Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt

1918-11-22 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:35 (urtima riksdagen), Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mtij.ts nåd. proposition Nr 35.

1

Nr 35.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva

riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; given Stockholms

slott den 22 november 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansäreuden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

antaga bilagda förslag till lag angående rätt för Konungen att i

vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 34 höft. (Nr 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 35.

Förslag

till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss

ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige

i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäl

ds kontoret medgiva riksbanken rätt att utgiva sedlar till ett belopp

av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som finnas

angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 27),

sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915 (nr 134); åliggande

det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen

indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda

medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

samt gäller till dess ny riksdag sammanträder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 35.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet A Stockholms slott den 22 november

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

Jag anhåller att få anmäla en från herrar fullmäktige i riksbanken

inkommen skrivelse rörande frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt.

Innan jag ingår på skrivelsens innehåll, torde jag få redogöra

för hittills gällande bestämmelser i ämnet.

De bestämmelser rörande omfattningen av riksbankens sedelutgivningsrätt,

vilka voro gällande vid krigsutbrottet 1914, äro att återfinna

i 6, 7 och 8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 sådana

dessa paragrafer lydde enligt lag den 4 juni 1913.

I 6 § stadgades sålunda, att riksbanken ägde utgiva sedlar till

det belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens me
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 35.

talliska kassa, så beräknad som i 8 § sades, samt därutöver till ett

belopp av ettkundratjugufem miljoner kronor. I 7 § föreskrevs, att

riksbankens utelöpande sedlar skulle till den del de överstego bankens

metalliska kassa motsvaras av vissa närmare angivna tillgångar. Slutligen

meddelades, såsom redan blivit antytt, i 8 § föreskrift om huru

bankens metalliska kassa skulle beräknas.

Genom proposition den 21 augusti 1914, nr 273, föreläde Kungl.

Maj:t 1914 års senare riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av

5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank. Enligt detta förslag skulle,

såvitt nu är i fråga, till 6 § läggas ett nytt stycke av följande

lydelse:

»Om sådant till följd av krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen

nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej ar

samlad, Konungen efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd

med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett

belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige

i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar

till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av

sedelutgivningsrätten må hava utgivits.»

Till grund för berörda förslag låg en av fullmäktige i riksbanken

i ärendet gjord framställning, däri fullmäktige — under erinran att

riksbankens sedelreserv hastigt gått ned vid tiden lör krigsutbrottet —

framhöllo, hurusom det för en snabb avveckling av den dåvarande

krisen med minsta möjliga svårigheter och iörluster vore nödvändigt,

att riksbankens sedelutgivningsförmåga ägde sådan elasticitet, att alla

berättigade anspråk, som från bank- och affärsvärlden ställdes på riksbanken,

kunde tillfredsställas.

Riksdagen gjorde för sin del sådan ändring i det riksdagen förelagda

förslaget, att Konungens rätt att på framställning av fullmäktige

i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning skulle gälla allenast till

den 15 januari 1915.

Den 31 augusti 1914 utfärdades därefter i överensstämmelse med

riksdagens beslut lag angående ändrad lydelse av 5—7 §§ i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 176).

Under våren 1915 inkommo emellertid fullmäktige i riksbanken

med framställning därom, att de före den 15 januari 1915 gällande

bestämmelserna, som möjliggjorde eu tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,

måtte återinföras att gälla för tiden från avslutandet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 35. 5

av det då pågående riksmötet och till nästa riksdags början. Till stöd

härför anförde fullmäktige, bland annat:

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem

miljoner kronor, som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken

enligt sista stycket i 6 § av riksbankslagen, ännu icke kommit till

användning och ehuru fullmäktige hölle före, att samma sedelutgivningsrätt

sannolikt icke heller under den närmaste tiden skulle behöva

anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomme, ansåge fullmäktige

dock, att försiktigheten bjöde, att möjligheten att begagna

ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt hölles öppen, så länge dåvarande

ovissa och oberäkneliga förhållanden rådde, och oberoende av om

riksdagen vore samlad eller icke. De skäl, som i fullmäktiges förra

skrivelse anförts för införande av den ökade sedelutgivningsrätten, talade

enligt deras förmenande med oförminskad styrka för samma sedelutgivningsrätts

bibehållande även under tiden efter det den samlade riksdagen

åtskilts.

