Sök i Ratio Lex

Med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt och dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

1918-02-19 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:122, Med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt och dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis nåd. proposition Nr 122.

I

Nr 122.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

och dels förordning om ändrad lydelse av 8 §

i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst; given Stockholms slott

den 19 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till:

a) förordning om ändrad hädelse av 8 § i förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt; och

b) förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28

oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj: t förbliver riksdagen med all

kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 110 höft. (Nr 122.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den

28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt skall erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i

hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller ock genom gåva;

dock taxeras såsom inkomst periodiskt understöd, därför givaren enligt

bestämmelserna här nedan i detta kapitel är berättigad till avdrag;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som

tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom

förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast

egendom, tio år eller därutöver och eljest fem år och därutöver;

vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för

ekonomisk verksamhet;

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad

som eljest på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den

försäkrade eller hans stärbhus;

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna

tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg samt förmån av fri bostad med uppvärmning och belysning

för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 122. 3

resekostnadsersättning;

å stat uppförd häst- och båtlega;

officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning;

anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser;

traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller

förrättningen deltagande persons vanliga boningsort;

arvode eller traktamente för kommendering utom station;

fältavlöning under krigstid;

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevi

sion, kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller tråk

tamentstagaren varit bosatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.

Förslå g

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av

fast egendom samt av inkomst.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 28 oktober 1910

angående bevillning av last egendom samt av inkomst skall erhålla

följande ändrade lydelse:

8 §•

1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag

och efter avdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras

skattskyldigs årsintäkter i penningar eller penningars värde av kapital

och arbete.

Förmån av bostad ävensom vad skattskyldig för sin och sin familjs

räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljest av förnödenheter

och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen

även räknas såsom inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i

hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva eller

ock erhållits i form av sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom

bidrag till undervisning eller uppfostran eller eljest utgivits på grund

av lagligen åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande

familjemedlemmar;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som

tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom

förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast

egendom, tio år eller därutöver och eljes fem år eller därutöver;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 122. 5

ersättning för skada til! följd av olycksfall i arbete, så ock vad

som eljest på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den

försäkrade eller hans stärbhus;

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna

tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg samt förmån av fri bostad med uppvärmning och belysning

för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat,

resekostnadsersättning,

å stat uppförd häst- och båtlega,

officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning,

anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser,

traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i

förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,

arvode eller traktamente för kommendering utom station,

fältavlöning under krigstid,

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,

kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren

varit bosatt.

2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordningavser

den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret

eller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår,

som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning

inbegripas jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft

inkomst, som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen,

hustrun skall taxeras därför.

3 mom. För inkomst av kapital eller arbete skall, med iakttagande

av bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels

procent av inkomstbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1.9 februari

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde vidare:

Då vid 1913 års riksdag godkändes ny lönestat för diplomatiska

och konsulära tjänstemän, beslöts i sammanhang därmed meddelande

av bestämmelse om skattefrihet för den del av dessa tjänstemäns avlönningsförmåuer,

som i den nya staten benämndes ortstillägg.

Enligt den förut gällande lönestaten hade ifrågavarande tjänstemäns

löneförmåner varit indelade i lön, ortstillägg och hyresbidrag.

Lönen hade icke ansetts inbegripa annat än lön i egentlig mening,

varemot ortstillägget måste anses hava i sig innefattat såväl tjänstgöringspenningar

som ock ersättning .för de högre levnadskostnader,

som föranleddes av prisförhållandena i anställningsorten ävensom av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj:tu nåd. proposition Nr 122.

tjänstemannens representativa ställning. Hyresbidraget hade varit avsett

till bestridande av kostnader för passande bostad åt tjänstemannen med

famil j ävensom för kanslilokal, där sådan måste av tjänstemannen hållas.

Av dessa löneförmåner hade den del av hyresbidraget, som beräknats

belöpa å kanslilokal, ansetts böra, jämlikt grunderna för då gällande

skatteförfattningar, gå fri från taxering till bevillning och till inkomstskatt.

1 det vid 1913 års riksdag framlagda förslaget till ny lönestat för

ifrågavarande ämbets- och tjänstemän hade en ny uppdelning av löneförmånerna

föreslagits, nämligen i lön i egentlig mening, tjänstgöringspenningar

samt ortstillägg. Därvid hade från det förutvarande ortstillägget

utbrutits och under särskild avlöningstil el upptagits den del,

som ansetts motsvara tjänstgöringspenningar, och i stället hade i ortstillägget

ingått det förutvarande hyresbidraget. I följd härav erfordrades

särskilda bestämmelser angående huru löneförmånerna därefter borde

behandlas i taxeringsavseende.

