Sök i Ratio Lex

Angående särskild ersättning till vissa flottan tilldelade värnpliktiga under mobil iseringstjänstg öring

1918-03-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:146, Angående särskild ersättning till vissa flottan tilldelade värnpliktiga under mobil iseringstjänstg öring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

1

Nr 146.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

särskild ersättning till vissa flottan tilldelade värnpliktiga

under mobil iseringstjänstg öring; given Stockholms

slott den 8 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Ivungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

för beredande av särskild ersättning under mobiliseringstjänstgöring

år 1918 till de flottan tilldelade värnpliktiga, vilka inbegripas

under av 1916 års riksdag om dylik särskild ersättning fattat beslut,

på tilläggsstat till riksstaten för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av

150,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl., Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Itihang till riksdagens protokoll 19IS. 1 samt. 130 käft. (Nr 146.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

Proposition

nr 162 till

1916 års

riksdag.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter

följande.

I proposition (nr 162) till 1915 års riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, dels att flottan tilldelad värnpliktig av klass A

(sådana värnpliktiga, vilka förut haft viss tids fast anställning vid flottan),

som under sin stamanställningstid uppnått korpralsgrad eller l:a eller 2:a

klass sjömans tjänstbarhetsklass, ävensom flottan tilldelad värnpliktig av

klass B (studenter och med dem likställda samt de, som avlagt sjökaptens-

eller styrmansexamen eller vissa examina å navigationsskolas maskinistavdelning)

finge, därest han efter inkallelse till tjänstgöring under

då pågående mobilisering fullgjort eller komme att fullgöra tjänst minst

sex månader i följd och därunder minst fyra månader med gott vitsord

bestritt korprals- eller därmed likställd befattning, erhålla särskild er
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tf, Nåd. Proposition Nr 146''. 3

sättning med ett belopp av 20 kronor i månaden för den del av tjänstgöringstiden,

som översköte två månader, dels ock att de kostnader,

som föranleddes av bifall härtill, finge av mariuförvaltningen förskottsvis

bestridas av omhänderhavande medel för att framdeles anmälas till

ersättande.

Till stöd för nämnda förslag anförde föredragande departementschefen,

bland annat, att det på grund av det förefintliga stora antalet

vakanser inom sjömanskåren icke kunnat vid den år 1914 anbefallda

mobiliseringen av flottan undgås, att till krigstjänstgöring inkallade värnpliktiga

särskilt av klass A och bland dem företrädesvis vid flottan förut

stamanställda korpraler och l:a klass sjömän jämte ett mindre antal av

de dugligaste bland f. d. 2:a klass sjömän måst kvarhållas i tjänstgöring

under eu jämförelsevis lång tidrymd. Dessa f. d. korpraler samt l:a

och 2:a klass sjömän hade nämligen genom sin föregående utbildning

vid flottan varit särskilt lämpade att utfylla de förefintliga vakanserna

bland förhandsmännen ombord och giva erforderlig stadga åt fartygens

bemanning. Då ifrågavarande personal i regel tillhört äldre årsklasser

samt vid inryckningen till tjänstgöring väl i flertalet fäll innehaft mera

stadigvarande civil sysselsättning och haft familj att försörja, hade härav

blivit en följd, att dessa kategorier av värnpliktiga på ett särskilt kännbart

sätt drabbats av mobiliseringen. Det syntes därför endast vara

eu gärd av rättvisa och billighet, att dessa f. d. korpraler samt f. d.

l:a och 2:a klass sjömän, som under mobiliseringen bestritt korpralseller

därmed likställda befattningar, under vissa villkor tillerkändes en

särskild ersättning med hänsyn till såväl den mera ansvarsfulla tjänst,

de under mobiliseringen fullgjort, som de ekonomiska uppoffringar, vilka

de under sin jämförelsevis långa mobiliseringstjänstgöring måst underkasta

sig. Nämnda ersättning ansågs böra, för att den skulle komma

att utgöra ett verkligt vederlag för de ekonomiska uppoffringar, ifrågavarande

personal till följd av mobiliseringstjänstgöringen måst underkasta

sig, sättas till 20 kronor för månad. Beträffande villkoren för

denna ersättnings åtnjutande ansågs lämpligt att uppställa fordran på

en tjänstgöring av minst sex månader i följd — d. v. s. utan annat

avbrott än tillfällig permission. Då emellertid två månaders tjänst

kunde anses behövlig, innan en värnpliktig av ifrågavarande kategorier

återförvärvat sådan yrkesskicklighet, att han kunde bestrida korpralsbefattning,

syntes den ifrågasatta ersättningen icke böra utgå för de två

första månaderna av tjänstgöringen.

