Angående leverans av oljor till marinen
1918-02-20 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:147, Angående leverans av oljor till marinen
Dokumentets text
llunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
1
Nr 147.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition till riksdagen angående leverans
av oljor till marinen; given Stockholms slott den
12 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över sjöför
svar särenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att för sin del godkänna ett mellan marinförvaltningen, å ena, samt
Svenska emissionsaktiebolaget och Centralgruppens emissionsaktiebolag,
å andra sidan, den 20 februari 1918 uppgjort preliminärt avtal angående
leverans av oljor till marinen.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 131 käft. (Nr 147.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
Marinförvaltningens
skrivelse
den 30
januari 1918.
Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna yttrade härefter:
Marinförvaltningen har i skrivelse den 30 sistlidna januari gjort
framställning om bemyndigande att sluta avtal rörande leverans till
marinen av vissa kvantiteter brännolja och smörjolja samt därvid anfört
följande.
I skrivelse till marinförvaltningen den 17 december 1917 hade
Svenska emissionsaktiebolaget och Centralgruppens emissionsaktiebolag
såsom representanter för ett konsortium, vilket ämnade uppföra en fabrik
vid Kinnekulle med ändamål att framställa oljor ur därvarande skiffer,
föreslagit marinförvaltningen att med ett blivande fabriksaktiebolag avsluta
kontrakt om leverans för marinen av brännoljor och smörjoljor,
framställda vid sagda fabrik. Uppgörelsen skulle innebära, att marinförvaltningen
förbunde sig att från fabriken inköpa 3,000 ton skiffer
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
3
brännolja och 1,000 ton skiffersmörjolja för leverans successivt under
åren 1919, 1920 och 1921 med ungefär Va av omförmäldu kvantiteter
under vart och ett av nämnda år. Priset för brännoljan skulle utgöra
1 krona 25 öre och för smörjoljan 2 kronor 50 öre per kilogram. Offerten
skulle gälla under förbehåll att fabriken komme till stånd, och
hade i skrivelsen framhållits, att det vore av utomordentligt stor betydelse
för landet, att detta företag komme till utförande så snart som
möjligt.
Till svar härå meddelade marinförvaltningen bemälda emissionsbolag,
att ämbetsverket ansåge en inhemsk oljeproduktion vara av utomordentligt
stor betydelse, men att ämbetsverket likväl med hänsyn till
de stora kostnader, som anskaffningen av skifferoljan skulle medföra, ej
kunde antaga bolagens erbjudande. Då de av bolagen uppgivna prisen
å såväl bränn- som smörjolja avsevärt överstege de normala prisen
å dessa varor, syntes det marinförvaltningen, att den avsedda produktionen
av dessa oljor ej kunde komma till stånd, med mindre antingen
sammanslutningar inom industrien kunde finna med sin fördel förenligt
att göra de härför erforderliga ekonomiska uppoffringarna eller ock
statsverket trädde emellan och lämnade understöd för ändamålet. Dock
ansåge marinförvaltningen, att detta understöd ej kunde utgå av femte
huvudtitelns anslag, enär dessa ej lämnade tillgång därtill.
Härefter hade underhandlingar pågått mellan krigsmaterielkommissionen
och bolagen i syfte att erhålla en ny basis för överenskommelse
mellan statsverket och bolagen. Såsom resultat av dessa underhandlingar
hade krigsmaterielkommissionen med en till marinförvaltningen
den 28 sistlidna januari avlåten skrivelse överlämnat ett av förenämnda
emissiousbolag till kommissionen ingivet nytt förslag till uppgörelse.
Detta förslag avsåge leverans av samma kvantitet skifferbrännolja som
förut ifrågasatts, eller 3,000 ton. Kvantiteten skiffersmörjolja vore däremot
ökad från 1,000 till 1,500 ton. Leveranstiden vore utsträckt från
tre till fem år, räknat från den dag, då fabriken vore färdigställd. Under
dessa förutsättningar hade priset reducerats för brännoljan till 50 öre
samt för smörjoljan till 1 krona 50 öre per kilogram. Dock förbehölle sig
bolagen, att i ovannämnda kvantitet brännolja finge ingå intill 25 %
motorfotogen och bensin till ett pris för motorfotogenen av 1 krona och
för bensinen av 1 krona 25 öre per kilogram.
