Sök i Ratio Lex

Om anvisande av medel för bestridande av kostnader för särskilda anordningar för vinnande av mera effektiv tillämpning av prisockerlagen m. fl. kristidsför fattning ar

1918-10-25 · 15 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:17 (urtima riksdagen), Om anvisande av medel för bestridande av kostnader för särskilda anordningar för vinnande av mera effektiv tillämpning av prisockerlagen m. fl. kristidsför fattning ar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 17.

1

Nr 17.

Kling!. Ma j ds nådiga proposition till riksdagen om anvisande av

medel för bestridande av kostnader för särskilda anordningar

för vinnande av mera effektiv tillämpning av prisockerlagen

m. fl. kristidsför fattning ar; given Stockholms

slott den 25 oktober 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Majrt härmed föreslå riksdagen

att för bestridande av kostnader för särskilda anordningar för vinnande

av mera effektiv tillämpning av prisockerlagen in. fl. kristidsförfattningar

å extra tilläggsstat för år 1918 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

å 150,000 kronor.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 17 höft. {Nr 17.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 17.

Chefen för

justitiedepartementet.

Utdrag ur protokollet över civilärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 oktober

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

/ 7 c

Petren,

Nilsson,

Löfgren,

friherre Palmstieiina,

Rydén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:

»Ju längre, som de genom världskriget skapade förhållandena verkat,

desto hårdare känner vårt lands befolkning trycket av knappheten på

nödvändighetsvaror och av stegrade pris. Ständigt måste därför till prövning

upptagas frågan, om vid varje särskild tidpunkt allt äi gjoit, som

göras kan, för att lindra särskilt de mindre bemedlades ställning. Det hittills

främsta medlet för vinnande av sådan lindring har varit reglering av

handel och förbrukning i fråga om de viktigaste nödvändighetsvarorna i

syfte att åstadkomma en jämn fördelning av landets förråd. Men även

prisregi erande åtgärder hava försökts. Det räcker ju ej för de min
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr //.

dre bemedlade att ha tillfälle att köpa, det måste ock beredas dem

möjlighet att köpa till överkomliga pris. Talrika åtgärder hava därför

allt från kristidens början satts i verket för att i möjligaste mån trygga

en rättvis hushållning med landets tillgångar. Särskilda med straffhot

förbundna bestämmelser rörande maximipris, beslag och annat statens

förfogande över enskild egendom samt utförandet i övrigt av uppgjorda

ransoneringsplaner hava sålunda tidigt kommit i tillämpning och efter

hand utvidgats till allt större omfång.

Först i ett jämförelsevis sent skede av den pågående krisen har

lagstiftaren däremot behjärtat angelägenheten att direkt rikta sig mot den

alltmer överhandtagande företeelse, som går under namnet »jobberi»,

såsom något i och för sig samhällsskadligt och brottsligt. Icke förrän

i mitten av år 1917 utfärdades direkta mot denna företeelse riktade straffstadganden,

upptagna i lagen med vissa bestämmelser mot oskäliga pris

den 19 juni 1917, den s. k. prisockerlagen. I det yttrande av dåvarande

chefen för justitiedepartementet, varmed förslaget till nämnda lag framlades

inför Eders Kungl. Maj:t, framhölls, att det visserligen icke läte

sig göra att med någon grad av säkerhet på förhand bedöma effektiviteten

av en sådan lagstiftning, men att, även om författningen icke skulle

hava all önsklig verkan, själva kriminaliserandet av de i författningen

avsedda åtgärderna innebure ett brännmärkande av desamma i den allmänna

meningen och att det borde kunna antagas, att straffhotet skulle

verka återhållande pa ifrågavarande samhällsskadliga tendenser.

Vid innevarande års riksdag erhöll denna lag förlängd giltighet. Då jag

i början av år 1918 inför Eders Kungl. Maj:t framlade förslag om lagens

förlängning, yttrade jag, särskilt med hänsyn till den korta tid, varunder

lagen gällt, att det ej torde med full visshet kunna avgöras, huruvida de

förväntningar, som fästes vid lagen, gått i uppfyllelse eller ej, men att

det torde få antagas, att lagstiftningen ej varit utan verkan.

Sedan nu mer än ett år förflutit efter lagens ikraftträdande och

en avsevärt större erfarenhet vunnits, kan man företaga en mera

givande undersökning av lagens verkningar och de åtgärder, som till

äventyrs böra vidtagas för vinnande av större effektivitet av lagstiftningen

i fråga. Även om man icke kan anse, att eu speciell strafflagstiftning

utgör ett i och för sig tillfyllestgörande botemedel mot kristidens

missförhållanden, är det givetvis ett samhällsintresse av största vikt att

verksamt ingripa mot företeelser, som direkt motverka statens åtgärder

beträffande folkhushållningen.

