Sök i Ratio Lex

Med förslag dels till lag om landstormsprövning åren 1919— 1927 samt utbildning av officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen under åren 1920—1928, dels ock till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1917 undergå landstormsprövning och befälseller annan särskild utbildning vid landstormen

1917-02-23 · 88 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:86, Med förslag dels till lag om landstormsprövning åren 1919— 1927 samt utbildning av officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen under åren 1920—1928, dels ock till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1917 undergå landstormsprövning och befälseller annan särskild utbildning vid landstormen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KungI Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

dels till lag om landstormsprövning åren 1919—

1927 samt utbildning av officerare, underbefäl och fackmän

vid landstormen under åren 1920—1928, dels ock till

lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1917

undergå landstormsprövning och befäls- eller annan särskild

utbildning vid landstormen; given Stockholms slott

den 23 februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att antaga bifogade förslag dels till lag om landstormsprövning

åren 1919—1927 samt utbildning av officerare, underbefäl och

fackmän vid landstormen under åren 1920—1928, dels ock till lag om

skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1917 undergå landstormsprövning

och befäls- eller annan särskild utbildning vid landstormen.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 71 käft. (Nr 86.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Förslag

till

Lagom

landstormsprövning åren 1919—1927 samt utbildning av officerare, under

befäl och fackmän vid landstormen under åren 1920—1928.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1-

1. Värnpliktig, som vid ingången av något av åren 1920—1928

skall överföras till landstormen, är skyldig att under året näst före

det, då överföringen skall äga rum, undergå landstormsprövning för uttagning

till utbildning, varom i § 6 mom. 1 och § 7 mom. 1 här nedan sägs.

2. Värnpliktig, som under hela sin värn pliktstid tillhör beväringen,

ävensom värnpliktig, som är å sjömanshus inskriven och till sjöfart

inmönstrad, är från inställelse till landstormsprövning befriad.

§ 2-

1. Inställelse till landstormsprövning sker vid landstormsprövningsförrättning

för den ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd.

Värnpliktig, som vistas å annan ort, må dock undergå landstormsprövning

å vistelseorten och skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig

hos vederbörande militärbefäl.

Vid inställelse till landstormsprövning skall värnpliktig för vederbörande

militärbefäl uppvisa inskrivningsbok.

2. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra

marinen, sker landstormsprövning i den ordning, Konungen bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

3. Värnpliktig, som med eller utan laga förfall uteblivit från landstormsprövning,

vartill lian i laga ordning kallats, är skyldig inställa sig

till näst därefter infallande landstormsprövning.

§ 3.

Kallelse till landstormsprövning verkställes av Kungl. Majits befallningshavande

genom kungörelse, som införes i en eller flera av ortens

tidningar och uppläses minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås

inom vederbörande kommun, eller ock genom order.

§ 4.

Landstormsprövning verkställes av militärbefäl efter Konungens närmare

bestämmande. Vid förrättningen skall läkare biträda.

§ 5.

Inskrivningsrevision åligger att, på förslag av vederbörande militärbefäl,

enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, verkställa uttagning

för utbildning, varom i § 6 mom. 1 och § 7 mom. 1 förmäles.

Härvid iakttages, dels att i första hand uttagas sådana värnpliktiga,

vilka på grund av föregående militär utbildning jämte därmed förbunden

aktiv tjänst i befälsställning eller civil verksamhet eller ock på grund

av avlagd studentexamen eller i annan ordning förvärvat, däremot i

värnpliktshänseende svarande kunskapsmått finnas äga förutsättning för

befäls- eller fackmansställning vid landstormen, dels ock att vid lika

lämplighet i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält sig.

§ 6.

1. Av de jämlikt § 1 till landstormsprövning inställelseskyldiga

skola inskrivningsrevisionerna årligen, för hela riket sammanlagt, uttaga:

för utbildning till officerare omkring tre procent;

för utbildning till adjutanter, underQfficerare, kulspruteunderbefäl,

troppchefer och likställda samt viss intendentur- och sjukvårdspersonal

omkring sju procent; samt

för utbildning till underbefäl och fackmän i övrigt omkring tio

procent;

tillhopa dock högst tjugu procent.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

2. Värnpliktigs uteblivande från landstorm sprövning utgör icke

hinder för hans uttagning för utbildning, varom i mom. 1 sägs, där

särskilda skäl därtill föreligga.

3. I fråga om kungörande av inskrivningsrevisions beslut, underställning

i visst fall av sådant beslut samt förbud mot sökande av

ändring däri skola de i §§ 22 och 23 värnpliktslagen meddelade bestämmelser

äga motsvarande tillämpning.

§ 7.

1. Den, som jämlikt § 6 mom. 1 uttagits, är skyldig att, på sätt

Konungen närmare förordnar, under fredstid tjänstgöra under tillhopa

så många dagar, som uti den • vid denna lag fogade tabell för varje

särskilt fall angives, därest han icke enligt tabellen är därifrån helt

befriad.

2. Den, som efter att hava tillgodogjort sig utbildning, varom i

mom. 1 sägs, blivit förordnad eller konstituerad till bataljonschef, kompanichef

eller plutonchef eller likställd befattningshavare vid landstormen,

är under den tid han tillhör landstormen skyldig att, i den utsträckning

och på det sätt Konungen bestämmer, dock högst under en tid av sammanlagt

trettio dagar, i fredstid tjänstgöra vid trupp eller ock under

kaderövning.

3. Den, som icke tillgodogjort sig utbildning, varom i mom.

1 förmäles, må under honom åliggande tjänstgöring, efter vederbörande

truppbefäls bestämmande, användas i annan befäls- eller fackmansbefattning,

vartill han må befinnas lämplig.

_ 4. Genom fullgörande av den i denna paragraf omförmälda tjänstgöring

sker icke ändring i värnpliktig eljest jämlikt gällande värn pliktslag

åliggande tjänstgöringsskyldighet. -

5. Att värnpliktig, som tillhör landstormen, är underkastad de i

strafflagen för krigsmakten givna bestämmelser såväl under all tjänstgöring

och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som

ock i fråga om åtlydnad av inkallelse till övning eller annan tjänstgöring,

som i denna lag omförmälés, därom är i nämnda strafflag stadgat.

6. Vad i § 37 värnpliktslagen är stadgat gälle icke beträffande

tjänstgöring enligt denna lag.

§ 8-

Värnpliktig, tillhörande landstormen, ävensom den, som överskridit

värnpliktsåldern, må, enligt av Konungen utfärdade närmare föreskrifter,

frivilligt deltaga i de för landstormen i denna lag stadgade övningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 86.

5

§ 9.

1. Under marsch eller annan färd till och från övningsort erhåller

den, som enligt § 6 mom. 1 blivit för utbildning uttagen, ersättning

enligt särskilda bestämmelser.

2. Den, som enligt § 6 mom. 1 blivit för utbildning uttagen, erhåller

under tjänstgöring enligt denna lag underhåll, sjukvård, beklädnad,

utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt dessutom

penningbidrag och under tjänstgöring vid landstormsövning i egenskap

av befäl eller underbefäl ävensom under tjänstgöring, varom i § 7 mom.

2 förmäles, särskilt tillskott i penningar, allt enligt särskilda bestämmelser.

3. Under tjänstgöring för '' utbildning enligt denna lag utgår familjeunderstöd

enligt gällande bestämmelser -om sådant understöd till

värnpliktig, som tjänstgör vid landstormsövning, dock utan skyldighet

för värnpliktig att med någon del av honom tillkommande penningbidrag

bidraga till understödet.

4. Den, som förordnats eller konstituerats till officer vid landstormen,

äger att under sin tjänstetid mot ansvarsskyldighet innehava

kronan tillhörig mundering, eller ock att utfå slitningsersättning för

modellenlig mundering, som av honom på egen bekostnad anskaffas.

5. Vad som gäller om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande

från tjänst eller arbete skall äga tillämpning jämväl i fråga om

tjänstgöring enligt denna lag.

6. Vad ovan i denna paragraf är stadgat gälle ock den, vilken

jämlikt § 8 frivilligt deltager i de för landstormen i denna lag stadgade

övningar eller annan tjänstgöring.

§ io.

Uppskov med övning enligt denna lag till näst därefter infallande

enahanda övning meddelas i den ordning, Konungen bestämmer.

§ Il
Värnpliktig,

som utan anmält laga förfall utebliver från landstormsprövning,

böte första året tio kronor och varje år, han ånyo därmed

beträdes, fyrtio kronor.

Värnpliktig, som vid inställelse till landstormsprövning icke för

vederbörande militärbefäl uppvisar inskrivningsbok, böte för varje gång

fem kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 86.

§ 12-

Värnpliktig, som utan anmält laga förfall utebliver från landstormsprövning,

må till prövningens undergående hämtas på egen bekostnad.

Utebliver, värnpliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring,

varom i denna lag är stadgat och vartill han blivit i laga ordning inkallad,

må han till tjänstgöringens fullgörande likaledes hämtas på egen

bekostnad.

§ 13-

I fråga om laga förfall för uteblivande från landstormsprövning

eller från tjänstgöring, varom i denna lag är stadgat, i fråga om intyg

om sjukdom samt i fråga om påförande av böter enligt denna lag ävensom

dylika böters användning och förvandling skall vad i §§ 43—46

värnpliktslagen är föreskrivet äga motsvarande tillämpning. Upprättandet

av där föreskrivna förteckningar åligger dock rullföringsbefälhavare, där

ej Konungen annorlunda bestämmer.

• § 14-

Från de i denna lag föreskrivna skyldigheter befrias dels manskap,

som tillhör härens eller marinens reserv, dels ock den nomadiserande

lappbefolkningen.

§ 15-

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas

av Konungen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Tabell,

utvisande antalet utbildningsdagar för dem, som åren 1919-1927 uttagas för utbildning

till officerare, underbefäl och facluuiin vid landstormeu.

Antal utbildningsdagar

Uttagen för utbildning till nedanstående eller därmed

likartad befattning vid landstormen

för den, som

haft fast

anställning

vid krigs- makten.

för den, som

under sin värn- pliktstid i be- väringen genom- gått pluton- chefskurs.

för den, som

varken haft fast

anställning vid

krigsmakten eller

genomgått

plutonchefskurs.

Grupp 1,

bataljonschef..................................................

30

*)

120

Grupp 2,

kompanichef......................................................

30

90

Grupp 3,

plutonchef.........................................................

30

15

60

Grupp 4,

adjutant i försvarsområdes-, kår- eller bataljonsstab

15

'')

45

kulspruteunderbefäl.............................................

45

‘)

45

Grupp 5,

kårintendent, krigskassor, kommissarie i försvarsom- rådesstab, bataljonskommissarie, chef för förpläg- nadsavdelning, sjukhusunderofficer eller sjukvards- sergeant................. .........

15

*)

35

sjukvårdsbeställningsman med tjänstgöring i fristå- ende avdelning................................................

25

*)

35

Grupp 6,

kompaniadjutant eller kompani- eller annan kom- missarie .......................................................

15

*>

25

troppchef ............................

15

a)

25

Grupp 7,

magasinsförvaltare, magasinsassistent, magasinsvakt- mästare, chef för kolonnkader, bagerikader, slakteri- kader, sjuktransportkader eller arbetsavdelning,

läkarbiträde, här ovan ej nämnd befattning vid

kulsprutevapnet eller här ovan ej nämnd befattning

vid sjukvården eller till halvtroppehef ...............

'')

*)

15

*) Därest ytterligare utbildning erfordras, är den värnpliktige skyldig att, enligt de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, undergå sådan utbildning under högst det antal dagar, som ovan är bestämt för den, som

varken haft fast anställning vid krigsmakten eller genomgått plutonchefskurs.

2) Befriad från vidare utbildning.

Anm. Med fast anställning vid krigsmakten avses för grupp 1 fast anställning såsom officer

för grupp 2 fast anställning såsom officer eller fast anställning såsom underofficer med tjänstgöring i

sådan egenskap, för grupp 3 fast anställning såsom underofficer eller furir (distinktionskorpral, förste

konstapel) med tjänstgöring i sådan egenskap.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Förslag

till

Lag
om

skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1917 undergå landstorms
prövning

och befäls- eller annan särskild utbildning vid landstormen.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

1. Värnpliktiga, som tillhöra årsklasserna 1902 och 1903, ävensom

värnpliktiga, som inskrivits något av åren 1899, 1900 eller

1901 och vilka antingen jämlikt lag den 25 maj 1915 eller lag den

21 juni 1916 undergått stadgad övning eller ock under år 1914 eller

år 1915 undergått frivillig landstormsbefäls- eller annan utbildning,

som, enligt vad Konungen därom förordnar, skall anses svara mot den

i lag stadgade utbildning, äro skyldiga att under år 1917 undergå landstormsprövning

för uttagning för utbildning, varom i § 6 mom. 1 och

§ 7 mom. 1 här nedan sägs.

2. Värnpliktig, som under hela sin värnpliktstid tillhör beväringen,

ävensom värnpliktig, som är å sjömanshus inskriven och till sjöfart inmönstrad,

är från inställelse till landstormsprövning befriad.

§ 2-

1. Inställelse till landstormsprövning sker vid landstormsprövningsförrättning

för den ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd.

Värnpliktig, som vistas å annan ort, må dock undergå landstormsprövning

å vistelseorten och skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig

hos vederbörande militärbefäl.

Vid inställelse till landstormsprövning skall värnpliktig uppvisa inskrivningsbok.

2. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra

marinen, sker landstormsprövning i den ordning, Konungen bestämmer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

3. Värnpliktig, som med eller utan laga förfall uteblivit från landstormsprövniug,

vartill han i laga ordning kallats, är skyldig inställa sig

till näst därefter infallande landstormsprövning.

§ 3.

Kallelse till landstormsprövning verkställes av Kungl. Maj:ts befallningshavande

genom kungörelse, som införes i en eller flera av ortens

tidningar och uppläses minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås

inom vederbörande kommun, eller ock genom order.

§ 4.

Landstormsprövning verkställes av militärbefäl efter Konungens närmare

bestämmande. Vid förrättningen skall läkare biträda.

§ 6-

1. Inskrivningsrevision åligger att, på förslag av vederbörande

militärbefäl, enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, verkställa

uttagning för utbildning, varom i § 6 mom. 1 och § 7 mom. 1 förmäles.

Härvid iakttages, dels att i första hand uttagas sådana värnpliktiga,

vilka på grund av föregående militär utbildning jämte därmed förbunden

aktiv tjänst i befälsställning eller civil verksamhet eller ock på grund av

avlagd studentexamen eller i annan ordning förvärvat, däremot i värnpliktshänseende

svarande kunskapsmått finnas äga förutsättning lör befäls-

eller fackmansställning vid landstormen, dels ock att vid lika

lämplighet i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält sig.

2. Jämväl värnpliktiga, som icke avses i § 1 mom. 1, samt de,

som överskridit värnpliktsåldern, må, om de vid prövningen frivilligt

anmäla sig, till det antal Konungen för varje fall bestämmer, uttagas,

därest de vid prövningen finnas därtill lämpliga samt skriftligen förbinda

sig att kvarstå i tjänst inom landstormen till och med år 1921.

§ 6.

1. För utbildning, varom i denna lag sägs, skola uttagas:

dels de värnpliktiga, som inskrivits något av åren 1899, 1900, 1901

och 1902 och som undergått lagstadgad eller däremot svarande utbildning,

varom i § 1 mom. 1 förmäles, ävensom de, vilka jämlikt § 5

mom. 2 funnits till uttagning lämpliga,

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 1 samt. 71 höft. (Nr 86.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

dels ock av övriga jämlikt § 1 till landstormsprövning inställelseskyldiga

värnpliktiga tillhörande årsklassen 1902 samt värnpliktiga tillhörande

årsklassen 1903, sammanlagt för hela riket,

för utbildning till officerare omkring tre procent;

för utbildning till adjutanter, underofficerare, kulspruteuuderbefäl,

troppchefer och likställda samt viss intendentur- och sjukvårdspersonal

omkring sju procent; samt

för utbildning till underbefäl och fackmän i övrigt omkring fyra

procent;

tillhopa dock högst fjorton procent.

2. Värnpliktigs uteblivande från landstormsprövning utgör icke

hinder för hans uttagning för utbildning, varom i mom. 1 sägs, där

särskilda skäl därtill föreligga.

3. I fråga om kungörande av inskrivningsrevisions beslut, underställning

i visst fall av sådant beslut samt förbud mot sökande av

ändring däri skola de i §§ 22 och 23 värnpliktslagen meddelade bestämmelser

äga motsvarande tillämpning.

§ r

1. Den, som jämlikt § 6 mom. 1 uttagits, är skyldig att under

år 1917 tjänstgöra under så många dagar, som uti den vid denna lag

fogade tabell för varje särskilt fall angives, därest han icke enligt

tabellen är därifrån helt befriad.

Tjänstgöringen skall, på sätt Konungen närmare förordnar, fullgöras

i en följd.

2. Den, som efter att hava tillgodogjort sig utbildning, varom i

mom. 1 sägs, blivit förordnad eller konstituerad till bataljonschef, kompanichef

eller plutonchef eller likställd befattningshavare vid landstormen,

är under den tid han tillhör landstormen skyldig att, i den utsträckning

och på det sätt Konungen bestämmer, dock högst under en tid av

sammanlagt trettio dagar, i fredstid tjänstgöra vid trupp eller ock under

kaderövning.

3. Den, som icke tillgodogjort sig utbildning, varom i mom. 1

form kies, må under honom åliggande tjänstgöring, efter vederbörande

truppbefäls bestämmande, användas i annan befäls- eller fackmansbefattning,

vartill han må befinnas lämplig.

4. Genom fullgörande av den i denna paragraf omförmälda tjänstgöring

sker icke ändring i värnpliktig eljest jämlikt gällande värnpliktslag

åliggande tjänstgöringsskyldighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

11

5. Att värnpliktig, som tillhör landstormen, är underkastad de i

strafflagen för krigsmakten givna bestämmelser så väl under all tjänstgöring

och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som

ock i fråga om åtlydnad av inkallelse till övning eller annan tjänstgöring,

som i denna lag omförmäles, därom är i nämnda strafflag stadgat.

6. Vad i § 37 värnpliktslagen är stadgat gälle icke beträffande

tjänstgöring enligt denna lag.

§ 8.

1. Under marsch eller annan färd till och från övningsort erhåller

den, som enligt § 6 mom. 1 blivit för utbildning uttagen, ersättning

enligt särskilda bestämmelser.

2. Den, som enligt § 6 mom. 1 blivit för utbildning uttagen,

erhåller under tjänstgöring enligt denna lag underhåll, sjukvård, beklädnad,

utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt dessutom

penningbidrag och under tjänstgöring vid landstormsövning • i

egenskap av befäl eller underbefäl ävensom under tjänstgöring, varom

i § 7 mom. 2 förmärs, särskilt tillskott i penningar, allt enligt särskilda

bestämmelser.

3. Under tjänstgöring för utbildning enligt denna lag utgår familjeunderstöd

enligt gällande bestämmelser om sådant understöd till värnpliktig,

som tjänstgör vid landstormsövning, dock utan skyldighet för

värnpliktig att med någon del av honom tillkommande penningbidrag

bidraga till understödet.

4. Den, som förordnats eller konstituerats till officer vid landstormen,

äger att under sin tjänstetid mot ansvarsskyldighet innehava

kronan tillhörig mundering, eller ock att utfå slitningsersättning för

modellenlig mundering, som av honom på egen bekostnad anskaffas.

5. Vad som gäller om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande

från tjänst eller arbete skall äga tillämpning jämväl i fråga om

tjänstgöring enligt denna lag.

§ 9-

Uppskov med övning enligt denna lag till näst därefter infallande

enahanda övning meddelas i den ordning Konungen bestämmer.

§ io.

Värnpliktig, som utan anmält laga förfall utebliver från landstormsprövning,

böte första året tio kronor och varje år, han ånyo därmed

beträdes, fyrtio kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Värnpliktig, som vid inställelse till lan dstorm sprövning icke för

vederbörande militärbefäl uppvisar inskrivningsbok, böte för varje gång

fem kronor.

§ 11-

Värnpliktig, som utan anmält laga förfall utebliver från landstormsprövning,

må till prövningens undergående hämtas på egen bekostnad.

Utebliver värnpliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring,

varom i denna lag är stadgat, och vartill han blivit i laga ordning inkallad,

må han till tjänstgöringens fullgörande likaledes hämtas på egen

bekostnad.

§ 12-

I fråga om laga förfall för uteblivande från landstormsprövning

eller från tjänstgöring, varom i denna lag är stadgat, i fråga om intyg

om sjukdom samt i fråga om påförande av böter enligt denna lag ävensom

dylika böters användning och förvandling skall vad i §§ 43— 46

värnpliktslagen är föreskrivet äga motsvarande tillämpning. Upprättandet

av där föreskrivna förteckningar åligger dock rullföringsbefälhavare,

där ej Konungen annorlunda bestämmer.

§ 13-

Från de i denna lag föreskrivna skyldigheter befrias dels manskap,

som tillhör härens eller marinens reserv, dels ock den nomadiserande

lappbefolkningen.

§ 14.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas

av Konungen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 8b''.

Tabell,

utvisande antalet utbildningsdagar för dem, som under år 1917 uttagas för utbildning

till officerare, underbefäl eller fackuiiln vid landstormen.

Antal utb:

1 d n i n

g s d a g a r

Uttagen för utbildning till nedanstående eller därmed

likartad befattning vid landstormen

för den, som

haft fast

anställning

vid krigs- makten.

för den, som

genomgått i § 1

mom. 1 avsedd

obligatorisk eller

frivillig utbildning

under minst

för den, som

varken haft fast

anställning vid

krigsmakten eller

genomgått i § 1

mom. 1 avsedd

obligatorisk eller

frivillig utbildning.

42 dagar.

21 dagar.

Grupp 1,

bataljonschef.....................................................

30

68

l)

120

Grupp 2,

kompanichef ......................................................

30

38

90

Grupp 3,

plutonchef.......... ...........................................

30

10

60

Grupp 4,

adjutant i försvarsområdes-, kår- eller bataljonsstab..

15

15

15

45

kulspruteunderbefål ............................................

45

45

’)

45

Grupp 5,

kårintendent, krigskassor, kommissarie i försvarsområ- desstab, bataljonskommissarie, chef för förplägnads- avdelning, sjukhusunderofficer eller sjukvårdssergeant

15

’)

s)

35

sjnkvårdsbeställningsman med tjänstgöring i fristående

avdelning ......................................................

25

*)

*)

35

Grupp 6,

kompaniadjutant eller kompani- eller annan kommissarie

15

*)

2)

25

troppchef................................................. ......

15

a)

'')

25

Grupp 7,

magasinsförvaltare, magasinsassistent, magasinsvakt- mästare, chef för kolonnkader, bagerikader, slakteri- kader, sjuktransportkader eller arbetsavdelning,läkar- biträde, här ovan ej nämnd befattning vid kulsprute- vapnet eller här ovan ej nämnd befattning vid sjuk- vården ..........................................................

s)

s)

s)

15

*) Därest ytterligare utbildning erfordras, är den värnpliktige skyldig att, enligt de närmare föreskrifter

Konungen meddelar,, undergå sådan utbildning under högst det antal dagar, som ovan är bestämt för den,

som varken Käft fast anställning vid krigsmakten eller genomgått i § 1 mom. 1 avsedd obligatorisk eller frivillig

utbildning.

2) Befriad från vidare utbildning.

Anm. Med fast anställning vid krigsmakten avses för grupp 1 fast anställning såsom officer,

för grupp 2 fast anställning såsom officer eller fast anställning såsom underofficer med tjänstgöring i

sådan egenskap, för grupp 3 fast anställning såsom underofficer, distinktionskorpral eller förste konstapel

med tjänstgöring i sådan egenskap.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Utdrag av protokollet över lort tför sv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke anhöll härefter att få underställa

Kungl Maj:ts prövning ett av särskilda inom lantförsvarsdepartementet

tillkallade sakkunniga den 14 december 1916 avgivet förslag i

fråga om landstormens användning och utbildning, av landstormsbefäl

m. m. samt yttrade därvid följande:

»Innan jag ingår på det föreliggande förslaget, anhåller jag att till

en början få redogöra för

Hittills vidtagna åtgärder i fråga om landstormens organisation

och dess förseende med befäl.

A. Landstormsorganisationens utveckling’.

1901 års riks- I samband med det förslag till ny härordning, som förelädes 1901

d“g års riksdag, gjordes icke någon framställning angående landstormens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr SO. 15

organisation. Innan sådan framställning kunde göras, erfordrades nämligen

vissa utredningar, vilkas verkställande genom generalorder den

31 december 1900 uppdragits åt chefen för generalstaben. Emellertid

anslöt sig riksdagen, under framhållande av landstormsorganisationens

stora betydelse för försvaret, till ett av chefen för lantförsvarsdepartementet

i sammanhang med härordningspropositionen gjort uttalande angående,

bland annat, vikten av att landstormens behov av befäl bleve fyllt.

Den 18 november 1901 anmälde chefen för generalstaben, att han

fullgjort berörda honom lämnade uppdrag, och överlämnade till Kungl. Maj:t

underdånigt förslag till organisation av härens landstorm. Enligt detta förslag

skulle för landstormens organisation riket, med indelningen i rullföringsområden

såsom grund, indelas i särskilda landstormsområden, med eu för

vart område bland officerare tillhörande arméns reserv förordnad, redan

i fred avlönad landstormsområdesbefälhavare, vilken skulle föra befälet

över områdets landstorm. Till expeditionsbiträde hos landstormsområdesbefälhavaren

skulle förordnas bland underofficerare tillhörande

arméns reserv en likaledes i fred avlönad landstormsområdesadjutant,

tillika förvaltare vid områdets landstormsförråd. För varje landstormsområde

skulle ordnas ett landstormsförråd för att inrymma för landstormens

mobilisering avsedda persedlar ävensom för att i fred förmedla

utlämningen av gevär och tillhandahålla ammunition till de frivilliga

skytteföreningarna. Alltefter landstormsområdenas belägenhet skulle landstormsförråden

hänföras till förråd av första, andra eller tredje klassen.

Landstormens övningar skulle grundas uteslutande på frivilligheteu samt

omfatta företrädesvis skjutövningar med av staten kostnadsfritt tillhandahållna

vapen och ammunition. Skjutövningarna borde sättas i förbindelse

med det frivilliga skytteväsendet, till vilket landstormsorganisationen

i fred för ändamålet borde erhålla en lämplig anslutning. Frivilliga

landstormsbefälsövningar förordades även.

Uti de utlåtanden, som över detta förslag avgå vos av de militära

myndigheterna, yppades vissa skiljaktiga meningar, särskilt i fråga om

det sätt, varpå den för landstormsorganisationen erforderliga befälspersonalen

lämpligast borde anskaffas; och framhölls därvid, att antalet i

krigstid tjänstgöringsskyldiga officerare och underofficerare i arméns reserv

ävensom f. d. officerare och underofficerare, bland vilka de av chefen

för generalstaben föreslagna landstormsområdesbefälhavarna och adjutanterna

skulle uttagas, icke vore större, än att nästan alla inom dessa kategorier

något så när tjänstbara officerare och underofficerare toges i

Chefens för

generalstaben

förslag den

18 november

1901.

s. 16 Kontrollera mot PDF

1903 års

landstormskommitté.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

anspråk för fältharen, dess depåer och etappformationer samt rullföringsväsendet.

