Sök i Ratio Lex

Angående minimipris å brödsäd m. m

1918-03-19 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:204, Angående minimipris å brödsäd m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts nådiga ''proposition till riksdagen angående

minimipris å brödsäd m. m.; given

Stockholms slott den 19 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdragavstatsrådsprotokolletöver jordbruksärenden

för denna dag vill Kungl. Maj it härmed föreslå riksdagen

att medgiva, att utfästelse meddelas

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos

dem åren 1918 och 1919 skördade partier vete, vilka till staten hembjudas

före den 1 juni 1920, till ett pris av minst 39 kronor per 100 kg.

fullt marknadsgill vara, med förbindelse för staten att verkställa uppköpen

med tillämpande av en prisskala, som för vara av bästa kvalité

giver ett pris 2 kronor högre eller således minst 41 kronor;

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos

dem åren 1918 och 1919 skördade partier råg, vilka till staten hembjudas

före den 1 juni 1920, till ett pris av minst 38 kronor per 100 kg.

fullt marknadsgill vara, med förbindelse för staten att verkställa uppköpen

med tillämpande av en prisskala, som för vara av bästa kvalité

giver ett pris 2 kronor högre eller således minst 40 kronor;

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos

dem år 1918 skördade partier korn, vilka till staten hembjudas före den

1 juni 1919, till ett pris av minst 33 kronor per 100 kg. fullt marknadsgill

vara, med förbindelse för staten att verkställa uppköpen med tilllämpande

av en prisskala, som för vara av bästa kvalité giver ett pris

2 kronor högre eller således minst 35 kronor;

dels att vid inköp före den 1 juni 1919 för statens räkning av under

år 1918skördade ärter priset icke må understiga 55 kronor per 100 kg.;

dels att vid inköp före den 1 juni 1919 för statens räkning av under

år 1918 skördad, väl sorterad potatis, avsedd till matpotatis, priset

icke må understiga 10 kronor 50 öre per 100 kg.;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 182 höft. (Nr 204.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.-ts nåd. proposition Nr 204.

dels ock att för statens räkning från vederbörande tillverkare inköpa

de partier torkade potatisprodukter, potatisstärkelse och glykos,

som tillverkats av potatis av 1918 års skörd och till staten hembjudas

före den 1 juni 1919, till pris, som fastställes av en nämnd, utsedd på

sätt Kungl. Maj:t må äga föreskriva, och vilket pris så avpassas, att

potatisens odlare kunna påräkna ett pris av 8 kronor 50 öre per 100 kg.

potatis med 18 % stärkelsehalt; .

skolande samtliga utfästelser avse leverans fritt banvagn eller fritt

ombord vid den järnvägsstation eller hamn, som är närmast odlingsorten,

samt å tid, som av staten närmare bestämmes.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med

all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204-

3

Utdrag av ''protokollet över jordbruksärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å

Stockholms slott den 19 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstiema,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Den 7 december 1917 täcktes Kungl. Maj:t bemyndiga mig att

tillkalla högst nio sakkunniga personer för att skyndsamt verkställa

utredning och avgiva förslag angående de åtgärder, som från statens

sida böra vidtagas för främjande av jordbrukets och dess binäringars

produktion, särskilt under skördeåret 1918, samt vad med denna

fråga äger sammanhang. För detta ädamål tillkallade jag samma

dag ledamoten av folkhushållningskommissionen professorn Nils Hansson,

vice ordföranden i samma kommission, rådmannen Knut Dahlberg,

professorn Carl Filip Gunnar Andersson, godsägaren Nils Kleen,

direktören Johan Gustaf Json Leufvén, fabriksdisponenten Per Andersson,

ledamöterna av riksdagens andra kammare Johan Rehn och Per

Henning Sjöblom samt landstingsmannen P, Stensson i Fleninge.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Produktions
kommittén.

Förutsättningarna för

vår näring introduktion

under nuvarande

tidsläge.

De viktigaste kulturväxterna

och deras

betydelse för näringsproduktionen.

Kuntjl. Maj:ls nåd. proposition Nr 204.

Nu hava bemälda sakkunniga — vilka allmänneligen benämnas

produktionskommittén — i en till mig ställd skrivelse den 24 februari

1918 anfört följande:

»De förändrade förhållanden, som inträtt under krigstiden, hava ställt vårt lands

jordbruk inför helt nya uppgifter. Enligt beräkningar, som verkställts inom krigsberedskapskommissionen,

fördelade sig under åren 1912—1913 vår konsumtion av livsmedel,

uttryckt i näringsenheter, med i runt tal 60 procent på näringsämnen av vegetabiliskt

ursprung och 40 procent på näringsämnen av animaliskt ursprung. Av den vegetabiliska

näringen producerades 77 procent inom landet och 23 procent infördes från utlandet,

medan vår animaliska produktion icke blott täckte det egna behovet, utan medgav

en rätt avsevärd, om också i förhållande till landets tolalförbrukning ringa export.

Avspärrningen från utlandet hänvisar oss nu till att först och främst söka fylla den brist

i vegetabiliska näringsämnen, som den uteblivna importen av dylika medför. Därjämte

måste räknas med en minskad tillgång på animalisk näring såsom indirekt följd av avspärrningen.

Förutom det att kreatursstammen minskats, har mjölk- och mejeriproduktionen

i hög grad nedsatts genom den minskade tillförseln av fodermedel och speciellt

av de för denna produktion så viktiga äggviterika oljekakorna. Även fläskproduktionen

har undergått en högst avsevärd minskning såväl på grund av den uteblivna majsimporten

som emedan en stor de] av den säd, vilken tidigare användes till svinens utfodring,

nu måste tagas i anspråk för biödsädstillgångens ökande.

Innevarande års ogynnsamma skörd av spannmål och stråfoder i samband med

den alltmer minskade tillförseln utifrån hava ytterligare skärpt dessa svårigheter och

utgöra en maning att med all kraft inrikta vår lantmannanäring på ökad framställning

av sådana produkter, som äro bäst ägnade att tillgodose vårt näringsbehov. Såsom en

ledande grundsats bör härvid gälla, att produktionen av vegetabiliska födoämnen betydligt

utvidgas för att fylla den brist, varom ovan förmälts och i möjligaste mån även för

att ersätta den minskade tillgången på animaliska produkter. Det nu rådande läget

hänvisar oss ock till att giva produktionen av vegetabiliska födoämnen företräde framför

produktionen av animaliska. De senare framställas till icke oväsentlig del med användande

av fodermedel, som jämväl kunna tjäna till mänsklig näring, exempelvis

potatis, korn och havre. Av den smältbara näring, djuren upptaga med fodret, förmå

de emellertid att i form av mjölk, fläsk eller kött återgiva endast högst en tredjedel efter

näringsvärdet räknat och den förlust, som sålunda uppstår vid den vegetabiliska näringens

överförande genom djuren till animalisk, bör, i den mån så kan befinnas lämpligt,

under nu rådande förhållanden förebyggas.

I fråga om den odlade jordens användning bör vidare uppställas den grundsatsen,

att uppmärksamhet särskilt ägnas sådana kulturväxter, som per arealenhet räknat lämna

den största avkastningen i näringsvärde, med hänsyn givetvis dock även tagen till andra

omständigheter, såsom jordmånens beskaffenhet och de olika växtslagens betydelse

ur näringsfysiologisk synpunkt m. m. Till belysande av våra vanliga kulturväxters relativa

näringsvärde må anföras följande uppgifter ur en på grundval av 1915 års skörde6iffror

verkställd beräkning av professorerna H. Juhlin Dannfelt och Nils Hansson.

Dessa uppgifter avse den relativa avkastningen per arealenhet dels i antal kalorier, dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition N:r 204 5

i mängd av smältbar äggvita, allt räknat i procent av motsvarande siffror för kämskör
-

den av korn (ett kilogram korn eller en kornenhet = 3,100 kalorier):

Relativ avkastning med korn såsom enhet = 100.