Den huvudtanke, som ligger bakom ifrågavarande lagstiftning, är att

under nuvarande utomordentliga förhållanden den enskildes handlingssätt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 17.

i många fall erhållit eu i så hög grad stegrad betydelse för det helas

välfärd, att långt strängare krav än under normala förhållanden kunna

därpå ställas och vid behov inskärpas genom hot om straff. Det krav,

som förevarande lag i samhällssolidaritetens namn först och främst uppställer

och sanktionerar med straff hot, är’ att de konjunkturer, som kristiden

medfört, icke må utnyttjas till betingande av under rådande förhållanden

uppenbart oskäliga pris.

Därjämte är lagen avsedd att utgöra ett skydd mot s. k. kedjehandel.

I stor utsträckning har det förekommit, att mellanhänder, utan

att på gagneligt sätt bidraga till varans framförande till konsumenten,

föranlett, att priset vid varans övergång till förbrukaren ställt sig betydligt

högre än som skett, om deras opåkallade ingripande uteblivit. Ett

närstående missförhållande, som lagen likaledes avser att förebygga, är,

att sparsamt förekommande varor uppsamlas på några händer, vilka

efter överenskommelse eller därför att deras gemensamma intresse kommer

dem att handla på samma sätt, höja marknadspriset långt över vad

knappheten på varan eljest skulle föranleda.

Någon anledning att lägga fingrarna emellan vid kampen mot sådana

utväxter på näringslivet föreligger icke. Särskilt gäller naturligtvis

detta dem, som driva dylika jobberier i mera betydande skala och sålunda

äro väl medvetna om den skada, de därmed anställa.

I prisockerlagen hava därför riktats skarpa straffbestämmelser icke

allenast mot köp, byte och utbud, där vederlaget är uppenbarligen oskäligt,

utan ock mot sådana fall, där, även om priset för varan vid varje särskild

överlåtelse icke kan betecknas såsom uppenbart oskäligt, eu obehövlig

mellanhands åtgärd medför uppenbar fara för oskälig stegring av

priset vid varans slutliga övergång till förbrukaren. Vidare har i lagen

stadgats straff för lagring, som medför sådan fara.

Straffet kan i samtliga fall uppgå första gången till ett års fängelse

och vid förseelsens upprepande till två års straffarbete.

Vid sidan av dessa straffbestämmelser bereder lagen möjlighet till

ett synnerligen kraftigt administrativt ingripande. Befinnes det, att någon

mellanhand idkar handel med vara, som i lagen avses, under omständigheter,

som göra, att denna hans verksamhet »motverkar det allmännas

åtgärder beträffande folkhushållningen», kan lian, utan att något

som helst brottsligt förfarande behöver vara konstaterat, drabbas

av förbud att driva handel med de i lagen avsedda varorna

eller någon av dem. Bryter han mot detta förbud, må honom ådömas

fängelse upp till två år. Att ett stadgande av detta slag bär eu högst

betydande räckvidd, ligger i öppen dag. Därunder falla bland andra alla

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. MujUs nåd. proposition nr 17.

5

dessa som svampar ur jorden uppväxta »handlande», vilkas förutvarande

yrken redan i oeh för sig antyda, att den verksamhet, de nu utöva, ej faller

inom den lojala handeln.

Förutom i prisockerlagen finnas direkta förbud mot kedjehandel

intagna i de under innevarande år utfärdade författningarna angående

handeln med textilvaror och skodon.

Man har emellertid från olika häll gjort gällande, att hittills givna

bestämmelser vore otillräckliga för sitt syfte att stävja jobberiet och

andra osunda kristidsföreteelser; och man har därvid velat framhålla, att

man i utlandet, ej minst i vårt grannland Danmark, på lagstiftningens

väg uppnått betydelsefulla praktiska resultat. Särskilt hava fullmäktige

i riksbanken i ett den 2G september 1918 till Eders Kungl. Maj:t avgivet

utlåtande intagit denna ståndpunkt samt framhållit, att man borde taga

under allvarligt övervägande, huruvida icke på lagstiftningens väg ytterligare

åtgärder borde vidtagas.

Utan att vilja bestrida, att gällande bestämmelser i skilda avseenden

må vara i behov av komplettering och revision, allteftersom

vunna erfarenheter påvisa brister i desamma, hyser jag dock den meningen,

att befogade anmärkningar i det stora hela icke kunna riktas mot

själva lagstiftningens räckvidd och skärpa. Denna min uppfattning vinner

också stöd i vissa av folkhushållningskommissionen gjorda iakttagelser,

för vilka jag i det följande skall redogöra. Däremot anser jag -—

även härvidlag i överensstämmelse med folkhushållningskommissionens

utlåtanden, vilka jag strax skall beröra — att det med större skäl kan

ifrågasättas, huruvida tillräckliga åtgärder kunna anses vidtagna för

vinnande av eu fullt effektiv tillämpning av de med straff hot förbundna

bestämmelser, vilka avse att reglera folkhushållningen under

kristiden.

Härvid gäller det företrädesvis att utröna, i vilken omfattning och

med vad resultat begångna förseelser blivit föremål för laga beivran.

