Sök i Ratio Lex

Angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst

1918-01-18 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:11, Angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.

I

Nr 11.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidstillägg

under år 1918 åt f. d. befattningshavare i

statens tjänst; given Stockholms slott den 18 januari

1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

I) att

a) för beredande under år 1918 av krigstidstillägg åt f. d. be
tattningshavare

i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna

— vilka vid ingången av år 1918 voro berättigade till pension

eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdagtill

siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder,

å tilläggsstat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

å ............................................................................ kronor 3,600,000;

b) förklara, att krigstid stillägget skall till varje dylik f. d. befattningshavare

utgå med 150 kronor jämte 30 procent av ovanberörda

pensions och understöds årsbelopp, dock tillhopa högst med 600 kronor;

c) medgiva, att krigstid stillägget må till vederbörande f. d. befattningshavare

eller, om han under året avlidit, till hans stärbhus på

en gång utbetalas i den ordning, som av Kung]. Magt bestämmes; och

II) att

a) medgiva, att pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, •

vilka under år 1917 haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,400 kronor och fördenskull gått miste om dem

eljest enligt kungl. kungörelsen den 19 juni 1917 tillkommande krigstidshjälp,

må — om de under år 1918 icke hava att erlägga inkomstBihang

till riksdagens -protokoll 1918. 1 saml. 10 häft. (Nr 11.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 11.

och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars

taxeringar sammanräknade — uppbära utöver det krigstidstillägg, som

må tillkomma dem enligt mom, 1 hår ovan, ett så stort belopp, som

skulle hava såsom krigstidshjälp under år 1917 tillfallit dem, om de

under sistnämnda år haft att erlägga dylik skatt för högst 1,400

kronor; samt

b) medgiva, att ifrågavarande tillägg må från ovanberörda förslagsanslag

till vederbörande f. d. befattningshavare eller, om han under

år °1917 eller 1918 avlidit, till hans stärbhus på eu gång utbetalas i

den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med

all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. Y. Thorsson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 januari

1918.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Peter:-sox,

SCIIOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PaLMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter

gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement

följande.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen med förslag

till tilläggsstat till riksstaten för år 1918 har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit, att riksdagen måtte, i avbidan på proposition angående krigstidstillägg

under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, beräkna

för ändamålet under tionde huvudtiteln på tilläggsstat för år 1918

såsom förslagsanslag ett belopp av 3,600,000 kronor.

Då jag nu går att inför Eders Kungl. Maj:t framlägga frågan om

krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjän.-t, anhåller jag

att till en början få lämna en redogörelse för frågans behandling under

de närmast föregående två åren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Motion vid

1916 års

riksdag.

Riksdagens

beslut 1916.

Remiss tillt

lAnereglerwgskommittén.

Löner eg term

g skommitténs

utlåtande.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.

Vid 1916 ärs riksdag hemställde enskilda motionärer, »att riksdagen måtte

besluta, att ett krigstidstillägg må utgå för år 1916 (eventuellt först för 1917) jämväl

till de f. d. statstjänare, som åtnjuta pension eller understöd, vars sammanlagda

belopp icke överstiger 800 kronor per år, att utgå enligt följande grunder:

åt pensionär eller understödstagare, vilkas pension eller understöd icke överstiger

400 kronor per år, utbetalas en krigstidshjälp av 120 kronor;

åt den, vars pension eller understöd överstiger 400 men ej 500 kronor. 100

kronor;

åt den, vars pension eller understöd överstiger 500 men ej 600 kronor. 80

kronor;

åt den, vars pension eller understöd överstiger 600 men ej 700 kronor, 60

kronor: ...

samt åt den. vars pension eller understöd överstiger 700 men ej 800 kronor.

50 kronor.»

Riksdagen ansåg det icke kunna förnekas, att de pensioner, som utginge till

bär avsedda pensionärer, under då rådande förhållanden i de flesta fall icke kunde

anses tillräckliga för bestridande av deras levnadskostnader, vadan enligt riksdageris

mening motionärernas framställning vore synnerligen behjärtansvärd.

Ett beslut i motionens syfte syntes emellertid böra föregås av en allsidig

utredning, huruvida och i vad mån någon pensionsförhöjning kunde anses böra beredas

pensionstagare, vilka uppbure låga pensioner, i varje fall dock icke andra än

dem, som visades vara i behövande omständigheter. Som motionärerna emellertid

icke framlagt några kostnadsberäkningar och det icke varit möjligt för riksdagen

att då verkställa någon utredning härutinnan, ansåg riksdagen denna utredning lämpligen

böra ske genom Eders Kungl. Maj:ts försorg.

Under sådana förhållanden ansåg sig riksdagen icke kunna tillmötesgå motionärernas

framställning i vidare mån, än att riksdagen i skrivelse till Eders Kungl.