Brödsäd. Kalorier. Äggvita

Höstvete............................... 122 168

Vårvete................................... 84 116

Höstråg................................... 88 119

Vårråg................................. 68 92

Vårstråsäd.

Korn.................................. 100 100

Havre................................... 81 110

Blandsäd................................... 102 126

Baljväxter.

Ärter................................... 77 212

Bönor.................................... 90 278

Vicker.................................... 77 240

Potatis..................................... 204 47

Rotfrukter.

Sockerbetor................................ 289 105

Foderrotfrukter.............................. 210 126

Hö.

Hö från odlad jord........................... 62 101

» » nät. äng.......................... 30 48

Halm.

Halm av höstsäd............................. 29 11

» » vårstråsäd........................... 34 21

» » baljväxter............;............... 32 59

Med hänsyn till här anförda omständigheter är det enligt produktionskommitténs

mening framför allt av vikt, att odlingen av brödsäd, korn, potatis, sockerbetor och

baljväxter utvidgas ej minst på bekostnad av vallarna. Vad först beträffar den egentliga

brö Isäden, vete och råg, intager ju denna av ålder .platsen såsom vårt förnämsta

vegetabiliska föloäm.ne, och en tillräcklig produktion härav kan betecknas såsom ett

livsvillkor för vårt folk under rådande avspärrningsförhållanden. Den inhemska produktionen

av brödsäd har emellertid på långt när icke kunnat täcka vårt behov, i det

att importen före kriget i årligt medeltal utgjorde 300,000 ton och en betydande ökning

av denna produktion måste därför i främsta rummet eftersträvas.

Det säkraste medlet att framkalla denna ökning erbjuder sig enligt kommitténs

mening däruti, att staten garanterar tillfredsställande minimipriser för brödsäd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204.

En utvidgning av den med brödsäd besådda arealen kan dock icke genomföras förrän

till instundande höst och den skördeökning, som därav kan förväntas, kommer först på

hösten 1919 konsumtionen tillgodo. Visserligen skulle tillgången på brödsäd kunna

ökas under innevarande år genom vidsträcktare odling av vårvete och vårråg. Denna

odling vann dock redan under föregående år sådan utbredning, att man med nuvarande

knappa tillgång på artificiella gödningsämnen näppeligen bör särskilt uppmuntra någon

mera avsevärd ytterligare utvidgning av densamma. För övrigt kan en tillfredsställande

skörd av vårvete och vårråg endast påräknas under särskilt gynnsamma odlings-

och väderleksförhållanden, medan eljest, såsom ovan anförda siffror visa, dessa

säden med hänsyn till avkastning äro underlägsna såväl motsvarande höstsädesslag

som korn.

Under innevarande hushållningsår har den bristande tillgången på egentlig brödsäd

medfört, att staten måst gorå anspråk på så gott som hela skörden av koin för att

användas såsom ersättning för brödsäd. För den händelse missväxt skulle inträffa även

å detta års skörd, torde ock rikets kornskörd kunna tjäna såsom lärr.phg reserv för vår

brödsädstillgång, varför kornodling om möjligt bör upprätthållas i oförändrad omfattning

och helst utvidgas. Flera samverkande orsaker hava emellertid medfört, att fara

synes föreligga för att kornodlingen kommer att inskränkas. Bland dessa orsaker må

i främsta rummet nämnas svårigheterna att under innevarande år tillfredsställa de kornodlande

distriktens behov av fodersäd, vilket sannolikt kommer att inom dessa framkalla

en tendens till övergång från korn- till blandsädsodling.

De olägenheter från folknäringens synpunkt, som därmed kunna vara förenade,

böra kunna motverkas därigenom, att under innevarande år i större omfattning än hittills

havre uttages till grynberedning och således vid uppgörande av ransoneringsplan

utfodring av korn i större utsträckning medgives. I syfte att kornodlingen i vissa landsdelar

icke skall minskas har också Kungl. Maj:t bemyndigat folkhushållningskommissionen

att för nästkommande hushållningsår medgiva rätt för jordbrukare, vilka icke

själva innehava tillräcklig mängd havre eller blandsäd, att använda viss mängd korn

av egen skörd till utfodring, för den händelse staten icke inom viss angiven tid kan tillhandahålla

fodersäd av förstnämnda slag. Kommittén anser för sin del, att en omfattande

odling av korn förutsätter, att staten på förhand förbinder sig att betala detta

säde med ett jämförelsevis högt beräknat minimipris.

Bristen på lämplig kornjord i stora delar av mellan-Sverige torde emellertid i allmänhet

medföra, att blandsäd giver vida bättre skörderesultat än odling av enbart korn.

Givetvis bör, såsom hittills, det garanterade minimipriset för korn tillgodokomma även

korn, odlat i blandning med annat sädesslag, därest havren på tillfredsställande sätt

blivit frånskild.

Baljväxternas stora näringsvärde och framför allt deras i ovan anförda siffror framträdande

höga äggvitehalt göra dem synnerligen värdefulla som föda för såväl människor

som djur. För tillgodoseende av vårt folks näringsbehov är det särskilt odlingen

av ärter och bönor, som förtjänar att vidgas. Denna odling bedrives dock i alltför begränsad

omfattning för att en så stor skörd skulle kunna erhållas, som vore önskvärd

för vår folknäring. För att trygga tillgången till erforderligt utsäde har emellertid numera

medgivits lantmännen rätt till ömsesidigt utbyte av ärter, vicker och bönor mot

havre eller annan fodersäd efter proportionen högst 1,5 kg. havre mot 1 kg. balj växter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204. 7

samt till samma priser, som äro fastställda för utsädesvara av respektive havre, blandsäd

och bal j växter.

Potatisens roll i vår folknäring torde knappast kunna överskattas. Vid medelskörd

lämnar denna kulturväxt, såsom av ovan anlörda siffror framgår, 2 å 2 ’/2 gånger mera

näringsvärde per arealenhet än brödsäden. Landets normala totalskörd av potatis innehåller

i det närmaste samma näringsvärde — räknat i antal kalorier — som en normalskörd

av råg, i trots av att rågodlingen upptager mer än 10 procent av hela vår åkerareal,

medan potatisodlingen hittills varit begränsad till 4,2 procent därav. Under kristiden

torde förbrukningen av potatis till människoföda minst hava fördubblats inom

landet och även i fortsättningen måste räknas med, att detta födoämne kommer att

förbrukas i betydliga mängder. Härtill kommer, att potatisen med fördel kan användas

vid utfodring av svin och dragare samt härvid i stor utsträckning ersätta fodersäd

och sålunda bidraga att avhjälpa den knappa tillgången å denna produkt.

Produktionskomrr.ittén har ock genom sitt redan avgivna förslag om inrättande

av planteringsråd i städer m. fl. samhällen sökt befrämja en vidgad odling av potatis

och högst önskligt vore, att de föreslagna odlingsnämnderna inom landskommunerna

planmässigt verkade för att samma odling vunne betydligt ökad utbredning även å

landsbygden. Skörderesultatet kan härvid påverkas i gynnsam riktning, om lantmännen

i betydligt större utsträckning än hittills använde vårgödsling med ladugårdsgödeel,

enär det är känt, att potatisen i större grad än andra kulturväxter äger förmåga att utnyttja

den naturliga gödselns näringsämnen. Vid sidan av dessa åtgärder synes det emellertid

vara ett statsintresse att genom prisgaranti i lämplig omfattning skapa förutsättningar

för att potatisodlingen drives i den utsträckning, som kan anses önskvärd under

nuvarande förhådanden.

