Angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
1918-01-18 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:11, Angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.
I
Nr 11.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidstillägg
under år 1918 åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst; given Stockholms slott den 18 januari
1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
I) att
a) för beredande under år 1918 av krigstidstillägg åt f. d. be
tattningshavare
i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna
— vilka vid ingången av år 1918 voro berättigade till pension
eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdagtill
siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder,
å tilläggsstat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
å ............................................................................ kronor 3,600,000;
b) förklara, att krigstid stillägget skall till varje dylik f. d. befattningshavare
utgå med 150 kronor jämte 30 procent av ovanberörda
pensions och understöds årsbelopp, dock tillhopa högst med 600 kronor;
c) medgiva, att krigstid stillägget må till vederbörande f. d. befattningshavare
eller, om han under året avlidit, till hans stärbhus på
en gång utbetalas i den ordning, som av Kung]. Magt bestämmes; och
II) att
a) medgiva, att pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, •
vilka under år 1917 haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronor och fördenskull gått miste om dem
eljest enligt kungl. kungörelsen den 19 juni 1917 tillkommande krigstidshjälp,
må — om de under år 1918 icke hava att erlägga inkomstBihang
till riksdagens -protokoll 1918. 1 saml. 10 häft. (Nr 11.) 1
2
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 11.
och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars
taxeringar sammanräknade — uppbära utöver det krigstidstillägg, som
må tillkomma dem enligt mom, 1 hår ovan, ett så stort belopp, som
skulle hava såsom krigstidshjälp under år 1917 tillfallit dem, om de
under sistnämnda år haft att erlägga dylik skatt för högst 1,400
kronor; samt
b) medgiva, att ifrågavarande tillägg må från ovanberörda förslagsanslag
till vederbörande f. d. befattningshavare eller, om han under
år °1917 eller 1918 avlidit, till hans stärbhus på eu gång utbetalas i
den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. Y. Thorsson.
KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 januari
1918.
Närvarande:
Hane excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Peter:-sox,
SCIIOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PaLMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande.
I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen med förslag
till tilläggsstat till riksstaten för år 1918 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit, att riksdagen måtte, i avbidan på proposition angående krigstidstillägg
under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, beräkna
för ändamålet under tionde huvudtiteln på tilläggsstat för år 1918
såsom förslagsanslag ett belopp av 3,600,000 kronor.
Då jag nu går att inför Eders Kungl. Maj:t framlägga frågan om
krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjän.-t, anhåller jag
att till en början få lämna en redogörelse för frågans behandling under
de närmast föregående två åren.
4
Motion vid
1916 års
riksdag.
Riksdagens
beslut 1916.
Remiss tillt
lAnereglerwgskommittén.
Löner eg term
g skommitténs
utlåtande.
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.
Vid 1916 ärs riksdag hemställde enskilda motionärer, »att riksdagen måtte
besluta, att ett krigstidstillägg må utgå för år 1916 (eventuellt först för 1917) jämväl
till de f. d. statstjänare, som åtnjuta pension eller understöd, vars sammanlagda
belopp icke överstiger 800 kronor per år, att utgå enligt följande grunder:
åt pensionär eller understödstagare, vilkas pension eller understöd icke överstiger
400 kronor per år, utbetalas en krigstidshjälp av 120 kronor;
åt den, vars pension eller understöd överstiger 400 men ej 500 kronor. 100
kronor;
åt den, vars pension eller understöd överstiger 500 men ej 600 kronor. 80
kronor;
åt den, vars pension eller understöd överstiger 600 men ej 700 kronor, 60
kronor: ...
samt åt den. vars pension eller understöd överstiger 700 men ej 800 kronor.
50 kronor.»
Riksdagen ansåg det icke kunna förnekas, att de pensioner, som utginge till
bär avsedda pensionärer, under då rådande förhållanden i de flesta fall icke kunde
anses tillräckliga för bestridande av deras levnadskostnader, vadan enligt riksdageris
mening motionärernas framställning vore synnerligen behjärtansvärd.
Ett beslut i motionens syfte syntes emellertid böra föregås av en allsidig
utredning, huruvida och i vad mån någon pensionsförhöjning kunde anses böra beredas
pensionstagare, vilka uppbure låga pensioner, i varje fall dock icke andra än
dem, som visades vara i behövande omständigheter. Som motionärerna emellertid
icke framlagt några kostnadsberäkningar och det icke varit möjligt för riksdagen
att då verkställa någon utredning härutinnan, ansåg riksdagen denna utredning lämpligen
böra ske genom Eders Kungl. Maj:ts försorg.
Under sådana förhållanden ansåg sig riksdagen icke kunna tillmötesgå motionärernas
framställning i vidare mån, än att riksdagen i skrivelse till Eders Kungl.
