställe hava en regelanordning, som öppnas vid ett enda grepp

genom handtag, anbragt i vertikal ställning på dörrarnas insida å vid

pass 1,50 meters höjd från golvet och inrättat på sådant sätt, att handtaget,

när dörren är stängd, står riktat uppåt.

§ 13.

I hotell eller pensionat med genomgående trapphus skall i dettas tak

eller i därinvid befintligt fönster anbringas utåtgående röklucka eller

-luckor med ytinnehåll av tillsammans minst 1 kvadratmeter. Sådan

lucka skall vara försedd med passande motvikt, så att densamma genom

enkel ledning till trapphusets olika trapp-plan samt nedra botten kan

utan svårighet öppnas och stängas.

§ 14-

Hiss-schakts väggar och tak skola vara av åtminstone brandhärdig

konstruktion med brandtrygga, självstängande och rökfritt slutande

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 65 käft. (Nr 80.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

dörrar eller luckor, dock att kiss må kunna anordnas öppet i trapphus,

så avstängt som i § 12 sägs.

Hissmaskineri skall vara uppställt i rum med åtminstone brandhärdiga

väggar, golv och tak samt brandtrygg, självstängande dörr.

I avseende på mindre hiss, vars schakt genombryter endast en

mellanbotten, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande efter sakkunnig

persons eller myndighets hörande meddela erforderliga bestämmelser

utan hinder av vad ovan är i allmänhet stadgat.

Trumma för uppvärmning skall vara av åtminstone brandhärdig

konstruktion. Trumma för ventilation skall, så framt den genombryter

mer än en mellanbotten, vara utförd i åtminstone brandhärdig konstruktion,

och bör, därest sådan trumma genomgår översta bjälklaget, densamma

även i fortsättningen genom husets yttertak vara brandhärdig.

§ 15.

Samtliga till förstugor, korridorer och trapphus ledande sovrumsdörrar

inom hotell eller pensionat skola vara försedda med mekanisk

anordning för självstängning samt med låsinrättning, som tillåter

dörren att vid sådan självstängning obehindrat och tätt anslå mot karmens

fals.

§ 16.

Rum må ej ens tillfälligtvis under någon förevändning användas

till sovrum, med mindre det är försett med fönster av den storlek, att

en vuxen person kan därigenom utkomma, och i varje fall ej mindre

än 1 X 0,5 meter.

År fönster beläget å sådan höjd från golvet, att man icke utan

särskild anordning kan använda detsamma såsom nödutgång, skall erforderlig

fast trappförbindelse med golvet finnas.

§ 17-

Avsats i korridors golvplan må i allmänhet ej förekomma. Kan

till följd av rummens växlande höjd eller annan anledning jämnt plan

ej utan synnerlig olägenhet eller kostnad åstadkommas, skall, därest höjdskillnaden

icke överstiger 35 centimeter, övergång från det högre till det

lägre planet förmedlas genom anbringande av jämnsluttande, fast plan

med lutningsförhållande av högst 1 : 10. I annat fall skola de bägge

planen förmedlas genom trappa, som förses med tydligt framträdande

ledstänger, och skall platsen städse hållas belyst.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

11

§ 18-

Korridorers, förstugors och trappors fria bredd skall rättas efter det

antal personer, som kan tänkas komma att vid eldfara passera desamma,

dock att denna bredd, som i fråga om trappor räknas endast intill befintlig

ledstång, ej må utan Kungl. Maj:ts befallningsbavandes medgivande

sättas under 1,2 meter.

§ 19-

År hotell eller pensionat inrättat i byggnad, där trappor och dessas

omfattningsväggar icke äro utförda i brandsäker konstruktion, skola sovrum,

belägna högre än i andra våningen, bottenvåning men ej källareller

souterrainvåning därvid medräknad, förses med nödbalkong, antingen

fortlöpande utmed hela våningen eller anbragt gruppvis för vissa

rum eller för vart enskilt rum.

Beträffande hotell eller pensionat på landet å ort, där byggnadsstadgan

och brandstadgan för rikets städer icke tillämpas, skall, ändå

att trappor och dessas omfattningsväggar äro utförda i brandsäker konstruktion,

på Kungl. Maj ds befallningshavandes prövning ankomma,

huruvida nödbalkonger skola, på sätt ovan är sagt, anordnas utanför

de sovrum, vilka äro belägna högre än i andra våningen, bottenvåning

men ej källar- eller souterrainvåning därvid medräknad.

Därest byggnad, inrymmande hotell eller pensionat, är uppförd

med överbyggd gård, eller gården icke äger inkörsport av tillräcklig

storlek, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande, vare sig byggnaden är

belägen i stad eller på landet, om så prövas nödigt, likaledes föreskriva,

att nödbalkonger skola anbringas framför övervåningar, som

vetta åt gårdssida.

Nödbalkong, som bör hava fri gångbana av minst 50 centimeters

bredd och skyddsvärn om minst 80 centimeters höjd, skall vara utrustad

med fastsittande stegförbindelse till nedanför varande nödbalkong eller

till marken, skolande, i händelse balkong är gemensam för flera än två

rum, minst två särskilda sådana stegförbindelser anordnas med lämpligt

avstånd sins emellan. Balkongstege får ej anbringas framför nedanom

varande fönsters öppning.

Stegförbindelsen bör om möjligt anordnas så, att nedstigandet kan

äga rum mellan denna och väggen.

§ 20.

Förstugor, korridorer, trappor, nödbalkonger m. m., som komma

till bruk vid byggnads utrymning, må icke efter mörkrets inbrott vara

belamrade med reseflekter eller andra hindrande föremål.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

Skjutdörrar få icke anbringas i korridorer eller liknande passager.

Roterande svängdörrar må i hotell eller pensionat förekomma allenast

med det förbehåll, att i närheten finnes ännu en städse användbar

utgång. Sådana svängdörrar skola kunna lätt sammanslås eller vara

så inrättade, att deras vingar vid en plötslig tillströmning av människor

automatiskt hopfällas.

Dörrförhängen i hallar, korridorer och övriga områden, som tjäna

till byggnadens utrymmande, skola vara lätt rörliga förmedelst uppfästning

i stora ringar på glidstång. De få icke nå golvplanet och må ej

upphängas så, att de dölja de anslag och anvisningar, som i denna

stadga föreskrivas.

d. Uppvärmning.

§ 21.

I hotell eller pensionat skola skorstenar och eldstäder med därtill

hörande rör och pipor på mot eldfara betryggande sätt skiljas från trävirke,

och må invid rör och pipor lätt antändbara föremål icke anhopas.

Eldstad må icke inrättas annorstädes än omedelbart invid murad rökkanal,

och skall kamin vara uppställd å stadig plåt, vilken bör anordnas

med uppvikt, 5 centimeter hög kant och vara framspringande framför

eldstadsluckan så mycket, att möjligen utfallande bränsle där uppfångas.

Kamin, som anbragts i korridor eller å annat ställe, som vid

byggnadens utrymmande passeras, skall omgivas av metallräcke av den

styrka och fasthet, att det lämnar nödigt skydd mot fara för kaminens

omkullstötning.

Vid eldning i kakelugn skall framför eldstadsöppningen finnas anbragt

ett hela öppningen täckande, finmaskigt skyddsgaller, och skall

golvet nedanför eldstaden vara belagt med brandsäkert skydd, som ej

må täckas med matta eller belamras med lätt antändbara föremål. Sådana

må ej heller uppställas nära eldstadsöppningen och i varje fall ej

närmare densamma än 1 meter.

Kakelugnsinsats med utbyggt bränslemagasin må i hotell eller pensionat

icke användas.

Kok- eller värmeapparat, både fast och flyttbar, skall vid begagnandet

vara iippställd på särskilt anordnat obrännbart underlag och på

tillräckligt avstånd från brännbara föremål.

Därest eldfarliga oljor eller denaturerad sprit förvaras inom byggnaden,

skola för sådant ändamål användas täta, väl tillslutna, av metall

förfärdigade kärl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 80.

Åstadkommes rummens uppvärmning genom ledning från värmecentral,

skola pannrum och bränsleförråd anordnas i åtminstone brandhärdigt

skyddade rum.

e. Sotning.

§ 22.

I stad, köping och eljest å plats, där brandstadgan för rikets städer

vunnit tillämpning, galle beträffande sotning vad i brandstadgan

och vederbörande brandordning är föreskrivet.

På landet å ort, där berörda stadga icke tillämpas, skola till efterrättelse

för innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat

gälla följande bestämmelser.

Sotning skall genom yrkesbildad skorstensfejare på föranstaltande

av innehavaren eller föreståndaren verkställas

för rökgång från spisel minst en gång var annan månad,

» d » annan eldstad minst en gång om året.

Under sotning av rökgång från eldstad inbegripes sotning och rengöring

av själva eldstaden, och skola vid sotning av rökgångar dit

ledande, till kamin eller järnspisel hörande plåtrör samtidigt av skorstensfejare

löstagas, rensas och därefter iordningställas ävensom befintliga

rökhuvar befrias från sot.

Vid sotning undersöke skorstensfejaren noga, huruvida å eldstad,

mur, rör, skorsten eller dylikt finnes felaktighet, som kan innebära eldfara,

och åligger det skorstensfejaren i sådant fall att genast därom

underrätta innehavaren av eller föreståndaren för hotellet eller pensionatet

samt om felets beskaffenhet göra anteckning i den liggare, varom

i § 31 stadgas, och där i varje fall skall anmärkas, att sotning verkställts.

Felaktighet, varom nu är sagt, skall genom innehavarens eller föreståndarens

försorg utan dröjsmål avhjälpas.

f. Belysning.

§ 23.

Till belysning må inom hotell eller pensionat icke användas eldfarliga

oljor av första klass, ej heller sprit.

Förutom elektrisk belysning och gasbelysning må i sovrum användas

endast hänglampor för olja samt stearinbelysning.

Hänglampor skola uppfästas säkert och brännbara föremål hållas

därifrån avlägsna ovantill minst 1 meter och undertill samt vid sidan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

minst 25 centimeter, över hänglampa bör finnas värmefångare av

obrännbart material av vid pass 10 centimeter i tvärmätt.

Anläggning för genererande av gas må icke finnas inom byggnad,

inrymmande hotell eller pensionat, ej heller må accnmulator för gas där

förvaras.

Gasmätare får ej uppställas under trappa. Rörliga gasarmar må ej

användas.

§ 24.

När mörker inträtt, skall inom hotell och pensionat i förstugor,

korridorer, trappor och övriga områden, som tjäna till byggnadens

utrymmande, finnas i oiärgat glas tänd nödbelysning av en ljusstyrka,

som i varje nödlampa ej må understiga 3 4 normalljus (motsvarande ett

så kallat teaterljus), och skola dessa lampor, så vitt möjligt, anbringas

så, att, sedan nödbelysningen vid mörkrets inträde tänts, man kan från

en lampa se ljuset från en annan åt vardera sidan. Å vägg, där vitt

nödljus anbringas, skall vid pass 1,50 meter över golvplanet på vit botten

i oljefärg inom fyrkantig högröd ram målas likaledes i högröd färg

ordet Utgång (Reservutgång), och därunder en pil med spetsen i riktning

mot utgången. Leder åt ömse håll utgång, målas inom inramningen

ordet Utgångar (Utgång- Reservutgång, Reservutgångar), och därunder på

samma linje två pilar, vända med spetsarna från varandra. Anslagsskylten

bör hålla minst 400 millimeter i längd och minst 300 millimeter

i bredd (höjd), bokstavsskriften 30 millimeter i höjd, pilen (pilarna) 150

(300) millimeter i längd samt ramen 20 millimeter i bredd; skolande

ramen anbringas så, att dess ytterkant kommer på 20 millimeters avstånd

från den vita bottens kanter.

Omedelbart invid trappnedgång skall vid mörker städse lysa nödljus

i rött genomfärgat glas, som tillåter ljus av 5 4 normalljusstyrka att

under vanliga förhållanden synas på ett avstånd av 20 meter. Å vägg,

där rött nödljus anbringas, skall vid pass 1,50 meter över golvplanet på

vitt, i oljefärg utfört fyrkantigt bottenplan av 15x15 centimeters storlek

målas i högröd oljefärg en cirkelformig yta av 6 centimeter i diameter,

vilken på ett avstånd av 1 centimeter från periferien omgives av en

likaledes i högröd oljefärg målad koncentrisk ring av 1 centimeter

i bredd.

För nödbelysning må användas endast stearinljus, rovoljelampor

eller elektrisk belysning, härflytande ur annan stam än övrig elektrisk

belysning, och skall, där elektrisk nödbelysning brukas, reservanordning

inrättas, som tillåter belysning även i det fall, att avbrott i den normala

strömtillförseln av någon anledning uppkommer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

15

g. Alarmnnordning och säkerhetsåtgärder i övrigt.

