Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare anslag till nybyggnadsoch ändringsarbeten vid folkskoleseminariet i Luleå

1918-03-22 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:203, Angående ytterligare anslag till nybyggnadsoch ändringsarbeten vid folkskoleseminariet i Luleå

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Ni• 203.

Nr 203.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ytterligare anslag

till nybyggnads- och ändringsarbeten vid folkskoleseminariet

i Luleå; given Stockholms slo''t den 22 mars

1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

_ att utöver det anslag å 248,460 kronor, som av 1916 års riksdag

beviljats. till utförande av nybyggnads- och ändringsarbeten för folkskoleseminariets

i Luleå utvidgning till dubbelseminarium, för samma

ändamål bevilja ett anslag av 373,540 kronor och därav på extra stat för

år 1919 såsom reservationsanslag anvisa ett belopp av 300,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnerst städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 181 höft. (Nr 203.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:

Ytterligare Sedan Kungl. Maj:t i en den 31 mars 1916 till riksdagen avlåten

byggnads- och proposition, nr 199, framlagt förslag angående folkskoleseminariets i Luleå

ändringsar- utvidgning till dubbelseminarium samt inrättande av preparandkurs vid

foUskole- samma seminarium, anmälde riksdagen i skrivelse den 15 juni 1916 aneeminariet

gående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, att

’ L“lei riksdagen beslutat att dels antaga av stadsfullmäktige i Luleå gjort

erbjudande om upplåtelse av ett område av 16,090,14 kvadratmeter för

utvidgning av folkskoleseminariets i sagda stad tomtområde, dels till utförande

i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten G. Hermansson

upprättade ritningar av erforderliga nybyggnads- och omändringsarbeten

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Majd.s Nåd. Proposition Nr 203.

för ifrågavarande seminariums utvidgning till dubbelseminarium bevilja

ett anslag av 248,4G0 kronor och därav anvisa på extra stat för år 1917

ett belopp av 123,000 kronor, dels ock till uppehållande vid samma seminarium

under höstterminen 1916 och år 1917 av parallellavdelningar och

preparandkurs anvisa på extra stat för år 1917 ett anslag av 26,000 kronor,

ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att av de för år 1917 anvisade

anslagen låta under år 1916 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna

för sistnämnda år erforderliga belopp.

Vid anmälan av sitt beslut i detta ärende uttalade riksdagen såsom

sin mening, att under viss förutsättning det borde tagas i övervägande,

huruvida åtgärder kunde och borde vidtagas för eu omorganisation av det

ifrågasatta dubbelseminariet till ett samseminarium med rätt till inträde

för såväl manliga som kvinnliga sökande, och framhöll riksdagen, att vid

uppgörande av den definitiva byggnadsplan^! hänsyn borde tagas till

möjligheten av en ändrad anordning av seminariets organisation i berörda

avseende.

Vid föredragning av detta ärende den 30 juni 1916 uppdrog Kungl.

Maj:t åt överintendentsämbetet att efter samråd med seminariets rektor gå

i författning därom, att så snart erforderlig markupplåtelse ägt rum,

ifrågavarande byggnads- och omändringsarbeten utfördes i huvudsaklig

överensstämmelse med förenämnda ritningar, dock med rätt för överintendentsämbetet

att vidtaga sådana smärre ändringar, som med hänsyn till

möjligheten av att seminariet framdeles kunde komma att ombildas till

samseminarium eller eljest kunde befinnas lämpliga och icke vållade

ökning av den beräknade kostnaden, varjämte ovanberörda anslag å

123,000 kronor ställdes till överintendentsämbetets förfogande att för därmed

avsett ändamål användas.

Tillika förordnade Kungl. Maj:t bland annat, dels att vid folkskoleseminariet

i Luleå skulle under läsåret 1916—1917 anordnas en parallellavdelning

till första klassen, under förutsättning att antalet godkända inträdessökande

till nämnda avdelning uppginge till åtminstone omkring 20,

dels att vid nämnda seminarium skulle under samma läsår och höstterminen

1917 anordnas en preparandkurs i huvudsaklig enlighet med de grunder,

som angivits i det vid ovanberörda proposition nr 199 fogade utdrag

a\'' statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31 mars 1916 samt i

riksdagens förut omförmälda skrivelse den 15 juni 1916.

Sedermera anvisade 1917 års riksdag på därom av Kungl. Maj:t gjorda

framställningar på extra stat för år 1918 dels av förutberörda anslag å

248,460 kronor till nybyggnads- och omändringsarbeten vid ifrågavarande

seminarium på extra stat för år 1918 såsom reservationsanslag återstående

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.

beloppet, 125,460 kronor, dels ock anslag till anordnande under år 1918

av parallellavdelningar och preparandkurs vid, bland andra, seminariet i

Lulea, därvid togs i beräkning anordnande av parallellavdelningar under vårterminen

till första och andra samt under höstterminen till första, andra och

tredje klasserna ävensom av preparandkurs under hela året.

Genom beslut den 25 juni 1917 ställde Kungl. Maj:t nyssnämnda

belopp, 125,460 kronor, till överintendentsämbetets förfogande för därmed

avsett ändamål.

I en den 6 mars 1917 dagtecknad och till ecklesiastikdepartementet

den 24 samma månad inkommen skrivelse hemställde överintendentsämbetet

emellertid om uppskov med byggnadsarbetets igångsättande eller ock

om proposition till riksdagen om beviljande för ifrågavarande byggnader

av ett extra tilläggsanslag av 186,640 kronor. Härom anförde ämbetet

bland annat:

Overintendentsämbetet har genom Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens

län latit till viss dag infordra anbud å de egentliga byggnadsarbetena; och har

bemälde befallningshavande med skrivelse den 26 februari 1917 till ämbetet insänt det

enda anbud, som inom föreskriven tid inkommit, nämligen ett, som inkommit från byggmästaren