Maj t den 8 juni 1916 anhöll, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida

och i vad mån någon höjning av pensionsbeloppen för sådana pensionstagare, som

uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter, kunde

anses av rådande förhållanden betingad, samt därefter till riksdagen, om möjligt

redan år 1917, framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Vid föredragning den 21 juni 1916 av riksdagens berörda skrivelse

fann Kungl. Maj:t gott anbefalla löneregleringskommittén att verkställa

ifrågavarande utredning samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag,

vartill densamma kunde giva anledning.

Löneregleringskommitténs i ärendet den 23 januari 1917 avgivna

utlåtande är av följande lydelse:

»En statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande avpension

till författningsenligt belopp, har hittills icke ansetts äga befogat anspråk

på ytterligare underhåll från staten.

Vid denna grundsats synes det löneregleringskommittén vara av vikt att

framdeles som hittills fasthålla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Mnj:ts nåd. proposition Nr It. 5

Bortsett lian nagla fa fall, där pa grund av personliga omständigheter eller

andra särskilda förhållanden förhöjning av pension beviljats, har avvikelse från

nämnda princip icke heller förekommit under annan form än såsom tillfälligt understöd

att, efter prövning av behovet i värjo särskilt fall, utgå till pensionärer, vilkas

pensionsbelopp avpassats efter äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som

sedermera ändrats såsom ledande till för låga pensionsbelopp. ''

Emellertid hava i följd av världskriget förhållandena i värt land blivit sådana,

att de åt f. d. statstjänare utgående, efter normala levnadskostnader avpassade pensionerna

i många fall måste anses otillräckliga för de oundvikligaste utgifternas

bestridande.

Då pensionärerna i det stora flertalet fall torde få antagas vara oförmögna

att genom arbete i någon större mån bidraga till sitt uppehälle, är det givet, att

många av dem för närvarande befinna sig i nödläge, ur vilket de endast genom det

allmännas mellankomst kunna frigöra sig.

Visserligen har staten redan på åtskilliga sätt, exempelvis genom tillhandahållande

av livsmedel till nedsatt pris samt genom skattelindringar, sökt hjälpa de

mindre bemedlade att komma över dyrtidens hårdaste verkningar, men det är uppenbart,

att dessa åtgärder endast i ringa mån kunnat motväga den under de senaste

åren inträffade oerhörda stegringen i priset på allt vad till livets nödtorft hörer.

Det synes därför kommittén, som borde statsverket icke undandraga sig att, i huvudsaklig

anslutning till den av motionärerna i ämnet uttalade mening, träda hjälpande

emellan genom tillfälliga, direkta penningunderstöd åt f. d. statstjänare med

låga pensioner.

Tvivelsutan här den dyra tiden försatt många enskilda, till produktiv verksamhet

oförmögna personer i en ställning ännu svårare än den f. d. statstjänare

med låga pensioner i allmänhet intaga. Staten lärer emellertid icke vara i stånd

att effektivt bispringa alla, som behöva hjälp, men en särskild förpliktelse synes

dock åligga staten att lämna hjälp åt de mest behövande bland dem, som direkt

ägnat sina krafter åt dess tjänst.

Vid bedömandet av den omfattning, i vilken dylik tillfällig hjälp må lämnas,

bör beträffande arméns och flottans pensionerade manskap enligt kommitténs förmenande

hänsyn tagas till följande omständigheter.

Underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa är mera att anse såsom ett

tillskott till livsuppehället än såsom en pension i vanlig mening, Anledningen härtill

är klar. Den tjänstgöring de indelta soldaterna fullgjort har, såsom i Kungl.

Maj:ts proposition nr 188 till 1914 års senare riksdag framhållits, i allmänhet ej

upptagit dem större del av året än att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet,

och de kunna därför näppeligen på grund av sin tjänstgöring anses berättigade till

en verklig pension, tillräcklig för deras uppehälle vid avgången ur tjänsten.

Båtsmännen hava i avseende på anställning och avlöningsförmåner varit vä^

sentligen likställda med arméns indelta soldater. De hava i medeltal tjänstgjort

endast fyra månader om året. Ått bereda dem vid uppnådd föreskriven levnadsoch

tjänstålder pension i egentlig mening torde därför, enligt vad förutnämnda sakkunniga

jämväl framhållit, icke hava varit av statsmakterna avsett.

Härtill kommer, att flertalet av ifrågavarande underhållstagare uppburit den

huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring vid armén och flottan icke av staten

utan av vederbörande rust- och rotehållare och att deras anställning i huvudsak

vilat på avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds nåd preposition Nr 11.

Vid uu anförda förhållanden och på grund därav att riksdagen så nyss som

år 1914 beviljat underhållstagare av dessa kategorier ävensom f. d. marinsoldater

en väsentlig höjning i understöden, anser sig kommittén i detta sammanhang icke

hava anledning att räkna med nämnda avskedade manskap vid armén och marinen.