§ 25.

För eldfaras samtidiga tillkännagivande inom alla delar av hotell eller

pensionat skall finnas anordning för klämtning å så kallad enslagsklocka

av erforderlig ljudstyrka och med en klang, som skarpt skilier

sig från all annan i byggnaden befintlig signal anordning. Sådan klocka

anbringas å varje ställe, där det för ändamålet kräves.

Erfordras flera klockor, skola de vara inbördes förenade genom ledning,

så att alla klockorna kunna samtidigt igångsättas. År alarmanordningen

elektrisk, skola de kontakter, förmedelst vilka alarmering framkallas,

vara så konstruerade, att klockorna, sedan kontakten tillslagits,

oavbrutet signalera, till dess kontakten åter frånslås. Dessa kontakter

skola vara så skyddade, att missbruk förebygges, utan att deras skyndsamma

användande vid förefallande behov hindras.

§ 26.

Inom hotell eller pensionat skall i varje våning å plats i omedelbar

närhet av en var utav de för utrymning avsedda utgångar eller trappnedgångar

finnas en ständigt brukbar, vattenfylld assuransspruta om

minst 25 liters rymd, försedd med lock.

§ 27.

På den i § 26 angivna plats skall uppställas jämväl övrig till omedelbart

bruk i första hand föreskriven eldsläckningsmateriel ävensom

anbringas ledning till alarmanordning och till röklucka, och skall genom

på väggen målat anslag utmärkas, för vilka anordningar och redskap

plats där är bestämd.

§ 28.

Inom hotell eller pensionat, där utrymningstrapporna med omfattningsväggar

icke äro brandsäkra, skall i varje sovrum, så framt det är

beläget högre än i bottenvåningen och antingen saknar nödbalkong eller

i förhållande till trappnedgångarna icke har det läge, som i § 11 första

stycket förutsättes, ständigt finnas upphängd och färdig till användning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

en livräddningslina, försedd med bromsinrättning och livbälten, allt av

lämplig konstruktion, Kungl. Maj:ts befallningskavande likväl obetaget

att, där med hänsyn till byggnadssättet så prövas nödigt, föreskriva anbringande

av livräddningslina jämväl i rum, som i förhållande till trappnedgångarna

har det läge, som i § 11 första stycket förutsattes.

§ 29.

Genom av Kungl. Maj:ts befallningshavande utfärdat tryckt anslag,

avfattat på svenska och, i den mån så prövas nödigt, även på tyska,

franska och engelska språken, vilket anslag anslås i varje resanderum,

skall gäst anmanas att vid inflyttningen utan dröjsmål förskaffa

sig säker kännedom om de inom hotellet eller pensionatet befintliga

trappnedgångar och andra anordningar för byggnadens utrymmande

vid eldfara.

Likaledes skola genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg

i enlighet med vid denna stadga fogat formulär tryckas ordningsföreskrifter

rörande försiktighetsmått vid hanterande av eld och eldfarliga

ämnen m. m., vilka föreskrifter skola genom vederbörande polismyndighets

försorg i erforderligt antal exemplar tillhandahållas innehavare av

eller föreståndare för hotell eller pensionat med förständigande att emot

skriftligt erkännande utdela dem till varje inom hotellet eller pensionatet

anställd person vid befattningens tillträde.

h. Tillsyn å säkerhetsanordningar.

§ 30.

Hotell och pensionat skola minst två gånger årligen på förut ej

tillkännagiven tid besiktigas av polismyndigheten i orten till utrönande,

huruvida de i eller enligt denna avdelning meddelade föreskrifter äro i

behörig ordning iakttagna. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas

åt det skick, vari dörrars mekaniska stängningsanordning, alarmanordning,

inom byggnaden använd nödbelysning och eldsläckningsmateriel samt

livräddningslinor befinna sig. Där så prövas nödigt, må polismyndigheten

vid dylik besiktning anlita biträde av sakkunnig person.

Ersättning för resa, om sådan för besiktningen erfordras, utgår

med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande, och

betalas av hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare, vilken

jämväl har att enligt samma myndighets bestämmande gälda gottgörelse,

där sådan kommer i fråga, för biträde av sakkunnig, varom nyss är sagt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

17

Särskild besiktning å elektriska ljus-, kraft- och alarmledningar

med tillhörande anordningar inom hotell och pensionat skall på innehavarens

eller föreståndarens föranstaltande en gång vart år verkställas

av sakkunnig, opartisk person, och skall intyg anskaffas såväl om den

verkställda besiktningen som därom, att anmärkta bristfälligheter avhjälpts

inom åtta dagar efter besiktningen.

Om besiktnings verkställande och vad därvid anmärkts har förrättningsman

att göra anteckning uti den i § 31 föreskrivna liggare.

§ 31.

1. Inom hotell och pensionat skall enligt vid denna stadga fogat

formulär föras en av Kungl. Maj:ts befallningshavande anskaffad liggare

för anteckning om de i §§ 22 och 30 föreskrivna sotningar och besiktningar.

Denna liggare, som skall hållas för en var tillgänglig, skall genom

polismyndighetens i orten försorg en gång årligen uppvisas för Kungl.

Maj:ts befallningshavande, som därom tecknar bevis i liggaren.

2. Anmälan angående försummad efterlevnad av de säkerhetsföreskrifter,

som i eller enligt denna avdelning äro givna för hotell och

pensionat, må göras hos Kungl. Maj:ts befallningshavande och skola

därvid uppgivas de skäl och bevis, som för styrkande av anmälans befogenhet

må förefinnas, ävensom anmälarens namn, titel eller yrke samt

postadress.

i. Om vissa undantag från i denna avdelning meddelade bestämmelser.

§ 32.

Vad här ovan i § 8 första och andra stycket, § 9, § 10 andra och

tredje styckena, samt §§ 11, 12, 13, 14, 15, 17, 19, 24, 25 och 27

stadgas skall icke äga tillämpning å hotell eller pensionat, som är avsett

att samtidigt härbergera högst femton gäster och innehåller högst åtta

därför avsedda rum samt är inrymt antingen i byggnad om högst två

våningar, bottenvåning men ej källar- eller souterrainvåning därvid medräknad,

eller, där byggnaden är uppförd i mera än två våningar, i

allenast de två lägsta våningarna eller delar därav. I fråga om hotell

eller pensionat, varom nu är sagt, har Kungl. Maj:ts befallningshavande

att, oberoende av förenämnda stadganden, med ledning av förslag, varom

i § 2 mom. 2 förmäles, föreskriva vidtagande av de åtgärder, som till

skydd mot eldfara kunna anses erforderliga.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 65 käft. (Nr 80.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

§ 33.

Där i något fall byggnads belägenhet eller beskaffenhet, de för innevarande

personers skydd mot eldfara vidtagna anstalter, organisationen

av brandväsendet på platsen eller andra särskilda omständigheter må

anses föranleda, att i fråga om hotell eller pensionat jämkning i ett

eller annat avseende prövas skäligen kunna medgivas beträffande i denna

avdelning meddelade bestämmelser, utan att därigenom möjligheten till

räddning av människoliv vid eldfara avsevärt äventyras, må Kung! Maj:ts

befallningshavande på särskild därom gjord framställning, efter sakkunnig

persons eller myndighets hörande, i sammanhang med meddelande av

tillstånd till rörelsens drivande eller sedermera bevilja sådan jämkning.

Avdelning III.

Om kontroll över resande.

§ 34.

Då resande anlänt till hotell eller pensionat, skall innehavaren eller

föreståndaren omedelbart av fordra honom uppgift om fullständigt namn,

yrke eller titel samt födelseort och hemort. År den resande utlänning,

skall uppgift om hans nationalitet och födelsetid samt den ort inom eller

utom riket, varest han senast uppehållit sig, jämväl avfordras honom.

Innan utlänning avreser från hotell eller pensionat, skall innehavaren

eller föreståndaren tillika avfordra honom uppgift om den ort, till vilken

han närmast ämnar begiva sig.

De uppgifter, om vilka nu är sagt, skola av den resande med tydlig

handstil inskrivas i en därför avsedd liggare. I denna liggare skall

hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare jämväl anteckna

dagen för den resandes ankomst och avresa. Användas å hotell eller

pensionat för nu omförmälda ändamål på en gång flera liggare, skola

dessa numreras samt uppgift om antalet ingivas till närmaste polismyndighet.

Liggare, varom nu är sagt, skall föras med noggrannhet och omsorgsfullt

förvaras. Sådan liggare skall på anfordran hållas tillgänglig

för närmaste polismyndighet och skall, därest rörelsen upphör, till polismyndigheten

överlämnas.

§ 35.

Inom tolv timmar efter resandes ankomst till hotell eller pensionat

skall genom innehavarens eller föreståndarens försorg skriftlig anmälan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 80.

19

därom, upptagande de av den resande om sig lämnade uppgifter, ingivas

eller insändas till närmaste polismyndighet. Anmälan om utlännings

avresa från hotell eller pensionat jämte uppgift om den ort, dit han uppgivit

sig närmast avresa, skall av innehavaren eller föreståndaren ingivas

eller insändas till polismyndigheten om möjligt så tidigt, att nämnda anmälan

kommer denna myndighet till hända inom tolv timmar efter det

den resande lämnat hotellet eller pensionatet.

§ 36.

Vägrar resande att om sig lämna uppgifter i enlighet med ovan

givna bestämmelser, eller finnes anledning antaga, att av resande om

sig lämnade uppgifter icke äro med verkliga förhållandet överensstämmande,

vare innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat

pliktig att ofördröjligen därom göra anmälan hos närmaste polismyndighet.

§ 37.

Formulär till blanketter för liggare, varom i § 34 förmäles, samt

till de i § 35 föreskrivna anmälningar finnas fogade vid denna stadga.

Sådana blanketter skola hos vederbörande polismyndigheter utan avgift

tillhandahållas.

Avdelning IV.

Allmänna bestämmelser.

§ 38.

Driver någon hotell- eller pensionatrörelse utan att hava därtill erhållit

behörigt tillstånd, där sådant enligt denna stadga erfordras, straffes

med böter från och med 50 till och med 500 kronor.

Uraktlåtes anmälan, varom i § 4 sägs, vare straffet böter högst 200

kronor.

§ 39.

Den, som utan att därtill hava erhållit behörigt medgivande, flyttar

av honom med vederbörligt tillstånd bedriven hotell- eller pensionatrörelse

till annan lägenhet, straffes med böter högst 200 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

§ 40.

1. Upplåtes inom hotell eller pensionat till resande eller annan

mot eller utan betalning rum eller nattläger i strid mot bestämmelserna

i §§ 7 och 16 här ovan,

eller hållas ej de i § 8 sista stycket och § 20 första stycket avsedda

utrymmen fria, på sätt där är stadgat, eller förvaras lätt antändbart

ämne å plats, där förvaring av sådant ämne enligt § 8 är förbjuden,

eller iakttages ej vad i § 21, § 22 tredje och femte stycket samt

§§ 23 och 24 här ovan är föreskrivet,

eller varda föreskrivna brand- eller livräddningsredskap eller mekaniska

anordningar för dörrars självstängning eller för alarmering icke

vidmakthållna eller härutinnan anmärkta brister icke avhjälpta inom åtta

dagar från det tillsägelse därom givits av vederbörande besiktningsman

eller polismyndighet,

straffes innehavaren eller föreståndaren med böter högst 500 kronor.

2. Därest det på grund av åtagande eller annorledes ankommer

på ägare av fastighet, vari hotell eller pensionat är inrymt, att helt eller

delvis ansvara för iakttagandet av i mom. 1 tredje stycket avsedda föreskrifter

eller vidmakthållandet eller reparerandet av förberörda redskap

samt stängnings- och alarmeringsanordningar, skall fastighetsägaren vid

försummelse härutinnan vara underkastad det ansvar, som eljest enligt

mom. 1 är stadgat för hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare.

§ 41.

Uraktlåter innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat

att fullgöra skyldighet, som enligt avdelning III i denna stadga åligger

honom, straffes med böter högst 200 kronor.

§ 42.

Resande, som vid meddelande av uppgift, varom i avdelning III

i denna stadga sägs, mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes, där ej jämlikt allmän lag eller särskild författning eljest ansvar

därå följer, med böter högst 500 kronor.

§ 43.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som

omförmäles i denna stadga, fortsätter samma förseelse, skall, när han

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj;is Nåd. Proposition Nr SO.

varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning delgivits

fällas till särskilt ansvar.

§ 44.

Förseelse, som här ovan omförmäles, åtalas av allmän åklagare,

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol

samt å landet vid allmän domstol.

