Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands trängkår

11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:9, Angående åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands trängkår

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

Nr 9.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands

trängkår; given Stockholms slott den 30 december

1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att av fjärde lmvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk

ett belopp av högst 26,000 kronor för vidtagande av erforderliga åtgärder

för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands trängkår.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 8 b höft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

De nuvarande

anordningarna

lör vattenbehovets

tillgodoseende.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, liället inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 30 december 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke, anhöll att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning en av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

gjord framställning angående vidtagande av åtgärder för tillgodoseende

av vattenbehovet för Norrlands trängkår samt yttrade därvid

följande:

»Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade

1894 års riksdag för uppförande av kasernetablissemang i Sollefteå

för dåvarande Norrlands träugbataljon ett belopp av 340,000

kronor.

Uti nämnda belopp ingingo omkring 15,000 kronor för anordnande

av pumpverk med vatten- och avloppsledningar. Enligt vad den i

ärendet verkställda utredningen givit vid handen, kunde nämligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

vatten icke erhållas ur brunnar, beliigna å det blivande kasernetablissemangets

område, utan måste ledas dit antingen från källor å närliggande

bergshöjder eller från Ångermanälven genom en särskild pumpinrättning.

Vid kasernetablissemangets uppförande ansågs den förstnämnda

utvägen böra tillgripas. För tillgodoseende av trängkårens vattenbehov

användes sålunda en källa, belägen vid Remslemon omkring

1,300 meter nordost om kasernetablissemanget och 330 meter norr om

korsningen mellan den s. k. Gräsbäcken och landsvägen till Multrå.

Från källan, som är kringbyggd, ledes vattnet till en betongreservoar,

varifrån detsamma medelst självtryck avrinner till kasernetablissemanget

genom en 150 millimeters järnrörsledning. Reservoaren, som rymmer en

vattenmängd av 43 kubikmeter, är belägen på omkring 42 meters höjd

över kaserngårdens plan.

Då emellertid källan tidvis icke lämnar tillräckligt med vatten, har

Gräsbäcken måst anlitas som reserv. För detta ändamål byggdes till

en början tvärs över bäcken en spåntdamm, från vilken en träränna

ledde till reservoaren. Trots omsorgsfulla försök att täta dammen visade

det sig dock omöjligt att uppdämma vattnet till sådan höjd, att

det kunde avrinna genom rännan. Då anläggningen således icke fyllde

sitt ändamål, fick den förfalla. 1 stället har aen anordningen vidtagits,

att bäckens vatten från eu några tiotal meter högre upp belägen punkt

avledes till reservoaren genom ett 1 å IVa meter djupt, med rullsten

fyllt täckdike. För rätten att begagna ifrågavarande dike, vilket framgår

över enskild mark, erlägges en årlig avgäld av 100 kronor.

Emellertid har trängkårens vattenbehov icke heller genom denna

anordning kunnat under alla tider av året tillgodoses. På vintern tillfryser

bäcken, och vattnet tvingas då att söka sig väg dels ovanpå

isen, där det snart fryser, dels ned i grunden. Under vinterns lopp

sträcker sig svallisen allt längre och längre uppför bäcken. För att

erhålla tillräckligt med vatten har det då varit nödvändigt att längs

bäcken hugga en ränna i isen och till skydd mot frost täcka densamma

med ris och snö. Kostnaden för upphuggandet av dylika rännor, som

i regel hava en längd av omkring 1 kilometer, har uppgått till omkring

300 kronor om året.

Sedan vid upprepade tillfällen anmälan gjorts hos arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, att trängkårens vattenbehov under vissa tider av

året icke kunde tillgodoses genom de nuvarande anordningarna, samt att

till följd därav vatten för dryga kostnader och till stort men för kåren och

Utredning angående

vattenbehovets

tillgodoseende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

dess övningar tidtals måste från annat håll framköras till etablissemanget,

anbefallde fortifikationsdepartementet genom skrivelse den 6 augusti

1910 chefen för trängkåren att låta verkställa undersökningar angående

lämpligaste sättet att tillgodose kårens vattenbehov samt inkomma med

förslag till härför erforderliga åtgärder. För ändamålet ställdes därjämte

till kårchefens förfogande såsom sakkunnig ingenjören E. Ek.

