Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

1918-03-08 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:143, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

i

Nr 143.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete; given Stockholms

slott den 8 mars 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

iBihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 12? käft. (Nr 143.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete skall i nedan angivna del erhålla följande

ändrade lydelse:

Intill dess särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd, äger

arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall

i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet,

så länge sjukdomen varar, samt beträffande erforderlig läkarvård

och läkemedel jämväl under sistnämnda dag, av arbetsgivaren erhålla

ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade

grunder;

dock — — — — — — — — — — — —---statsmedel.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 15

februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Enligt 6 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

gäller, att om arbetare skadats till följd av dylikt olycksfall samt

olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan under mera än 35 dagar efter dagen för olycksfallet,

skall på grund av försäkringen från och med 36:e dagen och så länge

sjukdomen varar i ersättning till honom utgivas, bland annat, dels

erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel (6 § 1) a)), dels ock sjukpenning i enlighet

med närmare angivna grunder (6 § 1) b)).

Ersättning för tiden till och med 35:e dagen (karenstiden) utgår

sålunda ej på grund av försäkringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksför
säkrings
anstalten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

1 37 § av lagen stadgas emellertid, att, intill dess särskild lag om

sjukförsäkring må varda genomförd, arbetare, som i lagen avses, äger

att vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall i arbete, under de 35

första dagarna efter dagen för olycksfallet, så länge sjukdomen varar, av

arbetsgivaren erhålla ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid

sjukdom stadgade grunder, dock att den dagliga sjukpenningen skall

utgå med vissa särskilt angivna belopp.

Arbetsgivare är enligt 35 § i lagen jämväl berättigad att själv låta

försäkra arbetare för olycksfall i arbete i fråga om karenstiden.

I skrivelse den 25 januari 1918 har riksförsäkringsanstalten föreslagit

viss ändring i nyss återgivna del av 37 § i lagen.

Anstalten anför följande:

»Såsom 37 § i lagen är avfattad, synes den ej kunna tolkas annorlunda, än

att ej blott sjukpenning utan även i lagens 6 § omförmäld ersättning för läkarvård

jämte läkemedel m. m. i anledning av inträffat olycksfall skall utgå först

från och med dagen efter olycksfallet. Beträffande sistnämnda slags ersättning

skulle alltså ersättningsplikt enligt 37 § ej föreligga beträffande läkarvård och

läkemedel in. m., som erfordras redan å dagen för olycksfallet.

I 37 § är emellertid såsom nämnts fråga endast om arbetsgivares omedelbara

ersättningsplikt i anledning av inträffat olycksfall, garanterad, på sätt samma

§ angiver, av försäkringsinrättningen.

Vidkommande åter skyldigheten i omförmälda hänseende för försäkringsinrättning,

där den skadade jämlikt lagens 35 § försäkrats under karenstiden, synes

avfattningen av sistnämnda § knappast lägga bestämt hinder i vägen för att

sådan försäkring kan avse, om också ej sjukpenning för dagen för olycksfallet,

så åtminstone läkarvård och läkemedel m. m., som i anledning av inträffat olycksfall

erfordras redan under samma dag. Och enligt lagens 10 §, till vilken även

hänvisas i 37 §, äger försäkringsinrättning, i vilken den skadade är försäkrad, att

när helst, även före utgången av den i 6 § 1) omförmälda tid, och under så lång

tid, sådant finnes lämpligt, bereda honom vård å sjukvårdsanstalt. Beträffande

det särskilda slag av »läkarvård» — varom förmäles i lagens 6 § l)a) — som

utgöres av vård å sjukvårdsinrättning, skulle alltså försäkringsinrättningen äga

befogenhet att utgiva ersättning, även i vad vården lämnas under dagen för

olycksfallet.

I detta sammanhang må erinras, att det av ålderdomsförsäkringskommittén

avgivna förslag angående försäkring för olycksfall i arbete, som ligger till grund

för ifrågavarande lag, och som ej upptog någon karenstid, avsåg att, ehuru sjukpenning

skulle utgå först från och med dagen efter olycksfallet, den skadade likväl

skulle äga att från och med dagen för olycksfallet erhålla erforderlig läkarvård

jämte läkemedel och andra för arbetsförmågans höjande angivna nödiga

hjälpmedel. Och enligt Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag

till ifrågavarande lag skulle visserligen sjukpenning ej utgå under de fyra

första dagarna efter dagen för olycksfallet; men i fråga om erforderlig läkarvård

jämte läkemedel m. m. gjordes ej någon liknande inskränkning, utan skulle er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:In Nåd. Proposition Nr 148. f>

sättning härutinnan i anledning av försäkringen utgå, så snart läkarvården eller

läkemedlen m. in. på grund av olycksfallet erfordrades.

Iiiksförsäkringsanstalten finner det också uppenbarligen stå i full överensstämmelse

med den ifrågavarande lagstiftningens principer och allmänna syftemal

att, när fråga är om bestridande av en utgift, vilken så omedelbart är en

följd av olycksfallet, som är fallet beträffande den första nödiga läkarbehandlingen

. och de första läkemedlen i anledning av detsamma, denna utgift ersättes

enligt i lagstiftningen i övrigt angivna regler.