Maj t den 8 juni 1916 anhöll, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida
och i vad mån någon höjning av pensionsbeloppen för sådana pensionstagare, som
uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter, kunde
anses av rådande förhållanden betingad, samt därefter till riksdagen, om möjligt
redan år 1917, framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Vid föredragning den 21 juni 1916 av riksdagens berörda skrivelse
fann Kungl. Maj:t gott anbefalla löneregleringskommittén att verkställa
ifrågavarande utredning samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag,
vartill densamma kunde giva anledning.
Löneregleringskommitténs i ärendet den 23 januari 1917 avgivna
utlåtande är av följande lydelse:
»En statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande avpension
till författningsenligt belopp, har hittills icke ansetts äga befogat anspråk
på ytterligare underhåll från staten.
Vid denna grundsats synes det löneregleringskommittén vara av vikt att
framdeles som hittills fasthålla.
Kung!,. Mnj:ts nåd. proposition Nr It. 5
Bortsett lian nagla fa fall, där pa grund av personliga omständigheter eller
andra särskilda förhållanden förhöjning av pension beviljats, har avvikelse från
nämnda princip icke heller förekommit under annan form än såsom tillfälligt understöd
att, efter prövning av behovet i värjo särskilt fall, utgå till pensionärer, vilkas
pensionsbelopp avpassats efter äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som
sedermera ändrats såsom ledande till för låga pensionsbelopp. ''
Emellertid hava i följd av världskriget förhållandena i värt land blivit sådana,
att de åt f. d. statstjänare utgående, efter normala levnadskostnader avpassade pensionerna
i många fall måste anses otillräckliga för de oundvikligaste utgifternas
bestridande.
Då pensionärerna i det stora flertalet fall torde få antagas vara oförmögna
att genom arbete i någon större mån bidraga till sitt uppehälle, är det givet, att
många av dem för närvarande befinna sig i nödläge, ur vilket de endast genom det
allmännas mellankomst kunna frigöra sig.
Visserligen har staten redan på åtskilliga sätt, exempelvis genom tillhandahållande
av livsmedel till nedsatt pris samt genom skattelindringar, sökt hjälpa de
mindre bemedlade att komma över dyrtidens hårdaste verkningar, men det är uppenbart,
att dessa åtgärder endast i ringa mån kunnat motväga den under de senaste
åren inträffade oerhörda stegringen i priset på allt vad till livets nödtorft hörer.
Det synes därför kommittén, som borde statsverket icke undandraga sig att, i huvudsaklig
anslutning till den av motionärerna i ämnet uttalade mening, träda hjälpande
emellan genom tillfälliga, direkta penningunderstöd åt f. d. statstjänare med
låga pensioner.
Tvivelsutan här den dyra tiden försatt många enskilda, till produktiv verksamhet
oförmögna personer i en ställning ännu svårare än den f. d. statstjänare
med låga pensioner i allmänhet intaga. Staten lärer emellertid icke vara i stånd
att effektivt bispringa alla, som behöva hjälp, men en särskild förpliktelse synes
dock åligga staten att lämna hjälp åt de mest behövande bland dem, som direkt
ägnat sina krafter åt dess tjänst.
Vid bedömandet av den omfattning, i vilken dylik tillfällig hjälp må lämnas,
bör beträffande arméns och flottans pensionerade manskap enligt kommitténs förmenande
hänsyn tagas till följande omständigheter.
Underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa är mera att anse såsom ett
tillskott till livsuppehället än såsom en pension i vanlig mening, Anledningen härtill
är klar. Den tjänstgöring de indelta soldaterna fullgjort har, såsom i Kungl.
Maj:ts proposition nr 188 till 1914 års senare riksdag framhållits, i allmänhet ej
upptagit dem större del av året än att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet,
och de kunna därför näppeligen på grund av sin tjänstgöring anses berättigade till
en verklig pension, tillräcklig för deras uppehälle vid avgången ur tjänsten.
Båtsmännen hava i avseende på anställning och avlöningsförmåner varit vä^
sentligen likställda med arméns indelta soldater. De hava i medeltal tjänstgjort
endast fyra månader om året. Ått bereda dem vid uppnådd föreskriven levnadsoch
tjänstålder pension i egentlig mening torde därför, enligt vad förutnämnda sakkunniga
jämväl framhållit, icke hava varit av statsmakterna avsett.
Härtill kommer, att flertalet av ifrågavarande underhållstagare uppburit den
huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring vid armén och flottan icke av staten
utan av vederbörande rust- och rotehållare och att deras anställning i huvudsak
vilat på avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna.
6
Kungl. Maj ds nåd preposition Nr 11.
Vid uu anförda förhållanden och på grund därav att riksdagen så nyss som
år 1914 beviljat underhållstagare av dessa kategorier ävensom f. d. marinsoldater
en väsentlig höjning i understöden, anser sig kommittén i detta sammanhang icke
hava anledning att räkna med nämnda avskedade manskap vid armén och marinen.