En sådan undersökning ådagalägger att — om man tager i betraktande

den synnerligen stora utsträckning, vari prisockret och mel lan handstrafiken

obestridligen florera — förseelserna mot prisockerlagen ingalunda

torde hava åtalats och bestraffats vare sig i motsvarighet till dylika förseelsers

antal och beskaffenhet i och för sig eller i förhållande till andra,

ofta nog till arten mindre svårartade kristidsförseelser. Enligt de anmälningar

angående åtal mot prisockerlagen, som det åligger åklagarna

att insända till jordbruksdepartementet, hava under innevarande år

intill den 20 oktober anställts 481 åtal, därav 304 bifallits och 56

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 17.

ogillats. Återstående åtal äro ännu beroende på domstols prövning.

Åtalen liava i allmänhet avsett förseelser mot 2 § i prisockerlagen

(prisocker i egentlig mening), varemot endast i ett fåtal fall det i 4 §

av samma lag avsedda förfarandet (kedjehandel m. m.), blivit föremål

för beivran.

Sammanlagda antalet åtal under nyss nämnda tid visar i förhållande

till åtalen under tiden från lagens utfärdande och till den 1 januari

1918 — de stannade vid omkring 200 — en viss ökning. Men de

förhoppningar, som vid tiden för lagens förlängning från min sida uttalades

om ett kraftigare beivrande av brott mot denna lag, kunna icke

sägas hava uppfyllts. Därtill synes ökningen av åtalens antal vara alltför

obetydlig. Särskilt bör uppmärksammas, att oaktat ett flertal städer,

köpingar och andra samhällen med sammanträngd befolkning hava sitt

forum vid häradsrätterna, antalet åtal vid dessa domstolar under tiden

från den 1 januari till den 20 oktober 1918 varit försvinnande litet — endast

48. Påfallande är ock, att enligt de inkomna anmälningarna mål angående

ifrågavarande förseelser förekommit vid endast 20 rådhusrätter

och 15 häradsrätter.

Till enahanda slutsats i fråga om prisockerlagens tillämpning

kommer man vid en jämförelse med beivrandet av förseelser mot

övriga kristidsförfattningar. Av samtliga sådana förseelser, som enligt

livsmedelsfiskalernas rapporter från deras kontrollerande verksamhet under

tiden från den 1 januari till och med den 30 september 1918 ansetts

konstaterade till ett antal av 25,897, hava allenast 405 avsett brott mot

prisockerlagen. Av nämnda föi’seelser hava — efter verkställd utgallring

av de mindre betydande eller svårbevisiiga — 10,•656 angivits till åtal

och åtal följt i 7,748 fall, därav emellertid åtalen i endast 254 fall gällt

brott mot prisockerlagen. Övriga förseelser mot sagda lag, vilka, enligt

vad jag nyss omnämnt, blivit under innevarande år åtalade, torde få antagas

hava — där de icke till något mindre antal falla under tiden 1—

20 oktober — beivrats direkt av vederbörande åklagare utan ingripande

av folkhushållningskommissionens livsmedelsfiskaler.

Vad beträffar prisockerlagens bestämmelse om avstängande från

vidare handel med varor, som avses i denna lag, har nämnda bestämmelse

hittills icke i något fall tillämpats.

Föregående framställning torde utvisa, att de vapen, som en lagstiftning

av ifrågavarande slag över huvud taget kan lämna i kampen

mot jobberiet, i stort sett stått till vederbörande myndigheters förfogande,

men att dessa vapen ej brukats med erforderlig kraft.

I första rummet måste berörda förhållande hava sin förklaring

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. nåd. proposition nr 17.

därutinaan, att polismyndigheterna näppeligen varit rustade för att med

tillräcklig styrka upptaga striden mot de nya former av kriminalitet, som

följt med kristiden. Brotten mot den allmänna strafflagen — vilka även de

till betydande del härflyta ur de nu rådande abnorma förhållandena inom

samhällslivet — hava ökats i eu grad, som tagit de ordinarie polis- och

åklagarmyndigheternas tid mera än vanligt i anspråk. Av förseelserna

mot de särskilda kristidsförfattningarna hava vidare brotten mot prisockerlagen

lätt kommit att skjutas i bakgrunden, dels på grund av svårigheterna

vid brottsbestämningen och bevisningen, vilka ofta nog krävt

eu kompetens, soja icke alltid stått till buds, och dels även till följd av

arbetet med åtalen av eu mängd andra kristidsförseelser, som i fråga om

art och bevisningsmöjlighetcr framstått såsom mera klara och påtagliga.

De av folkhushållningskommissionen i slutet avår 1917 tillsatta särskilda

livsmedelsfiskalerna hava ej heller haft till uppgift att företrädesvis beivra

brott mot prisockerlagen, utan främst att utöva kontroll över genomförandet

av kommissionernas ransoneringssystem samt att därvid anmäla

befunna överträdelser till åtal, vilka det sedan ankommit på de ordinarie

åklagarmyndigheterna att anhängiggöra och utföra.

