Sök i Ratio Lex

Angående beredande av ökade medel till bestridande av resekostnader för fornminnesvärden

1918-03-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:201, Angående beredande av ökade medel till bestridande av resekostnader för fornminnesvärden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. MgjUs Nåd. Proposition^ Nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående beredande

av ökade medel till bestridande av resekostnader

för fornminnesvärden; given Stockholms slott den 22

mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att för beredande av ökade medel till bestridande av vitterhets-, historie-

och antikvitetsakademiens utgifter för resekostnader under åren

1918 och 1919 för fornminnesvärden anvisa

dels på tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 9,000 kronor.

dels ock på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av likaledes högst

14,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 180 käft. (Nr 201—202.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunyi. Majrts Nåd. Proposition AV 201.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Ökade medel

till bestridtrnie

av resekostnader

för

fornminnesvarden.

Föredragande departementschefen, statsrådet Rydén anförde;

Uti innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t under

åttonde huvudtiteln, punkt 44, på min hemställan föreslagit riksdagen att,

i avbidan på proposition angående förstärkande av de på vitterhetsakademiens

stat uppförda anslagen till rese- och transportkostnader, fornlämningars

vård, lyshållning in. in. samt till undersökning och beskrivning

av fäderneslandets fornlämningar m. in., beräkna för sådant ändamål på

extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av högst 15,000 kronor.

Ifrågavarande ärende förelåg icke i färdigberett skick, då jag den 14

januari 1918 inför Kungl. Maj:t anmälde anslagsbehoven under riksstatens

åttonde huvudtitel för år 1919. Jag avvaktade nämligen då en promemoria

i ämnet från riksantikvarien. Sedan denna promemoria inkommit,

s. 3 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj ds Nåd. Proposition Nr 201.

3

ber jag nu att få upptaga frågan om avlåtande av den i statsverkspropositionen

bebådade särskilda propositionen.

Vitterhetsakademiens uppgift såsom fornminnesvårdande myndighet

nödvändiggör för de vid akademien anställda tjänstemännen, såväl de ordinarie

som de extra ordinarie, att i jämförelsevis stor utsträckning företaga

tjänsteresor till skilda delar av vårt land. Dylika resor i fornminnesvårdens

intresse företagas allt emellanåt även av enskilda forskare, vilka

därtill särskilt förordnas av akademien. Kostnaderna för ifrågavarande

resor äro avsedda att bestridas från förutnämnda båda anslag till reseoch

transportkostnader in. in. samt till undersökning och beskrivning av

fäderneslandets fornlämningar in. m. Dessa anslag utgöra för närvarande

respektive 7,000 kronor och G,000 kronor.

Efter framställning av vitterhetsakademien föreslog Kungl. Maj:t i

1914 års senare statsverksproposition, punkten 41, riksdagen medgiva, att

kostnaderna för de vid akademien anställda tjänstemännens tjänsteresor

finge bestridas från åttonde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till reseoch

traktamentspenningar. Detta förslag vann icke riksdagens bifall, men

i anledning av detsamma höjde riksdagen akademiens anslag till rese- och

och transportkostnader in. in., vilket då utgjorde 4,000 kronor, till dess

nuvarande belopp.

Såväl sistnämnda anslag som anslaget till undersökning och beskrivning

av fäderneslandets fornlämningar m. in. äro nu åter i behov av förstärkning.

Om orsakerna härtill har jag redan lämnat några antydningar i mitt anförande

till det statsverkspropositionen i utdrag bilagda statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 14 januari 1918, punkten 44. Jag hänvisade i

sagda anförande till den omständigheten, att förslag förelåg om en höjning

av de dagtraktamenten, som jämlikt reseregleinentet den 13 december

1907 och därmed jämförliga, av Kungl. Maj:t utfärdade författningar

utgå till statens befattningshavare vid extra förrättningar i statens tjänst,

och jag yttrade vidare, att enär vitterhetsakademiens tjänstemän ägde vid

tjänsteresor åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna i reseregleinentet, en

höjning av nyssnämnda dagtraktamenten komme att nödvändiggöra en

förstärkning av nu ifrågavarande på akademiens stat uppförda anslag. I

avseende härå vill jag nu endast tillägga, att ersättning jämlikt resereglementet

utgår under tjänsteresor till riksantikvarien enligt andra klassen,

till antikvarie vid akademien enligt tredje klassen och till amanuens därstädes

enligt fjärde klassen. Sedan fråga uppstått om beredande av ökade

resetraktamenten, föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under flera

av de särskilda huvudtitlarna riksdagen att från och med år 1919 höja de

olika anslagen till rese- och traktamentspenningar, i flertalet fall med 50

procent.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Vid behandling av Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen

godkänt vissa grunder för provisorisk förhöjning av traktamentsersättningen,

innefattande en höjning av 3 kronor för samtliga de i resereglemente!

upptagna klasser; och har Kungl. Maj:t under den 26 februari 1918 utfärdat

kungörelse (nr 99) angående tillämpning från och med den 1 mars

1918 tillsvidare av de utav riksdagen sålunda godkända grunderna för

traktamentsersättnin gen.