Förutom nu nämnda kategorier av värnpliktiga av klass A hade

under längre tid måst i mobiliseringstjänstgöring kvarhållas ett för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

Riksdagens

skrivelse nr 5

vid 1915 års

riksdag.

Kungl. Maj:ts

beslut den 18

juni 1915.

hållandevis stort antal värnpliktiga av klass B, vilka avlagt sjökaptens-,

styrmans- eller maskinistexamen. Flertalet av dem hade konstituerats

till underofficerskorpraler och därigenom erhållit en mot deras tjänstgöring

svarande avlöning. Endast ett ringa fåtal hade tjänstgjort i korpralsbefattningar.

I den mån så skett, hade emellertid dessa ansetts böra

i förevarande avseende likställas med förut omnämnda kategorier värnpliktiga

av klass A.

I skrivelse den 27 maj 1915 (nr 5, punkt 28) uttalade riksdagen,

att riksdagen, med hänsyn till långvarigheten av ifrågavarande värnpliktigas

tjänstgöring, som i huvudsak varit föranledd av de många

vakanserna inom sjömanskåren, ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, i vad den avsåg ersättning åt bemälda värnpliktiga.

Departementschefen hade — yttrade riksdagen vidare — ansett,

att ifrågavarande ersättningsbelopp borde bestridas under förskottstitel.

Riksdagen hölle emellertid före, att det vore lämpligare, att ett förslagsanslag

för ändamålet uppfördes å riksstaten under femte huvudtiteln.

Det erforderliga anslaget syntes på grund av gjorda beräkningar kunna

bestämmas till 75,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under

år 1915 förskjuta för ändamålet erforderligt belopp.

I anslutning till riksdagens i överensstämmelse härmed fattade beslut

föreskrev Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 18 juni 1915, att flottan

tilldelad värnpliktig av klass A, som under sin stamanställningstid uppnått

korpralsgrad eller l:a eller 2:a klass sjömans tjänstbarhetsklass,

ävensom flottan tilldelad värnpliktig av klass B Ange, därest han efter

inkallelse till tjänstgöring under då pågående mobilisering fullgjort eller

komme att fullgöra tjänst minst sex månader i följd utan annat avbrott

än tillfällig permission och därunder minst fyra månader med gott vitsord

bestritt korprals- eller därmed likställd befattning, erhålla särskild

ersättning med ett belopp av 20 kronor i månaden för den del av

tjänstgöringstiden, som översköte två månader; dock att den särskilda

ersättningen jämte av den värnpliktige åtnjuten krigsavlöning ej finge

för månad överstiga ett belopp av 51 kronor, motsvarande lön, dagavlöning

och inkvarteringsbidrag, allt för månad om 30 dagar, för stamanställd

korpral i 2:a lönegraden vid Karlskrona station. Den sålunda

angivna begränsningen var föranledd därav att, enligt vad såväl i propositionen

som i riksdagens skrivelse i ämnet betonats, ersättningen ej

finge verka på sådant sätt, att värnpliktig, som bildat familj, därigenom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

skulle i något fall erhålla en förmån utöver dem, som tillkomme den

fast anställde med familj.

