Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökning slag en, lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § strafflagen och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen

1918-11-08 · 24 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:32 (urtima riksdagen), Med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökning slag en, lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § strafflagen och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökning slag en, lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av

2 kap. 9 § strafflagen och lag om ändrad lydelse av 30 §

konkurslagen; given Stockholms slott den 8 november 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 65

och 67 §§ utsökningslagen, lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917

om införsel i avlöning, pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av

2 kap. 9 § strafflagen och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 31 höft. (Kr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsöka utslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§

jande ändrade lydelse:

65 §.

utsökningslagen skola erhålla fol
-

kvän utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder för

gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock, till ett

värde av högst femhundra kronor, nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören.

Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall från utmätning undantagas

av det förråd, som i huset linnes, vad till underhåll för en månad tarvas,

eller, där tillräckligt förråd ej finnes, av penningar, som gäldenären innehar

eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning, så mycket som

erfordras för anskaffande av det felande. Lös pant må ej undantagas från

utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.

67 §.

Gäldenär innestående avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning

eller innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är

berättigad att avlöningen eller pensionen lyfta; och skall, ändå att avlöningen

eller pensionen är förfallen, därav från utmätning undantagas vad som erfordras

till nödigt underhåll åt gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn

till nästa förfallodag. Är avlöningen eller pensionen lyftad, skall av penningar,

som gäldenären innehar eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning,

undantagas motsvarande belopp.

Är i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må utmätas,

eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat, att

därifrån utgående pension eller livränta ej må tagas i mät; lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ls nåd. proposition nr 32.

3

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller

livränta.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta skall fogas en ny paragraf av nedan angivna lydelse:

21 §.

Häftar någon för oguldna utskylder eller allmänna avgifter, skola beträffande

sådana utskylder eller avgifter järnte stadgad indrivningsavgift eller uppbördsprovision

denna lags bestämmelser om införsel för underhållsbidrag i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse med följande tillägg och undantag:

1) Yad i 3 § stadgas skall ej gälla, men varde med rekommenderat tjänstebrev

till gäldenären avsänt underrättelse om att indrivning påkallats och att ban,

där han bär något att invända mot införsel eller att andraga beträffande de bestämmelser,

som vid beviljande av införsel böra meddelas, äger att muntligen eller

skriftligen avgiva yttrande. Ej må beslut om införsel meddelas, förr än skälig

tid, minst åtta dagar, förflutit från underrättelsens avsändande.

2) Sedan ett år förflutit efter det utskylderna eller avgifterna förfallit

till betalning, må införsel ej beviljas eller meddelat beslut om införsel äga

tillämpning.

3) Beviljas införsel till gäldande av såväl underhållsbidrag som utskylder

eller avgifter, och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, gånge detta

belopp i första hand till bidragets betalning.

4) Vad i 10 § andra punkten och 17 § är föreskrivet äge ej tillämpning.

5) I fråga om redovisning för influtna medel skola tillämpas de i sådant

avseende i gällande författningar angående uppbörd och indrivning av utskylder

och allmänna avgifter meddelade bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 9 8 strafflagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

9 §•

Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom, varav

han sin nödiga bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket nödiga lösören

eller vad den sakfällde eljest till sin närings bedrivande behöver; ej nödiga gångoch

sängkläder för den sakfällde, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn;

ej heller av det förråd, som i huset finnes, vad till hans och hans husfolks

underhåll i en månads tid erfordras.

Där enligt utsökningslagen egendom i större utsträckning än här sägs

skall undantagas från utmätning, lände det till efterrättelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

30 §■

Gäldenär skall, där han sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn under

två månader från den dag, offentlig stämning given är. Kan ej inom nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 32.

tid bouppteckningen med ed fästas och boet till gode män överlämnas; njute gäldenären,

till dess sådant skett, underhåll som sagt är. Gäldenären varde ock

tilldelat vad som erfordras för resa och uppehälle, då han, efter kallelse, har att

inställa sig vid rätten till förhör, eller annorstädes till avgivande av upplysningar

rörande konkursboet, dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som

tarvades, om han därinom, å ort där han sist vistades, sig uppehölle. I övrigt

äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder

för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock, till ett

värde av högst femhundra kronor, nödiga arbetsredskap eller andra nödiga

lösören.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pröve rätten vad

gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets ställning,

som å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att gode männen

tillhandagå.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tf nåd. proposition nr 32.

(i

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 30 augusti 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde riksdagens

skrivelse den 11 juni 1917, däri riksdagen anhållit, att Kungl.

Maj:t ville taga under övervägande, huruvida och i vad mån gällande

lagstiftning må kunna skäligen ändras i syfte att avlöning för allmän eller

enskild tjänst eller pension bleve till viss del skyddad för utmätning, samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Efter att hava redogjort för innehållet i riksdagens skrivelse och

lagutskottets av riksdagen åberopade och godkända utlåtande i ämnet

ävensom de från Kungl. Maj:ts befallningshavande infordrade yttranden

över riksdagens framställning anförde statsrådet Löfgren:

Gällande be- »Gällande rätt innehåller vissa begränsningar i fråga om borgenärs

Ymien0att rätt att erhålla utmätning i gäldenärs tillgångar. Sålunda stadgas i 65 §

erhålla ut- utsökningslagen, att från utmätning skola undantagas dels nödiga gångmatnmg.