Inom finansdepartementet utarbetades i anledning härav vissa författningsförslag,

enligt vilka, såvitt nu är i fråga, skulle

dels till 6 § i lagen för Sveriges riksbank läggas ett stycke av

följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor;

åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna

rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven

ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

dels och utfärdas en särskild lag angående rätt för Konungen att

i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande

detta lagförslag av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva

sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de

belopp, som finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den

allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av

sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu. församlade

riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 35.

Dessa författningsförslag förelädes genom proposition den 30 april

1915, nr 191, 1915 års riksdag, som godkände förslagen i nu ifrågavarande

delar.

Författningar i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut

utfärdades den 25 maj 1915 (nr 134 och 136).

Den 15 maj 1918 inkommo fullmäktige i riksbanken till finansdepartementet

med en skrivelse, däri de hemställde om medgivande att

begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omförmälda

extra sedelutgivningsrätt.

I anslutning härtill anförde fullmäktige vidare:

»Fullmäktige anse emellertid, att försiktigheten bjuder, att man icke stannar

härvid.

När fullmäktige kort tid efter krigets utbrott i skrivelse till Eders Kungl.

Maj:t av den 18 augusti 1914 gjorde framställning om avlåtande av proposition

till riksdagen med förslag till sådant tillägg till § 6 av lagen för Sveriges riksbank,

att sedelutgivningsrätten utöver den förut medgivna, skulle kunna under vissa förutsättningar

ökas med etthundratjugufem miljoner kronor, förklarade sig fullmäktige

anse en sådan ökning vara under alla förhållanden tillräcklig.

Då detta skrevs, kunde man icke förutse, att förhållandena skulle utveckla

sig på sätt, som sedan dess skett. Riksbankens sedelcirkulation uppgick då till 277

miljoner kronor, sedelreserven till 53 miljoner kronor. Enligt senast föreliggande

veckorapport av den 11 innevarande månad uppgick sedelcirkulationen till 606 miljoner

kronor och sedelreserven till 47 miljoner kronor. Som bekant hade sedelreserven

den 16 mars innevarande år nedgått ända till 5 miljoner kronor. Inför dessa siffror

och med hänsyn till de stora anspråk, som under den närmaste tiden kunna väntas

ställda på riksbanken, särskilt i sammanhang med tillgodoseendet av statens stora

penningbehov, anse fullmäktige den möjligheten icke utesluten, att riksbankens sedelutgivningsrätt,

även om riksbanken nu medgives begagna ovan omförmälda i § 6

av riksbankslagen förutsatta extra ordinära sedelutgivningsrätt av etthundratjugufem

miljoner kronor, ändock kan komma att visa sig otillräcklig. Fullmäktige kunna i

så fall bliva ställda inför nödvändigheten att, till förekommande av att gränsen för

den lagligen fastställda sedelutgivningsrätten överskrides, vidtaga en åtstramning av

titlåningen, varigenom svåra rubbningar av landets finansiella förhållanden kunde

bliva följden. Uppkomsten av en dylik situation måste, så vitt möjligt, förebyggas.

Lämpligaste utvägen till vinnande av detta mål synes fullmäktige vara, att genom

en tillfällig lag förordnas, att Konungen må på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret under tiden

till den 15 januari 1919 kunna medgiva riksbanken rätt att utgiva ytterligare etthundratjugufem

miljoner kronor sedlar.»