§ 45.

Av böter, som enligt denna stadga ådömas, tillfaller hälften kronan

och hälften åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften av

åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

§ 46.

Har innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, däri

rörelse drives på grund av tillstånd, varom i § 2 sägs, blivit upprepade

gånger fälld till ansvar för förseelse mot de i eller enligt denna

stadga meddelade bestämmelser eller visar han grov vårdslöshet i efterkommandet

av vad enligt denna stadga eller på grund av densamma

utfärdade föreskrifter är till skydd för människoliv emot eldfara föreskrivet

eller finnes han eljest icke lämplig att vidare förestå rörelsen,

må han kunna av Kungl. Majrts befallningshavande skiljas från rörelsens

fortsatta utövande.

Den, som i enlighet med vad i § 4 sägs utövar hotell- eller pensionatrörelse

i byggnad eller lägenhet, som i sistnämnda paragraf avses,

kan, där sådant för upprätthållande av allmän ordning, säkerhet eller

sedlighet synes nödigt, efter anmälan av vederbörande polismyndighet

av Kungl. Majrts befallningshavande vid vite förbjudas att vidare utöva

rörelse, varom nu är sagt.

§ 47.

Klagan över Kungl. Majrts befallningshavandes beslut, varigenom

ansökan om tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse avslagits,

eller varigenom innehavare av eller föreståndare för hotell eller

pensionat skilts från rörelsens fortsatta utövande eller jämlikt § 46

andra stycket förbjudits vidare utöva sin rörelse, må föras hos Kungl.

Majrt genom besvär, vilka skola ingivas till civildepartementet inom tid,

som för fullföljande av besvär i ekonomi- och politimål är stadgat.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

Över föreläggande eller förbud, varom i § 5 sägs, må klagan icke

föras.

§ 48.

Med polismyndighet avses i denna författning å landet kronofogde

och länsman samt i stad magistrat eller stadsstyrelse, poliskammare, polismästare

eller stadsfiskal, så ock, såvitt angår föreskrifterna i avdelning

III här ovan, i stad chef för detektiv polisavdelning och, beträffande

såväl land'' som stad, annan myndighet eller person, vilken av Kungl.

Maj:ts befallningshavande särskilt förordnats att mottaga anmälningar,

varom i nämnda avdelning stadgas.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1918.

Innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, vilket

redan då är i drift och ej är sådant, som i § 4 avses, åligger, så framt

han vill fortsätta rörelsen, att ofördröjligen och senast inom 30 dagar

därefter göra ansökning enligt § 2 mom. 1, därvid han jämväl har att

förete de under a) och d) i nämnda mom. omförmälda intyg.

Sedermera har han, under samma förutsättning, att hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande styrka:

dels inom utgången av år 1918, att han, i den mån sådant jämlikt

denna stadga honom åligger, infört de anordningar, varom stadgas i §§

15, 17 samt 23—28,

dels ock inom utgången av år 1922, med företeende av de i § 2

mom. 1 b) och c) föreskrivna handlingar, att hotellet eller pensionatet

är i allt övrigt inrättat enligt de i eller enligt denna stadga meddelade

bestämmelser.

Den, som då denna stadga träder i kraft driver däri avsedd rörelse

i byggnad eller lägenhet, varom förmäles i § 4, har att ofördröjligen

och senast inom 30 dagar därefter hos närmaste polismyndighet göra

anmälan om rörelsens utövande vid ansvar för uraktlåtenhet härutinnan

som i § 38 andra stycket sägs.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

23

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Den 31 december 1915 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att

genom tillkallade sakkunniga personer låta utreda frågan om behövliga

brandskyddsföreskrifter för byggnader och lägenheter, använda såsom

offentliga samlingslokaler eller för drivande av hotell- eller pensionatrörelse

eller dylikt. Med anledning härav tillkallade jag numera t. f.

landshövdingen Herman Udden, brandkaptenen Carl Gustaf Borgenstierna,

förste inspektören i brandförsäkringsaktiebolaget Skandia Karl Thorngren

och hotelldirektören K. N. Wallin att såsom sakkunniga inom departementet

biträda vid berörda utredning. De sakkunniga, vilkas arbeten

ledas av t. f. landshövdingen Udden såsom ordförande, hava med skrivelse

den 31 augusti 1916 såsom första resultat av dessa arbeten överlämnat

ett förslag till stadga om hotell och pensionat. Innehållet av detta

förslag torde jag i det följande få närmare beröra.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

Vidare har chefen för generalstaben i skrivelse till chefen för lantförsvarsdepartementet

hemställt om åtgärders vidtagande för åstadkommande

av lagstiftning angående villkor för utövande av hotellrörelse

och därmed likartad verksamhet, vilken lagstiftning tillika enligt generalstabschefens

åsikt borde innehålla föreskrifter om skyldighet för resande,

särskilt utlänningar, att om sig lämna vissa uppgifter att tillställas

polismyndigheterna. Generalstabschefen har härvid framhållit

huvudsakligen, att noggrann kontroll över resande och särskilt över

inom riket sig uppehållande utlänningar vore en nödvändig förutsättning

för att vederbörande myndigheter skulle kunna erhålla kännedom om

förekomsten av misstänkta element bland de resande samt verksamt

motarbeta och förekomma förräderi-, spioneri- och andra för rikets säkerhet

vådliga brott, att en sådan kontroll vore möjlig allenast genom

samverkan mellan myndigheterna och de personer, vilka tillhandahölle

bostad åt resande, speciellt hotellvärdarna, samt att ett dylikt samarbete

kunde åstadkommas endast under förutsättning, att för utövandet av

hotell- och därmed likartad rörelse komme att erfordras myndighets tillstånd,

vilket då naturligen icke borde meddelas personer, som kunde

anses sakna vilja eller förmåga att med myndigheterna samverka för

nyss angivna ändamål. Generalstabschefen har tillika framhållit, att

genom den av honom ifrågasatta lagstiftningen jämväl allmän ordning,

säkerhet och sedlighet syntes komma att främjas. Chefen för lantförsvarsdepartementet

har till mig överlämnat generalstabschefens berörda

skrivelse för den åtgärd, vartill densamma kunde anses böra föranleda.

Till följd av från civildepartementet utfärdat cirkulär hava överståthållarämbetet

ävensom Kung! Maj:ts befallningshavande i länen avgivit

underdåniga utlåtanden såväl över det av de sakkunniga upprättade förslaget

till stadga om hotell och pensionat som ock över generalstabschefens

förenämnda framställning. Kungl. Maj:ts befallningshavande hava därvid

tillika överlämnat yttranden från polismyndigheter på landsbygden och i

städerna ävensom, så vitt angår de sakkunnigas förslag, från byggnadsoch

brandnämnder samt ledare av brandväsendet å orter med ordnat

brandväsende. Föreståndaren för tekniska högskolans material pro vningsanstalt

ävensom av svenska teknologföreningens styrelse tillsatta kommitterade

hava avgivit infordrade utlåtanden över viss del av de sakkunnigas

förslag. Ägare eller innehavare av hotell och pensionat i riket

hava även erhållit tillfälle att yttra sig över de sakkunnigas berörda

stadgeförslag, av vilket tillfälle de emellertid begagnat sig i synnerligen

ringa utsträckning. Däremot har nämnda stadgeförslag föranlett styrelsen

för Sveriges centrala hotell- och restaurantförening ävensom

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

25

styrelsen för föreningen Stockholms pensioner och inackorderingshem

att till mig ingiva var sin skrift i ämnet.

Att en reglering av hotell- och pensionatrörelsen genom lagstiftning

är i hög grad av behovet påkallad synes mig icke vara tvivel underkastat.

Beträffande till en början önskvärdheten av Brandskyddsföreskrifter

för de lokaler, i vilka dylik rörelse utövas, torde jag kunna inskränka

mig till att hänvisa till mitt yttrande i detta ämne till statsrådsprotokollet

den 31 december 1915, vilket yttrande jämväl återfinnes i inledningen

till de av de sakkxmniga vid deras berörda förslag fogade

motiven. Jag vill emellertid här endast anmärka, att behövligheten av

dylika föreskrifter bekräftats av erfarenheterna från vissa under senare

tid inträffade hotelleldsvådor, samt att behovet av lagstiftning i ämnet

icke ifrågasatts av någon bland de i ärendet hörda myndigheter eller

korporationer.

Vad härefter vidkommer de av chefen för generalstaben i hans omförmälda

skrivelse framhållna synpunkter, skulle givetvis ett stadgande,

varigenom rätten att utöva hotell- eller pensionatrörelse göres beroende

av tillstånd från myndighets sida, innebära en väsentlig inskränkning i

den näringsfrihet, som för närvarande råder på detta område. A andra

sidan må framhållas, att avsikten med ett sådant stadgande ju icke är

att på något sätt lägga hinder i vägen för välfrejdade och laglydiga personer

att genom idkande av dylik rörelse söka sin utkomst, utan allenast

att från sådan rörelses utövande avstänga personer, vilkas drivande av

hotell- eller pensionatrörelse på goda skäl kan sägas utgöra en fara för

allmän ordning, säkerhet och sedlighet. I likhet med chefen för generalstaben

hyser jag den bestämda uppfattning, att en verksam kontroll

över resande icke kan komma till stånd, därest icke myndigheterna äga

möjlighet att förhindra personer av sistnämnda slag från drivande av

rörelse, varom nu är fråga. Att en dylik kontroll, särskilt över utlänningar

i riket, bliver genomförd, är enligt min mening ett statsintresse

av stor vikt. Åven de sakkunniga hava vid utarbetandet av sitt stadgeförslag

kommit till den övertygelse, att ett bland de främsta villkoren

för ledandet av hotell- och pensionatrörelsen i rätt riktning är, att dess

utövande icke står öppet för vem som helst, varför de i förslaget också

upptagit ett stadgande om koncession såsom villkor för drivande av

dylik rörelse. Med hänsyn till nu berörda förhållanden har jag kommit

till den uppfattning, att en inskränkning av näringsfriheten på

förevarande område är av behovet påkallad och kommer att medföra

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 65 höft. (Nr 80.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

avsevärda fördelar, under det att för lojala näringsidkare några olägenheter

därav näppeligen torde behöva befaras. Jag ber ock att i detta

sammanhang få meddela, att de av chefen för generalstaben och de

sakkunniga i nu angivna hänseende framhållna synpunkter tillvunnit sig

så gott som enhällig anslutning från Kungl. Maj:ts befallningshavandes

samt underordnade polismyndigheters sida.

Det synes emellertid icke nödvändigt eller ens lämpligt att utan

någon som helst inskränkning införa koncessionstvång för rörelse, varom

nu är sagt. Där dylik rörelse drives i byggnad eller lägenhet, innehållande

endast ett fåtal för gästers härbärgerande avsedda rum, synes

man utan olägenhet kunna åtnöjas med ett stadgande, att anmälan om

rörelsens idkande skall göras hos närmaste polismyndighet, innan verksamheten

börjas. För en dylik anordning talar jämväl den omständigheten

att, på sätt jag i annat sammanhang får tillfälle att närmare

omnämna, dessa smålägenheter äro avsedda att undantagas från de i

förslaget intagna brandskyddsföreskrifter, varför den undersökning av

för hotell- eller pensionatrörelse avsedd lägenhet, som i samband med

koncessionsförfarandet enligt § 2 i förslaget är föreskriven, för ifrågavarande

smålägenheter icke synes erforderlig. Genom föreskrift om anmälan

hos polismyndighet före verksamhetens början torde man i

fråga om uti omförmälda smålägenheter bedriven rörelse hava vunnit

nödig garanti för att den kontroll, som i olika avseenden må finnas beträffande

dylik rörelse erforderlig, verkligen kommer till stånd. I § 4

i föreliggande förslag hava intagits stadganden i nu antydd riktning.

Do byggnader eller lägenheter, i avseende å vilka nämnda stadganden

äro avsedda att tillämpas, hava ansetts lämpligen kunna utgöras av sådana,

vilka innehålla högst fyra för gästers härbärgerande avsedda rum.

För undvikande av missförstånd har ansetts böra uttryckligen framhållas,

att ifrågavarande paragraf icke har avseende å sådana smålägenheter,

vilka allenast utgöra en del av hotell eller pensionat av större omfattning.

Om det, på sätt jag håller före, kan anses klart, att hotell- och

pensionatrörelsen bör göras till föremål för reglering genom lagstiftning

samt att därvid såväl de intressen, som varit bestämmande för de inom

departementet tillkallade sakkunnigas arbeten, så vitt desamma hittills

förts till slut, som ock de synpunkter, vilka legat till grund för generalstabschefens

förenämnda framställning, höra vinna avseende, har man

att träffa avgörande om den form, i vilken denna lagstiftning bör framträda.