QCj1 sängkläder för gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller

adoptivbarn, dels ock, till ett värde'' av högst etthundrafemtio kronor,

nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören, samt att, om utväg till

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunc//. Maj:/n nåd. proposition liv 32.

nödtorftigt uppehälle saknas, av det förråd, som i huset finnes, skall

undantagas vad till underhåll för en månad tarvas. I G7 § av samma

lag föreskrives, bland annat, dels i första stycket, att gäldenärs innestående

avlöning för allmän eller enskild tjänst eller innestående pension å

rikets stat icke må utmätas förr än gäldenären är berättigad att avlöningen

eller pensionen lyfta, dels ock i andra stycket, att om i lag eller

författning är särskilt stadgat, att viss egendom ej må utmätas, eller av

Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnats, att därifrån

utgående pension eller livränta ej må tagas i mät, det skall lända til!

efterrättelse. Från förbudet mot exekution i ej förfallen avlöning eller

pension gäller till förmån för underhållsfordringar undantag jämlikt lagen

den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Utsökningslagens ifrågavarande bestämmelser avse att åt gäldenären

trygga hans oumbärligaste lösören samt vad han nödvändigt behöver för

sin och de sinas bärgning, så att de ej falla det allmänna till last.

Stadgandena äro sålunda givna såväl i gäldenärens som i samhällets

intresse. Emellertid torde desamma icke vederbörligen tillgodose de

humanitära och sociala hänsyn, som göra sig gällande i detta avseende.

Vissa ytterligare begränsningar i borgenärs rätt att erhålla utmätning

synas mig ock kunna genomföras utan att nämnvärd fara skulle uppstå

för förminskande av de mindre bemedlades utsikter att i behövlig utsträckning

erhålla kredit. Erfarenheten från utlandet, vars lagstiftningar

i allmänhet innehålla bestämmelser om eu mera utsträckt utmätningsfrihet

än i vårt land, utvisar icke heller, att några olägenheter härigenom

uppkommit.

Vad först angår skydd mot utmätning av avlöning, som åsyftas

i riksdagens förevarande skrivelse, får väl enligt 67 § första stycket

utsökningslagen ej förfallen avlöning icke utmätas. Däremot saknas

bestämmelse, som vid utmätning av förfallen avlöning tryggar nödiga

existensmedel åt gäldenären och hans familj. På förfallodagen, innan

ännu avlöningen blivit av gäldenären lvftad, kan den sålunda i sin

helhet utmätas. Och efter det gäldenären uppburit lönemedlen, kan boz-genären

jämväl utan inskränkning åtkomma desamma vare sig detta sker

omedelbart efter lyftandet eller senare. Visserligen torde utmätningsmannen

knappast hava skyldighet att passa på avlöningstillfällena och

ofta torde han även sakna tillfälle härtill. Det är också företrädesvis

för uttagande av underhållsbidrag och utskylder, som utmätning

av avlöning ägt rum. Å senaste tiden har dock, på sätt framgår av

vad som förekommit vid behandlingen inom riksdagen av förevarande

ärende, sådan utmätning i ökad omfattning försiggått även till gäldande

Avlönings

skyddande

mot utmätning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds nåd. proposition nr 32.

av fordringar, som grunda sig på avtalsvis beviljad kredit. Att gäldenären

sålunda kan berövas hela avlöningen, som ofta utgör hans enda inkomstkälla,

finner jag vara synnerligen obilligt. Särskilt framträder denna obillighet

i de fall, där utmätning gång efter annan äger rum i avlöningen

eller denna förfaller med långa mellanrum. Lika med riksdagen finner

jag det därför vara av behovet påkallat, att lönemedel i viss omfattning

skyddas mot utmätning. Delvis har för övrigt redan praxis föregått

lagstiftningen i detta avseende. Sålunda hava vissa utmätningsmän behjärtat

det nödläge, som skulle uppstå för gäldenären, därest hela hans

avlöning utmättes, och därför från utmätning undantagit någon del därav.

Utmätningsmännen hava jämväl trott sig hämta stöd för ett sådant förfaringssätt

i ovan omförmälda stadgande om undantagande av förråd

från utmätning. Men detta stadgande lär dock icke åsyfta att bereda

skydd för lönemedel. Andra utmätningsmän hava också ansett sig pliktiga

att taga hela avlöningen i mät. En ändring av utsökningslagen i

förevarande avseende är därför av vikt jämväl för åstadkommande av

likformighet i utmätningsförfarandet. Det må för övrigt framhållas, att

avsedda lagändring mången gång även låter förena sig med borgenärens

intresse. Genom en oinskränkt löneutmätning tvingas ofta gäldenären att

lämna sin anställning eller, såsom också inträffat, själv försätta sig i

konkurs för att komma i åtnjutande av den honom enligt konkurslagen

tillförsäkrade rätt att av sin lön eller arbetsförtjänst under konkursen få

uppbära erforderliga medel till sitt livsuppehälle. Får däremot gäldenären

jämväl vid utmätning en sådan rätt, äger han möjlighet att fortsätta sitt

arbete i samma anställning och däri förvärva inkomst och borgenären kan

så småningom, eventuellt genom upprepade utmätningsförrättningar, erhålla

full betalning för sin fordran.

