Sök i Ratio Lex

Angående tillstånd för två befattningshavare i civildepartementet att för rätt att åtnjuta äldtrstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring

1918-03-01 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:132, Angående tillstånd för två befattningshavare i civildepartementet att för rätt att åtnjuta äldtrstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

tillstånd för två befattningshavare i civildepartementet att

för rätt att åtnjuta äldtrstillägg tillgodoräkna sig viss

tjänstgöring; given Stockholms slott den 1 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed loreslå riksdagen

medgiva,

att kanslirådet i civildepartementet Carl Johan Carlberg och förste

kanslisekreteraren i samma departement Niklas August Lindhult må för

rätt till åtnjutande av med deras befattningar förenade ålderstillägg tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring i nämnda departement, Carlberg

under tiden från och med den 1 januari 1913 till och med den 31 december

1917 samt Lindhult från och med den 29 augusti 1913 till och

med den 31 december 1917.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 117 käft. (Nr 132.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens hen- statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:

I en till Kungl. Maj:t ingiven framställning angående lönereglering

för Kungl. Maj:ts kansli, avgiven av kommitterade för ämbets- och

tjänstemän inom kansliet, både kommitterade bland annat framhållit, att

de amanuenser, som efter den nya löneregleringens ikraftträdande komme

att befordras till ordinarie befattningar inom departementen och som

under avsevärt lång tid där varit extra ordinarie tjänstemän, borde för

åtnjutande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig någon del av den tid, de i

sistnämnda egenskap tjänstgjort. Liknande förmån borde enligt nämnda

framställning beredas de amanuenser och kanslisekreterare, som på grund

av Kungl. Maj:ts beslut uppehållit mera stadigvarande förordnanden såsom

extra föredragande eller såsom vikarier å ordinarie tjänst.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kun f/l. Matris Nåd. Proposition Nr 132.

1902 års löneregleringskommitté, till vilken ifrågavarande fram- 1902pipställning

remitterades, yttrade i sitt betänkande den 15 februari 1911 kommitt6.

ano-ående reglering'' av löneförbållanden m. m. vid statsdepartementen

(sid. 551) följande:

De i berörda framställning framhållna synpunkter kunde för visso med

hänsyn till do i befordrings- och även andra avseenden ogynnsamma förhallanden,

som under en lång tid varit rådande inom statsdepartementen, synas behjärtansvärda

och därför till en viss grad förtjänta av beaktande. Emellertid kunde ej

förnekas, att ett realiserande av ovanberörda önskemål skulle i olika avseenden

kunna medföra konsekvenser, vilka kommittén ej kunde till deras räckvidd overskåda,

och funne sig kommittén vid detta förhållande icke kunna förorda vad

sålunda ifrågasatts. „ , OJ .. .... ,___

I yissa departement tjänstgjorde för det dåvarande åtskilliga personer såsom

extra befattningshavare (extra byråchef, extra kanslisekreterare och extra ordinarie

aktuarie), till vilka befattningars uppehållande riksdagen på extra stat ar etter år

anvisat särskilda medel, motsvarande med vissa »pensionsavdrag» avlöningsförmånerna

för ordinarie befattningshavare av samma grader. I fråga, om ratt tor

de å dessa extra befattningar tjänstgörande att för avlönmgsforhojnmg genom

ålderstillägg få tillgodoräkna sig viss tjänstgöringstid före de nya staternas ikraftträdande

förelåge enligt kommitténs mening andra förhallanden an beträdande de

i ovan berörda framställning omförmälda befattningshavare.. „

Rätt att för löneförhöjning tillgodoräkna sig tjänstgöring a dylik tjänst pa

extra stat hade hittills medgivits i ett flertal särskilda fall och 1 regel 1 samband

med den extra tjänstens förvandling till ordinarie.

Kommittén funne ett dylikt medgivande för statsdepartementens vidkommande

berättigat och förordade, att befattningshavare, som utnämnts att tran och

med de nya lönestaternas trädande i kraft innehava ordinarie tjänst 1 statsdepartement,

måtte för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han

omedelbart före nämnda ikraftträdande på grund av stadigvarande förordnande 1

departement bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen a extra

stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjanst och kanslisekreterare,

förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst samt aktuarie extra ordinarie

aktuarietjänst.