C. A. Flemström och slutar å 320,000 kronor för arbeten, som vid de för

anslagets bestämmande gjorda beräkningar upptagits till en kostnad av 181,315 kronor,

vartill kommer att anbudsgivaren sedermera telegramledes förklarat sig icke kunna

stå vid sitt anbud längre än till den 3 mars 1917. Flemströms anbud torde sålunda

icke vara något att vidare fästa avseende vid, och utlysande av ny entreprenad å ifrågavarande

arbeten lärer näppeligen komma att under nuvarande tidsomständigheter medföra

bättre resultat. Tager man vidare i betraktande, att enligt av ämbetet från sakkunnige

civilingenjören H. Theorell och aktiebolaget elektriska rådfrågningsbyrån i

Stockholm infordrade uppgifter värmeleduiugsarbetena, som ursprungligen beräknats

till 20,100 kronor, nu torde komma att betinga en kostnad av 47,000 kronor,

vatten- och avloppsledningsarbeten, som tidigare beräknats draga en kostnad av

11,300 kronor, numera skulle kosta 28.200 kronor samt de elektriska ledningarna,

vilka beräknats tarva en kostnad av 4,600 kronor, nu torde betinga eu sådan av 9,900

kronor, vill det synas ämbetet, som det vore ur ren byggnads-och ekonomisk synpunkt

synnerligen olämpligt att nu påbörja förevarande byggnadsföretag, och ämbetet anser

sig därför äga full anledning att ur nämnda synpunkter sett i underdånighet hemställa,

att ämbetet mätte befrias från att för närvarande igångsätta här omhandlade

hygge, med skyldighet för ämbetet att då mera stadga i byggnadsfacket inom vårt

land inträtt efter samråd med seminarierektor hos Kungl. Maj:t göra framställning om

byggets påbörjande.

Skulle Kungl. Magt emellertid av andra för Kungl. Maj:t mera vägande skäl

finna arbetena ofördröjligen böra bringas till verkställighet, får överintendentsämbetet,

under antagande att ett anbud å byggmästeriarbetena icke överstigande det

av Flemström avgivna kan uppbringas och att de gjorda beräkningarna rörande de

nuvarande kostnaderna för ledningsarbetena hålla streck samt att nuvarande posten

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Maj-.ts Kild. Proposition Nr 203. i)

å 20.000 kronor för ritningar, tillsyn och oförutsedda utgifter behöver höjas med 10,000

till 30,000 kronor, hemställa att, då det beviljade anslaget uppgår till 248,460 kronor

men de nu framlagda beräkningarna under ovan angivna förutsättningar bestiga sig

till ett belopp av 435,100 kronor, till riksdagen avlåtes proposition om beviljande för

utvidgande till dubbelseminarium av folkskoleseminariet i Luleå av ett extra tilläggsanslag

å 186,640 kronor, varvid dock är att märka att under nu rådande konjunkturer

någon visshet icke finnes, att nyssnämnda summa visar sig vid tiden för arbetenas utförande

vara tillräcklig.

Vid förberörda skrivelse voro fogade dels en av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län den 26 februari 1917 dagtecknad skrivelse

till överintendentsämbetef, med vilken överlämnats förutnämnda av Flemström

angivna anbud att för ett belopp av 320,000 kronor utföra de beslutade

nybyggnads- och ändringsarbetena för seminariet i Luleå,

dels ett den 1 mars 1917 lämnat telegrafiskt meddelande till överintendentsämbetet,

att Flemström icke kunde stå vid sagda anbud längre än

till den 3 mars 1917, dels den i överintendentsämbetets skrivelse oinförmälda,

av Theorell den 24 mars 1917 uppgjorda beräkning av kostnaderna

för införande av värmeledning samt ledningar för vatten och

avlopp med tillhörande apparater i såväl den nya som den gamla seminariebyggnaden

samt i den gamla gymnastikbyggnaden, slutande å

75,200 kronor, dels ock det i samma skrivelse omnämnda, av aktiebolaget

elektriska rådfrågningsbyrån den 5 mars 1917 avgivna yttrande rörande

anläggningskostnaden för ledningsinstallationer för elektrisk belysning och

kraft inom nybyggnaden för seminariet, enligt vilket yttrande berörda

kostnad skulle belöpa sig till 9,900 kronor.

överintendentsämbetets ovannämnda skrivelse remitterades till folkskolöverstyrelsen

den 13 augusti 1917. Efter att hava inhämtat yttrande

i ämnet från domkapitlet i Luleå, som hört seminariets rektor, G. L:son

Högsby, har överstyrelsen den 15 december 1917 med överlämnande av

sagda yttranden för egen del avgivit utlåtande i detsamma.

Rektorn vid seminariet har såsom sin mening uttalat, att nybyggnads-

och ändringsarbetena för utvidgning av ifrågavarande seminarium

till dubbelseminarium borde snarast möjligt företagas och att

arbetets påbörjande på intet sätt borde göras beroende av ursprungligen

beräknade kostnader eller redan nu inlämnade anbud, och som skäl härför

anfört:

Givet är, att skulle Kungl. Maj:t bifalla överintendentsämbetets hemställan om

uppskov med byggnadsarbetet, blir bygguadsfrågan uppskjuten till eu oviss framtid.

Ej heller är det alldeles visst, att ytterligare uppskov skulle göra det möjligt att nedpressa

kostnaden. Prisstegringen fortgår alltjämt, ingen vet, när den når sin kulmen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.

ej heller om en prissänkning någonsin kommer att ske. Allting är på detta område

ovisst, men största sannolikheten talar för att de uppskruvade priserna komma att

hålla sig i höjden många år framåt. Den obestämda tanke, som ligger bakom hoppet

om minskad dyrtid, kan formuleras ungefär på följande sätt: det är kriget, som vållar

dyrtiden; när kriget i och med freden försvinner, kommer också dyrtideu att försvinna.