Härefter föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 159) till 1916 års

riksdag, att riksdagen måtte medgiva

dels att flottan tilldelad värnpliktig, som efter den 31 juli 1915

konstituerats till underofficerskorpral eller korpral i flottans reserv, ävensom

flottan tilldelad menig värnpliktig finge, därest han efter inkallelse

till tjänstgöring under då pågående mobilisering med gott vitsord fullgjort

eller kom me att fullgöra tjänst minst sex månader, erhålla särskild

ersättning:

underofficerskorpral med 25 kronor i månaden för den tid, han

tjänstgjort i denna egenskap;

korpral med 20 kronor i månaden för den tid, han tjänstgjort i

denna egenskap, i den mål) särskild ersättning ej redan på grund av

nådiga brevet den 18 juni 1915 till honom utgått;'' samt

menig värnpliktig med 10 kronor i månaden för tjänstgöringstid

efter den 31 december 1915;

dels ock att de kostnader, som föranleddes av bifall härtill, finge

av marinförvaltningen förskottsvis bestridas av omhänderhavande medel

för att framdeles anmälas till ersättande.

I berörda proposition erinrade föredragande departementschefen, att

den efter riksdagens hörande den 11 juni 1915 utfärdade förordningen

med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen

på krigsfot, vilken förordning trädde i kraft den 1 augusti samma år,

upptog6 för värnpliktig, som blivit konstituerad till underofficerskorpral,

krigslön med ett i förhållande till tidigare utgående avlöningsförmåner

väsentligt reducerat belopp. Denna krigslön utginge enligt den i § 11 av

förordningen upptagna krigslönetariff med 12 kronor 50 öre i lönetermin

om tio dagar (=37 kronor 50 öre i månaden).0'') Då emellertid i förordningen

stadgats, att Kungl. Maj:t vid partiell mobilisering av marinen

i varje fall lämnade föreskrift, beträffande vilka delar av marinen och i

*) Konstituerad underofficerskorpral åtnjöt jämlikt tidigare (före den 1 augusti

1915) gällande bestämmelser efter mobiliseringsinkallelse dels fredsavlöning i likhet med

motsvarande stampersonal — uppgående till 84, resp. 89 kronor i månaden för underofficerskorpral

med inkvarteringsbidrag vid Karlskrona, resp. Stockholms station —

dels ock, med undantag av dem, som kommo i åtnjutande av familjeunderstöd,

krigsavlöningstillägg med 5 kronor för lönetermin om tio dagar (= 15 kronor i månaden)!

Vid sjötjänstgöring tillkom dessutom den avlöningsförhöjning, som uppbars av stamanställda

underofficerskorpraler under motsvarande tjänstgöring.

Proposition

nr 169 till

1916 års

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

vilken omfattning förordningen skulle äga tillämpning, förordnade

Kungl. Maj:t, med stöd av nämnda stadgande, genom nådigt brev den

30 juli 1915, bland annat, att från förordningens tillämpning tills

vidare skulle undantagas värnpliktiga, som före den 1 augusti samma

år konstituerats till militär tjänstegrad. Anledningen till nyssnämnda

bestämmelse i nådiga brevet den 30 juli 1915 var, att det icke ansågs

med billighet överensstämmande, att värnpliktiga, som före förordningens

av den 11 juni 1915 trädande i kraft inkallats till mooiliseringstjänstgöring

och på grund av innehavda kvalifikationer konstituerats

till militär tjänstegrad, skulle i följd av nämnda förordnings bestämmelser

i avlöningshänseende komma att intaga eu väsentligen ofördelaktigare

ställning än tillförne. Å andra sidan befanns det, med hänsyn

till angelägenheten därav att i sagda förordning upptagna bestämmelser

rörande lägre avlöning för konstituerade värnpliktiga i största möjliga

omfattning skulle komma att tillämpas under pågående mobilisering,

icke vara lämpligt att i vidare mån än som nyss angivits gorå undantag

från förordningens bestämmelser beträffande nämnda värnpliktiga. Emellertid

hade härav blivit en följd, att värnpliktiga av klass A eller B, som

konstituerats till underofficerskorpraler i flottans reserv efter den 31 juli

1915, kommit att i avlöningshänseende bliva sämre ställda än sådana värnpliktiga,