För att kunna bedöma frågan ur ekonomisk synpunkt har kommittén, med

ledning av tillgängliga uppgifter i länsstater, räkenskaper, liggare och dylika handlingar

— under iakttagande av vad som nyss anförts beträffande manskapet vid

armén och marinen — låi it uppgöra följande översikt1) av antalet f. d. statstjänare,

som för närvarande uppbära pension eller därmed jämförligt årligt understöd till

belopp av högst 1,500 kronor för år räknat och som fördenskull, under förutsättning

att begreppet »låga pensioner» finge anses sträcka sig till nämnda belopp, möjligen

kunna ifrågakomma till erhållande av krigstidshjälp.

Olika uppfattningar kunna givetvis göra sig gällande i fråga om det belopp

en pension icke må överstiga, för att den skall kunna sägas vara låg.

De motionärer, som föranlett riksdagens skrivelse i ärendet, hava föreslagit,

att understöd skulle tilldelas dom, vilkas pensioner icke överstiga 800 kronor, och

riksdagen har häremot icke framställt någon erinran.

Domänstyrelsen, som yttrat sig över vissa f. d. kronojägares framställningar

om höjning av deras pensioner, har ansett, att pensionsbeloppet och den hjälp, som

kan varda beviljad, tillsammans icke må överstiga 750 kronor.

Kommittén har för sin del efter sakens övervägande stannat vid den uppfattningen,

att, med hänsyn till levnadsstandarden för vårt folk i allmänhet, den pension

torde höra kunna under nuvarande dyrtid kallas låg, som icke överstiger 1,200

kronor om året.

Visserligen har undersökningen i ärendet, efter därom inom kommittén framställt

yrkande, utsträckts till alla, som åtnjuta pension eller understöd av högst

1,500 kronor om året, men kommittén har av nyss angivna skäl och med beaktande

särskilt av den relativt trygga ställning, som följer av rätten till pension

utav staten, icke ansett sig hava fog att föreslå gränsen så betydligt mycket högre

än vad'' riksdagen med sin skrivelse kan antagas hava åsyftat.

I fråga om det belopp, varmed staten borde bispringa f. d. statstjänare med

låga pensioner, hava inom kommittén yppats två olika meningar, nämligen dels att

beloppet skulle föreslås till 150 kronor för varje pensionär, dock att pensionen och

tillägget icke i något fall finge tillsammans överstiga 1,800 kronor, och dels att

varje pensionär skulle erhålla 100 kronor.

Vid övervägande av de på detta spörsmål inverkande omständigheterna har

kommittén ansett sig böra stanna vid det senare alternativet, som i en del fall

skulle medföra ända till 100 procents förhöjning i nu utgående pensioner.

Riksdagen har i sin skrivelse förutsatt, att krigstidshjälp borde tillgodokomma

endast dem, som visade sig vara i behövande omständigheter.

Lämpligheten av ett sådant förbehåll belyses bland annat därav, att, på sätt

av handlingarna i ärendet framgår, ett antal av 36 pensionerade underofficrare vid

marinen under år 1916 varit mobiliserade och därför uppburit, utöver pension till

belopp av kronor 666.6 7 eller kronor 729.60, ersättning av statsmedel till belopp

mellan kronor 2,213.80 och kronor 2,908.80 för år räknat.

) Införd såsom bilaga till Kungl. Majds proposition.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj is n°‘d. proposition Nr 11.

Behovet bör emellertid enligt kommitténs mening styrkas icke medelst ett

på subjektiv uppfattning grundat, s. k. fattigdomsbevis, utan genom det medelst

debetsedel eller på annat sätt ådagalagda förhållandet, att vederbörande under är

1917 icke har (eventuellt, i syfte att möjliggöra tidigare utbetalning av krigstidshjälpen,

år 191G icke haft) att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre

belopp än förslagsvis 1,200 kronor.»

I enlighet med vad sålunda blivit anfört har löneregleringskommittén hemställt,

att en var f. d. statstjänare — avskedade båtsmän och marinsoldater samt

Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna — vilken

under år 1917 uppbär pension eller därmed jämförligt årligt understöd, som blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämt eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder, till belopp av högst 1,200 kronor för år räknat och som under

år 1917 icke har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än

1,200 kronor, må lä uppbära en krigstidshjälp a. 100 kronor, att till honom eller.

om han under året avlidit, till hans rättsinnehavare på en gång utbetalas.

Kostnaden för en sålunda anordnad krigstidshjälp har av löneregleringskommittén

beräknats till omkring 500,000 kronor.»

Vid ärendets föredragning- i statsrådet den 16 april 1917 anförde

dåvarande chefen för finansdepartementet följande.

»I anledning av vad Eders Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten

proposition om krigstidshjälp åt vissa befattningshavare i statens tjänst föreslagit,

medgav riksdagen, att dylik hjälp finge under nämnda år utbetalas med belopp,

stående i visst förhållande till befattningshavarens taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

och utgående för vart och ett av honom på grund av försörjningsplikt

underhållet minderårigt barn, till ett antal av högst tern, med lägst 30 och

högst 80 kronor.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen (nr 129) angående

krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit dels ett i visst förhållande till de fasta avlöningsförmånerna

stående krigstidsO/öö/y och dels en efter den s. k. behovsprincipen utgående krigstidshjälp

åt jämförelsevis lågt taxerade befattningshavare med försörjningsplikt mot

minderåriga barn.