Krigsmaterielkommissionen ifrågasatte, att marinförvaltningen hos
Kungl. Maj:t skulle göra framställning om bemyndigande att avsluta
leveransavtal om skifferolja i enlighet med nyssnämnda förslag och på
sådana villkor i övrigt, att den summa, med vilken kostnaderna för
4
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 147.
inköp av resp. kvantiteter skiffer olja möjligen komme att överstiga
det pris, för vilket oljan -vid samma tidpunkt kunde från annat håll erhållas,
ersattes medelst särskilt härför anvisade medel, samt att densamma
sålunda icke behövde belasta femte huvudtitelns anslag.
Marinförvaltningen hade tagit detta nya förslag under övervägande
och ansåge sig under nedan angivna förutsättningar kunna förorda avslutande
av kontrakt om leverans av 4/s av nämnda kvantiteter oljor
successivt under 4 år från det fabriken blivit färdigställd — den längsta
tid, för vilken enligt ämbetsverkets åsikt staten med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden lämpligen borde uppgöra leverans av ifrågavarande
slag.
Om den första leveransen kunde ske år 1919 och den andra leveransen
år 1920, ansåge marinförvaltningen, att dessa leveranser till angivna
priser kunde förvärvas för materialförråden i vanlig ordning. Vid
uttagning från förråden skulle utlämningspriset givetvis bestämmas med
hänsyn till de sålunda erlagda inköpsprisen. För den händelse prisen
å bränn- och smörjoljor i den allmänna marknaden under åren 1919
och 1920 skulle gå ned under de nu angivna prisen å skifferoljor, skulle
vissa marinens anslag drabbas av denna merkostnad. Marinförvaltningen
funne likväl att, om så skedde, denna merkostnad knappast kunde bliva
av större betydelse, samt att vikten av att inhemsk oljeberedning komme
till stånd vore så stor ur krigsberedskapssynpunkt, att den möjligen
uppkommande merkostnaden under dessa två år ej borde tillmätas den
betydelse, att kontrakts avslutande därav borde förhindras.
Huru prisen på smörjoljor och brännoljor komme att ställa sig, när
världsfreden en gång återställdes, vore naturligtvis omöjligt att med
någon grad av säkerhet bedöma. Vad man visste vore, att prisen å
dessa förnödenheter för närvarande vore oerhört höga och att det visat
sig att, då starka prisstegringar å artiklar i världsmarknaden av en eller
annan anledning förekommit, det i allmänhet dragit lång tid, innan
prisen återkommit i någorlunda normalt läge. Att döma härav och i
betraktande därav att fredsförhandlingar mellan huvudmotståndarna i
världskriget ännu ej ens upptagits, kunde man ej göra sig stora förhoppningar
om, att under de allra närmaste åren prisen å importerade
oljor skulle nedgå till närmelsevis vad de varit före krigsutbrottet. Av
denna anledning hade marinförvaltningen ansett sig kunna förorda, att
för åren 1919 och 1920 kontrakt avslutades om leverans av inhemsk
brännolja och smörjolja på de erbjudna villkoren även med risk att
därigenom måste erläggas ett något högre pris än för utländska oljor, om
sådana under denna tidsperiod skulle bliva tillgängliga i tillräcklig mängd.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147. 5
Hhuru av förut nämnda skäl icke heller kunde bedömas, huru prisen
å brännoljor och smörjoljor komme att ställa sig under den närmaste
tiden efter år 1920, torde man dock kunna hoppas att, om freden återställdes
inom närmaste år, prisen å förnödenheter å världsmarknaden då
komme att närmare ansluta sig till de normala. Det vore därför icke
önskvärt att binda sig för leveransavtal om olja på av bolagen föreslagna
villkor, om därav tilläventyrs uppkommande kostnader skulle
drabba anslagen till resp. flottans och kustartilleriets övningar, för vilka
övningar åtgången av oljor utgjorde den största delen av den totala
oljeåtgången för marinen. Skulle under de två sista år, kontraktet avsåge,
oljeprisen hava sjunkit avsevärt under de av bolagen betingade,
syntes det marinförvaltningen, att prisskillnaden borde åtminstone till
största delen täckas av särskilt anvisade medel.
Såsom förut nämnts, ansage marinförvaltningen leveranserna icke
böra bestämmas till större mängd än 4 5 av den av bolagen erbjudna
kvantiteten och sålunda böra omfatta
2,400 ton brännolja a 50 öre per kg......................... kronor 1,200,000:_
1,200 » smörjolja å 1 krona 50 öre per kg....... » l^SOoloOO:_
Summa kronor 3,000,000: —
Härtill komme ett tillägg av högst 75 öre per kg.
