Sök i Ratio Lex

Angående årliga understöd åt avlidne överkonstapeln Oskär Bernhard Rooslings änka och barn

1918-03-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:163, Angående årliga understöd åt avlidne överkonstapeln Oskär Bernhard Rooslings änka och barn

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj te nåd. proposition Nr 16d.

7

Nr 163.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående årliga

understöd åt avlidne överkonstapeln Oskär Bernhard

Rooslings änka och barn: given Stockholms slott den

15 mars 1918.

Under åberopande av bilaga utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen medgiva,

att till avlidne överkonstapeln Oskar Bernhard Rooslings änka Ebba

Olivia Roosling, född Olsson, och makarnas minderåriga barn Karin

Margareta, Gunborg Margareta, Sigrid Elvira Margareta, Erik Gustaf

och Anna Kisa Margareta ma från och med år 1918 å allmänna indragningsstaten

utgå årliga understöd å sammanlagt högst 1,200 kronor,

att till dem utbetalas enligt de grunder, som i» 7 och 9 §§ i lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete närmare angivas.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 163.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den lo mars 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

St atsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:

»Överkonstapeln vid straffängel set i Örebro Oskar Bernhard Roosling

blev den 22 augusti 1917 under tjänstgöring vid nämnda fängelse

av därstädes förvarade straffången Gustaf Adolf Reinhold Lidbom så

svårt misshandlad, att han den 29 i samma månad avled av vid misshandeln

erhållna skador.

Roosling var född den 7 februari 1872 samt i äktenskap förenad

med Ebba Olivia Olsson, född den 29 mars 1879. Vid sin död efterlämnade

han, förutom änkan, följande i äktenskapet med henne födda

barn, nämligen Karin Margareta, född den 10 maj 1907, Gunborg

Margareta, född den 3 oktober 1908, Sigrid Elvira Margareta, född den

17 augusti 1911, Erik Gustaf, född den 29 april 1913, samt Anna Lisa

Margareta, född den 13 januari 1915.

Roosling inträdde i fångvårdens tjänst den 1 juni 1907 samt erhöll

den 22 december 1910 styrelsens konstitutorial såsom ordinarie

överkonstapel. I sådan egenskap uppbar Roosling lön 1,000 kronor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 163.

tjänstgöringspenningar 550 kronor, ett ålderstillägg 100 kronor, bekhidnadsersättning

100 kronor samt hyresersät trång och vedanslag 480

kronor eller tillsammans 2,230 kronor för år.

Då Roosling var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, äro

hans hustru och barn berättigade till pension från sagda kassa, uppgående

jämlikt bestämmelserna i förnyade nådiga reglementet den 15

december 1916 för kassan till sammanlagt 540 kronor för år.

Enligt upprättad bouppteckning efter Roosling utgjorde boets behållning

510 kronor 25 öre.

Sedan Lidbom vid rådhusrätten i Örebro blivit ställd under tilltal

för den av honom förövade misshandeln, har rådhusrätten genom beslut

den 20 september 1917 förordnat om undersökning av Lidboms sinnesbeskaffenhet

samt i avbidan på utlåtande härom förklarat målet vilande.

I detta mål har änkan Roosling yrkat, att Lidbom måtte förpliktas till

henne och makarna Rooslings barn utgiva skadestånd.

Uti underdånig skrivelse den 7 januari 1918 har fångvårdsstyrelsen

anhållit, att åt Rooslings efterlevande måtte av allmänna medel beredas

ersättning; och har styrelsen till stöd härför anfört bl. a. följande:

Då Lidbom, så vitt rannsakningshandlingarna i målet utvisade, saknade tillgångar,

torde änkan Roosling icke äga utsikt att av honom utbekomma den ersättning,

som i målet kunde tillerkännas henne. Det torde därför tillkomma staten att

hålla henne och hennes barn skadeslösa för den ekonomiska förlust, de genom Rooslings

frånfälle lidit.

Den pension, som tillkomme Rooslings efterlevande, kunde icke anses tillräcklig

för deras uppehälle, allra minst under nu rådande dyrtid. Av enskilda

personer hade till hjälp för Rooslings familj insamlats medel, som, enligt vad styrelsen

hade sig bekant, uppginge till 14,085 kronor 50 öre och såsom en behållen

fond ställts under förvaltning av två gode män, genom vilka komme att till änkan

utbetalas den årliga räntan å beloppet. Den förbättring i sin ställning, som den

efterlevande familjen sålunda vunnit genom enskildas hjälpsamhet, torde icke böra

medföra, att staten undandroge sig det stödjande ingripande, som eljest torde ålegat

densamma gentemot änka och minderåriga barn efter en statstjänsteman, som dödats

under utövande av sin tjänst.