En annan omständighet, som motiverar en förstärkning av de anslag,

varifrån medel skola tagas till bestridande av resekostnaderna för fornminnesvården,

är den mycket avsevärda höjning, som under den senare

tiden ägt rum beträffande järnvägstaxorna.

Det är emellertid icke endast nu omförmälda, med den rådande kristiden

sammanhängande förhållanden, som för vitterhetsakademiens del påkalla

ökning i nu förevarande anslag. Såsom framgår av nyssnämnda statsrådsprotokoll,

har från akademien meddelats, att även oavsett ovan

berörda förhållanden akademiens omhandlade ordinarie anslag icke äro

tillräckliga, om med dem skola i tillbörlig utsträckning tillgodoses alla

med anslagen avsedda ändamål. I detta hänseende har sedermera riksantikvarien

i sin nämnda promemoria uttalat sig sålunda:

Om man söker utreda, i vilken mån anslagen till rese- och transportkostnader

m. m. samt till undersökning och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar in. m..

vilka anslag huvudsakligen avse varandra närstående ändamål, under åren 1915—1917

visat sig vara tillräckliga för bestridande av resekostnaderna, finner maD, att egentligen

^endast år 1915 kan anses vara någorlunda normalt, emedan verksamheten under

de två följande åren måst i följd av penningbrist väsentligen inskränkas.

Under år 1915 har å det förra anslaget utbetalats för resor och därmed samman
-

hängande åtgärder för

fornlämningars vård............................................................................. kronor 4,800: 22

samt å det senare anslaget för resor och därmed sammanhängande

undersökningar av fäderneslandets fornlämningar ..................... » 6.048: 60

eller tillhopa kronor 10,848: 82

Huru stor del härav åtgått till resor, är visserligen omöjligt att

noggrannt uppgiva, men — emedan de flesta resorna ej varit

förbundna med sådana åtgärder för vård och undersökning av

fornlämningar, som kräft särskilda utgifter — torde man kunna

säga, att ungefär 90 procent av slutsumman motsvarar kostnaden

för resorna och omkring 10 procent utgifterna för vård

och undersökning av fornlämningar.

A de två nämnda statsanslagen — då man endast ser på de av

riksdagen bestämda ordinarie årsanslagen, ej på de belopp som

av riksdagen eller Kungl. Maj:t anvisats för särskilda fornminnen

— har under år 1915 för de ändamål, dessa ordinarie årsanslag

ytterligare avse, utbetalats 2,933 kronor 55 öre och 271

kronor 25 öre eller tillhopa ...................................................... kronor 3.204: 80

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj Hs Nåd. Proposition Nr 201. 5

Härtill kominer, att av räntorna å akademiens enskilda fonder under

samma år utbetalats för resor och därmed sammanhängande

åtgärder av ifrågavarande slag tillsammans ............................. » 4,970: 24

tillhopa kronor 19,023: 80

Under år 1915 hava således utgifterna för de ändamål, för vilka de två nu

ifrågavarande anslagen avsetts, uppgått till nära 50 procent mera än anslagens sammanlagda

belopp.

Vid ett försök att beräkna behovet av anslag till resor för vart och ett av åren

1918 och 1919, som nu äro föremål för statsregleriugen, visar det sig,

att de arbeten, som år 1915 föranledde en utgift av 19,000 kronor, åren 1918

och 1919 komma att kräva högst väsentligt ökade utgifter, emedan resekostnaderna

genom järnvägstaxornas från och med 1918 års ingång betydande höjning i många

fall fördubblats och en avsevärd höjning av dagtraktamentena är ifrågasatt;

att de resor, som under åren 1918 och 1919 böra företagas för fornlämningars

vård och undersökning, måste bliva betydligt flera än under år 1915, emedan intresset

för en förbättrad fornminnesvård för varje år växer, varför också riksdagen själv önskat

kraftigare åtgärder därför;

att vid slutet av år 1917 å anslaget till resor m. m. uppstått en brist av 1,514

kronor 3 öre och å anslaget till fornlämningars undersökning 583 kronor 4 öre eller

tillsammans 2,097 kronor 7 öre;

att akademien, vars genom enskilda personers testamenten erhållna fonder äro

avsedda för andra ändamål, icke kan alltjämt använda så stora belopp för sådana utgifter,

som böra bestridas av statsmedel;

att man ej bör räkna på gåvor av enskilda personer för sådana åtgärder, som

föranledas av den staten åliggande plikten att vårda fäderneslandets fornminnen;

att man ej kan vid anslagens beräknande för åren 1918 och 1919 förutsätta ett

sådant uppskjutande av viktiga arbeten, som under de senaste åren föranletts av brist

på medel;

samt att de andra ändamål, vilka med de två anslagen skola tillgodoses, under

år 1918 och 1919 komma att kräva betydligt större belopp än under år 1915, emedan

både transportkostnader och utgifter för lyshållning under de senaste åren i hög grad

stegrats.