Den 31 december 1902 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med

uppdrag att verkställa en allsidig granskning och omarbetning av

chefens för generalstaben förslag. Denna kommitté avgav den 8 april

1903 sitt betänkande. Kommittén anslöt sig i huvudsak till den av

chefen för generalstaben framlagda organisationsplanen, dock med vissa

jämkningar. I likhet med chefen för generalstaben ansåg kommittén

det nödvändigt, att landstormen genom ett under fredstid befintligt

militärt befäl erhölle en viss grad av fasthet för att möjliggöra dess användning

i krig. Utan en fredsorganisation läte sig detta, enligt kommitténs

mening, icke med någon tillförlitlighet göra, och det väsentliga

i själva organisationen vore, att befälskadrer funnes för de landstormsavdelningar

och landstormsformationer, som komme att uppbådas vid

krigstillfälle, samt att landstormen i farans stund kunde skyndsamt inkallas,

samlas, ordnas, beväpnas och utrustas.

Enligt kommitténs förslag skulle riket indelas i 156 landstormsområden,

därav 83, med hänsyn till sin belägenhet, skulle benämnas landstormsområden

av första klassen och de övriga 73 skulle vara landstormsområden

av andra klassen. Landstormsområde av första klassen skulle

genast, i mån av organisationens genomförande, erhålla ett landstormsförråd,

varför särskilda förrådsbyggnader skulle uppföras, varemot landstormsområde

av andra klassen icke skulle erhålla eget sådant, förrän

landstormsområdena av första klassen fullständigt ordnats med sina förråd.

För landstormen inom andra klassens områden erforderliga gevär

och ammunition skulle tillsvidare förvaras i lämpligt belägna regementsoch

tygförråd.

För varje landstormsområde skulle av arméfördelningschefen, på

inskrivningsområdesbefälhavarens förslag, förordnas en landstormsområdesbefälhavare,

med skyldighet att, såsom namnet angiver, föra befälet

över områdets landstorm, sköta dess expedition, öva uppsikt över

befintligt förråd, verka för de värnpliktigas deltagande i frivilliga skjutövningar

samt övervaka det sätt, varpå skjutövningarna med den av

staten kostnadsfritt tillhandahållna ammunitionen utfördes. I landstormsområde

av första klassen skulle därjämte på enahanda sätt förordnas en

landstornisförrådsförvaltare, som skulle under uppbördsmannaansvar handhava

områdets förråd. Landstormstrupperna skulle i huvudsak utgöras

av infanteri, men i den mån förhållandena så medgåve och krävde,

borde även uppsättas landstormsavdelningar av övriga vapenslag, även
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

som formationer för det lokala kustförsvaret, arbetsavdelningar in. in.

För mobilisering av landstormstrupper erforderlig befäls- och civilmilitär

personal skulle redan i fredstid vara utsedd.

Landstormens övningar borde ordnas på frivillighetens väg och utgöras

av skjutövningar, för vilkas bedrivande gevär och en viss mängd ammunition

kostnadsfritt skulle tillhandahållas av staten, och vilka borde ställas i förbindelse

med det frivilliga skytteväsendet. Härjämte föreslog kommittén ordnande

pa frivillighetens väg av landstormsbefdiskurser. De befälskurser,

kommittén sålunda ansett nödvändiga för erhållande av erforderligt befäl

vid landstormen, voro huvudsakligen avsedda för utbildning av kompani-

och plutonchefer. För denna del av befälet kunde man nämligen

icke påräkna personer, som förut erhållit militär befälsutbildning. Underbefälet

däremot kunde åtminstone till någon del erhållas av f. d. fast

anställda. Kurserna skulle i allmänhet ordnas landstormsområdesvis

och fortgå under 5 —10 dagar. Undervisningen skulle omfatta, bland

annat, kännedom om sättet för landstormens samling och organisation

inom området, besökande av den terräng, vari landstormen vore avsedd att

uppträda, samt grunderna för truppers former och rörelser, för eldens ledning

m. m. Ersättning till deltagare i kursen borde utgå i form av

fria resor å järnväg med truppbiljett, fri inkvartering samt dagavlöning

enligt den grad, som närmast motsvarade en var av dem tilldelat befäl.

Till kursen beordrade befälhavare och instruktörer borde åtnjuta reseoch

traktamentsersättning.

Det av kommittén utarbetade förslaget lades i huvudsak till grund

för det förslag till organisation av landstormen, vilket i 1904 års statsverksproposition

förelädes riksdagen, dock med vissa modifikationer. Så

utsträcktes övergångstiden från fyra till fem år, och skulle landstormsområdesbefälhavare

samt landstormsförrådsförvaltare tillsättas först i

den mån landstormsförråd upprättades.

Kungl. Maj:ts framställning om beviljande av ett ordinarie anslag

för landstormen — reservationsanslag — avsett till landstormsbefälets

avlöning, frivilliga landstormsbefälskurser m. m., bifölls av riksdagen,

varjämte anslag å extra stat beviljades till ordnande av landstormsförråd.

I överensstämmelse med 1904 års riksdags beslut utfärdades den 2

december 1904 nådig förordning om landstormen. I denna författning,

vilken skulle träda i kraft den 1 januari 1905, men tillämpas endast i

den mån däri anbefallda landstormsorganisation bleve enligt Kungl.

Maj:ts beslut genomförd, föreskrevs indelande av riket, med undantag

av Gottland, i 157 landstormsområden, vart och ett med en landstormsomBihang

till Riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 71 käft. (Nr 86.) 3

1904 åra riks

dags beslut.

1904 års land

fetormsförordning.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

rådesbefälhavare och en landstormsförrådsförvaltare, samt meddelades

bestämmelser rörande dessa befattningshavares tillsättning och åligganden,

rörande landstormens organisation inom områdenamedelst landstormsmännens

fördelning på infanteribataljoner och infanterikompanier

o. s. v. Därjämte föreskrevs, bland annat, att för landstormsavdelningars

och formationers mobilisering erforderlig befäls- och civilmilitär

personal skulle redan i fredstid vara utsedd. I fråga om landstormens

utbildning stadgades, att densamma skulle ordnas på frivillighetens väg

samt utgöras dels av skjutövningar, för vilkas bedrivande viss mängd

ammunition kostnadsfritt tillhandahölles, och vilka, så vitt lämpligen

kunde ske, skulle anordnas inom det frivilliga skytteväsendet eller i

samband med dess skjutningar, dels ock av landstormsbefälskurser och

andra frivilliga övningar, till vilka Kungl. Maj:t anvisade medel.

Chefens för I underdånig skrivelse den 1 november 1912 avgav chefen för

genförs''i8agben generalstaben förslag angående landstormsorganisationens utveckling samt

den i no- föreslog därvid

beträffande redan delvis organiserade 105 landstormsområden:

att den under anslaget till landstormen upptagna posten till övningar

måtte ökas till dubbla beloppet, därur i sådant fall jämväl skulle

bestridas understöd till vissa för landstormen verkande föreningar, och

att för fullständigande av intendentur- och sjukvårdsutrustningen

måtte beviljas ytterligare anslag; samt

beträffande ännu icke organiserade 52 områden:

att även dessa skulle organiseras samt att för ändamålet måtte beviljas

nödiga medel.

Enligt chefens för generalstaben förslag skulle organiserandet av de

nya 52 områdena pågå samtidigt med att utrustningen för de 105 områdena

fullständigades; och hade i förslaget beräknats för åren 1914—

1916, att anslagsposten till övningar för de 105 landstormsområdena

skulle omedelbart höjas, att utrustningen för samma områden skulle

kompletteras för en kostnad av tillhopa 398,921 kronor, att för en del

av de 52 områdena skulle anskaffas utrustning m. m. till ett belopp av

345,697 kronor, båda beloppen att anvisas å extra stat, och att i sammanhang

härmed ordinarie anslaget till landstormen skulle höjas med: första

året 73,105 kronor 83 öre, andra året 76,831 kronor 66 öre och tredje

året 80,557 kronor 50 öre.

1913 &rs Sedan vederbörande myndigheter yttrat sig över generalstabschefens

nkadag. förslag samt jämväl försvarsberedningarna utlåtit sig i ärendet, avläts

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr SG.

till 1913 års riksdag en särskild proposition i frågan, nr 278, däri emellertid,

under uttalande att med organisationen av återstående 52 landstormsområden

borde tills vidare anstå, hemställdes allenast, att till ordnande

av landstormsförråd måtte för år 1914 anvisas ett extra anslag

98,000 kronor. Detta anslag blev av riksdagen beviljat, varjämte det

av ordinarie anslaget till landstormen uppfördes för år 1914 med samma

belopp som för år 1913 eller 204,225 kronor.

I sammanhang med den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen

angående ny härordning (nr 58, sid. 307) uttalade föredragande

departementschefen, med avseende å landstormen, att samtliga 52

då ännu icke organiserade landstormsområden borde, i enlighet med omförmälda

av generalstabschefen år 1912 framlagda förslag, organiseras såsom

områden av första klassen samt landstormsområdesbefälhavare och landsstormsförrådsförvaltare

därför förordnas för alla återstående landstormsområden

ävensom landstormsförråd inom dessa uppföras. Beträffande

de områden, vilka för sina förrådsbyggnader vore beroende av kasernbyggena,

borde dock med anordnandet av förråden i allmänhet tillsvidare

anstå. Enligt planerna för övergången till den nya härordningen borde

tillsättande av landstormsområdesbefälhavare inom dittills oorganiserade

landstormsområden ske under åren 1916 och 1917. Förvaltare borde

tillsättas, så snart förråden bleve färdiga.

Med hänsyn till svårigheten att besätta befälhavarbefattningarna

inom vissa landstormsområden i norra Sverige med kvalificerade personer

borde vidare de till landstormsområdesbefälhavare, företrädesvis inom

sjätte arméfördelningen utgående arvoden höjas.

Slutligen borde lagstadgade landstormsövningar komma till stånd.

I anslutning härtill föreslog Kungl. Magt uti den till riksdagen

avlåtna propositionen angående ny värnpliktslag skyldighet för värnpliktig,

tillhörande landstormen, att under fredstid för sin utbildning

deltaga i en landstormsövning om fem dagar. Behovet av särskilda

landstormsbefälsövningar borde däremot fortfarande tillgodoses på frivillighetens

väg.

Riksdagen godkände den föreslagna bestämmelsen i värnpliktslagen

och framställde icke någon erinran mot vad i härordningspropositionen

anförts rörande landstormens organisation.

Den 23 december 1915 utfärdades ny förordning om landstormen,

den nu gällande landstormsförordningen. I denna meddelades närmare

bestämmelser om den i värnpliktslagen för landstormen föreskrivna femdagarsövningen.

I övrigt äro bestämmelserna i 1904 års förordning

däri upptagna i det hela oförändrade.

1914 &rs

härordninga
beslut.

1915 års

landstormsförordning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.

Landstormsorganisationens

genomförande

intill

år 1917.

Frivilliga

landstormsbe
fälsövningar.

Enligt generalstabschefens förenämnda skrivelse den 1 november

1912 skulle av de återstående oorganiserade landstormsområdena 24 av

kasernbyggnadsfrågan oberoende landstormsområden självständigt organiseras

före 1916 års utgång. Återstående 28 områden, inom vilka förråden

vore avsedda att förläggas till sådana kronans byggnader, som

ännu och till dess vederbörliga regementen fått sin kasernbyggnadsfråga

ordnad, disponerades av dessa truppförband, skulle organiseras först sedan

dessa byggnader bleve för ändamålet disponibla.

Landstormsorganisationen är numera så till vida genomförd, att för

samtliga 157 landstormsområden arvoden och expenser för landstormsområdesbefälhavare

äro, sedan 1915 och 1916 års riksdagar beviljat

härför erforderliga anslag, vederbörligen på stat uppförda. Vad däremot

angår förrådsförvaltarbefattningarna, har frågan härom, på sätt

närmare framgår av årets statsverksproposition — fjärde huvudtiteln,

sid. 109 o. f. — kommit uti ett i viss mån förändrat läge. Sedan

nämligen särskilda sakkunniga i skrivelse den 31 mars 1916 framlagt

förslag angående beredande av förrådslokaler för landstormen, enligt

vilket förslag flera av de utav generalstabschefen ifrågasatta förråden

borde sammanslås till större sådana, anordnade vid eller i närheten

av vederbörande infanteriregementes huvudförråd, har Kungl. Maj:t

i anledning av en utav arméförvaltningen gjord framställning föreslagit,

att för genomförande av en sådan anordning måtte på staterna för vart

och ett av 23 infanteriregementen från och med år 1918 uppföras avlöning

för en sergeant av första klassen, avsedd för fullgörande av tjänst

såsom förrådsunderofficer, med huvudsaklig uppgift att handhava vederbörande

landstormsförråd.

I sammanhang härmed må erinras, att, med anledning av Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställningar, riksdagen sedan år 1914 beviljat

dels för uppförande av landstormsförråd sammanlagt 390,100 kronor,

dels ock för anskaffande av utrustning åt landstormen tillhopa 7,851,000

kronor.

B. Laiidstormens förseende med befäl.

Såsom förut nämnts, avsågs enligt 1914 års härordningsbeslut,

att landstormsbefälets behov av övning utöver den lagstadgade landstormsövningen

skulle fortfarande — liksom förut varit fallet — tillgodoses

uteslutande på frivillighetens väg. Härvid räknade man på värdefull

medverkan av den redan bestående organisationen för frivilliga landstormsövningar,

vilken nått en ganska stor fasthet; och vitsordades sam
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr 8(1. 21

tidigt, att do frivilliga befälsövningarna dittills lämnat ett jämförelsevis

gott utbyte.

Den frivilliga verksamheten för landstormsbefälets utbildning bär Don frivilliga

fortgått, kan man säga, på två linjer vid sidan av varandra, nämligen la"i?8et1°g“s

dels vid de statsunderstödda befälskurserna och dels inom för ändamålet

bildade enskilda föreningar.

Vad först angår de statsunderstödda frivilliga landstormsbefälskurserna,

hava dessa anordnats inom de särskilda inskrivniugsområdena och,

under särskilt kommenderade linjeofficerares ledning, pågått under eu

tid av högst tio dagar i en följd. Undervisningen har varit ordnad i

huvudsaklig överensstämmelse med det av 1903 års kommitté antydda

övningsprogrammet samt har ägt rum i form av taktiska fältövningar,

föreläsningar, skjutövningar m. in.

De föreningsvis bedrivna frivilliga övningarna hava varit av ganska

betydande omfattning. Upprinnelsen till de frivilliga landstormssammanslutningarna

i riket synes hava varit vissa idrottsklubbar, vilka på sitt

program upptagit skjutning, orienteringsövningar i'' terräng och dylikt.

Den första uteslutande på frivillighetens väg anordnade landstormsbefälskurs,

som förekommit i vårt land, var den, som igångsattes år 1903

av Stockholms amatörförening. För anordnande av denna kurs erhölls

ett särskilt anslag av statsmedel. Den äldsta av nu befintliga landstormsföreningar

är Härnösands landstormsklubb, vars stadgar antogos den 27

augusti 1907. År 1908 tillkommo bland andra Stockholms och Göteborgs

landstormsbefälsföreningar, av vilka den förra numera ombildats till

Stockholms landstormsförbund.

För ordnande av angelägenheter, gemensamma för hela rikets landstormsföreningar,

såsom anskaffande av instruktörer, beredande av ekonomiskt

understöd o. s. v., tog Stockholms landstormsbefälsförening genom

sitt verkställande utskott år 1910 initiativet till bildandet av en gemensam

centralorganisation. Denna tanke förverkligades i januari 1913, i

det att då definitivt bildades en dylik organisation, benämnd »Sveriges

landstormsföreningars centralförbund». De sammanslutna föreningarnas

antal utgjorde då 35 med ett sammanlagt medlemsantal av 3,093.

Enligt nu gällande grundstadgar för Sveriges frivilliga landstormsorganisationer

av den 29 juni 1914 utgöras dessa organisationer av landstormsföreningar

(landstormsbefälsföreningar), var för sig i regel omfattande

ett landstormsområde, samt landstormsförbund, vart för sig i

regel omfattande ett inskrivningsområde, ävensom ovannämnda centralförbund.

Organisationerna hava till uppgift att, i samförstånd med vederbörande

militära myndigheter och under samverkan med det frivilliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

Av staten anordnade

frivilliga

landstormsbefälskurser

1914—1915.

22 Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.

skytteväsendet, arbeta för landstormens, särskilt landstormsbefälets militära

utbildning.

Angående dessa organisationers uppgifter, arbetssätt m. m. kan för

övrigt hänvisas till innehållet av Kungl. Maj:ts proposition nr 46 vid 1915

års riksdag, däri begärdes ett statsunderstöd för bestridande av administrationskostnader

för ifrågavarande organisation, eu framställning, vilken

dock icke vann riksdagens bifall. Till organisationskostnader har Kungl.

Maj:t däremot åt nämnda centralförbund vid särskilda tillfällen beviljat

anslag, uppgående till 8,000 kronor för varje gång.

År 1916 uppgick för hela riket antalet landstorms(befäls-)föreningar

till 112, verkande inom 131 av rikets nuvarande 161 landstormsområden

(inberäkna! Gottland), samt antalet landstormsförbund till 16.

Antalet medlemmar utgjorde vid 1916 års början 16,005.

Föreningarnas verksamhet har omfattat krigsspel, föredrag, fältövningar

och fälttjänstövningar ävensom skjutning — särskilt fältskjutningar,

men även skjutövningar med kulspruta och med pistol — signalering,

ridning samt slutligen s. k. mobiliseringsövningar under några dagar i

följd. Deltagandet i övningarna bar, särskilt under de senare åren, varit

mycket livligt. Förutom i Stockholm, där t. ex. under år 1915 medeltalet

deltagande i fältövningar och krigsspel utgjorde 300, och i Göteborg,

synes arbetet inom föreningarna hava kraftigast bedrivits i Dalarna, i

Skåne samt i vissa delar av Norrland.

LandstormsinkaHelsen under år 1914, det första krigsåret, bildar,

kan man säga, epok i frågan om landstormsbefälsutbildningen i vårt

land. De påtagliga brister, vilka då yppades med avseende å landstormsbefälets

förmåga att fylla sina uppgifter, och vilka icke kunde avhjälpas

genom den i sammanhang med mobiliseringen anordnade tjänstgöringen,

framkallade snart åtgärder för att i möjligaste mån råda bot på detta

missförhållande. Genom nådigt brev den 6 november 1914 samt generalorder

samma dag anbefalldes anordnande inom samtliga arméfördelningsområden

samt Gottlands militärområde av frivilliga kurser för

utbildning av landstormsbefäl dels under tiden från den 9 november till

den 19 december 1914 och dels under tiden från den 11 januari till den 21

februari 1915. Uti dessa kurser, vilka avsågo utbildning dels av truppbefäl

med en utbildningstid av 42 dagar, dels ock av adjutanter och

intendenturbefäl med en utbildningstid av 21 dagar, deltogo omkring

2,000 landstormsmän.

Behovet av utbildat landstormsbefäl kunde emellertid givetvis ej

närmelsevis fyllas genom den anslutning, dessa frivilliga kurser vunnit,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 86.

23

varjämte bristen måste bliva desto mera kännbar därigenom, att en del

av de landstormsmän, som utbildats vid kurserna, tillhörde årsklass, som

redan år 1917 skulle komma att utträda ur landstormsåldern.

1 skrivelse den 6 mars 1915 hemställde chefen för generalstaben

om åtgärders vidtagande för anordnande under våren 1915 av obligatoriska

övningar för landstormens befäl. Med anledning härav avläts till

1915 års riksdag proposition, nr 165, med förslag till lag om skyldighet

för vissa värnpliktiga att under år 1915 undergå landstormsbefälsutbildning.

Enligt förslaget skulle sålunda värnpliktiga, som inskrivits under

något av åren 1899, 1900, 1901 och 1902, vara skyldiga att, i den utsträckning

och på det sätt, Konungen närmare förordnade, för sin utbildning

deltaga i en landstormsbefälsövning om högst 42 dagar. Antalet

landstormsmän, som borde sålunda utbildas, beräknades i propositionen

till omkring 4,300, därav omkring 2,100 såsom deltagare i längre kurser

om 42 dagar och omkring 2,200 såsom deltagare i kortare kurser om

21 dagar.

Uti en redan före propositionens avlämnande inom andra kammaren

väckt motion, nr 130, hade hemställts om beviljande av medel för anordnande

snarast möjligt av obligatoriska landstormsbefälskurser.

Sammansatta stats- och lagutskottet, till'' vars behandling frågan

överlämnades, delade motionärens uppfattning om vikten av, att åtgärder

snarast möjligt vidtoges för att bereda övning åt landstormsbefälet. Ur

utskottets utlåtande torde här särskilt böra framhållas uttalandet, hurusom

utskottet funnit det angeläget, att rullföringen av landstormen bleve på

fullt tillfredsställande sätt ordnad, men att då den utredning rörande

mönstringar, som torde vara under arbete, givetvis komme att sträcka

sig även till landstormen, riksdagen icke syntes hava anledning att för

det dåvarande göra särskild framställning till Kungl. Maj:t i detta ämne.

Riksdagen biföll den kungl. propositionen om lagstadgade obligatoriska

övningar under år 1915. 1 sammanhang med anmälan i skrivelse

den 22 maj 1915, nr 177, av detta sitt beslut ansåg sig riksdagen böra

ifrågasätta, huruvida det ej vore fördelaktigt att för utbildning av landstormsbefäl

tillgodogöra sig de lämpliga befälsämnen, som funnes i

främsta rummet bland f. d. fast anställt underbefäl.

De beslutade obligatoriska kurserna, om vilka lag utfärdades den

25 maj 1915, anordnades under sommaren 1915, nämligen dels landstorm

sofficerskurser om 42 dagar, avseende utbildning för befattningar

av officers grad, utom adjutants- och intendenturbefattningar, dels landstormsadjutantskurser

om 21 dagar, avseende utbildning för adjutants
-

Obligatoriska

landstormsbefälskurser

år 1915.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Förslag till

1916 års riksdag

om

obligatoriska

befälskurser.

Riksdagens

skrivelse den

28 maj 1915.

befattningar, dels ock landstormsintendentskurser om 21 dagar, avseende

utbildning för intendents- och kommissariebefattningar ävensom för befälsbefattningar

vid förplägnadsavdelningar.

Sedan chefen för generalstaben den 25 november 1915 avgivit förslag

angående erforderliga tillfälliga åtgärder för avhjälpande av behovet

av dugligt landstormsbefäl, framlade Kungi. Maj:t uti en till 1916 års

riksdag avlåten proposition, nr 167, förslag till lag om skyldighet för

vissa värnpliktiga att undergå befäls- eller annan särskild utbildning vid

landstormen. Enligt detta lagförslag skulle dels värnpliktiga, tillhörande

årsklasserna 1897—1902, vara skyldiga att under år 1916 deltaga i eu

landstormsbefälsövning eller fackmansövning om högst 60 dagar, dels

ock värnpliktiga, som tillhörde någon av årsklasserna 1900, 1901 och

1-902 och som undergått nyss nämnd övning eller övning enligt lagen

den 25 maj 1915 eller under år 1914 eller 1915 undergått frivillig landstormsbefälsutbildning,

som, enligt vad Konungen därom förordnade,

skulle anses svara mot den i lag stadgade utbildningen, vara skyldiga

att det år, de fullgjorde i värnpliktslagen stadgad fem dagars landstormsövning,

för sin utbildning deltaga i eu kaderövning om högst 10

dagar.

De ifrågasatta utbildningskurserna skulle, på sätt närmare inhämtas

av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet, vara av tre slag,

officerskurser om 60 dagar, adjutants- och intendenturkurser ävensom

kurser för kulspruteunderbefäl om 30 dagar samt kurser för sjukvårdsunderbefäl

om 15 dagar. Det antal landstormsmän, som enligt förslaget

skulle inkallas till utbildning, beräknades till omkring 7—8,000 man.

Det sålunda framlagda förslaget vann emellertid riksdagens bifall

endast i vad det avsåg anordnande av kaderövningar i samband med

den lagstadgade femdagarsövningen.

Sedan Kungl. Maj:t den 21 juni 1916 utfärdat lag om skyldighet

för vissa värnpliktiga att deltaga i kaderövning vid landstormen, hava

sådana övningar under sommaren 1916 ägt rum i anslutning till de då

för första gången anordnade, i 1914 års värnpliktslag påbjudna fem

dagars landstormsövningarna.

C. Framställningar om ordnande av landstormens beflilsfråga.

Frågan om åstadkommande av mera stadigvarande anordningar för

befälsbehovets fyllande var redan vid 1915 års riksdag föremål för riksdagens

prövning. Med anledning av dels Kungl. Maj:ts här ovan om
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 8G.

25

nämnda till riksdagen avlåtna proposition n:r 1G5 och dels en inom

andra kammaren väckt motion, nr 131, anhöll nämligen riksdagen uti

skrivelse den 28 maj 1915, nr 222, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning samt för riksdagen framlägga därpå grundat förslag till

ordnandet av landstormsbefalsfrågan och de övningar med landstormsbefäl,

som kunde anses oundgängligen erforderliga.

Sedan chefen för generalstaben anbefallts att inkomma med yttrande

över riksdagens skrivelse, avgav denne den 30 oktober 1915

förslag till anordnande av årligen återkommande obligatorisk utbildning

av landstormsbefäl samt anförde därvid huvudsakligen följande:

För åstadkommande av en ändamålsenlig uttagning av befälsämnen

fordrades främst, att uttagningen kunde verkställas med tillräcklig personalkännedom,

samt att landstormsutbildningskurserna bleve obligatoriska,

så att urvalet kunde ske bland samtliga landstormsmän. Urvalet

syntes å andra sidan icke kunna ske med tillräcklig personalkännedom,

med mindre än att samtliga ännu icke organiserade landstormsområden

omedelbart organiserades samt att urvalet verkställdes vid personlig

inställelse av de värnpliktiga till en särskild prövoförrättning, lämpligen

benämnd landstormsprövning, ungefär vid tidpunkten för överföringen

från beväringen till landstormen. Genom införande av landstormsprövning

skulle följande huvudsakliga fördelar vinnas:

a) utväljandet av landstormsbefälsämnen skulle kunna ske med större

personalkännedom;

b) handlingarna för landstormens redovisning skulle underkastas en

välbehövlig kontroll och revidering; därigenom skulle ökad stadga

skänkas hela organisationen, varjämte de enskilda värnpliktiga skulle

erhålla större säkerhet att ej bliva utsatta för sådana felaktiga åtgärder

från värnpliktsbefälets sida, som lätt nog kunde framkallas av eu felaktig

rullföring;

c) värnpliktig, som befunnits till tjänstgöring vid landstormen oförmögen,

kunde anmälas att vid nästkommande inskrivningsförrättning

frikallas från värnpliktens vidare fullgörande och avföras ur rullorna.

Uttagning skulle verkställas av inskrivningsrevisionen, och borde förslag

för uttagning vid landstormsprövning uppgöras av till densamma

beordrat militärbefäl. Vid prövningen borde rullföringsbefälhavare och

landstormsområdesbefälhavare närvara, varjämte ytterligare eu officer,

helst en regementsofficer, borde beordras att deltaga i densamma.