För att kunna bedöma frågan ur ekonomisk synpunkt har kommittén, med
ledning av tillgängliga uppgifter i länsstater, räkenskaper, liggare och dylika handlingar
— under iakttagande av vad som nyss anförts beträffande manskapet vid
armén och marinen — låi it uppgöra följande översikt1) av antalet f. d. statstjänare,
som för närvarande uppbära pension eller därmed jämförligt årligt understöd till
belopp av högst 1,500 kronor för år räknat och som fördenskull, under förutsättning
att begreppet »låga pensioner» finge anses sträcka sig till nämnda belopp, möjligen
kunna ifrågakomma till erhållande av krigstidshjälp.
Olika uppfattningar kunna givetvis göra sig gällande i fråga om det belopp
en pension icke må överstiga, för att den skall kunna sägas vara låg.
De motionärer, som föranlett riksdagens skrivelse i ärendet, hava föreslagit,
att understöd skulle tilldelas dom, vilkas pensioner icke överstiga 800 kronor, och
riksdagen har häremot icke framställt någon erinran.
Domänstyrelsen, som yttrat sig över vissa f. d. kronojägares framställningar
om höjning av deras pensioner, har ansett, att pensionsbeloppet och den hjälp, som
kan varda beviljad, tillsammans icke må överstiga 750 kronor.
Kommittén har för sin del efter sakens övervägande stannat vid den uppfattningen,
att, med hänsyn till levnadsstandarden för vårt folk i allmänhet, den pension
torde höra kunna under nuvarande dyrtid kallas låg, som icke överstiger 1,200
kronor om året.
Visserligen har undersökningen i ärendet, efter därom inom kommittén framställt
yrkande, utsträckts till alla, som åtnjuta pension eller understöd av högst
1,500 kronor om året, men kommittén har av nyss angivna skäl och med beaktande
särskilt av den relativt trygga ställning, som följer av rätten till pension
utav staten, icke ansett sig hava fog att föreslå gränsen så betydligt mycket högre
än vad'' riksdagen med sin skrivelse kan antagas hava åsyftat.
I fråga om det belopp, varmed staten borde bispringa f. d. statstjänare med
låga pensioner, hava inom kommittén yppats två olika meningar, nämligen dels att
beloppet skulle föreslås till 150 kronor för varje pensionär, dock att pensionen och
tillägget icke i något fall finge tillsammans överstiga 1,800 kronor, och dels att
varje pensionär skulle erhålla 100 kronor.
Vid övervägande av de på detta spörsmål inverkande omständigheterna har
kommittén ansett sig böra stanna vid det senare alternativet, som i en del fall
skulle medföra ända till 100 procents förhöjning i nu utgående pensioner.
Riksdagen har i sin skrivelse förutsatt, att krigstidshjälp borde tillgodokomma
endast dem, som visade sig vara i behövande omständigheter.
Lämpligheten av ett sådant förbehåll belyses bland annat därav, att, på sätt
av handlingarna i ärendet framgår, ett antal av 36 pensionerade underofficrare vid
marinen under år 1916 varit mobiliserade och därför uppburit, utöver pension till
belopp av kronor 666.6 7 eller kronor 729.60, ersättning av statsmedel till belopp
mellan kronor 2,213.80 och kronor 2,908.80 för år räknat.
) Införd såsom bilaga till Kungl. Majds proposition.
7
Kungl. Maj is n°‘d. proposition Nr 11.
Behovet bör emellertid enligt kommitténs mening styrkas icke medelst ett
på subjektiv uppfattning grundat, s. k. fattigdomsbevis, utan genom det medelst
debetsedel eller på annat sätt ådagalagda förhållandet, att vederbörande under är
1917 icke har (eventuellt, i syfte att möjliggöra tidigare utbetalning av krigstidshjälpen,
år 191G icke haft) att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre
belopp än förslagsvis 1,200 kronor.»
I enlighet med vad sålunda blivit anfört har löneregleringskommittén hemställt,
att en var f. d. statstjänare — avskedade båtsmän och marinsoldater samt
Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna — vilken
under år 1917 uppbär pension eller därmed jämförligt årligt understöd, som blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämt eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder, till belopp av högst 1,200 kronor för år räknat och som under
år 1917 icke har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än
1,200 kronor, må lä uppbära en krigstidshjälp a. 100 kronor, att till honom eller.
om han under året avlidit, till hans rättsinnehavare på en gång utbetalas.
Kostnaden för en sålunda anordnad krigstidshjälp har av löneregleringskommittén
beräknats till omkring 500,000 kronor.»
Vid ärendets föredragning- i statsrådet den 16 april 1917 anförde
dåvarande chefen för finansdepartementet följande.
»I anledning av vad Eders Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten
proposition om krigstidshjälp åt vissa befattningshavare i statens tjänst föreslagit,
medgav riksdagen, att dylik hjälp finge under nämnda år utbetalas med belopp,
stående i visst förhållande till befattningshavarens taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
och utgående för vart och ett av honom på grund av försörjningsplikt
underhållet minderårigt barn, till ett antal av högst tern, med lägst 30 och
högst 80 kronor.