som under mobiliseringen fullgjort korpralstjänst och därvid

uppfyllt villkoren för åtnjutande av den utav 1915 års riksdag beviljade

särskilda ersättningen; och hade Kungl. Maj:t med anledning härav föreslagit

en särskild ersättning med 25 kronor i månaden åt sådan värnpliktig,

som konstituerats till underofficerskorpral i flottans reserv efter den 31 juli

1915. För åtnjutande av denna ersättning borde fordras, att dylik värnpliktig

underofficerskorpral efter inkallelse till tjänstgöring under då pågående

mobilisering med gott vitsord fullgjort eller komrne att fullgöra

tjänst minst sex månader. Denna tjänstgöring ansåges emellertid — i motsats

till vad som gällde beträffande den av 1915 års riksdag medgivna

ersättningen — icke behöva omfatta en sådan tidsperiod i en följd. Det

enligt 1915 års riksdags beslut bestämda avdraget i krigstjänstgöringstiden

av två månader, under vilka ifrågavarande underofficerskorpraler icke

skulle få rrppbära omförmälda gottgörelse, borde icke heller vidare

tillämpas. Enligt det sålunda framställda förslaget skulle här avsedd

underofficerskorprals avlöningsförmåner kunna uppgå till 37 kronor 50

öre (krigslön) + 25 kronor = 62 kronor 50 öre för månad.

Beträffande den under nyssnämnda förutsättningar föreslagna särskilda

ersättningen av 20 kronor till värnpliktiga av klass A eller B, vilka efter

den 31 juli 1915 konstituerats till korpraler i flottans reserv, hade före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 140.

dragande departementschefen erinrat att, medan konstruering av värnpliktiga

till korpraler i flottans reserv tidigare icke förekommit, genom kungörelse

den 30 juli 1915, som trätt i kraft den 1 augusti samma år,

stadgats, att chef för underofficers- och sjömanskårerna ägde konstituera

värnpliktiga till korpraler i nämnda reserv. Den rätt att komma i åtnjutande

av särskild ersättning av 20 kronor i månaden, som genom

förut omförmälda nådiga brev den 18 juni 1915 tillerkänts värnpliktiga,

vilka bestritt korprals befattning, borde givetvis tillgodokomma jämväl

sådana värnpliktiga, som i enlighet med nyssnämnda stadgande efter den

31 juli 1915 konstituerats till korpraler i flottans reserv, helst sådan

konstituering numera i allmänhet skett av värnpliktiga, vilka fullgjorde

korpralstjänst. Ehuru bestämmelserna i berörda nådiga brev den 18

juni 1915 redan tillämpades på konstituerade korpraler, syntes ett uttryckligt

medgivande i sådan riktning böra av riksdagen inhämtas. Då

krigslönen tor värnpliktig korpral uppginge till 30 kronor i månaden,

kunde alltså avlöningsförmånerna för sådan korpral — vare sig han

konstituerats till korpral i flottans reserv eller eljest bestrede korpralseller

därmed likställd befattning — belöpa sig till 30 kronor (krigslön)

+ 20 kronor = 50 kronor i månaden.

Slutligen hade i förevarande proposition föreslagits en ersättning av

10 kronor i månaden till menig värnpliktig, att utgå för tjänstgöringstid

efter den 31 december 1915 och under enahanda villkor, som förut angivits

för underofficerskorpraler och korpraler. I berörda förordning av

den 11 juni 1915 hade krigslönen för menig värnpliktig nedsatts från

förut bestämt belopp, 24 kronor 30 öre för månad (8 kronor 10 öre för

lönetermin) till 15 kronor i månaden (5 kronor för lönetermin). Jämlikt

en i sagda förordning intagen övergångsbestämmelse gällde emellertid,

att krigslönen till menig värnpliktig, vilken under återstoden av år 1915

(1 augusti—31 december) fullgjorde krigstjänstgöring, skulle, oberoende

av förordningens föreskrifter, under den tid av sagda år, inkallelsen omfattade,

utgå med 8 kronor 10 öre för termin. Vid bestämmandet i nyssnämnda

förordning av krigslönen till 5 kronor för lönetermin hade lagts

till grund beloppet av det penningbidrag, som enligt 1914 års senare

riksdags beslut i allmänhet tillkomme värnpliktig under fredstjänstgöring

eller 50 öre för dag. I förevarande proposition nr 159 hade föredragande

departementschefen utgått från, att den sålunda fastslagna principen om

menig värnpliktigs krigslön icke borde rubbas. Däremot syntes det enligt

departementschefens mening äga goda skäl för sig, att sådana

meniga värnpliktiga, som fullgjorde krigstjänstgöring under eu avsevärt

längre tidsperiod än flertalet övriga värnpliktiga och vilka sålunda måste

underkasta sig väsentliga uppoffringar av ekonomisk och annan art samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