Efter å platsen företagen undersökning avgav Ek i slutet av år

1910 förslag till erforderliga anordningar för vattenbehovets tillgodoseende.

Förslaget innebar i huvudsak, att trängkårens behov av vatten

närmast för hushållsändamål skulle fyllas genom insamling av vatten

från källådror i omedelbar närhet av den för närvarande använda källan,

samt att vatten för eldsläckningsändamål skulle uppfordras från Ångermanälven

medelst en särskild pumpstation och en ovan jord lagd samt

genom dubbel lindning med halmband och asfaltpapp isolerad tubrörsledning.

Då det av Ek uppgjorda förslaget för vattenbehovets tillgodoseende

emellertid icke ansågs tillräckligt betryggande, anmodade chefen för

sjätte arméfördelningen kaptenen vid väg- och vattenbygguadskåren O.

Werner, vilken ägde en ingående kännedom om de på vattenfrågan inverkande

lokala förhållandena och utfört anläggningen av vattenledningen

i Sollefteå, att verkställa erforderlig utredning i frågan samt avgiva

förslag till dess lösande.

Med anledning härav avlämnade Werner i april 1911 ett av honom

uppgjort förslag i ämnet. Enligt detta förslag skulle allt vatten såväl

för daglig förbrukning som för eldsläckning anskaffas genom lämplig

utvidgning av den redan befintliga anläggningen. För detta ändamål

föreslogs,

att från området kring den för närvarande utnyttjade källan (källan

nr 1) genom två betongbrunnar insamlades sådant grundvatten, som

icke redan nu kunde avrinna till reservoaren;

att vattnet från en omkring 1 kilometer längre norrut belägen

källa (källan nr 2) nedleddes till reservoaren genom en 50 till 75 millimeters

järnrörsledning, samt att sådant grundvatten, som vid utläggning

av denna ledning påträffades, där så lämpligen kunde ske, tillgodogjordes

för vattenledningens behov;

att, därest så erfordrades, för fyllande av vattenbehovet under

repetitionsövningarna vatten från Gräsbäcken i närheten av källan nr 2

inleddes direkt i den från samma källa till reservoaren gående järnrörsledningen,

samt att detta vatten inleddes i ett grusdike strax ovan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !).

5

källan nr 1 för att genom de mellan diket och sistnämnda källa befintliga

naturliga sandavlagringarna infiltreras till källan nr 1 och därifrån

avrinna till reservoaren;

att för ökande av vattentillgången vid eldsvådetillfälle dels, för

direkt upptagande av bäckvatten, utlades från det nuvarande bäckintaget

invid området för källan nr 1 eu 100 millimeters järnrörsledning

fram till reservoaren, dels uppfördes en ny reservoar om 90 kubikmeters

rymd; samt

att denna nya reservoar förlädes med sin botten 2 meter lägre än

den gamla reservoaren, varigenom möjlighet vunnes att från området

för källan nr 1 upptaga grundvatten, som framrunne på lägre nivå än

nämnda källa läge.

Kostnaderna för de föreslagna anordningarna beräknades av Werner

till 18,000 kronor, därav 1,500 kronor för jordlösen och ersättning till

markägare för ledningars framdragande.

Med skrivelse den 7 juni 1911 överlämnade chefen för trängkåren

till arméförvaltningens fortifikationsdepartement de av Ek och Werner

utarbetade förslagen samt förordade därvid det av den senare upprättade,

då detsamma syntes på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodose

kårens såväl dagliga vattenbehov som behovet av vatten för släckning

av eventuell eldsvåda inom kasernetablissemanget.

Uti den 13 juni 1911 avgivet yttrande förklarade sig jämväl chefen

för sjätte arméfördelningen böra tillstyrka det av Werner uppgjorda

förslaget. Ett annat sätt för frågans lösning vore visserligen

att framdraga vattenledning från Sollefteå köping, men anläggningskostnaderna

härför skulle bliva avsevärt större, minst 30,000 kronor,

varförutom skulle tillkomma stora årliga förbrukningsavgifter.

I sammanhang härmed ansåg sig arméfördelningschefen böra framhålla,

att de nuvarande anordningarna för vattenbehovets tillgodoseende

krävde stora årliga kostnader för markupplåtelse och underhåll, samt att

anläggningen i dess nuvarande skick fordrade allt för stora handräckningar

i förhållande till kårens ringa styrka.