Men då det utan tvivel är så, att dyrtiden orsakas huvudsakligen av en tilltagande

knapphet på varor, men denna å sin sida endast småningom kan övervinnas, talar

alltså sannolikheten för att dyrtiden kommer att fortfara även en lång tid efter den

ovissa tidpunkt, då freden slutes. I enlighet med denna åsikt anser jag det synnerligen

osäkert, om något ur ekonomisk synpunkt är att vinna genom ett uppskov. Men

andra och starkare skäl tala för att byggnadsföretaget bör ofördröjligen påbörjas och

snarast möjligt avslutas. Som bekant råder en stor brist på folkskollärare. För att

om möjligt minska denna ha under de senaste åren några seminarier utvidgats till

dubbelseminarier, folkskoleseminariet i Luleå står under en sådan utvidgning, och nu

Senast ha förberedande åtgärder vidtagits för att utvidga även ett par andra. Det är

denna påbörjade utvidgning av seminariet i Luleå, som äventyras genom att byggnadsfrågan

uppskjutes. I själva verket skulle ett uppskov även för blott ett eller annat

år medföra så svåra olägenheter, att utvidgningen måste avbrytas. Visserligen ha åtgärder

vidtagits för att anskaffa provisoriska lokaler under övergångstiden, men dessa

äro sådana, att de kunna godtagas endast under den förutsättningen, att provisoriet ej

utsträckes över eu följd av år. Av hänsyn alltså till arbetet för avhjälpandet av den

särskilt i Norrland svåra lärarbristen bör byggnadsfrågan lösas snarast möjligt. Även

överiutendentsämbetet förutsätter, att andra mera vägande skäl Kunna finnas att ofördröjligen

bringa byggnadsarbetet i verkställighet, och hemställer i sådant fall, att till

riksdagen avlåtes proposition om beviljande av tilläggsanslag. Men överintendentsämbetet

gör denna hemställan »under antagande, att ett anbud å byggmästeri arbetena

icke överstigande det av Flemström avgivna kan uppbringas» etc. Skall byggnadsfrågau

göras beroende av detta antagande, kan man genast anse den ställd på framtiden,

då hittills erfarenheten visat, att ett uppskov alltid betyder höjda anbud.

Därjämte tiar rektor lämnat följande upplysningar om de provisoriska

lokaler, som tagits i bruk eller komma att tagas i bruk vid seminariets

utvidgning till dubbelseminarium samt om övriga för ändamålet vidtagna

anordningar:

Under läsåret 1916—1917 började biblioteket användas som lärosal för eu seminarieavdelning.

Vidare inreddes för preparandkursen ett ruin, beläget över salen för

träslöjd i gymnastikbyggnaden och ursprungligen avsett till virkesupplag.

Under läsåret 1917—1918 har såsom lärosal tagits i bruk ett materialrum, beläget

i fjärde våningen.

Under läsåret 1918—1919 anskaffas lokal för dels en seminarieavdelning och dels

en småskoleavdelning på så sätt, att väggen mellan två intill varandra liggande överspelningsrum

borttages, varigenom de fyra överspelningsrummen förvandlas till två

lärosalar.

Överspelningen förlägges till klassrummen.

Under läsåret 1919—1920 kommer det övre avklädningsrummet i gymnastikbyggnaden

att användas som lärosal för en avdelning av övningsskolan och nuvarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kumjl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 20 ii.

salen för träslöjd att användas som lärosal för eu seminarieavdelning. Som lokal för

träslöjden komma två källare under gymnastiksalen att användas.

Enligt planen för nybyggnaden skulle denna vara färdig att tagas i bruk vid

början av li.-t. 1919. Då emellertid arbetet ej ännu påbörjats, syntes det mig osäkert,

om det kunde hinna fullbordas inom beräknad tid, varför det gällde att antingen anordna

provisoriska lokaler för ännu ett läsår eller också att avbryta seminariets utvidgning

och således h.-t. 1919 ej mottaga mer än en avdelning i klass I. Men

det skulle i alla händelser bli nödvändigt att h.-t. 1919 inrätta en ny avdelning

i övningsskolan för att kunna på ett tillfredsställande sätt anordna undervisningsövningarna,

emedan seminariet, även om blott en avdelning av första klassen intages,

kommer att h.-t. 1919 ha parallellavdelningar till andra, tredje och fjärde klasserna.

Under sådana omständigheter har det sjmts mig bäst att taga emot parallellavdelning

även till första klassen och detta ehuru de föreslagna lokalerna bliva föga tillfredsställande.

Förutsättningen för att man skall kunna låta utvidgningen av seminariet

fortgå är, att nybyggnaden är färdig att tagas i bruk senast höstterminen 1920.

Domkapitlet, vars förutnämnda yttrande avgivits den 5 september

1917, har ansett sig böra med styrka biträda den av seminariets rektor

uttalade meningen, att byggnadsarbetet icke borde uppskjutas, samt hemställt

om avlåtande till riksdagen av proposition om beviljande av ett

tilläggsanslag för samma arbete till den storlek, som vid propositionens

avlämnande befunnes med hänsyn till de ekonomiska utsikterna för den

närmare framtiden erforderligt för uppförande av den utav statsmakterna

redan beslutade nybyggnaden vid seminariet i Luleå. Tillika har domkapitlet

ifrågasatt, huruvida icke i avbidan på en sådan proposition överintendentsämbetet

kunde bemyndigas att av nu tillgängliga medel för byggnadsarbetet

låta redan under år 1917 föranstalta om verkställande av för

byggnaden nödiga grundläggnings- och betongarbeten. Genom en sådan

åtgärd och, så framt tillika omförmälda proposition kunde redan under

riksdagens första tid komma under riksdagens omprövning och anslaget

beviljas, kunde möjligen byggnadsarbetet påskyndas ett helt år.

Till stöd för vad domkapitlet sålunda hemställt och ifrågasatt har

domkapitlet anfört:

I överintendentsämbetets skrivelse har för byggnadsföretaget ifråga merkostnaden

på grund av dyrtiden beräknats till 186,640 kronor. Med hänsyn till den alltjämt

fortgående prisförhöjningen på byggnadsmaterial och arbetskraft får det emellertid

antagas, att merkostnaden under de sju månader, som nu förflutit från avlåtandet av

överintendentsämbetets skrivelse, stigit än mera i höjden, vadan, och helst fördyringen

fortgår, äskandet hos riksdagen av tilläggsanslag till ändamålet icke lärer kunna

stanna vid det ovan angivna beloppet. Inför denna utsikt till en fördubbling av den

ursprungliga kostnadsberäkningen, 248,460 kronor, framstår överintendentsämbetets

framställning om uppskov med byggnadsarbetet såsom synnerligen förklarlig.