för högst Vi av brännoljan, om denna utgjordes
av brännolja av högre kvalitet,
600,000 x 0,75.............................................................. kronor 450,000: —
Summa kronor 3,450,000: —
Hälften av denna kostnad eller 1,725,000 kronor skulle utan-vidare
utgå av vederbörliga anslag under femte huvudtiteln. Den återstående
kostnaden skulle även utgå på samma sätt under förutsättning, att kontraktsprisen
icke överstege de pris, till vilka olja kunde vara tillgänglig
i handeln. Överstege däremot kontraktsprisen marknadsprisen, borde
skillnaden, såsom nyss nämnts, bestridas av särskilda medel. Antoges
exempelvis, att under den senare två-årsperioden de i handeln tillgängliga
oljorna skulle betinga 50 % lägre pris än de svenska oljorna enligt
nu ifrågasatt leveransavtal, skulle merkostnaden utgöra 862,500 kronor,
vilket belopp borde ersättas genom särskilt anvisade medel. Skulle
oljeprisen ytterligare hava sjunkit, borde dock den särskilda ersättningen
kunna begränsas till detta belopp och merkostnaden i övrigt täckas från
de anslag, från vilka kostnaderna för oljeförbrukningen bestredes.
Skulle det icke anses lämpligt, att fabriken komme till stånd på
grund av med kronan på nu angivna grunder träffat leveransavtal, an
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
Båge marinförvaltningen, att anläggningens tillkomst borde betryggas
genom en statssubvention, om vars storlek i sådant fall borde underhandlas
med bolagen.
De ytterligare villkor, som enligt marinförvaltningens mening borde
fyllas av bolagen, för att kontrakt skulle upprättas, vore följande.
I avseende på tiden för tillverkningens början borde bolagen förbinda
sig, att anläggningen skulle äga rum omedelbart efter kontraktets
avslutande och den första årsleveransen vara fullgjord under loppet av
år 1919. Vidare måste betryggande kvalitetsbestämmelser av bolagen
lämnas enligt överenskommelse mellan marinförvaltningen och bolagen
vid utarbetande av kontraktet. Bland dessa bestämmelser borde ingå,
bland annat, att smörjoljan skulle vara raffinerad.
Med stöd av vad'' sålunda anförts, har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga ämbetsverket att
dels med ett blivande fabriksaktiebolag för tillverkning inom landet
av oljor ur skiffer från svenska skifferfält träffa avtal om leverans till
vederbörliga materialförråd successivt under 4 år av följande kvantiteter
av sålunda tillverkade oljor, nämligen 2,400 ton brännolja å 50 öre och
1,200 ton smörjolja k 1 krona 50 öre per kilogram, med rätt för bolagen
att i förenämnda kvantitet brännolja låta ingå intill 25 % motorfotogen
och bensin till pris för motorfotogenen av 1 krona och för
bensinen av 1 krona 25 öre per kilogram,
dels ock, för den händelse under de två senaste åren av leveransens
fullgörande prisen å motsvarande oljor i handeln understege förenämnda
leveranspris, av förrådstitlarna bestrida därigenom uppstående merkostnad
och framdeles anmäla densamma till ersättande, dock högst med ett
belopp av 862,500 kronor.
Skulle berörda förslag ej vinna bifall, men Kungl. Maj:t likväl finna
vikten därav att inhemsk skiflferoljetillverkning komme till stånd vara
så stor, att understöd i form av statssubvention borde lämnas åt, eu
blivande fabriksanläggning för ändamålet, har marinförvaltningen anhållit
att få underhandla med bolagen angående beloppet av sådant understöd
och de villkor, under vilka understödet borde utgå.
Svenska
emissionsaktiebol
agets
och Centralgruppens
emissionsaktiebolags
skrivelse den
18 februari
1918.
I skrivelse den 18 sistlidna februari hava därefter Svenska emissionsaktiebolaget
och Centralgruppens emissionsaktiebolag anmält, att för
ifrågavarande företag träffats ett villkorligt avtal med Skanska cementaktiebolaget
om utnyttjande av sistnämnda bolags skifferfyndigheter å
Kinnekulle ävensom att, enligt meddelande från statens industrikomkommissionen
för sin del icke tillämnade åtgärder för beslag
-
mission.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 147.
1
tagande eller prisreglering av de bränn- och smörjoljor, som komme att
tillverkas i den planerade anläggningen vid Kinnekulle; och hava bemälda
emissionsbolag — med överlämnande av ett förslag till kontrakt,
uppgjort i eldighet med de av marinförvaltningen i berörda skrivelse
den 30 sistlidna januari angivna grunder — förklarat sig beredda att
omedelbart igångsätta det avsedda företaget, om och så snart dels Kungl.