Då fortifikationsdepartementet fann det vara av största vikt, att

kårens vattenfråga, vid vars utredning man haft att räkna med vissa

ganska osäkra faktorer, vunne en i möjligaste mån betryggande lösning,

beslöt departementet hänskjuta de båda förslagen till granskning

av aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån.

Kårchefens

yttrande.

Arméfördel
ningeckefens
yttrande.

Utlåtande av

aktiebolaget

Vattenbyggnadsbyrån.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 9.

Av den granskning, som Vattenbyggnadsbyrån i utlåtande den 13

september 1911 underkastade de båda förslagen, framgick, att det av Ek

uppgjorda icke alls innebure trygghet för det erforderliga vattenbehovets

tillgodoseende. Däremot gav Vattenbyggnadsbyrån i stort sett sitt erkännande

åt de av Werner föreslagna åtgärderna. Vissa modifikationer

borde dock enligt byråns uppfattning vidtagas och föreslogs i sådant

hänseende,

att de av Werner föreslagna nya brunnarna å området för källan

nr 1 icke måtte komma till utförande;

att källan nr 2 tillgodogjordes på i huvudsak av Werner föreslaget

sätt, men att något intag från Gräs bäcken icke utlades;

att för fyllande av resterande vattenbehovet från källan nr 2 utlades

en omkring 80 meter lång 100 millimeters dräneringsledning, avsedd att

upptaga i bäckdalen framrinnande grundvatten;

att för säkerställande av vattenbehovet vid eldsläckning uppfördes

invid den gamla reservoaren en ny sådan av omkring 84 kubikmeters

rymd och med samma höjdläge som den nuvarande; samt

att den av Werner föreslagna 100 millimeters ledningen från det

nuvarande bäckintaget icke komme till utförande.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena beräknades av Vattenbyggnadsbyrån

till sammanlagt 16,500 kronor.

Arméfördel- Ånyo hord i ärendet förklarade chefen för sjätte arméfördelningen

ningschefens (}en november 1911 avgivet yttrande sig fortfarande vilja föryttrande.

Qr(ja ay yyerner uppgjorda förslaget såsom varande det i alla av
seenden

lämpligaste. I eldsläckningsavseende vore detta förslag betydligt

mera betryggande än det av Vattenbyggnadsbyrån framställda.

utlåtande ay Då fortifikationsdepartementet vid granskning av de sålunda framanmanna

gfällda tre förslagen till vattenfrågans lösning ej kände sig övertygat

lDbyrDånre om det av Vattenbyggnadsbyrån utarbetade förslagets överlägsenhet

över det av Werner uppgjorda och önskade hava stöd för sitt omdöme

och avgörande av frågan i uttalande från ännu en på området sakkunnig,

beslöt departementet att från Allmänna Ingen] örsbyrån inhämta

utlåtande över sistnämnda båda förslag.

Uti sitt den 14 maj 1912 avgivna utlåtande förklarade Allmänna

Ingen]örsbyrån, att då man, enligt byråns uppfattning, icke med säkerhet

kunde påräkna att erhålla grundvatten i tillräcklig mängd, det vore

både lämpligt och nödvändigt att på ett eller annat sätt tillgodogöra

sig Gräsbäckens vatten. Ingenjörsbyrån tillstyrkte därför, att träng
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

kårens vattenledningsfråga löstes i huvudsaklig överensstämmelse med

det av Werner uppgjorda förslaget.

Enligt Ingen jörsbyråns mening bordo dock vissa mindre ändringar

göras i detta förslag. Gräsbäckens vatten utgjordes delvis av grundvatten

och vore jämförelsevis rent. För att emellertid förhindra, att

den föreslagna rörledningen mellan de båda källområdena på något sätt

igenslammades genom direkt inledande av bäckvattnet, borde detta,

innan det infördes i intagsbrunnen och ledningen nedom källan nr 2,

passera ett mindre gruslager för frånskiljande av flytande fasta beståndsdelar.

Den naturfiltrering av Gräsbäckens vatten, som Werner

tänkt sig skola äga rum invid källområdet nr 1, syntes därför hellre

böra anordnas redan vid intaget nedom källan nr 2. De föreslagna

nya grundvatten sbrunn ärna vid källområdet nr 1 borde dock bibehållas,

ehuru de för minskning av anläggningskostnaden kunde utföras av 45

centimeters cementrör.