I fråga om antalet landstormsmän, som skulle erhålla utbildning, hänvisade

generalstabschefen först till bestämmelserna i § 26 värnplikts
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 71 käft. (Nr 86). 4

Chefens för

generalstaben

förelag den

30 oktober

1915.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 86.

lagen om uttagning av 14 procent av det inskrivna antalet vapenföra

till underbefäl och fackmän. Vid landstormen gällde det emellertid

att dessutom fylla behovet av officerare och underofficerare ävensom

det behov, som vid beväringen fylldes med fast anställda, varjämte

sjukvårdspersonalen måste vid landstormen erhålla särskild utbildning

och förefinnas i tillräckligt antal. Behovet kunde därför icke säkerställas,

med mindre än att minst 25 procent av sammanlagda antalet

vapenföra och icke vapenföra värnpliktiga uttoges. Av de sålunda uttagna

borde åtminstone 5 procent utbildas till officerare, 6 procent

till intendenturpersonal, adjutanter och kulspruteunderbefäl samt 14

procent till underbefäl och fackmän av annat slag.

På grund av erfarenheterna från 1915 års landstormsbefalskurser

syntes tiden för de egentliga kursernas längd böra sättas till åtminstone

60 dagar för officerare och till åtminstone 30 dagar för intendenturpersonal,

adjutanter och kulspruteunderbefäl. Å andra sidan syntes,

innan mera erfarenhet vunnits, en ytterligare utsträckning av kursernas

längd icke nu böra föreslås. Utöver de kategorier, som erhållit utbildning

under 1915 års landstormsbefalskurser, måste utbildning meddelas

jämväl landstormens sjukvårdspersonal ävensom åtminstone kulspruteunderbefälet,

varjämte det vore oundgängligen nödvändigt, att även landstormens

underbefäl i övrigt erhölle någon särskild utbildning, vilken

generalstabschefen på anförda skäl ansåge böra utgöras av åtminstone

15 dagars första tjänstgöring, för att de skulle kunna bliva skickade

att lösa dem tillkommande uppgifter.

Den egentliga befälsutbildningen borde meddelas redan under det

första landstormsåret. Därigenom kunde nämligen den värnpliktige

under längsta tiden tagas i anspråk såsom befäl, och endast därigenom

vore det möjligt att begränsa uttagningen till 25 procent. Under de

lagstadgade landstormsövningarna om fem dagar — första, andra, tredje

och fjärde tjänståret i landstormen — borde de särskilt utbildade inkallas

med sin årsklass och tjänstgöra såsom befäl. Härför måste de

omedelbart före dessa övningar inkallas till en kortare kaderövning, vilken

komme att fylla i det närmaste motsvarande uppgift som den, vilken

tillkommit befälsmötena vid den indelta armén. Kaderövningens längd

syntes tillsvidare och tills man vunnit ytterligare erfarenhet kunna begränsas

till minst 10 dagar.

Befälskategorierna borde (vid den första utbildningen) uppdelas så,

att plutonchefskategorien och högre befäl utbildades för sig samt underbefälskategorien

för sig, varjämte särskilda kurser borde ordnas för kulsprutebefäl

och -underbefäl, adjutanter in. fl. Tillsvidare kunde, i fråga

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

om kursernas förläggande, förutsättas, att officers-, adjutants- och kulsprutekurserna

ordnades inskrivningsområdesvis eller gemensamt för två

eller flera inskrivningsområden, intendenturkurserna och utbildningskurserna

för vissa fackmän ordnades i regel arméfördelningsområdesvis samt

underbefälskurserna, även för kulspruteunderbefälet, ordnades inskrivningsområdesvis

eller, eventuellt, landstormsområdesvis. I samband härmed

borde § 37 värnpliktslagen åtminstone så ändras, att landstormsinän

skulle kunna för sin utbildning föras utom eget och närgränsande inskrivningsområden.

För komplettering av brister i utbildningen borde

frivilliga befälskurser alltjämt anordnas samt landstormsinän äga tillträde

till frivilligt deltagande i’ de obligatoriska landstormsövningarna.

I fråga om landstormsbefälets redovisning ansåg slutligen generalstabschefen

erforderligt, att de iandstormsmän, som uttagits till befäls- eller

särskild fackman sutbildning, ålades mönstringsskyldighet med personlig

inställelse inför landstormsområdesbefälhavaren, ävensom att de alades

anmälningsskyldighet beträffande vistelseort och flyttning, motsvaiande

den, som ålåge värnpliktiga tillhörande härens beväring.

I anslutning till vad sålunda anförts, föreslog chefen för generalstaben

införande av erforderliga bestämmelser i värnpliktslagen rörande

landstormsprövning, landstormsmäns befälsutbildning m. in.

Över chefens för generalstaben förslag inhämtades härefter utlåtande

av 1916 års generalskommission, vilken uti den 12 februari 1916 avgivet

yttrande i allt huvudsakligt anslöt sig till förslaget, men därvid gjorde

åtskilliga detalj erinringar. Sålunda borde de grupper av landstormsbefäl,

som skulle utbildas, i vissa avseenden fullständigas; tiden för den första

landstormstjänstgöringen syntes i allmänhet böra förläggas till manaderna

maj, juni, "juli och augusti; det frivilliga deltagandet i övningar, som

allt fortfarande vore synnerligen önskvärt, borde på ett ändamålsenligt

och verksamt sätt främjas; värnpliktiga tillhörande beväringens äldre

årsklasser borde icke få deltaga uti de för landstormsbefäl m. fl. föreskrivna

övningar.

Enär även efter genomförandet av 1914 års härordning landstormsbefälet

in. in. måste anses vara i behov av utbildning, utöver vad nu

gällande värnpliktslag bestämde, borde enligt generalskommissionens

uppfattning de föreslagna föreskrifterna, såsom generalstabschefen föreslagit,

erhålla formen av ändringar i värnpliktslagen.

1916 åra

generalskommission.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

av sakk Sedan Kung! Maj :t med anledning av vad sålunda i ärendet före
aV

rdga.Un~ kommit den 14 juni 1916 bemyndigat chefen för lantförsvarsdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga personer för att inom departementet

biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag

rörande landstormens . användning samt utbildning av landstorms befäl

ävensom beträffande vissa övriga frågor, innefattande ändringar i gällande

värnpliktslag, tillkallades för berörda uppdrag chefen lör krigsskolan,

översten G. Bouveng, tillika ordförande, kanslerssekreteraren Otto

Croneborg, tillika sekreterare, ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren Johan Ericsson i Vallsta, ledamoten av riksdagens första

kammare, lantbrukaren Johan Nilsson i Skottlandshus samt ledamoten

av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen F. V. Thorsson.

De sålunda utsedda sakkunniga, landstormskommittén, hava den

14 december 1916 avgivit betänkande i ämnet. Uti detta betänkande

har kommittén framlagt förslag dels angående landstormens rullföring

m. in., därvid kommittén i huvudsak hemställt, att de nuvarande

brigadcheferna måtte lösas från sin ställning såsom regementschefer

och övertaga hela inskrivningsväsendet för såväl beväringen som landstormen,

att brigadcheferna jämte staber måtte uppföras på stat, och

att landstormens rullföring måtte, avskild från beväringens, överlåtas

på särskilda rullförare med uppgift att i vissa fall tillika övertaga landstormsförrådsförvaltornas

åligganden, dels ock i fråga om utbildning av

landstormsbefäl m. fl., i vilket avseende kommittén i form av särskilda

lagförslag hemställt, i det ena om vidtagande av åtgärder för fyllande

av behovet av officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen under

åren 1920 1928 och i det andra om vidtagande av åtgärder redan

undei år 1917 för fyllande av nu förefintligt behov i samma hänseende.

Over betänkandet hava utlåtanden inhämtats från samtliga armé*

fördelningschefer, vilka, med undantag av chefen för andra arméfördelningen,

jämväl insänt yttranden av vederbörande inskrivniugsbefälhavare,

samt vidare från kommendanten i Boden, militärbefälhavaren på Gottland,

chefen för -generalstaben och inspektörerna för infanteriet, kavalleriet,

artilleriet och trängen ävensom från armé förvaltningen.

Landstorm skommitténs förslag.

Jag övergår nu till en närmare redogörelse för innehållet av kommitténs

betänkande jämte däröver avgivna yttranden, och gör jag härvid

början med

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr Sfi.

29

A. Huvudgrunderna för kommitténs förslag.

Ett av grundvillkoren för ett landa försvar vore, yttrar kommittén,

att en hastig, planmässig och ordnad användning av samtliga landets

vapenföra män blivit redan i fredstid säkerställd genom en fast organisation.

Massuppbådet, när krig hotade eller utbrutit, måste numera anses

vara ett föråldrat begrepp, om icke detsamma vore förbundet med en i

detalj genomarbetad plan för truppernas samling och ordnande samt

förseende med vapen, utrustning, förnödenheter och — vad som vore

icke minst viktigt — med dugligt befäl. Endast i detta tall bleve det

möjligt att tillgodogöra sig det folkmaterial, som funnes tillgängligt,

på ett sådant sätt, att nedlagda kostnader så väl i tid och arbete

som i penningar bure verklig frukt. Ur dessa två synpunkter, den

militära och den ekonomiska, vore utan gensägelse organisationen

av vår nuvarande landstorm behäftad med mycket stora och i ögonen

fallande brister. Det torde vara uppenbart, att den försvarskraft,

som borde vara till finnandes i åtta årsklasser värnpliktiga

i landstormsåldern,'' för närvarande varken i militärt eller ekonomiskt

hänseende vore tillvaratagen så som sig borde. Det sätt, varpå landstormen

för närvarande vore organiserad, innebure slöseri med en av landets dyrbaraste

tillgångar. Landstormsmännen bildade kärnan av landets manliga

befolkning; och det soldatmaterial, de erbjöde, kunde, med hänsyn särskilt

till landstormsmännens i regel mera mångsidigt utvecklade arbetskraft

och mognare omdömesförmåga, sägas vara i flera hänseenden lika värdefullt

som beväringsmanskapet, särskilt dettas yngre årsklasser. Detta

goda material kunde emellertid icke i hela sin omfattning komma försvaret

till godo, utan att befintliga brister i organisation m. in. avhjälptes.

Gjorda sammanfattningar av erfarenheterna från dels landstormsmobiliseringen

år 1914 och dels landstormsövningarna under år 1916

visade, att nämnda brister kunde, frånsett inverkan på landstormens användbarhet

av densammas föregående utbildning och densammas utrustning,

vilka frågors behandling folie utanför kommitténs uppdrag, hänföras

dels till den felande vidi föringen och dels till saknaden av ett dugligt

befäl. Ju mera kommittén trängt in i föreliggande fråga, dess

fastare hade kommittén blivit övertygad om den stora betydelsen därav,

att en ordnad och tillförlitlig rullföring av landstormen komme till stånd.

Häruti vore, enligt kommitténs uppfattning, att söka själva grundvalen för

såväl en rättvis och lämplig uttagning av landstormsmän till befälsutbildning

som ock för möjligheten att vid mobilisering kunna för militära

ändamål fullt tillgodogöra sig den till landstormen hörande övriga personalen.

Också hade kommittén på grund av denna övertygelse icke

Land
storms
kommittén.

Allmänna

synpunkter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

blott ansett sig av sitt uppdrag uppfordrad att framlägga ett förslag angående

förbättrad rullföring av landstormen, utan även beträffande huvudfrågan,

befälsutbildningen, byggt sitt förslag till dennas ordnande på den

förutsättningen, att en dylik förbättrad rullföring komme •till stånd i

samband med, att den av kommittén föreslagna årliga befälsutbildningen

toge sin början. I kommitténs uppdrag inginge nämligen, bland

annat, att verkställa utredning och avgiva förslag rörande landstormens

användning. Men frågan härom stode givetvis i det intimaste samband

med spörsmålet om landstormens användbarhet överhuvud; och detta

spörsmål vore beroende ej blott av en genomgripande förbättring av landstormsbefälets

beskaffenhet, utan även i högst väsentlig grad därpå, att

landstormens rullföring och redovisning ordnades så, att hela antalet värnpliktiga

inom landstormen anträffades och bibringades lagstadgad utbildning,

samt på samma gång tillförlitlig kännedom vunnes angående de särskilda

landstormsmännens kvalifikationer, yrken o. s. v., varigenom urvalet

av befälsämnen möjliggjordes. Åtgärder, som vore ägnade att åstadkomma

en tillförlitlig rullföring, skulle ock, enligt kommitténs övertygelse, visa

sig vara till gagn ur allmän synpunkt, då nämligen hittills allmänheten

ej sällan fått vidkännas en hel del obehag och svårigheter till följd av

rullföringsväsendets bristfällighet.

Landstormens rullföring ägde för närvarande rum huvudsakligen i

rullföringsexpeditionerna. 1 stamrullan, som därstädes fördes, kvarstode den

värnpliktige även efter överföring till landstormen; och jämväl hans värnpliktssedel

behölles i rullföringsexpeditionen. Samma expedition mottoge

de anmälningslistor och andra uppgifter, som månatligen avgivas från

pastorsämbeten eller rotemän rörande genom dödsfall, inflyttning, avflyttning

o. s. v. inträffade förändringar angående såväl landstormsmännen

som beväringen tillhörande värnpliktiga. Av landstormsområdesbefälhavaren

skulle visserligen föras särskild landstormsrulla enligt fastställt formulär.

Men denna rulla upprättades icke av landstormsområdesbefälhavaren

själv, utan för^ varje årlig överföring till landstormen av rullföringsbefälhavaren.

Årligen å bestämd tid skulle landstormsrullan insändas

till rullföringsbefälhavaren för rättande och fullständigande, varjämte

rullföringsbefälhavaren skulle, så snart lämpligen kunde ske, tillställa

landstormsområdesbefälhavaren vederbörande från pastorsämbeten eller

rotemän inkomna anmälningslistor och uppgifter, försedda med anteckningar,

dels vilka av de å listan uppförda landstormsmännen, som blivit

av rullföringsbefälhavaren avförda från eller införda i stamrullan, dels

den årsklass, nyinförd landstormsmau skulle tillhöra, dels ock det truppslag

han vore tilldelad, hans användbarhet m. m. Efter verkställda an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 86. 31

teckningar i landstorm^milan skulle landstormsområdesbefälhavaren »utan

dröjsmål» till rullfö ringsbefäl havaren återställa listor och uppgifter.

Oavsett den otjänliga dualism, varmed det sålunda i huvuddrag

angivna systemet för rullföring av landstormen vore behäftat, skulle möjligen

kunna antagas, att därest detta system följdriktigt genomfördes,

detsamma dock skulle kunna något så när nöjaktigt fungera. Men härvid

tillkommc eu synnerligen viktig skillnad mellan bestämmelserna om

beväringens och landstormens rullföring. Medan nämligen beväringeu

tillhörande värnpliktig jämlikt stadgande i värnplikt slagen vore skyldig ej

blott, enligt § 32, att varje år undergå mönstring, antingen genom att

till befälet avgiva skriftlig uppgift om bostad och yrke eller ock genom

personlig inställelse, utan även, enligt § 33, att vid vistelse utom kyrkobokföringsorten

för längre tid än eu månad före avresan göra anmälan

hos områdesbefälet och hålla detta befäl underrättat om sin adress, tills

han återkomme, samt att göra anmälan om flyttning, hade landstormsmannen

icke någon motsvarande skyldighet. Följden härav hade också

blivit den, att landstormsrullorna, oaktat det arbete landstormsområdesbefälhavarna

nedlagt på deras fullständigande, visat sig vara i hög grad

ofullständiga och opålitliga.

Efter att hava anfört exempel på, huru det nuvarande systemet för

landstormens rullföring verkat, yttrade kommittén vidare:

Det vore uppenbart, att ett rullföringssystem, som kunde leda till

dylika orimligheter, måste ersättas med ett mera effektivt. De åtgärder,

genom vilka en sådan reform bäst skulle ernås, vore, enligt kommitténs

åsikt, dels införandet av mönstrings- och adressanmälningsskyldighet

jämväl för landstormen, dels landstormsrullföringens avskiljande från

rullföringsexpeditionerna samt förläggande till självständiga rullföringsexpeditioner

för landstormen, dels ock i samband därmed inrättande av

nya centralmyndigheter, under vilka såväl rullföriugsbefälhavare som

landstormsrullförare skulle lyda.

Då kommittén sålunda ansett sig böra till prövning upptaga frågan

om mönstrings- och adressanmälningsskyldighet för landstormen, hade

kommittén givetvis i samband härmed föranlåtits att i viss omfattningbehandla

det till kommittén överlämnade, i riksdagens skrivelse den 24

februari 1912 omförmälda ärendet angående borttagande av nu stadgad

mönstring förde till beväringen hörande värnpliktiga eller denna mönstrings

eventuella ersättande med i annan ordning lämnade uppgifter.

I denna sistnämnda fråga förelåge numera ett vidlyftigt utredningsmaterial,

i det att Kungl. Maj:t. i anledning av riksdagens be
-

Mönstringaoch

ndressanmälningsskylighet

för

landstormen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 86.

Landstormens

ru! Moring.

rörda skrivelse inhämtat yttranden dels från samtliga arméfördelningscheler

och militärbefälliavaren på Gottland, vilka i ärendet hört vederbörande

inskrivningsbefälhavare och rullföringsbefälhavare, dels ock

från överståthållarämbetet, rotemännen i Stockholm ävensom från samtliga

Kungl. Maj:ts befallningshavande i riket, vilka i sin ordninghört

vederbörande kontraktsprostar, bäradsskrivare och mantalsskrivningsförrättare

i städerna, varjämte allmänna svenska prästföreningens styrelse

inkommit med en skrift i ämnet.

Kommitténs arbeten i denna omfattande fråga hade icke avslutats.

Av de i ärendet föreliggande handlingarna hade emellertid kommittén

styrkts i den uppfattningen, att det nuvarande systemet för beväringens mildring

och redovisning i avseende å effektivitet lämnade åtskilligt övrigt att

önska. Ehuruväl kommittén icke medhunnit att utarbeta något positivt

förslag i ämnet, hade emellertid, vad anginge landstormens mildring och

redovisning, inom kommittén icke rått någon som helst tvekan eller

meningsskiljaktighet därutinnan, att för landstormen borde stadgas

mönstrings- och adressanmälningsskyldighet lika med deri, som vore ålagd värnpliktiga

tillhörande beväringen, varjämte kommittén, beträffande frågan i

dess helhet, vore av den åsikten, att man icke borde frånsåga sig fördelen

av att för stamrullors och värnpliktssedlars vederbörliga komplettering

erhålla uppgifter direkt från de värnpliktiga själva.

Då hittills den egentliga rullföringen av landstormen verkställts i

mllföringsexpeditionerna, hade kommittén haft under övervägande, om

icke även den förbättrade mildring av landstormen, som kommittén

ansett oundgänglig, kunde i sin helhet förläggas till dessa. Emellertid

hade det utrönts, att vid ett avsevärt antal rullföringsexpeditioner

arbetet med mildring av de tolv årsklasser, som enligt 1901 års härordning

ålåge dessa expeditioner, vore så omfattande, att extra arbetskrafter

i ej ringa utsträckning måst anlitas, för att arbetet överhuvud

taget skulle kunna medhinnas. Erfarenheterna från de mobiliseringsoch

krigstjänstinkallelser, som ägt rum under nu pågående krig, hade

visat, att såväl ur mobiliseringssynpunkt som med hänsyn till de värnpliktigas

befogade intressen eu mera fullständig mildring av de värnpliktiga

vore av behovet påkallad. Genomförandet av en sådan måste i

sin ordning medföra ökat arbete å expeditionerna.

Lades nu härtill, att genom 1914 års härordningsbeslut beväringen

ökats med tre nya årsklasser, varigenom expeditionernas arbete ytterligare

utvidgades, så kunde med stor bestämdhet uttalas, att därest eu ordnad mildring

och redovisning av ytterligare åtta — under övergångsåren t. o. in.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 33

tio — årsklasser i landstormen skulle härutöver påläggas rullföringsbefälhavarna,

detta arbetes utförande på el t nöjaktigt sätt ej skulle kunna av

dem medhinnas. Åven om genom en väsentlig förstärkning av de kvalificerade

arbetskrafterna vid rullföringsexpeditionerna eu så pass stor

lättnad i befälhavarnas arbete kunde vinnas, att de under fredstid kunde

nödtorfteligen sköta jämväl landstormens rullföring och redovisning, så

kunde det dock med''säkerhet antagas, att detta skulle bliva omöjligt just

vid det tillfälle, då tillvaron av ett pålitligt och snabbt verkande rullföringsväsen

vore av största betydelse samt arbetet vid expeditionerna

vore mest maktpåliggande, nämligen vid en mobilisering, som omfattade

hela eller stora delar av krigsmakten. Enligt 1914 års härordning skulle

landstormen utkallas redan de första mobiliseringsdagarna för att trygga

linjetruppernas mobilisering och uppmarsch m. m., och det skulle således

med mycket stor sannolikhet inträffa, att en rullföringsexpedition bleve

nödsakad att samtidigt expediera kallelseorder till tjugutre årsklasser i

de mest skilda befattningar. Ur försvarssynpunkt vore det utan tvivel

mycket betänkligt att pålägga rullföringsexpeditionerna hela detta omfattande

arbete. Viktiga skäl läge således till grund för uppfattningen,

att hela den reformerade rullföringen av landstormen borde anförtros åt

särskilda landstormsrullförare.

Inrättandet av en välordnad rullföring för landstormen och av härför

avsedda expeditioner skulle emellertid, om dessa expeditioner — såsom

nu vore fallet med rullföringsexpeditionerna — komme att sortera under

inskrivningsbefälhavarna, i avsevärd grad öka dessas arbete med inskrivningsväsendet

till förfång för och på bekostnad av deras verksamhet

såsom regementschefer. 1 själva verket vore det ett redan länge känt

behov att åstadkomma en ändring i det missförhållandet, att regementscheferna

allt för mycket måste ägna tid och arbete åt de rent expeditionella

ärendena. Såsom exempel på omfattningen av dessa ärenden

ville kommittén hänvisa till nedanstående tabell, vilken upptoge samtliga

till en av infanteriets regementsexpeditioner under år 1915 och

förra hälften av år .1916 inkomna och expedierade skrivelser. Av dessa

vore under år 1915 respektive 2,175 och 2,556 inkomna och avgångna inskrivningsärenden,

vilkas behandling i många fall vore väsentligt mera

tidsödande än andra ärendens.

Brigadchefer

och brigadstaber.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 71 käft. (Nr 86.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Uppgift å antal inkomna och expedierade skrivelser under år 1915 och

f<irra halvåret 1916.

Ärendets art.

1 9

1 5.

Förra halvåret 1916.

Inkomna.

Avgångna.

Inkomna-.

Avgångna.

Inskrivningsärenden ...............................

2,175

2,556

739

1,284

Ärenden rörande landstormen....................

396

218

138

90

Övriga ärenden .......................................

6,572

7,214

4.308

4,411

Summa

9,143

9,988

5,185

5,785

Då ett reformerat inskrivningsväsen för landstormen icke rimligen

borde genom att förläggas till inskrivningsexpeditionerna få ytterligare öka

ifrågavarande regementschefers ansvar och arbete, men givetvis ändock

borde ställas under samma högre myndighet, som ägde befattning med

inskrivningsväsendet för beväringen, hade det för kommittén legat nära

till hands att söka utfinna en utväg, varigenom inskrivningsgöromålen

på samma gång avlyftades från regementscheferna och överflyttades beträffande

såväl beväring som landstorm till andra högre myndigheter.

Kommittén hade härvid kommit till den uppfattningen, att en ny myndighet

mellan rullförarna och arméfördelningschefen borde inrättas, vilken

skulle icke blott övertaga de nuvarande inskrivningsbefälhavarnas åligganden,

utan på samma gång tillgodose det kännbara behovet av centrala

högre militära myndigheter för landstormen med uppgift att handlägga

frågor rörande landstormsbefälets utbildning, landstormsövningarna och

landstormens mobilisering. Att en sådan reform skulle i mycket hög

grad bidraga att skänka stadga åt landstormsinstitutionen samt bringa

densamma upp på ett högre plan, torde ligga i öppen dag. Härförutom

skulle genom inrättandet av dylika högre inskrivningsmyndigheter det

viktiga önskemålet vinnas, att enhetlighet åvägabragtes inom inskrivningsväsendet

i det hela, till gagn för den enskilde, då nämligen allmänhetens

intresse av en snabb och korrekt behandling av inskrivningsfrågorna

skulle kunna tillgodoses på ett helt annat sätt än för närvarande

vore möjligt. Åven kunde det slutliga avgörandet av vissa ansökningsärenden

rörande värnpliktsförhållanden överlämnas åt dessa högre

inskrivningsmyndigheter, varigenom skulle vinnas ett snabbare avgörande

av dessa ärenden, på samma gång Kungl. Maj:t befriades från handläggningen

av desamma. På grund av dessa skäl hade kommittén ansett

sig böra föreslå, att de nuvarande brigadcheferna löstes från sin ställning

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 8(>. 35

som regementschefer och övertoge hela inskrivningsväsendet för saväl

beväringen som landstormen.

Om än kommittén hade funnit behovet av ett flertal dylika högre

militära befattningar framgå enbart ur synpunkten av nödvändigheten

att reformera rullföringen och bereda lindring i regementschefernas arbete,

ansåge likväl kommittén sig ej böra underlåta framhålla, att för

tillsättandet av dessa befattningar ytterligare skäl förefunnes. Införandet

av fästa brigadchefsbefattningar vore nämligen ett sedan lång tid tillbaka

från militär synpunkt ofta och kraftigt framhållet önskemål, som vid 1914

års riksdag så till vida realiserats, att brigadchefsinstitutionen då införts

i den nya härordningens fredsorganisation, nämligen på sådant sätt, att

årsarvoden, vart och ett å 500 kronor, anslagits för tolv infanteriregementschefer,

med skyldighet för dem att, med bibehållande av beställningen på

stat och regementschefsbefälet, samtidigt vara brigadchefer. Enär väl ingen

tvekan torde råda därom, att ledningen av ett infanteriregementes utbildning,

med hänsyn icke blott till officers- och underofficerskårerna och de

ordinarie förbanden, utan även de talrikt förekommande särskilda utbildningskurserna

jämte det omfattande förvaltnings- och mobiliseringsarbetet

m. m., vore ett i och för sig mycket krävande uppdrag, som fullständigt

tager sin man i anspråk, så måste ur denna synpunkt den år 1914 företagna

organisationsförändringen betraktas såsom mindre lycklig, då på

detta sätt vissa regementschefer ålagts att dela sin arbetskraft mellan

regementet och brigaden; och ur mobiliseringssynpunkt kvarstode alltid den

allvarliga olägenheten, att tolv av härens linjeinfanteriregementen miste

sina ordinarie chefer vid mobilisering, eller just i det ögonblick, då de

mest hade behov av dessas ledning. Uti 1914 års härordningsproposition

hade också av departementschefen anförts starka skäl för införande av fasta

brigadchefsbefattningar; och egentliga anledningen, varför förslag därom

icke då blivit för riksdagen framlagt, torde hava varit den, att tvekan

gjort sig gällande, huruvida i fredstid tillräckligt arbete skulle kunna

beredas brigadcheferna. Om nu, enligt kommitténs förslag, med brigadchefsbeställningarna

förenades skyldigheten att, utöver den rent militära

befattningen såsom chefer för vederbörande infanteribrigad, jämväl bestrida

inskrivningsbefälhavares och arméfördelningschefers hittillsvarande åligganden

beträffande beväringens inskrivningsväsen samt att dessutom bära ansvaret

för landstormens rullföring och redovisning ävensom att leda densammas

fredsutbildning, syntes någon betänklighet ur berörda synpunkt

icke böra förefinnas mot att dessa befattningar uppfördes med avlöning

på ordinarie stat.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Med hänsyn till den avsevärda arbetsmängd, som enligt kommitténs

förslag skulle under hela året påvila brigadcheferna, vore givetvis

med dessas tillsättande oskiljaktigt förenat kravet på ständiga brigadexpeditioner

med nödig personal. Efter inhämtade upplysningar från

inskrivningsmyndigheter hade kommittén kommit till den uppfattningen,

att dessa staber borde vid samtliga brigader utom dem, vilka fästningsinfanteriregementena

i inskrivningshänseende bleve tilldelade, sammansättas

av två ofticerare och två underofficerare, varjämte nödigt antal

skrivbiträden tilldelades expeditionerna. Vid de brigader, i vilka fästningsinfanteriregementena

inginge såsom tredje regementen, hade kommittén ansett,

att ytterligare en underofficer erfordrades i staben. Kommittén

förutsatte, att en av brigadexpeditionerna skulle förläggas till Stockholm

och de övriga å andra orter än Stockholm och Göteborg.