Den utländska lagstiftningen innehåller efter olika principer utformade

inskränkningar i fråga om rätt till utmätning av avlöningar. 1

Tyskland är officerares, civila tjänstemäns och prästers avlöning, som ej

överstiger 1,500 mark om året, fritagen från utmätning; överstiger avlöningen

detta belopp, kan av densamma utmätas en tredjedel av det

överstigande beloppet. Detta skydd omfattar icke blott lönefordran utan

även uppburet belopp, som i storlek motsvarar avlöningen för tiden från

utmätningen till nästa avlöningstillfälle. Annan avlöning kan, så vitt

den ej överstiger 1,500 mark om året, icke utmätas förr än den blivit

intjänad samt den dag förflutit, då avlöningen förfallit till betalning.

Den österrikiska lagstiftningen är i sina huvuddrag överensstämmande

med den tyska. Schweizisk lag medgiver utmätning av avlöning endast

i den mån avlöningen icke enligt utmätningsmannens beprövande är ound
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mujil» nåd. proposition nr H2. !)

gängligen nödvändig för gäldenären och hans familj. 1 Frankrike kan

avlöning för allmän tjänst utmätas endast till viss kvotdel, som växer

med avlöningens belopp; kyrkliga löner äro alldelas fritagna från utmätning.

Vad angår avlöning för enskild tjänst, så är enskilda tjänstemäns,

bokhållares, handelsbiträdens och andra liknande löntagares avlöning utmätningsbar

endast till en tiondel, så vida den ej överstiger 2,000 francs

om året; av arbetares och tjänstefolks avlöning kan, oberoende av dess

storlek, blott en tiondel utmätas. Utmätning torde ej hindras därav att

lönen ännu icke är intjänad. I Danmark kan ämbets- och tjänstemäns

innestående avlöning icke utmätas; tjänstefolks och arbetares lön kan

icke utmätas förrän den är förfallen. I Norge kan enligt 1915 års lag

om ''tvangsfuldbyrdelse’ icke förfallen avlöning ej utmätas. Av förfallen

avlöning skall vid utmätning undantagas det belopp, som efter omständigheterna

befinnes nödvändigt för gäldenärens och hans familjs underhåll

till nästa avlöningstillfälle; är avlöning redan lyftad, skall ett motsvarande

belopp i reda penningar undantagas från utmätning. Enligt den finska

utsökningslagen får gäldenärs avlöning för allmän eller enskild tjänst

icke utmätas, förr än gäldenären är berättigad att lyfta den. Vid utmätning

skall av det å senaste betalningstermin förfallna lönebelopp eller,

där gäldenären redan lyftat det, av penningar, som han innehar, undantagas

så mycket som motsvarar två tredjedelar av vad av avlöningen

belöper på tiden mellan utmätningen och nästa betalningstermin.

Beträffande frågan på vad sätt och i vad mån avlöning hos oss

bör skyddas mot utmätning, torde alltjämt böra såsom huvudregel gälla,

att icke förfallen avlöning ej kan utmätas. I fråga om förfallen avlönings

.skyddande synes det icke vara ändamålsenligt att stadga, att en viss

summa eller en viss kvotdel av avlöningens belopp utan vidare skall vara

fritagen från utmätning. En sådan anordning skulle ej medgiva vederbörligt

beaktande av de omständigheter, som i det särskilda fallet böra

öva inflytande å avgörandet, hur stor del av avlöningen må förbehållas

gäldenären, såsom hans egenskap av familjeförsörjare, familjens talrikhet,

avlöningsbeloppets storlek. Givetvis bör jämväl såsom förutsättning för

avlöningens undantagande från utmätning gälla, att gäldenären ej har

andra tillgångar. En tillfredsställande lösning av frågan synes bäst

vinnas genom att åt utmätningsmannen överlämna att i varje särskilt

fall bestämma, hur stor del av avlöningen bör bevaras åt gäldenären.

Detta överensstämmer även med praxis i de fall, där viss del av avlöning

undantagits från utmätning, varförutom flertalet av de i ärendet hörda

myndigheterna förordat ett sådant förfaringssätt. Härigenom vinnes också

överensstämmelse med vad som gäller enligt nyssnämnda lag den 14 juni

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 31 käft. (Nr 32.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kuiigl. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta, enligt vilken lagutmätningsmannen

äger prövningsrätt i fråga om vad som bör förbehållas

gäldenären vid innehållande av avlöning. En sådan prövningär

givetvis stundom av svår och ömtålig natur. Den torde dock utan

fara kunna anförtros åt utmätningsmannen, så mycket hellre som möjlighet

förefinnes att genom överklagande av hans beslut få detsamma

prövat av överordnad myndighet.

Yad här ovan anförts har närmast hänfört sig till det fall att

utmätning äger rum i gäldenärens innestående fordran å lön. För att

avsedda lagändring verkligen må uppfylla sitt ändamål bör, där gäldenären

redan lyftat avlöningen, motsvarande skydd beredas honom. Av

det lyftade beloppet synes mig, i likhet med vad som gäller enligt vissa

utländska lagstiftningar, böi*a få undantagas vad som behöves till gäldenärens

och hans familjs uppehälle till nästa avlöningstillfälle. Givetvis

kan man ej uppställa fordran på bevis därom att hos gäldenären förefintliga

penningar äro desamma, som han uppburit i avlöning, utan

gäldenären bör äga att av innehavda penningar undantaga erforderligt

existensbelopp.