Riksdagen har i sin nu förevarande skrivelse ifrågasatt, huruvida och i vad

mån någon höjning av pensionsbeloppen för sådana pensionst.agare, s in upphure

låga pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter, kunde anses av

rådande förhållanden betingad.

På sätt närmare utvecklats i förenämnda proposition till innevarande års

riksdag, hava levnadskostnaderna i vårt land under den tid världskriget pågått

ökats i högst betydande grad och visa tendens att ytterligare stiga. Vid sådant

förhållande är det uppenbart, att de efter normala omständigheter avpassade avlöningarna

och pensionerna, åtminstone för de i tjänst varande eller f. d befattningshavare,

vilka uppbära låga avlöningar eller pensioner, i regel icke utan synnerligen

stora svårigheter räcka till de nödvändiga levnadskostnadernas bestridande.

Såsom statskontoret och löneregleringskommittén betonat, måste den statstjänare,

som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av pension till belopp,

som författningsenligt skall utgå, anses icke hava något som helst befogat anspråk

Departement»*

chefen 1917.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KungL Maj:ts nåd. proposition Nr 11.

på ytterligare underhåll från staten. Vid denna princip synes det vara av vikt att

framdeles som hittills fasthålla, i all synnerhet som ett motsatt förfaringssätt skulle

betänkligt rubba den vid alla på senare tiden genomförda löneregleringar tillämpade

regeln, att befattningshavare själva skola till viss del betala kostnaden för sin

pensionering.

Sålunda uttalade betänkligheter mot eu stadigvarande förhöjning av utgående

pensioner böra emellertid icke hindra, att staten träder hjälpande emellan för att

genom en tillfällig pensionsförhöjning i någon mån stödja de mest behövande bland

dem, som ägnat sina krafter åt dess tjänst.

Visserligen har staten, såsom löneregleringskommittén erinrat, redan på åtskilliga

sätt, exempelvis genom tillhandahållande av livsmedel till nedsatt pris samt

genom skattelindringar, sökt hjälpa de mindre bemedlade att komma över dyrtidens

hårdaste verkningar, men det är uppenbart, att dessa åtgärder i endast ringa mån

kunnat motväga den under senaste tiden inträffade oerhörda stegringen i priset på

allt vad till livets nödtorft hörer.

Då statsverket alltså torde böra i någon mån söka lindra de av dyrtiden

förorsakade svårigheterna jämväl för statens i behövande omständigheter varande

pensionstagare, gäller det att taga ståndpunkt i fråga om understödets belopp och

de begränsningar, som för dess utbetalande böra uppdragas.

Rätten till ifrågavarande krigstidshjälp synes böra, på sätt föreslagits i fråga

om krigstidshjälp åt i tjänst varande befattningshavare, hänföras till förhållandena

vid 1917 års ingång. Härigenom förebygges, att en befattningshavare, som under

år 1917 avgår med pension, skulle kunna komma i åtnjutande av krigstidshjälp i

tvenne särskilda egenskaper, nämligen dels såsom i tjänst varande befattningshavare

och dels såsom pensionär.

I fråga om beloppet har i den riksdagsmotion, som föranlett frågans upptagande,

föreslagits en graderad skala, lägst 50 kronor och högst 120 kronor.

Inom löneregleringskommittén har ifrågasatts att beloppet skulle bestämmas till

150 kronor, men kommittén har stannat vid att föreslå 100 kronor, vilket belopp i

en del fall skulle medföra ända till 100 procents förhöjning i nu utgående pensioner;

och ansluter jag mig härutinnan till vad kommittén sålunda föreslagit.

I fråga om det belopp en pension icke må överstiga för att den skall kunna

sägas vara Tåg, hava motionärerna i ämnet föreslagit, att gränsen skulle dragas vid

800 kronor.

Kommittén har uttalat den uppfattningen, att, med hänsyn till levnadsstandarden

för vårt folk i allmänhet, den pension bör kunna under nuvarande dyrtid

kallas låg, som icke överstiger 1,200 kronor om året.

Inom kommittén har emellertid ifrågasatts en sådan form för begränsningen,

att pensionen och tillägget icke i något fall finge tillsammans överstiga 1,300 kronor.

Vid bifall till kommitténs förslag skulle inträffa, att en pensionär med 1,250

kronors pension ginge miste om tillägget, medan en pensionär med 1,200 kronors

pension kunde erhålla 100 kronors tillägg, så att han bleve bättre ställd än den,

som under normala förhållanden åtnjuter högre pension.

För att hindra dylika ojämnheter anser jag begränsningen böra formuleras

så, att pensionen och tillägget icke må tillhopa överstiga 1,300 kronor.