Behovet av särskilda åtgärder och eventuellt av polismaktens förstärkning

för ett mera effektivt tillämpande av prisockerlagen har även

framstått allt klarare för såväl Eders Kungl. Maj:t som de myndigheter,

vilka haft att med ärendet taga befattning.

Redan i cirkulär den 16 november 1917 har Eders Kungl. Maj:t MK?n91-.

anbefallt överståthållarämbetet och befallningshavandena i länen att för- s0™[lé
ständiga

underlydande polis- och åklagarmyndigheter att med oavlåtlig irran av

uppmärksamhet tillse, att överträdelser av de författningar, som under prisrjglenuvarande

kristid utfärdats i syfte att förekomma livsmedels- och andra ringslagviktiga

förnödenheters fördyrande, bleve såvitt möjligt förhindrade 4 ''■ mn9ensamt,

där de ägt rum, i laga ordning beivrade. Tillika anbefalldes

överståthållarämbetet och befallningshavandena att tid efter annan inkomma

med redogörelse för de åtgärder, som vidtagits till förekommande

av eller beivrande av dylika överträdelser, ävensom med anmälan och

förslag rörande de särskilda anstalter, som kunde finnas erforderliga för

att åklagarmakten skulle kunna fylla sin uppgift att verksamt ingripa

mot lagstridiga handlingar av berörda art.

Av de rapporter, som i anledning av nämnda cirkulär inkommit,

framgår, att vederbörande myndigheter med uppmärksamhet följt hithörande

förhållanden. I åtskilliga av dessa rapporter, särskilt de tidigare

insända, framhålles väl, att det ej vore anledning antaga, att över
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 17.

Folkhushåll
ningskom
missionen.

trädelser av ifrågavarande slag förekomma i någon större omfattning och

att särskilda åtgärder från åklagar- och polismyndigheternas sida därför

icke vore behövliga. Därjämte påpekas från flera håll svårigheten

att komma hithörande förseelser på spåren, till stor del beroende på allmänhetens

obenägenhet att angiva desamma till åtal. Men från andra

håll anföres, med påvisande av den ständigt tilltagande brottsligheten och

särskilt av den stora ökningen av förseelser mot kristidsförfattningarna,

att de arbetskrafter, varöver polismyndigheterna förfogade, vore alldeles

otillräckliga; en utökning i polistjänstemännens antal vore därför att förorda,

särskilt som biträde av livsmedelsfiskalerna icke kunde påräknas i

någon större omfattning, enär dessa vore alltför upptagna av sitt arbete

med inventeringar och dylikt. Det framkastas härvid tanken på, att den

erforderliga ökningen av polispersonalen borde bekostas av statsmedel.

Jämväl från folkhushållningskommissionens sida har påpekats, så

tidigt som i slutet av år 1917, att polismyndigheternas arbetskrafter vpre

otillräckliga för en effektiv tillämpning av hithörande bestämmelser.

I underdånig skrivelse den 20 december 1917 anförde kommissionen

bland annat: Det hade för kommissionen framstått såsom uppen
bart,

att polis- och åklagarmyndigheterna i sin nuvarande numerär icke

kunde fullgöra den oerhörda arbetsbörda, som pålagts dem. Jämte det

brottsligheten i allmänhet under kristiden ökats i ej ringa mån, hade

icke blott antalet författningar, vari straff för överträdelser stadgats, betydligt

ökats, utan även på grund av de många nya och olikartade förhållanden,

som genom dessa författningar reglerats, antalet personer,

som måste bliva föremål för övervakande samt antalet utredningar, undersökningar

och åtal avsevärt stigit. Särskilt gällde detta städer, köpingar

och andra, orter med mera sammanträngd, icke jordbrukande befolkning,

där de ifrågavarande förseelserna otvivelaktigt vore talrikast.

Under det således förseelsernas antal mångdubblats, hade däremot polisoch

åklagarmyndigheterna i stort sett icke tillförts eu enda man, utan

bibehållits vid samma numerär, som bestämts och ansetts erforderlig

Under normala tider, då ordningsmaktens uppgift endast gällde att beivra

de vanliga brotten och ordningsförseelserna, vilka då ej heller vore

så talrika som nu. Med hänsyn till nu senast anförda förhållande syntes

den förmodan ligga alltför nära till hands, att ordningsmaktens otillräcklighet

i nu berörda hänseende vore en av de viktigaste orsakerna

till den bristande effektiviteten i den prisreglerande kristidslagstiftningen,

vadan man icke längre torde kunna stå till svars med att icke vidtaga

opaginerad Kontrollera mot PDF

<1

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 17.

särskilda åtgärder för åstadkommandet av eu högst betydande förstärkning

av ordningsmakten i riket.

