Med förslag till stadga angående hotelloch pensionatrörelse
1917-02-16 · 50 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 48 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:80, Med förslag till stadga angående hotelloch pensionatrörelse
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
1
Nr 80.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till stadga angående hotell- och pensionatrörelse;
given Stockholms slott den 16 februari 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till stadga angående hotell- och
pensionatrörelse; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens
svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och meddela
det beslut, som därav föranledes.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 65 käft. (Nr 80.)
1
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
Förslag
till
stadga
angående hotell- och pensionatrörelse.
Avdelning I.
Om vad med hotell- eller pensionatrörelse förstås samt om
tillstånd till utövande av sådan rörelse.
§ I
Med
hotell- eller pensionatrörelse förstås i denna stadga sådan
verksamhet, som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla
möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad.
Med hotell eller pensionat förstås byggnad eller lägenhet, som användes
för drivande av rörelse, varom nu är sagt.
Såsom resande anses enligt denna författning en var, medan han
uppehåller sig å ort, där han icke är mantalsskriven. Utlänning är
enligt denna stadga alltid att betrakta såsom resande.
§ 2.
1. Ej må någon utom i fall, varom här nedan i § 4 sägs, driva
hotell- eller pensionatrörelse utan att hava därtill erhållit behörigt tillstånd.
Ansökning om sådant tillstånd göres skriftligen hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande i det län, inom vilket rörelsen skall utövas, eller,
där rörelsen skall drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet. Vid
ansökningen, i vilken skall noggrant uppgivas det ställe, där rörelsen
är avsedd att utövas, har sökanden att foga:
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
a) intyg, att han förfogar över den lägenhet, där rörelsen skall
ntövas,
b) erforderliga plan- och genomskärningsritningar med tillhörande
beskrivning över lägenheten,
c) intyg av sakkunnig person eller myndighet, att anordningarna
med hänsyn till sanitära förhållanden inom lägenheten äro tillfredsställande,
d) intyg, att sökanden gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,
råder över sig och sin egendom och i övrigt med hänsyn till rörelsens
omfattning kan anses lämplig att utöva densamma.
Ombyte av lägenhet för rörelsens bedrivande må ej ske utan medgivande
av den myndighet, som meddelat i denna paragraf omförmält
tillstånd. Vid ansökning om sådant medgivande skola i tillämpliga delar
iakttagas de i denna paragraf givna föreskrifter.
2. När ansökning gjorts i enlighet med vad nu är sagt, åligger
det Kungl. Maj:ts befallningshavande att föranstalta om undersökning
på platsen genom polismyndighet med biträde, där så erfordras, av
sakkunnig person eller myndighet till utrönande av lägenhetens beskaffenhet.
Föreligger fall, varom i § 32 här nedan sägs, uppdrager
Kungl. Maj:ts befallningshavande tillika åt polismyndigheten att, efter
samråd med sakkunnig person eller myndighet, inkomma med förslag
till åtgärder, som kunna böra i lägenheten vidtagas för vinnande av
skydd mot eldfara. Undersökning, varom nu är stadgat, erfordras dock
icke, där ansökningen avser tillstånd till utövande av hotell- eller
pensionatrörelse i lägenhet, vilken redan undergått sådan undersökning
och vari dylik rörelse därefter med behörigt tillstånd idkats. Kostnad
för undersökning och förslag, varom nu är sagt, gäldas av sökanden
med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar därefter ansökningen och
meddelar sitt beslut.
Över de av Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelade tillståndsbevis
rörande hotell- eller pensionatrörelse skall hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för
bevisets utfärdande, ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens
namn ävensom annat beslut, som angående samma rörelse må
hava meddelats. Utdrag av nämnda liggare eller register bör tillställas
vederbörande polismyndighet för kännedom.
3. Den, som i nu föreskriven ordning erhållit tillstånd att driva
hotell- eller pensionatrörelse, åligger att medelst tydlig, från gata eller
4
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
öppen plats synlig skylt eller annat kännetecken utmärka byggnaden
eller lägenheten såsom hotell eller pensionat.
§ 3.
Där hotell- eller pensionatrörelse drives av bolag, förening eller
annan samfällighet, skall sådant ske genom föreståndare, vilken är ansvarig
för rörelsens behöriga utövande som om han dreve den för
egen räkning. Tillstånd till rörelsens idkande sökes av och meddelas
för föreståndaren, och har han att i fråga om ansökningen ställa sig
till efterrättelse vad i § 2 stadgas.
§ 4-
Därest för drivande av rörelse, varom i § 1 sägs, användes byggnad
eller lägenhet, som innehåller högst fyra för gästers härbärgerande avsedda
rum, skall, där byggnaden eller lägenheten icke utgör del av
hotell eller pensionat av större omfattning, vad i § 2 är stadgat angående
tillstånd till drivande av hotell- eller pensionatrörelse icke äga tillämpning
å rörelsen. Ej heller skall å dylik byggnad eller lägenhet tillämpas
vad i avdelning II i denna stadga är till skydd mot eldfara föreskrivet.
I fråga om rörelse, som i denna paragraf avses, skola icke heller tilllämpas
de i avdelning III i denna stadga meddelade föreskrifter om
kontroll över resande, utom i vad nämnda föreskrifter hava avseende å
utlänningar.
Innan rörelse i byggnad eller lägenhet, varom i föregående stycke
sägs, börjas, skall anmälan därom göras hos närmaste polismyndighet.
§ 5-
Vad i. denna stadga föreskrives angående hotell- och pensionatrörelse
äger icke i allmänhet tillämpning å rörelse, vilken drives såsom gästgiveri
på sätt därom särskilt är stadgat. Finner polismyndighet, att gästgiverirörelse
drives under sådana förhållanden, att den rätteligen är att anse
såsom hotell- eller pensionatrörelse av sådan beskaffenhet att, enligt vad
ovan är stadgat, till dess utövande erfordras särskilt tillstånd, har polismyndigheten
att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som, där så prövas nödigt, har att förständiga innehavaren
att till sådan rörelse söka tillstånd på sätt i § 2 stadgas, vid även
om
sådant underlåtes, att Kungl. Maj:ts befallningshavande vid vite
helt eller delvis förbjuder rörelsens vidare utövande intill dess föreläggandet
fullgjorts.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition SO.
5
Avdelning II.
Föreskrifter avseende skydd mot eldfara,
a. Vissa i denna stadna förekommande beteckningar.
§ 6.
1. Med brandsäkert byggnadssätt menas i denna stadga konstruktionens
utförande av eldsäkert material. Där konstruktionen vilar på
väggar eller pelare, erfordras, för att byggnadssättet skall betraktas
såsom brandsäkert, att även dessa äro av eldsäkert material.
Såsom eldsäkra materialier anses, bland andra, bränt tegel, slaggtegel,
kalksandsten, cementtegel, betong med eller utan armering samt
natursten med puts å sidorna.
2. Med brandhärdigt byggnadssätt menas i denna stadga konstruktionens
utförande av eldliär dig t material. Där konstruktionen vilar på
väggar eller pelare, erfordras, för att byggnadssättet skall betraktas såsom
brandhärdigt, att även dessa äro av eldhärdigt material.
Såsom eldhärdiga materialier anses, bland andra, natursten, rabits,
gipsdielen, riksplattor, scagliol, pimpstensplattor, trä, där detta ämne
förekommer i med sten eller murbruk fylld fackverkskonstruktion samt
är skyddat medelst puts, ävensom järn, där detta ämne förekommer
antingen i fackverkskonstruktion, varom nyss är sagt, och skyddats på
sätt nyss angivits, eller ock i form av balkar eller pelare, klädda med
isolerande, obrännbart material av minst 40 millimeters tjocklek.
Vad emellertid angår de här nedan i § 7 nämnda mellanbottnar,
må valvkonstruktioner, innehållande järndelar, anses såsom brandhärdiga,
även om järndelarna icke äro skyddade av isolerande, obrännbart material.
Likaså må, så vitt angår de i § 8 omförmälda innerväggar och
innertak, trävirke, beklätt med eldhärdigt material eller med puts på
rör, ävensom- valvkonstruktioner av den beskaffenhet, nyss är sagt,
anses som brandhärdiga.
3. Uppkommer vid uppförande eller inredande av byggnad eller
lägenhet, i vilken hotell eller pensionat skall inrymmas eller finnes
inrättat, eller eljest fråga, huruvida ämne eller material, som ej här ovan
uppräknats, med hänsyn till beredande av skydd mot eldfara må vara
likvärdigt med ovan uppräknade ämnen och materialier samt följaktligen
6
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.
vara att anse såsom eldsäkert eller eldhärdig!, skall frågan härom hänskjutas
till prövning och avgörande av tekniska högskolans materialprovningsanstalt.
4. Dörr anses brandtrygg, om den är förfärdigad
av hela eller genombrutna järnplåtar med inlägg av annat obränn-- bart material, eller
av järn, beklätt med annat obrännbart material, eller
av trä eller annat lämpligt ämne, som omklätts först med asbest
och där utanpå med minst 1 millimeter tjocka, falsade järnplåtar, vilka
fästats med genomgående nitar eller bultar med mutter, men ej medelst
spikar eller träskruvar.
Brandtrygg dörr skall sluta tätt i fals om minst 5 centimeters
bredd inom ram av järn eller av samma konstruktion som dörren.
Brandtrygg dörrs upphängning skall vara inrättad medelst genomgående
nitning eller genom bultar med mutter eller förmedelst inmurade
krokar.
b. Sovrums läge i byggnad, byggnadstekniska föreskrifter om väggars
och taks beskaffenhet samt särskilda bestämmelser om källare,
eldfarliga inrättningar m. in.
§ i
I
byggnad, varest hotell eller pensionat finnes inrättat, må, såvitt
på innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat ankommer,
nattläger icke ens tillfälligtvis anordnas å vindskontor eller å eljest
oinredd vind.
I hotell eller pensionat, som inrymts i byggnad med ytterväggar
helt eller delvis av trä, må såsom sovplats icke användas rum, beläget
högre upp än i tredje våningen, bottenvåning men ej källar- eller
souterrainvåning därvid medräknad.
Å ort, där byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer icke
vunnit tillämpning, må i hotell eller pensionat, även om detsamma inrymts
i byggnad med ytterväggar av mera betryggande material, såsom
sovplats icke användas rum, beläget högre upp än i föregående stycke
sägs, för så vitt ej dels byggnadens alla mellanbottnar äro av åtminstone
brandhärdig konstruktion, dels ock alla för byggnadens utrymning
avsedda trappor jämte dessas omfattningsväggar äro av brandsäker
konstruktion.
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
7
§ 8.
Väggar och tak i samtliga inom hotell eller pensionat till sovrum
upplåtna lägenheter, i de därstädes anordnade korridorer, i förstugor
och i de för byggnadens utrymning avsedda trappor skola till sitt byggnadssätt
vara åtminstone brandhärdiga.
Åro de för utrymning avsedda trappor av trä, skola, så framt de
ej byggts av ek eller därmed ur brandsäkerhetens synpunkt jämförligt
hårt träslag, trapporna på undersidan beklädas med rabitsputs.
Utrymme under trappa må icke användas, med mindre detsammas
väggar, golv och tak äro av åtminstone brandhärdig konstruktion. Där
må icke under några förhållanden förvaras lätt antändbara ämnen.
§ 9*
Källare under byggnad, däri hotell- eller pensionatrörelse drives,
skall i allmänhet vara försedd med tak av brandsäker konstruktion,
dock att, där husets storlek och rörelsens omfattning kunna anses
föranleda endast brandhärdig konstruktion, det må ankomma på Kungl.
Maj:ts befallningshavande att lämna tillstånd därtill. Om från källare
till ovanliggande våning leder trappa, skall denna jämte omfattningsväggar
och tak vara av åtminstone brandhärdig konstruktion
samt i ena ändan avstängd med brandtrygg, självstängande dörr, dock
att, vad angår trappa från i källare inrett kök eller för serveringens behov
omedelbart avsett förrådsrum, brandhärdig konstruktion och självstängande
dörr ej erfordras, så framt nu nämnda rum äro åtminstone
brandhärdigt avskilda från källarens övriga utrymmen och samtliga öppningar
i mellanväggarna mellan dessa utrymmen och nu ifrågavarande
rum äro försedda med brandtrygga, självstängande dörrar.
Källare bör ej stå i förbindelse med förstuga, korridor eller annat
sådant för husets utrymning avsett område. Kan det ej lämpligen
undvikas, må förbindelse äga rum med villkor att förbindelseled i fråga
om väggar och tak är åtminstone brandhärdig och på ömse håll begränsas
medelst dörrar av den i nästföregående stycke beskrivna art,
insatta på ett inbördes avstånd av minst 1 meter och så, att de vid
öppnandet icke inkräkta på det mellanliggande området.
§ io.
Hotell eller pensionat må icke inrättas i byggnad, varest finnes
fabrik eller annan eldfarlig inrättning, eller varest som eldfarligt ansett
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
handelsvaralager finnes upplagt. Ej heller må i byggnad, där hotell
eller pensionat inrättats, inrymmas inrättning eller varulager, varom nu
är sagt, så länge hotell- eller pensionatrörelse inom byggnaden bedrives.
Lokal för inom byggnaden till äventyrs drivet hantverk skall vara
åtminstone brandhärdigt avskild från förstugor, trapphus, korridorer och
övriga områden, som tjäna till byggnadens utrymmande.
År i byggnad, varom nu är fråga, inrymt butiks- eller kontorsrum,
som icke tillhör hotellets eller pensionatets drift, skall det vara åtminstone
brandhärdigt avskilt från hotell- eller pensionatlokalerna; dess
förbindelseleder med sistnämnda lokalers förstugor, trapphus och korridorer
skola vara försedda med brandtrygga, självstängande dörrar.
Förvaringsrum för av explosionsmotor drivna fortskaffningsmedel
(garage) får icke förekomma i byggnad, som inrymmer hotell eller pensionat,
så framt icke Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter prövning
av omständigheterna, tillåter förvar i byggnaden av det eller de fordon
av dylikt slag, som må vara för hotell- eller pensionatrörelsens omedelbara
behov erforderliga. Vid beviljandet av sådant tillstånd skola angivas
de närmare villkoren därför ävensom uttrycklig föreskrift meddelas,
att torr sand med för dess användning nödig skovel jämte så kallad
Perkeo-apparat eller därmed jämförligt eldsläckningsredskap skall i förvaringsrummet
ständigt vara till hands.
c. Trappor, korridorer och övriga byggnadstekniska anordningar
för utrymning.
§ 11.
