Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta in. in

1918-03-19 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:169, Med förslag till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel

i avlöning, pension eller livränta in. in.; given

Stockholms slott den 19 mars 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud

för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket samt

3) lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i

mål enligt 75 § i lagen om fattigvården.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 151 käft. (Nr 169.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension

eller livränta.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1917 om införsel i

avlöning, pension eller livränta skall fogas en ny paragraf av nedan

angivna lydelse:

20 §.

År enskild försörjningsskyldig enligt myndighets beslut pliktig

att till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till den försörjningsberättigades

underhåll för tid efter beslutets meddelande, skall beträffande sådant

bidrag vad i denna lag är stadgat om införsel i avlöning, pension eller

livränta för underhållsbidrag, som utgår till den underhållsberättigade,

äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ICO.

3

Förslag

till

L ag

om ändrad lydelse ar 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa

underMllsskybliga att avflytta frän riket.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud

för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket skall hava följande

ändrade lydelse:

i §•

Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två

personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn

under femton år, må ej avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor

i den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd

pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess

barnet fyllt femton år.

Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl beträffande enskild

försörjningsskyldig, som enligt myndighets beslut är pliktig att

till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till försörjning av barn eller adoptivbarn

under femton år; och skall i sådant fall vad i denna lag sägs om

underhållsberättigad gälla fattigvårdssamhället.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen

skuld och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla

för en.

Det åligger överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist

är känt, till denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet

blivit ställd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Förslag

till

Lag

om ersättning i Yissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt

75 § i lagen om fattigvården.

Härigenom förordnas som följer:

Har i mål, som avses i 75 § av lagen om fattigvården, någon efter

förordnande av Konungens befallningshavande blivit inkallad för att

inför domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis, njute han ersättning

för inställelsen av allmänna medel efter enahanda grunder och i

samma ordning, som stadgas angående ersättning av allmänna medel till

vittnen i brottmål; skolande sådan kostnad alltid stanna å statsverket.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 169.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 8 februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren:

»Chefen för civildepartementet har förut denna dag i sitt yttrande

till statsrådsprotokollet beträffande det förslag till lag om fattigvården,

som Kung]. Maj:t beslutat förelägga riksdagen, framhållit, att i anledning

av vissa stadganden i nämnda lag erfordrades lagbestämmelser i

andra ämnen, vilka tillhörde justitiedepartementet, och att det därför

torde ankomma på mig att framlägga förslag i berörda hänseenden.

Sålunda vore det av nöden att införa lagbestämmelser om införsel i avlöning,

pension eller livränta för försörjningsbidrag, om förbud för vissa

försörj ningspliktiga att avflytta från riket samt om ersättning i vissa

fall av allmänna medel till vittnen i mål. enligt den föreslagna lagen om

fattigvården.

Av dessa spörsmål tillåter jag mig först att till behandling upptaga

frågan om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Fastställande

av framtida

försörjningsbidrag.

Införsel.

Kommittén.

Införsel i avlöning, pension eller livränta för försörjningsbidrag.

I 66 § av det för riksdagen framlagda förslaget till fattigvårdslag

stadgas, att om fattigvård enligt 1 § lämnats någon, för vilkens försörjning

annan enligt 3 § är ansvarig, och behovet av fattigvård finnes vara

stadigvarande, den försörjningspliktige må kunna åläggas att till fattigvårdssamhället

å lämpliga tider, så länge behovet av fattigvård fortfar,

utgiva skäligt bidrag till den försörjningsberättigades underhåll. Det

heter vidare i samma paragraf, att, om den försörjningsberättigade eller

den försörjningspliktige kommer i förändrade förhållanden, försörjningsbidraget

må utan hinder av förut meddelat beslut jämkas efter som

skäligt finnes.

Beträffande fattigvårdslagstiftningslcommitténs motivering till motsvarande

stadgande i dess förslag, 68 §, och de däröver avgivna yttranden

m. m. hänvisas till chefens för civildepartementet förutnämnda

anförande.