Maj:t avlåtit proposition till riksdagen angående godkännande av nämnda
avtal samt detta avtal blivit, under förutsättning att riksdagen bifölle
propositionen, av marinförvaltningen senast den 1 april innevarande år
undertecknat och dels definitiv bekräftelse senast nyssnämnda dag erhållits
om frihet från beslag och maximipris för bolagets samtliga produkter.
Över innehållet i emissionsbolagens berörda skrivelse har marinförvaltningen
den 27 nästlidna februari avgivit infordrat utlåtande samt därvid
meddelat, att ämbetsverket, som i huvudsak gillade det med bolagens
skrivelse den 18 i samma månad överlämnade förslagskontraktet, funnit viss
ändring däri vara erforderlig i syfte att bättre trygga statens rätt, samt
att ämbetsverket med anledning därav och för komplettering av kontraktet
i avseende å kvalitetsbestämmelser för de olika slagen av oljor
satt sig i förbindelse med bolagen, därvid enighet uppnåtts om ett nytt,
utlåtandet bifogat förslagskontrakt, dagtecknat den 20 nästlidna februari.
På grund härav har marinförvaltningen, under hänvisning till sin skrivelse
i ärendet av den 30 sistlidna januari, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
avlåta proposition till riksdagen om rättighet för ämbetsverket att träffa
avtal med omförmälda bolag om leverans av skifferoljor i enlighet med
sistnämnda förslagskontrakt ävensom att de kostnader, som därav förorsakades,
måtte få bestridas på sätt föreslagits i ämbetsverkets omförmälda
skrivelse den 30 sistlidna januari.
Berörda förslagskontrakt av den 20 nästlidna februari är av följande
lydelse:
»Kontrakt
mellan kungl. mariuförvaltningen å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar
och ett bolag, som kommer att bildas för tillverkning av olja ur skiffer,
här nedan kallat bolaget. Enär bolaget ännu icke är bildat, träffas
kontraktet i dess ställe av Centralgruppens emissionsaktiebolag och
Svenska emissionsaktiebolaget, som äga att bilda bolaget och därefter
Marinförvaltningens
utlåtande
den 27
februari 1918.
Förslagskontrakt
av
den 20 februari
1918.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
8
transportera kontraktet på detsamma. Efter sådan transport kava Centralgruppens
emissionsaktiebolag och Svenska emissionsaktiebolaget icke
något ansvar för kontraktet.
§ I
Bolaget
förbinder sig att uppföra en fabrik vid Kinnekulle i Sverige
med ändamål bland annat att framställa olja ur därvarande skiffer.
§ 2.
Under förutsättning att bolaget fyller de i det följande angivna
villkoren, förbinder sig marinförvaltningen att från bolaget inköpa vid
förenämnda fabrik tillverkade 2,400 ton brännolja och 1,200 ton smörjolja
för leverans successivt under åren 1919, 1920, 1921 ocb 1922 med
ungefär 1 4 av respektive partier under varje år.
Priset för brännoljan utgör 50 öre pr kg. och för smörjoljan en
krona 50 öre pr kg., fritt banvagn Gössäter station, exklusive fat.
Bolaget äger dock rättighet att av förenämnda kvantitet brännolja
låta sammanlagt högst 1 -t utgöras av brännolja av högre kvalitet, nämligen
motorfotogen till pris av en krona ocb bensin till pris av en krona
25 öre per kg.
§ 3.
De olika slagen av oljor skola uppfylla följande fordringar:
Brännoljan skall utgöras av ett destillat, fritt från vatten, asfalt,
olöslig i eter-alkohol, och mekaniska föroreningar. Svavelbalten får ej
överstiga 2 %. Oljan skall vid — 10° C. vara flytande. Vid + 20° C.
får viskositeten ej överstiga 5 enligt Engler. Effektiva värmevärdet får
ej understiga 9,300 värmeenbeter ocb flampunkten bör ej understiga
+ 66° C.
Smörjoljan skall utgöras av raffinerat destillat, fritt från vatten,
asfalt ocb mekaniska föroreningar. Viskositeten vid + 20° C. skall vara
omkring 20 enligt Engler.
Oljans balt fria syror skall understiga 0,2 % (beräknad som oljesyra).''
Oljan bör vid — 5° C. vara flytande.
Bensinen skall utgöras av ett raffinerat destillat med kokgränser
mellan cirka 65 ocb 150° C., fritt från vatten ocb mekaniska föroreningar.
Till 150° C. skola 95 % överdestillera.
Specifika vikten får ej överstiga 0,78 och effektiva värmevärdet ej
understiga 9,900 värmeenheter.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147. 9
Motorfotogenen skall utgöras av ett raffinerat destillat med kokgränser
mellan 150 och 300° C., fritt från vatten och mekaniska föroreningar.