I enlighet med berörda synpunkter angående tillgodoräknande av 1r®k187da&grs

viss förutvarande tjänstgöring för åtnjutande av löneförhöjning godkände

1917 års riksdag vid antagandet av nya ordinarie avlöningsstater för de

särskilda statsdepartementen, att tillämpas från och med år 1918, för åtnjutande

av de i nämnda stater upptagna avlöningsförmåner vissa villkor

och bestämmelser. I fråga om ålderstillägg stadgades sålunda, a,tt

befattningshavare, som utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande

eller från och med dag under år 1917 vara innehavare av ordinarie

tjänst i statsdepartement, finge för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas

den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till befattningen

på grund av stadigvarande förordnande i departementet bestritt tjänst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

llderstillägg

åt

kanslirådet

Carl b er g.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

av motsvarande lönegrad med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning,

kansliråd alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare, förste

eder andre, extra kanslisekreterartjänst samt aktuarie extra ordinarie

aktu ariebefattnino\

o

. Utöver vad löneregleringskommittén föreslagit, stadgades därjämte

i enlighet med Kungl. Majrts förslag i ämnet, rätt för befattningshavare’

vilken utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande vara innehavare

av andre kanslisekreterarbefattning och förut varit anställd som amanuens

i departementet, att under särskilda angivna förutsättningar för erhållande

av löneförhöjning tillgodoräkna sig viss del av tiden för nämnda amanuenstjänstgöring.

Andra särskilda utskottet vid 1917 års riksdag, vilket, förutom

Kungl. Majrts proposition till samma riksdag angående reglering av

löneförhållanden m. m. vid statsdepartementen, förehade till behandling

två likalydande motioner, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta

att samma rätt i fråga om ålderstilläggs åtnjutande, som i berörda proposition

föreslagits skola tillerkännas extra kanslisekreterare, måtte tillerkännas

jämväl de tillförordnade kanslisekreterarna, yttrade i sammanhang

med att utskottet icke ansåg sig böra tillstyrka motionerna följande:

»Därest särskilda förhållanden sådant föranleda, torde Kungl. Maj it icke

underlåta. att underställa riksdagens prövning, i vad mån ett dylikt med
givande

i ett eller annat fall skulle kunna vara av omständigheterna

pakallat».

Ino“ civildepartementet finnas två befattningshavare, beträffande

vilka sådana^ särskilda förhållanden synas föreligga, att de böra för erhållande

av ålderstillägg få tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring

av annat slag än som i avlöningsvillkoren avses, nämligen kanslirådet

Carl Johan Carlberg och förste kanslisekreteraren Niklas August

Lmdhult. ö

Carlberg förordnades redan den 30 oktober 1903 att till nämnda års

slut såsom byråchef handlägga ärenden, som röra elektriska anläggningar

för belysning eller arbetsöverföring samt enskilda telefonanläggningar;

och har Carlberg sedermera, till dess han utnämndes att från och med

år 1918 vara kansliråd i civildepartementet, årligen erhållit förnyade förordnanden

att såsom byråchef bereda och föredraga omförmälda ärenden

jamte andra grupper av mål, som höra till civildepartementets handläggning.

Till en början erhöll Carlberg, som då var amanuens, utöver sitt

arvode såsom sådan, ersättning från sjätte huvudtitelns anslag till extra

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1H2.

utgifter. Från och med år 1906 hava åter medel för ändamålet anvisats

av riksdagen.

Vid sistnämnda års riksdag begärdes nämligen ett särskilt anslag

till en föredragande för ärenden angående elektriska anläggningar m. m.

1 statsverkspropositionen meddelade departementschefen huvudsakligen

följande:

Till följd av ärendenas ökning inom civildepartementet både vissa grupper

av ärenden frånskilts de byråer, till vilka de förut hört, och överlämnats till den

under expeditionschefens direkta tillsyn stående femte byrån. Men då expeditionschefens

övriga göromål icke medgåvo honom att, utom i undantagsfall, själv bereda

eller föredraga ärenden, hade åliggandet därmed i stället överlämnats åt

underordnade tjänstemän inom departementet. Eu fastare organisation av femte

byrån vore emellertid i hög grad önskvärd.

Det vore likväl icke departementschefens avsikt att föreslå vidtagande av åtgärder

för upprättande av ännu en ordinarie kanslirådsbefattning. Under dåvarande

förhållanden syntes nämligen detta vara mindre lämpligt, när frågan om

inrättande av en regeringsrätt med därav möjligen följande omorganisation av

Kungl. Maj:ts kansli ännu vore svävande. Departementschefen inskränkte sig

därför till att hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att på extra

stat uppföra ett anslag att utgå till särskild föredragande, av mål rörande elektriska

anläggningar ävensom av andra av departementschefen anvisade ärenden.