Riksdagen har ifrågasatt, att skyddet mot utmätning av avlöning

icke borde äga tillämpning vid utmätning för underhållsbidrag, utskylder

samt skadestånd i följd av brottslig gärning, trolovnings brytande, äktenskaps

återgång eller äktenskapsskillnad. Skyddet borde sålunda enligt

riksdagens åsikt huvudsakligen gälla vid utmätning för fordringar, som

grundade sig på avtalsvis beviljad kredit. Tydligt är, att i fråga om

fordringar av sistnämnda art borgenärens rätt är mindre starkt grundad.

Han har här frivilligt medgivit kredit, oaktat han varit medveten

om de inskränkningar, som enligt lag gälla vid uttagande av hans

fordran i rättslig väg. Han bör ej kunna göra räkning på att till

varje pris erhålla omedelbar betalning för sin fordran och därmed äventyra

gäldenärens existens. Ehuruväl ett annat förhållande föreligger vid

först angivna slag av fordringar, vilka så att säga uppkommit utan borgenärens

eget åtgörande, samt vissa av desamma jämväl äro av särskilt

ömmande natur, synes dock enligt min mening skyddet även vid utmätning

för dessa fordringar böra komma till användning. Att beakta är, att

fråga allenast är om att trygga nödigt existensminimum åt gäldenären.

Detta torde ej under några omständigheter böra berövas honom. Också

har i praxis även vid utmätning för fordran av sistnämnda slag någon

del av avlöningen undantagits från utmätningen. I åtskilliga av de inkomna

utlåtandena har jämväl framhållits, att avsedda skydd måtte

gälla oavsett fordringens art. Beträffande underhållsbidrag är för övrigt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

deras utfående så vitt möjligt tillgodosett genom lagen om införsel i

avlöning, pension eller livränta. Vid införsel får jämlikt stadgande i

samma lag det belopp, som må innehållas av den ej förfallna avlöningen,

icke sättas så högt, att gäldenären kommer att sakna medel

till underhåll åt sig och sin familj. Detsamma torde böra gälla, där

utmätning av förfallen avlöning för sådan fordran äger rum. För att

underlätta indrivningen av utskylder synes mig böra väljas eu annan

utväg än den riksdagen ifrågasatt. Av skäl, som jag här nedan skall

angiva, hemställer jag, att införsel institutet måtte vinna tillämpning jämväl

med avseende å utskylder.

Det må emellertid påpekas, att det nu sagda icke utesluter att vid

utmätning tages någon hänsyn till en fordrans behj ärtan svärda beskaffenhet.

Utan särskilt stadgande lärer kunna förväntas att, där fordringen är sådan

och borgenären kan antagas befinna sig i lika behövande ställning som

gäldenären, utmätningsmannen anlägger en strängare prövning i fråga

om vad som bör förbehållas gäldenären och beräknar det honom tillkommande

existensbelopp så lågt som möjligt.

Vad ovan anförts ifråga om skydd vid utmätning av avlöning bör

gälla även med avseende å utmätning av pension å rikets stat.

I fråga om pensioner och livräntor, som åsyftas i andra stycket

av 67 §, gälla specialföreskrifter enligt särskilda författningar. Enligt

dessa äro dylika pensioner och livräntor i en bättre ställning än

avlöning och pension å rikets stat. De förra kunna bliva föremål för

utmätning först sedan de verkligen lyftats av pensions- eller livräntetagaren.

Med hänsyn härtill ävensom till den ändring, som jag, efter

vad jag strax skall nämna, föreslår i 65 § utsökningslagen, synes

någon ändring icke behöva ifrågakomma, så vitt angår förevarande pensioner

eller livräntor.

En mindre jämkning av uttryckssättet i första stycket av 67 §

synes vara önskvärd. Det där använda uttrycket allmän eller enskild

tjänst torde utgöra en väl snäv beteckning på de arbetsförhållanden, som

lagrummet bör omfatta. Särskilt är benämningen tjänst ej fullt lämplig

för t. ex. en arbetares anställning i industrien. För att tydligen utmärka

att lagrummet med de i detsamma nu föreslagna ändringar bör

hava avseende jämväl å personer, sysselsatta i industriellt arbete, torde

uttrycket allmän eller enskild tjänst böra utbytas mot beteckningen tjänst

eller annan arbetsanställning, vilken beteckning jämväl upptagits i fägen

om införsel i avlöning, pension eller livränta för att angiva de förhållanden,

i fråga om vilka införsel kan komma till användning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

Losmens undantagande

från utmätning.

Förråds undantagande

från utmätning.

Utöver omförmälda ändringar i 67 § tillåter jag mig även föreslå

vissa ändringar i 65 §, vilka därmed äga nära samband. Enligt sistnämnda

lagrum utgör det belopp, till vilket gäldenären äger från utmätning undantaga

nödiga arbetsredskap och andra nödiga lösören, etthundrafemtio

kronor. Genom en lag den 17 mars 1905 har lagrummet erhållit angivna

lydelse. Dessförinnan utgjorde ifrågavarande värdegräns allenast sjuttiofem

kronor. Redan före tillkomsten av nyssnämnda lag hade vid två

tillfällen inom riksdagen av enskilda motionärer väckts fråga om beloppets

höjande utöver etthundrafemtio kronor. Sålunda föreslogs i motion vid

1893 års riksdag, att beloppet måtte höjas till femhundra kronor. Syftet

med motionen angavs närmast vara att åstadkomma minskning i den

allt mer tilltagande konsumtionskrediten genom att väcka mera betänksamhet

hos borgenären vid sådan kredits beviljande. År 1899 föreslogs

värdegränsens höjning till trehundra kronor, så vitt anginge landsbygden.