Specifika vikten får ej överstiga 0,92 och effektiva värmevärdet
ej understiga 9,500 värmeenheter.
§ 4.
Betalning erlägges netto kontant i den mån oljan blivit levererad
samt besiktigad och godkänd och fakturan granskats i vederbörlig ordning.
§ 5.
Marinförvaltningen äger rättighet att under tillverkningens gång
kontrollera fabrikationen genom ombud, varande detta ombud pliktigt
förbinda sig att varken till utomstående meddela fabrikens arbetsmetoder
eller själv nyttiggöra sin där vunna erfarenhet.
§ 6-
Om den första leveransen ej fullgöres under år 1919 med ungefär
V* av den för 4-årsleveransen bestämda kvantiteten, äger marinförvaltningen,
så framt ej förseningen beror på omständighet, som enligt § 8
berättigar bolaget att uppskjuta leveransen, rätt att häva kontraktet
genom tillsägelse före den 1 februari 1920. Om kontraktet sålunda
häves, är bolaget ej skyldigt utgiva något skadestånd för bristande
leverans.
§ 7.
Om bolaget, därest kontraktet ej häves enligt § 6, försummar att
fullgöra sitt åtagande i rätt tid, d. v. s. ej inom respektive års utgång
fullgör leverans av stipulerade årskvantiteter, är bolaget skyldigt att
erlägga vite, som bestämmes så, att försening av leverans under högst
1 månad medför vite av två procent, försening under mer än 1, dock
högst 2 månader, medför vite av fyra procent och försening under mer
än 2 månader medför vite av sex procent, allt å värdet enligt kontraktspris
av den inom rätt tid ej levererade varan. Varar förseningen mer
än 3 månader, äger marinförvaltningen gå i författning om anskaffande
av vad i leveransen brister, i vilket fall bolaget skall ej mindre erlägga
förutnämnda vite än även ersätta den ökade kostnad därutöver, som
staten kan få vidkännas för anskaffningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 131 höft. (Nr 147.)
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utlåtande
den 11 mars
1918 av
sakkunniga
för verkställande
av
utredning
rörande
inhemsk
tillverkning
av mineraloljor
m. m.
!0 Kungl. Maj.ts Nåd. proposition Nr 147.
§ 8.
I händelse av force majeure, vartill även räknas strejk, lockout,
driftstörningar och/eller andra hinder utanför bolagets kontroll, som
försena fabrikationens igångsättande eller förorsaka inställning av eller
inskränkning i bolagets fabriksdrift, uppskjutes förhandenvarande leverans
så lång tid, som störningen påvisligen varat, dock att efter dylikt
uppskov återstående leverans skall påskyndas, så att hela leveransen
äger rum senast år 1922. Efter denna tidpunkt är marinförvaltningen
icke skyldig emottaga ytterligare leverans.
Inträffar dylikt uppskov före den 1 februari 1920, må tiden för
avtalets hävande enligt § 6 utsträckas med uppskovet motsvarande tidrymd.
På grund av att framställningen av skifferoljor är en nv industri
inom Sverige, hänföras oförutsedda rubbningar eller hinder i driften till
force majeure.
§ 9.
För övrigt äro båda parterna skyldiga att till alla delar ställa sig
till efterrättelse kungl. förordningen den 17 november 1893 angående
statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m.
§ io.
Detta kontrakt får ej av bolaget på annan överlåtas utan marinförvaltningens
tillstånd.
§ 11-
Detta kontrakt bliver bindande först i det fall, att kontraktet bliver
av Kungl. Maj:t godkänt före den 1 nästkommande april.
Stockholm den 20 februari 1918.»
I ärendet havä vidare de genom nådigt brev den 23 maj 1913
tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning rörande inhemsk
tillverkning av mineraloljor m. m. avgivit utlåtande av den 11 innevarande
mars samt därvid anfört följande.