Det nedre för eldsvådetillfälle avsedda bäckintaget invid källområdet

nr 1 kunde genom att anordnas som en biledning till ledningen

mellan källområdena åstadkommas för en relativt ringa kostnad och

syntes därför höra utföras, även om man förutsatte, att detta intag på

grund av naturförhållandena icke alltid kunde göra tjänst.

Källområdet nr 1 läge i en backsluttning, där man kunde befara,

att grundvattnet med tiden skulle kunna söka sig- väg på större djup

än nu vore förhållandet. För att ändock möjliggöra vattnets uppsamling

och för att, om så visade sig nödvändigt, även kunna insamla lägre

liggande källådror, vore det givetvis fördelaktigt, om den nya reservoaren

förlädes lägre än den gamla. Av hänsyn till trycket vid eldsläckning

finge höjdskillnaden dock ej göras för stor. Werners förslag

att förlägga bottnen i den nya reservoaren 2 meter lägre än i den

gamla kunde därför anses lämpligt, i synnerhet som samtidigt höjdskillnaden

mellan högvattenytorna i båda cisternerna endast bleve 0,6

meter. Genom att i den nya cisternen borttaga flottörventilen och antingen

avstänga eller med 0,6 meter höja bräddavloppet i samma cistern

kunde man låta båda cisternerna direkt kommunicera, då så utan olägenhet

för vattensamlingen kunde ske.

De stora grundvattensbrunnarna borde utföras enligt Werners förslag

med iakttagande av, att ventilationsröret uppdroges till omkring

2,5 meter över marken. I den högst stående grundvattensbrunnen kunde

backventil undvaras.

Under förutsättning att trängkårens vattenbehov icke komme att

ökas utöver det av Werner beräknade, vore de föreslagna rördimensio
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Arméförvaltningens

fortifikationsdepartements

framställning,

8 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !).

nernå om 75 och 50 millimeter att anse som tillräckliga. Då emellertid

vattenledningsanläggningen vore avsedd att fungera flera tiotal år framåt

samt det vore svårt att nu avgöra, huruvida icke vattenbehovet framdeles

komme att ökas, ville Ingenjörsbyrån alternativt föreslå, att rördimensionerna

ökades till 100 respektive 80 millimeter. Därigenom

skulle omkring 3 liter i sekunden eller mer än dubbelt så mycket

vatten kunna framföras som i de smalare rören, medan kostnadsökningen

uppginge endast till omkring 1,000 kronor. Då emellertid en

ökning av rördimensionen skulle vara ändamålslös, om ej ökad vattenmängd

vid behov kunde anskaffas, hade Ingenjörsbyrån som en sista

utvidgning av anläggningen tänkt sig, att ledningen skulle fortsätta

upp till en omkring 1,000 meter längre norrut belägen tjärn, vars

vatten enligt erhållen uppgift kunde med självtryck tillgodogöras.

Det övre intaget vid Gräsbäcken borde anordnas så, att bäckvattnet

infiltrerades till en betongbrunn. Grusfyllningen kring densamma

borde upptaga 25 å 30 kvadratmeter samt hava ett djup av 1,5 meter.

Vintertid borde denna yta täckas med bräder och ris för att ej kylan

skulle hindra infiltreringen. Vid behov borde filterbädden avskummas

och rent grus inläggas. Rörledningen borde framdragas på ett djup

av omkring 1,5 meter under bäckbottnen.

Kostnaden för det Wernerska förslaget uppginge till 18,000 kronor,

däruti inberäknat kostnaden för en 100 millimeters järnrörsledning

från reservoaren fram till nedersta bäckintaget. Till följd av delvis

ökade å-priser ansåge Ingenjörsbyrån anläggningskostnaden böra beräknas

till 19,500 kronor och med grövre rörledning till 20,500 kronor.

Dessa kostnadssummor gällde under förutsättning, att större bergsprängning

icke förekomme.