Riksdagens

skrivelse nr 5

vid 1916 års

riksdag.

därigenom på samma gång åt flottan gåve ett ökat mått av krigsberedskap,

bereddes förenämnda särskilda ersättning av 10 kronor i månaden,

att utgå från och med år 1916. Härigenom skulle den menige värnpliktiges

månatliga avlöningsförmåner från och med år 1916 kunna

uppgå till 15 kronor (krigslön) + 10 kronor = 25 kronor0).

I förevarande proposition meddelades vidare, att av det utav 1915

års riksdag beviljade anslaget, 75,000 kronor, vid nämnda års slut återstått

oanvänt ett belopp av 11,811 kronor.

Enligt vad riksdagen i skrivelse den 14 juni 1916 (nr 5, punkt 33)

meddelat, hade riksdagen ansett sig böra medgiva, att särskild ersättning

utginge till värnpliktig under de förhållanden, Kungl. Maj:t i propositionen

nr 159 angivit, men hade riksdagen ansett beloppen böra bestämmas

sålunda:

För underofficerskorpral borde den särskilda ersättningen utgå med

40 kronor per månad i stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 25 kronor.

För korpral borde nämnda ersättning utgå enligt Kungl. Maj:ts förslag

för tjänstgöring till och med den 31 december 1915 och därefter med

25 kronor i månaden, dock att på grund av nådiga brevet den 18 juni

1915 redan uppburen särskild ersättning skulle i sagda belopp inräknas.

För menig värnpliktig ansåge riksdagen den särskilda ersättningen böra

bestämmas till 12 kronor 50 öre i månaden. Den särskilda ersättningen

borde utbetalas i löneterminer såsom efterskott och därvid beräknas för

det antal dagar, den värnpliktige haft tjänstgöring i respektive tjänstegrad.

Vid beräkning av tjänstgöringstiden för särskild ersättnings utgående

finge icke inräknas någon del av den värnpliktiges fredstjänstgöring

enligt § 27 värnpliktslagen.

Såsom villkor för åtnjutande av i det föregående nämnd särskild

ersättning borde fordras, att värnpliktig efter inkallelse till tjänstgöring

under då pågående mobilisering med gott vitsord fullgjort eller komme

att fullgöra tjänst minst sex månader; dock syntes denna tjänstgöring

under sex månader icke behöva hava försiggått i en följd.

Kostnaderna för åren 1915 och 1916, som föranleddes av vad riksdagen

sålunda beslutat, vore beräknade att uppgå, utöver det vid 1915

års slut resterande beloppet av 11,811 kronor å den av 1915 års riksdag

anvisade summan av 75,000 kronor, till ett belopp av omkring 185,000

kronor. För bestridande av dessa kostnader hade riksdagen uppfört ett

*) Detta belopp motsvarar ungefär menig värnpliktigs krigslön enligt tidigare

gällande bestämmelser (24 kronor 30 öre för månad).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Adel. Proposition Nr 14(1.

9

förslagsanslag- av 185,000 kronor på extra stat under femte huvudtiteln

för år 1917, med rätt för Kung!. Maj:t att för ändamålet under år 1916

förskjuta erforderligt belopp.