Landstorms- Vad härefter anginge landstormsrullföringsexpeditionerna, hade kom"expeditio-"

miftén tagit under övervägande frågan, huruvida behov förelåge att

nema. såsom chefer för desamma anställa officerare eller om man icke, under

antagande, att expeditionernas uppgift bleve endast rullföring och redovisning

av landstormsmännen, skulle kunna såsom befälhavare för dessa

expeditioner använda underofficerare — eventuellt underofficerare på

reservstat eller före detta underofficerare — vilka efter väl vitsordad

tjänstgöring vid vederbörande regementen tjänstgjort någon tid vid rullföringsexpedition

och därunder erhållit kännedom om rullföringsarbetet

jämte nödig författningskunskap. På grund av inhämtade upplysningar

hade kommittén kommit till den uppfattningen, att även om i vissa landstormsområden,

såsom i Stockholm och eu och annan av de större städerna,

allt fortfarande pensionerade officerare eller officerare på reservstat

borde användas som landstormsrullförare, i flertalet landstormsområden

underofficerare borde kunna bestrida befattningen, varvid dock

såsom kompetensvillkor borde föreskrivas en viss minimitid, exempelvis

ett halvt år, under vilken föregående tjänstgöring i rullföringsexpedition

blivit nöjaktigt fullgjord. Likaledes hade kommittén ansett, att, med

hänsyn till den av särskilda sakkunniga föreslagna åtgärden att förlägga

vissa landstormskategoriers förråd till regementena, återstående förråd

inom landstormsområdena borde kunna skötas av rullförarna med hjälp

av det eller de värnpliktiga skrivbiträden, som kommittén beräknat nödvändiga

för varje landstormsrullföringsexpedition.

utbildning Sedan kommittén närmare angivit enskildheterna i sina ovan an
Tlabefäi0rm9

givna förslag rörande brigadstaber och angående självständiga rullfö
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kutigl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

ringsexpeditioner för landstormen, för vilka förslag kommer att längre

fram mera detaljerat redogöras, övergår kommittén till frågan om landstormsbefälets

utbildning samt anför därom följande:

Om enligt de av kommittén här förut angivna grunder landstormens

rullföring och redovisning genomgående reformerades och tillika

särskilda högre befälsposter inrättades med speciell uppgift att, förutom

handhavandet av rullförings- och redovisningsväsendet, bland annat,

handlägga frågor rörande landstormsbefälets uttagning och utbildning,

ansåge kommittén, att en verklig grund bleve lagd för befordrande av

landstormsorganisationens fasthet, och att den landstormsbefälsutbildning,

till vilken kommittén framlade förslag, borde äga förutsättning att i

avsevärd grad avhjälpa den nu rådande bristen på ett dugligt befäl vid

landstormen.

Att i vårt land mycket gott och uppoffrande arbete på frivillighetens

väg blivit nedlagt för utbildning av landstormsbefäl, borde villigt

och tacksamt erkännas; och detta frivilliga arbete syntes även för framtiden

hava sin uppgift att fylla. Men uppenbart vore, att på frivillighetens

väg en verklig lösning av den föreliggande frågan icke stode att

vinna. Detta bestyrktes, bland annat, av erfarenheten från de frivilliga

befälskurserna vintern 1914—1915, vilka torde hava lämnat tillräckliga

bevis på, att den goda viljan icke alltid motsvarats av lika god förmåga.

Det vore kommitténs bestämda övertygelse, att ett gott resultat vare

sig vid uttagningen av landstormsbefälsämnen ej heller vid dessas

utbildning stode att vinna utan obligatorisk inställelse av och urval

bland, så vitt möjligt, samtliga landstormsmän jämte de uttagnas inkallelse

till obligatoriska övningar.

Principiellt sett vore det ju mest önskvärt, om landstormstrupperna

kunde ställas under ledare lika väl skickade härtill som linjebefälet.

Befälets utbildningsnivå vore för truppförbandets användbarhet en faktor,

vars betydelse i vissa avseenden t. o. m. kunde sägas vara större vid

landstormen än vid linjetrupperna. Ty ju mindre utbildning kommit

manskapet till del, desto större bleve fordringarna på befälets duglighet

och kunskaper samt förmåga att åt truppen meddela nödiga färdigheter

och insikter, vartill komme, att landstormen bestode av män, som hunnit

till mogen ålder, och att till följd därav befälets överlägsenhet i militärt

hänseende över truppen vore av en relativt mycket stor betydelse, icke

minst med hänsyn till disciplinens upprätthållande.

Hittills i vårt land vidtagna åtgärder för landstormsbefälets utbildning

hade i själva verket inskränkts till att söka avhjälpa de allra värsta

missförhållandena. Åven de utbildningskurser och övningar, som jämlikt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

lagarna den 25 maj 1915 och den 21 juni 1916 ägt rum imder nämnda

år, hade visat sig otillräckliga för det landstormsbefäl, som skulle få sig

ålagda mera krävande befälsuppgifter.

Om grundad förhoppning skulle finnas, att landstormen skulle i ett

eventuellt krig fylla sin uppgift, och om man ville så långt möjligt vore

förebygga, att det högeligen dyrbara landstormsmaterialet förslösades

på grund av bristande militär förmåga hos dess ledare, måste åt landstormens

befälsfråga ägnas en alldeles särskild uppmärksamhet och

vida kraftigare åtgärder anlitas än de hittills vidtagna. För anskaffande

av det erforderliga högre befälet — regements- och bataljonschefer

— för självständiga formationer måste sålunda utfinnas andra

medel än utbildning av landstormsmän under ett relativt ringa antal

dagar. Med hänsyn till de ofrånkomliga kraven på en sakkunnig och

fast befälsföring syntes nämnda högre befälsposter näppeligen kunna

anförtros åt andra personer än sådana, som genom eu längre tids aktiv

tjänstgöring förskaffat sig nödiga militära insikter och rutin.

Utan att närmare ingå på denna fråga, vilken först längre fram

bleve fullt aktuell, ville kommittén emellertid redan nu ifrågasätta, huruvida

icke, då ju någon utökning av de nuvarande aktiva officerskadrerna

till den omfattning, som för berörda ändamål skulle visa sig behövligt,

givetvis icke kunde för närvarande komma på tal, den lyckligaste lösningen

av frågan om besättande av de högre landstormsbefälsposterna

— oavsett de förut omhandlade, för linjen och landstormen gemensamma

brigadchefsbefattningarna — skulle vara att söka i eu mot ifrågavarande

behov svarande framtida utökning av arméns reservstater.

I fråga om landstormens användning borde tilläggas en erinran,

hurusom det i § 37 värnpliktslagen stadgade förbudet mot att föra landstormen

utom eget eller närmast tillgränsande inskrivningsområden stode

i mycket nära sammanhang med spörsmålet om landstormsbefälets utbildningsståndpunkt.

Ett upphävande av berörda förbud borde, efter

kommitténs uppfattning, icke sättas i fråga, förrän landstormens befälsfråga

blivit på ett tillfredsställande sätt löst, helst i den riktningen, att,

på sätt nyss blivit antytt, för de högre befälsposterna vid landstormen

kunde stå till förfogande personal ur arméns reservstater.

Kommittén, som alltså funnit hittills hållna utbildningskurser för

landstormsbefälet vara av allenast provisorisk betydelse, hade följaktligen

ansett sig böra, i betraktande av landstormens stora och växande betydelse

för försvaret, i sitt förslag till frågans mera definitiva lösning

gå så långt, som kommittén med hänsyn till de med förslagets genomförande

förenade kostnaderna funnit vara å ena sidan nödvändigt och

å den andra fullt genomförbart.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi. .''i!)

De av kommittén sålunda angivna huvudgrunderna för förslagen

hava i allmänhet tillvunnit sig de i ärendet hörda myndigheternas bifall.

Många bland dem hava kraftigt instämt med kommittén. Sålunda har chefen

för första arméfördelningen förklarat sig fullständigt ense med kommittén

däri, att reformarbetet i första hand bör avse en omorganisation av landstormens

ledning, och på det livligaste instämt i kommitténs förslag

att lösa de nuvarande brigadcheferna från deras ställning som regementschefer

samt låta dem övertaga hela inskrivningsväsendet för såväl beväring

som landstorm. En dylik reformering av inskrivnings- och värnpliktsväsendet

skulle, oavsett dess betydelse såsom en lämplig utväg att

praktiskt ordna frågan om landstormens högsta ledning, komma att få

ett djupgående inflytande på hela infanterivapnets utveckling och utbildning.

Vid krig, då ställföreträdande inskrivningsbefälhavare skulle träda

i brigadchefens ställe, vunnes även den stora fördelen, att infanteriregementenas

depåchefer befriades från ansvaret för värnplikts- och inskrivningsväsendet,

varigenom de _ kunde helt ägna sig åt sina huvuduppgifter.

Chefen för andra arméfördelningen har jämväl ansett tilllämpningen

av kommitténs förslag beträffande rullföringen och befälsbehovet

skola i så avsevärd mån förbättra de nuvarande förhållandena

ej blott direkt vid landstormen, utan även indirekt vid utbildningsarbetet

vid värnpliktigas första utbildning, att han i huvudsak ansåge

sig kunna biträda kommitténs betänkande. Förslaget att genom inrättande

av särskilda landstormsrullföringsexpeditioner skilja rullföringen

från de rent militärt administrativa och organisatoriska landstormsärendena

vore synnerligen fördelaktigt ävensom förslaget om inrättande av

brigadchefsbefattningar med staber. Ej heller chefen för tredje arméfördelningen

har i stort sett haft något att erinra mot kommitténs betänkande

och förslag, vilket, enligt hans åsikt, förverkligat tvivelsutan

komme att ej blott i hög grad giva form och stadga åt landstormens

organisation samt åt landstormsmännens rullföring och redovisning, utan

även, genom den föreslagna landstormsprövningen och utbildningen av

landstormsbefäl, att bidraga till ökad användbarhet i fält av detta värnpliktsuppbåd.

Kommitténs uppfattning, att frågan om förbättrad rullföring

otvivelaktigt stode i mycket nära samband med upprättandet av

centrala militära högre myndigheter såsom närmaste målsmän i fred för

landstormen, vore riktig, och förslaget om fasta brigadstaber i fred syntes

i stort sett giva eu god lösning av ifrågavarande organisationsspörsmål.

Chefen för fjärde arméfördelningen har förklarat sig med tillfredsställelse

genom kommitténs betänkande och förslag se möjligheter

till en tidsenlig och nödvändig utveckling samt kraftigt tillstyrkt för
-

Myndifjheter

nas

yttranden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

slaget om ett särskilt organiserat inskrivningsväsen, underställt nya centrala

högre militära myndigheter, ävensom att rullföringen för beväring

och landstorm pålades olika lägre myndigheter. Enligt hans åsikt vore

förslaget att organisera fasta brigadstaber synnerligen väl funnet. Förslaget

om uppförande på stat av tolv brigadchefer m. m., i samband med att

ärendena rörande inskrivningsväsendet och landstormen övertoges av de

nya brigadcheferna, har även kraftigt tillstyrkts av chefen för femte

arméfördelningen, som därjämte livligt förordat införandet av mönstringsoch

adressanmälningsskyldighet för landstormsmännen. Sådan skyldighet

för landstormen har ansetts nödvändig jämväl av chefen för sjätte

arméfördelningen, vilken även ansett brigadchefernas frigörande från

sin ställning såsom regementschefer och övertagande av hela inskrivningen

både för beväringen och landstormen innebära en avsevärd fördel

såväl för härordningen i allmänhet som för inskrivningsväsendet. Kommendanten

i Boden har förklarat sig i huvudsak icke hava något att

erinra mot förslaget. Slutligen har arméförvaltningen, vad särskilt angår

förslaget om inrättande av brigadchefsexpeditioner, ansett detsamma

kunna medföra en väsentlig lättnad i de uppgifter, som- för närvarande

åligga flertalet infanteriregementschefer, samt framhållit angelägenheten

av, att en del av dessa uppgifter överflyttades på andra beställningshavare.

Arméförvaltningen funne sig på grund därav böra i huvudsak

tillstyrka kommitténs förslag i berörda organisationsfråga, under förutsättning

att ur militärorganisatorisk synpunkt några betänkligheter däremot

icke funnes. Slutligen hade arméförvaltningen icke heller något

att erinra mot, att landstormens rullföring anordnades på föreslaget sätt.

De inskrivningsbefälhavare, från vilka yttranden i ärendet föreligga, hava

så gott som enstämmigt anslutit sig till förslaget om inrättande av nya

inskrivningsmyndigheter. Många av dem hava kraftigt framhållit skälen

för att avhjälpa det trängande behovet av lättnad i de omfattande expeditionsgöromål,

som nu åligga de infanteriregementschefer, vilka äro inskrivningsbefälhavare.

Åtskilliga erinringar av mer eller mindre principiell innebörd hava

emellertid även framställts mot kommitténs betänkande och förslag.

Dessa gälla i allmänhet förslaget angående omorganisation av inskrivningsväsendet

och landstormens rullföring. I några fall gå de ut därpå,

att kommittén icke i vidare mån än som skett tagit under omprövning

frågan om landstormens organisation i det hela. Så har chefen för första

arméfördelningen upptagit dels spörsmålet om indelning av landstormen

i visst antal kårer, för vilka regementsofficerare på reservstat borde anställas

såsom befälhavare, landstormskårchefer, dels ock frågan om bildande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Ålaj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

av depåer för främjande av landstorinsorganisationens uthållighet. Åven

chefen för andra arméfördelningen har berört frågan om regements-,

försvarsområdes- eller kårchefer vid landstormen. Chefen för femte arméfördelningen

har, under erinran hurusom sättet för organisationen av

rullföringsväsendet och vården av förråden inom landstormen, uttagning

och utbildning av befäl m. m. vore främst beroende av landstormens

användning vid krigstillfälle, påpekat behovet av landstormens organisation

icke vid sidan av utan såsom komplettering av linjen och reserven,

varjämte han framhållit nödvändigheten av, att § 37 värnpliktslagen

angående förbud mot landstormens förande utom eget och

närmast tillgränsande inskrivningsområden i anledning härav bleve upphävd.

Åven chefen för andra arméfördelningen har funnit lämpligheten

av att uppskjuta upphävandet av § 37 värnpliktslagen mycket

tvivelaktig, dels emedan därigenom på obestämd tid undanskötes eu

ur riksförsvarets synpunkt erforderlig reform och dels därför, att den

föreslagna omläggningen av inskrivningsväsendet, genom vilken brigadområden,

i sak om än ej i form, komme att ersätta inskrivningsområdena,

berättigade en samtidigt skeende revidering av berörda lagstadgande.

Chefen för sjätte arméfördelningen har, under erinran om ett

den 27 oktober 1906 av dåvarande chefen för sjätte arméfördelningen

avgivet förslag angående, bland annat, uppförande på särskild stat för

Nombottens försvarsområde av en försvarsområdeschef med uppdrag bland

annat att handlägga inskrivningsväsendet inom Norrbottens inskrivningsområde,

påpekat, att kommittén icke närmare inlåtit sig på frågan, under

vilken myndighet Norrbottens inskrivningsområde borde lyda. Vidare har

militärbefälhavaren på Gottland ifrågasatt inrättande av en särskild inskrivningsbefälhavarbefattning

med stabspersonal även inom Gottlands

militärområde. Chefen för generalstaben har, under anförande, bland

annat, att den av kommittén föreslagna rullföringsorganisationen icke

vore antaglig i den föreliggande formen utan krävde åtminstone en betydligt

ökad personal, samt under erinran, att kommittén icke antytt,

huru förvaltning och eventuell mobilisering skulle kunna skötas efter

det landstormsområdesbefälhavare och landstormsförrådsförvaltare indragits,

ej heller huru vissa uppgivna författningar — landstormsförordningen,

inkallelseinstruktionen o. s. v. — borde ändras, åtminstone för

närvarande bestämt avstyrkt ett sådant experiment som ett bifall till

kommitténs förslag. Det syntes nämligen icke försvarligt att för förslagets

skull omintetgöra vad som landstormens nuvarande organisation

dock redan visat sig kunna i farans stund i verkligheten åstadkomma.

Vidare ville generalstabschefen inlägga en gensaga mot kommitténs

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 71 käft. (Nr 86.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

yttrande, att förbudet i § 37 värnpliktslagen borde kvarstå, intill dess

landstormens befälsfråga blivit på ett tillfredsställande sätt löst, då nämligen

upphävandet av detta förbud när som helst skulle innebära ett

avsevärt stärkande av vårt försvar. En särskild principiell erinran ansåge

sig generalstabschefen böra göra därom, att kommittén ej lämnat någon

antydan om den frivilliga befälsutbildningens plats i systemet, ej heller

om det territoriella befälets verksamhet i anslutning till skytteväsendet.

Inspektören för infanteriet har ställt sig tveksam inför kommittéförslaget,

huvudsakligen på den grund att han funne detsamma icke

vara uttömmande behandlat eller i enskilda delar utarbetat. På grund

härav tilltrodde han sig icke att uttala något bestämt omdöme beträffande

den praktiska utförbarheten av förslaget att förlägga inskrivnings-

och rullföringsväsendet till fasta brigadexpeditioner m. m. Inspektören

för artilleriet har funnit frågan om organisation och utbildning av

landstormsformationer tillhörande även andra vapenslag än infanteriet böra

tagas under omprövning samtidigt med frågan om landstormsorganisationen

i dess helhet. Chefen för fjärde arméfördelningen har ansett en

brigadstab böra förläggas till Göteborg. Chefen för femte arméfördelningen

har anfört, att en lucka i kommitténs förslag förefunnes härutinnan,

att de föreslagna brigadchefernas ställning till övriga militära myndigheter

i fråga om tjänsteförhållanden ej blivit berörd, varför, enligt hans

åsikt, för närvarande konsekvenserna av förslaget ej kunde fullt överblickas

beträffande hithörande förhållanden. Slutligen har arméförvaltningen

anmärkt, att kommitténs utredning icke vore tillräckligt uttömmande

beträffande de uppgifter, som skulle ankomma på brigadcheferna, och i

sammanhang härmed uttalat, att från brigadchefernas ämbetsbefattning

borde uteslutas alla direkta förvaltningsfrågor rörande landstormen, samt

att alla sådana frågor måste fortfarande bibehållas vid vederbörliga

truppförband, vadan den nya organisationen måste föranleda bestämmelser,

som möjliggjorde erforderlig samverkan mellan brigadcheferna

och truppförbandens förvaltning.

En i yttrandena ofta förekommande anmärkning mot kommittéförslagets

allmänna principer riktar sig, såsom ovan antytts, mot det sätt,

varpå kommittén ansett landstormens rullföring böra ordnas. Samtliga

arméfördelningschefer, med undantag av cheferna för fjärde och sjätte

arméfördelningarna, hava sålunda mer eller mindre direkt uttalat sig

mot förslaget, att landstormens rullföring skulle anförtros*åt särskilda

myndigheter utanför rullföringsexpeditionerna samt beväringens och landstormens

rullföring och redovisning sålunda uppdelas på två skilda linjer.

Särskilt har härvid framhållits dels de värnpliktigas eget intresse av att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

icke behöva under eu följd av år lyda under eu och därefter under en

annan rullföringsmyndighet, dels ock svårigheten med hänsyn till befälsföringon

inom brigadområdena för brigadcheferna att behöva handskas med

ett så avsevärt antal underlydande myndigheter, som enligt förslaget

skulle bliva fallet — i ett normalt brigadområde icke mindre än 18,

oberäknat de två regementscheferna. Sistnämnda synpunkt förekommer

i flera av de utav arméfördelningscheferna avgivna yttrandena. Chefen

för första arméfördelningen har som sin bestämda uppfattning uttalat

önskvärdheten av, att den nuvarande landstormsindelningen i samband

med införande av effektivare landstormsrullföring upphäves och att hela rullföriugsväsendet

samlas i rullföringsbefälhavareus hand. Cheferna för

andra, tredje och femte arméfördelningarna hava framhållit samma synpunkt

i denna fråga och hava i samband härmed föreslagit, att rullföringsexpeditionernas

arbetskrafter måtte förstärkas, och har vidare

ifrågasatts, att rullföringsbefälhavarna påvilande ärenden skulle uppdelas

i två sektioner eller detaljer, en för frågor angående beväringeu samt

en eller flera för ärenden rörande landstormen.

I fråga om landstormsrullföringsexpeditionernas organisation hava

ytterligare gjorts följande anmärkningar. Chefen för andra arméfördelningen

har erinrat, att därest personalbesättningen bleve den av kommittén

föreslagna, skrivbiträdet skulle under loppet av två år avlösas minst

tre gånger, varigenom en kanske ödesdiger brist på kontinuitet kunde

uppkomma, samt att, beträffande cheferna för ifrågavarande expeditioner,

det med säkerhet bleve svårt att för det av kommittén föreslagna

medelarvode, 1,200 kronor, erhålla erforderligt antal huvudsakligen

underofficerare på reservstat eller i reserven eller f. d. underofficerare.

Åven cheferna för första och femte arméfördelningarna hava funnit

nämnda arvodesbelopp för lågt beräknat. Chefen för sjätte arméfördelningen

har ansett landstormsrullföringen böra i allmänhet bestridas

av underofficerare i reserven — ej på reservstat — i första hand av

mindre tjänstbara sådana, på det att icke mobiliseringstillgången å fältdugliga

underofficerare må minskas, varjämte han uttalat, att om antalet

landstormsrullförare på detta sätt icke kunde fyllas, det syntes

kunna ifrågasättas att använda väl kvalificerade civila personer, som för

sin utbildning viss tid tjänstgjort vid rullföringsexpedition. Slutligen

må i samband härmed nämnas, att chefen för fjärde arméfördelningen,

vilken biträtt kommitténs förslag om skild rullföring för landstorm och

beväring, förklarat sig dock blott under den förutsättningen tillstyrka

landstormsrullförarbefattningarnas besättande med underofficerare, att alla

de grannlaga landstormsbefälspersonalärendena komme att handläggas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

och avgöras i tjänsteväg av landstormskompani- och bataljonscheferna

samt av den föreslagna högre centrala militära myndigheten och, där så

erfordrades, i sista hand av arméfördelningschefen.

Kommitténs förslag, att vissa landstormsförråd skulle skötas av landstormsrullförarna,

har mött ett nära nog enhälligt bestämt motstånd.

I sådan riktning hava uttalat sig samtliga arméfördelningschefer, utom

chefen för sjätte arméfördelningen — vilken emellertid ej heller förordat

förslaget — ävensom arméförvaltningen. Mot förslaget har huvudsakligen

erinrats, att svårigheter skulle uppkomma att erhålla för ändamålet kvaliticerad

personal i tillräckligt antal och att det bleve omöjligt att vid

mobilisering samtidigt kunna nöjaktigt bestrida båda befattningarna.

Mot ifrågavarande anordning talade ock, enligt chefens för femte arméfördelningen

åsikt, den omständigheten, att brigadchefen, under vilken landstormsrullförarna

skulle direkt lyda, saknade förvaltningsorgan. De fristående

landstormsförråden borde därför, enligt samma arméfördelningschefs

mening, skötas av landstormsförrådsförvaltare såsom nu, med avseende på

uppbörden direkt underställda vederbörande infanteriregementschef. Därigenom

skulle tjänstevägarna bliva beträffande inskrivningsväsendet: rullföringsbefälhavaren—brigadchefen—arméfördelningschefen—Kung].

Maj:t

samt beträffande förvaltningsfrågor inom områden med fristående förråd:

landstormsförrådsförvaltaren- - infanteriregementschefen—arméfördelningschefen—Kung].

Maj:t. Av chefen för fjärde arméfördelningen har påpekats

betydelsen därav, att landstormsförrådsförvaltaren borde, därest bostadsorten

så medgåve, tjänstgöra såsom biträde hos landstormsrullföraren för

att vid behov kunna inträda såsom ställföreträdare för denne. Arméförvaltningen

har av anförda skäl funnit det vara oundgängligen nödvändigt,

att inom varje landstormsområde, som skulle hava självständigt förlagt

förråd, anställdes en landstormsförrådsförvaltare vid sidan av rullföraren,

samt framhållit, att även med denna uppdelning å två olika befattningar av

de göromål, som enligt kommittéförslaget skulle bestridas av landstormsrullföraren,

en var av dessa befattningshavare torde få sin tid så upptagen,

att det icke syntes kunna ifrågasättas, att han jämväl kunde

innehava annan sysselsättning. Vid sådant förhållande och särskilt då

det syntes vara osäkert, om tillräckligt antal villiga sökande till dessa

befattningar komme att finnas bland från aktiv tjänst avgångna officerare

och underofficerare, funne arméförvaltningen det tvivelaktigt, om för

vardera av dessa befattningar kunde beräknas ett så lågt arvodesbelopp,

som kommittén föreslagit för landstormsrullförarna, eller 1,200 kronor i

medeltal. För organisationens fullständiga genomförande och med en

höjning av arvodet i fråga till 1,500 kronor, syntes årskostnaden följ
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86. 45

aktligen böra beräknas väsentligt högre än det av kommittén upptagna

beloppet.

Mot kommittébetänkandet, i vad det avser utbildning av officerare,

underbefäl och fackmän vid landstormen, hava, om man bortser från vissa

av cheferna för generalstaben och i viss mån av inspektören för infanteriet

framställda anmärkningar, för vilka jag längre fram kommer att

redogöra, icke gjorts några mera betydande principiella erinringar.

Härvid må dock nämnas, att de flesta bland arméfördelningscheferna

ansett, att såsom bataljonschefer — liksom ock regements- eller kårchefer

— vid landstormen borde anställas uteslutande personer, sorh genom eu

längre tids aktiv tjänstgöring förskaffat sig nödiga militära insikter och

rutin, d. v. s. f. d. aktiva officerare. Chefen för fjärde arméfördelningen har

förklarat sig t. o. m. endast under sådan förutsättning kunna godtaga

vad kommittén föreslagit i avseende å utbildningstidens längd. Aven

torde böra nämnas, att chefen för femte arméfördelningen uttryckligen

förklarat sig betrakta förslagen angående landstormsbefälets uttagning och

utbildning såsom provisoriska och avseende att avhjälpa den nu rådande

bristen på dugligt befäl vid landstormen med hänsyn till den nuvarande

organisationen, således icke att utgöra en slutgiltig lösning av landstormsbefälsfrågan,

vilket kunde ske först när landstormens framtida

krigsanvändning blivit fullt klargjord.

I likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna anser

jag kommitténs förslag i stort sett vara av beskaffenhet att böra läggas

till grund för åtgärder, åsyftande förbättring av landstormens organisation

samt höjande av dess stridsvärde. Såsom kommittén erinrat, kunna,

med bortseende från frågorna om manskapets utbildning och om utrustningen,

de nuvarande bristerna hos vår landstorm hänföras dels till den

bristfälliga rullföringen, dels ock till saknaden av ett dugligt befäl; och

det är att märka, hurusom dessa båda huvudsakliga brister, då man

utgår från att landstormsbefälet måste så gott som helt och hållet uttagas

ur landstormsmännens egna led, på det närmaste höra tillsammans.

Ty innan landstormsmännen bliva vederbörligen rullförda och redovisade,

är det tydligen omöjligt att på ett fullt tillfredställande sätt uttaga de

nödiga befälsämnena. Kommittén har, efter min uppfattning, i detta

hänseende förebragt övertygande skäl. För att landstormen överhuvud

skall kunna bliva av någon avsevärd betydelse vid vårt lands försvar

och för att ur dess led skola kunna utväljas de för befäls- och fackmansanställning

inom densamma bäst kvalificerade, är det oundgängligen

Departe
ments
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 86.

nödvändigt, att landstormens rullföring och redovisning anordnas på

fullt ut lika effektivt sätt som beväringens.

De göromål, som bliva förenade med en sålunda förbättrad och

utvidgad rullföring av landstormen, böra emellertid under inga omständigheter

få öka det omfattande expeditionsarbete, som, enligt vad

kommittén påvisat och de hörda militära myndigheterna så gott som

enstämmigt vitsordat, för närvarande på ett för linjetruppförbandens utbildning

synnerligen menligt sätt tynga inskrivningsbefälhavarna. I

överensstämmelse med samtliga arméfördelningschefer och i ärendet hörda

inskrivningsbefälhavare ävensom arméförvaltningen anser jag därför det

av kommittén väckta förslaget om inrättande av högre inskrivningsmyndigheter,

vilka skulle närmast under Kungl. Maj:t hava överinseendet

över icke blott landstormens utan även beväringens rullföring och

redovisning, vara synnerligen beaktansvärdt. Genom införande av fasta

brigadchefsbefattningar jämte stabsexpeditioner skulle härjämte den

vid 1914 års riksdag blott provisoriskt lösta brigadschefsfrågan på ett

lyckligt sätt bringas till avgörande. Men därjämte — och detta är i

föreliggande ärende det viktigaste — skulle genom dessa befattningar

det kännbara behovet av centrala högre myndigheter för landstormen

bliva tillgodosett på ett sätt, som i jämförelse med nuvarande förhållanden

måste betecknas såsom ett högst betydande steg framåt för

befordrande av landstormens användbarhet samt för lösningen av landstormsbefälsfrågan.

Brigadcheferna skulle nämligen i fredstid hava till

en av sina huvudsakliga uppgifter att såsom högste befälhavare för

landstormen inom vederbörande brigadområde handhava alla hithörande

organisations- och utbildningsfrågor. Den hittillsvarande landstormsområdesbefälhavarinstitutionen

kan icke anses hava varit ägnad att fylla

behovet i nämnda avseenden. Väl må det medgivas, att landstormsområdesbefälhavarna

i många fall på ett synnerligen erkännansvärt sätt,

jämväl utöver vad som författningsenligt ålegat dem, verkat för främjande

av landstormens organisation och utbildning; men det är tydligt,

att, med hänsyn till den ringa ersättning, som är förenad med uppdraget

att vara landstormsområdesbefälhavare — årsarvodet utgör lägst 480,

högst 900 och i regel 540 kronor — några stora fordringar i berörda

hänseende icke kunnat ställas på nämnda befälhavare. Jag vill i detta

sammanhang särskilt erinra därom, att enligt gällande förordning om

landstormen, § 6 mom. 1, för landstormsformationers mobilisering erforderlig

befäls- och civilmilitär personal skall på föreskrivet sätt och i viss utsträckningredan

i fredstid utses och i vissa fall jämväl förordnas, samt att

enligt samma förordning, § 4 mom. 3, till landstormsområdesbefälhavares

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 86.

åliggande jämviil höra vissa åtgärder för främjande av de värnpliktigas

deltagande i skjut- och andra frivilliga övningar. Dessa två var för

sig viktiga arbetsuppgifter, laudstormsbefälskadrernas bildande och vidmakthållande

samt det frivilliga landstormsutbildningsarbetets understödjande

med råd och dåd, äro var för sig av den art och den omfattning,

att de helst synas böra överlämnas åt högre myndigheter, som äga tillfälle

att inom större områden enhetligt och planmässigt sköta desamma.

I alla händelser kan det härför erforderliga arbetet icke utkrävas av

de nuvarande landstormsområdesbefälhavarna utan en väsentlig höjning

av deras avlöning. Ifrågavarande uppgifter böra sålunda med stor fördel

kunna överflyttas på de föreslagna nya brigadscheferna.

I sammanhang härmed anhåller jag få omnämna, att till Kung!.

Maj:t inkommit särskilda framställningar, enligt vilka skytteförbundens

överstyrelse anhållit om vissa åtgärders vidtagande för det frivilliga

skytteväsendets utnyttjande i högre grad än hittills i försvarets tjänst,

särskilt genom främjande av äldre årsklassers skjututbildning. Det synes

mig vara uppenbart, att om de ifrågasatta brigadchefsbefattningarna

inrättas och åt deras innehavare särskilt uppdrages att inom brigadområdet

utöva högsta överinseendet över det frivilliga utbildningsarbetet

för landstormen i avseende på såväl befälsutbildning som ock särskilt

skjututbildning inom det frivilliga skytteväsendet, ett betydelsefullt steg

skulle vara taget fram mot det beaktansvärda mål, vartill omförmälda

framställningar syfta, och jämväl till befordrande av ett ofta påkallat

och enligt min mening eftersträvansvärt samarbete mellan de frivilliga

landstormsorganisationerna och det frivilliga skytteväsendet.

Läggas till brigadchefernas nu nämnda uppgifter skyldigheten att

anordna och utöva högsta ledningen av ej mindre de i värnpliktslagen

föreskrivna landstormsövningarna än även de nu föreslagna, omfattande

och på olika tider av året infallande övningarna för blivande officerare,

underbefäl och fackmän vid landstormen, vidare åliggandet att i de nuvarande

inskrivningsbefälhavarnas ävensom arméfördelningschefernas ställe

omhänderhava hela inskrivningsväsendet för såväl beväringen som landstormen

inom brigadområdet och att slutligt avgöra vissa därtill hörande

ansökningsärenden samt ytterligare den rent militära uppgiften

att utöva befälet över linjeinfanteribrigaderna med därtill hörande inspektioner

m. m., så torde med stor bestämdhet kunna påstås, att det

arbete, som i fredstid skulle komma att påvila brigadcheferna, kommer

att taga deras tid fullt ut i anspråk. Minst lika viktigt är, att ifrågavarande

chefsbefattningar ur krigsberedskapssynpunkt äro i hög grad

av behovet påkallade dels i allmänhet till förstärkande av vårt relativt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

fåtaliga högre armébefäl, dels ock till förebyggande av den synnerligen

betänkliga olägenheten, att tolv av härens infanteriregementen mista sina

chefer vid mobilisering eller just i det ögonblick, då de äro mest i behov

av dessas ledning. Rörande behovet inom vår arméorganisation av

brigadgeneraler får jag i övrigt hänvisa till vad därom yttrats i 1914

års härordningsproposition (nr 58 sid. 288 o. f.), varförutom bör tilläggas,

att även för främjande av planmässighet och enhetlighet vid mobilisering

av landstormen den fasta brigadchefsinstitutionen måste anses

vara av mycket stor betydelse.

Om landstormens rullföring och redovisning på antytt sätt reformeras

samt med de föreslagna brigadchefsbefattningarna förenas åliggandet

att i fredstid utöva befälet över landstormen inom brigadområdet

och särskilt att leda utbildningsarbetet vid densamma, anser jag i likhet

med kommittén goda förutsättningar finnas för, att på lämpligt sätt anordnade

övningar skola i högst avsevärd mån kunna avhjälpa den starkt

kännbara bristen på dugliga officerare, underbefäl och fackmän vid

landstormen.

Visserligen kvarstå likafullt, innan landstormen kan uppnå det stridsvärde,

som den bör äga, vissa luckor i landstormsorganisationen, vilka

böra fyllas, så snart detta låter sig göra. Särskilt har, så väl av kommittén

som av vissa hörda myndigheter, erinrats om behovet av en militär

instans mellan brigadchefen och landstormsbataljonscheferna, nämligen

av landstormskårchefer (regementschefer, försvarsområdeschefer).

Jag finner emellertid denna frågas lösning böra anstå, tills de mest påfallande

bristerna blivit avhjälpta samt nödig erfarenhet i allmänhet

vunnits på förevarande område, särskilt i fråga om den blivande eventuella

tillgången på f. d. linjeofficerare för besättande av högre landstormsofficersbeställningar.

För närvarande är bristen på sådana synnerligen

kännbar. Detta framgår bäst därav, att f. d. aktiva officerare endast

delvis funnits att tillgå för beklädande av landstormsområdesbefälhavarbefattningarna.

I ännu långt mindre grad hava f. d. militärer

stått till buds för besättande av landstormsbataljonschefsbefattningarna,

vilka rätteligen icke borde bestridas av andra än sådana, som genom

aktiv militär tjänstgöring förvärvat erforderlig insikt och rutin. Vissa

av de hörda myndigheterna hava även framhållit betydelsen av, att landstormsformationer

organiseras och utbildas, tillhörande andra vapenslag

än fotfolket. Denna hittills föga utredda fråga är givetvis av stor betydelse

för landstormens stridsvärde. Den synes mig dock icke böra till

närmare behandling upptagas, förr än, i huvudsaklig anslutning till den

hittills åvägabragta organisationen, vederbörande landstormsförband och

opaginerad Kontrollera mot PDF

41)

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 8(1.

formationer inom huvudvapnet, infanteriet, genom skapande av utbildade

befälskadrer vunnit nödig fasthet.

I huvudsakliga delar finner jag mig alltså böra biträda kommitténs

i nu berörda avseenden framställda förslag. Icke heller har jag i stort

sett något att erinra mot kommitténs förslag till bestämmelser angående

utbildning av officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen. Till

denna fråga återkommer jag längre fram.

Vad angår sättet för det närmare ordnandet av landstormens rullföring

och redovisning samt därmed i samband stående frågor, kan jag

ej i allo biträda kommitténs förslag. I likhet med ett flertal i ärendet

hörda myndigheter anser jag nämligen föga lämpligt att förlägga sagda

rullföring och redovisning till expeditioner helt skilda från rullföringsexpeditionerna.

Ur så väl organisatorisk som rent praktisk synpunkt

anser jag det vara vida bättre, att hela rullföringsarbetet beträffande

såväl beväring som landstorm utföres vid rullföringsexpeditionerna. Härigenom

skulle först och främst den olägenheten undvikas, att de värnpliktiga

finge under förra delen av sin värnpliktstid lyda under en, men

under den senare delen under eu annan myndighet. Vidare skulle det

nödiga samarbetet vid beväringens och landstormens rullföring väsentligen

underlättas och önskvärd enhetlighet i allmänhet vid frågornas behandling

lättare uppnås. Kommittén har särskilt förklarat det vara ur

försvarssynpunkt mycket betänkligt att pålägga rullföringsexpeditionerna

hela det omfattande arbete, som, därest landstormens rullföring förlädes

till rullföringsexpeditionerna, skulle vid mobilisering komma att påvila

dessa. Jag finner denna kommitténs farhåga vara överdriven och är

för min del av den uppfattningen, att om rullföringsexpeditionernas

personal på lämpligt sätt förstärkes, den arbetsbörda, som genom

landstormsrullföringens överförande till nämnda expeditioner skulle påläggas

dem, icke kommer att bliva allt för betungande. De båda grenarna

av rullföringen böra var för sig hänföras till en särskild avdelning

eller detalj inom rullföringsexpeditionerna. Förstärkningen av dessas

arbetskrafter synes böra ske, genom att vid expeditionerna i landsorten

ytterligare biträden anställas (f. d. underofficerare), varemot Stockholms

stads rullföringsområde torde höra uppdelas i tre nya områden, vart och ett

sammanfallande med ett landstormsområde. De nya rullföringsexpeditionerna

skulle givetvis var för sig underställas en rullföringsbefälhavare

samt förses med nödig personal, bestående av erforderligt antal officerare

i reserven eller f. d. officerare samt underofficerare i reserven eller f. d.

underofficerare. I sammanhang härmed torde det jämväl bliva nödigt,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 71 höft. (Nr 86.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kommittén.

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

att rullföringsbefälhavarnas arvoden höjas. Angående övergången till

denna nya organisation skall jag senare yttra mig.

Vidare finner jag av flera skäl det vara oundgängligen nödvändigt,

att i de landstormsområden, som fortfarande skola hava fristående förråd,

dessa förbliva underställda särskilda förrådsförvaltare. Beträffande de

förråd, som äro avsedda att förläggas till vederbörande infanteriregementen

eller i deras närhet, har Kungl. Maj:t, på sätt jag förut erinrat, uti

årets statsverksproposition framlagt förslag om anställande av särskilda

förrådsunderofficerare. I båda fallen böra, vid det förhållande att bidgadclief

icke kommer att hava några förvaltningsuppgifter eller organ härför,

förrådens föreståndare — förrådsförvaltare och förrådsunderofficerare

— lyda under vederbörande infanteriregementschef.

B. Kommitténs särskilda förslag.

Brigadstaber.

Sedan kommittén beträffande de föreslagna brigadchefernas tjänsteställning

uttalat, att de borde likställas med generalmajorer, samt beträffande

de föreslagna officersbefattningama i brigadstaberna erinrat om betydelsen

därav, att de personer, som skulle närmast hava att taga befattning

med värnpliktsförhållandena, såväl inom beväringen som inom landstormen,

besutte icke blott mognad i omdömet utan även den erfarenhet

i allmänhet, som ensam kunde garantera ett både punktligt, snabbt och

säkert behandlingssätt i fråga om dessa ofta ömtåliga och för den enskilde

synnerligen viktiga ärenden, har kommittén beträffande brigadstabernas

organisation anfört följande:

Då det enligt kommitténs förslag vore avsett, att ett stort antal

ärenden rörande värnpliktsförhållanden skulle av brigadcheferna slutligen

avgöras, torde det vara uppenbart, att ett starkt behov förelåge av

väl kvalificerad arbetskraft för utförande av göromålen med dithörande

ärendens beredning och föredragning för brigadchefen. Ur ovannämnda

synpunkt, och då brigadstaben dessutom borde äga den sammansättning,

att densamma inom sig inneslöte de organ, som krävdes för ledningen

av såväl övningar i fred som ej mindre infanteribrigaden på fältfot, hade

kommittén ansett, att den ena av de båda officerarna borde vara en äldre

kapten av infanteriet. Den andra officersbeställningen borde åter kunna

beklädas av en löjtnant från något av de beridna truppslagen. I fråga

om de båda underofficerarna måste vid deras tillsättande den synpunkten

hållas i sikte, att de vid en mobilisering, då brigadstaben i övrigt efter

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.

51

mobiliseringens avslutande ryckte i fält, måste kvarstanna för att biträda

den därvid tillförordnade nya inskrivningsbefälhavaren med handläggning

av hithörande frågor. Ur denna synpunkt borde de vara äldre

och i expeditionsgöromål väl förfarna fanjunkare från infanteriet, representerande

var och en ett av arméns infanteriregementen. Vad beträffade

anskaffningen av ovannämnda personal hade kommittén, trots den

ökning i de årliga kostnaderna, som bleve förbunden med en sådan åtgärd,

ansett nödvändigt att föreslå uppförande på ny stat av såväl de

12 kaptensbeställningarna som de 27 fanjunkarbeställningarna. Kommittén

hade icke velat förutsätta bortkommenderandet av denna personal

från regementena på den grund, att, vad kaptensbeställningarna anginge,

dels därigenom en av de för de värnpliktigas utbildning och fostran så

betydelsefulla kompanichefsbefattningarna ständigt skulle upprätthållas

av en yngre officer, löjtnant, och dels den genom reservformationernas

ökade antal allt knappare vordna mobiliseringstillgången på aktiva kaptener

för kompanichefsbefattning ytterligare skulle minskas, samt, vad

fanjunkarbeställningarna anginge, på den grund, dels att genom ständig

bortkommendering av en fanjunkare från varje regemente en kompaniadjutantsbefattning

alltid skulle upprätthållas av en sergeant, utan att

denne erhölle ett mot det krävande arbetet svarande ekonomiskt vederlag,

och dels den redan för närvarande så knappa tillgången på

underofficerare vid en mobilisering för bestridande av de viktiga kompaniadjutantsbefattningarna

vid såväl linje- och reserv- som alla depåkompanier

ytterligare skulle minskas. Ett j^tterligare talande skäl för

att föreslå de 12 kaptensbeställningarnas uppförande på ny stat hade

kommittén funnit i den omständigheten, att för bedrivandet av den befälsutbildning

för landstormen, till vilken kommittén framlade förslag,

infanteriregementenas officerspersonal komme att i främsta rummet

tagas i anspråk, varigenom en avsevärd minskning i de för ett regementes

ordinarie fredsutbildning beräknade arbetskrafterna måste inträda

under den tid landstormsbefälsutbildningen påginge. Vad beträffade den

andra officeren i brigadstaberna, hade kommittén, med hänsyn därtill,

att denne borde kunna kommenderas ur vare sig kavalleri- eller artilleriregemente,

ansett, att denna befattning åtminstone för närvarande icke

behövde kräva uppförande av nya beställningar på stat.

Beträffande kommitténs förslag i förevarande hänseende hava två av

dess ledamöter varit av avvikande mening, i det de ansett, att adjutanter

och biträden, som kunde befinnas nödiga för att bestrida arbetets be
-

Reservation

inom

kommittén.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Myndigheternas

yttranden.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 86.

höriga gång inom brigadexpeditionerna, borde i sin helhet kommenderas

från truppförbanden inom respektive arméfördelningar.

Mot kommitténs förslag till brigadstabernas organisation har inspektören

för infanteriet anmärkt, att personalen icke vore tillräcklig, och

att det vore att befara, att kontinuiteten och säkerheten uti värnpliktsärendenas

handläggning inom brigadexpedition icke bleve i önskvärd

grad betryggade. Vidare har av de hörda myndigheterna nära nog enhälligt

uttalats en bestämd erinran om det olämpliga uti att i den

utsträckning kommittén föreslagit kommendera personal ur truppförbanden

till tjänstgöring i brigadstab. Cheferna för tredje, fjärde och sjätte

arméfördelningarna samt inspektören för artilleriet hava vid sina utlåtanden

fogat tabeller eller grafiska framställningar, utvisande i vilken

stor omfattning redan nu särskilt officerare bortkommenderas från vederbörande

truppförband. Chefen för första arméfördelningen, vilken funnit

det vara absolut otillrådligt att organisera 12 nya brigadstaber utan motsvarande

kaderökning vid infanteriet, har härvid hänvisat, bland annat,

på de högst betydande krav, som i fråga om landstormsbefälets och

landstormens i övrigt utbildning ytterligare komme att läggas på infanteriregementena

— enligt kommittéförslaget omkring 127,000 övningsdagar

per år för utbildning av befäl m. fl., d. v. s. omkring 5,000 per infanteriregemente

årligen. Cheferna för andra, tredje, fjärde och sjätte arméfördelningarna

samt inspektörerna för artilleriet och kavalleriet hava alla

bestämt uttalat, att även den andre officer, som skulle tjänstgöra i brigadstaben,

icke borde kommenderas, utan uppföras på stat, varemot inspektören

för infanteriet och chefen för femte arméfördelningen ansett frågan

om personalbehovet vid brigadstaberna böra lösas så, att utöver den

av kommittén föreslagna personalen en inaktiv, respektive pensionerad

officer, förtrogen med inskrivningsväsendet, anställdes vid brigadchefsexpeditionen,

för att inom denna måtte upprätthållas nödig kontinuitet

och säkerhet jämväl vid mobilisering. Armé förvaltningen har förklarat

sig, i likhet med kommittémajoriteten, anse, att det vid fastställandet av

1914 års härordning för infanteriregementena upptagna antalet officerare

och underofficerare icke syntes utan väsentliga olägenheter för tjänsten

kunna medgiva ständig bortkommendering av befäl i den utsträckning

reservanterna tänkt sig. Arméförvaltningen funne sig därför böra tillstyrka

den föreslagna kaderökningen, vilken, vad fanjunkarbeställningarna

anginge, måste anses vara av så mycket större vikt, som genom deras

inrättande någon förbättring skulle kunna vinnas i underofficerarnas

befordringsförhållanden med därmed möjligen följande lättnad i de

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 86.

53

förefintliga svåra rekryteringsförhållandena bland underbefälet av manskapet.

Beträffande lämpligaste sättet att å fjärde huvudtiteln uppföra

de nya beställningarna kunde man tänka sig, att en officersbeställning

uppfördes vid ettdera av de två infanteriregementen, som,

frånsett fästningsinfanteriregementena, bilda varje infanteribrigad. Då

emellertid med en sådan anordning, så länge det nu tillämpade befordringssystemet

vore gällande, den lägre officerspersonalen vid de regementen,

där beställningarna uppfördes, skulle komma i en viss gynnad

ställning i förhållande till personalen vid övriga regementen, ifrågasatte

arméförvaltningen, om det icke vore riktigare, att de 12 erforderliga

kaptensbeställningarna uppfördes på en och samma stat, till exempel

staten för generalitetet. Befordran till dessa beställningar skulle då

kunna ske med behörigt beaktande av befordring-sförfi ållandena vid

olika truppförband. Härigenom skulle ock ett lämpligare urval kunna

ske, vilket måste anses vara av så mycket större vikt, som förut inhämtad

erfarenhet i inskrivningsärenden hos aspiranterna på dessa beställningar

syntes vara synnerligen eftersträvansvärd. En anordning

sådan som den sålunda ifrågasatta syntes emellertid böra förenas med

bestämmelser därom, att innehavare av kaptensbeställning på generalitetsstaten

skulle över stat bibehålla sin förutvarande beställning på eget

truppförband. De erforderliga 27 fanjunkarbeställningarna ansåge arméförvaltningen

böra uppföras med en på varje infanteriregementes stat

utom på Gottlands infanteriregementes. Cheferna för andra och femte

arméfördelningarna hava, till undvikande av ambulatoriska löner, ifrågasatt,

huruvida icke de nya kaptens- och fanjunkarbeställningarna borde

uppföras å eu särskild stat, »infanteribrigadstabernas» (chefen för andra

arméfördelningen).

Chefen för femte arméfördelningen har, anslutande sig till ett

yttrande av chefen för Västmanlands regemente, ansett, att, enär de för

brigadstaberna avsedda fanjunkarna åtminstone under nuvarande förhållanden

icke kunde beredas inkvartering, dem torde böra tillerkännas ett

särskilt arvode, emedan de i annat fall bleve ekonomiskt sämre ställda än

sina kamrater vid regementena.

I fråga om brigadstabsorganisationen har slutligen av inspektören

för artilleriet erinrats, att i kostnadsberäkningarna borde upptagas stamhästar

jämväl för samtliga brigadadjutanter.

De mångskiftande och talrika ämbetsgöromål, som enligt förslaget Dep»rtemontBskulle

åligga brigadcheferna, påkalla med nödvändighet, att dessa er- c 6 en''

hålla stadigvarande expeditioner, sammansatta på sådant sätt, att väl

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kommittén.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.

kvalificerade arbetskrafter för ärendenas behandling kunna under alla

omständigheter påräknas. Ur såväl det allmännas som den enskildes

synpunkt är det av vikt, att ärendena beredas och avgöras på ett skyndsamt,

säkert och omdömesgillt sätt. Jag anser kommittéförslaget vara i

avseende å brigadstabernas organisation väl avvägt. Visserligen kommer

bortkommenderingen av officerare från de beridna truppförbanden att för

dessa medföra avsevärda olägenheter, men med hänsjm till de därmed

förenade kostnaderna torde det ej, åtminstone icke förr än den nya organisationen

blivit prövad, höra ifrågasättas att uppföra hela den för brigadexpeditionerna

erforderliga personalen på stat. Att, på sätt reservanterna

föreslagit, kommendera hela brigadstabspersonalen från truppförbanden

skulle uppenbarligen medföra ännu större olägenheter för tjänstens behöriga

upprätthållande vid dessa. Däremot bör, enligt min mening, framdeles

tagas i övervägande, huruvida icke brigadexpeditionerna böra förstärkas

på sådant sätt, att i varje expedition anställes en inaktiv f. d.

officer med uppgift att särskilt syssla med frågor angående inskrivningsväsendets

detaljer. En sådan anordning skulle medföra den fördelen,

att inom expeditionen, särskilt beträffande inskrivningsärendena, uppehölles

vederbörlig kontinuitet, vilket i synnerhet vid inträffande mobilisering

bleve av stor betydelse.

I fråga om sättet för uppförande å stat av de föreslagna nya beställningarna

anser jag, i likhet med arméförvaltningen, att de tolv

brigadchefsbeställningama ävensom de tolv för brigadkvartermästare

avsedda kaptensbeställningarna böra uppföras på generalitetsstaten, med

föreskrift beträffande innehavarna av sistnämnda beställningar, att de

skola över stat kvarstå i förutvarande beställning vid eget truppförband,

samt de 27 fanjunkarbeställningarna med en på varje infanteriregementes

stat utom på Gottlands infanteriregementes. I iikhet med kommittén

anser jag brigadcheferna böra tilldelas tjänsteställning lika med

generalmajorer. Till frågan om avlöning för brigadchefer med stabspersonal

ävensom angående tjänstehästar, expeditionsavgifter vid brigadexpeditionerna

m. m. återkommer jag längre fram i samband med frågan

om kostnaderna för genomförande av förslagen i det hela, varvid jag

även får tillfälle att yttra mig beträffande övergången till den nya organisationen.

Utbildning av officerare, underbefäl och fackmän yid landstormen.

Vad först angår frågan om sättet för uttagning av dem, som skola

undergå utbildning, och bland vilka således befälspersonalen sedermera

skall utväljas, yttrar kommittén följande:

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 86.

55

I likhet med chefen för generalstaben ansåge kommittén härvid

främst böra fordras, att uttagningen verkställdes med tillräcklig personalkännedom

samt att, såsom redan ovan framhållits, urvalet skedde bland

samtliga landstormsmän. Under antagande, att ännu icke organiserade

landstormsområden inom den närmaste framtiden bleve fullständigt organiserade,

krävdes sålunda, att uttagningen ägde rum vid en obligatorisk

personlig inställelse av samtliga landstormsmän, vilken förrättning, enligt

chefens för generalstaben förslag, borde benämnas landstormsprövning.