Med underdånig skrivelse den 13 juli 1912 överlämnade fortifika''

tionsdepartementet samtliga till ärendet hörande handlingar samt anförde

därvid, att då det från Allmänna Ingenjörsbyrån avgivna utlå•

tandet bekräftade departementets uppfattning om det Wernerska törslagets

företräde framför det av Vattenbyggnadsbyrån utarbetade och dessutom

innefattade vissa mindre förändringar, avsedda att ytterligare

trvgga vattentillgången även under förutsättning av ett möjligen framtida

ökat vattenbehov, departementet liölle före, att det Wernerska förslaget

med de ändringar och kompletteringar, som förordats av Allmänna

Ingenjörsbyrån, borde komma till utförande.

Hela kostnaden för anläggningens utförande hade av Allmänna

Ingenjörsbyrån beräknats till 20,500 kronor. Denna summa syntes de
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t? Nåd. Proposition Nr !). 9

partementet dock höra ökas till 22,000 kronor för att kunna möta kostnaden

för möjligen nödvändiga ökade bergsprängningar, ökade kostnader

för markförvärv samt oförutsedda utgifter.

Kontrakt angående köp eller upplåtelse av de markområden, som

erfordrades för ifrågavarande anläggning, hade tidigare uppgjorts med

markägarna J. Lundgren i Sollefteå och Anders Hansson i Remsle. Då

dessa kontrakts giltighetstid utgått med år 1911, hade underhandlingar

inletts om kontraktens förlängning. Lundgren hade därvid förklarat

sig villig medgiva kontraktets förlängning, varemot Hansson såsom

villkor härför fordrat rätt att till sin gård indraga en grenledning från

vattenledningens huvudrör utan att, såsom av kronans ombud föreslagits,

vilja medgiva denna grenlednings avstängning om omständigheterna vid

visst tillfälle — eldsvåda, långvarig torka eller djdikt — skulle göra

sådan avstängning nödvändig för att kunna trygga tillräcklig vattentillgång

för kåren. Då det sålunda uppställda villkoret icke vore antagligt,

syntes expropriation vara nödvändig för att komma i besittning

av den mark, som av Hanssons ägor erfordrades för anläggningen.

På grund av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsdepartementet,

att Kungl. Maj:t måtte

dels, med godkännande av det utav Werner uppgjorda förslaget till

utvidgning av Norrlands trängkårs vattenverk jämte de kompletteringar

av anläggningen, som påyrkats av Allmänna Ingenjörsbyrån, bemyndiga

departementet att låta utföra denna anläggning inom högst den

därför beräknade kostnaden, 22,000 kronor;

dels förordna att, i den mån den för anläggningen erforderliga

marken icke genom frivilligt avtal med markägarna kunde förvärvas,

densamma skulle till kronan avstås i den ordning, som bestämdes i förordningen

om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov den

14 april 1866;

dels ock medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande anläggning,

vilka icke kunde bestridas av något till departementets förfogande stående

anslag, måtte med högst förenämnda belopp, 22,000 kronor, få

utgå från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Uti infordrat yttrande den 9 augusti 1912 förklarade arméförvaltningens

civila departement sig icke hava något att erinra däremot,

att ett belopp av högst 22,000 kronor anvisades att utgå från fjärde

huvudtitelns allmänna besparingar till bestridande av kostnaderna för

ifrågavarande anläggning. Då emellertid uti det av 1894 års riksdag

anvisade anslaget för uppförande av kasernetablissomang för trängkåren

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. Sb käft. (Nr 9.) 2

ArméförvaltningenB

civila

departements

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

Ny utredning

angående

kostnaderna.

inräknats omkring 15,000 kronor för pumpverk med vatten- ock avloppsledningar

samt de medel, vilkas anvisande nu ifrågasatts, således

finge anses vara avsedda för ett av riksdagen förut prövat ändamål,

ansåge departementet besparingarna å riksstatens fjärde huvudtitel icke

kunna för det i ärendet omförmälda ändamål tagas i anspråk utan

därom hos riksdagen särskilt gjord framställning.

Med hänsyn till den tid, som förflutit sedan fortifikationsdepartementets

ifrågavarande framställning ingavs till Kungl. Maj:t, anmodade

jag den 30 augusti 1915 departementet att inkomma med yttrande,

huruvida de föreslagna åtgärderna numera kunde utföras för de förut

beräknade kostnaderna eller 22,000 kronor.