I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen (nr 129) angående
krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit dels ett i visst förhållande till de fasta avlöningsförmånerna
stående krigstidsO/öö/y och dels en efter den s. k. behovsprincipen utgående krigstidshjälp
åt jämförelsevis lågt taxerade befattningshavare med försörjningsplikt mot
minderåriga barn.
Riksdagen har i sin nu förevarande skrivelse ifrågasatt, huruvida och i vad
mån någon höjning av pensionsbeloppen för sådana pensionst.agare, s in upphure
låga pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter, kunde anses av
rådande förhållanden betingad.
På sätt närmare utvecklats i förenämnda proposition till innevarande års
riksdag, hava levnadskostnaderna i vårt land under den tid världskriget pågått
ökats i högst betydande grad och visa tendens att ytterligare stiga. Vid sådant
förhållande är det uppenbart, att de efter normala omständigheter avpassade avlöningarna
och pensionerna, åtminstone för de i tjänst varande eller f. d befattningshavare,
vilka uppbära låga avlöningar eller pensioner, i regel icke utan synnerligen
stora svårigheter räcka till de nödvändiga levnadskostnadernas bestridande.
Såsom statskontoret och löneregleringskommittén betonat, måste den statstjänare,
som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av pension till belopp,
som författningsenligt skall utgå, anses icke hava något som helst befogat anspråk
Departement»*
chefen 1917.
8
KungL Maj:ts nåd. proposition Nr 11.
på ytterligare underhåll från staten. Vid denna princip synes det vara av vikt att
framdeles som hittills fasthålla, i all synnerhet som ett motsatt förfaringssätt skulle
betänkligt rubba den vid alla på senare tiden genomförda löneregleringar tillämpade
regeln, att befattningshavare själva skola till viss del betala kostnaden för sin
pensionering.
Sålunda uttalade betänkligheter mot eu stadigvarande förhöjning av utgående
pensioner böra emellertid icke hindra, att staten träder hjälpande emellan för att
genom en tillfällig pensionsförhöjning i någon mån stödja de mest behövande bland
dem, som ägnat sina krafter åt dess tjänst.
Visserligen har staten, såsom löneregleringskommittén erinrat, redan på åtskilliga
sätt, exempelvis genom tillhandahållande av livsmedel till nedsatt pris samt
genom skattelindringar, sökt hjälpa de mindre bemedlade att komma över dyrtidens
hårdaste verkningar, men det är uppenbart, att dessa åtgärder i endast ringa mån
kunnat motväga den under senaste tiden inträffade oerhörda stegringen i priset på
allt vad till livets nödtorft hörer.
Då statsverket alltså torde böra i någon mån söka lindra de av dyrtiden
förorsakade svårigheterna jämväl för statens i behövande omständigheter varande
pensionstagare, gäller det att taga ståndpunkt i fråga om understödets belopp och
de begränsningar, som för dess utbetalande böra uppdragas.
Rätten till ifrågavarande krigstidshjälp synes böra, på sätt föreslagits i fråga
om krigstidshjälp åt i tjänst varande befattningshavare, hänföras till förhållandena
vid 1917 års ingång. Härigenom förebygges, att en befattningshavare, som under
år 1917 avgår med pension, skulle kunna komma i åtnjutande av krigstidshjälp i
tvenne särskilda egenskaper, nämligen dels såsom i tjänst varande befattningshavare
och dels såsom pensionär.
I fråga om beloppet har i den riksdagsmotion, som föranlett frågans upptagande,
föreslagits en graderad skala, lägst 50 kronor och högst 120 kronor.
Inom löneregleringskommittén har ifrågasatts att beloppet skulle bestämmas till
150 kronor, men kommittén har stannat vid att föreslå 100 kronor, vilket belopp i
en del fall skulle medföra ända till 100 procents förhöjning i nu utgående pensioner;
och ansluter jag mig härutinnan till vad kommittén sålunda föreslagit.
I fråga om det belopp en pension icke må överstiga för att den skall kunna
sägas vara Tåg, hava motionärerna i ämnet föreslagit, att gränsen skulle dragas vid
800 kronor.
Kommittén har uttalat den uppfattningen, att, med hänsyn till levnadsstandarden
för vårt folk i allmänhet, den pension bör kunna under nuvarande dyrtid
kallas låg, som icke överstiger 1,200 kronor om året.
Inom kommittén har emellertid ifrågasatts en sådan form för begränsningen,
att pensionen och tillägget icke i något fall finge tillsammans överstiga 1,300 kronor.
Vid bifall till kommitténs förslag skulle inträffa, att en pensionär med 1,250
kronors pension ginge miste om tillägget, medan en pensionär med 1,200 kronors
pension kunde erhålla 100 kronors tillägg, så att han bleve bättre ställd än den,
som under normala förhållanden åtnjuter högre pension.
För att hindra dylika ojämnheter anser jag begränsningen böra formuleras
så, att pensionen och tillägget icke må tillhopa överstiga 1,300 kronor.