Frånvaron av tillgångar av fossila bränslen i vårt land hade städse
utgjort en av de huvudfaktorer, som hämmat vårt lands industriella utveckling,
samtidigt som denna brist ställt vårt land i ett ofta tryckande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147. 11
ekonomiskt beroende av de länder, som inom sina gränser förfogade
över sådana naturskatter. Utan att i detta sammanhang ingå på de
nationalekonomiska nackdelarna av vår allt mer växande stenkolsimport,
ville sakkunniga endast erinra om det ofta skäligen besvärande tryck,
som före kriget utövats på vårt lands näringsliv från de störa truster,
som monopoliserat handeln med bränn- och lysoljor. Brännolja hade
under de senaste årtiondena lätt en allt mer omfattande användning, i
den mån konstruktionen av förbränningsmotorer nått allt större fulländning,
och vore för närvarande, förutom betydelsefulla industriella
etablissement, också jordbruket och fiskerinäringen stora avnämare av
denna vara. Nuvarande krigsförhållanden hade visat, vilka olägenheter
avstängandet av brännoljeimporten medfört för nämnda viktiga delar
av vårt näringsliv. Betydelsen för vår krigsberedskap av inhemsk tillgång
på brännolja hade tillräckligt visats av de utredningar, som förekomme
i ärendet.
Aven om efter ett blivande fredsslut importen av brännolja komme
att upptagas, måste det dock anses vara av stor vikt, att sådan olja
jämväl producerades inom landet, särskilt från den synpunkt, att därigenom
möjligheten för de utländska trusterna att utöva eu för vårt
land tryckande prispolitik om icke borttoges, så dock i viss mån förringades.
Om det sålunda enligt sakkunnigas åsikt vore synnerligen önskvärt,
att en möjligast stor tillverkning av bränn oljor, baserad på landets
mycket omfattande tillgångar på alunskiffer, snarast möjligt komme till
stånd, hade dock de undersökningar och fabrikationsförsök, som sakkunniga
på grund av sitt uppdrag under de senaste åren utfört, till
fullo visat, att en sådan industri från ekonomisk synpunkt ingalunda
vore riskfri. Visserligen måste det erkännas, att de pris, som för närvarande
gällde inom landet på de produkter, vilka en destination av
alunskiffer lämnade, vore sådana, att de utöver ränta och amorteringav
fabrikens anläggningskostnad också borde lämna eu god vinst. Utförde
man däremot en kalkyl med de pris å olja m. m., som gällde före
kriget, funne man, att fabrikationen svårligen kunde betraktas såsom
räntabel. Nu vore det omöjligt att förutsäga, huru snabbt världsmarknadsprisen
på olja skulle återgå till de normala, vilket, förutom på arbets-
och materialpris, också väsentligen vore beroende på de blivande
förhållandena på fraktmarknaden. Men även om man måste antaga, att
en ganska rundlig tid måste förflyta, tills denna prisreglering fullbordats,
måste man dock, med hänsyn till de nuvarande mycket höga anläggningskostnaderna,
säga, att de i det här ovan intagna kontraktsförslaget
12
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 147.
Departements
chefens
yttrande.
nämnda prisen måste anses moderata, om nämligen fabriken med de
första årens vinster skulle kunna amorteras så långt, att densamma
sedermera skulle kunna med någon utsikt till framgång upptaga den
förvisso hårda konkurrensen med den importerade oljan. Det understöd
från statens sida, som den mellan marinförvaltningen och emissionsbolagen
föreslagna överenskommelsen innebure, funne sakkunniga sålunda
nödvändigt, om det enskilda kapitalet skulle våga taga den stora risken
att grunda en inhemsk oljeindustri, vars stora betydelse för det allmänna
sakkunniga i det föregående sökt visa.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hava sakkunniga för sin
del tillstyrkt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för
åvägabringandet av det föreslagna avtalet.
Marinens behov av bränn- och smörjoljor, som redan tidigare varit
betydande, har under de senare åren väsentligt ökats. Denna ökning
har i främsta rummet föranletts av undervattensbåtvapnets och flygvapnets
utveckling samt av införandet av oljeeldning å pansarbåtar och
jagare m. fl. fartyg. Enligt från marinförvaltningens intendentavdelning
inhämtad uppgift beräknas för närvarande marinens fredsbehov under ett
år av oljor av olika slag på följande sätt:
Bensin.................................................................................................... 148,000 lit.
Brännoljor (även fotogen) ............................................................. 936,000 kg.
Flottans maskinolja .................................................................... 670,000 »
övriga oljor (motorsmörjolja, turbinolja, cylinderolja m. fl.) 162,800 » .
Det årliga mobiliseringsbehovet är väsentligt större, uppgående till
170 å 580 % av fredsbehovet för de olika slagen av oljor.