Vid frågans bedömande må emellertid skälig hänsyn tagas även till möjligheten

av att utan de nya lokalerna sörja för den utvidgade undervisning, seminariet har att

på grund av statsmakternas beslut meddela.

t

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 203.

Seminariets utökning till dubbelseminarium tog sin början redan höstterminen

1916, då jämväl en föreskriven preparandkurs begynte anordnas vid seminariet. Såväl

första som andra seminarieklassen hava fördenskull redan nu sina parallellavdelningar.

Jämte preparandkursen kräva dessa klasser tre nya lärosalar. En utvidgning av övningsskolan

hade rätteligen bort vidtagas redan vid nu ingångna läsårs början, men

har ansetts kunna uppskjutas till höstterminen 1918. Men då inställer sig behovet av

eu lärosal för en småskolavdelning såsom oavvisligt; likaså behovet av ett läsrum för

en tredje parallellklass. Höstterminen 1919 åter krävas nya rum dels för en Ijärde

parallellklass och dels för ytterligare en avdelning av övningsskolan.

Av Högsby lämnade uppgifter visa, hurusom han tänkt sig det successivt uppstående

behovet av flera lärosalar kunna i avbidau på att lokalerna i det nya huset

bliva tillgängliga provisoriskt fyllas genom anlitande till det yttersta av utrymmet i

det nuvarande seminarieetablissementet, på sätt närmare framgår av följande tablå:

Läsår.

1

Behov av ytterligare lärosalar.

Såsom lärosalar tagas i bruk.

Ändamål.

Antal.

J1916—1917

för första parallellklassen

1

biblioteket,

i

; 1917-1918

för preparandkursen

1

ett upplagsrum för slöjdvirke i

gymnastikhuset,

för andra parallellklassen

1

ett materialrum i seminariehusets

fjärde våning,

1918-1919

för tredje parallell klassen

1

två överspelniugsrum, vilkas mellan- vägg borttages,

för en andra småskolavdel- ning i övningsskolan

1

två överspelningsrum, vilkas mellan- vägg boittages,

1919-1920

för fjärde parallellklassen

1

salen för träslöjd,

övre avklädningsrummet i gymna- stikbyggnaden.

för en andra folkskolavdel- ning i övningsskolan

1

Därest, såsom avsett varit, byggnadsarbetet fått begynna innevarande år, skulle

det nya huset hava stått färdigt att tagas i bruk vid inträdet av höstterminen 1919.

Inför utsikten av dröjsmål med arbetet ännu ett år har emellertid rektorn på domkapitlets

anmodan amisat, huru anordningen med provisoriska lokaler skulle i nödfall

kunna utsträckas ända till höstterminen 1920, då omorganisationen av det utvidgade

seminariet kommer att framstå såsom fullbordad.

Uppgifterna giva tydligt vid handen, att de anspråk på flera lokaler, som uppställas

av omorganisationen, nu inskränkts till ett minimum, enär allenast oundgängligen

erforderliga klassrum kunnat beredas. I övrigt fä de nytillkommande eleverna i

en preparandklass, fyra parallellklasser och en övningsskola i två avdeluiugar åtnöja

sig med att dela det utrymme, som på sin tid ansetts erforderligt för det förutvarande

elevantalet. I själva verket fördubblas ju antalet klasser, elever och lärare.

Biblioteket, de fyra överspelningsrummeu och två materialrummen, avklädningsrummet

och salen för träslöjd måste såsom avsedda för helt andra ändamål bliva mer

eller mindre olämpliga såsom klassrum. Även deras läge måste bliva otjänligt. All

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Muj:ls Sarf. Proposition Nr 203.

överspelning får förläggas till klassrummen, och såsom lokal för träslöjd anordnas två

källare under gymnastiksalen. För materialrummen kan man tydligen icke erhålla

någon ersättning. Utrymmet i laboratorier, rum för undervisning i biologi, slöjdrum,

tecknings- och musikrum samt korridorer med mera måste självfallet bliva otillräckligt.

Särskilt efter ingången av läsåret 1918—1919 komma olägenheterna för undervisningen

att bliva kännbara för att under det därpå följande nå en gräns, där arbetsmöjligheterna

och arbetstrevnaden inom läroanstalten utsättas för synnerlig påfrestning. Det

synes domkapitlet uppenbart, att de lokala förhållandena, såsom de under sistberörda

läsår komma att te sig, icke på några villkor böra tänkas fortvara ännu ett år.

Högsby förmäler sig även anse, att, om utvidgningen av seminariet skall ostört fortgå,

en nödvändig förutsättning härför är, att nybyggnaden blir färdig att tagas i bruk

höstterminen 1920.

För det allmänna torde alltså vara att välja på antingen att bereda seminariet

den på grund av dyrtiden erforderliga förhöjningen av byggnadsanslaget eller att låta

seminariets omorganisation till ett dubbelseminarium avbrytas för det oberäkneliga

antal år, som kan komma att förflyta, till dess byggnadskostnaderna åter sjunka till

sitt förutvarande läge.

Under förutsättning att vidare åtgärder för anställande av fasta lärarkrafter för

de nya parallellklasserna inställas, lärer ett avbrott i läroanstaltens omorganisation icke

i och för sig böra avvisas. Men i betraktande av det trängande behovet av ett ökat

och jämnt tillopp av lärarkrafter för folkskolan i det nordligare Sverige bör ett sådant

avbrott i seminariets utvidgning endast i yttersta nödfall tillgripas.