Denna prövning borde äga rum varje år med de värnpliktiga, som året

därpå inträdde i landstormsåldern, således under sista året i beväringen.

Uttagningen skulle, på förslag av militärbefälet, verkställas av vederbörande

inskrivningsrevision; vid lika lämplighet borde i första rummet

uttagas de, som frivilligt därtill anmälde sig. Kommittén insåge fullväl,

att en dylik uttagning av de för de särskilda befattningarna mest lämpliga

och deras obligatoriska utbildande för samma befattningar kunde

betinnas innebära ett drygt åläggande för de uttagna. Men för undvikande

av godtycklighet vid urvalet och för att de verkligt dugliga och

bildbara elementen bland landstormsmännen skulle för ändamålet tillgodogöras

försvaret, hade icke någon annan utväg stått öppen än tvångsuttagningens.

Med landstormsprövningens införande vore kommitténs

förslag i övrigt på det intimaste förknippat.

Enär vid befälsurvalet främst borde uttagas de landstormsmän, vilka

på grund av föregående militär utbildning och aktiv tjänst i befälsställning

kunde antagas äga förutsättningar för befälspost eller fackmannaverksamhet

inom landstormen, hade kommittén inhämtat upplysningar

angående ungefärliga antalet förut fast anställda befäls- och underbefälspersoner,

som antingen nu tillhörde landstormen eller eljest kunde finnas

påräkneliga för ifrågavarande ändamål. Likaledes hade kommittén —

under erinran att längre fram genom de personer, som jämlikt § 27 mom.

1 B och C värnpliktslagen genomgått särskild utbildning till plutonchef

eller motsvarande befattning, ett avsevärt antal militärt utbildade tillkomme

— inhämtat uppgifter rörande det antal, som, oberäknat studenter

och likställda, vilka tidigast år 1929 inträda i landstormsåldern, för de

närmaste åren sålunda bleve att påräkna.

Efter att hava redogjort för landstormens behov av officerare, underbefäl

och fackmän, yttrar kommittén vidare: Detta behov måste fyllas

dels redan år 1917 genom särskilda åtgärder, dels ock sedermera för

framtiden genom att avgången ersattes medelst årliga kontingenter. För

bristens fyllande redan år 1917 hade kommittén ansett uttagning böra —

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

för vinnande av en lämplig fördelning mellan årsklasserna av den tunga,

som en uttagning på en gång av ett större antal innebure — ske icke

blott ur den årsklass, som med år 1918 inträdde i landstormen, årsklassen

1904, samt ur de två därnäst äldre årsklasserna, dvs. årsklasserna

1902 och 1903, utan även ur den årsklass, som inträdde i landstormen

med år 1919, dvs. den årsklass, som år 1918 vore den äldsta årsklassen

i beväringen, årsklassen 1905 (se Bil. 1). Landstormsprövning borde

således, så tidigt som möjligt under år 1917, bållas med nämnda fyra

årsklasser. Kommittén både förvissat sig om, att ett dylikt anlitande

av en beväringsklass för landstormens behov icke skulle i avsevärd mån

verka menligt på reservtruppförbandens krigsberedskap. Genom att

sålunda landstormens officerare, underbefäl och fackmän bleve utsedda

inom så unga årsklasser, som överhuvud borde ifrågakomma, vunnes åter

den bestämda och mycket betydande fördelen, att den utbildning, som

komme de uttagna till del, tillgodogjordes det allmänna under desto

längre tid framåt. Någon avsevärd olägenhet för den enskilde torde

å andra sidan icke kunna påvisas av, att landstormsprövningen sålunda

komme att i fråga om en årsklass äga rum under andra året före

inträdet i landstormen och att de uttagna finge ett år tidigare än eljest

underkasta sig den avsedda utbildningen. En följd av uttagning redan

år 1917 av 1905 års årsklass bleve naturligtvis den, att under år 1918

någon landstormsprövning och uttagning icke behövde äga rum. Kommittén

hade häruti sett ytterligare ett skäl till stöd för förslaget, då nämligen

såmedelst vunnes önskvärd tid för genomförandet av det nya rullföringsväsendet

och av brigadchefsinstitutionen med vad därtill hörde —

varvid, för den händelse detta genomförande skulle kräva längre tid än

ett år, kommitténs förslag erbjöde möjlighet att ytterligare ett år uppskjuta

de befälsutbildningskurser, som infölle närmast efter år 1917.

Vidare skulle enligt detta förslag dels uttagningsmöjligheterna under år

1917 ökas genom tillägg av en årsklass vid urvalet och dels 1918 års

budget, som givetvis måste i förskott betungas med kostnaderna för engångsuttagningen

och utbildningen under år 1917, icke behöva ytterligare

belastas med kostnaderna för uttagning och utbildning av 1905

års årsklass. I fråga om bristens fyllande för framtiden, d. v. s. från och

med år 1920, hade chefen för generalstaben vid sin ovannämnda skrivelse

den 30 oktober 1915 fogat ett förslag till ändringar i värnpliktslagen,

gående ut på, att de av honom föreslagna åtgärderna för avgångens

ersättande med årliga kontingenter skulle fastslås i värnpliktslagen.

Hans förslag avsåge sålunda framtiden utan angiven tidsbegräns
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr <%''.

ning. Kommittén lnide däremot, med hänsyn huvudsakligen till den

tillgång på befäl, som enligt vad här ovan vore antytt, från och med

år 1929 uppkomme därigenom, att de studenter och likställda, som

genomgått plutonchefsutbildning, samt till underbefäl utbildade meniga

inträdde i landstormsåldern, funnit bestämmelser för bristens fyllande

böra meddelas genom särskild lag, gällande för de årsklasser, som åren

1920 — 1928 vid årets ingång överfördes till landstormen.

Kommittén har härefter redogjort för sättet för beräkning av det

antal, som borde uttagas, fördelningen av detta antal i vissa kategorier,

samt antalet utbildningsdagar för varje kategori. Denna redogörelse har

kommittén i enlighet med det förut sagda uppdelat uti två huvudavdelningar,

den förra angående bristens fyllande åren 1920 1928 och den

senare angående bristens fyllande år 1917.

I fråga om utlagningen under åren 1920—1928 har kommittén lagt

till grund chefens för generalstaben förslag, enligt vilket nämnda uttagning

skulle utgöra omkring 25 procent av hela antalet värnpliktiga, som

skulle vara skyldiga att undergå landstormsprövning, därav 5 procent

officerare, 6 procent adjutanter in. fl. samt 14 procent underbefäl och

fackmän i övrigt. Kommittén har emellertid funnit vissa, delvis rätt

betydande, jämkningar kunna och böra göras i samma förslag. Kommittén

ville till en början erinra om sitt förslag om reformering av

lan dstormens rullföring och redovisning, vars genomförande skulle vara

ägnat att väsentligt underlätta denna årliga uttagning, då nämligen

genom den noggrannare rullföringen fullständigare kännedom på förhand

vunnes om de landstormsmän, bland vilka uttagning skulle ske.

Kommittén hade med denna utgångspunkt och under förutsättning att

dess förslag i berörda del komme att leda till en effektiv reform av

inskrivningsväsendet i nämnda riktning, ansett det vara obehövligt att

vid beräkningen anlita eu så ytterligt försiktig metod som den, vilken

chefen för generalstaben använt. Det maste vidare ihågkomma^, att

den uttagning, varom här vore fråga, skulle ske inom årsklasser, inom

vilka de mera rörliga elementen icke på långt när vore i så hög grad tdl

finnandes som inom de yngre årsklasserna. Landstormsmännen i allmänhet

och framför allt de av desamma, vilka kunde antagas bliva uttagna till

befälsplatser eller facktjänstgöring, torde i flertalet fall komma att utgöras

av bofasta och ''stadgade män, bland vilka avgången på grund

av avflyttning eller undanhållande icke gärna kunde bliva särdeles avsevärd.

På grund av dessa skäl hade kommittén trott sig kunna utan någon

olägenhet vid beräkningarna betydligt reducera de i chefens för generalstaben

förslag antagna avdragen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 71 käft. (Nr 86.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Enligt det av kommittén använda beräkningssättet skulle hela behövliga

årskontingenten nedbringas till högst 20 procent av hela antalet

till landstormsprövning inställelseskyldiga, därav omkring 3 procent

officerare, omkring 7 procent adjutanter, underofficerare, kulspruteunderbefäl,

troppchefer och likställda ävensom viss intendentur- och sjukvårdspersonal

samt omkring 10 procent underbefäl och fackmän i övrigt.

Beträffande härefter frågan angående utbildningstiden för olika kategorier

av landstormsmän, vilka skulle uttagas till befäl och fackmän, har

kommittén kommit till den uppfattningen, att enär vid besättande av

de högre befälsposterna inom landstormen — frånsett förenämnda regementschefs-

och bataljonschefsbeställningar — f. d. officerare och f. d.

underofficerare endast i mycket ringa omfattning torde komma att stå

till buds, samt uttagningen alltså till övervägande del måste ske inom

landstormsmännens egna led, ett för landstormens militära användbarhet

oundgängligt villkor vore, att dessa högre befälsposter icke anförtroddes

åt andra personer än sådana, som erhållit en härför åtminstone något så

när tillräcklig utbildning. Då det här skulle gälla att av landstormsmän,

vilka erhållit allenast vanlig soldatutbildning, skapa en ny kader av

landstormsofficerare, måste de åtgärder, som borde vidtagas, bliva av

ganska vittgående natur. Det syntes icke vara förenligt med god ekonomi

att i detta fall alltför snävt begränsa den erforderliga utbildningstiden,

då eljest ändamålet lätt skulle kunna förfelas. Aven hänsynen

till landstormsofficerarna själva, vilka det i farans stund skulle åligga

att påtaga sig det ansvarsfyllda värvet att leda eu i det stora hela ovan

trupp, syntes göra det till en bjudande nödvändighet att giva dem tillfälle

att något så när grundligt inhämta härför nödvändiga kunskaper

och färdigheter.

Gränsen uppåt vore naturligtvis betingad av kostnadshänsyn. Kommittén

hade emellertid ansett, att för bataljonschef, kompanichef och

plutonchef den första utbildningstiden ur ovan anförda synpunkter icke

borde sättas lägre än till resp. 120, 90 och 60 dagar. Härförutom borde

dessa grupper av officerare, i den ordning Kung], Maj:t föreskreve, vara

skyldiga att under viss tid tjänstgöra vid trupp eller fullgöra annan

däremot svarande ytterligare tjänstgöring. Deuna tid borde för alla tre

kategorierna utgöra 30 dagar. För kompani- och plutoncheferna skulle

härigenom den sammanlagda utbildningstiden komma att utgöra resp.

120 och 90 dagar, motsvarande första utbildningstiden för resp. bataljonschefer

och kompanichefer, vilket dessutom skulle medföra en påtaglig

fördel med hänsyn till eventuella uppflyttningar till högre befattning.

Tilläggstjänstgöringen vid trupp skulle av landstormsofficerare fullgöras

»i motsvarande befattning».

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.

Om ovannämnda villkor för anställning såsom officer i landstormen

godkändes, syntes det kommittén möjligt att i motsvarande män nedsätta

fordringarna beträffande vissa kategorier av det övriga befälet samt

för fackmän i olika befattningar.

Enligt sålunda angivna grunder hade kommittén uppdelat landstormens

officerare, underbefäl och fackmän i sju olika grupper, avsedda

att erhålla utbildning under resp. 120, 90, 60, 45, 35, 25 och 15 dagar

(oberäknat ovannämnda 30 dagars extra tjänstgöring för officerare).

Angående denna gruppindelning har kommittén vidare anfört, bland

annat, följande.

För vissa adjutanter, nämligen kåradjutanter samt adjutanter i försvarsområdes-

och bataljonsstaber, vilka enligt kommitténs förmenande

borde erhålla en grundligare utbildning i jämförelse med kompaniadjutanterna,

hade utbildningstiden satts till 45 dagar, under det att tiden

för de senare ansetts kunna begränsas till 25 dagar.

Motsvarande förhållande ägde rum ifråga om kulsprutepersonalen.

Under det att chefen för generalstaben för kulspruteunderbefäl föreslagit

en utbildningstid av 30 dagar (jämte kaderövning), har kommittén

ansett sig böra för samma kategori föreslå en utbildningstid av

45 dagar. Genom denna utökning av övningstiden för ett mindre antal

föregångsmän hade kommittén, som ansett sig böra föreslå viss övning

även för övrig kulsprutepersonal, funnit sig kunna begränsa tiden för

denna till 15 dagar. Från rent militär synpunkt måste ju för förstnämnda

kategori även en utbildningstid av 45 dagar — utöver vanlig

soldatutbildning — anses vara lågt tilltagen. Men kommittén hade funnit

sig kunna stanna vid denna siffra, enär ifrågavarande personal till

väsentlig del borde kunna rekryteras bland f. d. stamanställda, vilka

erhållit utbildning vid artilleriet eller eljest i befattning, som kunde anses

utgöra förutsättning för lämplighet för tjänstgöring vid kulsprutevapnet.

Uti gruppen 5 hade upptagits åtskilliga till intendenturen och sjukvården

hörande befattningar, vilka vore av den art, att de, efter kommitténs

uppfattning, förutsatte en grundligare förövning än mängden av

hithörande tjänster, och hade kommittén ansett denna längre utbildningstid

kunna fastställas till 35 dagar, varemot för de lägre, talrikare befattningarna,

hänförda till grupp 7, tiden syntes kunna nedsättas till 15

dagar.

Vad särskilt anginge sjukvårdsbeställningsmännen, hade kommittén

ansett, att för de sjukvårdsbeställningsmän, som vore avsedda att tjänstgöra

vid mera fristående landstormsavdelningar, förlagda till orter, där

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

läkare icke alls eller endast med svårighet funnes tillgänglig, t. ex. vid

vissa skyddsdetachement, eller vid velocipedavdelningar osv., en högre

grad av utbildning vore nödvändig än då sjukvårdsbeställningsmannen

vore anställd å ort eller under förhållanden, där läkarvård funnes lättare

att påräkna. Kommittén hade hänfört de förra till grupp 5 med en utbildningstid

av 35 dagar och de senare till grupp 7 med en utbildningstid

av 15 dagar.

Vad slutligen anginge troppchefs- och halvtroppchefsbefattningarna,

hade, såsom nämnts, chefen för generalstaben för båda dessa befattningar

föreslagit en utbildningstid av sammanlagt 25 dagar. Kommittén hade,

utan att vilja bestrida, att en så lång tid vore mer än väl behövlig för

erhållande av ett något så när användbart underbefäl av manskaps grad,

dock icke velat härutinnan följa chefen för generalstaben längre, än

att för troppcheferna, vilka i händelse av förfall för plutonchef borde

kunna ersätta honom, upptoges en utbildningstid av 25 dagar. För

halvtroppcheferna åter hade i kommitténs förslag tiden satts till 15

dagar. Kommittén hade nämligen dels funnit hänsyn till kostnaderna

föranleda ett förslag om kortare utbildningstid för halvtroppcheferna,

dels ock ansett sig böra i denna punkt fullfölja den allmänna princip,

som för kommittén varit ledande vid uppgörande av förslaget till antal

utbildningsdagar för olika befälskategorier, nämligen den, att genom ökning

av utbildningstiden för högre befälsinnehavare — särskilt bataljons-,

kompani- och plutonchefer — dessa skulle göras kompetenta att, när vid

mobilisering förbanden sam mandroges, föra sina underlydandes befälsståndpunkt

vidare. I viss mån bidragande till den av kommittén i föreliggande

fråga intagna ståndpunkt hade ock varit den uppfatta ingen, att

av de till den längre befälsutbildningen uttagna en viss procent beräknades

ej tillgodogöra sig utbildningen för högre befälsställning, vilken procent

borde kunna bliva påräknelig inom halvtroppchefskategorien.

I fråga om befälsbristens fyllande allaredan år 1917 har kommittén

framhållit, att de åtgärder, som hittills vidtagits för avhjälpande av

den nu rådande befalsbristen vid landstormen, allenast haft en provisorisk

karaktär och att, då enligt kommitténs bestämda uppfattning

denna brist borde så grundligt och så snabbt som möjligt avhjälpas,

kraftiga åtgärder därför borde redan under år 1917, så tidigt på året sig

göra läte, vidtagas för att få mobiliseringsbehovet i möjligaste måtto fyllt.

Att emellertid under år 1917 utbilda eu så stor kontingent, som erfordrades,

läte sig svårligen göra, bland annat därför, att uttagningen av det

nödiga antalet befäl som instruktörer vid utbildningskurserna allt för mycket

skulle inkräkta på utbildningsarbetet vid linjetrupperna. Kommittén hade

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

därför ansett sig böra i sitt förslag väsentligt inskränka nämnda koutingentssiffra.

I likhet med vad chefen för generalstaben föreslagit i fråga

om befälsntbildningen under år 1917, hade kommittén ock ansett förhållandena

föranleda, att från all utbildning under sagda år fritoges hela

den kontingent, som enligt mobiliseringsplanerna erfordrades för att fylla

behovet av halvtroppchefer. Genom denna uteslutning vunnes både

en högst betydande besparing och en väsentlig lättnad för utbildningsarbetet.

Därjämte hade kommittén ansett, att en ytterligare dylik besparing

och lättnad skulle kunna lämpligen vinnas genom att från utbildning

under år 1917 uteslötes förslagsvis hälften av den talrika sjukvårdspersonal,

som icke vore avsedd för särskilt ansvarsfull tjänstgöring,

detta så mycket mer, som en del av denna personal torde kunna rekryteras

på frivillighetens väg. Hela det härefter återstående antalet bleve

dock icke i behov av utbildning under så lång tid, som, enligt vad

förut angivits, borde fordras av dem, vilka förut genomgått blott vanlig

soldatutbildning. Bland desamma funnes nämligen först och främst ett

avsevärt antal landstormsmän, som under de tre senaste åren genomgått

obligatoriska eller frivilliga utbildningskurser, resp. kaderövning, d. v. s.

utbildats under resp. 42 (52) eller 21 (31) dagar för olika befattningar.

För dessa hade kommittén ansett böra krävas ytterligare övning under

vissa i betänkandet jämte därvid fogade lagförslag närmare angivna tider.

Efter avdrag av dessa landstormsmäns antal skulle, enligt ett vid

kommittébetänkandet fogat förslag till lag om landstormsprövning och

utbildningskurser under år 1917, av återstoden uttagas för utbildning till

officerare omkring 3 procent, för utbildning till adjutanter, underofficerare,

kulspruteunderbefäl, troppchefer och likställda samt viss intendentur-

och sjukvårdspersonal omkring 7 procent och för utbildning

till underbefäl och fackmän i övrigt omkring 4 procent, tillhopa

dock högst 14 procent. Icke heller alla dessa bleve dock i behov

av den fullständigare utbildning, som förut outbildade skulle hava att

genomgå. Bland dem funnes nämligen ett avsevärt antal f. d. militärer.

Kommittén hade undersökt, huru många av dessa för närvarande

vore att påräkna inom olika grader. Bland landstormsmännen funnes

ett icke obetydligt antal f. d. stamanställda, bland vilka särskilt de,

som avlagt underofficersexamen, och till något antal även de, som avlagt

korprals-(konstapels-)examen, borde besitta sådana militära förutsättningar,

att de efter en kortare ytterligare utbildning torde kunna

användas uti olika befattningar såsom befäl eller underbefäl inom landstormen.

F. d. officer, som utövat befattning på stat, skulle, enligt

kommitténs förslag, efter 30 dagars övning kunna antagas till land
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Myndig
heternas
yttranden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

stormsbataljonschef. ^ F. d. underofficer, vilken i sådan egenskap utövat

truppbefäl, skulle, likaledes efter 30 dagars övning, kanna få anställning

som landstormskompaniclief; och f. d. distinktionskorpral (förste konstapel),

som fört befäl såsom innehavare av sådan befattning, skulle efter 30

dagars övning kunna antagas till landstormsplutonchef. Övriga s. k.

A-klassare — med undantag av ett mindre antal, vilka antingen vore

på grund av viss anställning frikallade från tjänstgöring i landstormen,

eller ock efter avsked ur krigstjänsten genomgått landstormsbefäls- eller

reservbefälskurs och av sådant skäl blivit i kommitténs förslag annorledes

disponerade — hade av kommittén beräknats dels såsom kulspruteunderbefäl

dels såsom troppchefer och dels såsom sjukvårdspersonal i

mera krävande underbefälsställning.

Då kommittén ansett sig kunna beräkna såsom lämpliga till landstormsofficerare

hela antalet av ovan omförmälda f. d. officerare, f. d.

underofficerare och f. d. distinktionskorpraler eller förste konstaplar,

hade detta berott därpå, att för fyllande av det behövliga antalet landstormsofficerare

därutöver funnes tillgängligt ett icke obetydligt antal

sådana landstormsmän av äldre årsklassser eller överåriga, vilka uteslutande

på frivillighetens väg förskaffat sig härför ägnade kvalifikationer.

I enlighet med ovan angivna grunder hade kommittén uppgjort

förslag till lagar dels om landstormsprövning åren 1919—1927 samt

utbildning av officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen under

åren 1920 —1928, dels ock om skyldighet för vissa värnpliktiga att

under år 1917 undergå landstormsprövning och deltaga i utbildningskurs.

Såsom redan omnämnts, hava kommitténs förslag beträffande åtgärder

för utbildning av officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen

i stort sett tillvunnit sig de hörda myndigheternas gillande.

Icke heller förslaget om uttagning härtill medelst s. k. landstormsprövning

har föranlett några anmärkningar av vikt.

Chefen för generalstaben har emellertid, med förmälan att kommittén

genom sitt sätt att beräkna årskontingenterna vid uttaguingen kullkastat

en av grundsatserna i 1914 års härordning, nämligen grundsatsen om

uttagning av 14 procent till underbefäl och fackmän, avstyrkt den av

kommittén föreslagna nedsättningen i det uttagna procenttalet, särskilt

på den grund, att den på befälsutbildningen i dess helhet inverkade

ännu skadligare än en avkortning i övningstiden. Denna kunde efter

mobilisering möjligen, i vissa fall åtminstone, tagas igen. Men utbildningstiden

för befälet hade sin betydelse även för fredsövningen av organisationen

i dess helhet. Riksdagen hade redan godkänt principen om en kaderövning

av 10 dagars varaktighet, för att landstormens femdagarsövningar

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

skulle kunna rätt utnyttjas. Kommittén både nu för grupp 7, halvtroppcheferna,

föreslagit inalles 15 dagar utan att tillika föreslå fördelningen

mellan kaderövning och bcfälsutbildning. Att inkalla första landstormsårsklassens

halvtroppchefskandidater till en 5 dagars särskild övning syntes

ej fylla ändamålet. Uppskötes åter inkallelsen till dess kaderövningen infölle,

måhända efter 4 år, så vore en stor del halvtroppchefer vid mobilisering

alldeles outbildade. Man kunde säga så, när man erinrade sig, att

7r> å ''. i ej tillhört infanteriet och måste lära sig åtminstone benämningar

och kommandoord, innan de överhuvud hade någon användbarhet som

befäl. Eu minskning av just denna grupps övning verkade därför mer

skadligt än vid någon annan grupp och kunde ej ersättas av ökning

för denna. Vid nedsättningen av de f. d. stamanställdas utbildningstid

syntes kommittén icke hava fäst sig vid, att de f. d. stamanställda

komme från olika truppslag och sålunda vore mycket olika

skickade för tjänst vid infanteriet. Mot den av kommittén antagna

grundsatsen, att vid ökning av utbildningstiden för högre befälsinnehavare

dessa skulle bliva kompetenta att föra sina underlydandes befälsståndpunkt

vidare, ville generalstabschefen framhålla, att han i förslaget icke

kunnat finna någon ökning för plutonchefer, men däremot en nedsättning

för vissa kategorier av dessa. Vad anginge ökningen för kompani- och

bataljonschefskandidater, tvivlade han på, att en ökning av 30 respektive

60 dagar kunde göra dem nämnvärt mer kompetenta till sådana befälsplatser,

som framför allt fordrade mogenhet och rutin. Den föreslagna

trupptjänsten syntes vara svävande till sitt syfte. Linjetruppernas

utbildning syntes icke medgiva, att befälet över dem under någon

utbildningsperiod lämnades åt oskolade landstormsmän. Vidare kunde

framhållas de praktiska svårigheter, som skulle uppstå för att utbilda

sju grupper — med olika utbildningsgrenar inom varje — under åtta

olika utbildningstider, varjämte kommittén icke lämnat någon översikt

över anordnandet av denna mängd kurser, vilkas antal det ej varit möjligt

att beräkna, ej heller antytt, under vilka av infanteriets utbildningsperioder

kurserna skulle äga rum. Intill dess en sådan översikt förelåge,

kunde man stanna i tvivel, huruvida kommitténs utbildningsförslag

vore praktiskt utförbart. Det märkligaste i kommitténs förslag vore

emellertid, att den ifrågasatta lagen skulle vara blott tillfällig, gälla

åren 1919—1927. Att den särskilda utbildningen därefter skulle upphöra,

kunde väl svårligen tänkas, då kommittén syntes vilja vidga

landstormens användbarhet och användning i krig. För en planmässig

utveckling av försvaret syntes eu dylik lagstiftning ej gynnsam.

De av chefen för generalstaben framställda anmärkningarna hava

i några punkter biträtts av vissa bland de övriga hörda myndigheterna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

D«partements*

chefen.

64 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.

Åtskilliga andra anmärkningar hava gjorts i avseende på vissa delar

av kommitténs nu ifrågavarande förslag. Så har chefen för femte arméfördelningen

dels förklarat det mycket betänkligt att ålägga f. d. fast

anställt underbefäl så lång extra tjänstgöring, som kommittén löreslagit,

dels framhållit vikten av, att landstormsbefälet såsom hittills förordnades

till viss befattning och icke till någon tjänstegrad, dels ock löreslagit,

att landstormsbefälets tjänsteställning ''underkastades en revision

i viss angiven riktning.

Såväl chefen för generalstaben som landstormskommittén hava ansett,

att uttagningen av de landstormsmän, vilka sedermera skola bibringas

befäls- eller annan särskild utbildning, måste ske vid personlig

inställelse av samtliga landstormsmän eller s. k. landstormsprövning.

Flera av de hörda myndigheterna hava ock uttalat sitt instämmande i

förslaget om landstormsprövning. Åven jag ansluter mig till detta

förslag. Hittills har uttagningen av landstormsbefäl skett i viss mån

slumpvis, ofta beroende mindre på den uttagnes lämplighet än på hans

beredvillighet att ställa sig till förfogande och eventuellt underkasta sig

en nödtorftig utbildning. Någon förbättring härutinnan har väl, så vitt

angår de värnpliktiga, vilka inskrivits under något av åren 1899, 1900,

1901 och 1902, inträtt i samband med den enligt lagen den 25 maj

1915 anordnade särskilda utbildningen. Med verklig planmässighet har

emellertid icke heller uttagningen för genomgående av denna utbildningkunnat

ske. Detta allt beror på landstormens nuvarande synnerligen

bristfälliga rullföring, vilken icke lämnar tillförlitlig ledning beträffande

landstormsmännens militära användbarhet. Genom att t. ex. föreskriva

skyldighet för landstormsmännen att insända inskrivningsbok skulle i detta

avseende intet vinnas, då nämligen det förbättrade formulär för inskrivningsböckér,

enligt vilket anteckningar skola göras angående genomgången

särskild utbildning och militär användbarhet, ännu icke hunnit tränga

igenom till samtliga tjänstepliktiga årsklasser. Härtill kommer, att det för

närvarande saknas möjlighet att utröna, huruvida och i vad mån landstormsmannen

på grund av sjukdom, kroppsligt lyte och dylikt är tjänstoduglig

eller i allt fall olämplig för sådan uttagning, varom här är fråga. För

att på rationellt sätt tillvarataga de krafter inom landstormen, vilka äro

de lämpligaste för befäls- och fackmansbristens fyllande, återstår därför

icke någon annan möjlighet än att stadga en allmän inställelse av samtliga

landstormsmän. Med en sådan landstormsprövning är dessutom förknippad

en annan fördel, vilken är av nära nog ännu större betydelse.