•u • ^et''< e^sei1 härav må, vara mindre med hänsyn ensamt till själva den utgift

i och för sig, som därav betingas, och vilken det alltså i första hand skulle

kunna bil den skadades sak att bestrida. I åtskilliga fall lär vederbörande arbetsgivare

icke underlåta att, även om sådant icke är i lag eller författning ålagt

honom, ersätta densamma.. Även kan tänkas, att vederbörande sjukkassa, om

den skadade är medlem i sådan kassa, bestrider ifrågavarande kostnad, något

som dock endast torde förekomma i få undantagsfall. De väsentligaste olägenheteina

av en lagtillämpning, som frånkänner den skadade ersättning i nu ifrågavarande

hänseende under den dag, varunder han drabbats av olycksfall i arbetet,

äro emellertid av mera indirekt, men icke desto mindre betänklig innebörd

Det ligger i öppen dag, att det är av största vikt vid inträffade olycksfall,

aD den skadade, så snart ske kan, kommer under behandling av läkare. Om så

■;.] yker’ förvärras hans tillstånd; och en skada, från vilken den skadade kanske

lätt nog skulle hava återställts, om den omedelbart blivit föremål för sakkunnig

behandling, kan, i annat fall, draga lång tid att bota. För den sociala försäkringen

och dess. syfte måste det vara av synnerlig betydelse, att i omförmälda

avseende intet åsiÖosättes, och att sålunda med olika medel och i olika riktningar

all omsorg nedlägges på, att skadorna bliva så lindriga och så kortvariga

f.?m1..P°J En lagbestämmelse, som icke tillerkänner den skadade ersättning

för läkarvård från och med dagen för olycksfallet, men däremot från och med

dagen däipa, kan helt naturligt förväntas ofta komma att medföra obenägenhet

från den skadades sida att a förstnämnda dag anlita läkare, vilket måste anses

agnat att i hög grad motverka lagstiftningens ovan nämnda betydelsefulla syfte.

Särskilt i fråga om mindre skador kan det befaras, att den skadade av angnma

anledning kommer att, såvitt möjligt, underlåta att söka läkarbehandling

torr an dagen efter olycksfallet, då behandlingen meddelas honom kostnadsfritt.

Därmed utsätter han sig för fara av infektering av det sår, som kan hava uppkommit

genom olycksfallet. Eu relativt ofarlig skada kan bliva mer eller mindre

livsfarlig genom tillstötande komplikationer såsom varbildning och blodförgiftning,

varjämte läkningstiden kan komma att väsentligen förlängas. Den funktionsi

ubbnmg, som skadan kan hava föranlett, kan avsevärt förökas, och genom försenad

eller utebliven behandling kunna inflammatoriska komplikationer medföra,

att en skadad lem måste amputeras eller ock föranleda stelhet, felställning eller

väsentligt nedsatt kraft i den kroppsdel, som ursprungligen skadats, eller i densamma

angränsande delar av organismen. Av den skadade själv eller av hans

omgivning vidtagna åtgärder kunna än vidare tänkas leda till ytterligare försämring

av en måhända från början tämligen obetydlig skada.

,.. ^d. svårare skador kommer den skadade att själv få vidkännas kostnaderna

611 i första behandlingen eller omläggningen jämte där
med

understundom förenade operativa ingrepp jämte transport till lämplig sjukvardsanstalt,

något som sannolikt understundom kan föranleda, att den skadade

icke omedelbart erhåller den för honom lämpligaste vården.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

Försäkringa
rådefc.

Departements

chefen.

6 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 143.

Av anförda skäl har riksförsäkringsanstalten ansett sådan ändring

i lagen böra, så snart ske kan, komma till stånd, att arbetsgivares ersättningsskyldighet

enligt 37 § utsträckes att omfatta även läkarvård

och läkemedel — samt övriga i paragrafen angivna hjälpmedel — som

för den skadade erfordras under dagen för olycksfallet. Härigenom anser

anstalten ock bliva i lagen klart uttalat, att, om berörda ersättningsplikt

genom försäkring enligt 35 § överflyttas å försäkringsinrättning,

som i lagen omförmäles, ersättningsskyldighet i samma avseende

kommer att åligga försäkringsinrättniugen.

På grund av remiss har försäkringsrådet den 7 februari 1918 avgivit

utlåtande i ärendet ocli därvid förklarat sig i likhet med riksförsäkringsanstalten

anse det vara erforderligt, att arbetsgivares ersättningsskyldighet

enligt 37 § av lagen utsträckes att omfatta jämväl

läkarvård, läkemedel m. m. under dagen för olycksfallet.

Såsom riksförsäkringsanstalten framhållit, torde 37 § i lagen om

försäkring för olycksfall i arbete enligt ordalagen ej kunna anses medföra

rätt för skadad arbetare att av arbetsgivaren erhålla ersättning

för läkarvård och läkemedel under dagen för olycksfallet. Då detta förhållande

kan medföra den betänkliga påföljden, att skadad arbetare till eu

följande dag uppskjuter med att söka anlita läkare, synes ändring av

förevarande lagrum höra vidtagas i det av myndigheterna angivna syfte.

Departementschefen uppläste därefter ett i överensstämmelse med

vad han yttrat upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § i

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143

7

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete skall i nedan angivna del erhålla följande

ändrade lydelse:

Intill dess. särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd, äger

arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall

i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet,

så länge sjukdomen varar, samt beträffande erforderlig läkarvård

och läkemedel jämväl under sistnämnda dag, av arbetsgivaren erhålla

ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade

grunder;

dock — — — — — — — — statsmedel.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd torsdagen

den 7 mars 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 februari

1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av förste kanslisekreteraren T. E. Löfgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

9

Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

PINDEN,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anmälde lagrådets den 7 mars

1918 avgivna utlåtande över det den 15 nästlidne februari till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete; och hemställde föredraganden,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 127 käft. (Nr 143.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olyck a1 i texten
  2. LU 1918:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med. förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbet s. 3 i texten