Sök i Ratio Lex

Angående disponerande av ytterligare medel under år 1918 för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

1918-03-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:148, Angående disponerande av ytterligare medel under år 1918 för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 148.

1

Nr 148.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

disponerande av ytterligare medel under år 1918 för vidtagande

av åtgärder till förebyggande och hävande av

invaliditet; given Stockholms slott den 8 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungi. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av

invaliditet må jämlikt de föreskrifter, som av Kung!. Maj:t meddelas, av

pensionsstyrelsen under år 1918 disponeras, utöver förut beviljade 300,000

kronor, ytterligare ett belopp av högst 100,000 kronor eller sålunda

sammanlagt högst 400,000 kronor, att utgå i första hand av de besparingar,

som uppkommit å det för år 1916 för nu ifrågavarande ändamål

av riksdagen beviljade anslag, samt med återstående belopp av det

förslagsanslag, som för år 1918 beviljats för bestridande av den på staten

belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om

allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 132 käft. (Nr 148.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 148.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

För vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelades, ställde

1914 års senare riksdag till pensionsstyrelsens förfogande ett belopp av

högst 200,000 kronor.

För år 1916 anvisades för nämnda ändamål på extra stat ett anslag

av 200,000 kronor.

Sedermera har 1916 års riksdag medgivit, att av det för år 1917

beviljade förslagsanslaget för bestridande av den på staten belöpande

kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

enligt dess lydelse före den 8 juni 1915 ett belopp av

högst 300,000 kronor finge användas för nu ifrågavarande ändamål.

Vidare har 1917 års riksdag medgivit, att för samma ändamål

finge av pensionsstyrelsen under år 1918 disponeras ett belopp av högst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 148. ji

300,000 kronor, att utgå i första hand av de besparingar, som kunde

uppkomma å det för år 1916 för nu ifrågavarande ändamål av riksdagen

beviljade anslag, samt med återstående belopp av det förslagsanslag,

som för år 1918 beviljats för bestridande av den på staten belöpande

kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.

I enlighet med därom av pensionsstyrelsen i skrivelse den 9 augusti

1917 gjord framställning har Kungl. Maj:t i den till innevarande riksdag

avlåtna statsverkspropositionen föreslagit riksdagen medgiva, att av det

förslagsanslag, som kan komma att för år 1919 beviljas för bestridande

av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt

de personer, som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

enligt dess lydelse före den 8 juni 1915, må för vidtagande

av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt

de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen

under år 1919 disponeras ett belopp av högst 500,000 kronor.

I skrivelse den 31 januari 1918 har pensionsst37relsen gjort framställning

om beredande av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål

för år 1918.

Därvid erinrar styrelsen till en början, hurusom styrelsen till stöd

för sin ovanberörda framställning av den 9 augusti 1917 framhållit,

bland annat, att, i den mån kännedomen om den sjukvårdande veide - samheten bleve alltmer spridd, ett ökat antal ansökningar om bidrag till

sjukvård vore att förvänta, samt att kostnadsökning vidare vore att emotse

till följd av ytterligare stegring av dagkostnaderna å de sjukvårdsanstalter,

som av styrelsen anlitades.

Styrelsen anför därefter följande:

»De skäl, som anförts för en höjning av sjukvårdsanslaget för år 1919, torde

emellertid även berättiga till det antagande, att det belopp av högst 300,000

kronor, som anslagits för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet för år

1918, icke kommer att visa sig tillräckligt. Visserligen har å det till enahanda

belopp utgående anslaget för år 1917 uppstått en besparing av omkring 70,000

kronor, men dels torde man i allmänhet hava att räkna med högre dagkostnader

å sjukvårdsanstalterna under år 1918 än under år 1917 och dels kommer styrelsen

sannolikt att redan från början av detta år i väsentlig grad utvidga den gren av

styrelsens sjukvårdande verksamhet, som avser kurortsvård.

Men härtill komma ytterligare följande omständigheter. Till vanförevården

bidrager pensionsstyrelsen för närvarande med jämförelsevis ringa belopp, i det att

kostnaderna för vanförevården till mycket stor del täckas genom statsbidrag och genom

anslag av landstingen. Sålunda utgår statsbidrag för anordnande av klinik vid

vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg med 1 krona 50 öre för

Pensions
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 148.