I enlighet med sin uppgift att bevaka den allmänna undervisniugens intresse kan

domkapitlet för sin del icke underlåta att finna den visserligen betydande nya engångsutgift,

som erfordras för byggnadsföretagets omedelbara påbörjande, icke kunna uppväga

de tvivelsutan ganska långvariga svårigheter för folkskoleväsendet i vidsträckta delar

av Norrland, som skulle bliva eu följd av att dubbelseminariet i Luleå för eu avsevärd

tidsperiod sättes till hälften ur funktion. Domkapitlet vill tillika erinra därom, att

behovet av ytterligare ett seminarium för rikets norra del erkänts ostridigt vara för

handen, även sedan Luleåseminariets utvidgning fullbordats. Frågan om tillgodoseende

av sagda behov torde likväl förklarligtvis komma att under kristiden få vila. Desto

mera angeläget måste det då vara, att åtminstone den redan begynta utvecklingen av

Luleåseminariet får ostört fortgå.

Folkskolöverstyrelsen har hemställt, det Kungl. Magt täcktes dels bemyndiga

överintendentsämbetet att vidtaga åtgärder för påbörjande av ifrågavarande

nybyggnads- och omändringsarbeten i enlighet med åt ämbetet

redan meddelat uppdrag, dels hos riksdagen äska det tilläggsanslag, som

kunde finnas nödvändigt för arbetets fullföljande.

Beträffande de olägenheter, som det redan inträffade uppskovet med

det beslutade byggnadsarbetets igångsättande medfört och ett fortsatt uppskjutande

med detsamma skulle komma att ytterligare medföra såväl för

undervisningens behöriga bedrivande vid seminariet som för skolväsendet

i rikets nordligare delar, yttrar överstyrelsen:

Det av överintendentsämbetet påyrkade uppskovet med ifrågavarande byggnadsarbetes

igångsättande har tydligen starka skäl för sig ur den av ämbetet åberopade

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 181 höft. (Nr 203.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.

byggnadssynpunkten, då ju stora svårigheter under krigstiden möta för anskaffande av

vissa materialier för arbetet, och ur ekonomisk synpunkt, därest man anser sig kunna

räkna med att efter krigstidens slut en avsevärd nedgång i nu rådande arbets- och

materialpris skall inträda. Betraktas åter frågan ur synpunkten av seminariets behov

och nödvändigheten av att snarast möjligt sörja för utbildningeu av ett ökat antal

lärare, synas de olägenheter, som åtfölja ett uppskov av byggnadsarbetet, vara av den

beskaffenhet, att deras beaktande måste uppväga även mycket stora betänkligbeter mot

ett omedelbart igångsättande av nämnda arbete.

Ifrågavarande olägenheter hava framhållits såväl av domkapitlet i Luleå som av

rektor vid folkskoleseminariet därstädes, och överstyrelsen vill med all kraft betona,

att de åtgärder för lindrande av lärarbristen i Norrland, som i följd av riksdagens

beslut år 1916 om utvidgning av seminariet i Luleå till dubbelseminarium vidtagits,

måste avbrytas, om byggnadsarbetet uppskjutes till den obestämda framtid, »då mera

stadga i byggnadsfacket inom vårt land inträtt». I enlighet med nådiga brevet den

30 juni 1916 har vid seminariet i Luleå från och med samma års hösttermin anordnats

dels preparandkurs, dels parallellavdelning till första klassen och, sedan första klassens

parallellavdelning blivit parallellavdelning till andra klassen, en ny parallellavdelning

till första klassen från och med höstterminen 1917 blivit inrättad. För dessa tre avdelningar

äro provisoriska lärorum anordnade i seminariets biblioteksrum, i ett upplagsrum^

för slöjdvirke i gymnastikhuset samt i ett materialrum i huvudbyggnadens

fjärde våning. Eu ny avdelning av övningsskolan hade egentligen behövts redan innevarande

läsår, då parallellavdelningen till andra klassen skall börja de praktiska undervisningsövningarna,

men dess inrättande har uppskjutits till höstterminen 1918, dåden

måste anordnas för beredande av tillfälle till undervisningsövningar för parallellavdelningarna

till tredje och andra klasserna. Då tillika en ny parallellavdelning till första

klassen då bör intagas, om planen för seminariets utvidgning skall fullföljas, måste

ytterligare två lärorum åvägabringas, vilket enligt rektors förslag skulle ske genom att

taga i anspråk de fyra jöverspelningsrummen i översta våningen, sedan mellanväggarna,

som åtskilja två och två av dem, blivit borttagna. Med höstterminen 1919, då dubbelseminariet

skulle vara fullständigt med fyra parallellavdelningar till seminarieklasserna

och en ny alldeles nödvändig avdelning i övningsskolan, erfordras ytterligare två klassrum,

vartill rektor föreslagit att använda salen för träslöjd och övre avklädningsrummet

i gymnastiksalen.

Dä man betänker, att dessa dels redan använda dels föreslagna sju klassrum

åvägabringas genom användning av med avseende på ljusförhållanden, utrymme och

rumshöjd till lärorum synnerligen olämpliga lokaler och att de behov, för vilka de

egentligen äro beräknade, icke under den provisoriska användningen kunna på tillfredsställande

sätt tillgodoses, måste man instämma med domkapitlet och rektor däri,

att provisoriet varken kan eller bör förlängas utöver år 1920.* För ett seminarium

med dubbla klasser och sex avdelningar i övningsskolan behövas, frånsett lärosalar,

mera materiell, större utrymme för slöjd och slöjdvirke, flera musikinstrument och flera

ram för dessa samt större utrymme för avklädning till gymnastik än för ett enkelseminarium

med därtill hörande fyra avdelningar i övningsskolan. Under provisoriet

maste nu elevernas enskilda arbete i läsesalen inskränkas, slöjden bedrivas i källarrum,

materiellen inrymmas i lärorum och korridorer, samt eleverna inhysas i olämpliga lokaler

och måhända nödgas bära gymnastikkläder fram och åter mellan hemmen och

seminariet, allt omständigheter, som minska trevnad och arbetslust för lärare och elever

och äro ägnade att giva de senare oriktiga föreställningar om huru en modern lära
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr SOU.

anstalt bör vara ordnad. Därtill kommer, att elevantalet i parallellavdelniugarna för

att kunna inrymmas i de tränga lärorummen måste hallas lågt, varigenom ändamålet

med seminariets utvidgning till eu god del förfelas. Om byggnadsarbetena icke kunna

påbörjas så tidigt, att de kunna fullbordas under år 1920, torde det, såsom redan antytts,

bliva nödvändigt att inställa den påbörjade utvidgningen av seminariet, för att

icke de provisoriska förhållandena, som äro beräknade för eu kortare övergångstid, må

genom eu längre tids fortvara bliva odrägliga.