Kommittén erinrar i sina motiver, att ifråga om verkställighet av

utslag, varigenom krav på ersättning för lämnad fattigvård bifallits,

enahanda regler böra gälla som ifråga om verkställighet av domstols

utslag, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, samt att detta

ansetts följa av sakens natur och således lika litet som i fattigvårdsförordningen

behövt i förslaget särskilt utsägas. Då erfarenheten givit

vid handen, att många svårigheter möta för uttagande i vanlig ordning

av fattigvårdssamhällets fordran, hade, enligt vad kommittén meddelar,

från flera håll uttalats önskan om beredande av möjlighet till en mera

effektiv exekution samt påfordrats lagbestämmelser därom, att den underhållsskyldiges

icke förfallna arbetsförtjänst, pension och dylikt kunde

utmätas för försörjningsbidrags gäldande. Förslag i sådan riktning hade

framställts av fattigvårdskongressen 1906, av centralförbundets för socialt

arbete (C. S. A:s) fattigvårdskommitté, av fattigvårdsmötet för Skåne

1910, vars resolution med instämmanden från 997 av rikets kommuner

år 1911 i petitionsväg ingivits till Kung]. Maj:t, samt i en av allmänna

svenska prästföreningen år 1913 till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse.

Efter att hava behandlat frågan om fastställande av framtida försörjningsbidrag

(68 § i kommitténs förslag), anför kommittén följande:

»Även om man kan hysa grundad förhoppning att det nu föreslagna förfarandet

skall medföra ett godvilligt fullgörande av försörjningsplikten i vida

större omfattning än nu, är det emellertid nödigt, för att detta förfarande må

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

erhålla verklig betydelse, att möjlighet beredes att även hos en tredskaude eller

försumlig försörjare uttaga det fastställda bidraget. Då ett flertal dylika försörjare

sakna utmätningsbara tillgångar, gäller det härvid att kunna för ändamålet

tillgodogöra sig deras lön eller arbetsförtjänst. Det har därför, i samband

med yrkandet på fastställande av framtida försörjningsbidrag, jämväl påyrkats,

att till gäldande av detta bidrag utmätning borde få äga rum i den försörjningspliktiges

ej förfallna lön, pension och dylika inkomster. Uti förslag, som av

lagberedningen efter samråd med kommittén uppgjorts och är avsett att inom

kort framläggas, har föreslagits rätt till införsel i avlöning, pension och livränta

till gäldande av underhållsbidrag, som någon förpliktats utgiva. Dessa bestämmelser

äro avsedda att tillämpas även på sådant bidrag, som här är i fråga, dock

icke på fattigvårdssamhälles fordran för redan utgiven fattigvård, utan endast på

framtida försörjningsbidrag, som fastställts på fattigvårdsstyrelses talan, i den

mån detta förfaller till betalning.»

Uti motiverna till det av lagberedningen den SO november 1915

framlagda förslaget till lag om införsel i avlöning, pension eller livränta

framhöll lagberedningen, under hänvisning till (38 § i fattigvårdslagstiftningskommitténs

förslag till fattigvårdslag, att den där stadgade rätten

kunde vara av stor betydelse, men att den för att fylla sitt ändamål

måste vara förenad med fånighet att erhålla införsel i den underhållsskyldiges

avlöning, vadan införselinstitutet ansetts även för de i nämnda

paragraf avsedda fall böra kunna komma till användning.

I lagberedningens berörda förslag upptogs också en bestämmelse

därom, att om enskild försörjningsskyldig genom myndighets beslut

förpliktats att till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till den försörj ningsberättigades

underhåll, beträffande sådant bidrag vad i samma lag

stadgats om införsel i avlöning, pension eller livränta för underhållsbidrag,

som utginge till den underhållsberättigade, skulle äga motsvarande

tillämpning.

Vid granskning i lagrådet av lagberedningens nämnda förslag hemställdes

av tre ledamöter, att stadgandet om införsel till förmån för

fattigvårdsamhälle måtte utgå. Därvid erinrades av en ledamot, att det

icke kunde vara lämpligt att i den ifrågasatta ordningen meddela bestämmelser

om införsel för fattigvårdssamhällets rätt till bidrag av den

försörjningspliktige, innan föreskrifter om denna rätt blivit såsom lag

antagna, varjämte framhölls, att fattigvårdssamhälle i många fall kunde

såsom målsman för den försörjningsberättigade söka införsel eller, om

underhållsbidrag icke blivit bestämt, vidtaga åtgärder för att få den

försörjningsskyldige förpliktad att utgiva underhållsbidrag. De två andra

ledamöter, som hemställde, att ifrågavarande stadgande måtte utgå, erinrade

om svårigheten att, innan förslaget till lag om fattigvården antagits,

Lagbered
ningens
förslag.