Att de brandskyddsföreskrifter, om vilka i en dylik lagstiftning

bliver fråga, icke kunna tänkas upptagna i en reviderad byggnads- eller

brandstadga, har jag framhållit i mitt anförande till statsrådsprotokollet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.

den 31 december 1915. Någon annan författning, i vilken dylika föreskrifter

lämpligen kunna inarbetas, torde ej heller förefinnas, varav lärer

följa, att dessa bestämmelser böra upptagas i en särskild stadga.

De föreskrifter, vilka för tillgodoseende av de i generalstabscliefens

skrivelse framhållna synpunkter synas böra komma till stånd, kunna

enligt min mening icke heller lämpligen intagas i någon redan befintlig

författning. Väl har från några håll ifrågasatts, huruvida icke bestämmelserna

om tillstånd från myndighet såsom .villkor för rätt att driva

hotell- eller pensionatrörelse samt om de kvalifikationer, vilka för erhållande

av sådant tillstånd vore erforderliga, lämpligen borde erhålla plats i nådiga

förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864. Jag kan

emellertid icke ansluta mig till denna mening. Det vill nämligen synas,

som om dessa bestämmelser hava sin naturliga plats tillsammans med

övriga föreskrifter om hotell- och pensionatrörelse. Med hänsyn till nu

anförda förhållanden har jag tagit i övervägande, huruvida ej för vinnande

av överskådlighet och enhet i framställningen de bestämmelser,

varom i det föregående varit fråga, lämpligen böra sammanställas i en

gemensam stadga angående hotell- och pensionatrörelse. I fråga härom

erinrar jag, att, såsom jag redan nämnt, de sakkunniga i sitt förslagtill

stadga upptagit en bestämmelse, varigenom rätten att utöva hotelleller

pensionatrörelse göres beroende av tillstånd från offentlig myndighet,

samt sålunda i nämnda förslag tillgodosett ett av generalstabschefen

framhållet önskemål. Vidare kan anmärkas, att såväl de sakkunnigas

förslag till brandskyddsföreskrifter som generalstabschefens i förenämnda

skrivelse framförda önskemål enligt min mening med nödvändighet för

sitt praktiska genomförande kräva, att en tillfredsställande definition å

begreppet hotell- och pensionatrörelse i lagstiftningen kommer till stånd.

Det har därför synts mig, som om ur lagstiftningsteknisk synpunkt betänkligheter

knappast borde möta mot en i underavdelningar uppdelad

stadga, vari dels fastställes vad med hotell- eller pensionatrörelse förstås

samt under vilka villkor sådan rörelse må utövas, dels vidare meddelas

lämpliga föreskrifter i syfte att bereda skydd mot eldfara beträffande de

lokaler, som äro avsedda för drivande av dylik rörelse, samt möjliggöra

erforderlig kontroll över de personer, som i dessa lokaler mottagas till

härbärgerande, dels ock slutligen upptagas behövliga allmänna föreskrifter,

ansvarsbestämmelser m. m. Förslag till en dylik stadga har

inom civildepartementet utarbetats, därvid i fråga om brandskyddsföreskrifter

de sakkunnigas förslag i allt väsentligt lagts till grund för de

i stadgeförslaget upptagna bestämmelser. Benämningen å författningen

i fråga har ansetts böra bliva stadga angående hotell- och pensionatrörelse.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

Jag övergår nu till behandlingen av de särskilda paragraferna i

nämnda inom civildepartementet utarbetade författnings förslag, därvid

jag, i den mån dessa reglera av de sakkunniga behandlade frågor, får

tillfälle att angiva de avvikelser, som av mig ansetts böra göras från

de sakkunnigas förslag, till vilket jag för motsvarande delar av den

följande framställningen hänvisar.

§ I
De

sakkunniga hava uti § 1 i sitt förslag lämnat definition på begreppen

hotell och pensionat. Mot denna definition har från ett stort antal av de

i ärendet hörda myndigheterna riktats den anmärkning, att det syntes

oegentligt, att en byggnads eller lägenhets egenskap av hotell eller pensionat

och därav följande inordnande under stadgeförslagets föreskrifter

i allmänhet i första hand gjorts beroende av den omständighet, att vederbörande

innehavare av eller föreståndare för rörelsen själv tilldelat byggnaden

eller lägenheten sådan benämning. Där så ej vore fallet, erfordrades

i regel från myndighets sida ett särskilt förfarande för att bringa byggnaden

eller lägenheten in under stadgans föreskrifter. Detta syntes innebära

en mindre lämplig metod att lösa frågan om stadgans tillämpningsområde.

Den kritik, som sålunda förekommit, synes mig icke sakna fog.

Avgörande för frågan, huruvida en byggnad eller lägenhet är att hänföra

till hotell eller pensionat eller icke, lärer väl böra vara beskaffenheten

av den rörelse, som i byggnaden eller lägenheten drives. Det

synes därför ändamålsenligast att först söka definiera begreppet hotelleller

pensionatrörelse, varefter bestämmandet av begreppen hotell och

pensionat icke lärer erbjuda någon svårighet. Att fastslå en dylik definition

torde jämväl, såsom jag redan framhållit, vara nödvändigt, och

detta bland annat av det skäl, att man därförutan svårligen lärer kunna

meddela tillfredsställande föreskrifter rörande tillstånd till drivande av

rörelse, varom nu är fråga.

Att i förevarande avseende skilja emellan hotellrörelse, å ena, och

pensionatrörelse, å andra sidan, synes mig emellertid icke erforderligt

och skulle för övrigt möta avsevärda svårigheter. Dessa rörelser äro i

stort sett väsentligen likartade, åtminstone så till vida — och detta lärer

för nu förevarande lagstiftning vara det egentligen viktiga — som båda

avse att mot betalning bereda därav i behov varande personer, företrädesvis

resande, möblerad bostad. Någon mera ingående beskrivning

å verksamheten i fråga torde knappast erfordras för att någorlunda tillfredsställande

definiera den rörelse, som förevarande lagstiftning avser

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.

29

att reglera. I överenstämmelse med vad nu anförts har i § 1 i det

inom civildepartementet utarbetade stadgeförslaget intagits definition på

hotell- eller pensionatrörelse, formulerad huvudsakligen i enlighet med

vad sålunda antytts.

Beträffande den i samma paragraf föreslagna definitionen å hotell

och pensionat torde jag icke behöva närmare yttra mig. Genom densamma

lära samtliga de lokaler, vilka av de sakkunniga ansetts omedelbart

eller medelbart böra till hotell eller pensionat hänföras, falla inom

den nu föreslagna stadgans tillämpningsområde.

Med hänsyn därtill, att flerstädes i författnings förslaget talas om

resande i sådant sammanhang, att ett närmare fixerande av detta begrepp

kan synas önskvärt, har jag ansett lämpligt att i denna paragraf

lämna en definition därå. Det naturliga och från de synpunkter, generalstabschefen

gjort gällande, ändamålsenliga synes därvid vara att såsom

resande beteckna en var, medan han uppehåller sig å ort, där han

ej är mantalsskriven. Med hänsyn till önskvärdheten av noggrann kontroll

över utlänningar torde eu föreskrift, att utlänning alltid är att betrakta

såsom resande, jämväl vara på sin plats.

En omständighet, som i detta sammanhang måhända förtjänar att påpekas,

är att i våra universitetsstäder och stiftsstäder ett icke så obetydligt

antal personer torde hava sin utkomst av att mot betalning tillhandahålla

studerande ungdom möblerad bostad med eller utan förplägnad,

samt att med den av mig föreslagna definitionen å hotell- eller pensionatrörelse

den av sådana personer drivna verksamhet ofta skulle falla

under nu förevarande lagstiftnings tillämpningsområde. Om emellertid,

såsom jag har för avsikt att föreslå, mindre hotell och pensionat i ganska

stor utsträckning komma, somliga att helt och hållet, undantagas från

stadgans tillämpningsområde, utom i vad aDgår skyldighet för vederbörande

att göra anmälan om rörelsens början samt föreskrifterna om

kontroll över utlänningar, och andra att fritagas från att underkastas

vissa av de i stadgeförslaget intagna brandskyddsföreskrifter av mera

betungande natur, torde någon olägenhet härav icke vara att befara.

§ 1 i det inom civildepartementet utarbetade stadgeförslag innehåller

icke någon motsvarighet till § 1 mom. 3 i de sakkunnigas förslag.

Det synes mig nämligen icke lämpligt att, då någon stadga om

offentliga samlingslokaler ännu icke föreligger, i nu förevarande författningsförslag

hänvisa till vad i en blivande dylik stadga kan komma att

föreskrivas. I den mån hotell eller pensionat innehåller lokal, som, där

en dylik stadga kommer till stånd, enligt densamma må vara att hänföra

till offentliga samlingslokaler, torde väl föreskrifterna i samma

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

stadga utan vidare komma att tillämpas å dylik i hotell eller pensionat

inrymd lokal, där ej annat varder i sistnämnda författning stadgat.

§ 1 mom. 4 i de sakkunnigas förslag motsvaras i det nu föreliggande

författningsförslaget av en särskild paragraf, § 5. De skäl,

som förmått mig att först i en senare paragraf behandla frågan om

gästgiveriers förhållande till lagstiftningen om hotedl och pensionat, torde

jag tå anföra i sammanhang med redogörelsen för sistnämnda paragraf.

§ 2.

1. Detta moment skiljer sig från motsvarande moment i § 2 uti de

sakkunnigas förslag allenast i några detaljer av huvudsakligen formell

natur, för vilka någon särskild motivering icke lärer vara erforderlig.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen, att hotell- eller pensionatrörelse

i allmänhet icke må utövas utan tillstånd av offentlig myndighet, hänvisar

jag, utöver vad jag redan förut anfört, till den motivering, de sakkunniga

lämnat.

Vad angår bestämmelsen i punkten d) om företeende av vissa intyg,

har i de sakkunnigas förslag den ändring vidtagits, att intyg om åtnjutande

av medborgerligt förtroende icke behöver av sökanden företes.

Att fordra sådant intyg torde icke medföra avsevärd praktisk nytta,

helst om sökanden därjämte skall styrka, att han gjort sig känd för

redbarhet och ordentlighet. Härtill kommer även, att frågan om vanfrejdsstraffets

borttagande ur lagstiftningen numera torde vara niira sin lösning.

Beträffande övriga intyg lärer det ligga i sakens natur att intyg, varigenom

sökande styrker sig råda över sig och sin egendom, kommer

att utfärdas av offentlig myndighet. Att bestämt angiva, av vilken

eller vilka intyg om sökandens redbarhet och ordentlighet samt lämplighet

att förestå rörelse, varom nu är fråga, skola utfärdas, har icke

ansetts erforderligt. Man synes nämligen kunna med full säkerhet antaga,

att sökande i sitt eget intresse kommer att för erhållande av dylikt

intyg vända sig till fullt vederhäftigt håll, exempelvis magistrat,

domhavande eller kommunalnämndsordförande. Att Kungl. Maj:ts befallningshavande,

för den händelse intyg, varom i förevarande punkt är

fråga, linnes mindre tillförlitligt, kan förelägga sökanden att ytterligare

styrka de omständigheter, varom tvekan kan råda, samt att nämnda

myndighet är obetaget att, om så anses erforderligt, själv införskaffa

upplysningar om sökanden, har såsom självklart icke ansetts behöva särskilt

utsägas.

2. Den formulering, detta moment erhållit i det inom civildepartementet

utarbetade stadgeförslaget, har sin förklaring däri, att enligt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

31

samma förslag eu del av brandskyddsföreskrifterna icke äro avsedda

att tillämpas på vissa hotell och pensionat. För dylika hotell och pensionat

skall enligt detta moment i samband med den i momentet föreskrivna

undersökning upprättas förslag till erforderliga åtgärder till skydd

mot eldfara. Då ansökning avser tillstånd till idkande av hotell- eller

pensionatrörelse i lokal, som redan varit föremål för undersökning enligt

förevarande stadgande och vari dylik rörelse sedan efter behörigt tillstånd

oavbrutet drivits, synes ny undersökning ej vara nödvändig, särskilt

om hänsyn tages till de i § 30 intagna bestämmelser om besiktningar.