Sockerproduktionen inom riket bör givetvis drivas i sådan omfattning, att den täcker

landets konsumtionsbehov, enär, såsom av de förut meddelade uppgifterna framgått,

sockerbetan under för densamma lämpliga jordmåns- och klimatförhållanden lämnar

det högsta näringsvärdet per arealenhet av alla våra i större utsträckning odlade växter.

I detta syfte har ock avtal träffats med betodlarna om ett väsentligt högre betpris än

tidigare. Därjämte vill emellertid produktionskomrr.ittén för sin del föreslå, att denna

odling, vilken mer än någon annan är beroende av god tillgång på konstgödsel, vid fördelningen

av rikets knappa tillgång på dylik tillförsäkras vissa kvantiteter avkväveoch

om möjligt fosforsyrehaltiga gödselämnen.

Under innevarande år har odlingen av foderrotfrukter betydligt utvidgats i de sydligare

delarna av landet och vid den knappa fodertillgången genom sin per arealenhet

synnerligen höga näringsavkastning blivit av den största betydelse vid utfodringen av

nötkreatur, varjämte på grund av bristen på fodersäd rotfrukterna kommit att spela

en betydande roll såsom foder åt dragare och svin. Vissa av dessa rotfrukter hava under

nuvarande svåra läge erhållit ökad betydelse därigenom, att desamma kunna komma

till användning jämväl såsom mänsklig näring. Så är förhållandet med kålrötter, morötter

och rovor. Med hänsyn till samt’iga här antydda omständigheter är en fortsatt

utvidgning av ro tf ru k tsodl ingen av den största betydelse under såväl innevarande som

kommande år. Kommittén har förvissat sig om, att det lyckats folkhushållningskommissionen

anskaffa de behövliga mängderna utsäde:.frö.

I alla europeiska länder, som under kristiden blivit avstängda från tillförsel utifrån,

har tillgången på fett blivit synnerligen knapp. Denna fettbrist har gjort sig gäl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Olikt sätt jår stödjande

av livsmedelsjroduklionen.

8 K uttal. Maj.-ts nåd. proposition Nr 204-

lande även i vårt land dels såsom en direkt följd av avspärrningen och dels på grund

av den i samband härmed minskade produktionen av mjölkfett och fläsk. En ökad produktion

av vegetabiliskt fett vore därför högst önskvärd, och en utvidgad odling av de

hos oss användbara oljeväxterna, såsom raps, lin och vitsenap skulle redan av detta skäl

äga synnerligen stor betydelse. Vid sådan odling kan dessutom genom de vid oljefrönas

pressning erhållna oljekakorna vinnas någon ökning i vår tillgång på foderäggvita. Vad

beträffar det utsäde, som erfordras för en utvidgad odling, har kommittén förvissat sig

om, att vissa mindre mängder äro tillgängliga. Ett medel att uppmuntra odling torde

erbjuda sig däri, att odlarna vid försäljning av sin skörd till staten tillförsäkras

att återfå en viss procent av fröets vikt, exempelvis 30 %, i form av oljekakor.- Därjämte

synes det emellertid vara nödigt, att även denna odling tryggas genom tillhandahållande

av artificiella gödningsämnen åt de lantmän, som genom kontrakt med hushållningssällskapens

odlingsråd förbinda sig att under år 1918 odla någon av de nyss

nämnda oljeväxterna.

Under de gångna krigsåren har staten i allt högre grad måst ingripa för produktionens

ökande och ledning. Härunder hava olika förslag framkommit och i större eller

mindre omfattning blivit prövade. De, som i detta sammanhang äro att något ingå på.

äro de, som kunna vara ägnade å ena sidan att över huvud stimulera produktionen, å

andra sidan att öka odlingen av sådana kulturväxter, som folket i dess helhet har största

nyttan av.

Bland sådana medel att diskutera nu, då det gäller ett stort krafttag, äro dels direkt

understöd, utgående såsom viss avgift per enhet producerad näring eller såsom viss prisgaranti

av minimipris, vartill staten förbinder sig att inlösa hela produktionen eller viss

del av densamma. Andra äro av mera indirekt art såsom att garantera viss odling bestämd

myckenhet av svåråtkomliga nödvändighetsartiklar såsom frö, gödningsämnen,

oljekakor etc. eller ock garantera visst fördelaktigt utbyte av för jordbruket nödiga varor

såsom fodersäd mot matärter m. m.

Kommittén, som givetvis jämväl dryftat frågan om odlingstvång, är emellertid av

den uppfattning, att åtgärder i dylik riktning icke skulle verka till gagn. Jordbrukarens

egen vilja till kraftig odling är förvisso det viktigaste faktum att räkna med. Kommittén

förutsätter jämväl, att de föreslagna odling;.nämnderna härvid skola öva ett sporrande

inflytande och nedlägga hela sin förmåga på att framdriva produktionsviljan,

därest någonstädes tecken till likgiltighet och obenägenhet skulle träda i dagen. Emellertid

vill kommittén icke underlåta att framhålla, att, särskilt i fråga om den för folknäringen

så viktiga potatisodlingen, omständigheterna nog kunna på något håll, ej minst

i de trakter, där denna odling i vanliga fall ej täcker ortens behov, vara av sådan natur,

att framdrivandet av potatisodlingen bör äga rum under synnerligen effektiva former.

För odlingsnämnderna blir detta en särdeles ansvarsfull uppgift.

Då kommitténs här föreliggande betänkande är ägnat åt en utredning av i vad mån

staten bör garantera jordbruket minimipris å vissa dess produkter, skall i detsamma

ej närmare ingås på övriga nyss berörda vägar för produktionens stimulerande. Kommittén

vill blott något dröja vid de konstgjorda gödningsämnena, så mycket mera som

de spela en ganska stor roll vid den följande utredningen av de pris, som böra åsättas.

Av kali- och kvävegödning synas så stora kvantiteter redan till vårbruket komma

att stå till förfogande, att de allra mest trängande behoven kunna tillfredsställas. Så

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 204.

lär väl ock vara förhållandet med kalk. Därem.ot är tillgången på fÖvergödning så ringa,

att endast specialodlingar kunna påräkna tilldelning av sådan. Kommittén har tillstyrkt

sådan, dock endast i den minsta oundgängliga kvantiteten för sockerbetsodlingen samt

för oljeväxtodlingen, vilka därigenom beredas en särskild förmån från för övriga odlingars

Utöver dessa torde förrådet, om ej något oförutsett inträffar, knappast räcka.

Övriga förmåner av ekonomiskt värde, som kunna sporra till odling, behandlas i

det fö''jande under respektive odlingar. Så förslaget att åt odlare av oljeväxter garantera

viss mängd foderkakor m. m.

Statens direkta ekonomiska understöd till jordbrukarna har hittills hos oss haft form

av minkr.ipris, vartill staten förbundit sig att in''ösa skörden. Fönök att i detta avseende

beträda andra vägar synas kommittén icke nu böra ifrågasättas.

En kort resumé av hittills gällande synpunkter och bestämmelser för statens minimipris

torde i detta sammanhang vara på sin plats.

I proposition till 1917 års riksdag angående minimipris å brödsäd m. m. framhölls,

att det enda medel, som kunde anses tillräckligt effektivt för att medföra ökad produktion

av de åkerbruksprodukter, som finna direkt användning för befolkningens uppehälle,

vore att jordbrukarna tillförsäkrades tillfredsställande pris å ifrågavarande produkter.

Det kunde heller icke hjälpas, att dessa pris måste bliva väsent igt högre än de

förut tillämpade maxirr.iprisen. Prisstegringen å alla förnödenheter och å arbetskraft

samt risken, att jordbrukarna kanske eljest skulle på biödsädsodlingens bekostnad i

ökad grad använda jorden för andra ändamål, vika icke vore lika viktiga ur livamedelssynpunkt,

gjorde en sådan höjning oavvislig. För att möjliggöra brödsädens tillhandahållande

till priser, som kunde anses överkomliga för konsumenterna, finge vidtagas

prisregleringsåtgärder genom staten och bördan härav läggas på samhället i dess helhet

efter rättvisa grunder.