Lagrådet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

meddela bestämmelser om införsels användande i berörda utsträckning

samt anförde:

»De villkor, varunder detta bör äga rum, måste angivas i lagen. I de fall,

där rätten till underhåll kan av den underhållsberättigade själv göras gällande

och sålunda fråga icke är om ersättning för lämnad fattigvård, synes denna rätt

icke böra överflyttas på det fattigvårdssamhälle, som bidrager till försörjningen.

Åtminstone måste i lagen om fattigvård närmare angivas de förutsättningar,

varunder i angivna fall fattigvårdssamhället må kunna övertaga den underhållsberättigades

anspråk mot den underhållsskyldige. Då utredning härutinnan

saknas, synes med användningen av införsel till förmån för fattigvårdssamhälle

böra anstå, tills frågan härom kan komma under bedömande i samband med den

nya fattigvårdslagstiftningen.»

En ledamot av lagrådet lämnade det föreslagna stadgandet utan

annan anmärkning, än att då med detsamma avsåges »allenast utgifter

för den framtida försörjningen, men uttrycket bidrag i lagförslaget eljest

begagnas även för att beteckna underhållskostnad under förfluten tid»,

ändrad avfattning av förevarande paragraf härutinnan torde vara av

nöden.

I propositionen i ämnet till 1917 års riksdag medtogs icke det

stadgande, som avsåg införsel för fattigvårdssamhälles fordran. Lagen

den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta innehåller

ej heller något dylikt stadgande.

Den sålunda i anledning av lagrådets anmärkning fallna frågan

synes mig böra, då nu fattigvårdslagstiftningen föreligger till behandling,

ånyo upptagas.

Vad då först vidkommer frågan, huruvida rätt till införsel skall

medgivas fattigvårdssamhället, synas mig några betänkligheter häremot

så mycket mindre böra möta, som ändamålet därmed är alldeles likartat

med det, för vilket införsel eljest kan erhållas, eller att få bidrag till

underhållsberättigads försörjning. Att fattigvårdssamhället i första hand

bekostar försörjningen lärer ej böra föranleda till, att den försörjningspliktige

försättes i en gynnsammare ställning. Så länge civillagstiftningen

rörande underhållsskyldigheten ännu icke fullständigt ordnats,

föreligger i alla händelser ett stort behov av att fattigvårdssamhället

erhåller rätt att uttaga föröörjningsbidrag genom införsel, och även sedermera

torde denna rätt kunna få sin betydelse. Efter borttagandet av

fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt över understödstagare, som fyllt 21 år,

(se 77 § i Kungl. Maj:ts förslag till lag om fattigvården) har fattigvårdsstyrelsen

ej annan möjlighet att bevaka sådan försörjningsberättigads

anspråk än genom att erhålla dennes skriftliga uppdrag därtill, och då

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169. 9

det kan vara förenat med omgång eller svårigheter att erhålla sådant,

lärer det även med hänsyn härtill vara av betydelse att fattigvårdssamhället

erhåller en självständig rätt till införsel. Vidare bör erinras

därom, att fattigvårdssamhället enligt förslaget till fattigvårdslag liksom

enligt gällande fattigvårdsförordning har rätt att förelägga vissa försörjningspliktiga

arbete, vilket innebär ett vida längre gående ingrepp än

införsel, men att det naturligen är i allas intresse att ej tillgripa denna

utväg, så länge bidrag till försörjningen kan erhållas i annan ordning.