4

varje dag, varunder vårdplats vid kliniken visas hava varit upptagen av vanför, för vilken

vårdavgiften till anstalten — förutom ersättning för s. k. ortopediskt bandage —

icke varit högre än 1 krona 50 öre per dag. Från vederbörande landsting erhålla

anstalterna bidrag för obemedlade eller mindre bemedlade patienter å anstalternas

kliniker med 1 krona per dag och patient, och har pension sstyrelsens bidrag

i dessa fall i allmänhet uppgått till 50 öre per dag och patient. Till täckande

av kostnaderna för vanföreanstalternas yrkesskoleverksamhet utgår i allmänhet

från och med år 1918 ett statsbidrag av 30 kronor per elev och månad.

Landstingen betala 20 kronor per elev och månad, och pensionsstyrelsens

bidrag utgår i regel med 10 kronor. På grund av de stegrade priserna å

livsförnödenheter och materialier hava vanföreanstalterna gjort framställning om

ökade bidrag från pensionsstyrelsen. Då vanförevården torde utgöra en av de

grenar av den sjukvårdande verksamheten, där man kan påräkna de bästa resultat

för återställande av försörjningsförmågan, finner pensionsstyrelsen det vara synnerligen

önskvärt, att högre bidrag till densamma måtte kunna lämnas från styrelsens

sjukvårdsanslag, något som emellertid icke torde låta sig göra med det

belopp, som för närvarande står till styrelsens förfogande för sjukvårdande verksamhet

under år 1918.

Frånsett vad som nu anförts, torde pensionsstyrelsens kostnader för vanförevården

under år 1918 komma att ökas därigenom, att under året tillfälle till

yrkesutbildning kommer att beredas ett ganska stort antal personer, för vilka

pensionsstyrelsen tidigare iklätt sig kostnadsansvar, men vilka på grund av den

rådande platsbristen hittills icke kunnat erhålla inträde å anstalterna. Dessa

bliva för övrigt från och med detta år i tillfälle att mottaga ett betydligt större

antal elever än tillförene, då antalet yrkesskoleplatser ej oväsentligt ökats.

Genom nådigt brev den 9 november 1917 har Kungl. Maj:t meddelat

föreskrifter angående användningen av de för vidtagande av åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet anvisade medel. Enligt dessa bestämmelser

äger pensionsstyrelsen befogenhet att bereda vård och behandling jämväl åt barn

under 15 år, något som pensionsstyrelsen hitintills i regel icke ansett sig berättigad

till. Det torde kunna förutses, att styrelsen hädanefter kommer att i

ganska stor utsträckning lämna bidrag för vård åt barn, särskilt åt sådana, som

äro vanföra eller lida av ben-, led- eller körteltuberkulos; och kommer även

denna omständighet att i ej oväsentlig grad stegra styrelsens utgifter för den

sjukvårdande verksamheten under år 1918.»

På grund av vad sålunda anförts har pensionsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t, måtte föreslå riksdagen medgiva, att för vidtagande av

åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet må jämlikt de

föreskrifter, som av Kungl. Majrt meddelas, av pensionsstyrelsen under

år 1918 disponeras, utöver förut beviljade 300,000 kronor, ytterligare

ett belopp av högst 100,000 kronor eller sålunda sammanlagt högst

400,000 kronor, att utgå i första hand av de besparingar, som uppkommit

å det för år 1916 för nu ifrågavarande ändamål av riksdagen beviljade

anslag, samt med återstående belopp av det förslagsanslag, som

för år 1918 beviljats för bestridande av den på staten belöpande kostnad

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 148.

för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.

I skrivelse den 5 februari 1918 har Svenska vanföreanstalternas

centralkommitté, efter därtill av styrelserna för de särskilda vunföreföreningarna

givna uppdrag, anhållit om upphävande av det i kungl. brev

den 6 december 1912 för åtnjutande av statsbidrag till vanföreanstalternas

kliniker uppställda villkor, att vårdavgiften, förutom ersättning

för s. k. ortopediskt bandage, icke må överstiga 1 krona 50 öre för dag

och patient.

I skrivelsen hava framhållits de svårigheter, som vållas därigenom,

att vanföreanstalterna icke få för patient, varom nu är f råga, debitera högre

ersättning för dag än 3 kronor, medan de verkliga kostnader, dessa

patienter förorsaka anstalterna, på sista åren ofantligt stegrats. I sistnämnda

avseende har i skrivelsen intagits följande tabell:

Patientkostnaderna vid sjukavdelningarna.1)

Å r.

Per person och dag

Stockholm.

Göteborg.

Hälsingborg.

1914.....................

kr. 3,3 4

kr. 2,79

kr. 2,93

1915.....................

» 3,98

» 2,98

» 8,30

1916.....................

» 3,60

» 3,45

» 3,70

1917 *)..................