Hotell eller pensionat skall hava minst två genomgående, av varandra
fullt oberoende trappor från högst belägna våningen till nedra
botten med därifrån till det fria ledande utgångar, och skola dessa
trappor, av vilka den ena må tjäna såsom reservtrappa, så vitt möjligt
vara så belägna, att man från varje sovrum anträffar en av nedgångarna
åt vardera sidan om rummets utgångsdörr på ett avstånd, som, vad
angår den närmaste trappan, icke må överstiga 25 meter.
Därest sådan trappa leder till överbyggd gårds takbjälklag, skall
därifrån finnas bekväm, ständigt belyst förbindelse till bottenvåningen
och det fria.
På dörren till reservutgång skall vid pass 1,50 meter över golvplanet
med bokstäver om 60 millimeters höjd på vit botten i oljefärg inom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80. it
fyrkantig högröd ram målas i högröd färg ordet Reservutgång. År dörrens
ställning icke vinkelrät mot korridors längdriktning, skall berörda anvisning
på nu angivet sätt därjämte målas på skylt, som vid trappnedgången
i varje våning skall uppfästas vinkelrätt mot korridors längdriktning.
På dörren till huvudtrappas övre mynning i varje våning skall ock,
på sätt nu är sagt, målas ordet Utgång.
Spiraltrappa må icke genombryta mer än en mellanbotten och får
icke stå i omedelbart sammanhang med korridor eller trapphus.
Varje för byggnadens utrymning avsedd trappa skall på ömse sidor
hava en säkert fästad ledstång av metall eller hårt träslag utan fria ändar.
§ 12.
Trappledning och i förbindelse därmed stående hall eller förstuga
skall på lämpligt sätt avstängas från dit utmynnande korridorer, vare
sig genom insatt skiljeväggsparti med erforderliga dörrar eller medelst
i korridorerna inpassade dörrar. Sådan avstängningsanordning skall anbringas
så nära trappan som möjligt, men ej på mindre avstånd därifrån
än som svarar mot trappans bredd.
Nu nämnda dörrar skola vara självstängande och tätt slutande pardörrar,
antingen så kallade balansdörrar eller ock utåtgående dörrar med
anslag mot tröskel av högst 38 millimeter i höjd samt med inåt starkt
avfasad kant. De må ej vara försedda med kantreglar utan böra i
dess ställe hava en regelanordning, som öppnas vid ett enda grepp
genom handtag, anbragt i vertikal ställning på dörrarnas insida å vid
pass 1,50 meters höjd från golvet och inrättat på sådant sätt, att handtaget,
när dörren är stängd, står riktat uppåt.
§ 13.
I hotell eller pensionat med genomgående trapphus skall i dettas tak
eller i därinvid befintligt fönster anbringas utåtgående röklucka eller
-luckor med ytinnehåll av tillsammans minst 1 kvadratmeter. Sådan
lucka skall vara försedd med passande motvikt, så att densamma genom
enkel ledning till trapphusets olika trapp-plan samt nedra botten kan
utan svårighet öppnas och stängas.
§ 14-
Hiss-schakts väggar och tak skola vara av åtminstone brandhärdig
konstruktion med brandtrygga, självstängande och rökfritt slutande
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 65 käft. (Nr 80.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
dörrar eller luckor, dock att kiss må kunna anordnas öppet i trapphus,
så avstängt som i § 12 sägs.
Hissmaskineri skall vara uppställt i rum med åtminstone brandhärdiga
väggar, golv och tak samt brandtrygg, självstängande dörr.
I avseende på mindre hiss, vars schakt genombryter endast en
mellanbotten, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande efter sakkunnig
persons eller myndighets hörande meddela erforderliga bestämmelser
utan hinder av vad ovan är i allmänhet stadgat.
Trumma för uppvärmning skall vara av åtminstone brandhärdig
konstruktion. Trumma för ventilation skall, så framt den genombryter
mer än en mellanbotten, vara utförd i åtminstone brandhärdig konstruktion,
och bör, därest sådan trumma genomgår översta bjälklaget, densamma
även i fortsättningen genom husets yttertak vara brandhärdig.
§ 15.
Samtliga till förstugor, korridorer och trapphus ledande sovrumsdörrar
inom hotell eller pensionat skola vara försedda med mekanisk
anordning för självstängning samt med låsinrättning, som tillåter
dörren att vid sådan självstängning obehindrat och tätt anslå mot karmens
fals.
§ 16.
Rum må ej ens tillfälligtvis under någon förevändning användas
till sovrum, med mindre det är försett med fönster av den storlek, att
en vuxen person kan därigenom utkomma, och i varje fall ej mindre
än 1 X 0,5 meter.
År fönster beläget å sådan höjd från golvet, att man icke utan
särskild anordning kan använda detsamma såsom nödutgång, skall erforderlig
fast trappförbindelse med golvet finnas.
§ 17-
Avsats i korridors golvplan må i allmänhet ej förekomma. Kan
till följd av rummens växlande höjd eller annan anledning jämnt plan
ej utan synnerlig olägenhet eller kostnad åstadkommas, skall, därest höjdskillnaden
icke överstiger 35 centimeter, övergång från det högre till det
lägre planet förmedlas genom anbringande av jämnsluttande, fast plan
med lutningsförhållande av högst 1 : 10. I annat fall skola de bägge
planen förmedlas genom trappa, som förses med tydligt framträdande
ledstänger, och skall platsen städse hållas belyst.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
11
§ 18-
Korridorers, förstugors och trappors fria bredd skall rättas efter det
antal personer, som kan tänkas komma att vid eldfara passera desamma,
dock att denna bredd, som i fråga om trappor räknas endast intill befintlig
ledstång, ej må utan Kungl. Maj:ts befallningsbavandes medgivande
sättas under 1,2 meter.
§ 19-
År hotell eller pensionat inrättat i byggnad, där trappor och dessas
omfattningsväggar icke äro utförda i brandsäker konstruktion, skola sovrum,
belägna högre än i andra våningen, bottenvåning men ej källareller
souterrainvåning därvid medräknad, förses med nödbalkong, antingen
fortlöpande utmed hela våningen eller anbragt gruppvis för vissa
rum eller för vart enskilt rum.
Beträffande hotell eller pensionat på landet å ort, där byggnadsstadgan
och brandstadgan för rikets städer icke tillämpas, skall, ändå
att trappor och dessas omfattningsväggar äro utförda i brandsäker konstruktion,
på Kungl. Maj ds befallningshavandes prövning ankomma,
huruvida nödbalkonger skola, på sätt ovan är sagt, anordnas utanför
de sovrum, vilka äro belägna högre än i andra våningen, bottenvåning
men ej källar- eller souterrainvåning därvid medräknad.
Därest byggnad, inrymmande hotell eller pensionat, är uppförd
med överbyggd gård, eller gården icke äger inkörsport av tillräcklig
storlek, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande, vare sig byggnaden är
belägen i stad eller på landet, om så prövas nödigt, likaledes föreskriva,
att nödbalkonger skola anbringas framför övervåningar, som
vetta åt gårdssida.
Nödbalkong, som bör hava fri gångbana av minst 50 centimeters
bredd och skyddsvärn om minst 80 centimeters höjd, skall vara utrustad
med fastsittande stegförbindelse till nedanför varande nödbalkong eller
till marken, skolande, i händelse balkong är gemensam för flera än två
rum, minst två särskilda sådana stegförbindelser anordnas med lämpligt
avstånd sins emellan. Balkongstege får ej anbringas framför nedanom
varande fönsters öppning.
Stegförbindelsen bör om möjligt anordnas så, att nedstigandet kan
äga rum mellan denna och väggen.
§ 20.
Förstugor, korridorer, trappor, nödbalkonger m. m., som komma
till bruk vid byggnads utrymning, må icke efter mörkrets inbrott vara
belamrade med reseflekter eller andra hindrande föremål.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
Skjutdörrar få icke anbringas i korridorer eller liknande passager.
Roterande svängdörrar må i hotell eller pensionat förekomma allenast
med det förbehåll, att i närheten finnes ännu en städse användbar
utgång. Sådana svängdörrar skola kunna lätt sammanslås eller vara
så inrättade, att deras vingar vid en plötslig tillströmning av människor
automatiskt hopfällas.
Dörrförhängen i hallar, korridorer och övriga områden, som tjäna
till byggnadens utrymmande, skola vara lätt rörliga förmedelst uppfästning
i stora ringar på glidstång. De få icke nå golvplanet och må ej
upphängas så, att de dölja de anslag och anvisningar, som i denna
stadga föreskrivas.
d. Uppvärmning.
§ 21.
I hotell eller pensionat skola skorstenar och eldstäder med därtill
hörande rör och pipor på mot eldfara betryggande sätt skiljas från trävirke,
och må invid rör och pipor lätt antändbara föremål icke anhopas.
Eldstad må icke inrättas annorstädes än omedelbart invid murad rökkanal,
och skall kamin vara uppställd å stadig plåt, vilken bör anordnas
med uppvikt, 5 centimeter hög kant och vara framspringande framför
eldstadsluckan så mycket, att möjligen utfallande bränsle där uppfångas.
Kamin, som anbragts i korridor eller å annat ställe, som vid
byggnadens utrymmande passeras, skall omgivas av metallräcke av den
styrka och fasthet, att det lämnar nödigt skydd mot fara för kaminens
omkullstötning.
Vid eldning i kakelugn skall framför eldstadsöppningen finnas anbragt
ett hela öppningen täckande, finmaskigt skyddsgaller, och skall
golvet nedanför eldstaden vara belagt med brandsäkert skydd, som ej
må täckas med matta eller belamras med lätt antändbara föremål. Sådana
må ej heller uppställas nära eldstadsöppningen och i varje fall ej
närmare densamma än 1 meter.
Kakelugnsinsats med utbyggt bränslemagasin må i hotell eller pensionat
icke användas.
Kok- eller värmeapparat, både fast och flyttbar, skall vid begagnandet
vara iippställd på särskilt anordnat obrännbart underlag och på
tillräckligt avstånd från brännbara föremål.
Därest eldfarliga oljor eller denaturerad sprit förvaras inom byggnaden,
skola för sådant ändamål användas täta, väl tillslutna, av metall
förfärdigade kärl.
13
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 80.
Åstadkommes rummens uppvärmning genom ledning från värmecentral,
skola pannrum och bränsleförråd anordnas i åtminstone brandhärdigt
skyddade rum.
e. Sotning.
§ 22.
I stad, köping och eljest å plats, där brandstadgan för rikets städer
vunnit tillämpning, galle beträffande sotning vad i brandstadgan
och vederbörande brandordning är föreskrivet.
På landet å ort, där berörda stadga icke tillämpas, skola till efterrättelse
för innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat
gälla följande bestämmelser.
Sotning skall genom yrkesbildad skorstensfejare på föranstaltande
av innehavaren eller föreståndaren verkställas
för rökgång från spisel minst en gång var annan månad,
» d » annan eldstad minst en gång om året.
Under sotning av rökgång från eldstad inbegripes sotning och rengöring
av själva eldstaden, och skola vid sotning av rökgångar dit
ledande, till kamin eller järnspisel hörande plåtrör samtidigt av skorstensfejare
löstagas, rensas och därefter iordningställas ävensom befintliga
rökhuvar befrias från sot.
Vid sotning undersöke skorstensfejaren noga, huruvida å eldstad,
mur, rör, skorsten eller dylikt finnes felaktighet, som kan innebära eldfara,
och åligger det skorstensfejaren i sådant fall att genast därom
underrätta innehavaren av eller föreståndaren för hotellet eller pensionatet
samt om felets beskaffenhet göra anteckning i den liggare, varom
i § 31 stadgas, och där i varje fall skall anmärkas, att sotning verkställts.
Felaktighet, varom nu är sagt, skall genom innehavarens eller föreståndarens
försorg utan dröjsmål avhjälpas.
f. Belysning.
§ 23.
Till belysning må inom hotell eller pensionat icke användas eldfarliga
oljor av första klass, ej heller sprit.
Förutom elektrisk belysning och gasbelysning må i sovrum användas
endast hänglampor för olja samt stearinbelysning.
Hänglampor skola uppfästas säkert och brännbara föremål hållas
därifrån avlägsna ovantill minst 1 meter och undertill samt vid sidan
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
minst 25 centimeter, över hänglampa bör finnas värmefångare av
obrännbart material av vid pass 10 centimeter i tvärmätt.
Anläggning för genererande av gas må icke finnas inom byggnad,
inrymmande hotell eller pensionat, ej heller må accnmulator för gas där
förvaras.
Gasmätare får ej uppställas under trappa. Rörliga gasarmar må ej
användas.
§ 24.
När mörker inträtt, skall inom hotell och pensionat i förstugor,
korridorer, trappor och övriga områden, som tjäna till byggnadens
utrymmande, finnas i oiärgat glas tänd nödbelysning av en ljusstyrka,
som i varje nödlampa ej må understiga 3 4 normalljus (motsvarande ett
så kallat teaterljus), och skola dessa lampor, så vitt möjligt, anbringas
så, att, sedan nödbelysningen vid mörkrets inträde tänts, man kan från
en lampa se ljuset från en annan åt vardera sidan. Å vägg, där vitt
nödljus anbringas, skall vid pass 1,50 meter över golvplanet på vit botten
i oljefärg inom fyrkantig högröd ram målas likaledes i högröd färg
ordet Utgång (Reservutgång), och därunder en pil med spetsen i riktning
mot utgången. Leder åt ömse håll utgång, målas inom inramningen
ordet Utgångar (Utgång- Reservutgång, Reservutgångar), och därunder på
samma linje två pilar, vända med spetsarna från varandra. Anslagsskylten
bör hålla minst 400 millimeter i längd och minst 300 millimeter
i bredd (höjd), bokstavsskriften 30 millimeter i höjd, pilen (pilarna) 150
(300) millimeter i längd samt ramen 20 millimeter i bredd; skolande
ramen anbringas så, att dess ytterkant kommer på 20 millimeters avstånd
från den vita bottens kanter.
Omedelbart invid trappnedgång skall vid mörker städse lysa nödljus
i rött genomfärgat glas, som tillåter ljus av 5 4 normalljusstyrka att
under vanliga förhållanden synas på ett avstånd av 20 meter. Å vägg,
där rött nödljus anbringas, skall vid pass 1,50 meter över golvplanet på
vitt, i oljefärg utfört fyrkantigt bottenplan av 15x15 centimeters storlek
målas i högröd oljefärg en cirkelformig yta av 6 centimeter i diameter,
vilken på ett avstånd av 1 centimeter från periferien omgives av en
likaledes i högröd oljefärg målad koncentrisk ring av 1 centimeter
i bredd.
För nödbelysning må användas endast stearinljus, rovoljelampor
eller elektrisk belysning, härflytande ur annan stam än övrig elektrisk
belysning, och skall, där elektrisk nödbelysning brukas, reservanordning
inrättas, som tillåter belysning även i det fall, att avbrott i den normala
strömtillförseln av någon anledning uppkommer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
15
g. Alarmnnordning och säkerhetsåtgärder i övrigt.