Detta medför visserligen omkring 7,500 kronors kostnadsförhöjning utöver
av kommittén beräknade 500,000 kronor, men denna relativt ringa förhöjning torde
Kungi. Majds nåd. proposition Nr 11. 9
icke behöva föranleda någon ökning av nyssberörda förslagsvis beräknade kostnadsbelopp.
Enligt kommitténs förslag skola från åtnjutande av tillägget undantagas de
f. d. befattningshavare, som för år 1917 hava att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
lör högre belopp än 1,200 kronor. Häremot har jag intet att erinra.
Jag anser mig dock böra omförmäla, att enligt förordningen den JO mars 1917 om
särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch
förmögenhetsskatt kan skattskyldig, som eljest skolat erlägga inkomst- och
förmögenhetsskatt under år 1917 för högre belopp än 1,200 kronor, till följd av
i nämnda förordning medgivna avdrag för minderåriga barn, som han har att på
grund av försörjningsplikt underhålla, få det taxerade beloppet nedsatt till 1,200
kronor eller därunder. Detta förhållande torde emellertid sakna större praktisk
betydelse i nu förevarande fall, då de understödsberättigade, varom här är fråga,
nog endast undantagsvis äga minderåriga barn.
Som det föreslagna understödet är avsett att utgå efter den s. k. behovsprincipen,
synes den av löneregleringskommittén föreslagna benämningen krigstidshjälp
vara lämplig.
I övrigt har jag icke funnit något att erinra mot löneregleringskommitténs
i ärendet framlagda förslag.»
Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1917 års riksdagavfattades
i enlighet med departementschefens sålunda uttalade mening.
Ehuruväl, såsom i Kungl. Maj:ts proposition framhållits, den statstjänare,
som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av pension till författningsenligt
belopp, icke kunde hava befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten,
har första särskilda utskottet vid 1917 års riksdag dock, i likhet med Eders Kungl.
Maj:t, ansett, att staten borde med hänsyn till den av kriget förorsakade oerhörda
stegringen i kostnaderna för livsuppehället, träda hjälpande emellan för att genom
en tillfällig pensionsförhöjning i någon mån stödja de mest behövande bland dem,
som ägnat sina krafter åt dess tjänst.
Kungl. Maj:t hade föreslagit, att dylik krigstidshjälp skulle tilldelas eu var
f. d. befattningshavare med 100 kronor, under iakttagande dels att hans pensionsoch
understödsförmåner icke finge tillhopa överstiga 1,300 kronor för år räknat och
dels att från åtnjutande av dylik hjälp skulle undantagas ej mindre f. d. befattningshavare,
som under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,200 kronor, hustrus taxering däri inbegripen, än även gift
kvinnlig f. d. befattningshavare.
Utskottet har ansett dessa begränsningar vara väl snäva och därför föreslagit
att beloppet av ifrågavarande krigstidshjälp måtte höjas till 150 kronor fölen
var f. d. befattningshavare, under iakttagande, dels att hans pensions- och understödsförmåner
icke finge tillhopa överstiga 1,500 kronor för år räknat och dels att
från åtnjutande av dylik hjälp måtte undantagas f. d. befattningshavare, som under
år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än
1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade.
Att från åtnjutande av krigstidshjälp undantaga gift kvinnlig f. d. befattningshavare
ansåg utskottet icke lämpligt.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 10 höft. (Nr 11.)
Kungl. Maj.i
proposition1917,
.
Utskottet
2
10
Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 11.
En inom riksdagen väckt motion om beredande av någon krigstidshjälp åt
. pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare
syntes utskottet synnerligen behjärtansvärd.
Dem tillkommande, å sid. 1<>—11 i Kung! Maj:ts proposition angivna understöd
vore bestämda med hänsyn till före kriget rådande förhållanden, och det vore
uppenbart, att den av krisen föranledda stegringen i levnadskostnaderna drabbat
dem synnerligen hårt.
Utskottet ansåg sig böra i huvudsak tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.
För likformighetens skull borde dock för utbetalande av kr gstidshjälp åt ifrågavarande
understödstagare stadgas enahanda villkor, som föreslagits beträffande f. tf
befattningshavare i statens tjänst i allmänhet. Av samma skäl borde den föreslagna
åldersbestämningen hänföras till förhållandet vid 1917 års ingång.
Att, på sätt motionären föreslagit, från åtnjutande av understödet i fråga
undantaga de f d. båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
underhållstagare, vilkas nu ifrågavarande krigstidshjälp samt pensions- och understödsförmåner
överstiga 1,800 kronor för år räknat, syntes av nära till hands
liggande skäl icke vara erforderligt.
Kostnaden för krigstidshjälp enligt utskottets ovan framlagda förslag hade
beräknats komma att uppgå till omkring 470,000 kronor för avskedade båtsmän
och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare och till omkring
800,000 kronor för övriga f. d. befattningshavare i statens tjänst eller tillhopa
till omkring 1,270,000 kronor.
Utskottet, som i övrigt icke funnit något att erinra mot Kling!.