I anledning av vad fullmäktige sålunda anfört beslöt Kungl. Maj:t,

efter hemställan av mig, enligt en den 21 maj 1918 dagtecknad proposition,

nr 450, föreslå årets lagtima riksdag dels antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Muj-.ts nåd. proposition Nr 35.''

riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt, dels ock medgiva, att riksbanken

finge begagna den i b § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank

omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare

högst 125,000,000 kronor.

Enligt riksdagens skrivelse den 14 juni 1918, nr 409, blev nämnda

proposition i huvudsakliga delar bifallen av riksdagen.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t

den 20 juni 1918 lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva

riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt (nr 479); varande nämnda

lag av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor

utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande

det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga

sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning

av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller till

dess ny riksdag sammanträder.

Uti skrivelse den 21 i denna månad hava fullmäktige i riksbanken Fu^äktige

anfört: * >iksbanJe™-

»Lagen den 20 juni 1918 skulle gälla till dess ny riksdag komme att sammanträda

och har alltså upphört att hava giltighet vid början av nu samlade urtima

riksdag.

Då de skäl, som på sin tid nödgade fullmäktige i riksbanken att hos Eders

Kungl. Maj:t hemställa om proposition till riksdagen med förslag till ifrågavarande

lag — vilka skäl finnas angivna i fullmäktiges skrivelse till Eders Kungl. Maj:t

den 14 maj 1918 — fortfarande äro i oförminskad grad gällande, tillåta sig fullmäktige

härmed anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i proposition till den urtima

riksdagen framlägga förslag till lag med samma medgivande, som lämnades

genom lagen den 20 juni 1918.»

Uti ett denna dug inkommet utlåtande hava fullmäktige i riks- Fullmäktige

gäldskontoret förklarat sig ei hava något att erinra mot berörda fram- * riksgälds
.

..i,. o .i o kontoret.

stallning.

Då jag den 21 maj 1918 för Eders Kungl. Maj:t anmälde det för Departeårets

lagtima riksdag framlagda, här ovan berörda lagförslaget i ämnet, ment8chefenanförde

jag, bland annat, följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 35.

Sveriges riksbank vore landets centralbank, vilken hade att svara

för ständig tillgång till nödiga betalningsmedel liksom för att önskvärd

stabilitet i penningvärdet i görligaste mån upprättbölles. Riksbankens

sedelreserv vore den källa, ur vilken ökade behov av omsättningsmedel

främst skulle tillgodoses. Den finge icke utsina, På de allvarliga

svårigheter, som skulle uppstå, därest sedelreserven bleve helt uttömd

och kredit mot fullgod säkerhet ej av riksbanken vidare kunde lämnas,

torde jag ej behöva närmare ingå. Därest icke tillvaron av en för

näringslivets lojala behov ständigt tillgänglig sedelreserv kunde med

andra medel betryggas, torde en ökad sedelutgivningsrätt vara obetingat

nödvändig. Då herrar fullmäktige i riksbanken, såsom av den förut

återgivna skrivelsen framginge, förklarat sig anse sådan utvidgad rätt

vara av det dåvarande läget ofrånkomligt påkallad, borde statsmakterna,

enligt min mening, bereda riksbanken det medel, som sålunda syntes

erforderligt för att banken skulle kunna fylla sin uppgift och som riksbanksledningen

helt visst ej korame att använda i större utsträckning

än som befunnes oundgängligen nödigt,

Samma skäl, som föranledde framläggandet för årets lagtima riksdag

av propositionen nr 450 i dess nu förevarande del, äro alltjämt för

handen. Jag får alltså, under hänvisning till vad jag den 2L maj

1918 anförde i ämnet, tillstyrka den av fullmäktige i riksbanken gjorda

framställningen.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom departementet

i överensstämmelse med ovannämnda lag av den 20 juni 1918 upprättat

förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva

riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå den nu pågående urtima riksdagen

att antaga ovannämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Arfwidson.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:31 (urtima riksdagen) Skrivelse till Körningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad s. 3 i texten
  2. 2SärU 1918:6 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 35 med förslug till lag avgående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgi s. 1 i texten