Emellertid framhölls i propositionen, att en under form av minimipris given garanti

från statens sida är förbunden med vissa risker för statsverket. Minim iprisen medföra

nämligen såsom en oundviklig konsekvens inköpsskyldighet för staten beträffande de

partier, som till det fastställda priset hembjudas staten till inköp. Detta leder i sin ordning

därhän, att staten måste hava i sin hand att reglera prisbildningen å varan inom

landet till förhindrande av att statens eventuella förlust springer upp till alltför stora

belopp, om priserna å de inhemska jordbruksprodukterna vid import från utlandet av

billigare vara skulle sjunka avsevärt under minimipriserna. En utväg att reglera priserna

vore att fastställa tillräckligt höga skyddstullar, en annan utväg vore importmonopol,

som genom omständigheternas makt också faktiskt

vad import av brödsäd och vissa andra varor beträffade. Då emellertid import av billigare

spannmål åtminstone för det närmaste året måste anses utesluten på grund av

de. höga världsmarknadsprisen, de små förråden i utlandet, lantbrukets försummade tillstånd

i flera länder och i synnerhet de av bristen på tonnage förorsakade höga frakterna,

ansågs det alldeles visst, att någon för statens minimipris pol itik ödesdiger import icke

kunde komma att äga rum, vaiför frågan om lämpliga åtgärder häremot hänvisades

till framtida prövning och beslut av statsmakterna.

Riksdagen fann visserligen den med garanterade minimipris förbundna uppköpsskyldigheten

för staten innebära en viss risk, men ansåg denna icke vara alltför stor,

i varje fall icke med hänsyn till vikten av att inom landet äga erforderlig tillgång på

Bihang till riksdagens protokoll 19IS. 1 sand. 182 käft. (Nr 201.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204-

brödsäd, och fastställde miniir.ipriser icke blott, såsom Kungl. Maj:t föreslagit å vete

och råg, utan jämväl å korn. Vad vete och råg beträffar bestämdes garantien att gälla

de partier, som hembjödos till staten före den 1 juni 1919, vad åter korn beträffar, de

partier, som hembjödos före den 1 juni 1918.

De principiella synpunkter, som sålunda voro bestämmande för statsmakternas

beslut om garanterade minimipris å brödsäd och korn under innevarande och nästkommande

konsumtionsår, synas under nuvarande förhållanden med ännu större styrka kunna

åberopas för att garantien ytterligare utsträckes i tiden ävensom vidgas att omfatta

flera åkerbrukr.produkter. Därjämte böra, såsom längre fram kommer att visas, de garanterade

minimipriserna fastställas till sådana belopp, som betingas av de förändrade prisförhållandena.

Såsom förut anförts, hänvisar oss det rådande läget till att betydligt utvidga vår

produktion av vegetabiliska födoämnen, även om detta i viss mån måste ske på bekostnad

av den animaliska produktionen. Bland de olika kulturväxterna måste åter uppmärksamheten

framför allt ägnas åt odlingen av sådana, som per arealenhet räknat län.na

den största avkastningen i näringsvärde eller vilkas produktion av andra skäl bör m.ed

hänsyn till det rådande läget särskilt uppdrivas. Jämväl har framhållits, att ifråga om

ett flertal av dessa kulturväxter, nämligen höstvete och hö tråg, korn, ärter och potatis,

det mest verksamma medlet för produktionens vidmakthållande och ökande torde vara

garanterandet av lämpugt avvägda priser.

För att odlingen under innevarande år skall bliva delaktig av prisgarantien är det

nödvändigt, att denna utsträckes att gälla ett år utöver den nu fastställda tiden eller

beträffande höstsäd till den 1 juni 1920 och beträffande övriga produkter till den 1 juni

1919. Otvivelaktigt kommer den inköpsrisk, som staten i och med detta måste ikläda

sig, att, åtminstone teoretiskt sett, bliva högst betydande. En sådan risk kan emellertid

icke undvikas, om det avsedda målet att säkerställa och öka produktionen skall kunna

nås, och enhgt kommitténs mening är tryggandet av vår folknäring ett så betydligt statsintresse,

att risken bör tagas av staten. Framhållas må i samband härmed, att samma

faktorer, som i vårt land medverkat till produktionskostnadernas stegring, även i andra

länder gjort sig gällande och att flerstädes i utlandet staten funnit sig föranlåten fastställa

minimipriser för jordbruksprodukter under vissa år framåt.

Utredning av kostna.. Vad därefter beträffar storleken av de m.nimipriser, som sålunda kunna fastställas,

den för produktion av har kommittén för att ernå''la en så vitt möjligt tillförlitlig grundval för uppskattning

spannmål och potatis, härav låtit föreståndaren för Sveriges allmänna lantbrukssällskaps driftbyrå agronomen

L. Nanneson, förutvarande ledare för Malmöhus läns lantbruksbokföiingsförening,

verkställa en utredning rörande antagliga produktionskostnaden å spannmål och potatis

år 1918. Den av herr Nanneson avgivna redogörelsen för denna utredning, vilken

ägt rum under samråd med vissa av kort mitténs ledamöter, bifogas denna skrivelse.

Med avseende å denna utredning vill kommittén till en början förutskicka den allmänna

anmärkningen, att det material, som för närvarande står till buds och kunnat

komma till användning i utredningen, måste betecknas såsom ganska bristfälligt, med

undantag dock för de uppgifter, som avse förhållandena i Malmöhus län. För hela Norrland

saknas varje användbart material och för övriga delar av Sverige utom Skåne hava

väsenfigen förelegat något så när fullständiga uppgifter endast från ftt fåtal egendomar,

till största delen belägna i Stockholms och Uppsala län. Å andra sidan bör det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204. 1 ]

dock uppmärksammas, att dessa uppgifter i och för sig kunna anses tillförlitliga och

dessutom representativa för förhållandena i resp. landsdelar.

Då det vidare gäller att såsom i detta fall beräkna medelkostnaderna för hela riket

eller större delar därav, kan icke undvikas, att med de vitt skilda förhållanden, som

råda i olika delar av landet, de verkliga kostnaderna komma att i enskilda fall betydligt

avvika från de beräknade. Olika jordmån och klimatiska förhållanden, den grad

av kultur, vari jorden befinner sig, arten av de tekniska hjälpmedel, som komma till

användning i produktionen, olika bruknings- och skördemetoder, i viss mån även brukarens

driftighet och förmåga av ekonomisk beräkning m. m., allt övar givetvis inflytande

å de verkliga produktionskostnaderna och kommer dessa att gestalta sig högst

olika i särskilda fall.

I detta samband må ock påpekas den metodologiska skiljaktighet, som finnes mellan

föreliggande utredning och de produktionskostnadsberäkningar för jordbruksprodukter,

som förut i och för fastställande av maximipriser verkställts av professorerna H.

Juhlin Dannfelt och Nils Hansson. Medan i sistnämnda fall beräkningarna endast hänförde

sig till förhållandena vid några få egendomar, som kunde anses typiska, avser förevarande

utredning att på grundval av ett mera omfattande material söka utröna medelkostnaderna

för å ena sidan Skåne, å andra sidan mellan-Sverige. Därvid har vid uppskattningen

av skördemängderna den officiella skördestatistikens siffror begagnats.

Även en annan viktig skillnad förefinnes mellan nämnda beräkningar. I den Nannesomka

utredningen har räknats icke blott med den inträffade stegringen vid kostnaderna

för själva produktionsarbetet utan jämväl på grund av kristidens långvarighet

med de stegrade värdena å döda inventarier, kreatur och fastigheter, medan i de äldre

beräkningarna icke togs samma hänsyn till dessa värdestegringar. I samband härmed

har ock i förevarande utredning de ökade kostnaderna för reparation av byggnader och

jordbruksmaskiner kommit i betraktande, medan man tidigare utgick från, att större

reparationer i allmänhet icke förekomme under kristiden med dess abnorma nrisförhållanden.

