Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov

1918-02-08 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:100, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maja» nåd. proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra

rekvisitioner för krigsmaktens behov; given Stockholms

slott den 8 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den

24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra

rekvisitioner för krigsmaktens behov.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 91 käft. {Nr 100).

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t« nåd. proposition nr 100.

2 ''

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för

kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

Härigenom förordnas, att till § 9 i lagen den 24 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov skall fogas ett nytt moment av nedan angivna

lydelse samt att § 10 mom. 2 och § 14 mom. 1 i samma lag skola hava

följande ändrade lydelse:

§ 9.

4. Gäller för vara på grund av lag fastställt pris, som vid frivillig

försäljning ej må överstigas, må vid bestämmande av ersättning

för varan fulla värdet icke upptagas högre än som motsvarar nämnda

pris.

§ 10.

2. Riksvärderingsnämnden skall bestå av ordförande och fyra

andra ledamöter.

Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till

nödigt antal utses för fyra kalenderår av Konungen. Av övriga två ledamöter

utses den ene, på därom av ordföranden gjord framställning, för

varje särskilt ärende av kommerskollegium eller lantbruksstyrelsen, med

iakttagande därav att den sakkunskap, som må för ärendet erfordras, varder

behörigen företrädd, samt den andre för ett kalenderår i sänder av

socialstyrelsen; skolande jämväl ställföreträdare för dessa ledamöter till

nödigt antal utses enligt vad nu är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

§ 14.

1. Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets

prövning och godkännande, där så lämpligen ske kan, erläggas kontant,

men eljest genom en högst nio manader etter utställandet till betalning

förfallen anvisning. Sådan anvisning löper med sex procent ränta från

och med dagen för utställandet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1918.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj-.t a nåd. proposition nr 100.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 8 februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nii.son,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Nilson anförde efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet, chefen för sjöförsvarsdepartementet,

chefen för finansdepartementet och chefen för jordbruksdepartementet

:

»Enligt § 9 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för

kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov

(rekvisitionslagen), sådan denna § lyder enligt lagen den 11 juli 1916,

skola taxor upprättas å ersättning för varor och tjänstbarheter, som genom

rekvisition tagits i anspråk. I § 10 mom. 1 av samma lag stadgas,

att för upprättande av dylika taxor, så ock för prövning och bestämmande

av fordringsbeloppen för sådana utgjorda rekvisitioner, för vilka ersättning

icke utgår efter behörigen fastställda taxor, skola tillsättas dels lokala

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knnyl. Ma}:ts nåd. pro//onilioii in1 100. ■>

värderingsnämnder, nämligen till ‘för varje landstingsområde och eu för

varje stad, som ej i landsting deltager, dels ock en värderingsnämnd för

hela riket (riksvärderingsnämnd), med åliggande för nämnderna tillika

att handlägga sådana övriga ärenden, som äga sammanhang med ersättning

för utgjorda rekvisitioner eller för därunder uppkommen skada. 1

mom. 2 av sistnämnda § lämnas föreskrifter om riksvärderingsnäinndens

sammansättning. Den skall bestå av ordförande och fyra andra ledamöter.

Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till

nödigt antal utses för fyra kalenderår av Konungen. Övriga två ledamöter

jämte ställföreträdare för dem utses för varje särskilt ärende, på

därom av ordföranden gjord framställning, av kommerskollegium eller

lantbruksstyrelsen, med iakttagande därav att den sakkunskap, som

må för ärendet erfordras, varder behörigen företrädd. Enligt mom. 3

av samma § skall lokal värderingsnämnd bestå av tre för sakkunskap

och oväld kända ledamöter, nämligen eu ledamot, tillika ordförande,

vald av vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, eu intendenturofficer

eller annan person, utsedd av arméfördelningschefen (militärbefälhavaren),

samt en civil tjänsteman eller annan person, utsedd av

Konungens befallningshavande. För eu var av de utsedda skola väljas

två ställföreträdare. Såväl ledamöter som ställföreträdare utses för en

tid av fyra kalenderår.