Skulle vad sålunda åsyftats kunna genomföras, vore det departementschefens

avsikt att, utom de ärenden, som redan hörde till den femte byrån, dit även

överföra en del mål från tredje byrån, vilken för det dåvarande handlade mål

rörande allmänna arbeten, hälsovården, sociala frågor, riksgränsen, lappar m. m.

ävensom, med angiven inskränkning, försäkringsåren den. Redan den skiftande

beskaffenheten av de till denna byrå hörande ärenden gjorde en annan fördelning

önskvärd. Även vore antalet ärenden å byrån anmärkningsvärt stort. Ärenden

rörande allmänna arbeten stode på grund av sin beskaffenhet och med hänsyn

till de underordnade myndigheter, som handlade dem, i ett visst sammanhang

med målen rörande elektriska anläggningar och syntes för den skull i främsta

rummet komma i fråga till avskiljande från tredje och överlämnande till femte

byrån.

Det vore jämväl att märka, att ett icke obetydligt, ehuru icke i siffror mätbart

arbete sedan gammalt ålåge femte byrån, i det att byråns tjänstepersonal

tillhandaginge departementschefen och expeditionschefen med allehanda utredningar

och uppdrag, särskilt sådana av mer tillfällig och brådskande beskaffenhet.

Slutligen krävde de elektriska målen i allmänhet ganska betydande tid. Den

ifrågasatta befattningen komme således att bereda sin innehavare full sysselsättning.

Den särskilda ersättning, som borde utgå till omförmälde föredragande,

hade departementschefen ansett icke böra bestämmas lägre än till 2,500 kronor.

Önskvärdheten därav att den ifrågasatta anordningen redan år 1906 kunde

tillämpas syntes nödvändiggöra, att anslag därför redan för sistnämnda år bleve

tillgängligt.

Kungl. Maj:t föreslog i enlighet härmed riksdagen att såsom gottgörelse

till en särskild föredragande inom civildepartementet av ärenden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

rörande elektriska anläggningar ävensom vissa andra mål, efter därom

av departementschefen meddelad bestämmelse, på extra stat för år 1907

till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett belopp av 5,000 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att låta av detta belopp förskottsvis under år 1900

av tillgängliga medel utanordna 2,500 kronor.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit bifölls av riksdagen.

Anslag å 2,500 kronor såsom gottgörelse till en särskild föredragande

inom civildepartementet av ärenden rörande elektriska anläggningar

m. m. anvisades även av 1907 års riksdag för år 1908.

Vid 1908 års riksdag gjordes i statsverkspropositionen framställningom

förhöjning av gottgörelsen till förenämnda särskilda föredragande.

Det erinrades i sådant hänseende av vederbörande departementschef, att de

mai och ärenden, som anförtrotts åt bemälde föredragande och vilka handlades

å civildepartementets s. k. femte byrå, vore, förutom ärenden rörande elektriska

anläggningar, mål rörande allmänna arbeten, Trollhätte kanal- och vattenverk,

järnvägstaxor, bolagsordningar för järnvägsaktiebolag samt kammarrättens revisionsanmärkningar

mot järnvägsstyrelsen. Därjämte behandlades å denna byrå

åtskilliga ärenden rörande regeringen, förordnanden inom departementet m. m.

Ifrågavarande ärenden, av vilka en del vore synnerligen tidsödande, hade,

såsom för övrigt arbetet inom departementet i dess helhet, visat tendens till

ständig ökning.

Det arbete, som krävdes av den särskilda föredraganden, vore dåmera också

fullt jämförligt med en byråchefs. Det syntes för den skull, som skulle den

därför bestämda särskilda gottgörelsen vara väl ringa och en ökning i det årliga

anslaget av 500 kronor få anses vara väl motiverad.

Därest Kungl. Maj:t och riksdagen skulle komma att för år 1908 bevilja ett

extra lönetillägg för åtskilliga ämbets- och tjänstemän, syntes billigt, att ifrågavarande

föredragande jämväl bereddes förbättring i sina avlöningsförmåner för

år 1908.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att såsom gottgörelse till en särskild föredragande inom civildepartementet

av ärenden rörande elektriska anläggningar ävensom vissa

andra mål, efter därom av departementschefen meddelad bestämmelse,

på extra stat för år 1909 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett belopp

av 3,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta av detta belopp

förskottsvis under år 1908 av tillgängliga medel utanordna 500 kronor.

Riksdagen, som fann den föreslagna ökningen av ifrågavarande

anslag vara av behovet påkallad, biföll framställningen.

Härefter anvisade 1909 års riksdag som gottgörelse till den extra

föredraganden för år 1910 ett belopp av 3,000 kronor.