Någon inhemsk produktion av här ifrågavarande oljor förekommer
för närvarande ej, utan är tillgången på oljor inom landet uteslutande
beroende på import. Då denna import på grund av förhandenvarande
förhållanden under de senare åren avsevärt minskats och för närvarande i det
närmaste upphört, hava störa svårigheter vållats att erhålla för marinen
erforderliga kvantiteter oljor, helst som i flottans förråd befintliga oljemängder
ärö mycket begränsade. Det synes med hänsyn härtill uppenbart,
att det för upprätthållandet av marinens försvarsberedskap måste anses vara
av utomordentligt stor betydelse, att sådana åtgärder vidtagas, som kunna
vara ägnade att tjäna det ändamål, varom här är fråga. I sådant avseende
finner jag det uppslag till anskaffande under de närmaste åren av oljor
för marinens räkning, som av marinförvaltningen nu framlagts, värt
allt beaktande. Härigenom skulle, såsom framgår av det mellan marin
-
13
Kungl. Majy.ts Nåd. Proposition Nr 147.
förvaltningen, å ena, samt Svenska emissionsaktiebolaget och Centralgruppens
emissionsaktiebolag, å andra sidan, uppgjorda, bär ovan intagna
förslagskontraktet, marinen mot angivna pris tillförsäkras leverans av
2,400 ton brännolja och 1,200 ton smörjolja successivt under åren 1919,
1920, 1921 och 1922 med ungefär Vi av resp. kvantiteter under vart
och ett av nämnda år. Oljorna äro avsedda att tillverkas i en planerad
fabrik vid Kinnekulle och utvinnas ur där förekommande oljeförande
skifferfyndigheter.
Det är emellertid icke endast för upprätthållandet av försvarsberedskapen
av synnerligen stor vikt, att den avsedda tillverkningen av oljor
kommer till stånd. Jämväl för industrien och vissa andra viktiga delar
av vårt näringsliv samt för kommunikationsväsendet måste det anses
vara synnerligen betydelsefullt, att en inhemsk oljeproduktion blir
igångsatt, då härigenom möjlighet beredes att åtminstone i viss omfattning
vinna frigörelse från beroendet av import från utlandet av
omförmälda oljor och därmed även från den prispolitik, som före kriget
utövats av de utländska trusterna på ifrågavarande område. Och slutligen
måste det givetvis ur nationalekonomisk synpunkt framstå såsom en
beaktansvärd fördel, att landets naturliga hjälpkällor på alla områden
tagas i anspråk -— ett sakförhållande, vars betydelse de senaste årens
erfarenhet på ett särdeles påtagligt sätt bekräftat. Det torde härvid böra
uppmärksammas, att vårt land äger riklig tillgång på oljeförande skifferfyndigheter
samt att, därest en tillverkning för utvinnande av oljor ur
dessa fyndigheter i större omfattning komme till stånd, betydande värden,
som nu ligga bundna, härigenom skulle nyttiggöras och på samma gång
en icke obetydlig arbetstillgång beredas.
Finner jag sålunda, att statens medverkan för åvägabringande av
den här ifrågavarande oljeproduktionen är fullt motiverad, återstår frågan,
huruvida den föreslagna formen för en sådan medverkan är den mest
ändamålsenliga och om de i omförmälda förslagskontrakt intagna bestämmelserna
i övrigt äro av beskaffenhet att böra vinna godkännande
från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida.
Vad först formen för denna medverkan beträffar, har av marinförvaltningen
såsom ett alternativ i andra hand ifrågasatts, att en statssubvention
skulle lämnas omförmälda bolag för anläggningens utförande.
Jag finner emellertid formen av statssubvention i detta fall mindre
lämplig särskilt på grund därav, att det här i främsta rummet gäller
att ‘för statsverkets behov erhålla ett direkt utbyte av tillverkningen i
fråga. Det synes vid sådant förhållande ligga närmast till hands att, i
enlighet med det föreliggande förslaget, ordna frågan på sådant sätt, att
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
statsverket genom ett förhöjt pris på ifrågavarande varor håller företagaren
i viss mån skadeslös för den risk, som företagets igångsättande
för honom medför.