Riksdagen anmälde alltså, att riksdagen

(iris beslutat, att flottan tilldelad värnpliktig, som efter den 31 juli

1915 konstituerats till nnderofficerskorpral eller korpral i flottans reserv,

ävensom flottan tilldelad menig värnpliktig Ange, därest han efter inkallelse

till tjänstgöring under då pågående mobilisering med gott vitsord

fullgjort eller komme att fullgöra tjänst i en följd eller i olika omgångar

sammanlagt minst sex månader — häri dock icke inräknad någon del

av den värnpliktiges fredstjänstgöring enligt § 27 värnpliktslagen —

erhålla särskild ersättning:

underofficerskorpral med 40 kronor i månaden;

korpral med 20 kronor i månaden för tjänstgöringstid till och med

den 31 december 1915 och för tjänstgöringstid därefter med 25 kronor

i månaden, dock att på grund av nådiga brevet den 18 juni 1915 redan

uppburen särskild ersättning skulle i beloppet inräknas; samt

menig värnpliktig med 12 kronor 50 öre i månaden för tjänstgöringstid

efter den 31 december 1915;

dels ock för bestridande av kostnaderna för ovan omförmälda särskilda

ersättning på extra stat för år 1917 under femte huvudtiteln

anvisat ett förslagsanslag av 185,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t

att för ändamålet redan år 1916 förskjuta erforderligt belopp.

Genom nådigt brev den 21 juni 1916 har Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser

i överensstämmelse med av riksdagen sålunda fattat beslut

i ämnet.

I skrivelse den 8 november 1916 angående förslag till beräknande

av utgifterna å vissa femte huvudtitelns anslag för år 1918 anmälde

marinförvaltningen, att av det utav 1916 års riksdag för ifrågavarande

ändamål beviljade anslaget, vilket, på sätt riksdagens skrivelse i ämnet

gåve vid handen, närmast vore avsett för bestridande av förevarande

slags kostnader för åren 1915 och 1916, intill den 1 oktober 1916 använts

omkring 75,000 kronor. Därest Kungl. Maj:t skulle finna, att anslaget

icke utan riksdagens medgivande finge tagas i anspråk för dylik

ersättning jämväl under år 1917, föresloge marinförvaltningen, att

Kungl. Maj:t måtte av riksdagen inhämta medgivande därtill, att .anslaget

finge användas för bestridande av kostnaderna jämväl under år

1917 för ifrågavarande slags ersättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 130 höft. (Nr 146.)

Kungl. Majrts

beslut den

21 juni 1916.

MarinfÖrvaltningens

skrivelse

den

8 november

1916.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 146.

Marinförvaltningens

skrivelse

den

16 februari

1918.

Departements
chefens
yttrande.

Någon framställning i ämnet till 1917 års riksdag ansågs emellertid

icke behöva avlåtas.

Nu har emellertid marinförvaltningen i skrivelse den 16 nästlidna

februari anmält, att för utbetalande av förevarande särskilda ersättning till

vissa värnpliktiga under mobil iser i ngstjänstgör ing åtgått 120,422 kronor

under år 1916 och 208,000 kronor under år 1917 eller tillhopa under

båda nämnda år 328,422 kronor, ävensom att stationsbefälhavaren vid

flottans station i Stockholm hos ämbetsverket anhållit, att ifrågavarande

särskilda ersättning måtte få utgå jämväl under år 1918 samt att medel

härför måtte anvisas.

Då flottans mobilisering ännu fortfore, torde sålunda — yttrar marinförvaltningen

vidare — även för år 1918 höra anvisas medel för ändamålet.

Visserligen kvarhölles icke värnpliktiga, till vilka särskild ersättning

skulle utbetalas, i tjänst till samma utsträckning som under år

1917, men då en stor del av dessa värnpliktiga icke hemlörlovats utan

endast permitterats med bibehållande av samtliga avlöningsförmåner,

syntes för år 1918 böra för ändamålet beräknas ungefär samma belopp,

som för år 1917 utbetalts, eller 200,000 kronor.

Med anledning härav har marin förvaltningen hemställt, att Kung!.

Maj:t måtte hos innevarande års riksdag å tilläggsstat för år 1918 äska

ett förslagsanslag av 200,000 kronor för särskild ersättning åt vissa

värnpliktiga, att utbetalas enligt föreskrifterna i nådiga brevet den 21

juni 1916, ävensom bemyndiga marinförvaltningen att, till dess medlen

blivit av riksdagen beviljade, av omhänderhavande medel förskjuta erforderligt

belopp.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har av 1915

års riksdag medgivits, att särskild ersättning finge utgå till flottan tilldelade

värnpliktiga av klass A och B, som efter inkallelse till tjänstgöring

under pågående mobilisering fullgjorde viss längre tids tjänst av

mera ansvarsfull beskaffenhet. Enligt beslut vid 1916 års riksdag har

denna särskilda ersättning, lämpad efter dåmera gällande bestämmelser

rörande avlöningsförmåner under krigstjänstgöring samt beträffande värnpliktigas

konstituering till militär tjänstegrad, dels blivit icke oväsentligt

förhöjd och dels utsträckts att gälla även menig värnpliktig, varjämte

villkoren för ersättningens åtnjutande i vissa avseenden omlagts.