» 5,40

» 5,74

» 5,23

Såsom av tabellen utvisas, hava sjukvårdskostnaderna år 1914 hållit

sig vid omkring tre kronor, men härefter så betydligt stigit, att de

kunna för år 1917 beräknas uppgå till åtskilligt över fem kronor. I ansökningen

framhålles därför, att om dyrtiden kommer att fortfara, föreningarna

inom kort bliva nödgade att anhålla om ökade bidrag såväl

från staten som eventuellt från landsting och ej i landsting deltagande

städer, vilka för närvarande pläga bidraga med 1 krona om dagen för

varje vårdplats. Emellertid har med en dylik anhållan ansetts böra tills

vidare anstå.

Det framhålles emellertid vidare, att för vanföreanstalterna något

skulle kunna vinnas för kostnadernas nedbringande, om det förut an
*)

I samtliga dessa tal ingår också hyreskostnaden efter något olika beräkning vid de enskilda an■anstalterna.

2) Siffrorna för 1917 äro möjligen cj fullt exakta, då boksluten för detta år ännu ej äro fullt färdiga*

Svenska van

föreanstallernas

central,- kommitti.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 148.

Pensionss

tyr elsen.

Medicinal
styrelsen.

givna villkoret för statsbidrags utgående upphävdes. Detta skulle nämligen

medföra, att i vissa fall en något större liggedagsavgift kunde debiteras

patient, dennes målsman eller vederbörande kommun än den nu

medgivna, utgörande, med hänsyn till de från staten samt landsting

respektive städer utgående bidrag, högst 50 öre. Likaså skulle statsbidrag

kunna utgå oberoende av det belopp, vederbörande anstalter erhölle

som bidrag till vårdkostnaden från pensionsstyrelsen.

Enligt vad pensionsstyrelsen meddelat, har styrelsen den 19 januari

1918 beslutat, att styrelsens bidrag för sådana från styrelsen hänvisade

personer, som åtnjöte eller komme att åtnjuta vård å vanföreanstalternas

sjukavdelningar, skulle för tiden från och med år 1918 tills vidare höjas

från 50 öre till 1 krona för dag och patient, detta dock under förutsättning,

dels att styrelsens nu ifrågavarande framställning bifölles, dels ock

att en dylik höjning av pensionsstyrelsens bidrag icke komme att föranleda

indragning eller minskning av det för vård av patienter å vanföreklinikerna

utgående statsbidraget.

I utlåtande den 14 februari 1918 över centralkommitténs framställning

har medicinalstyrelsen till en början framhållit, att förenämnda, i

brevet den 6 december 1912 stadgade villkor tillkommit i anledning av

från landets tre föreningar för vanföras vård väckt förslag, att staten

skulle bidraga med halva kostnaden för kliniker vid vanföreanstalterna

eller med 1 krona 50 öre för vårddag; och hade medicinalstyrelsen på

sin tid ej haft något att häremot erinra.

Styrelsen anför vidare:

*J

»Emellertid liar, såsom även framhålles i nu förevarande ansökning och som

särskilt visas av förberörda tabell, ifrågavarande kostnad högst avsevärt stigit

under de senare åren, särskilt 1917. En ökning av statsbidraget synes därför

med allt fog kunna ifrågasättas. Givet är, att proportionen mellan statens bidrag

och de från annat håll erhållna bidragen ej därigenom behövde rubbas, utan

?ynes det styrelsen skäligt att, om statsbidraget varder för framtiden ökat, landsingens

(respektive vissa städers) bidrag också ökas i motsvarande grad.

Centralkommittén har nu dock ansett denna fråga böra tillsvidare anstå,

detta med den motivering »att kostnaderna efter nu pågående dyrtid möjligtvis

åter skola komma att visa tendens till nedgående». I stället föreslås en åtgärd

av mer provisorisk natur, innebärande visserligen, även den, en höjning av statsbidraget

absolut och relativt, nämligen för så vitt det bidrag, pensionsstyrelsen

enligt vad ovan nämnts utfäst sig betala för vissa vanföras vård, är att betrakta

såsom statsbidrag. Detta bidrag är dock av annan natur än det direkt av statsmedel

utgående bidraget, bland annat i det avseendet, att det förra utgår endast

efter prövning i varje särskilt fall av behovet och möjligheten till återvinnande

av arbetsförhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 148. 7

Då således någon höjning av det direkta statsbidraget nu icke ifrågasatts

och även styrelsen anser, att, i likhet med vad i ansökningen framhålles, åtminstone

något skulle vara vunnet genom den ifrågasatta provisoriska åtgärden, som

skulle bereda möjlighet, i vissa fall, att från annat håll bekomma imad gottgörelse

för vårdkostnaden, får medicinalstyrelsen för sin del biträda föreliggande

framställning och alltså tillstyrka upphävande av det i brevet den 6 december

1912 för statsbidrags utgående till klinikerna vid vanföreanstalterna uppställda

villkoret, att vårdavgiften icke skall hava, förutom ersättning för så kallade ortopediska

bandage, uppgått till högre belopp än 1 krona 50 öre för dag.»

