Angående extra krigstidstillågg för senare halvåret av 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
1918-10-25 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:2 (urtima riksdagen), Angående extra krigstidstillågg för senare halvåret av 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2.
1
Nr 2.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående extra
krigstidstillågg för senare halvåret av 1918 åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst; given Stockholms slott
den 25 oktober 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
a) för beredande av extra krigstidstillågg för tiden från och med
den 1 juli till och med den 31 december 1918 åt sådana f. d. befattningshavare,
som avses i Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 mars
1918 (Svensk författningssamling nr 139) angående krigstidstillågg
under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, å extra tilläggsstat
för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag å............................................................kronor 1,365,000: —
b) förklara, att det extra krigstidstillägget skall till vederbörande
f. d. befattningshavare eller, om han efter juni månads utgång avlidit,
till hans stärbhusdelägare utgå med en tredjedel av vad å 1918 års
senare hälft belöper av den pension eller det årliga understöd, varå
krigstidstillågg beräknas enligt ovannämnda kungörelse av den 22 mars
1918, med iakttagande dock att det extra krigstidstillägget icke må
överstiga 250 kronor; och.
c) besluta, att i fråga om det extra krigstidstillägget skall i övrigt
i tillämpliga delar gälla vad i nyssberörda kungörelse finnes ifråga
om krigstidstillågg stadgat; dock med iakttagande
att något avdrag å det extra krigstidstillägget icke skall ske för
krigstidstillägg, som befattningshavare i denna sin egenskap må hava
åtnjutit tidigare under året; samt
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 käft. (Nr 2.) 1
2
Kungl Maj:ts nåd. proposition Nr 2.
att den, som efter utgången av juni månad 1918 avgått med pension,
å denna erhåller extra krigstids tillägg med ett belopp, motsvarande
vad han i sådant avseende skolat uppbära, om han den 1 juli
1918 redan varit pensionerad, minskat med det extra krigstidstillägg,
han såsom befattningshavare efter sistnämnda dag åtnjutit.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konung en i statsrådet å Stockholms slott den 25 oktober
1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande.
Förut denna dag har jag för Eders Kungl. Maj:t anmält uppkommen
fråga om beredande av extra krigstidstillägg för senare halvåret 1918 samt
tills vidare under år 1919 åt befattningshavare i statens tjänst. Jag erinrade
därvid om det yttrande, varmed jag den 18 innevarande oktober
motiverat min hemställan om sammankallande av urtima riksdag för
beredande av ökade krigstidstillägg, och vari även berördes vissa framkomna
yrkanden om åtgärder för lättande av f. d. befattninghavares
ekonomiska bekymmer i anledning av den alltjämt fortgående prisstegringen.
4
1916 års
riksdag.
Departementschefens
yttrande
år 1917.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2.
I det jag nu för Eders Kungl. Maj:t anmäler denna sistnämnda
fråga, tillåter jag mig till en början lämna en kortfattad redogörelse
för riksdagens tidigare beslut i ämnet.
Vid 1916 års riksdag hemställde enskilda motionärer, »att riksdagen
måtte besluta, att ett krigstidstillägg må utgå för år 1916 (eventuellt
först för 1917) jämväl till de f. d. statstjänare, som åtnjuta pension
eller understöd, vars sammanlagda belopp icke överstiger 800 kronor
per år.» Motionärerna angåvo tillika vissa grunder för beräknande av
krigstidstilläggets storlek.
Riksdagen ansåg sig emellertid på anförda skäl icke kunna tillmötesgå
motionärernas framställning i vidare mån, än att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 juni 1916 anhöll, det täcktes Kungl.
Maj:t låta utreda, huruvida och i vad mån någon höjning av pensionsbeloppen
för sådana pensionstagare, som uppbure iåga pensioner och
styrkte sig vara i behövande omständigheter, kunde anses av rådande
förhållanden betingad, samt därefter till riksdagen, om möjligt redan
år 1917, framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Vid föredragning den 21 juni 1916 av riksdagens berörda skrivelse
fann Kungl. Maj:t gott anbefalla löneregleringskommittén att verkställa
ifrågavarande utredning samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag,
vartill densamma kunde giva anledning.