§ 25.
För eldfaras samtidiga tillkännagivande inom alla delar av hotell eller
pensionat skall finnas anordning för klämtning å så kallad enslagsklocka
av erforderlig ljudstyrka och med en klang, som skarpt skilier
sig från all annan i byggnaden befintlig signal anordning. Sådan klocka
anbringas å varje ställe, där det för ändamålet kräves.
Erfordras flera klockor, skola de vara inbördes förenade genom ledning,
så att alla klockorna kunna samtidigt igångsättas. År alarmanordningen
elektrisk, skola de kontakter, förmedelst vilka alarmering framkallas,
vara så konstruerade, att klockorna, sedan kontakten tillslagits,
oavbrutet signalera, till dess kontakten åter frånslås. Dessa kontakter
skola vara så skyddade, att missbruk förebygges, utan att deras skyndsamma
användande vid förefallande behov hindras.
§ 26.
Inom hotell eller pensionat skall i varje våning å plats i omedelbar
närhet av en var utav de för utrymning avsedda utgångar eller trappnedgångar
finnas en ständigt brukbar, vattenfylld assuransspruta om
minst 25 liters rymd, försedd med lock.
§ 27.
På den i § 26 angivna plats skall uppställas jämväl övrig till omedelbart
bruk i första hand föreskriven eldsläckningsmateriel ävensom
anbringas ledning till alarmanordning och till röklucka, och skall genom
på väggen målat anslag utmärkas, för vilka anordningar och redskap
plats där är bestämd.
§ 28.
Inom hotell eller pensionat, där utrymningstrapporna med omfattningsväggar
icke äro brandsäkra, skall i varje sovrum, så framt det är
beläget högre än i bottenvåningen och antingen saknar nödbalkong eller
i förhållande till trappnedgångarna icke har det läge, som i § 11 första
stycket förutsättes, ständigt finnas upphängd och färdig till användning
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
en livräddningslina, försedd med bromsinrättning och livbälten, allt av
lämplig konstruktion, Kungl. Maj:ts befallningskavande likväl obetaget
att, där med hänsyn till byggnadssättet så prövas nödigt, föreskriva anbringande
av livräddningslina jämväl i rum, som i förhållande till trappnedgångarna
har det läge, som i § 11 första stycket förutsattes.
§ 29.
Genom av Kungl. Maj:ts befallningshavande utfärdat tryckt anslag,
avfattat på svenska och, i den mån så prövas nödigt, även på tyska,
franska och engelska språken, vilket anslag anslås i varje resanderum,
skall gäst anmanas att vid inflyttningen utan dröjsmål förskaffa
sig säker kännedom om de inom hotellet eller pensionatet befintliga
trappnedgångar och andra anordningar för byggnadens utrymmande
vid eldfara.
Likaledes skola genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg
i enlighet med vid denna stadga fogat formulär tryckas ordningsföreskrifter
rörande försiktighetsmått vid hanterande av eld och eldfarliga
ämnen m. m., vilka föreskrifter skola genom vederbörande polismyndighets
försorg i erforderligt antal exemplar tillhandahållas innehavare av
eller föreståndare för hotell eller pensionat med förständigande att emot
skriftligt erkännande utdela dem till varje inom hotellet eller pensionatet
anställd person vid befattningens tillträde.
h. Tillsyn å säkerhetsanordningar.
§ 30.
Hotell och pensionat skola minst två gånger årligen på förut ej
tillkännagiven tid besiktigas av polismyndigheten i orten till utrönande,
huruvida de i eller enligt denna avdelning meddelade föreskrifter äro i
behörig ordning iakttagna. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas
åt det skick, vari dörrars mekaniska stängningsanordning, alarmanordning,
inom byggnaden använd nödbelysning och eldsläckningsmateriel samt
livräddningslinor befinna sig. Där så prövas nödigt, må polismyndigheten
vid dylik besiktning anlita biträde av sakkunnig person.
Ersättning för resa, om sådan för besiktningen erfordras, utgår
med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande, och
betalas av hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare, vilken
jämväl har att enligt samma myndighets bestämmande gälda gottgörelse,
där sådan kommer i fråga, för biträde av sakkunnig, varom nyss är sagt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
17
Särskild besiktning å elektriska ljus-, kraft- och alarmledningar
med tillhörande anordningar inom hotell och pensionat skall på innehavarens
eller föreståndarens föranstaltande en gång vart år verkställas
av sakkunnig, opartisk person, och skall intyg anskaffas såväl om den
verkställda besiktningen som därom, att anmärkta bristfälligheter avhjälpts
inom åtta dagar efter besiktningen.
Om besiktnings verkställande och vad därvid anmärkts har förrättningsman
att göra anteckning uti den i § 31 föreskrivna liggare.
§ 31.
1. Inom hotell och pensionat skall enligt vid denna stadga fogat
formulär föras en av Kungl. Maj:ts befallningshavande anskaffad liggare
för anteckning om de i §§ 22 och 30 föreskrivna sotningar och besiktningar.
Denna liggare, som skall hållas för en var tillgänglig, skall genom
polismyndighetens i orten försorg en gång årligen uppvisas för Kungl.
Maj:ts befallningshavande, som därom tecknar bevis i liggaren.
2. Anmälan angående försummad efterlevnad av de säkerhetsföreskrifter,
som i eller enligt denna avdelning äro givna för hotell och
pensionat, må göras hos Kungl. Maj:ts befallningshavande och skola
därvid uppgivas de skäl och bevis, som för styrkande av anmälans befogenhet
må förefinnas, ävensom anmälarens namn, titel eller yrke samt
postadress.
i. Om vissa undantag från i denna avdelning meddelade bestämmelser.
§ 32.
Vad här ovan i § 8 första och andra stycket, § 9, § 10 andra och
tredje styckena, samt §§ 11, 12, 13, 14, 15, 17, 19, 24, 25 och 27
stadgas skall icke äga tillämpning å hotell eller pensionat, som är avsett
att samtidigt härbergera högst femton gäster och innehåller högst åtta
därför avsedda rum samt är inrymt antingen i byggnad om högst två
våningar, bottenvåning men ej källar- eller souterrainvåning därvid medräknad,
eller, där byggnaden är uppförd i mera än två våningar, i
allenast de två lägsta våningarna eller delar därav. I fråga om hotell
eller pensionat, varom nu är sagt, har Kungl. Maj:ts befallningshavande
att, oberoende av förenämnda stadganden, med ledning av förslag, varom
i § 2 mom. 2 förmäles, föreskriva vidtagande av de åtgärder, som till
skydd mot eldfara kunna anses erforderliga.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 65 käft. (Nr 80.)
3
18
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
§ 33.
Där i något fall byggnads belägenhet eller beskaffenhet, de för innevarande
personers skydd mot eldfara vidtagna anstalter, organisationen
av brandväsendet på platsen eller andra särskilda omständigheter må
anses föranleda, att i fråga om hotell eller pensionat jämkning i ett
eller annat avseende prövas skäligen kunna medgivas beträffande i denna
avdelning meddelade bestämmelser, utan att därigenom möjligheten till
räddning av människoliv vid eldfara avsevärt äventyras, må Kung! Maj:ts
befallningshavande på särskild därom gjord framställning, efter sakkunnig
persons eller myndighets hörande, i sammanhang med meddelande av
tillstånd till rörelsens drivande eller sedermera bevilja sådan jämkning.
Avdelning III.
Om kontroll över resande.
§ 34.
Då resande anlänt till hotell eller pensionat, skall innehavaren eller
föreståndaren omedelbart av fordra honom uppgift om fullständigt namn,
yrke eller titel samt födelseort och hemort. År den resande utlänning,
skall uppgift om hans nationalitet och födelsetid samt den ort inom eller
utom riket, varest han senast uppehållit sig, jämväl avfordras honom.
Innan utlänning avreser från hotell eller pensionat, skall innehavaren
eller föreståndaren tillika avfordra honom uppgift om den ort, till vilken
han närmast ämnar begiva sig.
De uppgifter, om vilka nu är sagt, skola av den resande med tydlig
handstil inskrivas i en därför avsedd liggare. I denna liggare skall
hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare jämväl anteckna
dagen för den resandes ankomst och avresa. Användas å hotell eller
pensionat för nu omförmälda ändamål på en gång flera liggare, skola
dessa numreras samt uppgift om antalet ingivas till närmaste polismyndighet.
Liggare, varom nu är sagt, skall föras med noggrannhet och omsorgsfullt
förvaras. Sådan liggare skall på anfordran hållas tillgänglig
för närmaste polismyndighet och skall, därest rörelsen upphör, till polismyndigheten
överlämnas.
§ 35.
Inom tolv timmar efter resandes ankomst till hotell eller pensionat
skall genom innehavarens eller föreståndarens försorg skriftlig anmälan
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 80.
19
därom, upptagande de av den resande om sig lämnade uppgifter, ingivas
eller insändas till närmaste polismyndighet. Anmälan om utlännings
avresa från hotell eller pensionat jämte uppgift om den ort, dit han uppgivit
sig närmast avresa, skall av innehavaren eller föreståndaren ingivas
eller insändas till polismyndigheten om möjligt så tidigt, att nämnda anmälan
kommer denna myndighet till hända inom tolv timmar efter det
den resande lämnat hotellet eller pensionatet.
§ 36.
Vägrar resande att om sig lämna uppgifter i enlighet med ovan
givna bestämmelser, eller finnes anledning antaga, att av resande om
sig lämnade uppgifter icke äro med verkliga förhållandet överensstämmande,
vare innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat
pliktig att ofördröjligen därom göra anmälan hos närmaste polismyndighet.
§ 37.
Formulär till blanketter för liggare, varom i § 34 förmäles, samt
till de i § 35 föreskrivna anmälningar finnas fogade vid denna stadga.
Sådana blanketter skola hos vederbörande polismyndigheter utan avgift
tillhandahållas.
Avdelning IV.
Allmänna bestämmelser.
§ 38.
Driver någon hotell- eller pensionatrörelse utan att hava därtill erhållit
behörigt tillstånd, där sådant enligt denna stadga erfordras, straffes
med böter från och med 50 till och med 500 kronor.
Uraktlåtes anmälan, varom i § 4 sägs, vare straffet böter högst 200
kronor.
§ 39.
Den, som utan att därtill hava erhållit behörigt medgivande, flyttar
av honom med vederbörligt tillstånd bedriven hotell- eller pensionatrörelse
till annan lägenhet, straffes med böter högst 200 kronor.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
§ 40.
1. Upplåtes inom hotell eller pensionat till resande eller annan
mot eller utan betalning rum eller nattläger i strid mot bestämmelserna
i §§ 7 och 16 här ovan,
eller hållas ej de i § 8 sista stycket och § 20 första stycket avsedda
utrymmen fria, på sätt där är stadgat, eller förvaras lätt antändbart
ämne å plats, där förvaring av sådant ämne enligt § 8 är förbjuden,
eller iakttages ej vad i § 21, § 22 tredje och femte stycket samt
§§ 23 och 24 här ovan är föreskrivet,
eller varda föreskrivna brand- eller livräddningsredskap eller mekaniska
anordningar för dörrars självstängning eller för alarmering icke
vidmakthållna eller härutinnan anmärkta brister icke avhjälpta inom åtta
dagar från det tillsägelse därom givits av vederbörande besiktningsman
eller polismyndighet,
straffes innehavaren eller föreståndaren med böter högst 500 kronor.
2. Därest det på grund av åtagande eller annorledes ankommer
på ägare av fastighet, vari hotell eller pensionat är inrymt, att helt eller
delvis ansvara för iakttagandet av i mom. 1 tredje stycket avsedda föreskrifter
eller vidmakthållandet eller reparerandet av förberörda redskap
samt stängnings- och alarmeringsanordningar, skall fastighetsägaren vid
försummelse härutinnan vara underkastad det ansvar, som eljest enligt
mom. 1 är stadgat för hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare.
§ 41.
Uraktlåter innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat
att fullgöra skyldighet, som enligt avdelning III i denna stadga åligger
honom, straffes med böter högst 200 kronor.
§ 42.
Resande, som vid meddelande av uppgift, varom i avdelning III
i denna stadga sägs, mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes, där ej jämlikt allmän lag eller särskild författning eljest ansvar
därå följer, med böter högst 500 kronor.
§ 43.
Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som
omförmäles i denna stadga, fortsätter samma förseelse, skall, när han
21
Kungl. Maj;is Nåd. Proposition Nr SO.
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning delgivits
fällas till särskilt ansvar.
§ 44.
Förseelse, som här ovan omförmäles, åtalas av allmän åklagare,
i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol
samt å landet vid allmän domstol.
§ 45.
Av böter, som enligt denna stadga ådömas, tillfaller hälften kronan
och hälften åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften av
åklagarens andel.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.
§ 46.
Har innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, däri
rörelse drives på grund av tillstånd, varom i § 2 sägs, blivit upprepade
gånger fälld till ansvar för förseelse mot de i eller enligt denna
stadga meddelade bestämmelser eller visar han grov vårdslöshet i efterkommandet
av vad enligt denna stadga eller på grund av densamma
utfärdade föreskrifter är till skydd för människoliv emot eldfara föreskrivet
eller finnes han eljest icke lämplig att vidare förestå rörelsen,
må han kunna av Kungl. Majrts befallningshavande skiljas från rörelsens
fortsatta utövande.
Den, som i enlighet med vad i § 4 sägs utövar hotell- eller pensionatrörelse
i byggnad eller lägenhet, som i sistnämnda paragraf avses,
kan, där sådant för upprätthållande av allmän ordning, säkerhet eller
sedlighet synes nödigt, efter anmälan av vederbörande polismyndighet
av Kungl. Majrts befallningshavande vid vite förbjudas att vidare utöva
rörelse, varom nu är sagt.
§ 47.
Klagan över Kungl. Majrts befallningshavandes beslut, varigenom
ansökan om tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse avslagits,
eller varigenom innehavare av eller föreståndare för hotell eller
pensionat skilts från rörelsens fortsatta utövande eller jämlikt § 46
andra stycket förbjudits vidare utöva sin rörelse, må föras hos Kungl.
Majrt genom besvär, vilka skola ingivas till civildepartementet inom tid,
som för fullföljande av besvär i ekonomi- och politimål är stadgat.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
Över föreläggande eller förbud, varom i § 5 sägs, må klagan icke
föras.
§ 48.
Med polismyndighet avses i denna författning å landet kronofogde
och länsman samt i stad magistrat eller stadsstyrelse, poliskammare, polismästare
eller stadsfiskal, så ock, såvitt angår föreskrifterna i avdelning
III här ovan, i stad chef för detektiv polisavdelning och, beträffande
såväl land'' som stad, annan myndighet eller person, vilken av Kungl.