Vid den granskning, som den Nannesonska utredningen underkastats, har kommittén

vidare funnit anledning till följande uttalanden i särskilda punkter.

Det betydligt större arbetsbehov, framför allt för höstsäd, som påförts det mellansvenska

jordbruket jämfört med det skånska, beror, såsom ock i utredningen framhållits,

därpå att de mellansvenska åkerfältens form och belägenhet ofta äro hinderliga för

användande av arbetsbesparande maskiner. I samma riktning verkar den bristande

täckdikning, som en''igt vad kommittén belyst i ett förut avgivet utlåtande, förekommer

i flera viktiga mellansvenska jordbruksdistrikt. I samband härmed står det kända

förhållandet, att bärgningsmetoderna inom detta område fordra mer arbete än inom

Skåne, varjämte bör tagas i betraktande, att den relativt större halmmängden i de mellansvenska

grödorna måste öka arbetsbehovet vid bärgningen av skörden, räknad efter

kärnans vikt. Slut''igen har, såsom i utredningen framhålles, höstsädsodlingen påförts

hälften av arbetet å helträdan, vilken som bekant förekommer i större utsträckning i

mellan-Sverige än i Skåne.

I fråga om den beräknade kostnaden för mänsklig arbetskraft kan anmärkas, att denna

hänför sig till årskostnaden för statdrängar, vilka likväl endast utgöra en mindre del

av den i jordbruket använda arbetskraften. Vid uppskattning av arbetskostnaden inom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204.

jordbruket bör givetvis även tagas hänsyn till de betydande grupperna av tjänstfolk

och daglönare ävensom till jordbrukarens egen och hans familjs arbetskraft. I betraktande

härav kunde finnas anledning antaga, att den beräknade arbetskostnaden, eller

5: so kronor per mansdagsverke, vore för hög. För att erhålla en hållpunkt för bedömandet

av denna fråga har kommittén, så gott sig gorå låtit, sökt uppskatta den sannolika

arbetskostnaden under sommaren 1918 för den viktiga gruppen av manliga daglönare

inom jordbruket. Omräknas daglönen för ifrågavarande arbetare, sådan denna

enligt socialstyrelsens statistik utgjorde i medeltal för sommaren 1917, med användande

av samma stegringstal, som denna statistik utvisar för tiden 1916—1917, befinnes den

sålunda uppskattade arbetskostnaden för sommaren 1918 i det närmaste överensstämma

med den i förevarande utredning beräknade. Härvid kommer ock i betraktande, att

en ig t föreliggande uppgifter den allmänna prisstegringen inom landet sedan sommaren

1917 varit starkare än under något tidigare motsvarande skede av kris.tiden och att det

därför torde vara berättigat att räkna med en avsevärd stegring i arbetskostnaderna

även till instundande sommar.

Erkännas må, att med de vitt skiftande förhållanden, som i detta avseende äro

rådande inom det svenska jordbruket, någon verklig genomsnittsberäkning av kostnaderna

för den mänskliga arbetskraften näppeligen kan åstadkommas. Kommittén har

dock, med användande av det material, som stått ti''l buds, och efter samråd med personer

från olika delar av landet, som äro praktiskt förfarna på detta område, sökt bilda,

sig en uppfattning i frågan och därvid stannat vid den i utredningen beräknade kostnadssiffran.

Närmast torde den uppskattade kostnaden kunna sägas motsvara kostnaden

för fullgod manlig arbetskraft, sådan denna kan beräknas gestalta sig under innevarande

år. Att lägga kostnaden för fullgod arbetskraft till grund för här ifrågavarande

produktionskostnadsberäkningar torde ock vara fullt berättigat i betraktande av att vid

de egendomar, till vi’ka uppgifterna om antalet erforderliga mansdags verken hänföra

sig, såsom mansdagsverke endast räknats med fullgod arbetskraft. Där mindervärdig

och till fö’jd därav billigare arbetskraft kommer till användning, måste ock arbetsbehovet,

uttryckt i antalet dagsverken, bliva större och sålunda i det hela någon besparing

i produktionskostnaderna icke ernås.

Otvivelaktigt har inom störa delar av vårt jordbruk förefunnits en tendens att använda

lågt betalad arbetskraft, men näppeligen torde detta hava medfört någon vinst

vare sig för produktionen i dess helhet eller för den enskilde brukaren. I stället bär industrien

till egen fördel etablerat en framgångsrik konkurrens med jordbruket om den

bästa arbetskraften, varvid för de industriella företagen gällt såsom en regel, att, intill

en viss gräns, den väl betalda arbetskraften också lönar sig bäst. Samma regel äger säkerligen

i allmänhet ti lämpning å jordbruksproduktionen, inom vilken dessutom den

mänskliga arbetskraften spelar större roll än inom de flesta industrier.

, Liksom vid industriella företag bör inom jordbruket arbetskostnaden ses i dess

förhållande till den avkastning, som kan uppnås. Vid intensivt skötta jordbruk med

goda tekniska hjälpmedel och lämphg arbetsfördelning ställer sig såTunda arbetskraften

relativt billigare än vid sådana jordbruk, där skörderesultatet på grund av dålig

skötsel m. m. blir sämre. Åven om arbetskostnaden absolut taget ställer sig högre, torde

det ock vid intensiv drift vara ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare att använda väl

avlönad arbetskraft än då!igt betald sådan.

För att jordbruket skall kunna med större framgång konkurrera med andra nä
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.''ta nåd. proposition Nr 204.

ringsgrenar om goda arbetskrafter och genom intensivare drift öka produktionen, är det

därför av stor betydelse, att de i jordbruket sysselsatta arbetarna bliva väl avlönade.

Uppmärksammas bör i detta sambamd, att den förutsatta arbetskostnaden beräknats

även för de mindre brukare, vilka själva utföra det huvudsakliga arbetet inom sitt jordbruk

och enligt kommitténs mening därvid böra vara tillförsäkrade en ersättning för

sitt arbete, som motsvarar den, de skulle kunnat erhålla i industriens tjänst.

Angående kostnaden för dragarnas arbete kan det visserligen råda någon tvekan om

de använda priserna för hö och rotfrukter. Men då under den av rådande tidsläge orsakade

allmänna foderknappheten höet endast med största svårighet torde kunna överflyttas

från kornas till hästarnas foderstater, har kommittén icke i denna punkt ansett

sig böra påyrka någon ändring. Av samma skäl och med hänsyn till de högt uppdrivna

priserna å alla foderrotfrukter, synes också det använda priset å detta fodermedel kunna

godkännas.

I fråga om de stegrade fastighetsvärden, som lagts till grund för beräkningen av de

räntor, som debiterats odlingarna, bör tagas hänsyn till att kristiden redan varat över

3 1/z år och att under denna tid åtskilliga lantmän inköpt och tillträtt jordbruksegendomar,

vilka de nödgas förränta efter ett höjt fastighetsvärde. Kommittén har ej heller

haft något att erinra emot att vid uppskattningen av räntekostnaderna å fastigheten

räknats med de värden å jord, som använts i förevarande utredning. Kommittén har

ock gjort sig förvissad om, att vid jämförelse med nu förekommande saluvärden å jord

de använda värdena äro att betrakta såsom, måttliga. Vid uppskattningen av jordvärdet

har för Skåne räknats med väsentligt skilda jordvärden å dels de bördigaste jordarna,

där av sädesslagen huvudsakligen vete och korn odlas, dels de magrare områdena, där

råg och havre hava den största utbredningen. Då någon liknande uppdelning icke kunnat

göras för mellersta Sverige, har detta medfört, att det för sistnämnda område beräknade

produktionspriset å råg är något högt i förhållande till vetets liksom att produktionskostnaderna

för kornet äro något låga i förhållande till havrens.