Sedan löneregleringskommittén inkommit med utlåtande i frågan, föredrogs
ärendet i statsrådet den 16 april 1917, därvid dåvarande chefen
för finansdepartementet framhöll, bland annat:
Den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande
av pension till belopp, som författningsenligt skulle utgå, kunde
icke anses hava något som helst befogat anspråk på ytterligare underhåll
från staten. Vid denna princip syntes det vara av vikt att framdeles
som hittills fasthålla, i all synnerhet som ett motsatt förfaringssätt
skulle betänkligt rubba den vid alla på senare tiden genomförda
löneregleringar tillämpade regeln, att befattningshavare själva skulle till
viss del betala kostnaden för sin pensionering. Sålunda uttalade betänkligheter
mot en stadigvarande förhöjning av utgående pensioner borde
emellertid icke hindra, att staten trädde hjälpande emellan för att genom
en tillfällig pensionsföxdiöjning i någon mån stödja de mest behövande
bland dem, som ägnat sina krafter åt dess tjänst. Visserligen hade
staten, såsom löneregleringskommittén erinrat, redan på åtskilliga sätt,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2. 5
exempelvis genom tillhandahållande av livsmedel till nedsatt pris samt
genom skattelindringar, sökt hjälpa de mindre bemedlade att komma
över dyrtidens hårdaste verkningar, men det vore uppenbart, att dessa
åtgärder i endast ringa mån kunnat motväga den under senaste tiden
inträffade oerhörda stegringen i priset på allt vad till livets nödtorft
hörde. Då statsverket alltså torde böra i någon mån söka lindra de av
dyrtiden förorsakade svårigheterna jämväl för statens i behövande omständigheter
varande pensionstagare, gällde det att taga ståndpunkt i
fråga om understödets belopp och de begränsningar, som för dess utbetalande
borde uppdragas.
Sedan dåvarande departementschefen därefter utvecklat de grundlinjer,
enligt vilka, efter hans förmenande, krigstidshjälp borde tilldelas
f. d. befattningshavare i statens tjänst, beslöt Kungl. Maj:t att avlåta
proposition i ämnet till 1917 års riksdag i enlighet med en av departementschefen
gjord hemställan.
I propositionen, som betecknades med nr 264, föreslogs, bland Kungi. Maj:ts
annat, att krigstidshjälpen skulle utgå till varje dylik f. d. befattningshavare
med 100 kronor, under iakttagande, dels att hans ifrågavarande riksdag.
krigstidshjälp samt pensions- och understödsförmåner icke finge överstiga
tillhopa 1,300 kronor för år räknat och dels att från åtnjutande
av dylik hjälp undantoges ej mindre f. d. befattningshavare, som under
år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre
belopp än 1,200 kronor, hustrus taxering däri inberäknad, än även gift
kvinnlig f. d. befattningshavare, vars man levde.
Första särskilda utskottet vid 1917 års riksdag, som hade att be- igi7 d
handla ifrågavarande proposition, yttrade, att, ehuruväl, såsom i proposi- . riksdag.
tionen framhållits, den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst
kommit i åtnjutande av pension till författningsenligt belopp, icke kunde
hava befogat anspråk på jffterligare underhåll från staten, hade utskottet
dock, i likhet med Kungl. Maj:t, ansett, att staten borde med häns}m
till den av kriget förorsakade oerhörda stegringen i kostnaderna för livsuppehället,
träda hjälpande emellan för att genom en tillfällig pensionsförhöjning
i någon mån stödja de mest behövande bland dem, som
ägnat sina krafter åt dess tjänst.
Sedan utskottet erinrat om innehållet av Kungl. Maj:ts proposition,
anförde utskottet vidare, bland annat:
Utskottet hade ansett de av Kungl. Maj:t angivna begränsningarna
vara väl snäva och därför föreslagit,, att beloppet av ifrågavarande
6 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 2.
krigstidshjälp måtte höjas till 150 kronor för en var f. d. befattningshavare,
under iakttagande, dels att hans pensions- och understödsförmåner
icke finge tillhopa överstiga 1,500 kronor för år räknat och dels
att från åtnjutande av dylik hjälp skulle undantagas f. d. befattningshavare,
som under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade. Att från åtnjutande av krigstidshjälp undantaga gift
kvinnlig f. d. befattningshavare ansåge utskottet icke lämpligt. En inom
riksdagen väckt motion om beredande av någon krigstidshjälp åt pensionerade
båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
underhållstagare, vilka ej inbegripits i Kungl. Maj:ts proposition, syntes
utskottet synnerligen behjärtans''värd. Dem tillkommande understöd vore
bestämda med hänsyn till före kriget rådande förhållanden, och det vore
uppenbart, att den av krisen föranledda stegringen i levnadskostnaderna
drabbat dem synnerligen hårt. Utskottet ansåge sig böra i huvudsak
tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.