Maj:ts förslag, hemställde alltså,
A) att riksdagen måtte besluta
1) ''att
a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna
— vilka vid ingången av år 19 l 7 voro berättigade till pension
eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag
till siffran bestämts eller eljest utgiuge efter av riksdagen prövade grunder,
å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
å 800,000 kronor, med rätt för Kung!. Maj:t atr av tillgängliga
medel under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet erfordrades;
b) fö''klara, att krigstidshjälpen skulle till varje dylik f. d. befattningshavare
utgå med ett belopp av 150 kronor, under iakttagande dels
att hans nu ifrågavarande krigstidshjälp samt pensions- och understödsföimaner
icke finge tillhopa överstiga 1,500 kroma- för År räknat och
dels att från åtnjutande av dylik hjälp undantoges f. d. befattningshavare,
som under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade;
samt
11
Kuuyl. MajUs nåd. proposition Nr 11.
o) medgiva, att krigstidshjälpcn finge till vederbörande t’, d. befattningshavare
eller, om lian under aret avlidit, till hans stärblms på
eu gäng utbetalas i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämdes;
och 11) att
a) för beredande under är It) 17 av krigstidshjälp åt pensionerade
båtsmän och marinsoldater samt åt Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare,
vilka vid ingången av år 1917 uppnått en levnadsålder av
60 år eller däröver, å extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag
å 470,000 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att av tillgängliga medel
under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet erlordiades;
b) förklara, att krigstidshjälpen skulle till varje dylik vid årets
ingång till pension eller därmed jämförligt understöd från statsverket,
statsunderstödd pensionsinrättning eller Vadstena krigsmanshuskassa berättigad
f. d. befattningshavare utgå med ett belopp av 50 kronor, under
iakttagande att från åtnjutande av dylik hjälp undantoges f. d. befattningshavare,
som under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade, samt
c) medgiva, att krigstid skjäl pen finge till vederbörande f. d. befattningshavare
eller, om han under året avlidit, till hans stärbhus på
en gång utbetalas i den ordning som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Vad utskottet sålunda föreslog bifölls av riksdagen, och Eders
Kungl. Maj ts i överensstämmelse härmed avfattade beslut i ärendet har
publicerats i kungörelse den 19 juni 1917 (svensk författningssamling
nr 367).
Sedermera hava till Eders Kungl. Magt inkommit eu mängd framställningar
i syfte att statens pensionärer måtte jämväl för år 1918 tillerkännas
ökning i pensionsförmånerna, svarande mot penningens alltjämt
sjunkande värde, samt att dylik ökning måtte komma pensionärerna till
godo oavsett pensionernas storlek och vederbörandes privata ekonomiska
förhållanden.
Såsom upprepade gånger framhållits, har staten ansetts icke hava
någon skyldighet att höja de pensioner, som tillerkänts f. d. statstjänare
och till vilka de själva i stor utsträckning efter vissa fastställda
grunder lämnat bidrag.
Detta utesluter emellertid ingalunda, att staten av billighetsskäl
bör göra något i syfte att förekomma, att dess uttjänta befattnings
-
Ri ksdayev.
beslut.
Inkomna
framställa
n in q ar.
Departe
mentschefen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
V2.
Kung],. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.
havares pensioner i följd av levnadskostnadernas allt jämt fortgående
stegring bliva otillräckliga. Riktigheten härav har vunnit erkännande
därigenom, att statsmakterna för år 1917 tillerkänt de mest behövande
pensionerade statstjänarna ett understöd, kallat krigstidshjälp, av högst
150 kronor.
Sedan beslut härom fattades, har emellertid dyrtidens tryck ökats
högst betydligt. Enligt socialstyrelsens beräkningar utgjorde nämligen
den från maj 1914 till och med februari 1917 vid oförändrad levnadsstandard
uppkomna stegringen i levnadskostnaderna för ett normalhushåll
om man, hustru och två barn med en normal budget av 2,000
kronor 45.1 procent. I slutet av november 1917 beräknades motsvarande
stegring till minst 72 procent, och stegringen har sedan dess oavbrutet
fortgått.
Det torde vid sådant förhållande utan vidare kunna tagas för
givet, att de f. d. befattningshavare, som under år 1917 erhållit krigstidshjälp,
för år 1918 äro i än större behov av sådant.
Eders Kungl. Maj:t har beslutat att hos riksdagen begära medel
till höjning av det krigstidstillägg och den krigstidshjälp, som avsett:s:
för statens i tjänst varande befattningshavare. Enligt propositionen
skulle befattningshavarna under år 1918 i stort sett erhålla något mer
än dubbla beloppet mot vad som utgått under år 1917, och delaktigheten
i krigstidstillägget har enligt propositionen utsträckts till även de
högst avlönade befattningshavarna.