Till motivering av det för 1913 års riksdag framlagda förslaget

om skattefrihet för dylikt ortstillägg anförde dåvarande chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet den 7 mars 1913 huvudsakligen

följande:

I förslaget till den nya lönestaten hade lön- och tjänstgöringspenningar

för diplomatiska och konsulära tjänstemän avvägts med hänsyn

tagen till utgående avlöningsförmåner åt hemmavarande tjänstemän

av ungefärligen motsvarande tjänstegrad men därvid i allmänhet tilltagits

rikligare, så att de förras lön och tjänstgöringspenningar sammanlagda

icke oväsentligt överstege de senares sammanbigda avlöningsförmåner,

även om i dessa senare inberäknades ortstillägg åt tjänstemän

i huvudstaden. För de utom riket anställda tjänstemännen utgjorde

således de båda avlöningstitlarna lön och tjänstgöringspenningar redan

de, utan inberäkning av ortstillägget, ett sammanlagt beskattningsunderlag,

som komme att för dem medföra en i regel icke obetydligt drygare

skattebörda, än jämställda tjänstemän i hemlandet hade att draga. Med

hänsyn härtill hade utrikesministern uttalat den mening, att ortstilllägget

för de utom riket boende tjänstemännen borde i sin helhet vara

skattefritt. Denna mening vore föredragande departementschefen böjd att

dela. Ifrågavarande ortstillägg till utom riket bosatta statstjänstemän

vore uppenbarligen av väsentligen annan uatur än de mindre ortstillägg,

som tillerkändes statstjänstemän, vilka vore bosatta å dyrare ort

inom riket, för att göra dessa senares löneförmånur ekvivalenta med

motsvarande tjänstemäns å annan ort inom riket. I den mån ett orts
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 122.

tillägg'' av enahanda art, som det till hemmavarande tjänstemän utgående,

funnes inrymt i de utrikes boende tjänstemännens löneförmåner, måste

detta anses ingå i lön och tjänstgöringspenningar, som för de utrikes

vistande tilltagits högre än för de hemmavarande. Det särskilda ortstillägg

åter, som föreslagits till chefer och personal vid rikets beskickningar

och konsulat hos utländska makter, vore endast till benämningen

likartat med ortstillägget åt hemmavarande tjänstemän. Benämningen

ortstillägg å ifrågavarande avlöningsanslag till utrikes vistande tjänstemän

skulle nämligen i själva verket kunna mera betecknande utbytas

mot en benämning sådan som exempelvis »anslag till bestridande av

särskilda med vistelsen utomlands och med tjänsteställningen förenade

kostnader». Det vore nämligen just för sådana ändamål, som dessa ortstillägg

vore avsedda, och det vore med hänsyn härtill, som de vore

föreslagna att utgå med så synnerligen växlande belopp som exempelvis

för beskickningscheferna i London 45,000 kronor och i Madrid allenast

5,400 kronor. Dylika växlingar hade ingalunda till huvudsakligt syfte

att göra dessa tjänstemäns löneförmåner ekvivalenta sins emellan och än

mindre att göra dem ekvivalenta med hemmavistande tjänstemäns av

motsvarande tjänstegrad, utan deras egentliga syfte vore att avväga och

giva ersättning för de kostnader, som å olika orter vore förenade med

uppehållande av tjänsteställningen på tillfredsställande sätt. Uppbärandet

av ortstillägget vore således icke eller åtminstone i mycket ringa grad

att anse som en tjänstemannens personliga förmån utan vore fastmera

att betrakta såsom en ersättning för kostnader, oundvikligt förenade

med en statstjänst, som nödgade tjänstemannen att vara bosatt utomlands

å orter med dyra levnadsvillkor och att jämväl i övrigt inrätta sin levnadsordning