Med anledning härav har fortifikationsdepartementet uti skrivelse

den 29 mars 1916 anfört, att chefen för trängkåren uti infordrat yttrande

meddelat, att förnyat avtal enligt förut gällande grunder icke

kunnat av markägarna utverkas. Av dessa hade Anders Hansson numera

anlagt egen vattenledning, för vilken han ansåge sig behöva Gräsbäcken

och den där befintliga källan. J. Lundgren och B. Hallström

vore visserligen villiga att avstå mark enligt 1911 års kontrakt, men

med tillägg av det villkor, att de var för sig finge ingå i kårens vattenledning.

Om detta villkor icke uppfylldes, ämnade Lundgren nedlägga

egen vattenledning i Börssvedjebäcken ovanför den del därav, som tillhörde

kronan, varigenom vattentillgången för kåren komme att ytterligare

förminskas. Om han nödgades tillhandahålla mark för kronans

vattenledning, förbehölle han sig rätt till ersättning med belopp, som

han ville framdeles bestämma, för hela vattenledningen över honom

tillhöriga sju stycken avsöndrade tomter. Den återstående jordägaren,

Adolf Sjödin i Skedom, vore villig förnya kontraktet mot en ersättning

av 200 kronor jämte gottgörelse med 15 kronor per löpmeter vid eventuella

grävningar eller nyläggningar. Angående den av Werner uppgjorda

kostnadsberäkningen för vattenledningens ombyggande hade kårchefen

låtit denna granskas av sakkunnig person, vilken efter verkställd

utredning funnit kostnaderna böra höjas med 2,000 kronor utom

vad anginge markkostnaderna.

Av vad sålunda blivit utrett framginge, yttrade fortifikationsdepartementet,

att det av departementet förut för ifrågavarande ändamål beräknade

beloppet av 22,000 måste höjas. Hela kostnaden för vattenledningen

hade förut beräknats till endast 20,500 kronor, varjämte

departementet upptagit 1,500 kronor för att kunna möta kostnaderna

för möjligen nödvändiga bergsprängningar, ökade kostnader för markförvärv

samt oförutsedda utgifter. Vid sådant förhållande ansåge departementet

att, utöver ökningen med 2,000 kronor för vattenledningens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9. 11

ombyggande, ett ytterligare belopp av 2,000 kronor borde rimligtvis

vara tillräckligt för täckandet av markkostnaderna, vadan hela det erforderliga

beloppet skulle utgöra 20,000 kronor.

Då av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att den i

samband med uppförandet av trängkårens kasernetablissemang anordnade

vattenledningen icke är tillräckligt effektiv för att året om trygga

kårens dagliga behov av kushållsvatten och än mindre i stånd att vid

inträffande eldsvåda lämna för släckningsarbetet erforderligt vatten,

anser jag, i likhet med vederbörande myndigheter, oundgängligen nödigt,

att åtgärder vidtagas för att kårens behov av vatten för såväl

dagligt bruk som eldsläckningsändamål varder behörigen tillgodosett.

Såsom kårchefen och arméfördelningscliefen framhållit, torde detta jämväl

vara ur ekonomisk synpunkt önskligt, då de nuvarande anordningarna

för vattenbehovets tillgodoseende medföra avsevärda kostnader såväl för

markupplåtelse och underhåll som för framforslande under vissa tider av

året av vatten till kasernetablissemanget.

Efter mitt förmenande skulle det vara mest betryggande, därest

kåren kunde erhålla sitt vatten från Sollefteå köpings vattenledning.

Enligt vad jag inhämtat skulle emellertid anläggningskostnaderna härför

uppgå till omkring 65,000 kronor samt de årliga vattenavgifterna

till omkring 4,500 kronor. Med hänsyn till de högre kostnader eu dylik

anordning alltså skulle medföra, finner jag mig böra tillstyrka det av

fortifikationsdepartementet förordade förslaget.

Mot de för ifrågavarande förslags utförande numera beräknade kostnaderna,

eller 26,000 kronor, har jag icke något att erinra. Beloppet

torde, i enlighet med vad fortifikationsdepartementet föreslagit, få utgå

av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar, vilka därtill lämna tillgång.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk

ett belopp av högst 26,000 kronor för vidtagande av erforderliga åtgärder

för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands trängkår.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Departe
mentschefen.

Ur protokollet:

Axel Westin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:36 Skrivelse till Konungen, i anledning av Knngl. Maj:ts proposition angående åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands trängkår. s. 2 i texten
  2. SU 1917:20 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands trängkår. s. 5 i texten