Kostnad, som i anledning av vare sig sålunda stadgad undersökning

eller nyss omförmält förslag till skyddsåtgärder kan uppkomma, lärer

böra gäldas av sökanden. Med hänsyn till de i hög grad växlande förhållanden,

under vilka förrättningar, varom nu är sagt, nödvändigtvis

komma att äga rum, därvid ortsförhållanden, kommunikationer, byggnads

eller lägenhets storlek och beskaffenhet i övrigt med flera dylika omständigheter

bliva av stor betydelse, lärer beloppet av ifrågavarande

kostnad, i likhet med vad i fråga om kostnad för besiktning av lokal

för utskänkning av vin och Öl är stadgat, lämpligen böra för varje

särskilt fall bestämmas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

3. Vad beträffar föreskriften i detta moment synes den, på sätt

de sakkunniga anfört, vara av stor betydelse för såväl allmänheten som

polismyndigheterna. I bådas intresse ligger, att byggnader och lägenheter,

inrymmande hotell eller pensionat, tydligt utmärkas.

Någon motsvarighet till mom. 4 i § 2 uti de sakkunnigas förslag

förefinnes icke i förevarande paragraf. Jag anser visserligen, att i

fråga om alla slag av hotell och pensionat bör finnas möjlighet till jämkning

i ett eller annat avseende uti de i stadgan givna brandskyddsföreskrifter,

i den mån de äro å respektive hotell och pensionat tillämpliga.

Det synes mig emellertid riktigare, att bestämmelsen härom inflyter

till ordningsföljden efter de föreskrifter, i vilka dylik jämkning är

avsedd att kunna äga rum. Med hänsyn härtill har en bestämmelse om

sådan jämkning intagits i § 33 i det föreliggande förslaget.

§ 3.

Denna paragraf motsvarar § 34 i de sakkunnigas förslag. Det synes

mig lämpligt, att i början av författningen omnämnes, under vilken

form särskilt bildade rättssubjekt kunna utöva den rörelse, som i författningen

är föremål för reglering. Att ej blott, såsom de sakkunniga

förutsatt, bolag utan även förening eller annan samfällighet bör kunna

utöva dylik rörelse, synes mig uppenbart. Det lärer väl icke böra sättas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

i fråga, att ej exempelvis Svenska turistföreningen bör kunna till främjande

av sina ändamål idka hotell- eller pensionatrörelse. Klart är även,

att sådan rörelse från samfällighets sida måste utövas genom en fysisk

person, vilken i förhållande till det allmänna är för rörelsens utövande

ansvarig. Av praktiska skäl torde det vara lämpligast, att tillstånd till

rörelsens utövande meddelas för denne person i hans egenskap av föreståndare

för samfällighetens rörelse, och ej, vilket ju jämväl vore tänkbart,

för samfälligheten själv. Att, där rörelsen idkas i byggnad eller

lägenhet, som avses i § 4, föreståndaren har att ställa sig till efterrättelse

vad i nämnda paragraf stadgas om anmälan hos polismyndighet,

torde ej behöva särskilt framhållas.

§ 4.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om undantag från väsentliga

delar av stadgeförslagets bestämmelser. Vad angår undantag från koncessionsförfarandet

enligt § 2, hänvisar jag till vad jag därom redan anfört.

I fråga om undantag från förslagets brandskyddsföreskrifter samt

dess bestämmelser om kontroll över resande torde jag få yttra mig i

annat sammanhang.

§ 5.

Att i denna paragraf intagna bestämmelser om undantagande av

gästgiverirörelse från stadgans tillämpningsområde erhållit denna plats

och ej, såsom i de sakkunnigas förslag, insatts såsom ett särskilt mom.

i § 1 beror därpå, att i dessa bestämmelser för visst fäll hänvisning

sker till det i § 2 beskrivna koncessionsförfarandet. I fråga om paragrafens

materiella innehåll hänvisar jag till den motivering, som de sakkunniga

lämnat till § 1 mom. 4 i det av dem utarbetade förslaget. Då

emellertid denna motivering endast hänför sig till brandskyddsföreskrifterna,

torde några ord böra tilläggas. De skäl, som i fråga om hotell

och pensionat föranlett mig att, på sätt jag i det följande får tillfälle att

nämna, i enlighet med generalstabschefens framställning föreslå bestämmelser

om skyldighet för vederbörande innehavare eller föreståndare att

avfordra anländande resande, såväl svenskar som utlänningar, vissa uppgifter

att tillställas polismyndigheterna, hava sin giltighet jämväl i

avseende å gästgiverier och skjutsstationer. I fråga om dessa inrättningar

torde emellertid dylika föreskrifter böra hava sin plats i nådiga

stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911. Jag har mig jämväl

bekant, att chefen för jordbruksdepartementet har för avsikt att fram
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

KungI. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.

lägga förslag om sådana ändringar i berörda stadga, att gästgiverier

och skjutsstationer bliva i nu förevarande avseende i det väsentliga likställda

med hotell och pensionat.

Emellertid kunna fall förekomma, då en till namnet som gästgiveri

bedriven rörelse i själva verket rätteligen är att anse såsom hotell- eller

pensionatrörelse. Att avgöra huruvida så är förhållandet torde i allmänhet

i praktiken icke ställa sig särdeles svårt. Bland annat lärer vid bedömandet

av denna fråga böra tillses, huruvida det antal rum för härbärgerande

av resande, som vid gästgiveri är att tillgå, väsentligen överskrider

det antal dylika rum, som enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes

bestämmande därstädes skall finnas tillgängligt, huruvida turister därstädes

pläga uppehålla sig till avsevärt antal o. s. v.

Lämpligt synes vara att, där av Kungl. Majrts befallningshavande

meddelat föreläggande för gästgivare att söka tillstånd till utövande av

hotell- eller pensionatrörelse icke efterkommes, Kungl. Maj:ts befallningshavande

icke är nödsakad att förbjuda rörelsens utövande helt och hållet,

utan kan inskränka sig till förbud att för resandes härbergerande hålla öppna

flera rum, än Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom minsta antal för

gästgiveriet bestämt, eller dylikt. Härpå syfta de i slutet av förevarande

paragraf insatta orden »helt eller delvis».

§§ 6-33.

I dessa paragrafer, vilka utgöra avdelning II av det inom civildepartementet

utarbetade stadgeförslaget, återfinnas de föreskrifter, vilka avse

att i möjligaste mån bereda skydd mot eldfara inom hotell och pensionat.

Såsom jag redan nämnt, äro dessa föreskrifter till sina enskildheter i allt

väsentligt byggda på de sakkunnigas förslag. På sätt de sakkunniga i sin

allmänna motivering, till vilken jag i detta sammanhang hänvisar, anfört,

avse de av dem föreslagna bestämmelserna uteslutande att förebygga den

inom hotell eller pensionat rådande faran för människoliv till följd av en

inom byggnaden uppkommen eldsvåda. Däremot hava de icke i vidare

mån inriktats på skyddande av själva byggnaderna mot brand, än som

för det först omnämnda ändamålet kan anses oundgängligen nödvändigt.

Med andra ord: avsikten med av de sakkunniga föreslagna och i föreliggande

förslag intagna brandskyddsföreskrifter är att i möjligaste mån

bereda i hotell eller pensionat sig uppehållande personer tillfälle att i

händelse av eldsvåda kunna med någorlunda säkerhet rädda sig ur den

brinnande byggnaden. Har detta mål nåtts, då är ock ändamålet med

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 65 höft. (Nr 80.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

de nu avsedda skyddsbestämmelserna vunnet, huru det sedan än går med

byggnaden i fråga. Av mitt förut omförmälda anförande till statsrådsprotokollet

den 31 december 1915 framgår ock, att något annat eller

mera icke heller avsågs med de skyddsföreskrifter, vilka för mig framstodo

såsom behövliga.

De över de sakkunnigas förslag hörda myndigheter och korporationer

hava så gott som undantagslöst funnit de i nämnda förslag

intagna brandskyddsföreskrifter i det hela väl ägnade att fylla förut

omförmälda uppgift. Ur denna synpunkt har således någon anmärkning

mot förslaget knappast framställts. Däremot återfinnes i de flesta av

de utav Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivna utlåtanden samt

jämväl i en stor mängd från lokala myndigheter och korporationer inkomna

yttranden den uppfattning, att en stor del av de utav de sakkunniga

föreslagna skyddsåtgärder skulle för flertalet redan befintliga hotell och

pensionat, i all synnerhet mindre d}dika, ställa sig ur kostnadssynpunkt så

betungande, att innehavarna av desamma säkerligen i många fall skulle se sig

föranlåtna att hellre nedlägga sin rörelse än underkasta sig de med omförmälda

åtgärder förenade utgifter, varigenom deras ekonomiska ställning

skulle undergrävas eller äventyras. Vidare har anmärkts, att jämväl

i fråga om de hotell eller pensionat, vilka på grund av rörelsens

omfång och beskaffenhet skulle kunna bära de kostnader, som nödvändigtvis

bleve förenade med vidtagandet av de avsedda skyddsåtgärderna,

den av de sakkunniga föreslagna övergångstiden, tre år, måste anses

för genomförandet av de ekonomiskt mest betungande av sagda åtgärder

alldeles för kort. Härjämte har framhävts, att i fråga om sådana hotell

och pensionat, vilka dreves i allenast relativt obetydlig skala och vore

inrymda i hus av ringa höjd eller belägna i någon av de nedre våningarna

i byggnad, behov icke kunde anses föreligga av så vidlyftiga och kostsamma

säkerhetsanordningar, som av de sakkunniga föreslagits. Slutligen

har anförts, att, ehuruväl de sakkunniga, såsom av § 2 mom. 4

i deras förslag framginge, insett, att jämkning i de stränga säkerhetsbestämmelserna

stundom kunde vara erforderlig, de härutinnan givna

stadganden icke kunde anses vara tillfyllest, samt att det i övrigt ur

lagstiftningsteknisk synpunkt vore olämpligt att stadga så stränga bestämmelser,

att de fall, där dispens från desamma nödvändigtvis måste

lämnas, säkerligen komme att bliva talrikare än de, i vilka nämnda bestämmelser

verkligen komme att i sin helhet tillämpas.

De S3mpunkter, som sålunda framförts, synas mig värda beaktande.

Lika med vissa av Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle jag ansett

lyckligast, om en uppdelning av hotell och pensionat i särskilda

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kutig1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.

grupper efter storlek och beskaffenhet i övrigt kunnat ske samt lämpliga

bestämmelser till skydd mot eldfara meddelas för varje dylik grupp

för sig, därvid såväl behovet av effektiva säkerhetsåtgärder som kostnadshänsyneu

kunnat vinna tillbörligt beaktande. De sakkunniga hava

emellertid, enligt vad de i motiveringen till § 2 mom. 4 i sitt förslag

anfört, icke ansett möjligt att verkställa en dylik gruppering, och det

lärer ej heller kunna förnekas, att avsevärda svårigheter härför möta. I

ärendets nuvarande skick lärer en dylik gruppering i allt fall icke vara

möjlig utan eu tidsödande omarbetning av de sakkunnigas förslag i dess

helhet. Emellertid synes det mig icke omöjligt att på eu annan väg

nå ett resultat, som i det väsentliga lärer kunna anses tillfredsställande.

Att för hotell och pensionat, avsedda att på en gång härbergera allenast

ett jämförelsevis ringa antal gäster och inrymda i lokaler, belägna på

tämligen obetydlig höjd över marken, föreskriva vidlyftiga och kostsamma

anordningar beträffande väggar och tak, trappförbindelser, dörrar

och dylikt, synes mig varken ur kostnadssynpunkt möjligt eller ur säkerhetssynpunkt

nödvändigt. Ej heller synes det vara erforderligt att beträffande

sådana hotell och pensionat meddela föreskrifter vare sig om nödbelysning

och anslag, utvisande läget av utgångar, eller om alarmanordningar

och placering av ledningar till rökluckor o. v. s. Det riktiga tyckes mig därför

vara att undantaga dylika mindre etablissement från de bestämmelser,

varom nu är sagt, under det att övriga föreskrifter, vilkas fullgörande icke är

förenat med mera avsevärda utgifter och vilkas ändamålsenlighet må anses

klarlagd, skulle äga tillämplighet jämväl å dessa mindre hotell och pensionat.