Vad kommissionen sålunda anfört fanns väl vara värt allt beak- Kungl.

tände, men vid denna tidpunkt — vid vilken rapporter med anledning

av Kungl. Maj:ts nyss omförmälda cirkulär icke inkommit — ansågs det förstärktill

en början böra utredas, huruvida icke särskilt i de större städerna

genom deras försorg och åtminstone i huvudsak på deras bekostnad eu

förstärkning av aklagarmakten kunde komma till stånd. I anledning

därav utfärdade Kungl. Maj:t den 14 januari 1918 ett cirkulär till

överståthållarämbetet och magistraterna i rikets städer, vari uppdrogs åt

dessa att uppmana vederbörande myndigheter att genom tillfällig förstärkning

av polis- och åklagarmyndigheterna söka åstadkomma ett mera

effektivt, tillämpande av kristidsförfattningarna. Därjämte anmodades överstathållaiämbetet

och magistraterna att i vad på dem ankomme övervaka,

att tillfredsställande åtgärder i förevarande hänseende bleve vidtagna

ävensom att till civildepartementet inkomma med anmälan rörande de

åtgärder, som kommit till stånd.

Verkan av denna anordning har man först senare under året varit

i tillfälle att med någon säkerhet bedöma.

Några mera vittgående åtgärder synas knappast hava vidtagits

1 den riktning, som i cirkuläret ifrågasattes. Endast i fråga om några

få städer har anmälan inkommit om ökning i polisens numerär, varjämte

i ytterligare nagra städer eu ökning av den ordinarie polisstyrkan svnes

hava genomförts, utan att någon anmälan härom inkommit till vederbörande

departement.

Av det anförda torde framgå, att då jag i början av år 1918 Chef en för

lör Eders Kungl. Maj:t framlade förslag om prisockerlagens förlängning, partemeniet.

det ännu icke förelåg tillräcklig anledning att upptaga frågan om förstärkning

av kriminalpolisen på statens bekostnad. Härvid inverkade

ock, att, även om de då nyligen inrättade livsmedelsfiskalerna icke fått

till sin huvudsakliga uppgift att lämna polis- och åklagarmyndigheterna

biträde vid övervakande av prisockerlagen, deras verksamhet likväl kunde

förväntas, särskilt i fråga om de större städerna, betydligt öka möjligheten

för polis- och åklagarmyndigheterna att direkt övervaka prisockerlagens

efterlevnad. Det har likväl visat sig, att denna förväntan i stort

sett icke gått i uppfyllelse. Livsmedelsfiskalernas övriga arbete har tagit

deras tid alltför mycket i anspråk och ej heller har vid deras rekrytering

särskilt avseende kunnat fästas vid den utbildning, som erfordras för

Bihang till urtima riksdagens protokoll 11)18. 1 samt. 11 höft. (AV 17.) 2

ning av

polisnu/ndigheterna

m. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 17.

uppspanande och utredning av brott mot eu så svårtillämpad lag som

prisoekerlagen.

Då man sålunda ej torde från livsmedelsfiskalernas sida kunna

påräkna sådant biträde i nu nämnda avseende, som skulle erfordras för

att ersätta den alltjämt konstaterade bristen på arbetskraft bos kriminalpolisen,

och då ej heller i de större städerna, som närmast beröras av detta

slags förbrytelser, i erforderlig utsträckning hittills vidtagits åtgärder för avhjälpande

av denna brist, måste frågan om effektivare mått och steg från det

allmännas sida i berörda hänseende uppenbarligen tagas under omprövning.

Folkhushåll- I detta sammanhang må jämväl omnämnas ett av folkhushållnings
mlsshnm

kommissionen innevarande oktober månad avgivet utlåtande över en från

’ Wk,oncn'' Stockholms järn- och metallarbetare samma månad till Eders Kungl.

Maj:t ingiven skrivelse, däri bland annat påkallades de strängaste åtgärder

i och för beivrande av smyghandel och livsmedelsocker. I detta ut•

låtande framhåller folkhushållningskommissionen, att lagstiftningen i hithörande

avseende lämnade polismyndigheterna och domstolarna så tillräckliga

medel, som skäligen kunde begäras, för bestraffande av de skyldiga.

Att de påvisbara resultaten av sagda lagstiftning i vissa avseenden

icke blivit så stora, som önskligt vore, torde, yttrar kommissionen

vidare, endast vara att tillskriva den av de långvariga krigssvårigheterna

vållade förslappningen av den allmänna moralen, varav följde, att

kristidsbrotten av eu ganska allmänt spridd opinion icke bedömdes så

strängt, som tillbörligt vore. Jämväl hade otillräckligheten av de ordinarie

polis- och åklagarmyndigheterna ofördelaktigt inverkat. Det nät

av särskilda inspektörer och fiskaler, som av kommissionen inrättats, hade

givetvis endast ofullständigt kunnat bidraga till sistnämnda missförhållandes

avhjälpande. Och slutligen torde det svårligen kunna förnekas,

att i vårt land mer än i vissa andra kunnat konstateras en viss obenägenhet

hos de dömande myndigheterna att vid behandling av kristidsförseelserna

utmäta de strängaste straffen, om ock a andra sidan det ville

synas som om en ändring härutinnan under senaste tiden kunnat skönjas.