I fråga om innehållet av och formen för ett stadgande om införsel

för denna fattigvårdssamhällets rätt synes mig det av lagberedningen därom

gjorda förslag böra i huvudsak upptagas. I anledning av den av tvenne

ledamöter av lagrådet gjorda anmärkningen, att i fattigvårdslagen borde

närmare angivas de förutsättningar, varunder fattigvårdssamhället må kunna

övertaga den underhållsberättigades anspråk mot den underhållsskyldige,

må erinras att, såsom förslaget till lag om fattigvården avfattats, fattigvårdssamhället

har en självständig, av det civilrättsliga förhållandet ej direkt

beroende rätt till gottgörelse för lämnad fattigvård och enligt 66 § i

förslaget till utfående av framtida försörjningsbidrag. Några ytterligare

föreskrifter i det av nämnda ledamöter av lagrådet angivna syfte synas

mig därför icke erforderliga, varemot, i anledning av vad en ledamot av

lagrådet anfört i redaktionellt hänseende, en jämkning vidtagits i lagberedningens

förslag.

Jag övergår härefter till frågan om

Förbud för vissa försörjningspliktiga att avflytta från riket.

Ett av de önskemål, som framförts i ändamål att göra åtgärderna

mot försumliga försörjningspliktiga mera effektiva, är vidare förbud för

försörjningspliktig att utflytta ur riket. Förslag om stadgande av ett

sådant hava framställts i samband med de ovan omnämnda yrkandena

om införsel för försörj ningsbidrag.

Jämväl angående detta ämne har av lagberedningen i samråd med

fattigvårdslagstiftningskommittén uppgjorts förslag till lagstiftning. I

sitt den 30 november 1915 framlagda förslag till lag om förbud för

vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket upptog nämligen lagberedningen

jämte huvudbestämmelsen i 1 § första stycket, att den, som

förpliktats att utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn under

15 år, icke må avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 151 höft. (Nr 169.) 2

Lagbered
ningens
förslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Lagrådet.

Departements
chefen.

ställt av denne godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens

fullgörande, till dess barnet fyllt 15 år, tillika i andra stycket av samma

paragraf ett stadgande av innehåll, att vad sålunda stadgats skulle äga

tillämpning jämväl beträffande enskild försörjningsskyIdig, som genom

myndighets beslut förpliktats att till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag

till försörjning av barn under 15 år.

Vid granskning av lagberedningens nu nämnda förslag i lagrådet

anmärktes av tre ledamöter, att om, på sätt vid granskning av förslaget

till lag om införsel i avlöning, pension eller livränta hemställts, bestämmelsen

däri om införsel till förmån för fattigvårdssamhälle uteslötes,

jämväl andra stycket av 1 § i förslaget till lag om förbud för vissa

underhållsskyldiga att avflytta från riket borde utgå.

Detta stycke uteslöts också i den för 1917 års riksdag framlagda

propositionen och ingår ej heller i den lag i ämnet, som utfärdades den

14 juni 1917. Enligt denna lag kan fångvårdsstyrelse ändock i viss

omfattning bevaka samhällets intresse i förevarande hänseende. Det

stadgas nämligen i 2 §, att innan däri för vissa fall medgiven befrielse

för underhållsskyldig att vid avflyttning ställa pant eller borgen bifalles,

överexekutor skall giva såväl den underhållsberättigade som, där så

finnes erforderligt, fångvårdsstyrelse tillfälle att yttra sig i ärendet.

Vidare föreskrives i 3 §, att då fara är för handen, att underhållsskyldig

avflyttar från riket utan att ställa säkerhet, utmätningsman på begäran

av underhållsberättigad eller fångvårdsstyrelse äger meddela förbud för

den underhållsskyldige att avflytta.

Då lagberedningens förslag om införsel till förmån för fattigvårdssamhälle

i avlöning m. m. nu åter upptagits, synas de av beredningen

föreslagna reglerna om utflyttningsförbud, då försörjningsskyldig blivit

förpliktad att till fattigvårdssamhälle erlägga försörjningsbidrag, jämväl

böra komma till tillämpning.

Enligt förslaget till lag om fattigvården hava adoptivföräldrar samma

försörjningsplikt mot minderåriga adoptivbarn som föräldrar mot minderåriga

barn. Det föreslagna hindret för avflyttning torde därför böra

gälla även den, som förpliktats utgiva försörjningsbidrag till adoptivbarn.