Som enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada i följd av

olycksfall i arbete ersättning icke utginge för skada, vilken, såsom här varit fallet,

uppsåtligen förorsakats av tredje man, där denne ej haft ledning av eller uppsikt

över arbetet, samt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, i

vilken lag dylikt undantag från lagens tillämpning icke förekomme, trätt i kraft

först den 1 januari 1918, torde ersättning till Rooslings efterlevande enligt någondera

av sagda lagar icke utan vidare kunna utgå. Om åter olycksfallet inträffat

allenast några månader senare eller efter 1918 års ingång, syntes det styrelsen, som

om Rooslings efterlevande skulle varit berättigade till ersättning enligt 1916 års

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 146 höft. (Nr 162—163.) 2

Fångvårds
styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

10 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 163.

lag, jämförd med nådiga kungörelsen den 30 november 1917 angående särskilda

bestämmelser i fråga om lagens tillämpning å arbetare, som användes till arbete för

statens räkning.

Med hänsyn härtill funne styrelsen, att Rooslings efterlevande under för

handen varande synnerligen ömmande omständigheter borde tillgodoses med årligt

underhåll till belopp ej understigande vad som skulle utgå enligt de i sistnämnda

försäkringslag angivna grunder.

Efter lagens bestämmelser skulle såsom ersättning utgivas dels till änkan en

livränta från dödsfallet, så länge hon levde ogift, å ett årligt belopp, motsvarande

en fjärdedel av Rooslings årliga arbetsförtjänst och dels till vart och ett av hans

minderåriga barn en livränta från dödsfallet till dess barnet uppnått femton års

ålder, å ett årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten, dock att,

därest sålunda bestämda livräntor skulle för år sammanlagt överstiga två tredjedelar

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, de skulle i förhållande till vad på en var

livräntetagare belöpte nedsättas till detta belopp, så länge anledningen till dylik

nedsättning fortfore, samt att vid livräntornas bestämmande ej finge tagas i beräkning

den del av samma arbetsförtjänst, som översköte 1,800 kronor.

Under iakttagande härav skulle ifrågavarande livräntor komma att utgöra

för änkan Roosling 450 kronor och för vart och ett av hennes barn 300 kronor

för år, med sådan nedsättning för en var livräntetagare att sammanlagda beloppet

för år icke överstege 1,200 kronor.

På grund av vad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen göra framställning

därom, att till Rooslings änka och makarnas fem minderåriga barn finge

från statsverket beviljas ersättning, utgående såsom livräntor i enlighet

med grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete till förenämnda belopp å sammanlagt 1,200 kronor för år eller

till det högre belopp, som Kungl. Maj:t med hänsyn till omständigheterna

vid Rooslings frånfälle kunde finna skäligt.

Statskontoret har i avgivet utlåtande framhållit att, om ock de

föreslagna pensionerna måhända icke kunde sägas vara påkallade av ett

oavvisligt behov, staten dock syntes, med hänsyn till att Roosling ljutit

döden under utövning av sin tjänst, i sin mån böra bidraga till beredande

åt familjen av nödiga existensmedel. Statskontoret, som ej kunde tillstyrka

högre ersättning åt Rooslings efterlevande, än som skulle tillkommit

dem, därest lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete varit å dem tillämplig, hemställde därför, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva, att till änkan Roosling

och hennes barn finge från och med 1918 års början å allmänna indragningsstaten

utgå ett årligt belopp av sammanlagt 1,200 kronor

enligt de grunder, som i förutnämnda lag den 17 juni 1916 §§ 7 och

9 närmare angåves.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 163.

I likhet med fångvårdsstyrelsen och statskontoret finner jag det Departement*.

vara med billighet ocdi rättvisa förenligt, att det allmänna träder hjälpande chefenemellan

för att lindra den svåra belägenhet, vari Rooslings efterlevande

blivit försatta. Visserligen har genom enskildas mellankomst, insamlats

ett efter änkan Rooslings förhållanden ej oansenligt belopp, men i betraktande

av de förhållanden, under vilka Roosling blivit dödad, anser

jag, att någon avgörande hänsyn ej bör tillerkännas denna omständighet,

då det gäller att bestämma statens ersättningsskyldighet gentemot hans

efterlevande.

Ehuru lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i

arbete icke är tillämplig på förevarande fall, håller jag dock, i likhet

med myndigheterna, före, att understödens storlek böra bestämmas i enlighet

med de grunder, som angivas i 7 och 9 §§ av nyssnämnda lag.

Enligt dessa gi-under kommer understödens sammanlagda belopp att

till en början belöpa sig till det av myndigheterna föreslagna beloppet

1,200 kronor för år för att successivt minskas efter de närmare föreskrifter,

som innehållas i berörda lagrum.

Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till avlidne överkonstapeln Oskar Bernhard Rooslings änka

Ebba Olivia Roosling, född Olsson, och makarnas minderåriga barn Karin

Margareta, Gunborg Margareta, Sigrid Elvira Margareta, Erik Gustaf och

Anna Lisa Margareta må från och med år 1918 å allmänna indragningsstaten

utgå årliga understöd å sammanlagt högst 1,200 kronor, att till

dem utbetalas enligt de grunder, som i 7 och 9 §§ i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete närmare angivas.»

Vad föredragande departementschefen sålunda

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

täcktes Hans Muj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.