I följd härav måste således de två nu ifrågavarande anslagen för vart och ett

av åren 1918 och 1919 — emedan de ovan skildrade av världskriget förorsakade förhållandena

efter all sannolikhet då ännu göra sig gällande — höjas med en summa,

som visserligen ej nu kan noga beräknas, men som utan tvivel bör uppskattas till

minst lika mycket som deras nuvarande belopp.

Med avseende å innehållet i den nu återgivna promemorian anhåller

jag att få anföra följande.

Jag har från riksantikvarien inhämtat, att resekostnaderna för fornminnesvården

under åren 1916 och 1917 varit något lägre än de, som

angivits för år 1915. Det har emellertid vitsordats, att denna minskning

såmmaflbänger med nu rådande särskilda förhållanden, vilka dels vållat en

inskränkning i den verksamhet, som påkallar den fornminnesvårdande

myndighetens sakkunskap, dels ock orsakat, att akademiens medel blivit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

så strängt anlitade för andra ändamål, att åtskilliga resor, som visserligen

varit önskvärda och viktiga men dock kunnat tåla något uppskov, icke

ännu kommit till utförande. Under sådana omständigheter torde det vara

berättigat att, såsom riksantikvarien tänkt sig, grunda beräkningen av

den nu erforderliga anslagsförstärkningens storlek på siffrorna för år 1915.

Att akademiens resekostnader sistnämnda år med ett så pass betydande

belopp, som promemorian utvisar, överskridit de för ändamålet tillgängliga

statsmedlen, torde bero framför allt på det av riksantikvarien åberopade

ständigt växande intresset för en förbättrad fornminnesvård; i sin

mån har givetvis också den omständigheten inverkat, att antikvarierna

vid akademien, vilka förut under sina tjänsteresor åtnjutit resekostnads-

och traktamentsersättning enligt fjärde klassen i resereglementet,

genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 5 december 1914 berättigats att från

och med den 1 januari 1915 åtnjuta dylik ersättning enligt tredje klassen

i samma reglemente. — Då fornminnesvården utan tvivel är en ren statsangelägenhet,

förtjänar det slutligen att särskilt framhållas — vilket riksantikvarien

också antytt — att det icke kan vara riktigt att för bestridandet

av med denna vård förenade nödvändiga resekostnader vare sig

räkna med gåvor av enskilda personer eller anlita akademiens egna, för

andra ändamål avsedda fonder. Nu ifrågavarande båda statsanslag böra

därför bringas upp till sådana belopp, att sagda kostnader i sin helhet

kunna bestridas därifrån.

Ja<i har i det föregående ordat allenast om akademiens kostnader för

resor i fornminnesvårdens intresse samt påvisat, hurusom behov föreligger

att bereda akademien ökade medel till bestridande av dylika kostnader.

De båda ordinarie anslag, som i detta sammanhang kommit på tal, äro

emellertid, enligt vad deras rubriker giva vid handen, avsedda även för

andra ändamål. Beträffande dessa sistnämnda har riksantikvarien, såsom

jag redan omförmält, i sin promemoria anfört, att desammas tillgodoseende

under åren 1918 och 1919 komma att kräva betydligt större utgifter

än fallet varit under år 1915, enär såväl transportkostnader som

kostnaderna för lyshållning under de senaste åren stegrats i hög grad.

Det kunde under sådana förhållanden ifrågasättas att söka utverka en höjning

av de båda förevarande anslagen även för andra ändamål än de höjda

resekostnaderna. Den förstärkning av anslagen, som, enligt vad i det

föregående angivits, erfordras enbart på grund av resekostnadernas stegring,

är emellertid — samtidigt som den torde få anses vara av oundgängligt

behov påkallad — så pass betydande, att jag icke för närvarande finner

mig kunna tillstyrka någon ökning av anslagen, i den mån de avse

andra ändamål. Då de förhållanden, som betinga ökade medel till rese
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

kostnader, kunna tänkas delvis vara av övergående natur, höra enligt min

mening dessa ökade medel beredas i form av extra anslag. Därvid synes

den utvägen vara att förorda, att ett gemensamt belopp anvisas till bestridande

av ökade resekostnader för de ändamål, för vilka båda de ifrågavarande

ordinarie anslagen äro avsedda. Den friare dispositionsrätt beträffande

medlen, som därigenom beredes akademien, är nämligen av lätt

insedda skäl synnerligen önskvärd.