Detta medför visserligen omkring 7,500 kronors kostnadsförhöjning utöver

av kommittén beräknade 500,000 kronor, men denna relativt ringa förhöjning torde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majds nåd. proposition Nr 11. 9

icke behöva föranleda någon ökning av nyssberörda förslagsvis beräknade kostnadsbelopp.

Enligt kommitténs förslag skola från åtnjutande av tillägget undantagas de

f. d. befattningshavare, som för år 1917 hava att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

lör högre belopp än 1,200 kronor. Häremot har jag intet att erinra.

Jag anser mig dock böra omförmäla, att enligt förordningen den JO mars 1917 om

särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch

förmögenhetsskatt kan skattskyldig, som eljest skolat erlägga inkomst- och

förmögenhetsskatt under år 1917 för högre belopp än 1,200 kronor, till följd av

i nämnda förordning medgivna avdrag för minderåriga barn, som han har att på

grund av försörjningsplikt underhålla, få det taxerade beloppet nedsatt till 1,200

kronor eller därunder. Detta förhållande torde emellertid sakna större praktisk

betydelse i nu förevarande fall, då de understödsberättigade, varom här är fråga,

nog endast undantagsvis äga minderåriga barn.

Som det föreslagna understödet är avsett att utgå efter den s. k. behovsprincipen,

synes den av löneregleringskommittén föreslagna benämningen krigstidshjälp

vara lämplig.

I övrigt har jag icke funnit något att erinra mot löneregleringskommitténs

i ärendet framlagda förslag.»

Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1917 års riksdagavfattades

i enlighet med departementschefens sålunda uttalade mening.

Ehuruväl, såsom i Kungl. Maj:ts proposition framhållits, den statstjänare,

som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av pension till författningsenligt

belopp, icke kunde hava befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten,

har första särskilda utskottet vid 1917 års riksdag dock, i likhet med Eders Kungl.

Maj:t, ansett, att staten borde med hänsyn till den av kriget förorsakade oerhörda

stegringen i kostnaderna för livsuppehället, träda hjälpande emellan för att genom

en tillfällig pensionsförhöjning i någon mån stödja de mest behövande bland dem,

som ägnat sina krafter åt dess tjänst.

Kungl. Maj:t hade föreslagit, att dylik krigstidshjälp skulle tilldelas eu var

f. d. befattningshavare med 100 kronor, under iakttagande dels att hans pensionsoch

understödsförmåner icke finge tillhopa överstiga 1,300 kronor för år räknat och

dels att från åtnjutande av dylik hjälp skulle undantagas ej mindre f. d. befattningshavare,

som under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,200 kronor, hustrus taxering däri inbegripen, än även gift

kvinnlig f. d. befattningshavare.

Utskottet har ansett dessa begränsningar vara väl snäva och därför föreslagit

att beloppet av ifrågavarande krigstidshjälp måtte höjas till 150 kronor fölen

var f. d. befattningshavare, under iakttagande, dels att hans pensions- och understödsförmåner

icke finge tillhopa överstiga 1,500 kronor för år räknat och dels att

från åtnjutande av dylik hjälp måtte undantagas f. d. befattningshavare, som under

år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än

1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade.

Att från åtnjutande av krigstidshjälp undantaga gift kvinnlig f. d. befattningshavare

ansåg utskottet icke lämpligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 10 höft. (Nr 11.)

Kungl. Maj.i

proposition1917,

.

Utskottet

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 11.

En inom riksdagen väckt motion om beredande av någon krigstidshjälp åt

. pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare

syntes utskottet synnerligen behjärtansvärd.

Dem tillkommande, å sid. 1<>—11 i Kung! Maj:ts proposition angivna understöd

vore bestämda med hänsyn till före kriget rådande förhållanden, och det vore

uppenbart, att den av krisen föranledda stegringen i levnadskostnaderna drabbat

dem synnerligen hårt.

Utskottet ansåg sig böra i huvudsak tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.

För likformighetens skull borde dock för utbetalande av kr gstidshjälp åt ifrågavarande

understödstagare stadgas enahanda villkor, som föreslagits beträffande f. tf

befattningshavare i statens tjänst i allmänhet. Av samma skäl borde den föreslagna

åldersbestämningen hänföras till förhållandet vid 1917 års ingång.

Att, på sätt motionären föreslagit, från åtnjutande av understödet i fråga

undantaga de f d. båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas

underhållstagare, vilkas nu ifrågavarande krigstidshjälp samt pensions- och understödsförmåner

överstiga 1,800 kronor för år räknat, syntes av nära till hands

liggande skäl icke vara erforderligt.

Kostnaden för krigstidshjälp enligt utskottets ovan framlagda förslag hade

beräknats komma att uppgå till omkring 470,000 kronor för avskedade båtsmän

och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare och till omkring

800,000 kronor för övriga f. d. befattningshavare i statens tjänst eller tillhopa

till omkring 1,270,000 kronor.

Utskottet, som i övrigt icke funnit något att erinra mot Kling!.