Ehuru i förslaget till fattigvårdslag minderårighetsgränsen bestämts

till 16 år och enskilds försörjningsplikt i följd härav upphör först då

barnet eller adoptivbarnet uppnått denna ålder, torde det icke vara

lämpligt att i förevarande lag, där förbud mot avflyttning eljest icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

11

gäller längre än till dess barnet fyllt 15 år, gå över denna åldersgräns,

utan lärer förbudet, även då det gäller person, som förpliktats att till

fattigvårdssamhälle utgiva försörjningsbidrag, böra avse allenast tiden till

dess barnet eller adoptivbarnet fyllt 15 år.

Slutligen kommer jag till frågan om

Ersättning i vissa fäll av allmänna medel till vittnen i mål enligt 75 §

i Kungl. Maj:ts förslag till lag om fattigvården.

I 77 § av det av fattigvårdslagstiftningskommittén uppgjorda förslaget

till lag om fattigvården stadgades att, där någon, som intagits å

lattigvårdsanstalt eller inställt sig eller hämtats till förrättande av arbete

utanför anstalt, gjorde sig skyldig till förseelse av visst i 76 § av förslaget

närmare angivet slag och icke läte sig rätta av honom enligt

sistnämnda paragraf tilldelad varning, fångvårdsstyrelse eller anstaltsstyrelse

kunde anmäla saken hos allmänna åklagaren, på vilken det ankomme

att hos Kungl. Majrts befallningshavande göra framställning om

den felandes dömande till tvångsarbete. Enligt vad vidare föreskrevs

kunde Kungl. Maj:ts befallningshavande för förebringande av utredning

i saken förordna om förhör vid domstol.

Härvid anförde kommittén:

»En fullständig utredning i dessa mål torde i många fall ej kunna erhållas

annat än genom vittnesbevisning, och medgivandet om förhörs hållande inför

domstol bör därför även avse vittnesförhör. Hållande av vittnesförhör på begäran

av åklagare eller efter myndighets förordnande torde emellertid kräva, att

kostnaden för vittnes inställelse förskotteras av statsverket. Hå lagen den 4 juni

1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål icke är i

dylikt fall tillämplig, har kommittén ansett sig böra föreslå en särskild lag till

reglerande av hithörande förhållanden.»

Det av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till lag om

fattigvården, som i 75 § upptager de bestämmelser, som motsvara 77 §

i kommittéförslaget, avviker från kommitténs förslag därutinnan, att anmälan

om dömande till tvångsarbete må av vederbörande fattigvårdseller

anstaltsstyrelse göras direkt hos Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Det av kommittén uppgjorda förslaget till lag om ersättning åt

vittnen i dessa mål innehåller, att om i dylika mål, någon vid förhör

inför domstol blivit av allmän åklagare åberopad såsom vittne eller för

att upplysningsvis höras eller ock efter förordnande av Kungl. Maj:ts

befallningshavande blivit för sådant ändamål inkallad, njuter han ersätt
-

Förslaget

till fattigv&rdslag.

Förslaget

till lag om

vittnesersättning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements

chefen.

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 169.

ning för inställelsen av allmänna medel efter enahanda grunder och i

samma ordning, som stadgas angående ersättning av allmänna medel till

vittnen i brottmål; och skall sådan kostnad alltid stanna å statsverket.

I motiveringen anför kommittén, att någon skyldighet för allmänna

åklagaren att återgälda kostnaden näppeligen torde kunna ifrågasättas,

samt att med hänsyn till målets art och ändamålet med den påyrkade

åtgärden det synts kommittén lämpligast, att ej heller svaranden kan

åläggas återgälda kostnaden i fråga.

Mot förslaget, att i dessa mål kostnaden för vissa vittnens inställelse

skall förskotteras av statsmedel och stanna å statsverket synes intet vara

att erinra. En liknande anordning förekommer för närvarande enligt

lagen den 30 juni 1913 om ersättning i vissa fall av allmänna medel

till vittnen i mål enligt lagen om behandling av alkoholister.