Maj:ts befallningshavande särskilt förordnats att mottaga anmälningar,
varom i nämnda avdelning stadgas.
Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1918.
Innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, vilket
redan då är i drift och ej är sådant, som i § 4 avses, åligger, så framt
han vill fortsätta rörelsen, att ofördröjligen och senast inom 30 dagar
därefter göra ansökning enligt § 2 mom. 1, därvid han jämväl har att
förete de under a) och d) i nämnda mom. omförmälda intyg.
Sedermera har han, under samma förutsättning, att hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande styrka:
dels inom utgången av år 1918, att han, i den mån sådant jämlikt
denna stadga honom åligger, infört de anordningar, varom stadgas i §§
15, 17 samt 23—28,
dels ock inom utgången av år 1922, med företeende av de i § 2
mom. 1 b) och c) föreskrivna handlingar, att hotellet eller pensionatet
är i allt övrigt inrättat enligt de i eller enligt denna stadga meddelade
bestämmelser.
Den, som då denna stadga träder i kraft driver däri avsedd rörelse
i byggnad eller lägenhet, varom förmäles i § 4, har att ofördröjligen
och senast inom 30 dagar därefter hos närmaste polismyndighet göra
anmälan om rörelsens utövande vid ansvar för uraktlåtenhet härutinnan
som i § 38 andra stycket sägs.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
23
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
februari 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Den 31 december 1915 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att
genom tillkallade sakkunniga personer låta utreda frågan om behövliga
brandskyddsföreskrifter för byggnader och lägenheter, använda såsom
offentliga samlingslokaler eller för drivande av hotell- eller pensionatrörelse
eller dylikt. Med anledning härav tillkallade jag numera t. f.
landshövdingen Herman Udden, brandkaptenen Carl Gustaf Borgenstierna,
förste inspektören i brandförsäkringsaktiebolaget Skandia Karl Thorngren
och hotelldirektören K. N. Wallin att såsom sakkunniga inom departementet
biträda vid berörda utredning. De sakkunniga, vilkas arbeten
ledas av t. f. landshövdingen Udden såsom ordförande, hava med skrivelse
den 31 augusti 1916 såsom första resultat av dessa arbeten överlämnat
ett förslag till stadga om hotell och pensionat. Innehållet av detta
förslag torde jag i det följande få närmare beröra.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
Vidare har chefen för generalstaben i skrivelse till chefen för lantförsvarsdepartementet
hemställt om åtgärders vidtagande för åstadkommande
av lagstiftning angående villkor för utövande av hotellrörelse
och därmed likartad verksamhet, vilken lagstiftning tillika enligt generalstabschefens
åsikt borde innehålla föreskrifter om skyldighet för resande,
särskilt utlänningar, att om sig lämna vissa uppgifter att tillställas
polismyndigheterna. Generalstabschefen har härvid framhållit
huvudsakligen, att noggrann kontroll över resande och särskilt över
inom riket sig uppehållande utlänningar vore en nödvändig förutsättning
för att vederbörande myndigheter skulle kunna erhålla kännedom om
förekomsten av misstänkta element bland de resande samt verksamt
motarbeta och förekomma förräderi-, spioneri- och andra för rikets säkerhet
vådliga brott, att en sådan kontroll vore möjlig allenast genom
samverkan mellan myndigheterna och de personer, vilka tillhandahölle
bostad åt resande, speciellt hotellvärdarna, samt att ett dylikt samarbete
kunde åstadkommas endast under förutsättning, att för utövandet av
hotell- och därmed likartad rörelse komme att erfordras myndighets tillstånd,
vilket då naturligen icke borde meddelas personer, som kunde
anses sakna vilja eller förmåga att med myndigheterna samverka för
nyss angivna ändamål. Generalstabschefen har tillika framhållit, att
genom den av honom ifrågasatta lagstiftningen jämväl allmän ordning,
säkerhet och sedlighet syntes komma att främjas. Chefen för lantförsvarsdepartementet
har till mig överlämnat generalstabschefens berörda
skrivelse för den åtgärd, vartill densamma kunde anses böra föranleda.
Till följd av från civildepartementet utfärdat cirkulär hava överståthållarämbetet
ävensom Kung! Maj:ts befallningshavande i länen avgivit
underdåniga utlåtanden såväl över det av de sakkunniga upprättade förslaget
till stadga om hotell och pensionat som ock över generalstabschefens
förenämnda framställning. Kungl. Maj:ts befallningshavande hava därvid
tillika överlämnat yttranden från polismyndigheter på landsbygden och i
städerna ävensom, så vitt angår de sakkunnigas förslag, från byggnadsoch
brandnämnder samt ledare av brandväsendet å orter med ordnat
brandväsende. Föreståndaren för tekniska högskolans material pro vningsanstalt
ävensom av svenska teknologföreningens styrelse tillsatta kommitterade
hava avgivit infordrade utlåtanden över viss del av de sakkunnigas
förslag. Ägare eller innehavare av hotell och pensionat i riket
hava även erhållit tillfälle att yttra sig över de sakkunnigas berörda
stadgeförslag, av vilket tillfälle de emellertid begagnat sig i synnerligen
ringa utsträckning. Däremot har nämnda stadgeförslag föranlett styrelsen
för Sveriges centrala hotell- och restaurantförening ävensom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
25
styrelsen för föreningen Stockholms pensioner och inackorderingshem
att till mig ingiva var sin skrift i ämnet.
Att en reglering av hotell- och pensionatrörelsen genom lagstiftning
är i hög grad av behovet påkallad synes mig icke vara tvivel underkastat.
Beträffande till en början önskvärdheten av Brandskyddsföreskrifter
för de lokaler, i vilka dylik rörelse utövas, torde jag kunna inskränka
mig till att hänvisa till mitt yttrande i detta ämne till statsrådsprotokollet
den 31 december 1915, vilket yttrande jämväl återfinnes i inledningen
till de av de sakkxmniga vid deras berörda förslag fogade
motiven. Jag vill emellertid här endast anmärka, att behövligheten av
dylika föreskrifter bekräftats av erfarenheterna från vissa under senare
tid inträffade hotelleldsvådor, samt att behovet av lagstiftning i ämnet
icke ifrågasatts av någon bland de i ärendet hörda myndigheter eller
korporationer.
Vad härefter vidkommer de av chefen för generalstaben i hans omförmälda
skrivelse framhållna synpunkter, skulle givetvis ett stadgande,
varigenom rätten att utöva hotell- eller pensionatrörelse göres beroende
av tillstånd från myndighets sida, innebära en väsentlig inskränkning i
den näringsfrihet, som för närvarande råder på detta område. A andra
sidan må framhållas, att avsikten med ett sådant stadgande ju icke är
att på något sätt lägga hinder i vägen för välfrejdade och laglydiga personer
att genom idkande av dylik rörelse söka sin utkomst, utan allenast
att från sådan rörelses utövande avstänga personer, vilkas drivande av
hotell- eller pensionatrörelse på goda skäl kan sägas utgöra en fara för
allmän ordning, säkerhet och sedlighet. I likhet med chefen för generalstaben
hyser jag den bestämda uppfattning, att en verksam kontroll
över resande icke kan komma till stånd, därest icke myndigheterna äga
möjlighet att förhindra personer av sistnämnda slag från drivande av
rörelse, varom nu är fråga. Att en dylik kontroll, särskilt över utlänningar
i riket, bliver genomförd, är enligt min mening ett statsintresse
av stor vikt. Åven de sakkunniga hava vid utarbetandet av sitt stadgeförslag
kommit till den övertygelse, att ett bland de främsta villkoren
för ledandet av hotell- och pensionatrörelsen i rätt riktning är, att dess
utövande icke står öppet för vem som helst, varför de i förslaget också
upptagit ett stadgande om koncession såsom villkor för drivande av
dylik rörelse. Med hänsyn till nu berörda förhållanden har jag kommit
till den uppfattning, att en inskränkning av näringsfriheten på
förevarande område är av behovet påkallad och kommer att medföra
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 65 höft. (Nr 80.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
avsevärda fördelar, under det att för lojala näringsidkare några olägenheter
därav näppeligen torde behöva befaras. Jag ber ock att i detta
sammanhang få meddela, att de av chefen för generalstaben och de
sakkunniga i nu angivna hänseende framhållna synpunkter tillvunnit sig
så gott som enhällig anslutning från Kungl. Maj:ts befallningshavandes
samt underordnade polismyndigheters sida.
Det synes emellertid icke nödvändigt eller ens lämpligt att utan
någon som helst inskränkning införa koncessionstvång för rörelse, varom
nu är sagt. Där dylik rörelse drives i byggnad eller lägenhet, innehållande
endast ett fåtal för gästers härbärgerande avsedda rum, synes
man utan olägenhet kunna åtnöjas med ett stadgande, att anmälan om
rörelsens idkande skall göras hos närmaste polismyndighet, innan verksamheten
börjas. För en dylik anordning talar jämväl den omständigheten
att, på sätt jag i annat sammanhang får tillfälle att närmare
omnämna, dessa smålägenheter äro avsedda att undantagas från de i
förslaget intagna brandskyddsföreskrifter, varför den undersökning av
för hotell- eller pensionatrörelse avsedd lägenhet, som i samband med
koncessionsförfarandet enligt § 2 i förslaget är föreskriven, för ifrågavarande
smålägenheter icke synes erforderlig. Genom föreskrift om anmälan
hos polismyndighet före verksamhetens början torde man i
fråga om uti omförmälda smålägenheter bedriven rörelse hava vunnit
nödig garanti för att den kontroll, som i olika avseenden må finnas beträffande
dylik rörelse erforderlig, verkligen kommer till stånd. I § 4
i föreliggande förslag hava intagits stadganden i nu antydd riktning.
Do byggnader eller lägenheter, i avseende å vilka nämnda stadganden
äro avsedda att tillämpas, hava ansetts lämpligen kunna utgöras av sådana,
vilka innehålla högst fyra för gästers härbärgerande avsedda rum.
För undvikande av missförstånd har ansetts böra uttryckligen framhållas,
att ifrågavarande paragraf icke har avseende å sådana smålägenheter,
vilka allenast utgöra en del av hotell eller pensionat av större omfattning.
Om det, på sätt jag håller före, kan anses klart, att hotell- och
pensionatrörelsen bör göras till föremål för reglering genom lagstiftning
samt att därvid såväl de intressen, som varit bestämmande för de inom
departementet tillkallade sakkunnigas arbeten, så vitt desamma hittills
förts till slut, som ock de synpunkter, vilka legat till grund för generalstabschefens
förenämnda framställning, höra vinna avseende, har man
att träffa avgörande om den form, i vilken denna lagstiftning bör framträda.
Att de brandskyddsföreskrifter, om vilka i en dylik lagstiftning
bliver fråga, icke kunna tänkas upptagna i en reviderad byggnads- eller
brandstadga, har jag framhållit i mitt anförande till statsrådsprotokollet
27
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.
den 31 december 1915. Någon annan författning, i vilken dylika föreskrifter
lämpligen kunna inarbetas, torde ej heller förefinnas, varav lärer
följa, att dessa bestämmelser böra upptagas i en särskild stadga.
De föreskrifter, vilka för tillgodoseende av de i generalstabscliefens
skrivelse framhållna synpunkter synas böra komma till stånd, kunna
enligt min mening icke heller lämpligen intagas i någon redan befintlig
författning. Väl har från några håll ifrågasatts, huruvida icke bestämmelserna
om tillstånd från myndighet såsom .villkor för rätt att driva
hotell- eller pensionatrörelse samt om de kvalifikationer, vilka för erhållande
av sådant tillstånd vore erforderliga, lämpligen borde erhålla plats i nådiga
förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864. Jag kan
emellertid icke ansluta mig till denna mening. Det vill nämligen synas,
som om dessa bestämmelser hava sin naturliga plats tillsammans med
övriga föreskrifter om hotell- och pensionatrörelse. Med hänsyn till nu
anförda förhållanden har jag tagit i övervägande, huruvida ej för vinnande
av överskådlighet och enhet i framställningen de bestämmelser,
varom i det föregående varit fråga, lämpligen böra sammanställas i en
gemensam stadga angående hotell- och pensionatrörelse. I fråga härom
erinrar jag, att, såsom jag redan nämnt, de sakkunniga i sitt förslagtill
stadga upptagit en bestämmelse, varigenom rätten att utöva hotelleller
pensionatrörelse göres beroende av tillstånd från offentlig myndighet,
samt sålunda i nämnda förslag tillgodosett ett av generalstabschefen
framhållet önskemål. Vidare kan anmärkas, att såväl de sakkunnigas
förslag till brandskyddsföreskrifter som generalstabschefens i förenämnda
skrivelse framförda önskemål enligt min mening med nödvändighet för
sitt praktiska genomförande kräva, att en tillfredsställande definition å
begreppet hotell- och pensionatrörelse i lagstiftningen kommer till stånd.
Det har därför synts mig, som om ur lagstiftningsteknisk synpunkt betänkligheter
knappast borde möta mot en i underavdelningar uppdelad
stadga, vari dels fastställes vad med hotell- eller pensionatrörelse förstås
samt under vilka villkor sådan rörelse må utövas, dels vidare meddelas
lämpliga föreskrifter i syfte att bereda skydd mot eldfara beträffande de
lokaler, som äro avsedda för drivande av dylik rörelse, samt möjliggöra
erforderlig kontroll över de personer, som i dessa lokaler mottagas till
härbärgerande, dels ock slutligen upptagas behövliga allmänna föreskrifter,
ansvarsbestämmelser m. m. Förslag till en dylik stadga har
inom civildepartementet utarbetats, därvid i fråga om brandskyddsföreskrifter
de sakkunnigas förslag i allt väsentligt lagts till grund för de
i stadgeförslaget upptagna bestämmelser. Benämningen å författningen
i fråga har ansetts böra bliva stadga angående hotell- och pensionatrörelse.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
Jag övergår nu till behandlingen av de särskilda paragraferna i
nämnda inom civildepartementet utarbetade författnings förslag, därvid
jag, i den mån dessa reglera av de sakkunniga behandlade frågor, får
tillfälle att angiva de avvikelser, som av mig ansetts böra göras från
de sakkunnigas förslag, till vilket jag för motsvarande delar av den
följande framställningen hänvisar.
§ I
De
sakkunniga hava uti § 1 i sitt förslag lämnat definition på begreppen
hotell och pensionat. Mot denna definition har från ett stort antal av de
i ärendet hörda myndigheterna riktats den anmärkning, att det syntes
oegentligt, att en byggnads eller lägenhets egenskap av hotell eller pensionat
och därav följande inordnande under stadgeförslagets föreskrifter
i allmänhet i första hand gjorts beroende av den omständighet, att vederbörande
innehavare av eller föreståndare för rörelsen själv tilldelat byggnaden
eller lägenheten sådan benämning. Där så ej vore fallet, erfordrades
i regel från myndighets sida ett särskilt förfarande för att bringa byggnaden
eller lägenheten in under stadgans föreskrifter. Detta syntes innebära
en mindre lämplig metod att lösa frågan om stadgans tillämpningsområde.