Dessa värderingsorgan, vilka således tillkommit närmast för tillgodoseende

av krigsmaktens behov, hava emellertid under tiden för de nuvarande

bestämmelsernas tillämpning framför allt tagits i anspråk för uppgifter

av annan innebörd. Enligt såväl 1916 års som nu gällande lag om

förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

(förfoganderättslagen) skola nämligen anspråk på ersättning av

kronan, som av förfoganderättslagen föranledas, prövas enligt de grunder,

om vilka förmäles i rekvisitionslagen, och skall angående sätt och tid

för ersättningens bestämmande och erläggande gälla vad i sistnämnda

lag stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.

Den av tidsförhållandena föranledda nödvändigheten för staten

att i allt större utsträckning tillämpa förfoganderättslagen i fråga om

åtskilliga för befolkningen oundgängliga förnödenheter har på såväl de

lokala värderingsnämnderna som framför allt riksvärderingsnämnden lagt

ett arbete av svår beskaffenhet och betydande omfattning. Med hänsyn

till naturen av detta arbete torde fog icke saknas för den mening,

att värderingsorganisationen, inrättad i första hand för helt andra uppgifter,

icke är fullt lämpad för detsamma. Denna mening har jämväl

framträtt inom riksdagen. Då vid 1917 års riksdag lagutskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

avgav utlåtande i anledning av den dä framlagda propositionen med

förslag till förfoganderättslag, anmärkte utskottet, att en av anledningarna,

varför utskottet ansåge sig böra förorda förslagets antagande

för en tid av endast ett är, vore den, att inom utskottet yppats tvekan,

huruvida den i rekvisitionslagen angivna ordningen för ersättningens bestämmande

kunde anses såsom den i allo bäst lämpade för expropriation särenden

av den vidgade omfattning, som lagstiftningen avsåge.

I sammanhang med utarbetandet av det av chefen för justitiedepartementet

förut denna dag för Eders Kung!. Maj:t anmälda förslaget

till ny förfoganderättslag har jämväl den nu berörda frågan ansetts

böra upptagas till granskning. Härvid har jag i likhet med chefen för

justitiedepartementet kommit till den uppfattning att — då föga anledning

till anmärkning lärer hava förekommit mot de lokala enligt rekvisitionslagen

förordnade värderingsmyndigheterna och då området för dessas

verksamhet är genom riksvärderingsnämndens förefintlighet och arbete förhållandevis

ganska begränsat — tillräckliga skäl ej föreligga att ifrågasätta

omläggning av det lokala systemet för värderingsarbetets förrättande,

men att bestämmelserna om riksvärderingsnämndens sammansättning

lämpligen böra underkastas viss ändring.

Såsom nyss nämnts består riksvärderingsnämnden av dels tre av

Konungen för viss tid utsedda ledamöter och dels två ledamöter, som

utses av kommerskollegium eller landtbruksstyrelsen för varje särskilt

ärende, med iakttagande därav att den sakkunskap, som må för ärendet

erfordras, varder behörigen företrädd. Det torde få anses helt naturligt,

att sistnämnda bestämmelse så tolkas, att till ledamöter av nämnden inkallas

representanter för den näring, till vilken den förnödenhet, om

vars värderande är fråga, är att hänföra. Gäller ärendet värdesättning

av ett industrialster, inkallas målsmän för vederbörande industri; är åter

fråga om värdering av jordbruksalster, inkallas jordbrukare.

Mot denna anordning synes mig den anmärkning kunna göras, att

genom densamma riksvärderingsnämnden, mot vars beslut talan ej må

föras, kommer att till alltför stor del vara sammansatt av representanter

för det intresse, som genom beslutet omedelbart beröres. För visso

är det nödvändigt, att nämnden vid sin prövning äger tillgång till

den bästa sakkunskap, men för den skull torde icke krävas, att de

sakkunniga näringsidkare, vilkas utlåtande uppenbarligen bör tillmätas

mycket avseende, själva äro ledamöter av den prövande nämnden.

1 varje fall svnes tillräckligt, att allenast en dylik representant för näringsintresset

har säte i nämnden. Sakkunskapen bör i övrigt tillgodoses

genom hörande av experter utom nämnden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 100.