Chefen för Lika med folkhushållningskommissionen anser jag, att, om större

Jarhmentét. effektivitet i kampen mot jobberiet skall vinnas, eu avsevärd förstärkning

av kriminalpolisen är ofrånkomlig. Likaledes har det visat sig, att en

sådan förstärkning under nuvarande förhållanden icke är att påräkna från

kommunernas sida. Det återstår da endast att pa statens bekostnad

bota vad som brister.

Betänkligheter, som eljest finnas att anlita statsmedel för polisens

vidmakthållande i städer och köpingar, synas ej här böra stå hindrande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 17.

i vägen. Även om i vårt land (staten för närvarande endast undantagsvis

bidrager till kostnaderna för uppspanande och utredning av brott

inom dylika samhällen, bör detta icke utgöra hinder för att i förevarande

fall, då statens intresse av snabba och effektiva åtgärder är så påtagligt,

bryta mot den hittills vanliga regeln. Nu ifrågavarande förseelser rikta

sig icke mot den allmänna ordningen på eu viss plats, utan mot statens

prisreglerande verksamhet överhuvud, och de äro, härflutna ur kristidens

förhållanden, av den speciella och tillfälliga art, att staten själv icke

synes kunna undgå att bära kostnaderna för deras stränga beivrande,

därest stadskommuucrna icke frivilligt härför draga försorg på ett fullt

tillfredsställande sätt. Det torde ligga i sakens natur, att eu sådan åtgärd

icke får tillmätas någon prejudicierande innebörd.

Dessutom är att märka, att, ehuruväl prisockerlagens tillämpning

mest torde beröra städernas befolkning, brott mot densamma även förekomma

på landsbygden, som därför bör inbegripas under nu ifrågavarande

åtgärder.

Enligt vad framgår av det förut anförda, är det särskilt behovet

av en skärpt tillämpning av prisockerlagen, som påkallar speciella anstalter

för kriminalpolisens förstärkning. Emellertid synes mig den förstärkta

polismaktens verksamhet, om än i första rummet ägnad åt prisockrets

beifrande, icke böra begränsas härtill. Den särskilda kriminalpolisen

synes mig även böra ägna sig åt utredningen av förekommande

förseelser mot övriga kristidsförfattningar, främst maximiprislagen, vilken

verksamhet i vissa landsdelar kan bliva jämförelsevis mera krävande

än arbetet med prisockerlagens tillämpning. På landsbygden synes flen

särskilda kriminalpolisen ock böra hava sin uppmärksamhet riktad på beivrandet

av förseelser mot de bestämmelser, som gälla eller bliva gällande

i syfte att hämma jobberiet i jord- och skogsegendomar.

Det har tidigare antytts, att bedömandet av brott enligt prisockerlagen,

såväl ifråga om bevisningen som eljest, ofta kräver så framstående

kompetens och erfarenhet vid undersökningen, att den lokala polismyndigheten

icke alltid kan väntas vara i besittning därav. För att ledning

härutinnan skall kunna givas och därmed också åvägabringas enhetlighet

i lagens tillämpning samt för att de mera invecklade och maktpåliggande

utredningarna skola kunna verkställas av därtill fullt kvalificerad

person torde behövas ett statens särskilda centralorgan för kampen

mot jobberiet. Denna institution skulle utgöra en medelpunkt för brottens

uppspårande och utredning även såtillvida, att den borde, där så

kräves, jämväl i övrigt taga initiativet till erforderliga åtgärder med

ledning av det material, som finnes hos kristidskommissionerna samt hos

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majits nåd. proposition nr 17.

polis- och åklagarmyndigheterna. Den måste, för att kunna fylla sin uppgift,

beredas möjlighet att erhålla biträde särskilt av de poliskrafter, som

skulle syssla främst med utredningar angående brott mot prisockerlagen.

Denna centrala institutions kanske viktigaste uppgift skulle emellertid

vara att bringa i tillämpning stadgandet i prisockerlagen om befogenheten

att från idkande av handel avstänga dem, som genom denna

sin verksamhet motverka det allmännas åtgärder beträffande folkhushållningen.

Detta stadgande har hittills blivit obegagnat särskilt på den

grund, att lämpligt organ saknats för tagande av initiativ och verkställande

av erforderlig förundersökning. Genom den ställning, den nu ifrågasatta

nya institutionen borde intaga, skulle den bliva särskilt väl skickad att

låta nämnda stadgande komma till lämplig användning och även vara i

stånd att utöva en viss tillsyn över att de, som överträda meddelat förbud,

bliva straffade.

Att närmare yttra sig över den organisation, som skulle erfordras

för att tillgodose de önskemål, jag nu framställt, torde tillkomma chefen

för civildepartementet.»

Chefen får

civildepartementet.