Den kritik, som sålunda förekommit, synes mig icke sakna fog.
Avgörande för frågan, huruvida en byggnad eller lägenhet är att hänföra
till hotell eller pensionat eller icke, lärer väl böra vara beskaffenheten
av den rörelse, som i byggnaden eller lägenheten drives. Det
synes därför ändamålsenligast att först söka definiera begreppet hotelleller
pensionatrörelse, varefter bestämmandet av begreppen hotell och
pensionat icke lärer erbjuda någon svårighet. Att fastslå en dylik definition
torde jämväl, såsom jag redan framhållit, vara nödvändigt, och
detta bland annat av det skäl, att man därförutan svårligen lärer kunna
meddela tillfredsställande föreskrifter rörande tillstånd till drivande av
rörelse, varom nu är fråga.
Att i förevarande avseende skilja emellan hotellrörelse, å ena, och
pensionatrörelse, å andra sidan, synes mig emellertid icke erforderligt
och skulle för övrigt möta avsevärda svårigheter. Dessa rörelser äro i
stort sett väsentligen likartade, åtminstone så till vida — och detta lärer
för nu förevarande lagstiftning vara det egentligen viktiga — som båda
avse att mot betalning bereda därav i behov varande personer, företrädesvis
resande, möblerad bostad. Någon mera ingående beskrivning
å verksamheten i fråga torde knappast erfordras för att någorlunda tillfredsställande
definiera den rörelse, som förevarande lagstiftning avser
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.
29
att reglera. I överenstämmelse med vad nu anförts har i § 1 i det
inom civildepartementet utarbetade stadgeförslaget intagits definition på
hotell- eller pensionatrörelse, formulerad huvudsakligen i enlighet med
vad sålunda antytts.
Beträffande den i samma paragraf föreslagna definitionen å hotell
och pensionat torde jag icke behöva närmare yttra mig. Genom densamma
lära samtliga de lokaler, vilka av de sakkunniga ansetts omedelbart
eller medelbart böra till hotell eller pensionat hänföras, falla inom
den nu föreslagna stadgans tillämpningsområde.
Med hänsyn därtill, att flerstädes i författnings förslaget talas om
resande i sådant sammanhang, att ett närmare fixerande av detta begrepp
kan synas önskvärt, har jag ansett lämpligt att i denna paragraf
lämna en definition därå. Det naturliga och från de synpunkter, generalstabschefen
gjort gällande, ändamålsenliga synes därvid vara att såsom
resande beteckna en var, medan han uppehåller sig å ort, där han
ej är mantalsskriven. Med hänsyn till önskvärdheten av noggrann kontroll
över utlänningar torde eu föreskrift, att utlänning alltid är att betrakta
såsom resande, jämväl vara på sin plats.
En omständighet, som i detta sammanhang måhända förtjänar att påpekas,
är att i våra universitetsstäder och stiftsstäder ett icke så obetydligt
antal personer torde hava sin utkomst av att mot betalning tillhandahålla
studerande ungdom möblerad bostad med eller utan förplägnad,
samt att med den av mig föreslagna definitionen å hotell- eller pensionatrörelse
den av sådana personer drivna verksamhet ofta skulle falla
under nu förevarande lagstiftnings tillämpningsområde. Om emellertid,
såsom jag har för avsikt att föreslå, mindre hotell och pensionat i ganska
stor utsträckning komma, somliga att helt och hållet, undantagas från
stadgans tillämpningsområde, utom i vad aDgår skyldighet för vederbörande
att göra anmälan om rörelsens början samt föreskrifterna om
kontroll över utlänningar, och andra att fritagas från att underkastas
vissa av de i stadgeförslaget intagna brandskyddsföreskrifter av mera
betungande natur, torde någon olägenhet härav icke vara att befara.
§ 1 i det inom civildepartementet utarbetade stadgeförslag innehåller
icke någon motsvarighet till § 1 mom. 3 i de sakkunnigas förslag.
Det synes mig nämligen icke lämpligt att, då någon stadga om
offentliga samlingslokaler ännu icke föreligger, i nu förevarande författningsförslag
hänvisa till vad i en blivande dylik stadga kan komma att
föreskrivas. I den mån hotell eller pensionat innehåller lokal, som, där
en dylik stadga kommer till stånd, enligt densamma må vara att hänföra
till offentliga samlingslokaler, torde väl föreskrifterna i samma
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
stadga utan vidare komma att tillämpas å dylik i hotell eller pensionat
inrymd lokal, där ej annat varder i sistnämnda författning stadgat.
§ 1 mom. 4 i de sakkunnigas förslag motsvaras i det nu föreliggande
författningsförslaget av en särskild paragraf, § 5. De skäl,
som förmått mig att först i en senare paragraf behandla frågan om
gästgiveriers förhållande till lagstiftningen om hotedl och pensionat, torde
jag tå anföra i sammanhang med redogörelsen för sistnämnda paragraf.
§ 2.
1. Detta moment skiljer sig från motsvarande moment i § 2 uti de
sakkunnigas förslag allenast i några detaljer av huvudsakligen formell
natur, för vilka någon särskild motivering icke lärer vara erforderlig.
Beträffande den föreslagna bestämmelsen, att hotell- eller pensionatrörelse
i allmänhet icke må utövas utan tillstånd av offentlig myndighet, hänvisar
jag, utöver vad jag redan förut anfört, till den motivering, de sakkunniga
lämnat.
Vad angår bestämmelsen i punkten d) om företeende av vissa intyg,
har i de sakkunnigas förslag den ändring vidtagits, att intyg om åtnjutande
av medborgerligt förtroende icke behöver av sökanden företes.
Att fordra sådant intyg torde icke medföra avsevärd praktisk nytta,
helst om sökanden därjämte skall styrka, att han gjort sig känd för
redbarhet och ordentlighet. Härtill kommer även, att frågan om vanfrejdsstraffets
borttagande ur lagstiftningen numera torde vara niira sin lösning.
Beträffande övriga intyg lärer det ligga i sakens natur att intyg, varigenom
sökande styrker sig råda över sig och sin egendom, kommer
att utfärdas av offentlig myndighet. Att bestämt angiva, av vilken
eller vilka intyg om sökandens redbarhet och ordentlighet samt lämplighet
att förestå rörelse, varom nu är fråga, skola utfärdas, har icke
ansetts erforderligt. Man synes nämligen kunna med full säkerhet antaga,
att sökande i sitt eget intresse kommer att för erhållande av dylikt
intyg vända sig till fullt vederhäftigt håll, exempelvis magistrat,
domhavande eller kommunalnämndsordförande. Att Kungl. Maj:ts befallningshavande,
för den händelse intyg, varom i förevarande punkt är
fråga, linnes mindre tillförlitligt, kan förelägga sökanden att ytterligare
styrka de omständigheter, varom tvekan kan råda, samt att nämnda
myndighet är obetaget att, om så anses erforderligt, själv införskaffa
upplysningar om sökanden, har såsom självklart icke ansetts behöva särskilt
utsägas.
2. Den formulering, detta moment erhållit i det inom civildepartementet
utarbetade stadgeförslaget, har sin förklaring däri, att enligt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
31
samma förslag eu del av brandskyddsföreskrifterna icke äro avsedda
att tillämpas på vissa hotell och pensionat. För dylika hotell och pensionat
skall enligt detta moment i samband med den i momentet föreskrivna
undersökning upprättas förslag till erforderliga åtgärder till skydd
mot eldfara. Då ansökning avser tillstånd till idkande av hotell- eller
pensionatrörelse i lokal, som redan varit föremål för undersökning enligt
förevarande stadgande och vari dylik rörelse sedan efter behörigt tillstånd
oavbrutet drivits, synes ny undersökning ej vara nödvändig, särskilt
om hänsyn tages till de i § 30 intagna bestämmelser om besiktningar.
Kostnad, som i anledning av vare sig sålunda stadgad undersökning
eller nyss omförmält förslag till skyddsåtgärder kan uppkomma, lärer
böra gäldas av sökanden. Med hänsyn till de i hög grad växlande förhållanden,
under vilka förrättningar, varom nu är sagt, nödvändigtvis
komma att äga rum, därvid ortsförhållanden, kommunikationer, byggnads
eller lägenhets storlek och beskaffenhet i övrigt med flera dylika omständigheter
bliva av stor betydelse, lärer beloppet av ifrågavarande
kostnad, i likhet med vad i fråga om kostnad för besiktning av lokal
för utskänkning av vin och Öl är stadgat, lämpligen böra för varje
särskilt fall bestämmas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
3. Vad beträffar föreskriften i detta moment synes den, på sätt
de sakkunniga anfört, vara av stor betydelse för såväl allmänheten som
polismyndigheterna. I bådas intresse ligger, att byggnader och lägenheter,
inrymmande hotell eller pensionat, tydligt utmärkas.
Någon motsvarighet till mom. 4 i § 2 uti de sakkunnigas förslag
förefinnes icke i förevarande paragraf. Jag anser visserligen, att i
fråga om alla slag av hotell och pensionat bör finnas möjlighet till jämkning
i ett eller annat avseende uti de i stadgan givna brandskyddsföreskrifter,
i den mån de äro å respektive hotell och pensionat tillämpliga.
Det synes mig emellertid riktigare, att bestämmelsen härom inflyter
till ordningsföljden efter de föreskrifter, i vilka dylik jämkning är
avsedd att kunna äga rum. Med hänsyn härtill har en bestämmelse om
sådan jämkning intagits i § 33 i det föreliggande förslaget.
§ 3.
Denna paragraf motsvarar § 34 i de sakkunnigas förslag. Det synes
mig lämpligt, att i början av författningen omnämnes, under vilken
form särskilt bildade rättssubjekt kunna utöva den rörelse, som i författningen
är föremål för reglering. Att ej blott, såsom de sakkunniga
förutsatt, bolag utan även förening eller annan samfällighet bör kunna
utöva dylik rörelse, synes mig uppenbart. Det lärer väl icke böra sättas
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
i fråga, att ej exempelvis Svenska turistföreningen bör kunna till främjande
av sina ändamål idka hotell- eller pensionatrörelse. Klart är även,
att sådan rörelse från samfällighets sida måste utövas genom en fysisk
person, vilken i förhållande till det allmänna är för rörelsens utövande
ansvarig. Av praktiska skäl torde det vara lämpligast, att tillstånd till
rörelsens utövande meddelas för denne person i hans egenskap av föreståndare
för samfällighetens rörelse, och ej, vilket ju jämväl vore tänkbart,
för samfälligheten själv. Att, där rörelsen idkas i byggnad eller
lägenhet, som avses i § 4, föreståndaren har att ställa sig till efterrättelse
vad i nämnda paragraf stadgas om anmälan hos polismyndighet,
torde ej behöva särskilt framhållas.
§ 4.
Denna paragraf innehåller föreskrifter om undantag från väsentliga
delar av stadgeförslagets bestämmelser. Vad angår undantag från koncessionsförfarandet
enligt § 2, hänvisar jag till vad jag därom redan anfört.
I fråga om undantag från förslagets brandskyddsföreskrifter samt
dess bestämmelser om kontroll över resande torde jag få yttra mig i
annat sammanhang.
§ 5.
Att i denna paragraf intagna bestämmelser om undantagande av
gästgiverirörelse från stadgans tillämpningsområde erhållit denna plats
och ej, såsom i de sakkunnigas förslag, insatts såsom ett särskilt mom.
i § 1 beror därpå, att i dessa bestämmelser för visst fäll hänvisning
sker till det i § 2 beskrivna koncessionsförfarandet. I fråga om paragrafens
materiella innehåll hänvisar jag till den motivering, som de sakkunniga
lämnat till § 1 mom. 4 i det av dem utarbetade förslaget. Då
emellertid denna motivering endast hänför sig till brandskyddsföreskrifterna,
torde några ord böra tilläggas. De skäl, som i fråga om hotell
och pensionat föranlett mig att, på sätt jag i det följande får tillfälle att
nämna, i enlighet med generalstabschefens framställning föreslå bestämmelser
om skyldighet för vederbörande innehavare eller föreståndare att
avfordra anländande resande, såväl svenskar som utlänningar, vissa uppgifter
att tillställas polismyndigheterna, hava sin giltighet jämväl i
avseende å gästgiverier och skjutsstationer. I fråga om dessa inrättningar
torde emellertid dylika föreskrifter böra hava sin plats i nådiga
stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911. Jag har mig jämväl
bekant, att chefen för jordbruksdepartementet har för avsikt att fram
-
33
KungI. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.
lägga förslag om sådana ändringar i berörda stadga, att gästgiverier
och skjutsstationer bliva i nu förevarande avseende i det väsentliga likställda
med hotell och pensionat.
Emellertid kunna fall förekomma, då en till namnet som gästgiveri
bedriven rörelse i själva verket rätteligen är att anse såsom hotell- eller
pensionatrörelse. Att avgöra huruvida så är förhållandet torde i allmänhet
i praktiken icke ställa sig särdeles svårt. Bland annat lärer vid bedömandet
av denna fråga böra tillses, huruvida det antal rum för härbärgerande
av resande, som vid gästgiveri är att tillgå, väsentligen överskrider
det antal dylika rum, som enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes
bestämmande därstädes skall finnas tillgängligt, huruvida turister därstädes
pläga uppehålla sig till avsevärt antal o. s. v.
Lämpligt synes vara att, där av Kungl. Majrts befallningshavande
meddelat föreläggande för gästgivare att söka tillstånd till utövande av
hotell- eller pensionatrörelse icke efterkommes, Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke är nödsakad att förbjuda rörelsens utövande helt och hållet,
utan kan inskränka sig till förbud att för resandes härbergerande hålla öppna
flera rum, än Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom minsta antal för
gästgiveriet bestämt, eller dylikt. Härpå syfta de i slutet av förevarande
paragraf insatta orden »helt eller delvis».
§§ 6-33.
I dessa paragrafer, vilka utgöra avdelning II av det inom civildepartementet
utarbetade stadgeförslaget, återfinnas de föreskrifter, vilka avse
att i möjligaste mån bereda skydd mot eldfara inom hotell och pensionat.
Såsom jag redan nämnt, äro dessa föreskrifter till sina enskildheter i allt
väsentligt byggda på de sakkunnigas förslag. På sätt de sakkunniga i sin
allmänna motivering, till vilken jag i detta sammanhang hänvisar, anfört,
avse de av dem föreslagna bestämmelserna uteslutande att förebygga den
inom hotell eller pensionat rådande faran för människoliv till följd av en
inom byggnaden uppkommen eldsvåda. Däremot hava de icke i vidare
mån inriktats på skyddande av själva byggnaderna mot brand, än som
för det först omnämnda ändamålet kan anses oundgängligen nödvändigt.