I statsverkspropositionen till 1910 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att för avlönande av eu extra föredragande inom civildeparte
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr :V>''2

7

mentet på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp av 7,000 kronor,

därav 2,500 kronor skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar.

I detta ämne anförde vederbörande departementschef uti propositionen

bifogat statsrådsprotokoll, bland annat, följande:

Utöver de av riksdagen under föregående år till en särskild föredragande

för elektriska anläggningar m. m. anvisade belopp både denne föredragande, en

amanuens i departementet, uppburit amanuensarvode, 2,000 kronor.

Det arbete, som krävdes av den särskilda föredraganden, hade blivit fullt

jämförligt med byråchefs. Han nödgades därjämte i mycket utsträckt omfattning

stå allmänheten till tjänst i och för anskaffande av fullständig utredning i ärendena

rörande elektriska anläggningar och därvid föra en tidsödande skriftväxling.

Alla skäl syntes departementschefen därför tala för att honom bereddes avlöningsförmåner,

som ej allt för mycket understege byråchefs.

Den såsom föredragande förordnade tjänstemannen hade dåmera utnämnts

till kanslisekreterare i departementet. Då det emellertid icke vore möjligt att

jämte chefskapet å femte byrån uppehålla kanslisekreterartjänsten, måste annan

förordnas att bestrida denna tjänst. På grund av den stadigvarande beskaffenheten

av detta förordnande och med hänsyn jämväl till tiden för den avsedda

tjänstemannens tjänstgöring i departementet, över 10 år, syntes skäligt, att denne

finge uppbära samtliga de med kanslisekreterartjänsten förenade löneförmåner.

Med anledning därav borde såsom arvode åt den extra föredraganden begäras

ett belopp, motsvarande vad som sammanlagt borde tillkomma honom i avlöning.

Under förutsättning att provisorisk lönereglering för statsdepartementen genomfördes

för år 1911, syntes beloppet skäligen kunna bestämmas till 7,000 kronor,

därav 2,500 kronor borde räknas såsom tjänstgöringspenningar.

Vad anginge förhållandena under år 1910, ansågs ifrågavarande föredragande

böra få behålla lönen, 2,500 kronor, såsom kanslisekreterare och därjämte uppbära

den av riksdagen särskilt anvisade ersättningen. Fyllnad i avlöningen åt

vikarien å kanslisekreterartjänsten kunde för år 1910 anvisas från sjätte huvudtitelns

allmänna besparingar.

Kungl. Maj:ts förenämnda förslag bifölls av riksdagen.

Anslag å samma belopp till den särskilda föredraganden har sedermera

av riksdagen anvisats till och med år 1917. Förutom detta anslag

har Carlberg från och med år 1915 uppburit första ålderstillägget å den till

hans kanslisekreterartjänst hörande lönen eller alltså tillhopa 7,500 kronor.

Såsom förut omförmälts framhöll vederbörande departementschef Departementsredan

i statsverkspropositionen till 1908 års riksdag, att det arbete, som chefenkrävdes

av den särskilda föredraganden, dåmera vore fullt jämnställt med

en byråchefs. Arbetet har därefter åtskilligt ökats, särskilt sedan från

och med år 1913 till handläggning av den särskilda föredraganden hänvisats

jämväl sociala ärenden och ärenden rörande den allmänna pensionsförsäkringen.

Till följd av anhopningen av ärenden å ifrågavarande

byrå har under åren 1916 och 1917 den anordningen måst vidtagas, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

ärenden angående elektriska anläggningar i regel handlagts av kanslisekreteraren

å byrån.

Följande sammanställning utvisar ärendenas ungefärliga fördelning

inom civildepartementets byråer under de sista fem åren:

l:a byrån.

2:a byrån.

3:e byrån.

4:e byrån.

5:e byrån.

1913.....................

425

721

695

707

840

1914......................

494

1,119

643

626

862

1915......................

1,230

703

639

833

790

1916.....................

1,210

704

593

780

934

1917......................