Jag åsyftar den kontroll, som härigenom vinnes över landstormsmännen

i gemen. Vid upprepade tillfällen har, särskilt i samband med den förut

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 86. 65

omförmälda, i anledning av riksdagens skrivelse den 24 februari 1912

föreliggande frågan om de värnpliktigas mönstringsskyldighet, av militära

och andra myndigheter framhållits behovet av förbättrad kontroll

över de värnpliktiga i allmänhet; och från ganska många håll har yrkats

återinförande av den obligatoriska personliga inställelsen till

mönstring. Vad särskilt angår landstormen, har ett sådant yrkande nyligen

blivit av militära myndigheter ånyo framställt. Sedan nämligen chefen

för fjärde arméfördelningen uti underdånig skrivelse den 22 december

1916, med förmälan att ett stort antal landstormsmän under år 1916

icke inställt sig till genomgående av föreskriven landstormsövning samt

att polismyndighetens efterforskningar försvårades och fördröjdes genom

saknaden av kontroll över landstormsmännen, föreslagit sådan ändring i

värnpliktslagen, att även landstormsmännen underkastades mönstringsskyldighet,

har chefen för generalstaben uti infordrat underdånigt utlåtande

den 23 januari 1917, bland annat, förklarat det vara erforderligt,

att landstormsmännen ålades mönstringsskyldighet med personlig inställelse

ävensom sådan anmälningsskyldighet beträffande vistelseort och

flyttning, som enligt § 33 mom. 2 värnpliktslagen åligger beväringen.

Utan att för närvarande närmare ingå på frågan om mönstringsoch

adressanmälningsskyldighetens ordnande, i vilken fråga landstormskommittén

förklarat sig skola under förra delen av år 1917 avgiva

yttrande och förslag, finner jag emellertid på grund av så väl nyssnämnda

framställning om erfarenheter från landstormsövningarna år 1916

som ock tidigare erfarenheter, särskilt vid landstormsmobiliseringen år

1914, det vara uppenbart, att en inkallelse snarast möjligt av ett

avsevärt antal landstormsmän av yngre årsklasser till personlig inställelse

skulle vara av stor och obestridlig nytta för åstadkommande av nödig

kontroll över landstormsmännen, framför allt genom rättande och fullständigande

av stamrullor, värnpliktssedlar och inskrivningsböcker.

Vilket beslut sedermera än kommer att fattas i fråga om mönstringsskyldighet

för beväring och landstorm, anser jag vidare, att en framtida

årlig inkallelse av den äldsta årsklassen i beväringen till personlig inställelse

skulle vara till stort gagn icke blott för att möjliggöra uttagning

till särskild utbildning bland samtliga till klassen hörande, utan

även ur synpunkten av behövlig kontroll över de i landstormen inträdande

värnpliktiga.

Genom landstormsprövningen, uti vilken läkarundersökning skulle

i mån av behov ingå, vinnes dessutom den ej minst för de värnpliktiga

betydelsefulla fördelen, att anteckning i rullorna kan göras rörande de

till tjänstgöring vid landstormen oförmögna, varjämte de värnpliktiga

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 71 käft. (Nr 86.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

överhuvud, såsom generalsta.bschefen jämväl framhållit, erhålla större säkerhet

att ej bliva utsatta för felaktiga åtgärder från värnpliktsbefälets sida.

Jag biträder alltså i huvudsak generalstabschefens och kommitténs

förslag om landstormsprövning och vill sålunda föreslå, att landstormsprövniug

skall under åren 1919—1927 äga rum med de värnpliktiga,

som vid ingången av något av åren 1920—1928 skola överföras till

landstormen.

Beträffande åter de värnpliktiga, hvilka skola under år 1917 inställas

till landstormsprövning, har jag att göra en erinran av väsentlig

art. Genom generalorder av den 1 december 1916 har nämligen Kungl.

Maj:t befallt, att beväringen tillhörande vapenföra värnpliktiga vid infanteriet

och vissa andra truppslag, tillhörande årsklasserna 1904 och 1905

eller tillhörande klasserna A eller B och födda åren 1883 och 1884, skulle

inkallas till fullgörande under år 1917 av en krigstjänstgöringsperiod,

vilken bestämts för årsklassen 1905 till tiden den 8 januari—den 23

februari och för årsklassen 1904 till tiden den 17 februari—den 3 april.

Då härigenom nämnda värnpliktiga under innevarande år ålagts en ganska

betydande militär tjänstgöring, anser jag, att för dem icke bör därjämte

föreskrivas inställelse till landstormsprövning. Någon uttagning av befälsoch

fackmansämnen ur nämnda två årsklasser samt bland motsvarande

A- och B-klassare finner jag således icke nu böra ske. Visserligen kommer

härigenom kommitténs förslag, i vilket åsyftas hela mobiliseringsbehovets

fyllande allaredan under år 1917 — med undantag för halvtroppchefer

och en del sjukvårdspersonal — icke att i sin helhet realiseras. Men

detta anser jag icke innebära någon allt för stor olägenhet, särskilt

på den grund, att organisationen av de 157 landstormsområdena på fastlandet

ännu icke är avslutad och något oavvisligt behov icke torde föreligga

att utse och utbilda befäl och fackmän vid landstormstrupper, tillhörande

ännu ej organiserade områden.

Jag anser alltså, att landstormsprövning bör under år 1917, så

snart sig göra låter, äga rum dels med de två nuvarande yngsta årsklasserna

i landstormen, årsklasserna 1902 och 1903, dels ock med de

landstormsmän, som genomgått antingen obligatorisk utbildning under

år 1915 jämte, eventuellt, kaderövning under år 1916 eller ock frivillig

befälsutbildning, som av Kungl. Maj:t kan anses svara mot den

i lag stadgade utbildning, samt vidare att, sedan uttagning skett enligt

de av kommittén föreslagna bestämmelser,'' de uttagna böra undergå

utbildning i enlighet med kommitténs förslag.

Frivilligt deltagande i den nu ifrågasatta utbildningen anser jag, i

likhet med kommittén, böra medgivas landstormsmän och även i viss

mån dem, som överskridit värnpliktsåldern.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO''.

Huvudanmärkningen mot kommitténs förslag- angående landstormsbefälsutbildningen

synes mig vara den, som rör förslagets begränsning

till tiden intill år 1929. Denna anmärkning kan jag emellertid icke tillmäta

någon avgörande betydelse. Det gäller nämligen i föreliggande

fall att av ett i mångt och mycket oprövat material söka skapa nya

befäls- och fackmanskadrer för landstormen. Enligt mitt förmenande

skulle det vara mindre lämpligt att redan nu genom en permanent lagstiftning

fastlåsa de åtgärder, som för fyllande av behovet, sådant det

nu ter sig, kunna anses erforderliga. Att en ytterligare utveckling av

landstormsorganisationen i sinom tid bliver behövlig, har jag redan förut

antytt. Det synes mig därför vara försiktigast att, till dess större erfarenhet

på ifrågavarande område vunnits, uppskjuta frågan om de definitiva

ändringar i värnpliktslagen, vilka må bliva av nöden i sammanhang

med ett slutgiltigt ordnande för framtiden av landstormsbefälsfrågan.

Den övergångstid kommittén föreslagit anser jag sålunda vara

väl motiverad.

Gteneralstabschefens åsikt, att genom uttagning av respektive 3,

7 och 10, tillhopa 20 procent av antalet till landstormsprövning inställelseskyldiga

den i gällande värnpliktslag antagna grundsatsen om

uttagning av 14 procent till underbefäl och fackmän skulle komma

att kullkastas, kan jag icke dela. Oavsett att vid landstormen, där på

stat uppförda officers- och underofficerskadrer icke, såsom lör linjen och

reserven, äro till finnandes, och beräkningarna för uttagningen alltså

måste utgå från helt andra förutsättningar, är särskilt att märka, hurusom

den utav landstormskommittén föreslagna tredje kategorien, inom

vilken skulle uttagas högst 10 procent, ingalunda innefattar alla, som

tillhöra kategorien »underbefäl och fackmän». En stor del sådana ingå

nämligen i den andra kategorien, inom vilken skulle uttagas högst 7

procent, nämligen troppchefer, kulspruteunderbefäl nr. fl. Jag anser mig

därför kunna godkänna de föreslagna procenttalen för uttagning dels

årligen under tiden 1919—1927 dels ock under år 1917; och har jag

för min del icke något att erinra i avseende å de av kommittén gjorda

beräkningarna av behövliga årskontingenter under tiden 1920—1928.

Den av kommittén antagna principen om väsentligt längre utbildningstider

för dem, som avses för bestridande av högre befattningar, i

samband med motsvarande minskning för dem, som avses för bestridande

av de lägre, anser jag ävenledes vara riktig. Att härigenom ett

flertal utbildningsgrupper uppkommit, kan visserligen leda till vissa tekniska

svårigheter vid de olika kursernas anordnande; men dessa torde

icke bliva större, än att de utan större olägenhet kunna övervinnas. Vad

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Reformering

av inskri

vn i n gsoch

rallföringsyäsendet.

Kommittén.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

slutligen angår de gjorda anmärkningarna, att i vissa fall, särskilt för

blivande halvtroppchefer, utbildningstiden blivit allt för knappt tillmätt,

vill jag gärna medgiva, att det varit önskvärt, om denna kunnat över

hela linjen avsevärt utökas. Men med hänsyn till kostnaderna synes

detta näppeligen låta sig göra.

Den föreslagna extra trupptjänstgöringen för vissa landstormsofficerare

anser jag kunna bliva till stor nytta; dock bör något större

frihet än vad kommittén synes hava avsett lämnas Kungl. Maj:t i avseende

å det närmare anordnandet av denna tjänstgöring.

Kostnaderna.

Kommittén har verkställt vissa beräkningar över kostnaderna för

genomförande av dess olika förslag. Vad först angår förslaget till reform

av inskrivnings- och rullföringsväsendet och därvid till en början de

ifrågasatta brigadchefsbefattningarna, har kommittén ansett, att brigadchefernas

avlöningsförmåner skäligen kunde bestämmas på det sätt, att

de erhölle lön med 7,000 kronor, men övriga avlöningsförmåner — dagavlöning,

inkvartering och hästersättning — lika med övriga generalspersoner.

En av kommitténs ledamöter har dock ansett, att brigadchefernas

löneförmåner borde bestämmas till överstes lön samt generals

dagavlöning och inkvarteringsersättning.

t ör hyra av expeditionslokaler för brigadexpeditionerna jämte belysning,

eldning, städning m. m. har kommittén beräknat en årlig kostnad

för en brigadexpedition i Stockholm av högst 2,100 kronor och för

brigadexpeditionerna i övriga delar av riket av högst 1,500 kronor. Till

bekostande av erforderliga resor inom brigadområdet har kommittén ansett

böra anslås ett belopp av i medeltal 1,000 kronor för varje brigadstab.

Slutligen har kommittén funnit nödigt föreslå för brigadexpeditionslokalernas

möblering ett särskilt anslag för en gång av 2,000 kronor

för varje eller tillhopa 24,000 kronor. Även har kommittén avgivit

förslag angående tillhandahållande av tjänstehästar åt brigadchefer och

vid brigadexpeditionerna anställda kaptener.

Beträffande gottgörelse till de föreslagna landstormsrullförarna har

kommittén, utgående från medeltalet av sammanlagda arvodesbeloppen

för landstormsområdesbefälhavare och landstormsförrådsförvaltare tillhopa,

eller 938 kronor 21 öre, ansett sig, med hänsyn till det ökade arbetet

i expeditionen, som bleve en följd av en fullt genomförd rullföring, icke

kunna föreslå lägre arvode för den förenade rullförings- och förrådsförvaltarbefattningen

än, såsom jag förut omnämnt, 1,200 kronor i medeltal

för varje landstormsområde. Till bekostande av expeditionslokaler

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 69

o. d. borde enligt kommitténs förslag anslås särskilda medel; och bär

kommittén beräknat en medelhyra per expeditionslokal, med rikstelefon,

av 300 kronor årligen. För anskaffande av inventarier — kassaskåp

m. m. — anser kommittén böra för en gång anslås ett belopp av 300

kronor för varje expedition. Utgifter för skrivmaterialier, för blanketter

o. d. har kommittén ansett böra bestridas i samma ordning, som för

närvarande gäller beträffande rullföringsexpeditionerna.

Under framhållande av, att brigadchefernas ställning och ansvar

närmast syntes böra föranleda deras likställande i avlöningshänseende

med kommendanten i Boden, militärbefälhavaren på Gottland och

kavalleriinspektören, har arméförvaltningen hemställt, att avlöningen

för de förstnämnda måtte sättas lika med för de sistnämnda och således

måtte utgå med lön, dagavlöning samt inkvarterings- och servisbidrag

såsom för överste med tillägg av 1,000 kronor i årligt arvode.

Beträffande övriga kostnadsberäkningar har arméförvaltniugen, under

hänvisning till nådiga kungörelsen den 14 juni 1916 angående hästhållningen

för officerare och vederlikar vid armén, arméfördelningscheferna

m. fl., avgivit närmare detaljerat förslag angående beviljande

av anslag till anskaffande och årligt underhåll av nödiga tjänstehästar

för brigadchefer och adjutanter ävensom angående hithörande anslags

uppförande å vederbörliga stater.

Chefen för sjätte arméfördelningen har funnit det till bestridande

av resor inom brigadområdet beräknade beloppet, 1,000 kronor för varje

brigadstab, vara för lågt tilltaget beträffande arméfördelningens brigader

på grund av truppförbandens spridda förläggning.

Arméförvaltningen har avgivit förslag om sättet för uppförande å stat

av kostnaderna för de tjänsteresor, som komme att åligga brigadcheferna

samt den vid brigadexpeditionerna anställda personalen, varjämte arméförvaltningen

erinrat, att organisationen av brigadstaberna komme att medföra

av kommittén icke beräknade ökade utgifter från anslaget till flyttningshjälp,

nämligen åt adjutanter, som kunde kommenderas från artilleriet

och kavalleriet, samt för de såsom biträden avsedda fanjunkarna

ävensom i visst fall för officerarna från infanteriet. Utgifterna för

hyra, eldning, expenser m. m. för brigadexpeditionerna borde beräknas

till dubbla beloppet av den summa, kommittén härför upptagit, eller till

sammanlagt 37,200 kronor. De av kommittén beräknade kostnaderna

för anskaffande av inventarier för brigadexpeditioner och för landstormsrullföringsexpeditioner,

det senare till väsentligen förhöjt belopp, ansåge

arméförvaltningen vara av den art, att de kunde bestridas av fjärde

Myndig
heternas
yttranden,

s. 70 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

70 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

huvudtitelns anslag till extra utgifter. Även några andra av de hörda

myndigheterna, t. ex. inspektören för infanteriet, hava gjort gällande,

att kommittén beräknat expeditionskostnaderna för lågt.

Vad först beträffar brigadchefernas avlöningsförhållanden, finner jag

mig böra biträda arméförvaltningens uppfattning. Genom fastställande

av avlöningsförmånerna i enlighet med dess förslag skulle, utan att avlöningsbeloppet

bleve avsevärt mindre än enligt kommitténs förslag,

undvikas den med så väl kommitténs som reservanternas förslag förenade

olägenheten, att en ny avlöningstyp komme att införas och att således

även en särskild krigslöneklass skulle erfordras.

Beträffande frågan om tjänstehästar för brigadchefer och brigadkvartermästare

tillåter jag mig erinra, hurusom enligt kungörelsen den

14 juni 1916 arméfördelningschef skall vara beriden på två hästar, därav

en egen tjänstehäst samt en stamhäst. Detsamma bör givetvis gälla beträffande

brigadcheferna. Brigadkvartermästare åter bör göras beriden

på eu stamhäst. Medel böra alltså anvisas dels för anskaffande av

nämnda stamhästar, dels ock för bestridande efter vanliga grunder av

den årliga kostnaden för hästarnas underhåll och vård samt remontering.

För resor inom brigadområden torde anslaget till rese- och traktamentspenningar

böra ökas med förslagsvis 12,000 kronor. Likaledes

torde för beredande av flytta in gshjälp för brigadpersonalen förslagsanslaget

till flyttningshjälp böra höjas med ett belopp av 3,000 kronor.

Beträffande slutligen kostnaderna förhyra av expeditionslokaler jämte

eldning, expenser m. m. anser jag, i likhet med arméförvaltningen, det

härför av kommittén beräknade beloppet böra avsevärt höjas; och har

jag icke något att erinra mot det av ämbetsverket beräknade beloppet,

37,200 kronor.

Kostnaderna för inskrivnings- och rullföringsväsendet böra, i enlighet

med vad jag ovan anfört, ökas med de belopp, som erfordras

för anställande av ytterligare två rullföringsbefälhavare i Stockholm

jämte tre biträden samt av ytterligare ett biträde vid varje rullföringsexpedition

i landsorten, varemot de tre rullföringsofficersbefattningarna

i Stockholm skulle indragas. För hyra av expeditionslokaler

m. m. torde erfordras en ökning av härför anslagna medel med förslagsvis

25,000 kronor. Det synes emellertid sannolikt, att denna organisation

ganska snart bliver i behov av ytterligare förstärkta arbetskrafter.

Frågan härom torde emellertid böra underkastas ytterligare utredning,

innan den företages till slutligt avgörande.

I enlighet med vad jag nu anfört, har jag låtit uppgöra en beräkning av

den ökade årliga kostnaden efter genomförd organisation för brigadchefer

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

71

jämte staber samt för inskrivningsväsendets reformering; och slutar

denna beräkning (se Bil. 2) på ett belopp av 290,178 kronor 12 öre.

Årskostnaden för utbildning av landstormsbefäl in. fl. under åren

1,920—1928 har kommittén, under antagande av ett beräknat antal övningsdagar

av 114,685 och en kostnad per man och övningsdag av sammanlagt

3 kronor 60 öre, upptagit till 412,866 kronor, vartill skulle

komma kostnader för samling till övningar, instruktörer och penningtillskott,

tillhopa förslagsvis 50,000 kronor, för familjeunderstöd, förslagsvis

95,000 kronor, och för eventuell trupptjänstgöring för vissa landsturmsofficerare.

Kostnadsbeloppet för man och övningsdag, 3 kronor 60 öre, har

kommittén erhållit sålunda:

Mathållning ................. kronor 0: 75

Utrustning........................................................................................... » 0: 40

Kasernutredning m. in.................................................................. » 0: 21

Sjukvård............................................................................................. » 0:02

Landstormsprövningskostnader .................................................... x> 0: 10

övningskostnad.................................................................................. 5) 0: 08

Expenser.......................................................................................... » 0: 04

Penningbidrag ............................................................................... » 2: —

Summa kronor 3: 60

Kostnaden för mathållning hade enligt intill den sista tiden gällande

beräkningssätt varit 60 öre, men vore enligt nu gällande beräkningssätt

90 öre per dag. Enär livsmedelspriserna kunde antagas sjunka något

före år 1929, hade denna kostnad av kommittén beräknats till ett medeltal

mellan de två nämnda beloppen, nämligen 75 öre per dag.

Kostnaden för utrustning, hade av kommittén upptagits till ungefärliga

medeltalet mellan beräknad dagkostnad för vintermånaderna januari

—mars, oktober—december 41,25 öre, och dagkostnaden under återstoden

av året, april—september, 38,75 öre, eller till 40 öre.

Kostnaden för kasernutredning in. m., innefattande kostnad för

bränsle, lyse och kaserninventarier, men däremot icke amortering å byggnadskostnad,

hade likaledes upptagits till ungefärligt medeltal för vintermånaderna

30 öre och försommarmånaderna 12 öre, nämligen till 21 öre.

Kostnaden för sjukvård vore upptagen enligt hittills gällande beräkningssätt

till 2 öre.

Kostnaden för landstormsprövning har kommittén, med hänvisning

till kostnaden för motsvarande förrättning vid beväringen — inskrivningen

— upptagit till 10 öre.

Utbildning1

av

landstorms
befäl.

Kommittén.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Kostnaden för övningar och expenser hade i chefens för generalstaben

kostnadsberäkning upptagits för samtliga av honom föreslagna laudstormsbefälsövningar

till sammanlagt respektive 10 kronor och 6 kronor.

För att härur erhålla en viss dagkostnad, hade av kommittén dessa belopp

vart för sig dividerats med det av chefen för generalstaben upptagna

sammanlagda antalet övningsdagar, varvid erhållits såsom dagkostnad

för övningar och för expenser respektive 8 och 4 öre.

Penningbidraget hade kommittén ansett böra skäligen upptagas till

2 kronor om dagen. Den personliga uppoffring, som till följd av förslagets

genomförande skulle åläggas den härför uttagna personalen, syntes

kommittén väl motivera en dylik förhöjning av penningbidraget.

Utöver nu nämnda kostnader skulle enligt kommitténs beräkning

tillkomma utgifter för samling till övningar, för såsom instruktörer beordrat

fast anställt befäl samt utgifter för familjeunderstöd och slutligen

kostnader för beredande av särskilda förmåner åt landstormsmän, som

underginge utbildning eller tjänstgjorde såsom befäl, särskilt under den

föreslagna tilläggstrupptjänstgöringen för landstormsofficerare. Att för

dessa tilläggsposter angiva exakta belopp hade emellertid icke varit för

kommittén möjligt. Med frånräknande av utgiften för familjeunderstöd

hade dock kostnaderna upptagits förslagsvis till sammanlagt 50,000

kronor, eller samma belopp, som av chefen för generalstaben beräknats

för ungefär motsvarande kostnader.

Familjeunderstöden hade kommittén, i ungefärlig överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts i dylikt avseende till 1916 års riksdag avgivna förslag,

upptagit förslagsvis till i genomsnitt 1 krona 50 öre per man och

övningsdag för 50 procent av uttagen årskontingent eller för 63,592

övningsdagar omkring 95,000 kronor.

Till värnpliktig, som tillhörde beväringen och vilken tjänstgjorde

såsom underbefäl, utginge enligt riksdagens beslut, utöver penningbidraget,

penningtillskott med 25 öre om dagen utom under tredje

repetitions- (regements-)övningen vid fotfolket, då detsamma utginge med

50 öre om dagen till dem, som tjänstgjorde såsom underbefäl och uttagits

enligt § 26 mom. 2 värnpliktslagen. Motsvarande penningtillskott

borde enligt kommitténs åsikt utgå till landstormsman, som i befälsställning

tjänstgjorde vid landstormsövning.

Beträffande dem, som uttoges till landstormsofficerare och sålunda

måste underkasta sig en avsevärt längre utbildningstid än övriga landstormsmän,

hade det synts kommittén böra stadgas, att de vid den för

landstormsofficerare av kommittén föreslagna tilläggstjänstgöring i fredstid

av tillhopa högst 30 dagar skulle äga åtnjuta ersättning efter samma

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

grunder, som jiimlikt kungl. förordningen den 15 november 1912 tilllämpades

i fråga om armöns reservbefäl. Därjämte borde landstormsofficerare

äga rätt att, första gången de inträdde i tjänstgöring, från vederbörligt

förråd utbekomma och sedermera under hela sin tjänstetid

innehava kronans mundering in natura med skyldighet att ansvara för

dess behöriga vård, eller ook att i stället utfå slitningsersättning enligt

i allmänhet gällande grunder, mot skyldighet att på egen bekostnad anskaffa

och underhålla mundering av fastställd modell.

I detta sammanhang har kommittén erinrat därom, att civil befattningshavare,

som av tjänst såsom landstormsbefäl bleve förhindrad att

sköta sin befattning, borde i överensstämmelse med stadgandena i kungl.

kungörelsen den 28 augusti 1914 vara befriad från skyldighet att under

tiden till vikarie avstå mera av sina avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningarna

eller däremot svarande belopp. Den kostnad för landstormsofficerares

tilläggstjänstgöring ävensom tjänstgöring vid landstormsövning,

vilken komme att drabba statsverket, hade kommittén ansett sig

ej ens approximativt kunna beräkna, då densamma ju bleve beroende

på, i vilken omfattning Kungl. Maj:t komme att anbefalla inkallelse till

sådan tjänstgöring. Från den årliga kostnaden borde å andra sidan

avgå ett belopp, motsvarande den minskning, som uppkomme till följd

därav, att en del av dem, som uttoges vid landstormsprövning, redan

genomgått viss befälsutbildning och att utbildningstiden därför kunde

för dem väsentligt reduceras. Detta vore fallet med dels dem, som

genomgått plutonchefskurs, och dels f. d. furirer (distinktionskorpraler,

förste konstaplar). För dessa, som i regel syntes kunna bliva användbara

i officersbefattningar, hade utbildningstiden av kommittén ansetts

kunna minskas med i genomsnitt 50 dagar. Härigenom uppkomme en

kostnadsminskning av 32,500 kronor årligen.

Beräkningarna av kostnaden för den föreslagna befälsutbildning en

under år 1917 hade i det hela utförts enligt samma grunder, som av kommittén

antagits vid beräkningarna för tiden 1920—1928; dock att dagkostnaden

höjts från 3 kronor 60 öre till 3 kronor 75 öre, beroende

därpå, att för mathållning för närvarande måste beräknas ett belopp av

90 öre per man och övningsdag i stället för 75 öre.

Under antagande av ett antal övningsdagar under år 1917 av 381,535,

skulle sammanlagda kostnaderna för den ifrågasatta utbildningen av officerare,

underbefäl och fackmän under sagda år uppgå till 1,430,756

kronor 25 öre, vartill komme kostnader för samling till övningar, instruktörer

och penningtillskott, tillhopa förslagsvis 50,000 kronor, samt

för familjeunderstöd, förslagsvis 286,150 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 71 höft. (Nr 86.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Myndig
heternas
yttranden.

Departements
chefen.

Kung!.. May.is Nåd. Proposition Nr 86.

Dessa kommitténs kostnadsberäkningar hava i huvudsak icke föranlett

några erinringar från de hörda myndigheternas sida. Arméförvaltningen

har dock framhållit, att utöver de i betänkandet upptagna

kostnaderna för ifrågavarande övningar tillkomme kostnader för

övningsammunition, vilka kostnader dock ej kunnat beräknas, då nämligen

i kommittéförslaget icke något förslag till ammunitionsanslag funnes

angivet och allmänna bestämmelser saknades beträffande amrmmitionsanslag

för övningar av här ifrågavarande slag.

Arméförvaltningen har tillstyrkt kommitténs förslag, att penningbidraget

skulle utgå med 2 kronor om dagen, med påpekande att sådant

förhöjt penningbidrag borde utgå jämväl i de fall, då enligt avlöniugsreglementet

§ 60 värnpliktig vid marsch eller annan färd till och från

övningsort för tjänstgöring enligt värnpliktslagen ägde uppbära penningbidrag.