Under den tid av tretton år, som förflutit efter 1905 års lagändring,

har penningvärdet högst väsentligt sjunkit. I alldeles särskild grad

gäller detta den nuvarande tiden. Lösören hava i oerhörd grad stigit i

pris. Ävenledes har behovet av dyra arbetsredskap allt mera gjort sig

gällande. För att stadgandet må hava den verkan, som därmed åsyftats,

synes därför en väsentlig höjning av beloppet i fråga böra äga rum.

Härtill kommer jämväl en annan omständighet. Därest, på sätt jagovan

föreslagit, lönemedel i viss omfattning fritagas från utmätning, kan

detta, såsom också antytts i lagutskottets utlåtande, befaras hava till följd,

att utmätning i större utsträckning än önskvärt är övergår gäldenärens

lösören. I ändamål att förekomma att för gäldenären oundgängliga husgeråd

och arbetsredskap sålunda tillgripas för gälds betalning bör jämväl

en höjning av beloppet vidtagas. Såsom redan förut framhållits, är dessutom

i jämförelse med flertalet främmande lagstiftningar vår lag efterbliven

på förevarande område. Enligt t. ex. förut omnämnda norska lagom

’ tvangsf ulbyrd el se ’ äger sålunda gäldenären att från utmätning undantaga,

bland annat, dels nödiga lösören utan begränsning i värde, dels visst

i lagen närmare angivet antal hem djur, dels ock dragare, redskap, materialier,

böcker och vad gäldenären eljest behöver för sin näring till värde

av sexhundra kronor.

Med hänsyn till vad här ovan anförts synes mig det belopp, till

vilket arbetsredskap och andra lösören skola undantagas från utmätning,

skäligen böra bestämmas till femhundra kronor.

På sätt här förut erinrats, skall enligt andra punkten av 65 §,

om utväg till nödtorftigt uppehälle saknas, av förråd, som i huset finnes,

undantagas vad till underhåll för en månad tarvas. I regel plägar förråd

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kmujl. May.ts nåd. proposition nr 32.

13

för nämnda tid saknas. Särskilt är detta fallet hos befolkningen i

städerna. Stadgandet har därför jämförelsevis ringa räckvidd. I likhet

med vad som gäller i vissa främmande lagar synes stadgandet höra

fullständigas med föreskrift om rätt att, i saknad av förråd, undantaga

erforderligt belopp för anskaffande därav. Eu sådan föreskrift torde med

hänsyn till den förut föreslagna ändringen i 67 § om lönemedels undantagande

från utmätning sakna betydelse för löntagare. Däremot torde

den hava sådan för andra klasser av befolkningen, såsom mindre jordbrukare,

hantverkare, självständiga yrkesidkare.

Genom nu föreslagna ändringar i utsökningslagen torde det mest

trängande behovet av ökat skydd åt gäldenären vid utmätning vara tillgodosett.

Utan fullständig omläggning av de allmänna grunderna för

lagstiftningen å förevarande område synes en mera utsträckt utmätningsfrihet

svårligen låta sig genomföras.

Att de av samhället påförda skatter så vitt möjligt uttagas hos de införsel för

skattskyldige och bliva för sina ändamål tillgängliga är givetvis ett all- skatlermänt

intresse av allra största vikt. Utländska lagstiftningar innehålla

också särskilda bestämmelser, som avse att underlätta deras indrivande i

exekutiv väg. De inskränkningar, som eljest gälla i fråga om utmätningför

fordringar, sakna sålunda i större eller mindre omfattning giltighet

med avseende å utmätning för skatter. Så är t, ex. fallet i Tyskland,

Österrike, Norge, Danmark. I de tre förstnämnda länderna kan till förmån

för skatter exekution även i ej förfallen avlöning äga rum.

Med våra nuvarande exekutiva bestämmelser är indrivningen av

skatter förenad med avsevärda svårigheter. Även där förmåga till skattens

gäldande finnes, kan den ofta ej uttagas. Vanligen saknar den

skattskyldige andra utmätningsbara tillgångar än sin avlöning och denna

får, såsom redan förut anförts, icke tillgripas förr än gäldenären är

berättigad att lyfta densamma. Utmätningsmännen medhinna emellertid

icke att passa på avlöningstillfällena för att förrätta utmätning av lönen.

Det händer därjämte stundom, att löngivaren låter löntagaren uppbära

avlöningen i förskott i ändamål att skydda densamma för utmätning.

Ett genomförande av den utvidgning av utmätningsfriheten, som jagförordar,

torde även vara i viss mån ägnad att försvåra indrivningen av

skatter, därest detta ej motverkas genom andra åtgärder. Höjningen av

det utmätningsfria beloppet för lösören nödvändiggör i större omfattning

än förut utmätning i gäldenärens avlöning. Och då härvid viss del därav

bör bevaras åt honom, måste ofta upprepade utmätningsförrättningar företagas.

Åtskilliga myndigheter hava också ifrågasatt, att för skatters uttagande

exekution måtte äga rum även i gäldenärens icke förfallna av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

löning. Å vissa orter har för övrigt med löngivarens frivilliga medverkan

och löntagarens uttryckliga eller tysta medgivande anordnats ett förfarande,

enligt vilket löngivaren å avlöningarna, allt efter som de förfallit,

innehållit vissa mindre belopp tills skatten blivit till fullo gulden.