Det förslagsanslag av 185,000 kronor, som av sistnämnda års riksdag

för ändamålet beviljats på extra stat för år 1917, med rätt för Kungl.

Maj:t att under år 1916 förskjuta erforderligt belopp, har, enligt vad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

marinförvaltningen nu meddelat, under åren IDIG och 1917 fullständigt

förbrukats, varjämte ett icke obetydligt belopp därutöver måst tagas i

anspråk. Då riksdagens beslut innebär, att den av riksdagen bestämda

ersättningen skall tillgodonjutas under hela den tid, varunder den nu pågående

mobiliseringen fortvara:-, samt någon tvekan icke torde iorehnmis

rörande lämpligheten därav, att ersättningen framgent utgår med

samma belopp och på i övrigt enahanda villkor som hittills, lärer anslag

för ändamålet nu böra av riksdagen äskas å till äggsstat för år 1918.

Beträffande storleken av det erforderliga anslaget har marinförvaltningen

ansett, att för år 1918 borde beräknas ungefär samma belopp,

som lör ar 1917 utbetalts, eller 200,000 kronor. På sätt jag i propositionen

nr 2 till innevarande års riksdag om tilläggsstat till riksstaten

för år 1918 under femte huvudtiteln (punkt 27) anfört, hava emellertid

åtskilliga icke oväsentliga inskränkningar i neutralitetsvakten blivit, vad

marinen beträffar, under den närmaste tiden före nämnda propositions

nylåtande vidtagna. Jag yttrade vidare vid samma tillfälle, att det såväl

med hänsyn till nödvändigheten att i största möjliga mån begränsa

och lindra de personliga uppoffringar, som neutralitetsvakten förorsakade

dem, vilka inkallades att tjänstgöra vid denna vakt, som ock ur kostnadssynpunkt

samt i anledning av förefintligt behov att strängt hushålla

med vissa betydelsefulla förbrukningsartiklar för mig framstått såsom en

synnerligen viktig uppgift att tillse, att neutralitetsvakten icke utsträcktes

utöver vad som måste anses vara av förhållandena oavvisligen påkallat,

samt att jag följaktligen komme att även för framtiden hava min uppmärksamhet

oavlåtligen riktad på möjligheten att åstadkomma ytterligare begränsningar

i de dispositioner, som för tryggande av neutraliteten inom

marinen vidtagits.

Med hänsyn härtill synes det anslag, som nu bör av riksdagen begäras

pa tilläggsstat för år 1918, lämpligen kunna begränsas till 150,000

kronor. Detta anslag lärer, liksom för ändamålet tidigare beviljade anslag,

böra i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag.

Om beredande av medel för täckande av ifrågavarande belopp kommer

chefen för finansdepartementet att framdeles avlåta förslå?- till riksdagen.

O ö

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för beredande av särskild ersättning under mobiliseringstjänstgöring^

år 1918 till de flottan tilldelade värnpliktiga, vilka inbegripas

under av 1916 års riksdag om dylik särskild ersättning fattat beslut, på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 146.

tilläerusstat till riksstaten för åx 1918 bevilja, ett förslagsanslag av

150,000 kronor.

Till vad departementschefen sålunda hemställt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets

övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition

till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid

detta protokoll fogad bilaga utvisade
Ur

protokollet:

Jochum Beck-Friis r

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:85 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild ersättning till vissa flottan tilldelade värnpliktiga under mobiliseringstjä a1 i texten
  2. SU 1918:31 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående. särskild ersättning till vissa flottan tilldelade värnpliktiga under mobiliseringstjänstgöring. a1 i texten