I övrigt hade utskottet ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts
förslag.
Sedan riksdagen bifallit en av utskottet i anslutning till ovan angivna
grunder gjord hemställan, utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1917
kungörelse (Svensk författningssamling nr 367) innefattande föreskrifter
i ämnet i enlighet med riksdagens beslut.
Kunyi. Maj.ts Vid 1918 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t en den 18
^j^i 1918 dagtecknad proposition nr 11 angående krigstidstillägg
riksdag, under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst.
Enligt propositionen — som ej avsåg avskedade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, rörande
vilka särskild proposition förelädes riksdagen — skulle krigstidstillägg
för år 1918 till varje f. d. befattningshavare utgå med 150 kronor
jämte 30 procent av pensions och understöds årsbelopp, dock tillhopa
med högst 600 kronor.
Då jag nyssberörda den 18 januari 1918 anmälde nämnda ärende
inför Eders Kungl. Maj:t, erinrade jag, hurusom staten ansetts icke
hava någon skyldighet att höja de pensioner, som tillerkänts f. d. statstjänare
och till vilka dessa själva i stor utsträckning efter vissa fastställda
grunder lämnat bidrag, men att detta emellertid ingalunda uteslöte, att
staten av billighetsskäl borde göra något i syfte att förekomma, att
dess uttjänta befattningshavares pensioner i följd av levnadskostnadernas
alltjämt fortgående stegring bleve otillräckliga.
7
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2.
Sedan jag därefter redogjort för levnadskostnadernas stegring, anförde
jag vidare till stöd för ovannämnda förslag.
»I första hand böra uppenbarligen de med låga pensioner avskedade
befattningshavarna hjälpas. Men dyrtiden har nu varat så länge och- sträckt
sina verkningar så långt, att även de med jämförelsevis högre pensioner
avgångna befattningshavarna i allmänhet torde vara i stort behov av
statens stöd i den ojämna striden. Att härvidlag draga en godtycklig
gräns, vid vilken delaktighet i dyrtidstillägget skulle bortfalla,'' synes
mig föga tilltalande; och om ett dylikt streck, på sätt förra gången
skedde, sattes vid skyldighet att för visst belopp betala inkomst- och
förmögenhetsskatt, skulle sådant i någon mån motverka pensionärernas
villighet att genom arbete bidraga till sitt uppehälle. Då det emellertid
är uppenbart, att de med låga pensioner utrustade pensionärerna i stort
sett hava svårast att reda sig i dyrtiden, har jag tänkt mig, att dessa
skulle jämförelsevis bättre tillgodoses samt att tillägget för de med
högre pensioner försedda skulle bliva relativt mindre än för de förra.»
Efter hemställan av dess särskilda utskott (utlåtandet nr 4) beslöt
1918 års riksdag att bevilja krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare med
än högre belopp, än av Kungl. Maj: t föreslagits. Därjämte företogos vissa
ändringar i fråga om de rörande krigstidstillägget i övrigt föreslagna
bestämmelserna.
Den 22 mars 1918 utfärdade därefter Kungl. Maj:t kungörelse
(Svensk författningssamling nr 139) angående krigstidstillägg under år
1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. 1 denna kungörelse
fastställdes, i överensstämmelse med riksdagens beslut, följande
Allmänna grunder för krigstidstilläggets utgående:
§ !■
Krigstidstillägg tillkommer f. d. befattningshavare i statens tjänst
— avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare därunder icke inbegripna — vilka vid ingången
av år 1918 voro berättigade till pension eller därmed jämförligt årligt
understöd, som av Konung och riksdag till siffran bestämts eller eljest
utgår efter av riksdagen prövade grunder.
§ 2-
Krigstidstillägget utgår till varje dylik f. d. befattningshavare med
200 kronor jämte en tredjedel av ovanberörda pensions och understöds
årsbelopp, dock tillhopa högst med 700 kronor.
1918 års
riksdag.
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2.
Framställningar
om
Okat krigstidstillägg.
§ 3.
Pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka under
år 1917 haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp
än 1,400 kronor och fördenskull gått miste om dem eljest enligt
kungl. kungörelsen den 19 juni 1917 tillkommande krigstidshjälp, må
— om de under år 1918 icke hava att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade — uppbära, utöver det krigstidstillägg, som må tillkomma
dem enligt § 2 här ovan, ett så stort belopp, som skulle hava
såsom krigstidshjälp under år 1917 tillfallit dem, om de under sistnämnda
år haft att erlägga dylik skatt för högst 1,400 kronor.
§ 4-
Befattningshavare, som efter ingången av år 1918 avgått med
pension, erhåller krigstidstillägg med ett belopp, motsvarande vad han
enligt § 2 skolat uppbära, om han vid årets början varit pensionerad,
minskat med det krigstidstillägg han såsom befattningshavare under
året åtnjutit.
§ 5.
Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med
pension av i § 1 angivet slag.
§ 6.
Om till krigstidstillägg av nu ifrågavarande slag berättigad f. d.
befattningshavare under år 1917 eller 1918 avlidit, inträder stärbhuset
i den avlidnes rätt.
§ 7‘
Krigstidstillägget utbetalas på eu gång i den ordning, som av
Kungl. Maj:t bestämmes.
Såsom jag ovan omnämnt, hava till Kungl. Maj:t inkommit framställningar,
åsyftande en höjning av det till f. d. befattningshavare
utgående krigstidstillägget. Därvid har framhållits, hurusom många f. d.
Katigt. Maj ds nåd. proposition Nr 2. 9
befattningshavare till följd av de alltjämt stegrade levnadskostnaderna
råkat i formlig nöd.
Pensionärernas svåra ställning har beaktats'' jämväl i framställningar
från andra än pensionärerna själva. Sålunda har den under
slutet av nästlidne september månad bär i Stockholm hållna tjänstemannakongressen,
representerande ett flertal sammanslutningar av statstjänstemän,
gjort hemställan om ^anordnande av ett extra dyr tid stillägg
redan för innevarande år åt f. d. befattningshavare i statens tjänst.
1 mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 18 innevarande oktober
angående sammankallande av en urtima riksdag framhöll jag, att behovet
av skyndsamma åtgärder för en höjning av nu utgående krigstidstillägg
gjorde sig gällande ej blott för befattningshavare i statens
tjänst, utan även för f. d. befattningshavare, som avgått med pension.
Vid övervägande av frågan om de personer, åt vilka dylikt ökat tilläggbör
beredas, och de närmare villkoren därför torde det av skäl, som
jag förut i dag vid anmälan av frågan om extra krigstidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst andragit, vara lämpligast att ej avvika
från de grunder, som i förenämnda hänseenden antagits av årets lagtima
riksdag.
Vad åter angår spörsmålet om det extra krigstidstilläggets storlek
och om den tid, för vilken detsamma bör utgå, har Kungl. Maj:t i
fråga om nuvarande befattningshavare i statens tjänst, med utgångspunkt
från det nu utgående procentuella krigstidstillägget, beslutit att
till grund för den proposition, som skall föreläggas den sammanträdande
urtima riksdagen, lägga den principen, att dessa befattningshavare må
för senare halvåret 1918 erhålla ett procentuellt lika stort extra krigstidstillägg'',
som för nämnda halvår förut tillkommit dem. Givetvis bör
motsvarande princip följas, då det gäller att i förevarande fall bestämma
det extra krigstidstilläggets storlek och tidpunkten, från vilken detsamma
må utgå. I nyssnämnda proposition har därjämte föreslagits,
att extra krigstidstillägg skulle få i förskott utbetalas under år 1919
intill dess, efter beslut av 1919 års riksdag, kungörelse om sådant krigstidstillägg
utfärdats och trätt i kraft. Enär emellertid årets lagtima
riksdag — som medgivit befattningshavare i statens tjänst att under
år 1919 uppbära visst förskott i avräkning å det krigstidstillägg, vilket
sedermera kunde varda dem beviljat för år 1919 — icke ansett något
dylikt förskott böra ifrågakomma beträffande f. d. befattningshavare,
torde jag icke heller beträffande det extra krigstidstillägget åt denna
kategori höra ifrågasätta någon dylik utbetalning i förskott. Jag erinrar
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 höft. (Nr 2.) 2
Departe
mentschefen.