Den omständighet, som föranledde beslutet om utvidgning av seminariet i Luleå,

var behovet av ett större antal lärare för fyllande av den särskilt i de fyra nordligaste

länen synnerligen tryckande lärarbristen. Överstyrelsen tillåter sig att med avseende

härpå erinra om den utredning, som meddelades i det statsrådsprotokoll, som var

bifogat proposition nr 199 till 191G års riksdag. Denna utredning visade, att för

tiden 1916 —1920 i de fyra nämnda länen erfordrades 663 nya lärarkrafter för fyllande

av då befintliga luckor i uppsättningen av lärarpersonal vid folkskolorna, för

ersättning av den regelbundna avgången av lärare under tiden till och med år 1920

och för åstadkommande av den förbättring av skolväsendet, som enligt folkskolinspektörernas

mening skulle kunna och böra genomföras under samma tid. För anställning

inom området vore under tiden att påräkna endast 310 nya lärarkrafter, i följd varav

det ansågs, att särskilda åtgärder vore behövliga för åvägabringande av 353 nya

lärarkrafter. Därtill komme det antal, som enligt folkskolinspektörernas uttalade

åsikter skulle vara ytterligare erforderligt för åstadkommande av eu jämförelsevis tillfredsställande

anordning av skolväsendet och som uppginge till omkring 270 lärare.

Sammanlagt skulle alltså behövas omkring 620 lärare, av vilka omkring 350 borde

vara manliga och omkring 270 kvinnliga, tal, som visserligen vore approximativa men

som dock kunde anses för de tillförlitligaste uttryck för lärarbehovet, som under förhandenvarande

förhållanden kunnat erhållas.

Härtill vill överstyrelsen endast lägga, att, enligt vad överstyrelsen inhämtat av

folkskolinspektörernas berättelser om skolväsendet i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands

och Jämtlands län under år 1916, lärarbristen därstädes känts alltmer tryckande,

allteftersom ökningen av antalet folkskolor fortgått. Såsom eu folkskolinspektör

anför, hade de rådande förkållaudena åstadkommit, att en stor del av de förbättringar,

som skoldistrikten beslutat och som vore oundgängliga förutsättningar för den norrländska

landsbygdens kulturella utveckling, måste stanna på papperet, om ej kraftiga

åtgärder med det snaraste vidtoges för ökningen av antalet examinerade lärarkrafter

för folkskolorna. Enligt eu annan folkskolinspektörs erfarenhet hade lärarbristen

menligt inverkat på skoldistriktens intresse för skolväsendets förbättring, då man ansäge

det lönlöst att göra något, när lärare med vederbörlig examen ej kunde erhållas.

Från kyrkostämman i ett skoldistrikt i Ångermanland har överstyrelsen fått mottaga

ett protokollsutdrag innehållande eu allvarlig vädjan till de myndigheter, som hava

att vårda sig om folkundervisningen i riket, att de måtte behjärta det nödläge, vari

församlingarna befinna sig på grund av den rådande bristen på examinerade folkskollärare,

och fortast möjligt vidtaga kraftiga åtgärder för bristens avhjälpande.

De anförda omständigheterna, nämligen olägenheterna av en under obestämd tid

fortvarande provisorisk anordning av dubbelseminariet i Luleå och av eventuellt inställande

av redan påbegynta åtgärder för att i någon mån avhjälpa den isynnerhet i

norra delen av Norrland oerhört tryckande lärarbristen, synas vara fullgoda skäl för

det av överintendentsämbetet alternativt förutsatta igångsättandet av arbetet för seminariets

i Luleå utvidgning till dubbelseminarium. Om arbetet snarast möjligt full
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.

bordas efter den uppgjorda planen, torde elevantalet, i synnerhet om anslaget till elevstipendier

i överensstämmelse med folkskolöverstyrelsens därom avgivna förslag bliver

väsentligen förböjt, kunna uppbringas så, att omkring sextio elever årligen kunna

utexamineras, något, som skulle kunna avsevärt bidraga till fyllande av behovet av

folkskollärare i de nordligaste delarna av landet.

I fråga om framtidens byggnadsförhållanden anför överstyrelsen:

Vad beträffar utsikterna för framtiden i fråga om tillgång på byggnadsmaterialier

och kostnader för byggnadsarbeten, torde det under förhandenvarande omständigheter

vara omöjligt att med någon grad av sannolikhet förutsäga, när förbättring i nu rådande

förhållanden kan inträda. Vad erfarenheten från de gångna krigsåren givit vid

handen, är eu alltjämt minskad tillgång på materialier och ökad kostnad, som haft

till följd, att en mängd arbeten just på grund av uppskov med deras igångsättande i

hög grad fördyrats. Överstyrelsen kan i detta hänseende erinra om seminariebyggnaden

i Lund, som, om den, såsom ämnat var, fått påbörjas under år 1914, otvivelaktigt

.skulle blivit avsevärt billigare än nu blir fallet. Vid sådant förhållande och då en

verklig fara för »framtidslandet» Norrlands kulturutveckling ligger i fördröjande av

åtgärder för lärarbristens minskande, synes det högeligen önskvärt, att det ifrågavarande

arbetet snarast möjligt bringas till verkställighet.