Det praktiska behov att underlätta skatters indrivande, som sålunda

förefinnes, synes mig böra tillgodoses. Möjlighet bör beredas att

uttaga skatter även i icke förfallen avlöning. Givetvis bör gäldenären

härvid åtnjuta enahanda skydd, som av mig förordats med avseende utmätning

av förfallen avlöning. Vid innehållande av den ej förfallna avlöningen

bör sålunda tillses, att gäldenären ej kommer att sakna nödiga medel

för sitt och familjens uppehälle. Några betänkligheter synas mig ej möta

mot genomförande av en sådan reform. Anledning torde saknas att härav

befara några menliga verkningar med avseende på förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare, såsom att arbetsintensiteten skulle minskas eller.

arbetsgivaren avskeda arbetaren på grund av det med löneinnehållandet

förenade besvär. Det jämförelsevis ringa belopp, om vars uttagande i

regeln är fråga, lär knappast heller medföra någon större frestelse för

den skattskyldige att söka genom ombyte av anställning undandraga sig

exekution.

Ifrågavarande förmån i exekutivt hänseende torde böra omfatta

icke allenast egentliga skatter av varje slag utan jämväl allmänna avgifter

såsom församlingsavgifter till prästerskapet, pensionsavgifter. Förfarandet

synes böra regleras i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som gäller i fråga om uttagande av underhållsbidrag enligt lagen om införsel

i avlöning, pension eller livränta. Denna lag bör i tillämpliga

delar lända till efterrättelse även med avseende å indrivningen av

skatter och allmänna avgifter. Vissa av förhållandena påkallade modifikationer

böra dock härvid iakttagas, därom följande må framhållas.

I 3 § av införsellagen är stadgat, att utmätningsmannen skall låta

skriftlig underrättelse om ansökning om införsel bevisligen tillställas gäldenären

med föreläggande för honom att, när anledning därtill förefinnes,

avgiva yttrande i ärendet. Vissa av de skäl, som föranlett berörda föreskrift,

sakna här giltighet. Fordringen är exigibel, oavsett fel i taxering

eller debitering och däröver anförda besvär, och att gäldenären

guldit densamma förrän införsel ifrågakommer torde vara ytterst sällsynt.

Att märka är jämväl, att då införseln bär avser allenast oguldet, ofta jämförelsevis

mindre belopp, densamma kommer att fortgå endast under någon

kortare tid. Å andra sidan torde den ofta komma att upprepas i fråga

om samma person. Med hänsyn härtill synes här kunna eftergivas fordran

om bevislig delgivning, vars föranstaltande ock skulle medföra stort besvär

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kumjl. Maj:t» nåd. proposition nr 32.

lör u tmii t niu g,sm ärmen. Det torde vara tillräckligt att stadga, att till

gäldenären skall någon kortare tid förr än beslut om införsel meddelas med

i ekornmenderat brev avsändas underrättelse om att indrivning påkallats

och att gäldenären, där lian bär något att erinra i fråga om införsel,

tiger att inkomma med yttrande. I de allra flesta fall lär den avsända

underrättelsen komma gäldenären till banda.

Liknande tidsbegränsning, som enligt införsellagen gäller i fråga

om rätt att genom införsel uttaga förfallna underhållsbidrag, torde böra föreskrivas

med avseende å skatter och offentliga avgifter. Eu sådan begränsning

tinnes ock enligt främmande lagar. Den tidrymd, under vilken skatter

och offentliga avgifter böra få uttagas i införselväg, torde lämpligen kunna

bestämmas till ett år efter det desamma förfallit till betalning.

Det kan stundom inträffa, att införsel beviljas till gäldande av

såväl underhållsbidrag som skatter och allmänna avgifter. Därest det

belopp, som får innehållas, icke förslår till gäldande av båda nämnda

slags fordringar, synes med hänsyn till den ömmande naturen av underhållsbidraget

detta höra tillerkännas företräde.

Den underrättelse om beslut rörande införsel, som utmätningsmannen

jämlikt 10 § andra punkten införsellagen har att med posten avsända

till sökanden och gäldenären, torde här ej vara av nöden.

A ad i 17 § av införsellagen är stadgat därom att införsel får äga

mm utan hinder av gäldenärens konkurs sammanhänger med vissa bestämmelser

i konkurslagen om underhåll åt gäldenären och hans familj

vid konkurs och bör därför ej gälla med avseende å här förevarande

fordringar.

Slutligen torde i fråga om redovisning för influtna medel böra

förfaras på sätt bestämmes i gällande författningar angående uppbörd

och indrivning av utskylder och allmänna avgifter.

Utöver nu angivna lagändring förutsätter införselinstitutets tillämpning

ined avseende a skatter och allmänna avgifter vissa jämkningar i

administrativa författningar, bland vilka särskilt må nämnas förordningen

den 14 december 1917 angående föreskrifter om utmätning för kronopeh

kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera; och torde jag framdeles

få framlägga förslag till dessa ändringar.

12 kap. 9 § strafflagen givas bestämmelser om undantag av egen- Utmätning

dom vid utmätning för böter. Dessa bestämmelser hava i allmänhet en böter.

vidsträcktare innebörd än utsökningslagens stadganden om undantagande

av egendom vid utmätning för vanlig gäld. I någon mån gå emellertid

undantagen i utsökningslagen längre än i strafflagen. Detta blir än mera

fallet vid genomförande av ovan föreslagna ändringar i utsökningslagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ändring

i konkurs

lagen.