Åven kommitténs förslag om penningtillskott lör viss tjänstgöring

tillstyrktes i huvudsak av arméförvaltningen. Den föreslagna bestämmelsen,

att landstormsofficerarna skulle äga under tilläggstjänstgöring

vid trupp åtnjuta ersättning efter samma grunder som reservbefäl,

ansåge arméförvaltningen mindre lämplig, enär anledning icke

funnes, varför icke ifrågavarande värnpliktiga skulle under tilläggstjänstgöringen,

i likhet med under befälstjänstgöring vid vanlig landstormsövning,

erhålla underhåll m. fl. förmåner ävensom penningbidrag och, eventuellt,

penningtillskott. Ansåges särskild förhöjd kontant förmån böra

utgå under tilläggstjänstgöringen, kunde sådant ske genom att för denna

tjänstgöring stadga ett förhöjt penningbidrag, t. ex. 3 kronor för dag

i stället för 2 kronor för tjänstgöring under utbildningen. Därigenom

skulle undvikas den med kommitténs förslag förenade olägenheten, att

på enahanda sätt uttagna värnpliktiga skulle endast på den grund, att

de förordnats till högre eller lägre befälsgrad i landstormen, undfå ersättning

efter olika grunder.

Rörande kommitténs förslag om rätt för landstormsofficerare att utbekomma

och innehava kronan tillhörig mundering ansåge arméförvaltningen,

att munderingspersedlar borde få sålunda utlämnas, användas

och innehavas endast under verklig tjänstgöring och mot ansvarsskyldighet.

Mot kommitténs beräkningar rörande kostnaderna för den föreslagna

utbildningen av landstormsbefäl m. fl. har jag i stort sett icke

annat att erinra än att då, på sätt jag förut anfört, under år 1917 årsklasserna

1904 och 1905 samt motsvarande A-klassare och B-klassare

icke skulle genom den nu ifrågasatta lagstiftningen inkallas till land
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 75

stormsprövning och särskild utbildning, kostnaderna i motsvarande mån

minskas.

För bekostande av övningsammunition vid de föreslagna befälsövningarna

anser jag i likhet med arméförvaltningen ett särskilt anslagsbelopp

böra beräknas; och torde, med ledning av uppgifter i detta hänseende

bland annat från 1915 års obligatoriska landstormsbefälsövningar,

detta anslag böra upptagas förslagsvis till 80,500 kronor för år från

och med år 1920 samt till 225,000 kronor för utbildningsåret 1917.

Kommittén, som utgått därifrån, att landstormsprövning skulle äga

rum dels år 1917 med vissa angivna värnpliktiga, dels ock vart och ett

av åren 1919—1927 med dem, som vid nästföljande årsskifte skola överföras

till landstormen, har beräknat kostnaden för landstormsprövning

till 10 öre per man och övningsdag. Denna beräkningsgrund torde

icke kunna följas, enär endast en viss procent av de till landstormsprövning

inställelseskyldiga skulle enligt kommittéförslaget uttagas för

att deltaga i övningarna. Med hänsyn dels därtill, att enligt årets statsverksproposition

landstormskontingenten vid beräkning av tjänstgöringsdagar

för innevarande år antagits uppgå till 20,000 man, dels till det

belopp, vartill nuvarande anslag till inskrivnings- och mönstrings kostnader

samt expenser är i stat beräknat, nämligen 170,000 kronor för

en årskontingent av omkring 30,000 man, dels ock till den omständigheten,

att årskostnaden för landstormsprövning bör ställa sig avsevärt billigare

än den sammanlagda kostnaden för beväringens inskrivning och

mönstring, torde den årliga kostnaden för landstormsprövning med en

årsklass kunna skäligen beräknas till omkring 80,000 kronor.

Den beräknade kostnaden för man och övningsdag skulle, genom

att kostnaden för landstormsprövning sålunda upptages särskilt, nedsättas

för åren 1920—1928 från 3 kronor 60 öre till 3 kronor 50 öre.

För år 1917, då enligt mitt förslag två årsklasser och därutöver

delar av ytterligare tre årsklasser skulle inkallas till landstormsprövning,

bör kostnaden härför upptagas till ett med anledning härav ökat belopp.

Med nyssnämnda antagna årskostnad, 80,000 kronor, såsom utgångspunkt

och med hänsyn därtill, att vissa däri ingående kostnader, särskilt

för resor, icke behöva upptagas till förhöjt belopp, torde anslaget för

år 1917 kunna beräknas till förslagsvis 150,000 kronor. Den beräknade

årskostnaden för man och övningsdag för år 1917 skulle i samband

härmed nedbringas från 3 kronor 75 öre till 3 kronor 65 öre.

Kommitténs förslag i fråga om penningbidrag och familjeunderstöd

anser jag böra godkännas med berörda av arméförvaltningen föreslagna

tillägg i fråga om penningbidrag under marsch o. s. v. Penningtillskott

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

torde böra vid landstormsövning utgå med 25 öre om dagen till den,

som i egenskap av befäl eller underbefäl därvid tjänstgör.

Beträffande ersättning till landstormsofficerare under tilläggstjänstgöring

vid trupp ansluter jag mig till arméförvaltningens uppfattning.

Förutom penningbidrag till ett belopp av 3 kronor torde böra utgå jämväl

penningtillskott med 25 öre om dagen.

Med avseende å landstormsofficerares rätt att på vissa villkor innehava

kronan tillhörig mundering finner jag mig höra biträda kommitténs

förslag,

I överensstämmelse med nu angivna grunder har jag låtit förslagsvis

beräkna kostnaderna för landstormsprövning samt för utbildningav

officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen dels årligen från

och med år 1920 (se Bil. 3) och dels under år 1917 (se Bil. 4). Dessa

beräkningar sluta, den förra på 722,897 kronor 50 öre eller i jämnt tal

723,000 kronor och den senare på 1,502,513" kronor 90 öre eller i jämnt

tal 1,502,500 kronor.

Overg-ång-en till den nya organisationen m. m.

Kommittén. Då jag till sist upptager frågan om övergången till den föreslagna

nya organisationen av inskrivningsväsendet ävensom angående sättet för

bestridande av de med denna organisation och med utbildningen av

landstormsbefäl m. fl. under år 1917 förenade kostnader, må först omnämnas,

att kommittén, vad beträffar övergången till den föreslagna

landstormsrullföringen, ansett, att samtliga brigadexpeditioner borde vara

organiserade den 1 januari 1919 och sålunda personalen för brigadstaberna

tillsättas på ny stat med ena hälften den 1 januari 1918 och

med den andra hälften den 1 januari 1919.

I fråga om ordnandet av landstormsrullföringsområdenas expeditioner

i enlighet med kommitténs förslag har kommittén ansett en något

längre övergångstid böra beräknas med hänsyn såväl till önskvärdheten

av, att de nuvarande landstormsområdesbefalhavarna och landstormsförrådsförvaltama

icke brådstörtat lämna sina befattningar, som ock till

den omständigheten, att anskaffandet av det erforderliga antalet underofficerare,

vilka äro kompetenta att övertaga landstormsrullföringen och

landstormsförrådsskötseln, endast kunde ske successivt.

Arméförvait- Arméförvaltningen har, i likhet med kommittén, funnit övergången

ningen. till den nya organisationen av landstormsrullföringsväsendet icke kunna,

ske omedelbart och därför hemställt, att kommitténs förslag i förevarande

del icke måtte föranleda annat förslag till riksdagen, än att, ut
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr •%''.

över vad arméförvaltningen i skrivelse den 30 september 1916 föreslagit

(se 1917 års statsverksproposition, 4. huvudtiteln), anslaget till landstormen,

vad anginge arvoden till landstormsbefälet, från och med år

1918 höjdes med visst belopp, förslagsvis 60,000 kronor, för att sedermera

ytterligare ökas under följande år.

Alla av utbildningen under år 1917 betingade kostnader har arméförvaltningen

ansett böra av riksdagen äskas under ett särskilt förslagsanslag

för år 1918, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 förskjuta

det erforderliga beloppet.

Beträffande åter de kostnader, som komme att bliva en följd av

tillämpningen av den lag, vilken avser den särskilda utbildningen under

åren 1920—1928, föresloge arméförvaltningen, att därest ifrågavarande

lag komme till stånd, i varje års riksstat de särskilda utgiftsposterna

måtte efter eljest tillämpade grunder beräknas under respektive anslag,

sålunda underhållskostnaderna å respektive mathållnings-, munderings-,

kasernutrednings- och sjukvårdsanslagen, kostnaderna för landstormsprövning,

landstormsmännens färdkostnader, penningbidrag, penningtillskott

och familjeunderstöd å värnpliktsanslaget, kostnaderna för ammunition

å vapenanslaget samt kostnaderna för övningar, läroböcker, expenser

m. m. under utbildningen å intendenturanslaget.

övergången till den nya fasta brigadchefsinstitutionen anser jag, Departementslikasom

kommittén, böra ske på det sätt, att halva antalet brigadchefer chefen''

jämte staber tillsättas under år 1918 och återstoden under år 1919. I

motsvarande mån böra givetvis medel anslås till tjänstehästar, brigadexpeditionskostnader,

expenser o. s. v. Då förslag till vederbörande

stater för år 1918 redan blivit uppgjorda och för riksdagen framlagda,

torde de nytillkommande beställningarna böra upptagas å en särskild

stat, att gälla under år 1918.

Den nya landstormsrullföringen kan däremot icke i avsedd utsträckning

genomföras annat än i den mån landstormssektioner inrättas vid

rullföringsexpeditionerna. Därvid måste givetvis i viss mån hänsyn tagas

till tiden, då de nuvarande landstormsområdesbefälhavarnas uppdrag går

till ända. Av nu förordnade landstormsområdesbefälhavare äro 43 förordnade

tills vidare, för 15 utgår förordnandet under år 1917, för 31

utgår förordnandet under år 1918 och för 41 under år 1919. Ingen

landstormsområdesbefälhavare, som erhållit förordnande för viss tid, torde

vara förordnad för längre tid än till och med januari 1920. Från och

med sistnämnda år synas därför de förstärkta rullföringsexpeditionernas

landstormssektioner lämpligen böra träda i full verksamhet över hela riket

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

och medel på ordinarie stat härför anvisas. I den mån så lämpligen

kan ske, synas emellertid dessa sektioner även dessförinnan böra träda

i verksamhet. För år 1918 torde böra beräknas rullföringsbiträden för

hälften av .de 76 rullföringsexpeditionerna i riket, därav tre för Stockholms

stads rullföringsområde. I samband med landstormsprövningen

år 1917 torde vederbörande stamrullor och värnpliktssedlar kunna och

böra i ganska väsentlig mån rättas och fullständigas.

I enlighet med det nu anförda har jag låtit uppgöra en beräkning

av kostnaden under år 1918 för brigadchefer med staber samt för inskrivningsväsendets

reformering, och slutar beräkningen (se Bil. 4) på

ett belopp av 232,407 kronor 1 öre. Med hänsyn därtill, att de ordinarie

anslagen för år 1918 redan blivit i vederbörlig ordning beräknade,

torde ifrågavarande kostnader, utom i vad de avse den nytillkommande

personalens avlöning enligt stat, böra för år 1918 anvisas å

extra stat.

De kostnader, som äro förenade med den föreslagna landstormsprövningen

och med utbildningen av officerare, underbefäl och fackmän

vid landstormen, äro dels sådana, som under år 1917 samt från

och med år 1919 föranledas av landstormsprövning, dels ock kostnader

för utbildning av officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen år

1917 samt åren 1920—1928.

Efter genomförd organisation, eller från och med år 1920, torde

dessa kostnader, på sätt arméförvaltningen föreslagit, böra beräknas

under vederbörliga ordinarie anslag. Så torde jämväl böra ske med

kostnaderna för landstormsprövning år 1919.

Kostnaderna för landstormsprövning år 1917 samt utbildningskostnaderna

samma år torde däremot böra anvisas å extra stat för år 1918,

med rätt för Kungl. Maj:t att av omhänderhavande medel under år 1917

förskottsvis utanordna vad för ändamålet erfordras.»

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med förenämnda

grunder inom departementet uppgjorda »förslag till lag om landstormsprövning

åren 1919—1927 samt utbildning av officerare, underbefäl och

fackmän vid landstormen under åren 1920—1928)-) samt »förslag till lag om

skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1917 undergå landstormsprövning

och befäls- eller annan särskild utbildning vid landstormen)) samt

hemställde, att dessa förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

79

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. H. Odencrants.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Bil. 1.

Tabell

utvisande tjänstetid och antal utbildningsdagar för årsklasserna

1895—1916.

Fö-

delse-

år.

Års-

klass

(In-

skriv-

nings-

år).

Tillbört eller tillhör

Tjänstetiden ökas (på

grund av övergångs- bestämmelserna i

Vpl. L.) med nedan- stående antal år i

Tid för utbildning (för vapenföra vid

infanteriet); antal dagar).

1. upp- bådet

t. o. m.

år

2. upp- bådet

t. o. m.

år

landstorm en

åren

1. upp- bådet.

2. upp- bådet.

land-

stor-

men.

Första

tjänst-

göring.

Repe-

titions-

öv-

ning(ar).

Re-

serv-

trupp-

öv-

ning.

Land-

storms-

öv-

ning.

Summa.

1874

1895

1902

1906

1907—16

2

68

22

90

1875

1896

1903

1907

1908-17

—

—

2

»

»

__

_

»

1876

1897

1904

1908

1909-18

—

—

2

»

»

_

_

)>

1877

1898

1905

1909

1910-19

—

—

2

»

»

_

_

»

1878

1899

1906

1910

>) 1911-20

—

—

2

»

»

_

_

»

1879

1900

1907

1911

7) 1912—21

—

—

2

»

»

_

5

95

1880

1901

1908

1912

7) 1913-22

—

—

2

»

»»

_

»

»

1881

1902

1909

1913

7) 1914-23

—

—

2

112

60

_

»

177

1882

1903

1910

1916

1917—24

—

2

—

»

»

_

))

))

1883

1904

1911

1917

1918—25

—

2

—

»

»

_

»

»

1884

1905

1912

1918

1919—26

—

2

_

»

»

_

»

»

1885

1906

1913

1919

1920—27

—

2

—

»

»

_

»

»

1886

1907

1916

1920

1921—28

2

—

_

»

»

_

»

»

1887

1908

1917

1921

3) 1922-29

2

—

—

150

90

15

»

260

1888

1909

1918

1922

*) 1923—30

2

—

_

»

»)

»

»

»

1889

1910

1919

1923

6) 1924—31

2

—

—

»

»

»

»

»

1890

1911

1920

1924

6) 1925—32

2

—

_

»

»

»

)>

»

1891

1912

1921

1925

’) 1926—33

2

_

_

»

»

»)

)>

»

1892

1913

1922

1926

8) 1927-34

2

—

_

»

»

»

»

»

1893

1914 ä

1923

1927

°) 1928—35

2

__

_

»

»)

»

»

»

1894

1914 y

1924

1928

10) 1929—36

3

—

_

180

»

M

»

290

1895

1915

1925

1929

1930—37

3

—

_

250

»

»

»

360

1896

1916

1926

1930

1931—38

3

—

—

»

»

M

»

»

*) Åt dessa hava

2) » » »

8) » » »

» » »

6) » » »

«) » » »

T) » » »

s) » » »

®) » » »

“) >» » »

ett antal undergått obligatorisk iandstormsbefålsövning år 1915.

» » » kaderöyning år 1916.

235 genomgått plutonchefskurs.

298

286

306

336

435

531

157

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

81

Bil. 2.

Beräkning

av den ökade årliga kostnaden efter genomförd organisation för brigadchefer

jämte staber samt för inskrivningsväsendets reformering.

A. Kostnadsökning.

G-eneralitetsstaten.

I brigadchef, lön ..................... kr. 6,000: —

dagavlöning............................ » 2,190: —

arvode ................................. » 1,000: —

II brigadchefer ........................................................

1 kapten av första klassen, brigadkvartermästare

lön..................................... kr. 3,400: —

dagavlöning......................... » 1,460: —

11 kaptener av första klassen .......................................

Gottgörelse för tjänstehästar (12 X 250 kr.)....................

Hyra och expenser m. m. för brigadchefsexpeditionerna efter

beräkning av:

1 expedition i Stockholm .................. kr. 4,200: —

11 expeditioner i landsorten ä 3,000: — » 33,000: —

Avlöning och rekrytering m. m.

1 fanjunkare, lön....................................... kr. 1,200: —

dagavlöning ........................... » 912:50

26 fanjunkare ............................................................

Värnpiiktsanslaget.

2 rullföringsbefalhavare i Stockholm, 6 kr. per dag i 365

dagar ..................................................................

3 biträden för landstormsdetaljen vid rullföringsexpedition i

Stockholm, 3.8 o kr. per dag i 365 dagar ..................

Transport

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml.

Kronor.

Kronor.

Summa

kronor.

9,190

101,090

—

4,860

53,460

—

3,000

37,200

208,800

2,112

50

54,925

—

57,037

50

4,380

3,832

50

8,212

50

265,837 |ö0

—

—

71 käft. (Nr 86.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Kronor.

Kronor.

Summa

kronor.

Transport

8,212

50

265,837

50

1 biträde för landstormsdetaljen vid rullföringsexpedition

landsorten, 3 kr. per dag i 365 dagar........................

1,095

—

72 biträden ............ ..................

78,840

—

Ökning i anslagna medel till hyra, eldning och belysning,

förslagsvis............................... ......................

25,000

—

113,147

50

Furagering av arméns hästar.

36 hästar (12 egna tjänstehästar och 24 stamhästar för

brigadeheferna och brigadkvartermästarna) i 365 dagar

= 13,140 hästunderkållsdagar å 1 kr. per dag .........

—

—

13,140

—

Arméns munderingsutrustning.

13,140 hästunderhållsdagar å O.io kr...............................

—

—

1,314

-

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten.

27 fanjunkare, ersättning för ved och lyse ä 130 kr..........

3,510

13,140 hästunderhållsdagar å O.os kr............................

394

20

3,904

20

Inkvarteringskostnader.

1 brigadchef i Stockholm.............................................

1,200

—

11 brigadchefer i landsorten å 900 kr............................

9,900

—

1 kapten i Stockholm ...............................................

500

—

11 kaptener i landsorten å 400 kr..................

4,400

—

2 fanjunkare i Stockholm k 90 kr..............................

180

—

25 fanjunkare i landsorten å 12 kr...............................

300

—

16,480

Rese- och traktamentspenningar.

För brigadchefernas resor, 12 brigadchefer å 1,000 kr.......

—

—

12,000

—

Flyttningshjälp.

Flyttningshjälp till brigadkvartermästare, brigadadjutanter

och fanjunkare vid brigadstaberna, förslagsvis............

—

—

3,000

-

Sj uk vår dsanslaget.

36x365 = 13,140 hästunderhållsdagar å 0.033 kr............

433

62

2x244 + 2x200 = 888 underhållsdagar å depå ä 0.033 kr.

29

30

462

92

Transport

—

—

429,286

12||

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. .Proposition Nr 86.

83

Remontering m. m.

2 ersättningsremonter å 1,006 kr.................

B. Kostnadsminskning.

Generalitetsstaten.

12 brigadchefer, arvoden a 500 kr...............

Landstormen.

Arvoden till landstormsområdesbefälhavare

Förhöjning i arvoden till d:o

Expenser till d:o

Resekostnader ...................................

Transport

Värnpliktsanslaget.

Arvoden till 3 rullföringsofficerare i Stockholm ...............

Expensanslaget.

Expenser för 12 brigadexpeditioner (enligt 191^ års statsverksproposition).

...................................................

Årlig kostnadsökning, kronor

Kronor.

Kronor.

Summa

kronor.

—

—

429,286

12

2,012

_

431.298

12

6,000

91,740

_

8,220

—

2,935

—

24,350

—

127,245

—

—

—

5,475

—

2,400

141,120

—

—

—

290,178

12

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 86.

Bil. 3

Beräkning

av den årliga kostnaden för landstormsprÖTuing samt utbildning av officerare,

underbefäl och fackmän vid landstormen från och med år 1920.

A. Kostnadsökning.

Värnpliktsanslaget.

Ökning i anslagna medel till inskrivnings- och mönstringskostnader

samt expenser på grund av den årliga

landstormsprövning samt på grund av landstormens

rullföring, förslagsvis

Ökning i anslagna medel till färdkostnader på grund av

inställelse till och utryckning från landstormsbefäls
övningar,

förslagsvis ....................................

Ökning i anslagna medel till penningbidrag, 114,685 tjänst
göringsdagar

å 2 kr........ ............................

ökning i anslagna medel till penningtillskott, förslagsvis

30,000 tjänstgöringsdagar ä 0.25 kr........ .......

Ökning i anslagna medel till familj eunderstöd .............

Ersättning till instruktörer vid landstormsbefälsutbildning,

förslagsvis...........................................

Ersättning under landstormsofficerares tilläggstjänstgöring,

inberäknat resekostnadsersättning, förslagsvis ............

Arméns mathållning.

114,685 tjänstgöringsdagar ä 0.75 kr. .............................

Arméns munderingsutrustning.

114,685 tjänstgöringsdagar å 0.4o ................................

Arméns diverse intendenturbehov.

För beträdande av enskild mark m. m., för transporter samt

för expenser o. d. vid landstormsbefälsutbildning, 114,685

tjänstgöringsdagar å 0.12 kr..................................

Transport

Kronor.

Kronor.

80,000

15.000

229,370

7,500

95.000

27,500

86.000

540,370

86,013

45,874

13,762 20

75

Summa

kronor.

686,019 |95||

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.

85

Kronor.

Kronor.

Summa

kronor.

Transport

—

—

686,019

95

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten.

114,685 tjänstgöringsdagar ä O.si kr...............................

—

—

24,083

85

Ordinarie vapenanslaget.

För ammunition under landstormsbefälsutbildning............

—

—

80,500

—

Sjukvårdsanslaget.

114,685 tjänstgöringsdagar ä O.02 kr..................

—

—

2,293

70

792,897

50

B. Kostnadsminskning:

Landstormen.

Frivilliga landstormsövningar m. m.......

—

—

—

—

70,000

—

Årlig kostnadsökning, kronor

—

—

—

—

722,897

50

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Bil. 4.

Beräkning

av dels kostnaden under år 1918 för brigadchefer med staber ävensom för

inskrivningsväsendets reformering, dels ock kostnaden för iandstormsprövning

samt utbildning av officerare, underbefäl och fackmän

vid landstormen under år 1917.

Kronor.

Summa

kronor.

I. Brigadchefer m. m.

Generalitetsstaten.

För 6 brigadchefer, 6 brigadkvartermästare och 6 brigadchefsexpeditioner,

hälften av kostnaden enligt genomförd organisation........................

—

—

104,400

—

Avlöning och rekrytering.

För 14 fanjunkare på infanteritruppförbandens stater å 2,112.50 kr.......

—

—

29,575

—

Varnpliktsanslaget-

3 biträden vid rullföringsexpeditioner för landstormsdetaljen i Stockholm

å 1,277.50 kr............................................................................

36 biträden vid rullföringsexpeditioner för landstormsdetaljen i landsorten

3,832

50

å 1,095 kr..............................................................................

39,420

—

Ökning i anslagna medel till hyra, eldning, belysning, förslagsvis .........

12,500

—

55,752

50

Furagering av arméns hästar.

18 hästar i 365 dagar = 6,570 hästunderhållsdagar å kr. 1.40...............

—

—

9,198

—

Arméns munderingsutrustning.

''

6,570 hästunderhållsdagar ä 0,1*5 kr.................................................

—

—

821

25

Transport

—

-

199,746 |75

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

87

Kronor.

Summa

kronor.

Transport

—

—

199,746

75

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten.

14 fanjunkare, ersättning för ved och lyse å 130 kr...................

1,820

—

6,570 hästunderhållsdagar å 0.04 kr........................................

262 180

2,082

80

Inkvarteringskostnader.

1 brigadchef i Stockholm............................................................

1,200

—

5 brigadchefer i landsorten å 900 kr............................................

4,500

—

1 kapten i Stockholm ..... ...........................................................

500

—

5 kaptener''i landsorten å 400 kr....................................................

2,000

—

1 fanjunkare i Stockholm.........................................................

90

—

13 d:o i landsorten å 12 kr....................................................

156

—

8,446

_

Rese- och traktamentspenningar.

6 brigadchefer å 1,000 kr. .........................................................

—

—

6,000

-

Flyttningshjälp.

Till brigadkvartermästare, brigadadjutanter och fanjunkare, förslagsvis ...

—

—

1,500

—

Sjukvår dsanslaget.

6,570 hästunderhållsdagar å 0.033 kr...........................

216

81

244 + 200 = 444 underhållsdagar å depå ä 0.033 kr.......

14

65

231

46

Remonteringanslaget.

12 ökningsremonter å (850 + 50 + 300 =) 1,200 kr. ....

—

—

14,400

—

Summa kronor

—

—;

232,407 01

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

*

Kronor.

Summa

kronor.

II. Utbildning av landstormsbefäl m. fl.°)

Värnpliktsanslaget.

Ökning i anslagna medel till inskrivnings- och. mönstringskostnader samt

expenser på grund av landstormsprövning år 1917 med 2 årsklasser m. fl.

150,000

—

Ökning i anslagna medel till färdkostnader på grund av inställelse till

och utryckning från 1917 års landstormshefälsövningar, förslagsvis...

Ökning i anslagna medel till penningbidrag, 214,018 tjänstgöringsdagar

25,000

—

ä 2 kr.................................................................................

428,036

—

Ökning i anslagna medel till penningtillskott, förslagsvis 29,000 tjänst-

göringsdagar å 0.25 kr............................................................

7,250

—

Ökning i anslagna medel till familjeunderstöd, förslagsvis....................

Ersättning till instruktörer vid landstormsbefälsutbildning år 1917,

160,500

—

•

förslagsvis .................... ..........................

Ersättning under landstormsofncerares tilläggstjänstgöring, inberäknat

35,000

—

resekostnadsersättning, förslagsvis..........................................

140,000

—

945,786

—

Arméns mathållning.

214,018 tjänstgöringsdagar å 0.80 kr...............................................

—

—

171,214

40

Arméns munderingsutrustning.

214,018 tjänstgöringsdagar å 0.40 kr............................

—

—

85,607

20

Arméns diverse intendenturbehov.

214,018 tjänstgöringsdagar å 0.12 kr...............................................

—

—

25,682

16

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten-

214,018 tjänstgöringsdagar å 0.21 kr................................

—

-

44,943

78

Ordinarie vapenanslaget.

För ammunition under landstormsbefälsutbildning år 1917, förslagsvis...

—

-

225,000

—

Sj ukvår dsanslaget.

214,018 tjänstgöringsdagar å O.os kr...............................................

—

—

4.280

36

Kostnad, kronor

—

—

1,502,513 i 90

*) Kostnadsminskning å anslaget till landstormen är här icke beräknad, emedan i 1917 års statsverksproposition

hemställan är gjord, att detta anslag må för år 1918 ur riksstaten uteslutas.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:310 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag dels till lag om landstor msprövning åren 1919—1927 samt utbildning av officerare, s. 6 i texten
  2. 3SLU 1917:4 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 3 memorial Nr 4 s. 1 i texten
  3. 3SLU 1917:1 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 3 utlåtande Nr 1 s. 1 i texten