Maj:ts förslag, hemställde alltså,

A) att riksdagen måtte besluta

1) ''att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna

— vilka vid ingången av år 19 l 7 voro berättigade till pension

eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag

till siffran bestämts eller eljest utgiuge efter av riksdagen prövade grunder,

å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

å 800,000 kronor, med rätt för Kung!. Maj:t atr av tillgängliga

medel under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet erfordrades;

b) fö''klara, att krigstidshjälpen skulle till varje dylik f. d. befattningshavare

utgå med ett belopp av 150 kronor, under iakttagande dels

att hans nu ifrågavarande krigstidshjälp samt pensions- och understödsföimaner

icke finge tillhopa överstiga 1,500 kroma- för År räknat och

dels att från åtnjutande av dylik hjälp undantoges f. d. befattningshavare,

som under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade;

samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuuyl. MajUs nåd. proposition Nr 11.

o) medgiva, att krigstidshjälpcn finge till vederbörande t’, d. befattningshavare

eller, om lian under aret avlidit, till hans stärblms på

eu gäng utbetalas i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämdes;

och 11) att

a) för beredande under är It) 17 av krigstidshjälp åt pensionerade

båtsmän och marinsoldater samt åt Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare,

vilka vid ingången av år 1917 uppnått en levnadsålder av

60 år eller däröver, å extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag

å 470,000 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att av tillgängliga medel

under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet erlordiades;

b) förklara, att krigstidshjälpen skulle till varje dylik vid årets

ingång till pension eller därmed jämförligt understöd från statsverket,

statsunderstödd pensionsinrättning eller Vadstena krigsmanshuskassa berättigad

f. d. befattningshavare utgå med ett belopp av 50 kronor, under

iakttagande att från åtnjutande av dylik hjälp undantoges f. d. befattningshavare,

som under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar

sammanräknade, samt

c) medgiva, att krigstid skjäl pen finge till vederbörande f. d. befattningshavare

eller, om han under året avlidit, till hans stärbhus på

en gång utbetalas i den ordning som av Kungl. Maj:t bestämdes.

Vad utskottet sålunda föreslog bifölls av riksdagen, och Eders

Kungl. Maj ts i överensstämmelse härmed avfattade beslut i ärendet har

publicerats i kungörelse den 19 juni 1917 (svensk författningssamling

nr 367).

Sedermera hava till Eders Kungl. Magt inkommit eu mängd framställningar

i syfte att statens pensionärer måtte jämväl för år 1918 tillerkännas

ökning i pensionsförmånerna, svarande mot penningens alltjämt

sjunkande värde, samt att dylik ökning måtte komma pensionärerna till

godo oavsett pensionernas storlek och vederbörandes privata ekonomiska

förhållanden.

Såsom upprepade gånger framhållits, har staten ansetts icke hava

någon skyldighet att höja de pensioner, som tillerkänts f. d. statstjänare

och till vilka de själva i stor utsträckning efter vissa fastställda

grunder lämnat bidrag.

Detta utesluter emellertid ingalunda, att staten av billighetsskäl

bör göra något i syfte att förekomma, att dess uttjänta befattnings
-

Ri ksdayev.

beslut.

Inkomna

framställa

n in q ar.

Departe
mentschefen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

V2.

Kung],. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.

havares pensioner i följd av levnadskostnadernas allt jämt fortgående

stegring bliva otillräckliga. Riktigheten härav har vunnit erkännande

därigenom, att statsmakterna för år 1917 tillerkänt de mest behövande

pensionerade statstjänarna ett understöd, kallat krigstidshjälp, av högst

150 kronor.

Sedan beslut härom fattades, har emellertid dyrtidens tryck ökats

högst betydligt. Enligt socialstyrelsens beräkningar utgjorde nämligen

den från maj 1914 till och med februari 1917 vid oförändrad levnadsstandard

uppkomna stegringen i levnadskostnaderna för ett normalhushåll

om man, hustru och två barn med en normal budget av 2,000

kronor 45.1 procent. I slutet av november 1917 beräknades motsvarande

stegring till minst 72 procent, och stegringen har sedan dess oavbrutet

fortgått.

Det torde vid sådant förhållande utan vidare kunna tagas för

givet, att de f. d. befattningshavare, som under år 1917 erhållit krigstidshjälp,

för år 1918 äro i än större behov av sådant.

Eders Kungl. Maj:t har beslutat att hos riksdagen begära medel

till höjning av det krigstidstillägg och den krigstidshjälp, som avsett:s:

för statens i tjänst varande befattningshavare. Enligt propositionen

skulle befattningshavarna under år 1918 i stort sett erhålla något mer

än dubbla beloppet mot vad som utgått under år 1917, och delaktigheten

i krigstidstillägget har enligt propositionen utsträckts till även de

högst avlönade befattningshavarna.

Ehuru staten väl får anses hava starkare skäl att lindra dyrtidens

tryck för sina i tjänst varande befattningshavare än för dem som

avgått med pension, synes staten dock icke rimligen böra lämna de

sistnämnda alldeles utan hjälp i striden mot den hårda tiden. I första

hand böra uppenbarligen de med låga pensioner avskedade befattningshavarna

hjälpas. Men dyrtiden har nu varat så länge och sträckt sina

verkningar så långt, att även de med jämförelsevis högre pensioner;

avgångna befattningshavarna i allmänhet torde vara i stort behov av

statens stöd i den ojämna striden.