I utredningen har utöver det i varje fall i dagsverken uppskattade mänskliga arbetet

beräknats en driftsledarlön såsom ersättning åt jordbrukaren för det arbete han

utför vid jordbruksdriftens p1 anläggning och ledning. I denna driftsledarlön ingår alltså

vid de större lantbruken avlöning åt inspektor, rättare eller bokhållare, vid de mindre

det arbete av liknande beskaffenhet, som vederbörande jordbrukare själv har att utföra.

I driftsledarlönen är jämväl inräknad ersättning för resor och kostnader, som äro

behövliga för anskaffning av utsäde, gödselämnen och redskap, för försäljning av åkerns

alster m. in. Mot upptagande i kalkylerna av ersättning för detta arbete har kommittén

icke funnit ansning till erinran.

Vad beträffar de i den Nannesonska utredningen beräknade medelskördarna per

hektar har kommittén i likhet med herr Nanneson ansett sig böra i första hand utgå från

de för innevarande år beräknade skördarna, då konstgödsel ej gives. En dylik beräkning

kan givetvis endast tillmätas en mycket approximativ girighet, beroende på inflytandet

av flera oberäkneliga faktorer och främst väderleksförhållandena. Berättigat

synes emellertid vara att basera beräkningen på förhållandena under normala år, med

hänsyn dock även tagen till de faktorer, som med större visshet kunna antagas verka

förändrande på skörderesultatet. Så har också skett i de Nannesonska kalkylerna, för

vi''ka såsom utgångspunkt närmast tjänat den officiella skördestatistiken för åren 1913- 1916 med uteslutande av missväxtåret 1917. Med hänsyn till den ytterst ringa tillgången

s. 14 Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag

till minimipriser.

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204-

på fosforsyrehaltiga gödselmedel och den begränsade tillgången på kvävehaltiga dylika

har vidare, som nämnt, räknats i första hand med antaglig skörd vid utebliven konstgödsel,

varjämte tagits hänsyn till den naturliga gödselns på grund av foderknapphet

minskade mängd och värde ävensom till dragarnas nedsatta arbetskraft genom svagare

utfodring. Den reduktion i de officiella skördesiffrorna för åren 1913—1916, som av

dessa anledningar företagits i utredningen, anser ock kommittén antag''ig.

Till jämförelse hava meddelats skördesiffror för åren 1914 och 1915 från vissa egendomar

i Skåne och mellan-Sverige, som lämnat detaljerade uppgifter. För Skåne överensstämma

dessa uppgifter i det närmaste med den officiella statistikens medeltal för

åren 1913—1916, medan de mellansvenska egendomarna beträffande vete och råg uppvisa

icke obetydligt högre skördesiffror än den officiella statistiken. Detta torde ock

förklaras därav, att sistnämnda egendomar äro mera välskötta och sålunda kunna antagas

lämna högre skörd än det stora flertalet jordbruk i mellan-Sverige.

Kommittén har vid uppgörande av sina förslag till minimipriser utgått från, att

dessa pris böra så avvägas, att produktionskostnaderna täckas även hos de lantmän,

vilka arbeta under mindre gynnsamma förhållanden än de, som i olika landsdelar kunna

betraktas som medelgoda. Om landets behov skall kunna fyllas under kri.tiden, måste

odlingen givetvis utsträckas till nya områden, där ifrågavarande växter icke nu odlas

och där deras odling i förhållande till den uppnådda skörden drager större kostnader

än som kunna beräknas såsom medeltal. Även där brödsäds- och kornodlingens ökning

kan vinnas på vallarnas bekostnad, torde detta i många fall vara förenat med något

ökade kostnader.

Kommittén vill i sammanhang härmed hava betonat, att en av de kraftigaste vägarna

för erhållande av ökad brödsäds- och potatisodling torde vara, att mindervärdiga vallar

i stor utsträckning upp’öjas. Såsom en utväg att främja benägenheten för detta arbete

har kommittén redan tidigare uttalat den mening, att vid foderransoneringen under nästkommande

hushållningsår den för dragarna avsedda foderspannmålen, åtminstone i

södra och mellersta delarna av landet, huvudsakligen skulle fördelas efter den del av

åkerarealen, som icke ligger i vall. Kommittén har ansett sig höra här erinra om detta

sitt uttalande.

De verkställda produktionskostnadsberäkningarna upptaga särskilda pris för Skåne

och särskilda för mellan-Sverige. Emellertid bör bemärkas, att inom vissa trakter av

mellan-Sverige förhållandena i här förevarande avseende utan tvivel äro ganska jämförliga

med de skånska liksom även inom Skåne finnas trakter, där produktionen har en

mera uppsvensk karaktär. Såväl med hänsyn härtill som av andra rent praktiska skäl

har kommittén icke velat ifrågasätta annat än att minimiprisen skola sättas lika för

landet i dess helhet. För att dessa pris skola i de olika landsdelarna under de ovan angivna

förutsättningarna fullt täcka produktionskostnaderna, har kommittén till grund

för sina förslag lågt de högsta av de beräknade produktionsprisen, vare sig de avse Skåne

eller mellan-Sverige.

Vidkommande de produktionspris, som framgått av beräkningarna, vill kommittén

betona, att arbetskostnaden, som är beräknad vid jordbruk med något högre avkastning

än medelskörden för hela landet, vilken lagts till grund för beräkningen, säkert är

högre, särskilt beträffande mellan-Sverige, än medelkostnaden vid jordbruk i allmänhet.

I de gjorda kalkylerna upptagas å ena sidan produktionskostnaderna för det fall,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 204-

att ingen sona helst konstgö lning användes, men påvisas å andra sidan den kostnadssänkning,

som inträder vid användandet av dels full konstgödning och dels endast kvävegödning.

Full konstgödning kan för närvarande icke tillhandahållas; däremot finnes

god utsikt, att en avsevärd del av landets kvävegödningsbehov skall kunna täckas under

innevarande vår. Då emellertid fullständig visshet i detta avseende cj föreligger och då

i varje fall även under normala förhållanden endast å den mindre delen av här ifrågavarande

od''ing någon konstgödning p''ägar användas, har kommittén ansett sig böra närmast

utgå från de i kalkylerna upptagna kostnadssiffror, som äro beräknade under förutsättning

att jorden cj erhållit någon konstgödning. Givetvis kommer detta att bliva

till fördel för de odlare, vilka komma i ti lfälle att använda sådan gödning.

Vad den höstsäd angår, som skall skördas innevarande år, bör bemärkas, att en del

av arbetet för densamma utförts under föregående år och då dragit något mindre kostnader

än de i kalkylerna angivna. Sålunda beräknades medelpriset å mans- och hästdagsverken

vid de kalkyler, vilka lågo till grund för bestämmandet av maxirr.iprisen

sistlidna höst, till kr. 4: so, således c:a 1 krona lägre än nu. Denna omständighet medför

en sänkning i den beräknade produktionskostnaden för den nu växande höstsäden

av mera än en krona per 100 kg.

De minin.ipris, som böra garanteras för spannmålen, höra enligt kommitténs mening

fastställas i enlighet med de grunder, som av staten nu tidäm.pas vid spannmå''ens upphandling,

d. v. s. höra hänföra r.ig till en efter varans kvalitet stigande skala. Den statliga

garantien bör emellertid icke gå längre ned än till sådan vara, som kan betecknas

såsom fullt marknad8gill. Å andra sidan följer av den nyssnämnda principen för upphandlingen,

att garantien bör innefatta förbindelse att för vara av högre kvalitet betala

ett högre pris än det för fullt marknads gill vara fastställda.