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

Med hänsyn till stadgandet i 22 § av förordningen om utsökningslagens

införande m. m. den 10 augusti 1877 lära väl utsökningslagens bestämmelser

jämte strafflagens berörda föreskrifter böra tillämpas vid utmätning

för böter. För att en sådan tillämpning med säkerhet skall kunna

påräknas synes det emellertid lämpligt att göra ett förtydligande tillägg

till ifrågavarande föreskrifter i strafflagen.

Den ovan angivna ändringen i 65 § utsokningslagen beträffande

värdet av lösören, som må undantagas från utmätning, bör föranleda

motsvarande ändring i 30 § konkurslagen. Med hänsyn till innehållet i

31 och 35 §§ av sistnämnda lag torde däremot de i utsokningslagen för

övrigt föreslagna ändringar icke påkalla någon jämkning i konkurslagen.

I enlighet med nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till:

1) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsokningslagen;

2) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta;

3) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § strafflagen;

4) lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.»

Departementschefen uppläste härefter de ifrågavarande förslagen,

som äro av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde,

att lagrådets yttrande över förslagen måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.

• Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i

nåder lämna bifall.

Ur protokollet

G. Sandström.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:tu nåd. proposition nr 32

17

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder för

gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock, till ett

värde av högst femhundra kronor, nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören.

Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall av det förråd, som i huset

finnes, undantagas vad till underhåll för en månad tarvas, eller där tillräckligt

förråd för nämnda tid ej finnes, av penningar erforderligt belopp för anskaffande

därav. Lös pant må ej undantagas från utmätning för den gäld, varför pantsättningen

skett.

67 §.

Gräldenärs innestående avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning

eller innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är

berättigad att avlöningen eller pensionen lyfta. Av förfallen avlöning eller pension

skall från utmätning undantagas vad som erfordras till nödigt underhåll åt

gäldenären själv, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn till den dag

avlöningen eller pensionen nästa gång förfaller till betalning. Är avlöningen

eller pensionen lyftad, skall av penningar, som gäldenären innehar, undantagas

motsvarande belopp.

Är i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må utmätas,

eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat, att

därifrån utgående pension eller livränta ej må tagas i mät; lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 31 käft. (Nr 32) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kangl. Maj ds nåd. proposition nr 32.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen (len 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller

livränta.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta skall fogas en ny paragraf av nedan angivna lydelse:

21 §•

Häftar någon för oguldna utskylder eller allmänna avgifter, skola beträffande

sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad indrivningavgift eller uppbördsprovision

denna lags bestämmelser om införsel i avlöning, pension eller livränta

för underhållsbidrag i tillämpliga delar lända till efterrättelse med följande

tillägg och undantag: __

1) Yad i 3 § stadgas om ansöknings delgivning med gäldenären skall ej

gälla, men skall skälig tid, minst åtta dagar, förr än beslut om införsel meddelas

med rekommenderat tjänstebrev till gäldenären avsändas underrättelse om att

indrivning påkallats och att han, där han har något att invända mot införsel

eller att andraga beträffande de bestämmelser, som vid beviljandet av införsel böra

meddelas, äger att ofördröjligen muntligen eller skriftligen avgiva yttrande.

2) Sedan ett år förflutit efter det utskylderna eller avgifterna förfallit

till betalning, må införsel ej beviljas eller meddelat beslut om införsel äga

tillämpning.

3) Beviljas införsel till gäldande av såväl underhållsbidrag som utskylder

eller avgifter, och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, gånge detta

belopp i första hand till bidragets betalning.

4) Vad i 10 § andra punkten och 17 § är föreskrivet äge ej tillämpning.

5) I fråga om redovisning för influtna medel skola tillämpas de i sådant

avseende i gällande författningar angående uppbörd och indrivning av utskylder

och allmänna avgifter meddelade bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:t8 nåd. ''proposition nr 32.

10

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 9 § strafflagen skall erhålla följande än

drade lydelse:

9 §•

Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom, varav

han sin nödiga bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket nödiga lösören

eller vad den saktande eljest till sin närings bedrivande behöver; ej nödiga gångoch

sängkläder för den sakfällde, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn;

ej heller av det förråd, som i huset finnes, vad till hans och hans hus tolks

underhåll i en månads tid erfordras.

Där enligt utsökningslagen egendom i större utsträckning än här stadgas

må undantagas från utmätning,- lände det till efterrättelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

30 §.

Gäldenär skall, där han sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn under

två månader från den dag, offentlig stämning given är. Kan ej inom nämnda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

tid bouppteckningen med ed fästas och boet till gode män överlämnas; njute gäldenären,

till dess sådant skett, underhåll som sagt är. Gäldenären varde ock

tilldelat vad som erfordras för resa och uppehälle, då han, efter kallelse, har att

inställa sig vid rätten till förhör, eller annorstädes till angivande av upplysningar

rörande konkursboet, dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som

tarvades, om han därom, å orfc där han sist vistades, sig uppehälle. I övrigt

äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder

för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock, till ett

värde av högst femhundra kronor, nödiga arbetsredskap eller andra nödiga

lösören.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pröve rätten vad

gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets ställning

som å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att gode männen

tillhandagå.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrta nåd. proposition nr 32.