Ehuru staten väl får anses hava starkare skäl att lindra dyrtidens
tryck för sina i tjänst varande befattningshavare än för dem som
avgått med pension, synes staten dock icke rimligen böra lämna de
sistnämnda alldeles utan hjälp i striden mot den hårda tiden. I första
hand böra uppenbarligen de med låga pensioner avskedade befattningshavarna
hjälpas. Men dyrtiden har nu varat så länge och sträckt sina
verkningar så långt, att även de med jämförelsevis högre pensioner;
avgångna befattningshavarna i allmänhet torde vara i stort behov av
statens stöd i den ojämna striden.
. Att härvidlag draga en godtycklig gräns, vid vilken delaktighet
i dyrtidstillägget skulle bortfalla, synes mig föga tilltalande; och om
ett dylikt streck, på sätt förra gången skedde, sattes vid skyldighet att
för visst belopp betala inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle sådant i
någon mån motverka pensionärernas villighet att genom arbete bidraga
till sitt uppehälle.
Då det emellertid är uppenbart, att de med låga pensioner utrustade
pensionärerna i stort sett hava svårast att reda sig i dyr tiden!
13
Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 11.
liar jag tänkt mig att dessa skulle jämförelsevis bättre tillgodoses samt
att tillägget för de med högre pensioner försedda skulle bliva relativt
mindre än för de förra.
Att det icke bör komma i fråga att för år 1918 sätta tilläggen
till lägre belopp än som för år 1917 beviljats, torde få anses självklart,
dag utgår sålunda från den förutsättningen, att såsom grundplåt för
dyrtidstillägget skall beräknas ett belopp av 150 kronor för varje pensionerad
f. d. befattningshavare.
För statens i tjänst varande befattningshavare föreslår Eders
Kungl. Maj:t ett krigstidstillägg, som, oberäknat eu i det stora flertalet
fall utgående grundplåt av 2o0 kronor, i allmänhet skulle utgöra 30
procent av vederbörandes löneförmåner, dock högst tillhopa 1,700 kronor.
Ett likartat tillvägagångssätt i fråga om pensionärerna synes mig lämpligt.
Jag tänker mig alltså, att till varje pensionär borde utgå 150 kronor
jämte 30 procent av pensionsförmånernas årsbelopp, samt att tilläggets
högsta belopp skäligen kunde bestämmas till 600 kronor.
I händelse av bifall härtill skulle förhållandet mellan f. d. befattningshavares
pension och krigstidstillägg ställa sig på följande sätt:
Pension. Krigstidstillägg. Procent. Pension. Krigstidstillägg. Procent.
500
— 300
— 60
2,000
— 600
— 30
600
— 330
— 55
3,000
— 600
— 20
700
— 360
— 51
4,000
600
— 15
800
390
— 49
5,000
— 600
— 12
900
— 420
__ 47
6,000
— 600
— 10
1,000
450
45
8,000
— 600
— 8
1,500
— 600
— 40
Krigstidshjälp till pensionerade båtsmän och marinsoldater samt
Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, vilka vid ingången av
år 1917 uppnått en levnadsålder av 60 år eller därutöver och vid nämnda
tidpunkt ägde rätt till pension eller därmed jämförligt understöd från
Statsverket, statsunderstödd pensionsinrättuing eller Vadstena krigsmanshuskassa,
utgick år 1917 med 50 kronor till en var, dock att från
åtnjutande av dylik hjälp uteslöts den, som under år 1917 hade att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,400 kronor,
äkta makars taxeringar sammanräknade.
Att en förhöjning även av nyssnämnda belopp är av förhållandena
påkallat, synes mig ej kräva någon vidare utredning. Med avseende
emellertid å beskaffenheten av ifrågavarande f. d. krigsmäns ovan relaterade
förutvarande tjänsteställning i förhållande till staten och de åt
-
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.
gärder, som till förbättrande av deras ställning år 1914 vidtagits, finner
jag mig böra för dem föreslå ytterligare understöd med allenast 25
kronor till en var.
I anslutning till vad jag förut anfört om önskvärdheten att låta
samtliga nu i 1’rågavarande pensionstillägg utgå oberoende av v» derbörandes
privata ekonomiska förhållanden anser jag benämningen »krigstidshjälp»
böra utbytas mot benämningen »krigstidstillägg».
Järnvägsstyrelsen har på given anledning påpekat, hurusom genom
kungörelsen den 19 juni 1917 (svensk författningssamling nr 367) från
åtnjutande av krigstidshjälp undantagits f. d. befattningshavare, som
under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för
högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade.
Vid tillämpning av denna föreskrift ha<le fall förekommit, som syntes
påkalla en modifiering av stadgandet i fråga. Styrelsen syftade härvid
på sådana till antalet icke så fa, fall, då pensionerade f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar, vilka kvarstått i tjänst under större delen
av år 1916 och med hänsyn till därunder åtnjuten löneinkomst vid 1917
års taxering åsatts högre belopp än 1,400 kronor, allenast till följd av
sin taxering gått miste om förmånen att i form av krigstidshjälp under
år 1917 erhålla ett välbehövligt tillskott till sin efter avgången ur tjänst
avsevärt reducerade årsinkomst.