Det lärer emellertid icke böra förbises, att dessa senare föreskrifter måhända

icke alltid kunna anses vara tillfyllest för vinnande av nödigt skydd

mot eldfara, utan att jämväl vidare åtgärder i sådant syfte kunna finnas

erforderliga. Dessa åtgärder torde emellertid så gott som undantagslöst

vara av den enkla beskaffenhet, att det lärer kunna anförtros åt vederbörande

polismyndighet att efter samråd med sakkunnig person eller myndighet,

exempelvis brandchefen på platsen eller i närbelägen stad eller annat

samhälle eller ock brandnämnd eller någon dess ledamot, därom upprätta

förslag, med ledning varav Kungl. Maj:ts befallningshavande

lärer kunna meddela beslut i ämnet. § 2 mom. 2 samt § 32 i det inom

civildepartementet utarbetade stadgeförslaget innehålla bestämmelser, avsedda

att reglera förfarandet beträffande vissa mindre hotell och pensionat i

den riktning, som nu nämnts. Varest gränsen bör dragas mellan de

hotell och pensionat, som underkastas stadgans brandskyddsföreskrifter

i deras helhet, å ena, samt berörda mindre hotell och pensionat, å andra

sidan, kan ju vara föremål för delade meningar. För egen del har jag

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

ansett den senare gruppen lämpligen kunna utgöras av hotell och pensionat,

avsedda att samtidigt härbergera högst femton gäster samt innehållande

högst åtta därför bestämda rum och belägna i hus om högst

två våningar eller, om antalet våningar är större, i någon av de två

lägsta våningarna eller del av dem. 1 överensstämmelse härmed har §

32 i nu föreliggande stadgeförslag avfattats.

I fråga om de till omfånget allra obetydligaste av de för drivande

av hotell- eller pensionatrörelse begagnade byggnader eller lägenheter

synes man emellertid kunna gå ett steg längre. Där byggnad eller lägenhet,

som användes för utövande av dylik rörelse, är sådan, som i § 4

sägs, torde något egentligt behov av särskilda brandskyddsföreskrifter

alldeles icke kunna anses förefinnas. Sådan byggnad eller lägenhet innehåller

ej större antal sovrum, än som ofta inrymmes i en vanlig privatbostad,

och torde i fråga om eldfara knappast kunna anses mera riskabel

än en dylik. Med hänsyn härtill har i förslaget intagits det redan omnämnda

stadgandet i § 4.

Jag övergår nu till behandlingen av de särskilda paragraferna i

förevarande avdelning, därvid jag i stor utsträckning torde kunna inskränka

mig till hänvisning till den motivering, de sakkunniga i fråga

om de av dem föreslagna föreskrifterna lämnat. Den detaljkritik, för

vilken dessa bestämmelser eller vissa bland dem här och var i de i ärendet

avgivna utlåtandena gjorts till föremål, har, såsom av vad jag redan

anfört torde hava framgått, i allmänhet enligt min mening icke varit av

beskaffenhet att böra föranleda ändring i de sakkunnigas förslag. Där

jag emellertid funnit någon ändring böra vidtagas, torde jag få i varje

särskilt fall angiva de skäl, som därvid varit för mig bestämmande.

§ 6.

Denna paragraf motsvarar § 3 i de sakkunnigas förslag. Emot de

sakkunnigas i sistnämnda paragraf fastslagna benämningar hava invändningar

framställts av stadsarkitekten i Stockholm ävensom den hos

Stockholms stads byggnadsnämnd anställde ingenjör, varjämte nämnden

synes ansluta sig till dessa tjänstemäns mening. Omförmälda invändningar

gå ut därpå, att det icke kunde anses lämpligt att i en författning

av rent speciell natur söka fastslå den terminologi, »som borde bliva

normerande såväl för tekniskt språkbruk i allmänhet som särskilt för uttryckssättet

i de författningar, som avse att i byggnads- och brandtekniskt

hänseende reglera utförandet och användningen av husbyggnader».

Det vore desto mindre lämpligt att för närvarande söka fram
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

föra en ny brandteknisk terminologi, som frågan om eu enhetlig nomenklatur

för betecknande av olika grader av eldsäkerhet hos byggnadsmaterialier

vore föremål för utredning i en särskild kommission, sammansatt

av byggnads-, brand- och försäkringstekniker och utsedd av svenska

teknologföreningen, svenska brandchelsföreuingen samt tarifföreningen

och de större brandstodsbolagen, vilken kommission emellertid icke hunnit

slutföra sina arbeten.

Ehuru jag icke vill bestrida, att de sålunda mot införandet i föreliggande

stadga av enhetliga beteckningssätt för byggnadsmaterialier och

konstruktioner framförda betänkligheter kunna vara förtjänta av uppmärksamhet,

har jag dock icke ansett mig böra tillmäta desamma avgörande

betydelse. Resultaten av omförmälda kommissions arbeten föreligga

ännu icke, och av praktiska skäl är det oundgängligt att i den nu

ifrågasatta lagstiftningen begagna sig av enhetliga beteckningar för

byggnadssätt och materialier, något som även en flyktig genomläsningav

de sakkunnigas förslag lätteligen giver vid handen. De av svenska

teknologföreningens styrelse utsedda kommitterade, vilka avgivit av mig

förut omnämnt utlåtande, hava icke haft något att erinra mot införande

av de utav de sakkunniga använda benämningar. Dessa benämningar

erhålla för övrigt icke genom de föreslagna bestämmelserna giltighet i

annat avseende än för tillämpning av den förevarande stadgan. Av nu

anförda skäl har jag således ansett mig böra i huvudsak följa de sakkunniga

vid behandlingen av föreliggande fråga.

Emellertid hava de sakkunniga vid bestämmandet av de av dem

använda begreppen eldfast material och eldhärdigt material såsom kännetecken

på dylika materialier upptagit egenskapen att kunna under viss

tid motstå vissa högre temperaturer utan att förlora form och bärande

egenskaper. Häremot har invändning framställts av föreståndaren för

tekniska högskolans materialprovningsanstalt, vilken i avgivet utlåtande

anfört, att möjligheten för ett material att under viss tid uthärda

viss temperatur väsentligen vore beroende på storleken av den använda

massan och konstruktionens beskaffenhet, samt att någon tillförlitlig metod

att utröna, huruvida material vore att anse såsom eldfast eller eldhärdigt

i den mening, de sakkunniga tänkt sig, icke förefunnes. 1 övrigt vore

beteckningen eldfast material icke lämplig, då benämningen eldfast inom

tekniken vunnit allmän användning i fråga om visst slag av tegel och

därvid betecknade en grad av motståndskraft, vilken de av de sakkunniga

såsom eldfasta betecknade materialier icke uppnådde. I stället

för uttrycket eldfast material ville föreståndaren däremot föreslå uttrycket

eldsäkert material samt i analogi därmed benämningen brandsäkert bygg
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

nadssätt i stället för den av de sakkunniga använda benämningen brandfast

byggnadssätt. Något försök att definiera begreppen eldsäker och eldhärdig

borde icke göras, utan i stället de ämnen och materialier uppräknas,

vilka man under dessa beteckningar ville inbegripa. Uppstode

fråga, huruvida ämne eller material, som icke i stadgan uppräknats,

kunde anses med hänsyn till motståndskraft mot hög temperatur likvärdigt

med de uppräknade, borde yttrande härom infordras från materialprovningsanstalten.

Vad materialprovningsanstaltens föreståndare sålunda anfört synes

mig böra föranleda därtill, att några egentliga definitioner på de materialier,

varom fråga är, icke intagas i stadgan. Likaledes ansluter jag

mig till föreståndarens förslag beträffande utbytande av benämningarna

eldfast och brandfast mot eldsäker och brandsäker. Då emellertid i de

sakkunnigas förslag uttrycket brandsäker redan förekommer beträffande

dörrar av visst slag samt det ej torde vara lämpligt, att i författningen

samma benämning användes i olika betydelser, bär jag ansett uttrycket

brandsäker i fråga om berörda dörrar böra utbytas mot ett annat, och

har jag såsom ersättning för samma uttryck tänkt mig att för nämnda

slags dörrar föreslå benämningen brandtrygg. I sakens natur ligger, att

de uppräkningar av eldsäkra och eldhärdiga materialier, som i nu förevarande.

paragraf förekomma, icke kunna betraktas såsom uttömmande.

Möjligen uppkommande frågor om ytterligare ämnens eller materialiers

likvärdighet uti ifrågavarande avseende med de i paragrafen uppräknade,

torde lämpligen kunna i varje särskilt fall avgöras av materialprovningsanstalten.

Från de av de sakkunniga såsom eldhärdiga upptagna materialier

har korksten uteslutits till följd av anmärkning från förenämnda

kommitterades sida.

§ 1-

Denna paragraf motsvarar § 4 i de sakkunnigas förslag, vilken

sistnämnda paragraf i det föreliggande förslaget undergått allenast formella

ändringar. Beträffande motiveringen till stadgandena i denna paragraf

har jag intet att tillägga till vad de sakkunniga i sådant hänseende

anfört.

§ 8.

Denna paragraf har sin motsvarighet i § 5 i det av de sakkunniga

utarbetade stadgeförslaget. Ändringen av uttrycket »puts i murbruk på

rabits» till »rabitsputs» har föranletts av påpekande från stadsarkitekten

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 80.

i Stockholm. I övrigt hänvisar jag till den av de sakkunniga lämnade

motiveringen. De i första och andra styckena av nu förevarande paragraf

meddelade bestämmelser, vilka, på sätt påpekats av bland andra

brandchefen i Stockholm, otvivelaktigt komma att bliva ganska betungande

för innehavarna av redan befintliga hotell eller pensionat, höra

till de stadganden, vilka icke ansetts böra gälla för vissa förut omnämnda

mindre hotell och pensionat. Bestämmelserna om dylika undantag hava,

såsom jag redan antytt, sammanförts i § 32.

§ 9.

Denna paragraf motsvarar § 6 i de sakkunnigas förslag. I fråga

om förberörda mindre hotell och pensionat hava de i denna paragraf

föreskrivna säkerhetsåtgärder ej ansetts oundgängligen nödvändiga, vartill

hänsyn tagits i § 32. Att där i stad byggnadsordning kräver konstruktioner

av den art, som i förevarande paragraf sägs, vilket enligt

vad de sakkunniga anfört ofta är händelsen, stadgandena i eu dylik

byggnadsordning icke lida något intrång av förenämnda undantagsbestämmelse

för vissa mindre hotell och pensionat lärer utan vidare vara klart.

§ io.

Denna paragraf motsvarar § 7 i de sakkunnigas förslag. De ändringar,

som beträffande sistnämnda paragraf vidtagits, avse att förebygga,

att hotell eller pensionat inrättas i byggnad, varest finnes inrättning

eller varulager, som i första stycket sägs. Förbud häremot har

tvivelsutan varit av de sakkunniga avsett, men torde med det av de

sakkunniga valda uttryckssätt icke vara fullt tydligt utsagt. Då i

paragrafen stadgas förbud mot att i byggnad, där hotell eller pensionat

inrättats, inrymma inrättning eller varulager, varom ovan sägs, så länge

hotell- eller pensionatrörelse inom byggnaden bedrives, torde anledning

förefinnas för innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat

att vid f örhyrande av lokal för dylik rörelse genom bestämmelse i hyreskontraktet

erinra husvärden att han under hyrestiden ej må upplåta

någon del av byggnaden till plats för inrättning eller varulager, varom

ovan är sagt. I fråga om stadgandena i förevarande paragraf har anmärkts,

bland annat, att drivande av hantverk icke kunde anses medföra särskild

eldfara, varför bestämmelsen i andra stycket vore överflödig, ävensom att

förbud mot inrättande av förvaringsrum för automobiler inom byggnad, inrymmande

hotell eller pensionat, vore ägnat att medföra svårigheter, då re
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

sande numera ofta anlände till hotell eller pensionat i egna dylika fordon, för

vilka de vore i behov av förvaringsrum. Att drivande av hantverk ofta

nog får anses medföra en viss fara för eldsolycka, lärer emellertid icke

kunna förnekas, och den med inrättande av förvaringsrum för automobiler

förenade risk för sådan olycka är tydlig. Där emellertid i särskilda

fall så prövas utan våda kunna ske, torde det i § 33 stadgade

dispensförfarande vara ägnat att råda bot på av ifrågakomna bestämmelser

möjligen uppkommande olägenheter. I övrigt hänvisar jag till

den av de sakkunniga lämnade motiveringen.

§§ H-20.

Dessa paragrafer motsvara §§ 8—17 i de sakkunnigas förslag, i

vilka sistnämnda paragrafer de egentliga föreskrifterna beträffande anordningar

för hastigt utrymmande av hotell eller pensionat vid uppkommen

eldfara hava sin plats. Mot ändamålsenligheten av de sålunda föreslagna

anordningarna har, såsom nämnts, i stort sett knappast förekommit invändningar

av väsentligare betydelse, varemot det betungande i de med

flertalet av samma anordningar förenade kostnaderna förklarligt nog

framhävts. På sätt av § 32 i det nu föreliggande förslaget framgår,

skulle emellertid de mera dyrbara säkerhetsanordningarna icke komma

att bliva obligatoriska för vissa mindre hotell och pensionat, varjämte förut

omförmälda dispensförfarande för övriga fall lämnar möjlighet till jämkning.