■> 1

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den

27 september 11)18.

Närvarande:

Justitieråden G ullstrand,

von Setu,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllknbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

30 augusti 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättade förslag till lag om ändtad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen,

lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § strafflagen

och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Holdo Edling.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökning slag en.

Lagrådet yttrade:

Då i förslaget stadgas, att från utmätning skall undantagas visst

belopp »av penningar» (65 §) eller »av penningar som gäldenären innehar»

(67 §), åsyftas otvivelaktigt endast kontanta medel i gäldenärens

besittning. Icke ens gäldenärens tillgodohavande i bank eller annan penninginrättning

bleve genom de ifrågasatta lagändringarna till någon del

skyddat. Särskilt när avlöningen eller pensionen på en gång utgår för

längre tid, torde dock i regeln gäldenären omedelbart efter lyftandet insätta

större delen av beloppet å bankräkning. Det synes angeläget, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

lagstiftningen ej blir ägnad att förminska värdet av en sådan god ekonomisk

förtänksam het. Något avgörande skal, varför ej tillgodohavande i

bank eller annan penninginrättning skulle i nu förevarande hänseende få

likställas med reda penningar, lärer ej heller kunna anföras.

Enligt departementschefens yttrande bör, i fråga om fredande av

erforderliga medel till underhåll för gäldenären och hans familj, gälla

detsamma när avlöning utmätes som när införsel däri beviljas.

Förslagets avfattning är dock knappast förenlig med denna mening.

Lagen om införsel talar i 6 § om underhåll, utan särskilt angivande

av dess beskaffenhet. Det lärer följaktligen få anses, att underhållet

skall vara skäligt, ej blott nödtorftigt. Förslaget åter stadgar, att undantagandet

från utmätning skall avse blott vad som erfordras till nödigt

underhåll. I själva verket synes det också väl försvarligt att vid införsel

taga större hänsyn till gäldenärens anspråk på underhåll än vid utmätning,

liksom det föreslagna stadgandet om nödigt underhåll i 67 §

står i god överenstämmelse med vad i 65 § föreskrives beträffande nödtorftigt

uppehälle. Någon anledning att hemställa om ändring i förslaget,

såvitt nu är ifråga, föreligger alltså ej. Men det har bort påpekas

att, om man vill i förevarande avseende likställa de båda exekutionsformerna

utmätning och införsel, eu jämkning i förslagets ordalag lärer vara

erforderlig.

Förslaget till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel

i avlöning, pension eller livränta.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § strafflagen.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Majit.i nåd. proposition, nr 32.

28

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 8 november 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petkén,

Nilson,

Löfgren, .

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 augusti

1918 till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 65

och 67 §§ utsökningslagen, lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917

om införsel i avlöning, pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av

2 kap. 9 § strafflagen och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Efter att hava redogjort för lagrådets utlåtande anförde departementschefen:
»Lagrådet

har, under framhållande att de i förslaget till lag om

ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen använda uttrycken ''penningar’

(65 §) eller ''penningar, som gäldenären innehar’ (67 §) åsyftade

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 32.

allenast kontanta medel i gäldenärens besittning, hemställt, att med penningar

måtte i det avseende, varom fråga är, likställas tillgodohavande

i bank eller annan penninginrättning. Jag anser mig så mycket hellre

böra bifalla denna hemställan som den inskränkta innebörd lagrådet funnit

böra givas åt de sålunda i förslaget använda uttrycken icke varit av

mig avsedd.

Beträffande samma lagförslag har lagrådet vidare erinrat, att om man,

såsom mitt yttrande vid förslagets remitterande till lagrådet gåve vid handen,

ville erhålla full likställighet mellan de båda exekutionsformerna utmätning

och införsel i fråga om fredande av erforderliga medel för gäldenären

och hans familj, en jämkning av ordalagen i 67 § syntes erforderlig.

Enligt min mening torde dock näppeligen med formuleringen

av hithörande stadgande i införsellagen avses att angiva en högre måttstock

för underhåll än som är förenlig med den föreslagna lydelsen av

67 §. Den bristande överensstämmelse i form, som förefinnes mellan

ifrågavarande båda stadganden, synes mig därför ej böra föranleda någon

jämkning i förslagets ordalag.

I enlighet med vad jag här ovan först anfört har jag låtit omarbeta

nu nämnda lagförslag. Därjämte hava några mindre redaktionella

jämkningar i förslagen vidtagits. Då förslagen torde böra framläggas

för den nu sammanträdande urtima riksdagen, och med hänsyn till deras

samband med vissa andra frågor har tiden för ikraftträdandet framflyttats

till den 1 juli 1919».

Departementschefen uppläste härefter de sålunda jämkade förslagen

till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen, lag om tilllägg

till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller

livränta, lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § strafflagen och lag om

ändrad lydelse av 30 § konkurslagen; och hemställde departementschefen,

att förslagen'' måtte genom proposition föreläggas den nu sammanträdande

urtima riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till den nu sammanträdande urtima

riksdagen avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Tvär Brynolf.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

183700

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:41 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av dels KungL Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ uisökningslagen, lag om tillägg till a1 i texten
  2. 2SärU 1918:13 (urtima riksdagen) Andra särskilda utskottets memorial Nr 13 s. 2 i texten
  3. 2SärU 1918:7 (urtima riksdagen) Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 7 s. 1 i texten