Chefen för civildepartementet statsrådet Schotte yttrade härefter:

»Vad chefen för justitiedepartementet nyss anfört torde visa, att

ytterligare åtgärder måste vidtagas för att genom eu kraftigare tillämpning

särskilt av den s. k. prisockerlagen söka bekämpa det alltmera, överhandtagande

jobbenet. De åtgärder, han föreslagit, torde ock under nuvarande

förhållanden vara de, som bäst kunna råda bot på åtminstone

de mest uppenbara missförhållandena.

Det ifrågasatta statsingripandet till ökning av kriminalpolisens

arbetskrafter synes böra ske i form av dels anvisande av medel till vissa

större städer för upprättande inom polisens därvarande kriminalavdelning

av särskild prisockerpolis och dels inrättande för länen eller annorledes

bestämda delar av landet av detektiver med uppgift att såväl å landet

som inom de städer, vilka icke hava särskild personal anställd för sådant

ändamål, efterspana och utreda brott mot prisockerlagen och övriga kristidsförfattningar.

För beräkning av de bidrag av statsmedel, som därvid kunde ifrågakomma

för de större städerna, har jag i skrivelse till polismästarna i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Eskilstuna,

Karlskrona och Uppsala samt borgmästarna i Örebro, Jönköping, Linköping

och Västerås infordrat utlåtanden, huruvida sådan prisockeravdelning,

som ovan nämnts, borde för staden inrättas, eller om efterspaningen

och utredningen av brott mot prisockerlagen och maximiprislagen samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ta nåd. proposition nr 17. 1;)

av förseelser mot övriga kristidsförfattningar borde främst anförtros åt

den organisation, som ifrågasattes för länen eller annorledes bestämda

delar av landet. Vederbörande skulle, därest de ansåge särskild prisockerpolisavdelning

böra för staden inrättas, tillika uppgiva, huru stor

personal, som kunde erfordras för ifrågavarande uppgift, och, ifall avlöning

helt eller delvis borde utgå av statsmedel, dess belopp för varje

avdelningen tillhörande person, ävensom inkomma med de förslag, vartill

den ifrågasatta anordningen eljest kunde föranleda.

De tillfrågade hava tillstyrkt inrättande av särskilda prisockerpolisavdelningar

på bekostnad helt eller delvis av statsmedel. Den personal,

som skulle erfordras, har upptagits sammanlagt till minst 43 man och

deri sammanlagda årliga kostnaden till omkring 175,000 kronor.

De kostnader, som i de avgivna utlåtandena beräknats, uppgå i förening

med de kostnader, som skulle erfordras för den lokala organisationen

i övriga delar av landet, sammanlagt till ett så betydande belopp,

att jag redan på denna grund ej anser mig kunna tillråda anordningens

utförande i den av de hörda föreslagna omfattningen. Det torde för

övrigt även från en annan synpunkt vara lämpligt att giva den ifrågasatta

organisationen något mindre dimensioner. Polisen har åtminstone

på vissa håll för närvarande att kämpa med stora rekryteringssvårigheter

och det vore under sådana förhållanden knappast möjligt att erhålla tillräckligt

kvalificerad personal, om en så kraftig förstärkning av kriminalpolisen

i ett slag igångsattes. Till en början torde en inskränkning i

arbetskrafter kunna vinnas därigenom, att brott mot maximiprislagen,

vilka enligt min nyssnämnda skrivelse varit avsedda att jämte brott mot

prisockerlagen främst falla inom p r i s o c k e rp o 1 i s e n s arbetsfält, hänföras till

den kategori av brott, som det åligger prisockerpolisen att i allmänhet

först i andra hand efterspana och utreda. Göres beivrandet av brott mot

prisockerlagen till de nya lokala organisationernas i regel förnämsta

uppgift, torde man även med avsevärt mindre personal än den föreslagna

kunna åstadkomma ett tillfredsställande resultat.

För vinnande av ytterligare besparing torde ock några av de städer,

för vilka särskild avdelning för beivrande av brott mot prisockerlagen

ifrågasatts, få inordnas under den för den övriga delen av landet avsedda

organisationen.

De detektiver, som för motsvarande ändamål skulle anställas för

länen eller annorledes bestämda delar av landet, torde böra anslutas till

länens polisorganisation och ställas närmast under landsfogden. Deras

befogenhet skulle dock omfatta bedrivande av erforderlig kriminalpolisverksamhet

rörande brott mot prisockerlagen samt den övriga kristidslag
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds nåd. proposition nr 17.

stiftningen jämväl i de städer, som ej tillhöra landsfogdens tjänstgöringsområde,

därest dessa städer ej hava egen prisockerpolisavdelning. Någon

utvidgning av landsfogdens befogenheter såsom polisman jämväl till dessa

städer torde ej vara erforderlig. Med hänsyn till den arbetsbörda, som

redan åvilar honom, torde hans medverkan vid den nu ifrågasätta anordningen

få begränsas till att mottaga och fördela det material för

undersökningar, som kan komma honom tillhanda, att ordna och kontiol

lera prisockerdefektivens verksamhet och att lämna den ifrågasätta centrala

organisationen det biträde denna kali behöva.