Beträffande den närmare motiveringen för de i förevarande paragrafer

upptagna bestämmelser hänvisar jag till vad de sakkunniga därutinnan

anfört. I fråga om ett och annat stadgande torde jag emellertid

få tillägga några ord.

§ 11.

Av de sakkunnigas motivering till näst sista stycket i § 8 uti det

av dem upprättade förslag kunde synas som om det i berörda stycke intagna

stadgande egentligen hade avseende å spiraltrappor, ehuru det enligt

sin lydelse gäller även trappor av andra slag. Styrelsen för Sveriges

centrala hotell- och restaurantförening har i sin av mig förut omnämnda

skrift fäst uppmärksamheten härå samt i övrigt anfört att, så

vitt styrelsen kunde finna, det för underlättande av utrymmandet av ett

hotell eller pensionat vid eldsvåda borde vara till gagn, om trappförbindelser

av annat slag, genombrytande mera än en mellanbotten eller

stående i omedelbart sammanhang med korridor eller trapphus, funnes

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80. 41

för handen, låt vara att dessa trappförbindelser icke i första hand vore

avsedda för byggnadens utrymmande. Tillika har påpekats, att igenstängandet

av dylika nu förefintliga trappförbindelser komme att vara

förenat med dryga kostnader.

Vad styrelsen sålunda anfört synes mig icke sakna fog, och har

näst sista stycket i § 11 uti nu föreliggande stadgeförslag erhållit en

formulering, som inskränker det däri intagna förbud att gälla allenast

spiraltrappor.

§ 12.

Det i denna paragrafs första stycke intagna stadgande, vilket återfinnes

i § 9 första stycket i de sakkunnigas förslag, har från förenämnda

styrelses sida gjorts till föremål för kritik. Styrelsen har förmenat, att

anbringandet av ifrågasatta skiljeväggsparfier eller dörrar skulle lägga

hinder i vägen för det snabba utrymmandet av byggnad vid eldsvåda.

Med en praktisk dörranordning, sådan i det följande stycket föreslagits,

synes detta emellertid icke böra bliva förhållandet. Med hänsyn

till den stora betydelsen därav, att vid inträffande eldsvåda trappnedgångarna

hållas i möjligaste mån fria från rök, har jag ansett mig böra

ansluta mig till de sakkunnigas förslag. Uttrycket »dubbeldörrar (deuxbattants)»

i de sakkunnigas förslag har jag emellertid i överensstämmelse

med av brandchefen i Stockholm gjord erinran ansett böra utbytas

mot »pardörrar».

§ 13-

I denna paragraf, som motsvarar § 10 i de sakkunnigas förslag,

har i överensstämmelse med av brandchefen i Uppsala gjord hemställan

insatts ordet »utåtgående» framför ordet »röklucka». På sätt nämnde

brandchef påpekat, lärer nämligen inåtgående röklucka ofta nog vid

eldsvåda kunna på grund av gasutveckling i byggnaden utsättas för

tryck, varigenom luckans öppnande skulle kunna försvåras.

Brandchefen i Örebro har framhållit, att därest vid eldsvåda röklucka

användes i otid, sådant skulle kunna framkalla drag och eldens

våldsamhet därigenom ökas, varför ledning till röklucka icke borde få

så placeras, att den vore åtkomlig för vem som helst. Det synes mig

emellertid icke vara möjligt att i förevarande stadga införa bestämmelser

i detta avseende, helst som det jämväl lärer få anses betänkligt att på

något sätt försvåra möjligheten att lätt åtkomma ledning, varom nu är

fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 65 käft. (Nr 80.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

§ 15-

Stadgandet i denna paragraf, som motsvarar § 12 i de sakkunnigas

förslag, har gjorts till föremål för anmärkning från styrelsens för hotelloch

restaurantföreningen sida. Bland annat har nämnda styrelse anfört,

att en med mekanisk dörrstängare försedd dörr kunde stängas

endast mycket långsamt, samt att ett snabbt tillslutande av dörren till

ett rum ofta vore av stor betydelse, då det gällde att hindra spridning

av eld och rök. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört har jag

emellertid ansett mig icke böra frångå deras förslag.

§ 18-

1 fråga om stadgandet i denna paragraf har anmärkts, att bredden

av trappor borde räknas mellan väggarna. Där ledstänger finnas, vilket

ju i fråga om för byggnads utrymmande avsedda trappor är obligatoriskt,

synes det emellertid ligga närmast till hands att beräkna trappans

fria bredd på sätt som i förslaget skett. Skulle ledstång finnas blott

å ena sidan av trappa eller helt och hållet saknas, bör den fria bredden

räknas mellan ledstången och motsatta väggen i förra fallet och mellan

väggarna i det senare.

§ 19-

Den i denna paragraf, vilken motsvarar § 16 i de sakkunnigas förslag,

förekommande bestämmelsen om anbringande av nödbalkonger har

från åtskilliga håll gjorts till föremål för anmärkning. Bland annat har

styrelsen för hotell- och restaurantföreningen anmärkt, att dylika balkonger

komme att dels i estetiskt hänseende utöva en ogynnsam verkan

å den byggnad, varest de anbringades, dels ock ställa sig synnerligen

kostsamma, varjämte styrelsen förklarat sig anse anbringandet av nödbalkonger

i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit, icke vara ur

livräddningssynpunkt nödvändigt. Styrelsen ville hemställa, att anbringande

av nödbalkonger icke måtte i något fall göras obligatoriskt utan

att det måtte överlåtas åt Kungl. Maj:ts befallniugshavande att, där så

prövades nödigt, meddela bestämmelse om inrättande av dylika balkonger.

Med hänsyn till den stora betydelse, som enligt min uppfattning ur

livräddningssynpunkt måste tillmätas omförmälda balkonger, har jag

emellertid funnit berörda hemställan icke böra föranleda ändring av de

sakkunnigas förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80. 48

§ 20.

I anledning av hemställan från styrelsens för hotell- och restaurantföreningen

sida har jag ansett, att i denna paragraf, vilken motsvarar § 17

i de sakkunnigas förslag, det i sistnämnda paragraf förekommande uttrycket

»ens tillfälligtvis» bör ersättas med uttrycket »efter mörkrets inbrott».

§§ 21-24.

I dessa paragrafer, vilka motsvara §§ 18—21 i de sakkunnigas

förslag, lämnas åtskilliga föreskrifter rörande anordningar för uppvärmning

av hotell och pensionat ävensom beträffande sotning och rengöringav

rökgångar och eldstäder samt belysning av lokaler inom hotell och

pensionat, allt i syfte åt! så vitt möjligt förebygga eldfara samt, så vitt

angår vissa föreskrifter i fråga om belysningsanordningar, att i händelse

av eldsvåda underlätta utrymmandet av den hotade byggnaden. I fråga

om motiveringen för de i förevarande paragrafer intagna föreskrifterna

torde jag kunna inskränka mig till att åberopa vad i sadant hänseende

anförts av de sakkunniga, från vilkas förslag jag ej funnit anledning

avvika annat än beträffande en oväsentlig detalj i bestämmelserna om

sotning samt i fråga om föreskrifterna om anvisande av utgångar. Dessa

senare föreskrifter, vilka återfinnas i § 24 i förevarande förslag, hava

erhållit en avfattning, överensstämmande med vad styrelsen för hotelloch

restaurantföreningen härutinnan hemställt. Sålunda har föreskrivits,

att de anvisningar om utgångar, varom föreskrift lämnats, skola utmärka,

huruvida utgång, som anvisningen avser, är av vanligt slag eller reservutgång.

Därest, såsom de sakkunniga föreslagit, anvisning, även då

den avsåge reservutgång, allenast skulle innehålla ordet »utgång», skulle

säkerligen, på sätt nämnda styrelse påpekat, i det dagliga livet inom

hotell eller pensionat ofta misstag och obehag därav förorsakas. Att,

på sätt de sakkunniga antagit, vid eldsvåda de innevarande företrädesvis

skulle söka uppnå reservutgångarna, därest läget av dessa funnes särskilt

utmärkt, samt följaktligen trängsel och därav föranledda olägenheter

uppkomma, synes mig knappast behöva befaras.

§ 25.

Beträffande den i denna paragraf, vilken motsvarar § 22 i de sakkunnigas

förslag, omförmädda alarmanordning, hänvisar jag till den av

de sakkunniga lämnade motiveringen. Till den av de sakkunniga häv
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.

dåde uppfattning angående lämpligheten av dylik anordning, vilken

uppfattning, på sätt de sakkunniga jämväl omnämnt, emellertid står i

strid med den åsikt, som gjorts gällande av en inom svenska brandchefsföreningen

tillsatt kommission, anser jag mig böra ansluta mig.

§ 26.

Den i förevarande paragraf, vilken motsvarar § 23 i de sakkunnigas

förslag, föreskrivna assur afspruta är enkel, lättskött och jämförelsevis

billig. Därest innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat

skulle önska att i dess ställe anskaffa annat eldsläckningsredskap,

som i effektivitet är jämngott med eller överlägset dylik assuransspruta,

lärer Kungl. Maj:ts befallningshavande jämlikt § 33 vara obetaget att

härtill lämna tillstånd.

§ 27.

Uppfyllandet av föreskrifterna i denna paragraf, vilken motsvarar

§ 24 i de sakkunnigas förslag, torde, såsom jämväl påpekats av brandchefen

i Stockholm, stundom komma att vara förenat med avsevärda

praktiska svårigheter. För sådana fall torde emellertid det i § 33 omförmälda

dispensförfarande kunna komma till användning.

§ 28.

Beträffande denna paragraf, vilken motsvarar § 25 i de sakkunnigas

förslag, hänvisar jag till den av de sakkunniga lämnade motiveringen.

§ 29.

Denna paragraf motsvarar § 26 i de sakkunnigas förslag, i vilken

sistnämnda paragraf endast vidtagits obetydliga ändringar, för vilka

närmare motivering torde vara överflödig.

§§ 30 och 31.

Dessa paragrafer, vilka motsvara §§ 27 och 28 i de sakkunnigas

förslag, innehålla föreskrifter angående tillsynen över brandskyddsanordningar

inom hotell och pensionat. I likhet med de sakkunniga anser

jag den besiktning, varom i § 30 första stycket förmärs, böra verkställas

av polismyndighet. Från vissa håll har anmärkts, att brandvä
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

45

sendets målsmän såsom sakkunniga å området vore mest lämpade att

förrätta dylik besiktning. Oavsett den omständighet, att å många orter,

där hotell eller pensionat kunna företinnas, ordnat brandväsen saknas,

torde de besiktningar, varom nu är fråga, icke erbjuda större svårigheter,

än att en erfaren polisman må anses fullt kompetent att verkställa desamma.

Skulle i något enstaka fall tillgång till speciell brandteknisk

eller annan sakkunskap vid dylik besiktning finnas erforderlig, lärer det

i regel icke vara förenat med oöverkomliga svårigheter för vederbörande

polismyndighet att anskaffa biträde av sådan sakkunnig person eller

myndighet. Ett påpekande av polismyndighetens befogenhet att i fall

av behov anlita sådant biträde har emellertid ansetts böra inflyta i stadgan.

Vidkommande den ersättning, som bör tillkomma besiktningsförrättare,

hava de sakkunniga föreslagit att, i överensstämmelse med vad

i nådiga kungörelsen den 31 december 1908 angående ersättning åt

kronofogdar och länsmän för vissa av deras polisverksamhet föranledda

utgifter m. m. finnes stadgat, besiktningsförrättare, där resa förekommer,

må erhålla allenast gottgörelse för resekostnad men däremot icke äga

beräkna dagtraktamente. Häremot hava gensagor inlagts från polismannahåll,

därvid hemställan gjorts, att vid resa jämväl dagtraktamente måtte

utgå till besiktningsförrättare. Denna hemställan synes mig i viss mån förtjäna

beaktande. Genom föreskriften om ifrågavarande besiktningar

åläggas polismyndigheterna tjänsteförrättningar, vartill de förut icke varit

förpliktade. Skulle besiktningsförrättare vid resor, som han i och för

omförmälda besiktningar nödgas företaga, erhålla gottgörelse allenast

för den egentliga resekostnaden, torde i många fall fullgörandet av förevarande

skyldighet för honom komma att medföra direkta utgifter, vilka

mången gång kunna komma att vara ganska kännbara. Då emellertid

de förhållanden, under vilka ifrågavarande besiktningar komma att förrättas,

givetvis, i likhet med vad som gäller om de i § 2 omförmälda

undersökningar, bliva i hög grad olikartade, allt efter som ortsförhållanden,

kommunikationer m. m. äro beskaffade, synes det lämpligast att,

på sätt rörande nyss nämnda undersökningar stadgats, Kungl. Maj:ts

befallningshavande i varje särskilt fall bestämmer den gottgörelse, som

må tillkomma besiktningsförrättaren. Gäldandet av dylik gottgörelse

lärer väl uppenbarligen böra åligga hotellets eller pensionatets innehavare

eller föreståndare.