Med andra ord: avsikten med av de sakkunniga föreslagna och i föreliggande
förslag intagna brandskyddsföreskrifter är att i möjligaste mån
bereda i hotell eller pensionat sig uppehållande personer tillfälle att i
händelse av eldsvåda kunna med någorlunda säkerhet rädda sig ur den
brinnande byggnaden. Har detta mål nåtts, då är ock ändamålet med
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 65 höft. (Nr 80.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
de nu avsedda skyddsbestämmelserna vunnet, huru det sedan än går med
byggnaden i fråga. Av mitt förut omförmälda anförande till statsrådsprotokollet
den 31 december 1915 framgår ock, att något annat eller
mera icke heller avsågs med de skyddsföreskrifter, vilka för mig framstodo
såsom behövliga.
De över de sakkunnigas förslag hörda myndigheter och korporationer
hava så gott som undantagslöst funnit de i nämnda förslag
intagna brandskyddsföreskrifter i det hela väl ägnade att fylla förut
omförmälda uppgift. Ur denna synpunkt har således någon anmärkning
mot förslaget knappast framställts. Däremot återfinnes i de flesta av
de utav Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivna utlåtanden samt
jämväl i en stor mängd från lokala myndigheter och korporationer inkomna
yttranden den uppfattning, att en stor del av de utav de sakkunniga
föreslagna skyddsåtgärder skulle för flertalet redan befintliga hotell och
pensionat, i all synnerhet mindre d}dika, ställa sig ur kostnadssynpunkt så
betungande, att innehavarna av desamma säkerligen i många fall skulle se sig
föranlåtna att hellre nedlägga sin rörelse än underkasta sig de med omförmälda
åtgärder förenade utgifter, varigenom deras ekonomiska ställning
skulle undergrävas eller äventyras. Vidare har anmärkts, att jämväl
i fråga om de hotell eller pensionat, vilka på grund av rörelsens
omfång och beskaffenhet skulle kunna bära de kostnader, som nödvändigtvis
bleve förenade med vidtagandet av de avsedda skyddsåtgärderna,
den av de sakkunniga föreslagna övergångstiden, tre år, måste anses
för genomförandet av de ekonomiskt mest betungande av sagda åtgärder
alldeles för kort. Härjämte har framhävts, att i fråga om sådana hotell
och pensionat, vilka dreves i allenast relativt obetydlig skala och vore
inrymda i hus av ringa höjd eller belägna i någon av de nedre våningarna
i byggnad, behov icke kunde anses föreligga av så vidlyftiga och kostsamma
säkerhetsanordningar, som av de sakkunniga föreslagits. Slutligen
har anförts, att, ehuruväl de sakkunniga, såsom av § 2 mom. 4
i deras förslag framginge, insett, att jämkning i de stränga säkerhetsbestämmelserna
stundom kunde vara erforderlig, de härutinnan givna
stadganden icke kunde anses vara tillfyllest, samt att det i övrigt ur
lagstiftningsteknisk synpunkt vore olämpligt att stadga så stränga bestämmelser,
att de fall, där dispens från desamma nödvändigtvis måste
lämnas, säkerligen komme att bliva talrikare än de, i vilka nämnda bestämmelser
verkligen komme att i sin helhet tillämpas.
De S3mpunkter, som sålunda framförts, synas mig värda beaktande.
Lika med vissa av Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle jag ansett
lyckligast, om en uppdelning av hotell och pensionat i särskilda
35
Kutig1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.
grupper efter storlek och beskaffenhet i övrigt kunnat ske samt lämpliga
bestämmelser till skydd mot eldfara meddelas för varje dylik grupp
för sig, därvid såväl behovet av effektiva säkerhetsåtgärder som kostnadshänsyneu
kunnat vinna tillbörligt beaktande. De sakkunniga hava
emellertid, enligt vad de i motiveringen till § 2 mom. 4 i sitt förslag
anfört, icke ansett möjligt att verkställa en dylik gruppering, och det
lärer ej heller kunna förnekas, att avsevärda svårigheter härför möta. I
ärendets nuvarande skick lärer en dylik gruppering i allt fall icke vara
möjlig utan eu tidsödande omarbetning av de sakkunnigas förslag i dess
helhet. Emellertid synes det mig icke omöjligt att på eu annan väg
nå ett resultat, som i det väsentliga lärer kunna anses tillfredsställande.
Att för hotell och pensionat, avsedda att på en gång härbergera allenast
ett jämförelsevis ringa antal gäster och inrymda i lokaler, belägna på
tämligen obetydlig höjd över marken, föreskriva vidlyftiga och kostsamma
anordningar beträffande väggar och tak, trappförbindelser, dörrar
och dylikt, synes mig varken ur kostnadssynpunkt möjligt eller ur säkerhetssynpunkt
nödvändigt. Ej heller synes det vara erforderligt att beträffande
sådana hotell och pensionat meddela föreskrifter vare sig om nödbelysning
och anslag, utvisande läget av utgångar, eller om alarmanordningar
och placering av ledningar till rökluckor o. v. s. Det riktiga tyckes mig därför
vara att undantaga dylika mindre etablissement från de bestämmelser,
varom nu är sagt, under det att övriga föreskrifter, vilkas fullgörande icke är
förenat med mera avsevärda utgifter och vilkas ändamålsenlighet må anses
klarlagd, skulle äga tillämplighet jämväl å dessa mindre hotell och pensionat.
Det lärer emellertid icke böra förbises, att dessa senare föreskrifter måhända
icke alltid kunna anses vara tillfyllest för vinnande av nödigt skydd
mot eldfara, utan att jämväl vidare åtgärder i sådant syfte kunna finnas
erforderliga. Dessa åtgärder torde emellertid så gott som undantagslöst
vara av den enkla beskaffenhet, att det lärer kunna anförtros åt vederbörande
polismyndighet att efter samråd med sakkunnig person eller myndighet,
exempelvis brandchefen på platsen eller i närbelägen stad eller annat
samhälle eller ock brandnämnd eller någon dess ledamot, därom upprätta
förslag, med ledning varav Kungl. Maj:ts befallningshavande
lärer kunna meddela beslut i ämnet. § 2 mom. 2 samt § 32 i det inom
civildepartementet utarbetade stadgeförslaget innehålla bestämmelser, avsedda
att reglera förfarandet beträffande vissa mindre hotell och pensionat i
den riktning, som nu nämnts. Varest gränsen bör dragas mellan de
hotell och pensionat, som underkastas stadgans brandskyddsföreskrifter
i deras helhet, å ena, samt berörda mindre hotell och pensionat, å andra
sidan, kan ju vara föremål för delade meningar. För egen del har jag
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
ansett den senare gruppen lämpligen kunna utgöras av hotell och pensionat,
avsedda att samtidigt härbergera högst femton gäster samt innehållande
högst åtta därför bestämda rum och belägna i hus om högst
två våningar eller, om antalet våningar är större, i någon av de två
lägsta våningarna eller del av dem. 1 överensstämmelse härmed har §
32 i nu föreliggande stadgeförslag avfattats.
I fråga om de till omfånget allra obetydligaste av de för drivande
av hotell- eller pensionatrörelse begagnade byggnader eller lägenheter
synes man emellertid kunna gå ett steg längre. Där byggnad eller lägenhet,
som användes för utövande av dylik rörelse, är sådan, som i § 4
sägs, torde något egentligt behov av särskilda brandskyddsföreskrifter
alldeles icke kunna anses förefinnas. Sådan byggnad eller lägenhet innehåller
ej större antal sovrum, än som ofta inrymmes i en vanlig privatbostad,
och torde i fråga om eldfara knappast kunna anses mera riskabel
än en dylik. Med hänsyn härtill har i förslaget intagits det redan omnämnda
stadgandet i § 4.
Jag övergår nu till behandlingen av de särskilda paragraferna i
förevarande avdelning, därvid jag i stor utsträckning torde kunna inskränka
mig till hänvisning till den motivering, de sakkunniga i fråga
om de av dem föreslagna föreskrifterna lämnat. Den detaljkritik, för
vilken dessa bestämmelser eller vissa bland dem här och var i de i ärendet
avgivna utlåtandena gjorts till föremål, har, såsom av vad jag redan
anfört torde hava framgått, i allmänhet enligt min mening icke varit av
beskaffenhet att böra föranleda ändring i de sakkunnigas förslag. Där
jag emellertid funnit någon ändring böra vidtagas, torde jag få i varje
särskilt fall angiva de skäl, som därvid varit för mig bestämmande.
§ 6.
Denna paragraf motsvarar § 3 i de sakkunnigas förslag. Emot de
sakkunnigas i sistnämnda paragraf fastslagna benämningar hava invändningar
framställts av stadsarkitekten i Stockholm ävensom den hos
Stockholms stads byggnadsnämnd anställde ingenjör, varjämte nämnden
synes ansluta sig till dessa tjänstemäns mening. Omförmälda invändningar
gå ut därpå, att det icke kunde anses lämpligt att i en författning
av rent speciell natur söka fastslå den terminologi, »som borde bliva
normerande såväl för tekniskt språkbruk i allmänhet som särskilt för uttryckssättet
i de författningar, som avse att i byggnads- och brandtekniskt
hänseende reglera utförandet och användningen av husbyggnader».
Det vore desto mindre lämpligt att för närvarande söka fram
-
37
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
föra en ny brandteknisk terminologi, som frågan om eu enhetlig nomenklatur
för betecknande av olika grader av eldsäkerhet hos byggnadsmaterialier
vore föremål för utredning i en särskild kommission, sammansatt
av byggnads-, brand- och försäkringstekniker och utsedd av svenska
teknologföreningen, svenska brandchelsföreuingen samt tarifföreningen
och de större brandstodsbolagen, vilken kommission emellertid icke hunnit
slutföra sina arbeten.
Ehuru jag icke vill bestrida, att de sålunda mot införandet i föreliggande
stadga av enhetliga beteckningssätt för byggnadsmaterialier och
konstruktioner framförda betänkligheter kunna vara förtjänta av uppmärksamhet,
har jag dock icke ansett mig böra tillmäta desamma avgörande
betydelse. Resultaten av omförmälda kommissions arbeten föreligga
ännu icke, och av praktiska skäl är det oundgängligt att i den nu
ifrågasatta lagstiftningen begagna sig av enhetliga beteckningar för
byggnadssätt och materialier, något som även en flyktig genomläsningav
de sakkunnigas förslag lätteligen giver vid handen. De av svenska
teknologföreningens styrelse utsedda kommitterade, vilka avgivit av mig
förut omnämnt utlåtande, hava icke haft något att erinra mot införande
av de utav de sakkunniga använda benämningar. Dessa benämningar
erhålla för övrigt icke genom de föreslagna bestämmelserna giltighet i
annat avseende än för tillämpning av den förevarande stadgan. Av nu
anförda skäl har jag således ansett mig böra i huvudsak följa de sakkunniga
vid behandlingen av föreliggande fråga.
Emellertid hava de sakkunniga vid bestämmandet av de av dem
använda begreppen eldfast material och eldhärdigt material såsom kännetecken
på dylika materialier upptagit egenskapen att kunna under viss
tid motstå vissa högre temperaturer utan att förlora form och bärande
egenskaper. Häremot har invändning framställts av föreståndaren för
tekniska högskolans materialprovningsanstalt, vilken i avgivet utlåtande
anfört, att möjligheten för ett material att under viss tid uthärda
viss temperatur väsentligen vore beroende på storleken av den använda
massan och konstruktionens beskaffenhet, samt att någon tillförlitlig metod
att utröna, huruvida material vore att anse såsom eldfast eller eldhärdigt
i den mening, de sakkunniga tänkt sig, icke förefunnes. 1 övrigt vore
beteckningen eldfast material icke lämplig, då benämningen eldfast inom
tekniken vunnit allmän användning i fråga om visst slag av tegel och
därvid betecknade en grad av motståndskraft, vilken de av de sakkunniga
såsom eldfasta betecknade materialier icke uppnådde. I stället
för uttrycket eldfast material ville föreståndaren däremot föreslå uttrycket
eldsäkert material samt i analogi därmed benämningen brandsäkert bygg
-
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
nadssätt i stället för den av de sakkunniga använda benämningen brandfast
byggnadssätt. Något försök att definiera begreppen eldsäker och eldhärdig
borde icke göras, utan i stället de ämnen och materialier uppräknas,
vilka man under dessa beteckningar ville inbegripa. Uppstode
fråga, huruvida ämne eller material, som icke i stadgan uppräknats,
kunde anses med hänsyn till motståndskraft mot hög temperatur likvärdigt
med de uppräknade, borde yttrande härom infordras från materialprovningsanstalten.
Vad materialprovningsanstaltens föreståndare sålunda anfört synes
mig böra föranleda därtill, att några egentliga definitioner på de materialier,
varom fråga är, icke intagas i stadgan. Likaledes ansluter jag
mig till föreståndarens förslag beträffande utbytande av benämningarna
eldfast och brandfast mot eldsäker och brandsäker. Då emellertid i de
sakkunnigas förslag uttrycket brandsäker redan förekommer beträffande
dörrar av visst slag samt det ej torde vara lämpligt, att i författningen
samma benämning användes i olika betydelser, bär jag ansett uttrycket
brandsäker i fråga om berörda dörrar böra utbytas mot ett annat, och
har jag såsom ersättning för samma uttryck tänkt mig att för nämnda
slags dörrar föreslå benämningen brandtrygg. I sakens natur ligger, att
de uppräkningar av eldsäkra och eldhärdiga materialier, som i nu förevarande.
paragraf förekomma, icke kunna betraktas såsom uttömmande.
Möjligen uppkommande frågor om ytterligare ämnens eller materialiers
likvärdighet uti ifrågavarande avseende med de i paragrafen uppräknade,
torde lämpligen kunna i varje särskilt fall avgöras av materialprovningsanstalten.
Från de av de sakkunniga såsom eldhärdiga upptagna materialier
har korksten uteslutits till följd av anmärkning från förenämnda
kommitterades sida.
§ 1-
Denna paragraf motsvarar § 4 i de sakkunnigas förslag, vilken
sistnämnda paragraf i det föreliggande förslaget undergått allenast formella
ändringar. Beträffande motiveringen till stadgandena i denna paragraf
har jag intet att tillägga till vad de sakkunniga i sådant hänseende
anfört.
§ 8.