I detta sammanhang berör överstyrelsen frågan om den ordning, i

vilken arbeten av ifrågavarande art igångsättas, och yttrar härom:

Under normala förhållanden synes det rimligt och naturligt, att man undviker

att börja ett byggnadsarbete, förrän alla kostnader för anläggningens fullbordande utrönts

genom infordrade och godkända anbud. Det torde emellertid kunna ifrågasättas,

om denna ordning lämpligen bör iakttagas under de abnorma förhållanden, som nu äro

rådande. Det dröjsmål, som blir oundgängligt, därest anbud för hela anläggningen

skola infordras och eventuellt erforderligt tilläggsanslag utverkas, innan arbetet påbörjas,

torde, såsom erfarenheten visat, ha till följd, att kostnaderna betydligt stegras. Det

synes därför böra övervägas, om icke under närvarande förhållanden det vore förmånligare

att omedelbart begynna byggmästeriarbetena och därefter införskaffa anbud å

övriga arbeten samt göra framställning om det ytterligare anslag, som kan bliva erforderligt.

Med anledning av vad seminariets rektor, domkapitlet och folkskolöverstyrelsen

sålunda anfört, har byggnadsstyrelsen (= överintendentsämbetet),

på grund av remiss, den 7 februari 1918 ånyo avgivit utlåtande

i ärendet och därvid yttrat bland annat:

I anledning av vad domkapitlet i Luleå och folkskolöverstyrelsen nu hemställt,

har byggnadsstyrelsen låtit ånyo kostnadsberäkna de ifrågasatta arbetena enligt för

dagen gällande enhetspriser ä materialier och arbete, i den mån sådant varit görligt,

och därvid kommit till en kostnadssumma av 622,000 kronor. Härigenom betingas

alltså ett tilläggsanslag å 373,540 kronor utöver det av 1916 års riksdag beviljade beloppet.

I den sålunda beräknade byggnadskostnaden ingå kostnaderna för grundläggningsarbeten

med omkring 40,000 kronor och för steuarbeten till socklar och fasader

med omkring 20,000 kronor, vilket styrelsen velat här omnämna, för såvitt

Kungl. Maj:t funne för gott låta denna detalj av företaget omedelbart påbörjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kunyl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 203.

För den händelse Kungl. Maj:t emellertid, oavsett den avsevärda höjningen av

totalkostnaden för ifrågavarande byggnadsföretag, likväl skulle finna skäl föreligga

till detsamma? igångsättande i dess helhet, får byggnadsstyrelsen i underdånighet hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes hos innevarande års riksdag äska utöver redan beviljat

belopp ett tilläggsanslag å 378,540 kronor, beträffande vilken summa styrelsen dock

anser sig böra förutskicka, att densamma vid tiden för arbetenas utförande utan tvivel

torde komma att visa sig otillräcklig.

Vid byggnadsstyrelsens skrivelse var fogat ett av arkitekten John

Telander den 2 februari 1918 upprättat kostnadsförslag för ifrågavarande

byggnadsarbeten, slutande å den i skrivelsen angivna summan. 622,000

kronor.

Då Kungl. Maj:t år 1916 föreslog riksdagen att bevilja medel till

nybyggnads- och omändringsarbeten vid folkskoleseminariet i Luleå för

seminariets utvidgning till dubbelseminarium, var anledningen härtill folkskoleväsendets

märkbara efterblivenhet i rikets nordligare delar samt det

stora behovet av kompetenta lärare för folkskolorna därstädes. I det utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31 mars 1916,

som bifogades Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, anförde dåvarande departementschefen

härom: »Den av folkskolöverstyrelsen verkställda utredningen

i ämnet synes mig hava otvetydigt ådagalagt, dels att bristen på lärarkrafter

för folkskolorna i Norrland för närvarande är jämförelsevis stor,

dels att folkskoleväsendet i Norrland betinner sig på eu beklagligt efterbliven

ståndpunkt i jämförelse med folkskoleväsendet inom landets övriga

delar. För avhjälpande av denna brist och för genomförande av de förbättringar

i skolväsendet inom Norrland, som måste anses omedelbart eller

inom de närmaste åren påkallade, liksom ock för möjliggörande av de

ytterligare förbättringar, som därefter kunna vara av nöden, samt för det

framtida uppehållandet av det sålunda förbättrade skolväsendet kräves

påtagligen ett betydligt antal nya lärarkrafter. För erhållande av sådana

erfordras givetvis nya lärarutbildningsanstalter.»

Då vidare riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ovanberörda framställning

och sålunda beviljade medel icke blott till förberörda nybyggnads- och

omändringsarbeten utan ock till provisoriska anordningar för omedelbart

påbörjande av seminariets utvidgning till dubbelseminarium, var det otvivelaktigt

för att så fort som möjligt i någon mån råda bot på de starkt

framträdande missförhållandena inom folkskoleväsendet i Norrland. Givetvis

var det då också riksdagens avsikt, att omförmälda byggnadsarbeten

skulle utföras med all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåve.

Av det föregående framgår emellertid, att dessa byggnadsarbeten ännu

icke blivit igångsatta. De hinder, som ställt sig i vägen för påbörjan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.

det av desamma, hava varit de stegrade byggnadsprisen, vilka haft till

följd, att det av riksdagen för ändamålet beviljade beloppet, 248,460 kronor,

befunnits otillräckligt. Då överintendentsämbetet avlät sin förut omförmälda

skrivelse den 6 mars 1917, skulle enligt ämbetets beräkning för

arbetenas verkställande erfordrats ytterligare 186,640 kronor. Sedandess

hava byggnadsprisen ytterligare stegrats, så att även sistnämnda belopp

nu är allt lör litet. Enligt vad byggnadsstyrelsen beräknat på grund av gällande

enhetspriser å materialier och arbete i början av februari 1918 skulle ett

tilläggsanslag å 373,540 kronor då varit erforderligt, och styrelsen anmärker,

att även denna summa torde vid tiden för arbetets utförande komma

att visa sig otillräcklig.