Vad denna centrala institution till jobberiets bekämpande beträffar

har dess ställning och huvudsakliga verksamhet angivits av chefen för

justitiedepartementet. Det synes emellertid höra tilläggas, att den ej

torde böra erhålla någon befälsställning över polisen vare sig i de städei,

där prisockeravdelningar inrättats, eller annorstädes. Det torde vara tillräckligt,

att den erhåller befogenhet att hos vederbörande överordnade

polismyndighet påkalla erforderligt biträde av den särskilt anställda prisockerpolisen

och att detta biträde skall lämnas, dår ej redan paböijade un

dersökningar därigenom allvarligt äventyras.

Med avseende slutligen å frågan, huru stort belopp, som erfordras

för genomförande av den föreslagna anordningen, torde jag till eu början

få anmärka, att det icke för närvarande kan göras någon slutgiltig beräkning

i detta avseende. Det är icke möjligt att i ett slag åvägabringa

den definitiva organisationen, utan denna måste fastmera organiskt växa

fram ur de praktiska erfarenheterna från skilda delar av landet. Jag

måste sålunda göra det förbehåll, att redan till nästa lagtima liksdag

vissa ändringar i anslagsbehovet, sådant detta nu ter sig, kunna komma

att visa sig erforderliga. Emellertid synes det vara angeläget, att den

planerade organisationen snarast möjligt sättes i funktion. Den centrala

institutionen torde, om medel härför bliva tillgängliga, redan den 1 december

innevarande år kunna påbörja det organisationsarbete, som skulle

bliva dess första uppgift. Och redan den 1 januari 1919 torde under

samma förutsättning de lokala organisationerna åtminstone delvis kunna

börja sin verksamhet. Genom den nu inkallade urtima liksdagen hai

möjlighet beretts att redan nu erhålla tillgång till erforderliga medel.

Den lämpligaste formen för anslagets anvisande synes för närvarande

vara, att å extra tilläggsstat för år 1918 uppföres ett så stort anslag,

som erfordras för att hava medel tillgängliga för genomförande av den

nu planlagda organisationen, intill dess 1919 års lagtima riksdag hunnit

anvisa nya medel för dess fullföljande.

För ett genomförande av organisationen erfordras medel dels till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kun f/l. Maj:ts nåd. proposition nr 11.

15

den centrala, dels till de särskilda lokala institutionerna. Vad den centrala

beträffar skulle denna enligt ruin mening erhålla den största betydelsen

genom att anordnas såsom en enm an sinstitution, och jag hyser

också den förhoppningen att för ändamålet kunna förvärva eu tillräckligt

kvalificerad kraft. Avlöningen, för befattningens innehavare torde böra

sättas till 12,000 kronor för år räknat. Såsom arvode till sekreterare

torde ett årsarvode av 6,000 kronor erfordras, varjämte övriga kostnader

(för skrivbiträde, lokal in. in.) kunna beräknas uppgå till cirka 10,000

kronor. Sammanlagda kostnaden för den centrala institutionen skulle

sålunda uppgå till omkring 28,000 kronor för år 1919. Härtill komma

emellertid dels organisationskostnader (studieresa in. in.), dels avlöningar

för december 1918 med tillhopa cirka 5,000 kronor.

Beträffande de lokala institutionerna erfordra^ medel dels för de

nya avdelningarna av kriminalpolisen i de större städerna, dels för anställande

av särskilda detektiver för övriga delar av landet. Att i

detalj fastställa organisationsplanen lärer icke vara lämpligt, innan

närmare praktisk erfarenhet vunnits. Endast så mycket synes mig nu

böra fastslås, att organisationen icke bör för närvarande anordnas mera

vidlyftigt än så, att totala kostnaden för hela år 1919 för de lokala

organisationerna hålles nere vid sammanlagt högst 225,000 kronor. Totalkostnaden

för år 1919 skulle sålunda för de nu ifrågasatta anordningarna

belöpa sig till cirka 253,000 kronor. Det för närvarande ifrågasatta anslaget

synes därför lämpligen böra sättas till 150,000 kronor, därvid det

lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare utredning och med

ledning av vunnen erfarenhet fördela beloppet för de med anslaget avsedda

ändamål.

Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för bestridande av kostnader för särskilda anordningar för vinnande

av mera effektiv tillämpning av prisockerlagen m. fl. kristidsförfattningar

å extra tilläggsstat för år 1918 under sjätte huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag å 150,000 kronor.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes hans Maj:t Konungen lämna

bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Edv. Wetterling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:38 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition om anvisande av medel för bestridande av kostnader för särskilda anordningar för rinnande av mer a1 i texten
  2. 2SärU 1918:5 (urtima riksdagen) Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande andra särskilda utskottets utlåtande nr 1 i anledning av dels Kung}. Maj ds proposition nr a1 i texten
  3. 2SärU 1918:1 (urtima riksdagen) Andra särskilda utekottets utlåtande Nr 1 s. 1 i texten