Härigenom vinnes nämligen, att odlaren intresseras för att vid skörd, sortering,

förvaring och leverans av spannmål ständigt ägna denna en fullt tillfreds;.tällande vård,

och det överpris, vilket betalas för vara av särdeles god och utmärkt beskaffenhet, blir

ett lämpligt premium för odlare, som i sagda hänseende utfört det bästa arbetet. Erfarenheten

har också lärt, att det från många synpunkter är bättre, att ir.inirr.ipriset

bestämmes så, att överpris kunna betalas för vara av utm.ärkt beskaffenhet, än om detsamma

gäller högsta kvalitet och däiför nedför avdrag i priset för ett stort antal lantmän.

Åtskilliga skäl tala för att minimipriset på vete sättes något högre än å råg. Dels har

priset å vete sedan gammalt i allmänhet varit något högre än å råg, dels pekar resultatet

a / de verkställda produktionskostnadsberäkningarna i samma riktning. Vid föregående

års riksdag bestämdes också ir.inirr.ipriset å rågen en krona lägre än å vetet, och då rr.aximiprisen

å båda sädesslagen si-.t1 kina höst sattes lika, var detta beroende därpå, att rågen

lidit mera av den hårda vintern än vetet och däiför beräknades lämna den relativt taget

lägsta medelskörden. Rågodlingens stora betydelse för mellersta Sverige och för hela

landets näringsproduktion gör dock, att kommittén icke vill föreslå större skillnad i minimipriset

på råg och vete än 1 krona per 100 kg.

Det förslag till prisgaranti i fråga om vete och råg, vartill kommittén kommit efter

prövning av såväl de verkställda kostnadsberäkningarna som övriga omständigheter

av beskaffenhet att synas förtjäna avseende, innebär, att staten skall utfästa sig att

från odlare inom landet inköpa de hos dem åren 1918 och 1919 skördade partier vete och

råg, vilka till staten hembjudas före den 1 juni 1920, till pris för fullt marknadsgill vara

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition År 204.

av för vete 39 kronor och för råg 38 kronor per 100 kg., med förbindelse att upphandlingen

skall ske med tillämpande av prisskalor, som för vara av bästa kvalitet giver ett

pris 2 kronor högre än de nyss nämnda eller således för vete 41 kronor och för råg

40 kronor. I överensstämmelse härmed lärer medelpriset få anses bliva för vetet icke

mindre än 40 kronor och för rågen icke mindre än 39 kronor per 100 kg.

Ej minst vid övervägande av de ovan påpekade omständigheter, till vilka vid granskningen

av de framlagda produktionskostnadskalkylerna bör tagas hänsyn, torde det

framstå såsom uppenbart, att de av kommittén sålunda förordade prisen innebära icke

endast full ersättning för produktionsarbetet, jämväl där detta äger rum under mindre

gynnsamma betingelser, men även därutöver en uppmuntran till vidgad odling av ifrågavarande

säden.

Det säde, vartill kommittén framför allt ställer sina förhoppningar med hänsyn till

ökandet av innevarande års skörd, är kornet. Kommittén kan därför ej underlåta att

an e det vara av mycket stor betydelse, att kornodlingen under instundande vår särskilt

främjas. Med hänsyn härtill har kommittén funnit erforderligt, att staten vid bestämmandet

av sin prisgaranti för kornet går åtskilligt längre än som under ett för landet

mindre vådligt tidsläge borde ifrågakomma. Kommittén har ansett sig hava så

mycket större skäl att föreslå en dylik garanti, som av nära till hands liggande skäl den

tendens otvivelaktigt gör sig gällande i åtskilliga trakter att detta år utst räcka havreodlingen

hellre än odlingen av korn. Vid uppgörandet av sitt förslag till minimipris för korn

har kommittén ävenledes ansett sig höra taga särskild hänsyn till förhållandena i Norrland,

varest kornet är det förnämsta sädet. X den föreliggande utredningen finnes nämnt,

att produktionskostnaden för kornet kan antagas vara något högre i Norrland än i rr.ellan-Sverige.

Då kommittén, såsom redan framhållits, icke finner lämpligt föreslå olika

minimipris för olika delar av landet, har kommittén funnit sig böra i sitt förslag räkna

med den högre kostnad, som kornodlingen i Norrland innebär.

Dessa omständigheter tillsamman hava föranlett kommittén att föreslå ett minimipris

för kornet, vilket såväl i och för sig som i jämförelse med den beräknade odlingkostnaden

för havre är högt. Havrens produktionskostnader täckas redan genom ett

pris av 26 kronor per 100 kg. Med hänsyn till de båda sädesslagens fodervärde borde

vid dylikt förhållande priset för korn rätteligen hållas omkring 31 kronor, vilket pris

ju även enigt produktionskostnadskalkylen skulle vara fullt tillfredsställande.

Kommitténs förslag till prisgaranti i fråga om kornet innefattar, att utfästelse meddelas

att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de av dem år 1918 skördade

partier korn, vilka till staten hembjudas före den 1 juni 1919, till ett pris för fukt mark - nadsgill vara av 33 kronor per 100 kg., med förbindelse att upphandlingen skall ske med

använ lande av en prisskala, som för vara av bästa kvalitet giver ett pris av 35 kronor.

Vid dylikt förhållande torde medelpriset icke kunna anses bliva mindre än 34 kronor.

Med hänsyn till det norrländska kornets lägre vikt synes det vara skäligt, att för

Norrland uppgöres en särskild prisskala, så avvägd, att priset för det norrländska kornet

ej blir lägre än för kornet i södra Sverige.

I fråga om baljväxter anser kommittén det vara för ändamålet tillräckligt, om den

av staten lämnade prisgarantien inskränker sig till att endast omfatta, att utfästelse

meddelas om visst minimipris vid inköp för statens räkning av ärter, avsedda till människofö

la. På grundval av de i den föreliggande utredningen gjorda beräkningarna och

i betraktande av den stora bristen å detta värdefulla födoämne anser kommittén det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma:ts nåd. proposition Nr 204.

17

garanterade inköpspriset böra bestämmas till 55 kronor per 100 kg. för matärter, som

för statens räkning inköpas före den 1 juni 1919. Till matärter böra härvid enligt kommitténs

mening räknas icke blott de förut brukliga gula och gröna ärterna, utan även

soloärter.

Jämväl beträffande potatis anser kommittén prisgarantin endast böra omfatta

utfästelse om visst minsta pris vid inköp av dylik vara för statens räkning före den 1

juni 1919. I fråga om torkade potatisprodukter, potatisstärkelse och glykos bör däremot

meddelas utfästelse att för statens räkning inköpa de partier, som till staten hembjudas

före den 1 juni 1919, till pris, som avpassas så att potatisodlaren kan påräkna visst pris

för råvaran. Kommittén finner det vara riktigt och rättvist, att vid prissättningen göres

någon skillnad mellan egentlig matpotatis och potatis, som är avsedd för tekniska ändamål.

Oavsett förefintlig skillnad i kvalitet bör nämligen beaktas, att sistnämnda potatis

levereras osorterad och icke kräver lika omsorgsfull rengöring och förvaring, som

erfordras i fråga om matpotatis. Under normala förhållanden plägar denna omständighet

föranleda, att den för tekniska ändamål avsedda potatisen betingar ett par kronor

lägre pris än annan potatis. Med iakttagande av den sålunda gängse prisskillnaden har

kommittén funnit sig böra med ledning av de tillgängliga priskalkylerna föreslå, att

minimipriset för sorterad matpotatis, som för statens räkning kommer att uppköpas,

sättes till 10 kr. 50 öre per 100 kg. samt att minimiprisen för potatisprodukterna så avpassas,

att odlarna vid leverans till de ifrågakommande fabrikerna kunna påräkna ett

potatispris av 8 kr. 50 öre. per 100 kg.