Att sakkunnig person, som på kallelse av polismyndighet biträder vid

besiktning, varom nu är fråga, bör, där ej hans biträde utan kostnad

kan ernås, erhålla gottgörelse för sitt biträde av hotellets eller pensionatets

innehavare eller föreståndare, synes vara tydligt. Jämväl sådan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 80.

gottgörelse torde böra av Kungl. Maj:ts befallningshavande till beloppet

bestämmas.

Beträffande § 31, vilken motsvarar § 28 i de sakkunnigas förslag,

må med anledning av de ändringar, som i sistnämnda paragraf vidtagits,

anmärkas, att anmälan, varom i mom. 2 sägs, tydligen bör kunna göras

av vem som helst, som iakttagit i nämnda mom. omförmäld försummelse.

Att den, som gör sig skyldig till obefogad anmälan, är pliktig

ersätta besvär och kostnader, vilka därav föranledas för den, mot

vilken anmälan riktats, lärer utan särskilt stadgande vara klart.

§ 32.

Penna paragraf, vilken icke har någon motsvarighet i de sakkunnigas

förslag, angiver de föreskrifter i de föregående paragraferna,

vilka icke äga tillämpning å vissa mindre hotell och pensionat. Någon

motivering för stadgandena i förevarande paragraf utöver den, som i

det föregående lämnats, synes icke vara av behovet påkallad.

§ 33.

I denna paragraf, som motsvarar § 2 mom. 4 i de sakkunnigas förslag,

regleras möjligheten för Kungl. Maj:ts befallningshavande att meddela

skälig jämkning i stadgans förut intagna brandskyddsföreskrifter.

Att en sådan möjlighet bör beredas nämnda myndighet torde ligga i

sakens natur och knappast behöva vidare motiveras.

§§ 34-37.

I dessa paragrafer, vilka bilda avdelning III i föreliggande stadgeförslag,

hava sammanförts de bestämmelser, vilka avse att lämna polismyndigheterna

tillfälle att utöva noggrann kontroll över resande i allmänhet

och särskilt över inom riket sig uppehållande utlänningar. I sådant

syfte har stadgats skyldighet för innehavare av eller föreståndare

l ör hotell eller pensionat att vid resandes ankomst av fordra honom sådana

uppgifter, vilka bereda nämnda myndigheter möjlighet att vinna

nödig kännedom om hans person. På sätt av stadgandet i § 4 framgår

har jag emellertid ansett sådan i obetylig skala bedriven rörelse, som i

sistnämnda paragraf avses, kunna utan olägenhet undantagas från de i

nu förevarande avdelning meddelade föreskrifter, utom i vad desamma

hava avseende å utlänningar. Det enklaste och mest ändamålsenliga sättet

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

för vinnandet och bevarandet av de uppgifter, varom i denna avdelning

är fråga, synes vara, att desamma av den resande inskrivas i en inom

hotellet eller pensionatet förd liggare. Att i fråga om utlänningar nämnda

kontroll gjorts något strängare än beträffande svenska undersåtar, i det

att uppgifter avfordras de förra i åtskilliga hänseenden, där sådant icke

förekommer i fråga om de senare, lärer icke vara ägnat att väcka

förvåning. Utlänning skall tillika innan han lämnar hotell eller pensionat

avfordras uppgift om den ort, dit han närmast ämnar begiva

sig. Genom anmälan från innehavare av eller föreståndare för hotell

eller pensionat till polismyndigheten vinner denna myndighet kännedom

om innehållet av de uppgifter, vilka den resande, på sätt förut

omförmälts, lämnat.

Såsom känt torde vara, finnes redan nu på grund av särskilda ordningsföreskrifter

på många håll stadgad skyldighet för hotellvärdar m. fl.

att avfordra anländande resande vissa uppgifter, vilka sedermera skola

tillställas polismyndigheten.

Jag anser mig höra i detta sammanhang framhålla, att för genomförandet

av en fullständig kontroll över i riket sig uppehållande utlänningar

föreskrifter erfordras, varigenom var och en, som, utan att

driva i denna stadga omförmäld rörelse eller gästgiverirörelse, hos sig

till härbergerande mottager utlänning, förpliktas att avfordra denne

vederbörliga uppgifter om hans person ävensom att därefter genom

anmälan bringa dessa uppgifter till polismyndighetens kännedom. Dessa

föreskrifter torde emellertid icke böra erhålla plats i nu förevarande

stadga, utan synas lämpligen böra utfärdas såsom särskild författning.

Någon utförligare motivering till de föreskrifter, vilka upptagas i

nu förevarande paragrafer av det inom civildepartementet utarbetade

stadgeförslag, torde icke vara av nöden. En erinran om vad chefen

för generalstaben i sin förut omförmälda skrivelse anfört lärer härvid

vara i det närmaste tillräcklig. Emellertid kan även påpekas, bland

annat, att de nu föreslagna bestämmelserna synas vara ägnade att underlätta

ej mindre efterspanandet och gripandet av för brott misstänkta

personer än även i allmänhet polismyndigheternas arbete för upprätthållande

av allmän ordning och säkerhet. Tillika kan framhållas, att

några avsevärda olägenheter vare sig i form av kostnader, besvär eller

obehag icke synas vara att på grund av de ifrågasatta bestämmelserna

befara.

Formulär till liggare och blanketter, som i dessa paragrafer omtalas,

torde för vinnande av enhetlighet böra åtfölja stadgan. Förslag

därtill har inom civildepartementet utarbetats.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.

§§ 38-48.

I dessa paragrafer, vilka bilda avdelning IV i förevarande stadgeförslag,

lämnas bestämmelser om ansvar för överträdelse av de i eller

enligt stadgan meddelade föreskrifter ävensom vissa stadganden av allmänt

innehåll. För flertalet av desamma torde någon särskild motivering

icke vara erforderlig. Att innehavare av eller föreståndare för

hotell eller1 pensionat stundom kan komma att ansvara för av hans husfolk

eller till och med av resande begångna överträdelser av vissa

brandskyddsföreskrifter, exempelvis sådana, som förbjuda vissa utrymmens

belamrande med ■ reseflekter eller dylikt eller förvarande av brännbara

ämnen å vissa angivna platser m. in., lärer icke innebära någon obillighet,

då det naturligen åligger innehavaren eller föreståndaren skyldighet

att övervaka efterlevandet av omförmälda stadganden samt nämnda

skyldighet måste anses hava av honom eftersatts, därest överträdelse av

samma stadganden äger rum.

§ 46.

Denna paragraf har liksom åtskilliga andra stadganden i förevarande

avdelning en motsvarighet i de sakkunnigas förslag, § 33. Jag anser

mig jämväl böra hänvisa till den av de sakkunniga för de i sistnämnda

paragraf intagna bestämmelser lämnade motivering. Liksom de sakkunniga

hyser även jag den uppfattning, att avgörandet av frågor om

skiljande av innehavare av och naturligen då också föreståndare för

hotell eller pensionat från rörelsens vidare utövande i första hand bör

anförtros icke åt domstol utan åt Kungl. Maj:ts befallningshavande. Det

lärer emellertid noga böra beaktas, att administrativa och politisynpunkter

icke må ensidigt hävdas på bekostnad av vederbörande näringsidkares

krav på att i trygghet få driva sin rörelse. Avgörandet av frågor om

vederbörandes eventuella olämplighet att förestå hotell- eller pensionatrörelse

torde säkerligen mången gång kunna ställa sig mycket svårt.

Gäller frågan meddelande av tillstånd till rörelsens drivande, lärer väl i

regel innehållet av de i § 2 omförmälda intyg, som av sökanden företes,

bliva avgörande för beslutet. Vida svårare och på samma gång även

ömtåligare torde förhållandena gestalta sig, då fråga väckts om vederbörandes

skiljande från sin rörelse på grund av påstådd olämplighet att

vidare förestå densamma. Att ett visst utrymme för godtycke eller åtminstone

för mindre enhetlig författningstillämpning lämnas genom bestämmelsen

om vederbörandes olämplighet såsom grund för hans skil
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl Maj.ts Nåd. Proposition Nr HO.

jande från utövandet av sin rörelse, lärer icke kunna bestridas. Därest

man vill uppnå en effektiv kontroll över hotell- och pensionatrörelsen i

riket, torde dock en dylik bestämmelse icke kunna undvaras. Tydligt

är ock, att den, som jämlikt § 4 utan särskilt tillstånd idkar hotell- eller

pensionatrörelse, under vissa förhållanden bör kunna förbjudas att vidare

driva sin nämnda rörelse. Att i detalj angiva de fall, i vilka ett sådant

förbud må kunna meddelas, lärer icke låta sig gorå. Det torde vara nog

att framhålla, att det må meddelas, där sådant för upprätthållande av

allmän ordning, säkerhet eller sedlighet synes nödigt. Att exempelvis

uraktlåtenhet att till polismyndigheten göra vederbörlig anmälan om rörelsens

påbörjande därvid stundom kan bliva av betydelse, torde vara

klart. Emellertid synas mål om tillstånd till utövande av hotell- eller

pensionatrörelse ävensom angående vederbörandes skiljande från utövande

av dylik rörelse eller meddelande av förbud, varom nyss är sagt, vara

av den beskaffenhet, att den slutliga prövningen av desamma lämpligen

bör överlämnas till regeringsrätten. Ett dylikt stadgande har naturligen

sin plats i lagen om nämnda domstol, och torde chefen för justitiedepartementet

komma att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till bestämmelse

av berörda innehåll.

§ 48.

I vissa delar av riket, särskilt Norrland, lärer det kunna inträffa,

att hotell eller pensionat äro belägna å ort, varifrån avståndet till plats,

där polismyndighet har sitt säte eller sin tjänstgöringsort, är ganska

betydande. Vid sådant förhållande lärer det ofta kunna finnas ändamålsenligt,

att person eller myndighet på närmare håll av Kungl. Maj:ts

befallningshavande förordnas att mottaga anmälningar, varom i avdelning

III i föreliggande författningsförslag stadgas. Vid meddelande av dylikt

förordnande torde det uppenbarligen böra ankomma på Kungl. Maj:ts

befallningshavande att meddela den förordnade de närmare instruktioner

för uppdragets behöriga fullgörande, som Kungl. Maj:ts befallningshavande

i varje särskilt fall kan finna vara av nöden.

Ö vergångsstadgan den.

Tiden för ikraftträdandet av den föreslagna stadgan lärer icke böra

sättas tidigare än den 1 januari 1918. Beiräffande den tid, inom vilken

de i stadgan omförmälda brandskyddsanordningarna skola vara införda

å hotell eller pensionat, som vid nämnda tidpunkt är under drift, må

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 65 höft. (Nr 80.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kurigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

anmärkas, att det icke torde vara förenat med allt för stora svårigheter

för vederbörande innehavare att, i den mån sådant enligt stadgan åligger

dem, under loppet av år 1918 införa de anordningar, om vilka

stadgas i §§15 och 17 samt §§ 23—28. För inrättande i övrigt av

sagda hotell och pensionat i enlighet med de i eller enligt stadgan

meddelade föreskrifter synes en period om fem år skäligen böra bestämmas;

den av de sakkunniga föreslagna övergångstiden, efter vad

det vill synas beräknad till ungefär tre år, har i allmänhet av i frågan

hörda myndigheter och korporationer — enligt min mening med rätta

— ansetts allt för knapphändigt tilltagen.

Departementschefen uppläste härefter i ett sammanhang förslaget

till stadga angående hotell- och pensionatrörelse samt anförde härefter

ytterligare:

Då det nu föreliggande förslaget till stadga angående hotell- och

pensionatrörelse, såsom förut framhållits, innebär en inskränkning i den

näringsfrihet, som för närvarande är gällande på ifrågavarande område,

samt dessutom ålägger idkare av nämnda rörelse skyldigheter, vilkas

uppfyllande är förenat med icke oväsentliga kostnader, hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition inhämta riksdagens

yttrande över omförmälda förslag, med förklarande, att Kungl. Maj:t

vill, efter emottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen

av samma förslag och meddela det beslut, som därav föranledes.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall, och skulle till riksdagen avlåtas nådig

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Conr. FaUenbery.

Stockholm, K. L. Beokmime Boktryckeri, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:170 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stadga angående hotelloch pensionatrörelse, dels ock en i anledning därav a1 i texten
  2. JoU 1917:94 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18, 33 och 59 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 19 s. 6 i texten
  3. LU 1917:50 Lagutskottets utlåtande Nr 50 s. 1 i texten