Beträffande därefter storleken av de pris, som statsverket enligt
förenämnda förslagskontrakt skulle erlägga för ifrågavarande kvantiteter
oljor, upptager kontraktet 50 öre per kilogram för brännoljan och 1 krona
50 öre per kilogram för smörjoljan, dock att av omförmälda kvantitet
brännolja sammanlagt högst XU kunde få utgöras av brännolja av högre
kvalitet, nämligen motorfotogen till pris av 1 krona och bensin till
pris av 1 krona 25 öre per kilogram. Med hänsyn till den synnerligen
starka prisstegring, som ifrågavarande slag av oljor under den senaste
tiden undergått, och i betraktande jämväl därav, att dessa pris, såsom
förut nämnts, äro avsedda att till viss del utgöra ett bidrag från statsverkets
sida till utförandet av ifrågavarande fabriksanläggning, torde
prisen enligt min mening icke kunna anses för högt tilltagna. J ag vill i
sådant avseende nämna att, medan det ungefärliga priset å brännolja vid
tiden närmast före krigsutbrottet utgjorde 11 å 15 öre per kilogram,
oljan vid den senast (under innevarande år) av marinförvaltningen verkställda
upphandlingen därav från utlandet betalats med omkring 1 krona
15 öre per kilogram. Vad beträffar smörjolja av kvalitet, motsvarande
den här ifrågavarande, för vilken priset närmast före krigsutbrottet utgjorde
20 å 30 öre per kilogram, ägde den senaste utländska upphandlingen
av sådan olja från marinförvaltningens sida rum under år 1916,
och betalades oljan därvid med 45 öre per kilogram. För ett parti
smörjolja, som marinförvaltningen i november månad år 1917 erhållit
genom förmedling av statens industri kommission, har kommissionen bestämt
ett pris av 2 kronor 50 öre för kilogram. Det torde ock böra
erinras, att de av omförmälda bolag ursprungligen begärda prisen för
bränn- och smörjolja uppgingo till 1 krona 25 öre, resp. 2 kronor 50
öre per kilogram samt att sålunda en väsentlig nedsättning av dessa pris
från bolagens sida ägt rum.
Med avseende å innehållet av kontraktsförslagets bestämmelser i
övrigt har jag icke någon erinran att framställa. I samband härmed
torde jag få meddela att, enligt vad bolagen i skrivelse till statens
industrikommission av den 26 sistlidna januari anmält, fullständiga planer
för den tillämnade anläggningen föreligga, att arbetet med anläggningens
utförande kärn påbörjas så gott som omedelbart samt att anläggningen
avses att bliva färdigställd för drift i slutet av innevarande år.
Marin förvaltningen har tänkt sig att, därest under de två första
leveransåren — 1919 och 1920 — de i kontraktsförslagen bestämda
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147. 15
prisen skulle överstiga prisen å ifrågavarande oljor i don allmänna
marknaden, den härigenom uppkommande merkostnaden skulle drabba
resp. förrådstitlar, vilka därefter i vanlig ordning skulle beredas full ersättning
för från förråden uttagna kvantiteter ol jor av vederbörliga anslag
under femte huvudtiteln. Skulle enahanda förhållande med avseende å
prisen komma att föreligga jämväl under de två sista leveransåren —
11)21 och 1922 — borde väl enligt marinförvaltningens mening den av
prisskillnaden förorsakade merkostnaden i första hand bestridas av resp.
förrådstitlar, men skulle denna kostnad sedermera, efter anmälan av
ämbetsverket, ersättas av särskilt anvisade medel intill ett belopp av
högst 862,500 kronor.
Med marinförvaltningen är jag ense om lämpligheten av det utav
ämbetsverket föreslagna tillvägagångssättet beträffande täckandet av den
merkostnad, som kan komma att uppstå genom skillnad mellan leveransprisen
och prisen i den allmänna marknaden under de två första leveransåren.
\ad de båda sista leveransåren beträffar, anser jag även, i likhet med
ämbetsverket, att eventuellt uppkommande merkostnad bör i första hand
drabba förrådstitlarna. Då emellertid de omständigheter, som kunna öva
inverkan på frågan om fyllandet på slutgiltigt sätt av det medelsbehov,
som genom sådan merkostnad må uppstå under de två sista leveransaren,
för närvarande undandraga sig bedömande, lärer enligt mm mening
något beslut i denna fråga icke nu böra fattas, utan synes det böra tillkomma
marin förvaltningen att vid en senare tidpunkt göra den framställning
i sådant hänseende, vartill då föreliggande förhållanden kunna
giva anledning.
Med hänsyn särskilt till de ekonomiska konsekvenser, som förevarande
förslagskontrakt kan medföra för statsverket, anser jag, att
kontraktet bör underställas riksdagens prövning; och torde Ivungh Maj:t,
under förutsättning att kontraktet vinner riksdagens godkännande, vilja
uppdraga åt marinförvaltningen att å kronans vägnar underteckna kontraktet.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för sin del godkänna förberörda, mellan marinförvaltningen, å
ena, samt Svenska emissionsaktiebolaget och Centralgruppens emissionsaktiebolag,
å andra sidan, den 20 februari 1918 uppgjorda preliminära
avtal angående leverans av oljor till marinen.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisar.
Ur protokollet:
C. E. Landberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1918:28 Utlåtande i anledning av Iiungl. Maj ds proposition angående leverans av oljor till marinen. s. 1 i texten