Av de till pensionsstyrelsens förfogande för år 1917 ställda medel

för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

har en icke oväsentlig del kunnat besparas. Emellertid är styrelsens sjukvårdande

verksamhet stadd i en kraftig utveckling och torde särskilt

under innevarande år, enligt vad av pensionsstyrelsens skrivelse framgår,

komma att i väsentlig grad utvidgas. Vid bedömande av frågan, huruvida

under år 1918 ytterligare medel för avsedda ändamål erfordras,

måste även tagas hänsyn till de pa grund av stegrade priser å livsförnödenheter

och materialier väsentligt höjda kostnaderna för sjukvård.

Eistuämnda omständighet har ock föranlett Kungl. Maj:t att vid meddelande

av närmare föreskrifter angående användningen av de för år 1918

lör ändamålet anvisade medel medgiva, att det årliga belopp, varmed

pensionsstyrelsen äger att bidraga till en persons sjukvård, må förhöjas

från 300 kronor till 400 kronor.

I detta sammanhang må tillika beröras det uttalade önskemålet, att

från styrelsens sjukvårdsanslag må till vanförevården lämnas högre bidrag

än hittills.

För åtnjutande av statsbidrag till kliniker vid vanföreanstalterna i

Stockholm,. Göteborg och Hälsingborg äro närmare bestämmelser av

Kungl. Maj:t meddelade i ovan åberopade brev den 6 december 1912.

Dessa bestämmelser innehålla, bland annat, att statsbidrag för anordnande

av klinik vid ovannämnda vanföreanstalter skall utgå med 1 krona

50 öre för varje dag, varunder vårdplats vid kliniken visas hava varit

upptagen av vanför, för vilken vårdavgiften till anstalten, förutom ersättning

för s. k. ortopediska bandage, icke varit högre än 1 krona 50

öre för dag.

Bestämmelserna ifråga hava grundats på beräkning, att vårdkostnaderna

för dag och patient i allmänhet ej skulle uppgå till mera än

o kronor samt att staten skulle bidraga med hälften av nämnda belopp.

Därest vanföreanstalterna skulle betagas möjligheten att uttaga ersättning

för de numera väsentligt ökade sjukvårdskostnaderna, komme deras

ekonomi i betänklig grad att äventyras. Det med centralkommitténs

Departe
ments
chefen.

t

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. ■ Maj ds Nåd. Proposition Nr 148.

framställning åsyftade villkoret torde därför, räknat från ingången av

år 1918, böra upphävas. För att statsbidrag emellertid ej må uppbäras

för bemedlad patient, torde dock samtidigt höra stadgas, att sådant bidrag

utgår endast för patient, som vårdas å allmänt rum. Då grunderna

för statsbidraget i annat sammanhang varit underställda riksdagen,

lärer riksdagen böra lämnas tillfälle att taga del av förslaget.

Pensionsstyrelsens beslut om ökat bidrag till vanföreanstalterna kommer

att medföra en ytterligare belastning av medlen för styrelsens sjukvårdande

verksamhet. Med hänsyn jämväl till denna omständighet synes

nödvändigt, att en förhöjning äger rum av de medel, som för år 1918

stå till styrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål. Mot det av

styrelsen i sådant hänseende föreslagna beloppet har jag intet att erinra.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för vidtagande av åtgärder till förebyggande och

hävande av invaliditet må jämlikt de föreskrifter, som av

Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen under år

1918 disponeras, utöver förut beviljade 300,000 kronor,

ytterligare ett belopp av högst 100,000 kronor eller

sålunda sammanlagt högst 400,000 kronor, att utgå i

första hand av de besparingar, som uppkommit å det

för år 1916 för nu ifrågavarande ändamål av riksdagen

beviljade anslag, samt med återstående belopp

av det förslagsanslag, som för år 1918 beviljats för

bestridande av den på staten belöpande kostnad för

pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om allmän

pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni

1915.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till

riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande av ytterligare medel under år 1918 för vidtagande av åtgärder till föreby s. 2 i texten
  2. SU 1918:66 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande av ytterligare medel under år 1918 för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hä s. 8 i texten