Med hänsyn till den omarbetning, som 77 § i kommitténs förslag

till fattigvårdslag undergått, bör emellertid förevarande lagförslag underkastas

motsvarande förändring. Därvid uppstår fråga, huruvida vad i förslaget

stadgats om av åklagare åberopad person bör gälla person, som inkallats

av fattigvårdsstyrelsen, vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag i åklagarens

ställe är part i målet. I nyssnämnda lag den 30 juni 1913 har

någon motsvarande föreskrift beträffande person, som inkallats av nykterhetsnämnd,

ej meddelats, och någon egentlig anledning att giva

fattigvårdsstyrelse en mera gynnad ställning än nykterhetsnämnd lärer

knappast föreligga. I praktiken torde väl i allmänhet komma att

tillgå så, att fattigvårdsstyrelsen hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

lämnar uppgift på lämpliga vittnen och att befallningshavanden, om

skäl för deras hörande anses föreligga, förordnar om deras inkallande

till domstolen. Skillnaden mellan ett dylikt förfarande och den nyss

ifrågasatta anordningen torde i realiteten icke bliva särdeles stor. Jag

har därför icke ansett mig böra föreslå någon föreskrift av antytt innehåll.

I övrigt synes mig skäl ej föreligga att frångå kommitténs förslag.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom

justitiedepartementet utarbeta förslag till

l:o) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta,

2:o) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om

förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket samt

3:o) lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen

i mål enligt 75 § i lagen om fattigvården.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

13

Departementschefen uppläste härefter de ifrågavarande lagförslagen,

vilka voro av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde,

att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

N. Beite.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension

eller livränta.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1917 om införsel i

avlöning, pension eller livränta skall fogas en ny paragraf av nedan

angivna lydelse:

20 §.

År enskild försörjningsskyldig enligt myndighets beslut pliktig

att till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till den försörjningsberättigades

underhåll för tid efter beslutets meddelande, skall beträffande sådant

bidrag vad i denna lag är stadgat om införsel i avlöning, pension eller

livränta för underhållsbidrag, som utgår till den underbållsberättigade,

äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

15

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa

underliållsskyldiga att avflytta från riket.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud

för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket skall hava följande

ändrade lydelse:

i §•

Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två

personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn

under femton år, må ej avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor

i den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd

pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess

barnet fyllt femton år.

Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl beträffande enskild

försörjningsskyldig, som enligt myndighets beslut är pliktig att

till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till försörjning av barn eller adoptivbarn

under femton år; och skall i sådant fall vad i denna lag sägs om

underhållsberättigad gälla fattigvårdssamhället.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen

skuld och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla

för en.

Det åligge överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist

är känt, till denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet

blivit ställd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt

75 § i lagen om fattigvården.

Härigenom förordnas som följer:

Har i mål, som avses i 75 § av lagen om fattigvården, någon efter

förordnande av Konungens befallningshavande blivit inkallad för att

inför domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis, njute han ersättning

för inställelsen av allmänna medel efter enahanda grunder och i

samma ordning, som stadgas angående ersättning av allmänna medel till

vittnen i brottmål; skolande sådan kostnad alltid stanna å statsverket.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 169.

17

Utdrag av protokollet, hullet i Kanyl. Maj:ts laqräd tisdagen

den 12 mars 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Kegeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

8 februari 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättade förslag till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om

införsel i avlöning, pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av 1 § i

lagen den 14 juni 1917 om förhud för vissa underhällsskyldiga att avflytta

fi''ån riket'' och lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen

i mål enligt 75 § i lagen om fattigvården.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

löredragits av häradshövdingen, f. d. revisionssekreteraren Jacob Linders.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 151 käft. (Nr 169.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr IRQ.

Utdrag av protokollet Över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott tisdagen den 19 mats 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotté,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

TJndén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Löfgren, anmälde lagrådets den 12

mars 1918 avgivna utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts beslut den

8 februari 1918 till lagrådet remitterade förslagen till

l:o) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta,

2:o) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om

förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket samt

3:o) lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen

i mål enligt 75 § i lagen om fattigvården.

Lagrådet hade lämnat lagförslagen utan anmärkning.

Under erinran att de kostnader, som bliva en följd av lagen om

ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt 75 §

i lagen om fattigvården, torde böra utgå ur det under andra huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget »ersättning åt domare, vittnen och parter»,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom nådig proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas nådig proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. G. Bruno.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till lagen den Vt juni 1917 om införsel i avlöning, pension ell a1 i texten
  2. 2SärU 1918:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta in s. 6 i texten