Jag övergår nu till frågan om det behövliga tilläggsanslagets storlek.

På grund av de många osäkra faktorer, med vilka man har att räkna, är

det givetvis, såsom riksantikvarien i sin promemoria framhållit, omöjligt

att noggrant angiva beloppet av den erforderliga anslagsförstärkningen.

Riksantikvarien har uppskattat densamma till minst lika mycket som de

båda ordinarie anslagens sammanlagda belopp. Jag har efter verkställda

beräkningar kommit till ungefär enahanda resultat. I anslutning till vad

jag yttrat i det föregående har utgångspunkten för mina beräkningar varit,

att det extra anslaget bör bestämmas till så stort belopp, att detsamma

kan väntas förslå till täckande av alla egentliga resekostnader för fornminnesvården,

i den mån desamma ej kunna bestridas från vederbörande

ordinarie anslag.

För att få eu föreställning om storleken av de egentliga resekostnaderna

år 1919 har jag gått så tillväga, att jag först — med användande

av i riksantikvariens promemoria upptagna siffror och med tillämpning av

det utav riksantikvarien föreslagna beräkningssättet — sökt uträkna motsvarande

kostnader för år 1915 och därefter ökat den sålunda erhållna

summan med 50 procent. Sistnämnda ökning torde kunna anses representera

den stegring av resekostnaderna, som sammanhänger med höjningen

av järnvägstaxor och dagtraktamenten; det är givetvis omöjligt att

få några exakta siffror för denna stegring, men jag anser, att, i brist på

tillförlitligare uppgifter, densamma bör beräknas på sätt, som nämnts. På

denna väg har jag kommit till den slutsatsen, att akademiens resekostnader

under år 1919 skulle komma att uppgå till bortåt 21,400 kronor,

detta under förutsättning att resor av förevarande slag kornine att då äga

rum i ungefär samma omfattning som år 1915. Enär man emellertid

torde böra räkna med behovet av någon ökning i resornas antal eller utsträckning,

synes det vara klokast att uppskatta resekostnaderna för år

1919 till i runt tal 22,000 kronor.

Det återstår att beräkna, hur stor del av sistnämnda belopp kan bestridas

från de båda ordinarie anslagen. Utgifterna för andra ändamål

än resor torde kunna för år 1919 antagas uppgå till ungefär samma belopp

som hittills. Med ledning av promemorian kan man finna, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kun(/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

utgifterna i fråga ar 1915 belöpt sig till nära 4,790 kronor. Jag tillstyrker

för min del, att desamma för år 1919 uppskattas till ett avrundat

belopp av 5,000 kronor. Under förutsättning härav skulle av de båda

ordinarie anslagen 8,000 kronor kunna disponeras till bestridande av resekostnader,

och då, enligt det föregående, dessa kostnader i sin helhet böra

beräknas till 22,000 kronor, skulle alltså för ändamålet erfordras ytterligare

14,000 kronor.

I mitt förut berörda anförande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 14 januari 1918 yttrade jag, att ett belopp, motsvarande vad

som kunde visa sig för nu ifrågavarande ändamål erfordras under år

1919, torde vara behövligt även under år 1918 och böra uppföras på

tilläggsstat för sistnämnda år. Även de övriga omständigheter, varpå det

föreliggande anslagsäskandet grundar sig, tala för att vitterhetsakademien

snarast möjligt, må komma i åtnjutande av ökade medel till bestridande

av resekostnaderna för fornminnesvården. Med hänsyn till att förhöjningar

av traktamentsersättningen jämlikt förberörda kungörelse den 26 februari

1918 tillämpas från och med den 1 mars 1918, kan anslaget för innevarande

år givetvis sättas lägre än för år 1919. Då vidare någon tid

ytterligare kommer att förflyta, innan riksdagens beslut i detta ärende kan

föreligga, anser jag, att ett belopp av 9,000 kronor bör kunna vara tillräckligt

för innevarande år. Anslag för ändamålet bör därför utverkas på

tilläggsstat för år 1918 med nyssnämnda belopp, 9,000 kronor. Av chefen

för finansdepartementet kommer att under riksdagens fortgång göras hemställan

om avlåtande av framställning till riksdagen för beredande av medel

till bestridande jämväl av nu ifrågavarande utgifter för år 1918.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Eders Kung!.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för beredande av ökade medel till bestridande

av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens utgifter

för resekostnader under åren 1918 och 1919 för fornminnesvården

anvisa

dels på tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,

högst 9,000 kronor,

dels ock på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag

av''likaledes högst 14,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201. 9

statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Florén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 180 höft. (Nr 201—202.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:84 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av ökade medel till bestridande av resekostnader för fornminnesvården. s. 1 i texten