Vad byggnadsstyrelsen sålunda anmärkt om omöjligheten att med säkerhet

beräkna de slutliga kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten må

vara riktigt. Detta oaktat anser jag, att sagda byggnadsarbeten med det

allra snaraste böra påbörjas. Med hänsyn till det trängande behovet av

kompetenta lärare för folkskolorna i de norrländska församlingarna, särskilt

i de nordligaste länen, finner jag det nämligen oundgängligt, att den

påbörjade utvidgningen av seminariet i Luleå till dubbelseminarium får

ostört fortgå. Två parallellavdelningar finnas redan vid nämnda seminarium,

eu ny parallellavdelning är avsedd att intagas höstterminen 1918

och ytterligare en ny sådan höstterminen 1919. Vid sistnämnda tid skulle

dubbelseminariet således vara fullständigt, och från och med år 1920

skulle årligen ^examinering äga rum från två avdelningar. Av vad såväl

seminariets rektor som domkapitlet och folkskolöverstyrelsen anfört framgår

emellertid oförtydbart, att de lokalanordningar in. in., som stått

till buds för parallellavdelningarna, äro i högsta grad otillfredsställande.

Dessa anordningar kunna försvaras, för så vitt de utgöra endast ett snart

övergående provisorium, men uppenbart är, att de icke för någon längre

tid kunna godtagas. Jag är därför fullt ense med folkskolöverstyrelsen,

att, därest icke byggnadsarbetena kunna vara fullbordade under år 1920,

seminariets påbörjade utveckling till dubbelseminarium måste avbrytas.

Men följden härav blir den, att det redan förut jämförelsevis lågt stående

skolväsendet i rikets nordligare delar på grund av den tilltagande lärarbristen

icke blott icke kan hållas uppe på sin nuvarande ståndpunkt utan

kommer att ytterligare försämras. Detta sistnämnda vill jag hava starkt

betonat, emedan det enligt min mening bör vara huvudsynpunkten vid bedömandet

av den föreliggande frågan. Jag hänvisar härvid till vad folkskolöverstyrelsen

yttrat i fråga om den befintliga lärarbristen i Norrland

och de allt större svårigheterna för församlingarna att erhålla examinerade

lärare för folkskolorna. Dessa svårigheter komma otvivelaktigt att ökas

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. MojUs Xad. Proposition Nr 20.1.

under den närmaste tiden, även av den anledningen, att ett flertal äldre

lärare, som stått kvar i tjänst i avvaktan på ny löne- och pensionsrcglering

för folkskolekåren, inom kort kominer att avgå.

Måste man sålunda erkänna nödvändigheten av att den påbörjade

utvidgningen av seminariet i Luleå får fortgå utan avbrott och olämpligheten

av att för någon längre tid stanna vid förberörda provisoriska anordningar

för parallellavdelningarna, bliva de ifrågavarande byggnadsarbenas

upptagande och slutförande en angelägenhet, vilken, såsom jag förut

antytt, icke längre får undanskjutas. I likhet med folkskolöverstyrelsen

håller jag före, att man icke bör tveka att igångsätta för det allmänna

nödvändiga byggnadsarbeten, även om de, såsom i nu förevarande fall,

beräknas komma att draga kostnader, vilka högst väsentligt överstiga dem

man förut kunnat räkna med såsom normala. Under nu rådande abnorma

förhållanden inom byggnadsfacket torde ett fördröjande av sådana

arbeten, som icke för någon längre tid kunna uppskjutas, även ur ekonomisk

synpunkt innebära en förlust för staten. Erfarenheten har åtminstone

hittills ådagalagt, att ett sådant fördröjande endast medfört större svårigheter

och höjda kostnader. Jag anser därför, att framställning nu bör göras till

riksdagen om beviljande av ett tilläggsanslag utöver det anslag å 248,460

kronor, som 1916 års riksdag.beviljat för nybyggnads- och omändringsarbeten

för folkskoleseminariet i Luleå. Byggnadsstyrelsen har beräknat, att

detta tilläggsanslag bör bestämmas till 373,540 kronor, och mot denna

beräkning bär jag intet att invända.

Under förutsättning av riksdagens bifall till nyssnämnda framställning

har jag för avsikt att hos Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder för arbetenas

igångsättande omedelbart efter det riksdagen fattat beslut i ärendet.

Största delen av merberörda arbeten skulle då säkerligen kunna utföras

under åren 1918 och 1919 och det återstående i så god tid under år

1920, att de nya utrymmena kunde tagas i bruk höstterminen 1920. Härav

följer emellertid, att tillräckliga medel för ändamålet böra vara tillgängliga

redan under år 1919. Såsom jag i det föregående erinrat, har

riksdagen åren 1916 och 1917 anvisat tillsammans hela det redan beviljade

beloppet å 248,460 kronor. Med ledning av den kostnadsberäkning, som byggnadsstyrelsen

nu låtit utföra, har jag kommit till den uppfattningen, att

utöver nyssnämnda summa ett belopp av 300,000 kronor skulle för år

1919 vara tillräckligt. Detta belopp borde således anvisas på extra stat

för år 1919.

Såsom synes av det föregående, har ärendet vid statsverkspropositionens

avlåtande till 1918 års riksdag icke befunnit sig i det skick, att sistnämnda

belopp då kunnat tagas i beräkning. Men efter vad jag inhämtat,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.

kommer chefen för finansdepartementet under riksdagens fortgång att

hemställa om avlåtande av framställning till riksdagen angående beredande

av medel för täckande av ytterligare utgifter för 1919 års statsreglering.

Under förutsättning av bifall till denna framställning skulle

kostnaderna jämväl för nu ifrågavarande ändamål kunna bestridas av inkomsterna

på 1919 års riksstat.

Skulle det slutligen visa sig, att förutnämnda tilläggsanslag icke befinnes

tillräckligt för byggnadsarbetenas slutförande, bör tydligen framställning

göras hos en kommande riksdag om erforderligt fyllnadsbelopp.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att utöver det anslag å 248,460 kronor, som av 1916

års riksdag beviljats till utförande av nybyggnads- och

ändringsarbeten för folkskoleseminariets i Luleå utvidgning

till dubbelseminarium, för samma ändamål bevilja

ett anslag av 373,540 kronor och därav på extra stat

för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa ett belopp

av 300,000 kronor.

Denna av statsrådet övriga medlemmar biträdda

hemställan biföll Hans Maj:t Konungen; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Floren.

Stockholm 1918, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

183046

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:95 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag till nybyggnadsoch ändringsarbeten vid folkskoleseminariet i Luleå. a1 i texten