på ett dyrare sätt, än han behövde göra, om han vistades

hemma. Såge man frågan ur billighetssynpunkt, kunde man knappast

undgå att finna det vara i hög grad obilligt att såsom vanlig avlöningsförmån

beskatta ifrågavarande ortstillägg, synnerligen om man toge i

betraktande den progression, som föranleddes av ortstilläggets betydande

storlek å orter, där tjänsteställningen beräknats medföra särskilt dryga

utgifter. En sådan beskattning kunde åtminstone icke anses väl avvägd

efter skatteförmågan, ty jämförde man exempelvis en i Stockholm bosatt

person, som hade 60,000 kronors inkomst av arbete, med ministern i

London, vars avlöningsförmåner med inberäknande av ortstillägget föreslagits

till 60,000 kronor, så kunde väl ingen påstå, att dessa två personer,

om deras ekonomiska förhållanden i övrigt voro jämförliga, kunde

anses lika skattekraftiga. Om dessa två personers ekonomiska förhållanden

i övrigt vore likställda och om deras personliga anspråk på livet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 122. 9

för dem och deras familjer vore likartade, sa måste redan etter några

år den i Stockholm bosatte personens ekonomi hava förbättrats i väsentligt

högre grad än ministerns, ty den förre hade icke behövt göra ens

tillnärmelsevis lika stora utgifter, som den senare på grund av sin tjänsteställning

med nödvändighet förorsakats. Detta missförhållande upphjälptes

allenast i ringa grad genom fritagande från beskattning av den lilla

del av ortstillägget, som kunde anses belöpa å kostnaderna för kanslilokal.

Det obilliga i en beskattning av ortstillägget i sin helhet med

undantag allenast för den del därav, som belöpte å kostnader för kanslilokal,

framträdde än mera, om man toge i betraktande, att vid framläggande

av förslag till avlöuingsbeloppen vederbörande departementschef

utgått från skattefrihet för en betydande del av avlöningsförmånerna.

Härutinnan åberopade dåvarande departementschefen vissa uttalanden

i en från ministern för utrikes ärendena till chefen för finansdepartementet

avlåten skrivelse.

I samma skrivelse hade ministern för utrikes ärendena vidare framhållit,

att, då för flertalet utrikes anställda tjänstemän lönebeloppen kvarstode

oförändrade från en tid, när progressiv beskattning icke varit i riket

gällande, det lätt insåges, hurusom tjänstemännens behållna löneförmåner

i själva verket icke obetydligt nedsatts, och detta samtidigt med att levnadskostnaderna

allmänt stegrats.'' Om här vore fråga om blott ringare

skattebelopp, kunde därvid få bero, men för åtskilliga uppginge detsamma

till tusentals kronor. Det riktiga vore därför att för varje

tjänstemannagrad fastställa ett lika skattebelopp oberoende därav, att

levnadsförhållandena å den ort, där tjänstemannen vistades, föranlett

staten att rikligare tillmäta hans löneförmåner. Så hade skett i Norge,

där varje utom riket anställd tjänsteman hade att erlägga kronoskatt

för ett för varje tjänstegrad fixerat lönebelopp, nämligen för ministrar

8,000 kronor, ministerresidenter 7,000 kronor, chargés d’affaires och

genalkonsuler 6,000 kronor, konsuler 5,000 kronor, legationsråd och

legationssekreterare 4,000 kronor och vice konsuler 3,500 kronor. Alltså

erlades av dessa tjänstemän kronoskatt för betydligt lägre belopp än

våra utrikes anställda tjänstemäns lön och tjänstgöringspenningar tillhopa

komme att utgöra. I Danmark hade skattefriheten utsträckts till

de utrikes anställda tjänstemännens samtliga löneförmåner.

Dåvarande departementschefen tilläde vidare:

Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att i utlandet bosatta

diplomatiska och konsulära tjänstemän finge tillgodonjuta skattefrihet

för viss del, t. ex. två tredjedelar av ortstillägget. Men då enligt det

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 110 höft. (Nr 122.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.

föreliggande förslaget i ortstillägget icke, såsom fallet vore enligt gällande

iönestat, inginge tjänstgör i ngspenningar, förelåge icke samma

skäl till en dylik begränsning av skattefriheten, som väl finge anses hava

varit bestämmande för ett under år 1907 av dåvarande utrikesministern

i sådan riktning framlagt förslag i ämnet. Med avseende såväl härå

som ock å vad i övrigt anförts syntes billigheten fordra, att ortstillägget

i sin helhet bleve fritt från skatt.

I en till finansdepartementet den 14 april 1917 avlåten promemoria

har nu från utrikesdepartementet erinrats, hurusom med vissa av omförmälda

befattningar vore förenade förmånen av fri bostad. De med bostäder

försedda ministrarna hade hittills, framhålles vidare i promemorian, skattat

för denna förmån med fem sjättedelar av respektive bostäders värde,

under det en sjättedel varit skattefri såsom belöpande sig på kanslilokalen.