605

1,033

750

821

1,211

Av sammanställningen framgår, att ärendena å femte byrån eller

den, som Carlberg förestått, fullt uppgått till samma antal, som i

medeltal belöper på departementets andra byråer. Därtill kommer, att

arbetet å femte byrån så till vida är särskilt betungande, som på denna

byrå handläggas ärenden av ganska olika beskaffenhet. Till femte byråu

höra nämligen ärenden rörande elektriska anläggningar, allmänna arbeten

och bolagsordningar för järnvägsaktiebolag, ärenden som höra till vattenfallsstyrelsens

ämbetsutövning, sociala ärenden, ärenden angående den

allmänna pensionsförsäkringen samt ärenden angående automobiler, eldfarliga

oljor, sprängämnen och lufttrafik. Ehuru Carlbergs avlöning

även under de sista fem åren något understigit det belopp, som utgått

till innehavare av extra byråchefstjänst, torde det arbete, Carlberg fullgjort

under nämnda fem år, fullt hava motsvarat det, som ålegat övriga

byråchefer inom departementet. Och enär, enligt de av Kungl. Maj:t

och riksdagen fastställda villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner

enligt statsdepartementens från och med år 1918 gällande

avlöningsstater, befattningshavare, som utnämnts att från de nya

staternas ikraftträdande vara innehavare av kanslirådstjänst i statsdepartement,

må för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid,

varunder han omedelbart före tillträdet till befattningen på grund av

stadigvarande förordnande i departementet bestritt extra byråchefstjänst,

synes Carlberg böra komma i åtnjutande av samma förmån. Ett särskilt

skäl härför torde vara den långa tid eller mer än 14 år, som Carlberg

tjänstgjort såsom särskild föredragande inom civildepartementet. Under

de sista fem aren har Carlberg icke åtnjutit tjänstledighet av annan anledning

än för fullgörande av offentligt uppdrag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132. 9

Förste kanslisekreteraren Lindkult förordnades den 29 augusti 1913

att bestrida Carlbergs kanslisekreterartjänst, sedan den tjänsteman, som

ditintills uppehållit sistnämnda tjänst, utnämnts till ordinarie kanslisekreterare;

och har Lindhult sedan utan avbrott bestritt Carlbergs kanslisekreterarbefattning,

’ till dess Lindhult utnämndes att från och med år

1918 vara förste kanslisekreterare i civildepartementet.

Vid bedömande av frågan om ålderstillägg åt Lindhult torde man

böra taga hänsyn till, att Lindhults förordnande såsom tillförordnad

kanslisekreterare icke hade sin orsak däri, att den ordinarie innehavaren

av kanslisekreterarbefattningen hade ledighet för sjukdom eller för fullgörande

av kommittéuppdrag eller av annan liknande anledning, utan

berodde på, att arbetet inom civildepartementet under de senare åren

ständigt ökats. För att tillgodose det till följd härav förefintliga behovet

av förstärkta arbetskrafter kunde dock, på grund av det väckta

förslaget angående omorganisation av statsdepartementen, icke lämpligen

beviljas anslag till nya ordinarie tjänster utan endast medel till

extra befattningshavare. I enlighet härmed inrättades inom civildepartementet,

bland annat, den befattning såsom särskild föredragande, vilken

innehades av Carlberg. Av den lämnade redogörelsen för tillkomsten av

denna befattning framgår, att ett stadigvarande behov av en ny byrå

inom civildepartementet får anses vara ådagalagt åtminstone år 1910.

Under sådana förhållanden synes Lindhult ;— vilken allt sedan den 29

augusti 1913 bestritt Carlbergs kanslisekreterartjänst och som därunder

uppburit samtliga med denna tjänst förenade avlöningsförmåner, efter det

frågan härom, på sätt förut omförmälts, underställts prövning av 1910

års riksdag — böra i fråga om rätten till åtnjutande av ålderstillägg vara

att likställa med de extra kanslisekreterare, vilkas avlöning blivit av

riksdagen bestämd och som berättigats att vid utnämning till förste eller

andre kanslisekreterare tillgodoräknas tjänstgöring såsom extra kanslisekreterare

för åtnjutande av ålderstillägg. Alltsedan Lindhult i augusti

1913 erhållit förordnande såsom kanslisekreterare, har han icke åtnjutit

tjänstledighet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att kanslirådet i civildepartementet Carl Johan

Carlberg och förste kanslisekreteraren i samma departement

Niklas August Lindhult må för rätt till åtnjutande

av med deras befattningar förenade ålderstillägg tillBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 117 häft. (Nr 132.) 2

Ålderst

il lian? Åt

förste

kunslisekreteraren

I>in«l tillit.

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

godoräkna sig föregående tjänstgöring i nämnda departement,

Carlberg under tiden från och med den 1

januari 1913 till och med den 31 december 1917 samt

Lindhult från och med den 29 augusti 1913 till och

med den 31 december 1917. *

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående tillstånd för tvä befattningshavare i civildepartementet att för rätt att åtnjuta ålde s. 1 i texten
  2. SU 1918:132 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:tsproposition angående tillstånd för två befattningshavare i civildepartementet att för rätt att åtnjuta ålderstillägg till s. 3 i texten