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2.
också om att pension och därmed jämförligt understöd brukar utbetalas
i efterskott kvartalsvis sålunda, att första utbetalningen under året i
allmänhet infaller först efter mars månads ingång. Vid nämnda tidpunkt
lärer emellertid riksdagens beslut i frågan rörande krigstidstillägg
under år 1919 vara, om ej redan meddelat, likväl så nära förestående,
att tidsvinsten för vederbörande pensionärer ej bleve avsevärd. Däremot
skulle en dylik utbetalning — vilken givetvis ej kunde avse
längre tid än till dess 1919 års riksdag hunnit taga ståndpunkt till
frågan — med avseende å tillämpningen vålla avsevärda svårigheter.
I fråga om de närmare villkoren för det extra krigstidstilläggets
utgående lärer, som ovan nämnts, de av årets lagtima riksdag antagna
grunderna böra vinna tillämpning. Dock torde ett tillägg eller förtydligande
i visst avseende vara av behovet påkallad. Enligt § 4 i ovannämnda
kungörelse den 22 mars 1918 skall befattningshavare, som efter
ingången av år 1918 avgått med pension, erhålla krigstidstillägg med
ett belopp, motsvarande vad han skolat uppbära, om häri vid årets
början varit pensionerad, minskat med det krigstidstillägg, han såsom
befattningshavare under året åtnjutit.
Därest denna bestämmelse skulle vinna tillämpning jämväl i fråga
om det extra krigstidstillägget, skulle följden bliva den, att befattningshavare,
som avgått t. ex. under mitten av året, i regel icke skulle
komma i åtnjutande av något som helst extra krigstidstillägg. Det är
emellertid icke överensstämmande med vare sig rättvisa eller billighet,
att någon av denna orsak uteslutes från ett extra krigstidstillägg, som
eljest ansetts böra komma alla dem till godo, vilka förut tillerkänts
krigstidstillägg eller krigstidshjälp. Det synes mig därför vara riktigast,
att ovannämnda bestämmelses tillämpning inskränkes att avse
allenast det fall, att någon i egenskap av befattningshavare tillerkänts
extra krigstidstillägg.
Vad angår kostnaden för det ifrågasatta extra krigstidstillägget
till f. d. befattningshavare, så torde densamma kunna beräknas på följande
sätt: Det särskilda utskottet vid 1918 års lagtima riksdag uppskattade
kostnaden för det av riksdagen sedermera beviljade krigstidstillägget
till 4,300,000 kronor. Antalet pensionärer beräknades samtidigt
till 7,864. Då av nyssnämnda summa skulle till en var av pensionärerna
utbetalas ett engångsbelopp av 200 kronor, belöper sig alltså
kostnaden för den efter viss procent av pension eller understöd utgående
delen av krigstidstillägget i runt tal till 2,730,000 kronor för hela året
och till 1,365.000 kronor för halvt år.
11
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 2.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) för beredande av extra krigstidstillägg för tiden från och med
den 1 juli till och med den 31 december 1918 åt sådana f. d. befattningshavare,
som avses i Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 mars
1918 (Svensk författningssamling nr 139) angående krigstidstillägg under
år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, å extra tilläggsstat för
år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
å ............................................................................... kronor 1,365,000;
b) förklara, att det extra krigstidstillägget skall till vederbörande
f. d. befattningshavare eller, om han efter juni månads utgång avlidit,
till hans stärbhusdelägare utgå med en tredjedel av vad å 1918 års
senare hälft belöper av den pension eller det årliga understöd, varå
krigstidstillägg beräknas enligt ovannämnda kungörelse av den 22 mars
1918, med iakttagande dock att det extra krigstidstillägget icke må
överstiga 250 kronor; och
c) besluta, att ifråga om det extra krigstidstillägget skall i övrigt
i tillämpliga delar gälla vad i nyssberörda kungörelse finnes ifråga om
krigstidstillägg stadgat; dock med iakttagande
att något avdrag å det extra krigstidstillägget icke skall ske för
krigstidstillägg, som befattningshavare i denna sin egenskap må hava
åtnjutit tidigare under året; samt
att den, som efter utgången av juni månad 1918 avgått med pension,
å denna erhåller extra krigstidstillägg med ett belopp, motsvarande
vad han i sådant avseende skolat uppbära, om han den 1 juli 1918
redan varit pensionerad, minskat med det extra krigstidstillägg, han
såsom befattningshavare efter sistnämnda dag åtnjutit.
1 förevarande hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.
Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Arfwidson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:3 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt f. d. befattningshavare i staten a1 i texten
- 1SärU 1918:2 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst jämte a1 i texten