. Att härvidlag draga en godtycklig gräns, vid vilken delaktighet

i dyrtidstillägget skulle bortfalla, synes mig föga tilltalande; och om

ett dylikt streck, på sätt förra gången skedde, sattes vid skyldighet att

för visst belopp betala inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle sådant i

någon mån motverka pensionärernas villighet att genom arbete bidraga

till sitt uppehälle.

Då det emellertid är uppenbart, att de med låga pensioner utrustade

pensionärerna i stort sett hava svårast att reda sig i dyr tiden!

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 11.

liar jag tänkt mig att dessa skulle jämförelsevis bättre tillgodoses samt

att tillägget för de med högre pensioner försedda skulle bliva relativt

mindre än för de förra.

Att det icke bör komma i fråga att för år 1918 sätta tilläggen

till lägre belopp än som för år 1917 beviljats, torde få anses självklart,

dag utgår sålunda från den förutsättningen, att såsom grundplåt för

dyrtidstillägget skall beräknas ett belopp av 150 kronor för varje pensionerad

f. d. befattningshavare.

För statens i tjänst varande befattningshavare föreslår Eders

Kungl. Maj:t ett krigstidstillägg, som, oberäknat eu i det stora flertalet

fall utgående grundplåt av 2o0 kronor, i allmänhet skulle utgöra 30

procent av vederbörandes löneförmåner, dock högst tillhopa 1,700 kronor.

Ett likartat tillvägagångssätt i fråga om pensionärerna synes mig lämpligt.

Jag tänker mig alltså, att till varje pensionär borde utgå 150 kronor

jämte 30 procent av pensionsförmånernas årsbelopp, samt att tilläggets

högsta belopp skäligen kunde bestämmas till 600 kronor.

I händelse av bifall härtill skulle förhållandet mellan f. d. befattningshavares

pension och krigstidstillägg ställa sig på följande sätt:

Pension. Krigstidstillägg. Procent. Pension. Krigstidstillägg. Procent.

500

— 300

— 60

2,000

— 600

— 30

600

— 330

— 55

3,000

— 600

— 20

700

— 360

— 51

4,000

600

— 15

800

390

— 49

5,000

— 600

— 12

900

— 420

__ 47

6,000

— 600

— 10

1,000

450

45

8,000

— 600

— 8

1,500

— 600

— 40

Krigstidshjälp till pensionerade båtsmän och marinsoldater samt

Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, vilka vid ingången av

år 1917 uppnått en levnadsålder av 60 år eller därutöver och vid nämnda

tidpunkt ägde rätt till pension eller därmed jämförligt understöd från

Statsverket, statsunderstödd pensionsinrättuing eller Vadstena krigsmanshuskassa,

utgick år 1917 med 50 kronor till en var, dock att från

åtnjutande av dylik hjälp uteslöts den, som under år 1917 hade att

erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,400 kronor,

äkta makars taxeringar sammanräknade.

Att en förhöjning även av nyssnämnda belopp är av förhållandena

påkallat, synes mig ej kräva någon vidare utredning. Med avseende

emellertid å beskaffenheten av ifrågavarande f. d. krigsmäns ovan relaterade

förutvarande tjänsteställning i förhållande till staten och de åt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 11.

gärder, som till förbättrande av deras ställning år 1914 vidtagits, finner

jag mig böra för dem föreslå ytterligare understöd med allenast 25

kronor till en var.

I anslutning till vad jag förut anfört om önskvärdheten att låta

samtliga nu i 1’rågavarande pensionstillägg utgå oberoende av v» derbörandes

privata ekonomiska förhållanden anser jag benämningen »krigstidshjälp»

böra utbytas mot benämningen »krigstidstillägg».

Järnvägsstyrelsen har på given anledning påpekat, hurusom genom

kungörelsen den 19 juni 1917 (svensk författningssamling nr 367) från

åtnjutande av krigstidshjälp undantagits f. d. befattningshavare, som

under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för

högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade.

Vid tillämpning av denna föreskrift ha<le fall förekommit, som syntes

påkalla en modifiering av stadgandet i fråga. Styrelsen syftade härvid

på sådana till antalet icke så fa, fall, då pensionerade f. d. befattningshavare

vid statens järnvägar, vilka kvarstått i tjänst under större delen

av år 1916 och med hänsyn till därunder åtnjuten löneinkomst vid 1917

års taxering åsatts högre belopp än 1,400 kronor, allenast till följd av

sin taxering gått miste om förmånen att i form av krigstidshjälp under

år 1917 erhålla ett välbehövligt tillskott till sin efter avgången ur tjänst

avsevärt reducerade årsinkomst.