7

Nu antydda anordning skulle ytterligare medföra den fördel, att

därigenom skulle bliva möjligt att, med bibehållande av uämndsledamötemas

nuvarande antal, inom nämnden bereda plats för eu ledamot

med särskilda insikter rörande de olika folkklassernas levnadsförhållanden,

tillgångar och behov, eu anordning, som synes mig påkallad med

hänsyn till prissättningens stora betydelse framför allt för de mindre

bemedlade. Enligt min mening bör lämpligen kunna anförtros åt socialstyrelsen

att utse den ledamot av nämnden, som särskilt bör representera

det vetande, varom jag nu talat.

I enlighet härmed har jag låtit utarbeta förslag till sådan ändrad

lydelse av stadgandena i § 10 mom. 2 rekvisitionslagen, att av de tva

ledamöter av nämnden, vilka icke utses av Konungen, den ena skall, på

framställning av nämndens ordförande, för varje särskilt ärende utses av

kommerskollegium eller lantbruksstyrelsen, med iakttagande därav att

den sakkunskap, som må för ärendet erfordras, varder behörigen företrädd,

medan den andre skall för ett kalenderår i sänder utses av socialstyrelsen.

För båda dessa ledamöter skola enligt förslaget därjämte

utses ställföreträdare till nödigt antal. Att den ledamot och de ställföreträdare

för honom, som det enligt förslaget ankommer på socialstyrelsen

att utse, skola omedelbart efter den ändrade lydelsens trädande i

kraft utses för återstoden av innevarande kalenderår torde utan särskilt

stadgande vara tydligt.

På skäl, som anförts av chefen för justitiedepartementet, anhåller

jag att jämväl få föreslå ett tillägg till § 9 i rekvisitionslagen. Syftet

med detta tillägg är, att då en vara, vard maximipris är satt, tagits i

anspråk för det allmännas räkning, antingen enligt rekvisitionslagen eller

på grund av förfoganderättslagen, vederbörande värderingsnämnd vid bestämmande

av ersättningen för varan icke skall kunna gå utöver maximipriset.

Denna regel bör givetvis gälla oavsett om varans pris enligt

§ 9 mom. 1 upptages i taxa eller enligt mom. 3 i samma § värderingen

sker för ett särskilt fall. Den nya bestämmelsen synes lämpligen böra

få sin plats såsom ett särskilt moment 4 i § 9.

Såsom chefen för justitiedepartementet vidare framhållit, har det befunnits

önskvärt, att för betalning av ersättning enligt förfoganderättslagen

stundom skulle få åtnjutas längre anstånd än som kan förekomma enligt

det i § 14 mom. 1 av rekvisitionslagen meddelade stadgandet, att likvid

skall, där så ske kan, erläggas kontant, men, då detta ej låter sig göra,

genom en tre månader efter utställandet till betalning förfallen anvisning.

Chefen för justitiedepartementet har i anledning härav ifrågasatt, att

en dylik anvisnings förfallotid skall kunna framskjutas till högst nio

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:tx nåd. proposition nr 100.

månader efter utställandet. Då rätten till förlängt anstånd givetvis icke

kommer att av kronan begagnas i andra fall än då det är av förhållandena

påkallat, anser jag mig kunna tillstyrka, att sådant anstånd medgives

även inom rekvisitionslagens egentliga tillämpningsområde. Härvid

torde det tillika vara lämpligt att något jämka å förutsättningarna för

att betalning må ske annorledes än kontant. Med hänsyn till den jämförelsevis

långa tid, som sålunda i vissa fall kan komma att förflyta före

likviden, synes det även vara skäligt att i detta sammanhang höja den

nu bestämda låga räntefoten för utställda anvisningar till sex procent.

Förslag till ändring i dessa hänseenden av berörda stadgande i rekvisitionslagen

har därför uppgjorts.

Det må erinras, att något liknande behov av att förlänga den tid,

inom vilken betalning skall erläggas enligt 33 § i lagen den 2 juli 1915

angående anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens ställande på

krigsfot (hästutskrivningslagen), icke försports.

Tiden för de föreslagna nya bestämmelsernas trädande i kraft torde

lämpligen bestämmas till samma dag, den 1 april 1918, från och med

vilken enligt förslaget till ny förfoganderättslag denna skall erhålla tilllämpning.

»

Föredraganden uppläste därefter det sålunda utarbetade förslaget

till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov samt hemställde, att förslaget måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

C. E. Odhner.

Stockholm 1918. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

180585

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:150 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet .för a1 i texten
  2. LU 1918:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och e s. 1 i texten