Styrelsen har ifrågasatt huruvida icke i dylika fall vederbörande
kunde genom ett särskilt stadgande tillerkännas rätt att, under förutsättning
att han under år 1918 icke har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronur, uppbära, utöver den
krigstidshjälp, som kunde tillkomma honom för år 1918, jämväl krigstidshjälp
för år 1917 med så stort belopp, som enligt kungörelsen den 19 juni
1917 skulle hava utgått till honom, därest han under år 1917 haft att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för samma belopp som under
år 1918.
Denna erinran är befogad och synes böra föranleda ett stadgande
i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens förslag.
Vid Eders Kungl. IVIaj:ts proposition nr 264 till 1917 års riksdag
finnes fogad en översikt av antalet f. d. statstjänare, som från statsinstitutioner
i december 1916 uppburo pension eller därmed jämförligt
årligt understöd till belopp av högst 1,500 kronor för år räknat. Genom
översiktens kompletterande i december 1917 med uppgifter rörande antalet
dylika f. d. befattningshavare med pension till högre belopp än
1,500 kronor för år räknat erhålles följande tabell:
Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 11. 15
Pensionsbelopp
Antalet, pensionärer
Pensionsbelopp
Antalet pensionärer
O— 100 kronor
92
Transport 5,455
101— 200 *
163
1,501—2,000 kronor
385
201— 300
326
2,001—2,500
333
0
1
i-
O
270
2,501 —3,000
632
401— 500 »
297
3,001—3,500
390
501 — 600
492
3,501—4,000
332
&
7
o
o
431
■ 4,001—4,500 »
133
701— 800
327
4,501—5,000
88
801— 900
639
5,001-5,500 »
9
901—1,000 »
1,443
5,501—6,000
92
1,001—1,100 »
345
6,001—6,500 ~
5
O
cq
7
T—t
O
rH
236
6,501—7,000 »
—
1,201-1,300 »
151
7,001-7,500
—
1,301—1,400 »
43
7,501—8,000 »
10
1,401—1,500 »
200
Summa 7,864
Transport 5,455
Med ledning av dessa och andra tillgängliga siffror har kostnaden
för krigstid stillägg efter sålunda angivna grunder beräknats till omkring
3,600,000 kronor för f. d. befattningshavare i statens tjänst och till
omkring 700,000 kronor för pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Magt måtte föreslå riksdagen:
I) att
a) för beredande under år 1918 av krigstidstillägg
åt f. d. befattuingshavare i statens tjänst — avskedade
båtsmän och marinsoldater samt Vadstena kiigsmanshuskassas
understödstagare därunder icke inbegripna —
vilka vid ingången av år 1918 voro berättigade till
pension eller däuned jämförligt årligt understöd, som
av Konung och riksdag till siffran bestämts eller eljest
utgår efter av riksdagen prövade grunder, å tillläggsstat
för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa
ett försiagsnnslaf) å.................... krouor 3,600,0"0;
b) förklara, att krigstidstillägget skall till varje
dylik f. d. befattningshavare utgå med 150 kronor
16
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 11.
jämte 30 procent av ovanberörda pensions och understöds
årsbelopp, dock tillhopa högst med 600 kronor;
c) medgiva, att krigstidstillägget må till vederbörande
f. d. befattningshavare eller, om han under
året avlidit, till hans stärbhus på en gång utbetalas i
den ordning, som av Kungl. Mai:t bestämmes; och
II) att
a) medgiva, att pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst, vilka under år 1917 haft att erlägga inkomst-
och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,400
kronor och fördenskull gått miste om dem eljest enligt
kunyl. kungörelsen den 19 juni 1917 tillkommande krigstidshjälp,
må — om de under år 1918 icke hava att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp
än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade
— uppbära, utöver det krigstidstillägg, som
må tillkomma dem enligt mom. I bär ovan, ett så
stort belopp, som skulle hava såsom krigstidsbjälp under
år 1917 tillfallit dem, om de under sistnämnda
år haft att erlägga dylik skatt för högst 1,400 kronor;
samt
b) medgiva, att ifrågavarande tillägg må från
ovanberörda förslagsanslag till vederbörande f. d. befattningshavare
eller, om han under år 1917 eller 1918
avlidit, till hans stärbhus på en gång utbetalas i den
ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Beträffande krigstidstillägg under år 1918 åt pensionerade båtsmän
och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
kommer jag att här efteråt göra särskild framställning.
I förevarande hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.
Hans Maj:t, Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- Rskr. 1918:70 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majits proposition angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst jämte i är s. 1 i texten
- SärU 1918:8 Särskilda utskottets utlåtande Nr 8 a1 i texten
- SärU 1918:4 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majits proposition angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst jämte i ärendet väckta m s. 1 i texten
- SärU 1918:5 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidstillägg under år 1918 åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshus s. 20 i texten
- SärU 1918:7 Utlåtande, i anledning av framställningar om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare anställda hos riksdagen eller i dess verk. a1 i texten