Styrelsen har ifrågasatt huruvida icke i dylika fall vederbörande

kunde genom ett särskilt stadgande tillerkännas rätt att, under förutsättning

att han under år 1918 icke har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,400 kronur, uppbära, utöver den

krigstidshjälp, som kunde tillkomma honom för år 1918, jämväl krigstidshjälp

för år 1917 med så stort belopp, som enligt kungörelsen den 19 juni

1917 skulle hava utgått till honom, därest han under år 1917 haft att

erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för samma belopp som under

år 1918.

Denna erinran är befogad och synes böra föranleda ett stadgande

i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens förslag.

Vid Eders Kungl. IVIaj:ts proposition nr 264 till 1917 års riksdag

finnes fogad en översikt av antalet f. d. statstjänare, som från statsinstitutioner

i december 1916 uppburo pension eller därmed jämförligt

årligt understöd till belopp av högst 1,500 kronor för år räknat. Genom

översiktens kompletterande i december 1917 med uppgifter rörande antalet

dylika f. d. befattningshavare med pension till högre belopp än

1,500 kronor för år räknat erhålles följande tabell:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 11. 15

Pensionsbelopp

Antalet, pensionärer

Pensionsbelopp

Antalet pensionärer

O— 100 kronor

92

Transport 5,455

101— 200 *

163

1,501—2,000 kronor

385

201— 300

326

2,001—2,500

333

0

1

i-

O

270

2,501 —3,000

632

401— 500 »

297

3,001—3,500

390

501 — 600

492

3,501—4,000

332

&

7

o

o

431

■ 4,001—4,500 »

133

701— 800

327

4,501—5,000

88

801— 900

639

5,001-5,500 »

9

901—1,000 »

1,443

5,501—6,000

92

1,001—1,100 »

345

6,001—6,500 ~

5

O

cq

7

T—t

O

rH

236

6,501—7,000 »

—

1,201-1,300 »

151

7,001-7,500

—

1,301—1,400 »

43

7,501—8,000 »

10

1,401—1,500 »

200

Summa 7,864

Transport 5,455

Med ledning av dessa och andra tillgängliga siffror har kostnaden

för krigstid stillägg efter sålunda angivna grunder beräknats till omkring

3,600,000 kronor för f. d. befattningshavare i statens tjänst och till

omkring 700,000 kronor för pensionerade båtsmän och marinsoldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Magt måtte föreslå riksdagen:

I) att

a) för beredande under år 1918 av krigstidstillägg

åt f. d. befattuingshavare i statens tjänst — avskedade

båtsmän och marinsoldater samt Vadstena kiigsmanshuskassas

understödstagare därunder icke inbegripna —

vilka vid ingången av år 1918 voro berättigade till

pension eller däuned jämförligt årligt understöd, som

av Konung och riksdag till siffran bestämts eller eljest

utgår efter av riksdagen prövade grunder, å tillläggsstat

för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa

ett försiagsnnslaf) å.................... krouor 3,600,0"0;

b) förklara, att krigstidstillägget skall till varje

dylik f. d. befattningshavare utgå med 150 kronor

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 11.

jämte 30 procent av ovanberörda pensions och understöds

årsbelopp, dock tillhopa högst med 600 kronor;

c) medgiva, att krigstidstillägget må till vederbörande

f. d. befattningshavare eller, om han under

året avlidit, till hans stärbhus på en gång utbetalas i

den ordning, som av Kungl. Mai:t bestämmes; och

II) att

a) medgiva, att pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst, vilka under år 1917 haft att erlägga inkomst-

och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,400

kronor och fördenskull gått miste om dem eljest enligt

kunyl. kungörelsen den 19 juni 1917 tillkommande krigstidshjälp,

må — om de under år 1918 icke hava att

erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp

än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade

— uppbära, utöver det krigstidstillägg, som

må tillkomma dem enligt mom. I bär ovan, ett så

stort belopp, som skulle hava såsom krigstidsbjälp under

år 1917 tillfallit dem, om de under sistnämnda

år haft att erlägga dylik skatt för högst 1,400 kronor;

samt

b) medgiva, att ifrågavarande tillägg må från

ovanberörda förslagsanslag till vederbörande f. d. befattningshavare

eller, om han under år 1917 eller 1918

avlidit, till hans stärbhus på en gång utbetalas i den

ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Beträffande krigstidstillägg under år 1918 åt pensionerade båtsmän

och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare

kommer jag att här efteråt göra särskild framställning.

I förevarande hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t, Konungen biföll vad statsrådet sålunda

hemställt; och skulle proposition till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:70 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majits proposition angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst jämte i är s. 1 i texten
  2. SärU 1918:8 Särskilda utskottets utlåtande Nr 8 a1 i texten
  3. SärU 1918:4 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majits proposition angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst jämte i ärendet väckta m s. 1 i texten
  4. SärU 1918:5 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidstillägg under år 1918 åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshus s. 20 i texten
  5. SärU 1918:7 Utlåtande, i anledning av framställningar om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare anställda hos riksdagen eller i dess verk. a1 i texten