Då emellertid de ministrar, vilka åtnjöte förmånen av fri bostad,

på grund därav hade lägre ortstillägg sig tillagda och således förmånen

av den fria bostaden måste anses vara av samma natur som ortstillägget,

hemställdes om meddelande av bestämmelser i syfte, att bemälde

ministrar bleve skattefria för bostadsförmånen.

Med erinran, att samtliga de ministrar, som disponerade beskickningshus,

med undantag av ministern i London, jämlikt gällande avlöningsstat

för beskickningar och konsulat, uppbure bidrag för uppvärmning

och belysning av huset intill ett visst belopp, växlande för olika

befattningshavare mellan 500 kronor och 3,000 kronor, samt att bemälde

befattningshavare skattade för uppvärmnings- och belysningsbidragen

efter samma grund som för bostadsförmånen, eller för fem sjättedelar

av bidraget, har därefter i en den 27 november 1917 från utrikesdepartementet

till finansdepartementet avlåten promemoria ifrågasatts, att skattefrihet

måtte medgivas jämväl för de ifrågavarande bidragen till beskickningshusens

uppvärmning och belysning.

På grund av remiss har kammarrätten avgivit underdånigt utlåtande

i ärendet, därvid kammarrätten hemställt, att i förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst måtte vidtagas sådan ändring, att från

skattskyldighet bleve undantagen den vissa ministrar tillerkända rättigheten

till bostad med uppvärmning och belysning.

Av vad ovan anförts framgår, att enligt gällande avlöningsstat för

diplomatiska och konsulära tjänstemän den de! av däri upptagna avlö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 122.

u ingå för måner, som benämnes ortstillägg, varit avsedd till bestridande av,

förutom vissa andra med tjänsteställningen förenade utgifter, jämväl

kostnaden för tjänstemännens bostäder med uppvärmning och belysning.

Vid sådant förhållande och då jämlikt riksdagens år 11)13 fattade beslut

ortstillägget förklarats vara till hela sitt belopp skattefritt, synes mindre

egentligt, att i de fall, då ifrågavarande tjänstemän åtnjuta sagda naturaförmåner,

skatt skall för dessa förmåner utkrävas. Enligt gällande lagstiftning

skall emellertid vid taxering av inkomst av allmän tjänst värdet

av de med tjänsten förenade naturaförmåner av olika slag uppskattas

och inräknas i den beskattningsbara inkomsten. Denna bestämmelse härtill

följd, att de av bemälde befattningshavare, vilka åtnjuta naturaförmåner

av sagda art, blivit i beskattningshänseende sämre ställda än de

av dessa tjänstemän, som ej åtnjuta dylika förmåner. Sistnämnda

tjänstemän beskattas nämligen endast för lön och tjänstgöringspenningar,

under det att de med naturaförmåner tillgodosedda tjänstemännen måste

erlägga skatt, förutom för hela beloppet av lön och tj änstgöringspenningar,

jämväl för sagda förmåners uppskattade värde. Det olämpliga

i detta förfarande framträder särskilt i sådana fall, då en befattningshavare,

vilken tidigare, med högre ortstillägg, icke varit i åtnjutande av

naturaförmån, bekommer sådan mot en mot förmånens värde svarande

nedsättning av ortstillägget. I dylika fall ökas skattskyldigheten, ehuru

avlöningsförmånerna äro i det hela oförändrade.

Ett godkännande av den ifrågasatta förändringen i grunderna för

ovanbemälde befattningshavares beskattning kan sålunda sägas innebära

endast en följdriktig tillämpning av det tidigare fattade beslutet om skattefrihet

för ortstillägget; och finner jag mig därför höra tillstyrka den gjorda

framställningen.

Bestämmelser i angivna syfte torde lämpligen böra införas i de

paragrafer i gällande inkomst- och förmögenhetsskatte- samt bevillningsförordningar,

i vilka föreskrifter äro meddelade om skattefrihet för ortstillägget.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst inom finansdepartementet

uppgjorda förslag dels till förordning om ändrad lydelse

av 8 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober

1910, dels ock till förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst den 28

oktober 1910, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och

skulle nådig proposition av den lydelse, bilagan litt.

. . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Östergren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 19] 8.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:120 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj. ts ■proposition med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 a1 i texten
  2. BevU 1918:30 Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch f s. 7 i texten