Denna paragraf har sin motsvarighet i § 5 i det av de sakkunniga
utarbetade stadgeförslaget. Ändringen av uttrycket »puts i murbruk på
rabits» till »rabitsputs» har föranletts av påpekande från stadsarkitekten
39
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 80.
i Stockholm. I övrigt hänvisar jag till den av de sakkunniga lämnade
motiveringen. De i första och andra styckena av nu förevarande paragraf
meddelade bestämmelser, vilka, på sätt påpekats av bland andra
brandchefen i Stockholm, otvivelaktigt komma att bliva ganska betungande
för innehavarna av redan befintliga hotell eller pensionat, höra
till de stadganden, vilka icke ansetts böra gälla för vissa förut omnämnda
mindre hotell och pensionat. Bestämmelserna om dylika undantag hava,
såsom jag redan antytt, sammanförts i § 32.
§ 9.
Denna paragraf motsvarar § 6 i de sakkunnigas förslag. I fråga
om förberörda mindre hotell och pensionat hava de i denna paragraf
föreskrivna säkerhetsåtgärder ej ansetts oundgängligen nödvändiga, vartill
hänsyn tagits i § 32. Att där i stad byggnadsordning kräver konstruktioner
av den art, som i förevarande paragraf sägs, vilket enligt
vad de sakkunniga anfört ofta är händelsen, stadgandena i eu dylik
byggnadsordning icke lida något intrång av förenämnda undantagsbestämmelse
för vissa mindre hotell och pensionat lärer utan vidare vara klart.
§ io.
Denna paragraf motsvarar § 7 i de sakkunnigas förslag. De ändringar,
som beträffande sistnämnda paragraf vidtagits, avse att förebygga,
att hotell eller pensionat inrättas i byggnad, varest finnes inrättning
eller varulager, som i första stycket sägs. Förbud häremot har
tvivelsutan varit av de sakkunniga avsett, men torde med det av de
sakkunniga valda uttryckssätt icke vara fullt tydligt utsagt. Då i
paragrafen stadgas förbud mot att i byggnad, där hotell eller pensionat
inrättats, inrymma inrättning eller varulager, varom ovan sägs, så länge
hotell- eller pensionatrörelse inom byggnaden bedrives, torde anledning
förefinnas för innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat
att vid f örhyrande av lokal för dylik rörelse genom bestämmelse i hyreskontraktet
erinra husvärden att han under hyrestiden ej må upplåta
någon del av byggnaden till plats för inrättning eller varulager, varom
ovan är sagt. I fråga om stadgandena i förevarande paragraf har anmärkts,
bland annat, att drivande av hantverk icke kunde anses medföra särskild
eldfara, varför bestämmelsen i andra stycket vore överflödig, ävensom att
förbud mot inrättande av förvaringsrum för automobiler inom byggnad, inrymmande
hotell eller pensionat, vore ägnat att medföra svårigheter, då re
-
40
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
sande numera ofta anlände till hotell eller pensionat i egna dylika fordon, för
vilka de vore i behov av förvaringsrum. Att drivande av hantverk ofta
nog får anses medföra en viss fara för eldsolycka, lärer emellertid icke
kunna förnekas, och den med inrättande av förvaringsrum för automobiler
förenade risk för sådan olycka är tydlig. Där emellertid i särskilda
fall så prövas utan våda kunna ske, torde det i § 33 stadgade
dispensförfarande vara ägnat att råda bot på av ifrågakomna bestämmelser
möjligen uppkommande olägenheter. I övrigt hänvisar jag till
den av de sakkunniga lämnade motiveringen.
§§ H-20.
Dessa paragrafer motsvara §§ 8—17 i de sakkunnigas förslag, i
vilka sistnämnda paragrafer de egentliga föreskrifterna beträffande anordningar
för hastigt utrymmande av hotell eller pensionat vid uppkommen
eldfara hava sin plats. Mot ändamålsenligheten av de sålunda föreslagna
anordningarna har, såsom nämnts, i stort sett knappast förekommit invändningar
av väsentligare betydelse, varemot det betungande i de med
flertalet av samma anordningar förenade kostnaderna förklarligt nog
framhävts. På sätt av § 32 i det nu föreliggande förslaget framgår,
skulle emellertid de mera dyrbara säkerhetsanordningarna icke komma
att bliva obligatoriska för vissa mindre hotell och pensionat, varjämte förut
omförmälda dispensförfarande för övriga fall lämnar möjlighet till jämkning.
Beträffande den närmare motiveringen för de i förevarande paragrafer
upptagna bestämmelser hänvisar jag till vad de sakkunniga därutinnan
anfört. I fråga om ett och annat stadgande torde jag emellertid
få tillägga några ord.
§ 11.
Av de sakkunnigas motivering till näst sista stycket i § 8 uti det
av dem upprättade förslag kunde synas som om det i berörda stycke intagna
stadgande egentligen hade avseende å spiraltrappor, ehuru det enligt
sin lydelse gäller även trappor av andra slag. Styrelsen för Sveriges
centrala hotell- och restaurantförening har i sin av mig förut omnämnda
skrift fäst uppmärksamheten härå samt i övrigt anfört att, så
vitt styrelsen kunde finna, det för underlättande av utrymmandet av ett
hotell eller pensionat vid eldsvåda borde vara till gagn, om trappförbindelser
av annat slag, genombrytande mera än en mellanbotten eller
stående i omedelbart sammanhang med korridor eller trapphus, funnes
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80. 41
för handen, låt vara att dessa trappförbindelser icke i första hand vore
avsedda för byggnadens utrymmande. Tillika har påpekats, att igenstängandet
av dylika nu förefintliga trappförbindelser komme att vara
förenat med dryga kostnader.
Vad styrelsen sålunda anfört synes mig icke sakna fog, och har
näst sista stycket i § 11 uti nu föreliggande stadgeförslag erhållit en
formulering, som inskränker det däri intagna förbud att gälla allenast
spiraltrappor.
§ 12.
Det i denna paragrafs första stycke intagna stadgande, vilket återfinnes
i § 9 första stycket i de sakkunnigas förslag, har från förenämnda
styrelses sida gjorts till föremål för kritik. Styrelsen har förmenat, att
anbringandet av ifrågasatta skiljeväggsparfier eller dörrar skulle lägga
hinder i vägen för det snabba utrymmandet av byggnad vid eldsvåda.
Med en praktisk dörranordning, sådan i det följande stycket föreslagits,
synes detta emellertid icke böra bliva förhållandet. Med hänsyn
till den stora betydelsen därav, att vid inträffande eldsvåda trappnedgångarna
hållas i möjligaste mån fria från rök, har jag ansett mig böra
ansluta mig till de sakkunnigas förslag. Uttrycket »dubbeldörrar (deuxbattants)»
i de sakkunnigas förslag har jag emellertid i överensstämmelse
med av brandchefen i Stockholm gjord erinran ansett böra utbytas
mot »pardörrar».
§ 13-
I denna paragraf, som motsvarar § 10 i de sakkunnigas förslag,
har i överensstämmelse med av brandchefen i Uppsala gjord hemställan
insatts ordet »utåtgående» framför ordet »röklucka». På sätt nämnde
brandchef påpekat, lärer nämligen inåtgående röklucka ofta nog vid
eldsvåda kunna på grund av gasutveckling i byggnaden utsättas för
tryck, varigenom luckans öppnande skulle kunna försvåras.
Brandchefen i Örebro har framhållit, att därest vid eldsvåda röklucka
användes i otid, sådant skulle kunna framkalla drag och eldens
våldsamhet därigenom ökas, varför ledning till röklucka icke borde få
så placeras, att den vore åtkomlig för vem som helst. Det synes mig
emellertid icke vara möjligt att i förevarande stadga införa bestämmelser
i detta avseende, helst som det jämväl lärer få anses betänkligt att på
något sätt försvåra möjligheten att lätt åtkomma ledning, varom nu är
fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 65 käft. (Nr 80.) 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
§ 15-
Stadgandet i denna paragraf, som motsvarar § 12 i de sakkunnigas
förslag, har gjorts till föremål för anmärkning från styrelsens för hotelloch
restaurantföreningen sida. Bland annat har nämnda styrelse anfört,
att en med mekanisk dörrstängare försedd dörr kunde stängas
endast mycket långsamt, samt att ett snabbt tillslutande av dörren till
ett rum ofta vore av stor betydelse, då det gällde att hindra spridning
av eld och rök. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört har jag
emellertid ansett mig icke böra frångå deras förslag.
§ 18-
1 fråga om stadgandet i denna paragraf har anmärkts, att bredden
av trappor borde räknas mellan väggarna. Där ledstänger finnas, vilket
ju i fråga om för byggnads utrymmande avsedda trappor är obligatoriskt,
synes det emellertid ligga närmast till hands att beräkna trappans
fria bredd på sätt som i förslaget skett. Skulle ledstång finnas blott
å ena sidan av trappa eller helt och hållet saknas, bör den fria bredden
räknas mellan ledstången och motsatta väggen i förra fallet och mellan
väggarna i det senare.
§ 19-
Den i denna paragraf, vilken motsvarar § 16 i de sakkunnigas förslag,
förekommande bestämmelsen om anbringande av nödbalkonger har
från åtskilliga håll gjorts till föremål för anmärkning. Bland annat har
styrelsen för hotell- och restaurantföreningen anmärkt, att dylika balkonger
komme att dels i estetiskt hänseende utöva en ogynnsam verkan
å den byggnad, varest de anbringades, dels ock ställa sig synnerligen
kostsamma, varjämte styrelsen förklarat sig anse anbringandet av nödbalkonger
i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit, icke vara ur
livräddningssynpunkt nödvändigt. Styrelsen ville hemställa, att anbringande
av nödbalkonger icke måtte i något fall göras obligatoriskt utan
att det måtte överlåtas åt Kungl. Maj:ts befallniugshavande att, där så
prövades nödigt, meddela bestämmelse om inrättande av dylika balkonger.
Med hänsyn till den stora betydelse, som enligt min uppfattning ur
livräddningssynpunkt måste tillmätas omförmälda balkonger, har jag
emellertid funnit berörda hemställan icke böra föranleda ändring av de
sakkunnigas förslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80. 48
§ 20.
I anledning av hemställan från styrelsens för hotell- och restaurantföreningen
sida har jag ansett, att i denna paragraf, vilken motsvarar § 17
i de sakkunnigas förslag, det i sistnämnda paragraf förekommande uttrycket
»ens tillfälligtvis» bör ersättas med uttrycket »efter mörkrets inbrott».
§§ 21-24.
I dessa paragrafer, vilka motsvara §§ 18—21 i de sakkunnigas
förslag, lämnas åtskilliga föreskrifter rörande anordningar för uppvärmning
av hotell och pensionat ävensom beträffande sotning och rengöringav
rökgångar och eldstäder samt belysning av lokaler inom hotell och
pensionat, allt i syfte åt! så vitt möjligt förebygga eldfara samt, så vitt
angår vissa föreskrifter i fråga om belysningsanordningar, att i händelse
av eldsvåda underlätta utrymmandet av den hotade byggnaden. I fråga
om motiveringen för de i förevarande paragrafer intagna föreskrifterna
torde jag kunna inskränka mig till att åberopa vad i sadant hänseende
anförts av de sakkunniga, från vilkas förslag jag ej funnit anledning
avvika annat än beträffande en oväsentlig detalj i bestämmelserna om
sotning samt i fråga om föreskrifterna om anvisande av utgångar. Dessa
senare föreskrifter, vilka återfinnas i § 24 i förevarande förslag, hava
erhållit en avfattning, överensstämmande med vad styrelsen för hotelloch
restaurantföreningen härutinnan hemställt. Sålunda har föreskrivits,
att de anvisningar om utgångar, varom föreskrift lämnats, skola utmärka,
huruvida utgång, som anvisningen avser, är av vanligt slag eller reservutgång.
Därest, såsom de sakkunniga föreslagit, anvisning, även då
den avsåge reservutgång, allenast skulle innehålla ordet »utgång», skulle
säkerligen, på sätt nämnda styrelse påpekat, i det dagliga livet inom
hotell eller pensionat ofta misstag och obehag därav förorsakas. Att,
på sätt de sakkunniga antagit, vid eldsvåda de innevarande företrädesvis
skulle söka uppnå reservutgångarna, därest läget av dessa funnes särskilt
utmärkt, samt följaktligen trängsel och därav föranledda olägenheter
uppkomma, synes mig knappast behöva befaras.
§ 25.
Beträffande den i denna paragraf, vilken motsvarar § 22 i de sakkunnigas
förslag, omförmädda alarmanordning, hänvisar jag till den av
de sakkunniga lämnade motiveringen. Till den av de sakkunniga häv
-
44
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.
dåde uppfattning angående lämpligheten av dylik anordning, vilken
uppfattning, på sätt de sakkunniga jämväl omnämnt, emellertid står i
strid med den åsikt, som gjorts gällande av en inom svenska brandchefsföreningen
tillsatt kommission, anser jag mig böra ansluta mig.
§ 26.
Den i förevarande paragraf, vilken motsvarar § 23 i de sakkunnigas
förslag, föreskrivna assur afspruta är enkel, lättskött och jämförelsevis
billig. Därest innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat
skulle önska att i dess ställe anskaffa annat eldsläckningsredskap,
som i effektivitet är jämngott med eller överlägset dylik assuransspruta,
lärer Kungl. Maj:ts befallningshavande jämlikt § 33 vara obetaget att
härtill lämna tillstånd.
§ 27.
Uppfyllandet av föreskrifterna i denna paragraf, vilken motsvarar
§ 24 i de sakkunnigas förslag, torde, såsom jämväl påpekats av brandchefen
i Stockholm, stundom komma att vara förenat med avsevärda
praktiska svårigheter. För sådana fall torde emellertid det i § 33 omförmälda
dispensförfarande kunna komma till användning.
§ 28.
Beträffande denna paragraf, vilken motsvarar § 25 i de sakkunnigas
förslag, hänvisar jag till den av de sakkunniga lämnade motiveringen.
§ 29.
Denna paragraf motsvarar § 26 i de sakkunnigas förslag, i vilken
sistnämnda paragraf endast vidtagits obetydliga ändringar, för vilka
närmare motivering torde vara överflödig.
§§ 30 och 31.
Dessa paragrafer, vilka motsvara §§ 27 och 28 i de sakkunnigas
förslag, innehålla föreskrifter angående tillsynen över brandskyddsanordningar
inom hotell och pensionat. I likhet med de sakkunniga anser
jag den besiktning, varom i § 30 första stycket förmärs, böra verkställas
av polismyndighet. Från vissa håll har anmärkts, att brandvä
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
45
sendets målsmän såsom sakkunniga å området vore mest lämpade att
förrätta dylik besiktning. Oavsett den omständighet, att å många orter,
där hotell eller pensionat kunna företinnas, ordnat brandväsen saknas,
torde de besiktningar, varom nu är fråga, icke erbjuda större svårigheter,
än att en erfaren polisman må anses fullt kompetent att verkställa desamma.
Skulle i något enstaka fall tillgång till speciell brandteknisk
eller annan sakkunskap vid dylik besiktning finnas erforderlig, lärer det
i regel icke vara förenat med oöverkomliga svårigheter för vederbörande
polismyndighet att anskaffa biträde av sådan sakkunnig person eller
myndighet. Ett påpekande av polismyndighetens befogenhet att i fall
av behov anlita sådant biträde har emellertid ansetts böra inflyta i stadgan.
Vidkommande den ersättning, som bör tillkomma besiktningsförrättare,
hava de sakkunniga föreslagit att, i överensstämmelse med vad
i nådiga kungörelsen den 31 december 1908 angående ersättning åt
kronofogdar och länsmän för vissa av deras polisverksamhet föranledda
utgifter m. m. finnes stadgat, besiktningsförrättare, där resa förekommer,
må erhålla allenast gottgörelse för resekostnad men däremot icke äga
beräkna dagtraktamente. Häremot hava gensagor inlagts från polismannahåll,
därvid hemställan gjorts, att vid resa jämväl dagtraktamente måtte
utgå till besiktningsförrättare. Denna hemställan synes mig i viss mån förtjäna
beaktande. Genom föreskriften om ifrågavarande besiktningar
åläggas polismyndigheterna tjänsteförrättningar, vartill de förut icke varit
förpliktade. Skulle besiktningsförrättare vid resor, som han i och för
omförmälda besiktningar nödgas företaga, erhålla gottgörelse allenast
för den egentliga resekostnaden, torde i många fall fullgörandet av förevarande
skyldighet för honom komma att medföra direkta utgifter, vilka
mången gång kunna komma att vara ganska kännbara. Då emellertid
de förhållanden, under vilka ifrågavarande besiktningar komma att förrättas,
givetvis, i likhet med vad som gäller om de i § 2 omförmälda
undersökningar, bliva i hög grad olikartade, allt efter som ortsförhållanden,
kommunikationer m. m. äro beskaffade, synes det lämpligast att,
på sätt rörande nyss nämnda undersökningar stadgats, Kungl. Maj:ts
befallningshavande i varje särskilt fall bestämmer den gottgörelse, som
må tillkomma besiktningsförrättaren. Gäldandet av dylik gottgörelse
lärer väl uppenbarligen böra åligga hotellets eller pensionatets innehavare
eller föreståndare.
Att sakkunnig person, som på kallelse av polismyndighet biträder vid
besiktning, varom nu är fråga, bör, där ej hans biträde utan kostnad
kan ernås, erhålla gottgörelse för sitt biträde av hotellets eller pensionatets
innehavare eller föreståndare, synes vara tydligt. Jämväl sådan
46 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 80.
gottgörelse torde böra av Kungl. Maj:ts befallningshavande till beloppet
bestämmas.
Beträffande § 31, vilken motsvarar § 28 i de sakkunnigas förslag,
må med anledning av de ändringar, som i sistnämnda paragraf vidtagits,
anmärkas, att anmälan, varom i mom. 2 sägs, tydligen bör kunna göras
av vem som helst, som iakttagit i nämnda mom. omförmäld försummelse.
Att den, som gör sig skyldig till obefogad anmälan, är pliktig
ersätta besvär och kostnader, vilka därav föranledas för den, mot
vilken anmälan riktats, lärer utan särskilt stadgande vara klart.
§ 32.
Penna paragraf, vilken icke har någon motsvarighet i de sakkunnigas
förslag, angiver de föreskrifter i de föregående paragraferna,
vilka icke äga tillämpning å vissa mindre hotell och pensionat. Någon
motivering för stadgandena i förevarande paragraf utöver den, som i
det föregående lämnats, synes icke vara av behovet påkallad.
§ 33.
I denna paragraf, som motsvarar § 2 mom. 4 i de sakkunnigas förslag,
regleras möjligheten för Kungl. Maj:ts befallningshavande att meddela
skälig jämkning i stadgans förut intagna brandskyddsföreskrifter.
Att en sådan möjlighet bör beredas nämnda myndighet torde ligga i
sakens natur och knappast behöva vidare motiveras.
§§ 34-37.
I dessa paragrafer, vilka bilda avdelning III i föreliggande stadgeförslag,
hava sammanförts de bestämmelser, vilka avse att lämna polismyndigheterna
tillfälle att utöva noggrann kontroll över resande i allmänhet
och särskilt över inom riket sig uppehållande utlänningar. I sådant
syfte har stadgats skyldighet för innehavare av eller föreståndare
l ör hotell eller pensionat att vid resandes ankomst av fordra honom sådana
uppgifter, vilka bereda nämnda myndigheter möjlighet att vinna
nödig kännedom om hans person. På sätt av stadgandet i § 4 framgår
har jag emellertid ansett sådan i obetylig skala bedriven rörelse, som i
sistnämnda paragraf avses, kunna utan olägenhet undantagas från de i
nu förevarande avdelning meddelade föreskrifter, utom i vad desamma
hava avseende å utlänningar. Det enklaste och mest ändamålsenliga sättet
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
för vinnandet och bevarandet av de uppgifter, varom i denna avdelning
är fråga, synes vara, att desamma av den resande inskrivas i en inom
hotellet eller pensionatet förd liggare. Att i fråga om utlänningar nämnda
kontroll gjorts något strängare än beträffande svenska undersåtar, i det
att uppgifter avfordras de förra i åtskilliga hänseenden, där sådant icke
förekommer i fråga om de senare, lärer icke vara ägnat att väcka
förvåning. Utlänning skall tillika innan han lämnar hotell eller pensionat
avfordras uppgift om den ort, dit han närmast ämnar begiva
sig. Genom anmälan från innehavare av eller föreståndare för hotell
eller pensionat till polismyndigheten vinner denna myndighet kännedom
om innehållet av de uppgifter, vilka den resande, på sätt förut
omförmälts, lämnat.
Såsom känt torde vara, finnes redan nu på grund av särskilda ordningsföreskrifter
på många håll stadgad skyldighet för hotellvärdar m. fl.
att avfordra anländande resande vissa uppgifter, vilka sedermera skola
tillställas polismyndigheten.
Jag anser mig höra i detta sammanhang framhålla, att för genomförandet
av en fullständig kontroll över i riket sig uppehållande utlänningar
föreskrifter erfordras, varigenom var och en, som, utan att
driva i denna stadga omförmäld rörelse eller gästgiverirörelse, hos sig
till härbergerande mottager utlänning, förpliktas att avfordra denne
vederbörliga uppgifter om hans person ävensom att därefter genom
anmälan bringa dessa uppgifter till polismyndighetens kännedom. Dessa
föreskrifter torde emellertid icke böra erhålla plats i nu förevarande
stadga, utan synas lämpligen böra utfärdas såsom särskild författning.
Någon utförligare motivering till de föreskrifter, vilka upptagas i
nu förevarande paragrafer av det inom civildepartementet utarbetade
stadgeförslag, torde icke vara av nöden. En erinran om vad chefen
för generalstaben i sin förut omförmälda skrivelse anfört lärer härvid
vara i det närmaste tillräcklig. Emellertid kan även påpekas, bland
annat, att de nu föreslagna bestämmelserna synas vara ägnade att underlätta
ej mindre efterspanandet och gripandet av för brott misstänkta
personer än även i allmänhet polismyndigheternas arbete för upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet. Tillika kan framhållas, att
några avsevärda olägenheter vare sig i form av kostnader, besvär eller
obehag icke synas vara att på grund av de ifrågasatta bestämmelserna
befara.
Formulär till liggare och blanketter, som i dessa paragrafer omtalas,
torde för vinnande av enhetlighet böra åtfölja stadgan. Förslag
därtill har inom civildepartementet utarbetats.
48
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.
§§ 38-48.
I dessa paragrafer, vilka bilda avdelning IV i förevarande stadgeförslag,
lämnas bestämmelser om ansvar för överträdelse av de i eller
enligt stadgan meddelade föreskrifter ävensom vissa stadganden av allmänt
innehåll. För flertalet av desamma torde någon särskild motivering
icke vara erforderlig. Att innehavare av eller föreståndare för
hotell eller1 pensionat stundom kan komma att ansvara för av hans husfolk
eller till och med av resande begångna överträdelser av vissa
brandskyddsföreskrifter, exempelvis sådana, som förbjuda vissa utrymmens
belamrande med ■ reseflekter eller dylikt eller förvarande av brännbara
ämnen å vissa angivna platser m. in., lärer icke innebära någon obillighet,
då det naturligen åligger innehavaren eller föreståndaren skyldighet
att övervaka efterlevandet av omförmälda stadganden samt nämnda
skyldighet måste anses hava av honom eftersatts, därest överträdelse av
samma stadganden äger rum.
§ 46.
Denna paragraf har liksom åtskilliga andra stadganden i förevarande
avdelning en motsvarighet i de sakkunnigas förslag, § 33. Jag anser
mig jämväl böra hänvisa till den av de sakkunniga för de i sistnämnda
paragraf intagna bestämmelser lämnade motivering. Liksom de sakkunniga
hyser även jag den uppfattning, att avgörandet av frågor om
skiljande av innehavare av och naturligen då också föreståndare för
hotell eller pensionat från rörelsens vidare utövande i första hand bör
anförtros icke åt domstol utan åt Kungl. Maj:ts befallningshavande. Det
lärer emellertid noga böra beaktas, att administrativa och politisynpunkter
icke må ensidigt hävdas på bekostnad av vederbörande näringsidkares
krav på att i trygghet få driva sin rörelse. Avgörandet av frågor om
vederbörandes eventuella olämplighet att förestå hotell- eller pensionatrörelse
torde säkerligen mången gång kunna ställa sig mycket svårt.
Gäller frågan meddelande av tillstånd till rörelsens drivande, lärer väl i
regel innehållet av de i § 2 omförmälda intyg, som av sökanden företes,
bliva avgörande för beslutet. Vida svårare och på samma gång även
ömtåligare torde förhållandena gestalta sig, då fråga väckts om vederbörandes
skiljande från sin rörelse på grund av påstådd olämplighet att
vidare förestå densamma. Att ett visst utrymme för godtycke eller åtminstone
för mindre enhetlig författningstillämpning lämnas genom bestämmelsen
om vederbörandes olämplighet såsom grund för hans skil
-
49
Kungl Maj.ts Nåd. Proposition Nr HO.
jande från utövandet av sin rörelse, lärer icke kunna bestridas. Därest
man vill uppnå en effektiv kontroll över hotell- och pensionatrörelsen i
riket, torde dock en dylik bestämmelse icke kunna undvaras. Tydligt
är ock, att den, som jämlikt § 4 utan särskilt tillstånd idkar hotell- eller
pensionatrörelse, under vissa förhållanden bör kunna förbjudas att vidare
driva sin nämnda rörelse. Att i detalj angiva de fall, i vilka ett sådant
förbud må kunna meddelas, lärer icke låta sig gorå. Det torde vara nog
att framhålla, att det må meddelas, där sådant för upprätthållande av
allmän ordning, säkerhet eller sedlighet synes nödigt. Att exempelvis
uraktlåtenhet att till polismyndigheten göra vederbörlig anmälan om rörelsens
påbörjande därvid stundom kan bliva av betydelse, torde vara
klart. Emellertid synas mål om tillstånd till utövande av hotell- eller
pensionatrörelse ävensom angående vederbörandes skiljande från utövande
av dylik rörelse eller meddelande av förbud, varom nyss är sagt, vara
av den beskaffenhet, att den slutliga prövningen av desamma lämpligen
bör överlämnas till regeringsrätten. Ett dylikt stadgande har naturligen
sin plats i lagen om nämnda domstol, och torde chefen för justitiedepartementet
komma att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till bestämmelse
av berörda innehåll.
§ 48.
I vissa delar av riket, särskilt Norrland, lärer det kunna inträffa,
att hotell eller pensionat äro belägna å ort, varifrån avståndet till plats,
där polismyndighet har sitt säte eller sin tjänstgöringsort, är ganska
betydande. Vid sådant förhållande lärer det ofta kunna finnas ändamålsenligt,
att person eller myndighet på närmare håll av Kungl. Maj:ts
befallningshavande förordnas att mottaga anmälningar, varom i avdelning
III i föreliggande författningsförslag stadgas. Vid meddelande av dylikt
förordnande torde det uppenbarligen böra ankomma på Kungl. Maj:ts
befallningshavande att meddela den förordnade de närmare instruktioner
för uppdragets behöriga fullgörande, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
i varje särskilt fall kan finna vara av nöden.
Ö vergångsstadgan den.
Tiden för ikraftträdandet av den föreslagna stadgan lärer icke böra
sättas tidigare än den 1 januari 1918. Beiräffande den tid, inom vilken
de i stadgan omförmälda brandskyddsanordningarna skola vara införda
å hotell eller pensionat, som vid nämnda tidpunkt är under drift, må
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 65 höft. (Nr 80.) 7
50
Kurigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.
anmärkas, att det icke torde vara förenat med allt för stora svårigheter
för vederbörande innehavare att, i den mån sådant enligt stadgan åligger
dem, under loppet av år 1918 införa de anordningar, om vilka
stadgas i §§15 och 17 samt §§ 23—28. För inrättande i övrigt av
sagda hotell och pensionat i enlighet med de i eller enligt stadgan
meddelade föreskrifter synes en period om fem år skäligen böra bestämmas;
den av de sakkunniga föreslagna övergångstiden, efter vad
det vill synas beräknad till ungefär tre år, har i allmänhet av i frågan
hörda myndigheter och korporationer — enligt min mening med rätta
— ansetts allt för knapphändigt tilltagen.
Departementschefen uppläste härefter i ett sammanhang förslaget
till stadga angående hotell- och pensionatrörelse samt anförde härefter
ytterligare:
Då det nu föreliggande förslaget till stadga angående hotell- och
pensionatrörelse, såsom förut framhållits, innebär en inskränkning i den
näringsfrihet, som för närvarande är gällande på ifrågavarande område,
samt dessutom ålägger idkare av nämnda rörelse skyldigheter, vilkas
uppfyllande är förenat med icke oväsentliga kostnader, hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition inhämta riksdagens
yttrande över omförmälda förslag, med förklarande, att Kungl. Maj:t
vill, efter emottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen
av samma förslag och meddela det beslut, som därav föranledes.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall, och skulle till riksdagen avlåtas nådig
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Conr. FaUenbery.
Stockholm, K. L. Beokmime Boktryckeri, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1917:170 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stadga angående hotelloch pensionatrörelse, dels ock en i anledning därav a1 i texten
- JoU 1917:94 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18, 33 och 59 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 19 s. 6 i texten
- LU 1917:50 Lagutskottets utlåtande Nr 50 s. 1 i texten