Såsom redan uttalats håller kommittén före, att vid bestämmandet av minimipris

någon skillnad ej bör göras mellan de olika landsdelarna. Emellertid anser sig kommittén

böra nämna, att det, med hänsyn till de olika produktions- och framför allt handelsförhållandena

i fråga om potatisen, vill synas lämpligt, att, därest maximipris för

potatis skulle visa sig nödvändigt under nästkommande hushållningsår, frågan om zonpris

för vissa landsdelar tages under omprövning.

De förslag, som kommittén nu framställt, komma givetvis, om de varda förverk- Ekonomiska koruseligade,

att medföra betydande ekonomiska konsekvenser för såväl statsverket som de kvenser av kommiutns

enskilda medborgarna. förslag.

Vad först producenten angår kan det inträffa, att de ifrågavarande garantierna

komma att tillföra dem vinster utöver de av kommittén avsedda. Så torde bliva fallet,

om de prisgaranterade skördarna bliva synnerligen rika och goda eller om i följd av krigets

avslutande under närmaste tiden ett mera avsevärt prisfall skulle inträffa. De sålunda

förefintliga riskerna för en eljest icke av förhållandena betingad prisfördyring

torde landet med hänsyn till situationen icke böra undandraga sig. Å andra sidan bör

ej lämnas ur sikte, att förhållandena kunna komma att utveckla sig i motsatt riktning,

i det att den allmänna prishöjningen kan komma att fortfara i samma stegrade tempo

som under senaste året och att missväxt kan komma att drabba skörden. Huru statsmakterna

hava att förfara i sådan händelse, är uppenbart. Kommittén finner tillräckligt

att i detta hänseende erinra, dels att allmän enighet torde råda därom, att de år 1917

för innevarande års höstsädsskörd garanterade minimiprisen av 26, resp. 25 kr. per 100

kg., nu måste höjas till överensstämmelse med det ändrade penningläget, dels ock att,

då fjolårets höstsädsskörd, för vilken jämväl garanterats samma pris, drabbades av

missväxt, Kungl. Maj:t höjde inköpsprisen för skörden till 32 kr.

Bihang till riksdagens protokoll 1918, 1 saml. 182 käft. (Nr 204.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204.

Under antagande att de av kommittén förordade prisen för innevarande års skörd

av vete, råg och korn bliva gällande vid uppköpen av skörden, har kommittén sökt att

bilda sig en uppfattning om de sannolika följderna härav för å ena sidan statsverket

och å andra sidan den konsumerande allmänheten.

Kommittén vill härvid till en början framhålla, att det givetvis ej bör förutsättas

annat än att endast den del av skörden, som icke är avsedd att förbrukas av producenterna

själva, kommer att hembjudas staten. Då en av de främsta anledningarna till

de av kommittén förordade garantierna är, att produktionen skall vidgas med

påföljd att brödsädstillgången ökas, har kommittén ansett sig böra i sina kalkyler

räkna med, att hushållsplanen för nästa konsumtionsår skall medgiva en höjning utöver

den nuvarande brödkortsransonen med åtminstone 50 gram mjöl om dagen. Under

denna förutsättning håller kommittén för antagligt, att den statliga upphandlingen för

tillgodoseende av de kortransonerades och vissa andra nödvändiga behov bör för ett år

omfatta c:a 160,000 ton vete, 300,000 ton råg och 60,000 ton korn. Upphandlingen av

dessa spannmålskvantiteter till de av kommittén föreslagna prisen kommer att draga

en kostnad av något mera än 200 miljoner kronor.

Om nu staten, som har att ombesörja den uppköpta spannmålens förmalning och

mjölets fördelning, till den del av befolkningen, som icke tillhör självhushåll, vid mjölets

avyttrande fastställer priset å mjölet till pris överensstämmande med de verkliga kostnaderna

för detsamma, kommer försäljningen att äga rum utan förlust för statsverket.

Kostnaderna i deras helhet täckas i så fall av mjölpriset. För närvarande förfar emellertid

staten icke på dylikt sätt. Det mjöl, som för närvarande säljes, betingar en avsevärt

högre kostnad för staten än som motsvaras av mjölpriset. Förlusten täckes genom

direkta statsanslag, vilka för innevarande hushållningsår beräknas komma att belöpa

sig till mera än 50 miljoner kronor.

Kommittén antager, att i viss utsträckning bör förfaras på enahanda sätt under

instundande hushållningsår. Skulle mjölet av de ovan angivna spannmålskvantiteterna

försäljas efter samma pris, som för närvarande gälla, skulle statens förlust emellertid

komma att uppgå till fullt 100 miljoner kronor. Förlusten per kilogram skulle därvid

belöpa sig till något mera än 20 öre. Emellertid lärer en prisreglering av denna omfattning

icke böra ifrågasättas. Redan den omständigheten att såsom följd därav mjölet

skulle komma att säljas vida billigare än det pris, som jordbrukarna skulle äga att av

staten bekomma för spannmålen, utesluter enligt kommitténs mening varje tanke på

en så betydande prisreglering. Av lätt insedda, rent praktiska skäl lärer det ej vara möjligt

att låta priset på mjölet i allmänna handeln vara lägre än spannmålspriset. Kommittén

utgår följaktligen från att å ena sidan mjölprisen måste såsom följd av de högre

spannmålsprisen ganska avsevärt höjas och att å andra sidan staten fortfarande bör i

viss omfattning genom direkta anslag hålla mjölprisen billigare än som motsvarar mjölets

verkliga kostnad. Om nuvarande minutprisen å mjöl bleve höjda till i medeltal för

vete- och kornmjölet c:a 50 öre och för rågmjölet c:a 45 öre per kg., synes statens direkta

förlust enligt ovan gjorda beräkningar komma att utom eventuella organisationskostnader

belöpa sig för hela hushållningsåret till c:a 50 miljoner kronor.

Givetvis kommer en dylik höjning av mjölpriset att för de mindre bemedlade kännas

ganska besvärande. Emellertid skulle denna prishöjning i jämförelse med nuvarande

rågmjölspriset dock icke komma att motsvara mera än c:a 10 kronor per person och år

eller 2,7 öre per person och dag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:s nåd. proposition Nr 204.

Vid bedömande av denna ökade kostnad för de enskilda hushållen bör även beaktas,

att kommittén räknar med att ej minst genom det högre priset å spannmålen

en så pass avsevärd ökning i produktionen kommer att erhållas, att därmed följer möjlighet

att öka de små dagsransonerna, vilka för närvarande utgå. Vad detta betyder i

den enskildes hushållning framgår därav, att brödet jämväl efter den här antydda prisförhöjningens

genomförande skulle komma att vara det billigaste av våra mera betydande

födoämnen. Detta framgår av efterföljande sammanställning, i vilken angivit*

de mängder av vanliga födoämnen, som innehålla lika näringsvärde (antal kalorier) som

1 kg. vete eller råg, samt för de olika födoämnena dels det nuvarande priset per kg. dels

priset per 3,100 kalorier d. v. s. det näringsvärde, som ingår i 1 kg. vete eller råg. För

vete och råg samt för mjöl av båda dessa sädesslag hava angivits såväl nuvarande pris,

som de av kommittén föreslagna medelprisen å spannmålen samt de ovan förslagsvis

angivna nya mjölprisen.

Beräknat pris

pr kg. öre

1 kg. rågvärde

(3,100 kalorier)

öre kg.

lkg.

råg eller vete (nuvarande pris)

32

32

1 »

rågmjöl (nuvarande pris)

36

36

1 s>

vetemjöl » »

42

42

1 »

råg (efter prisförhöjning)

39

39

1 »

vete » »

40

40

1 »

rågmjöl » »

45

45

1 »

vetemjöl » *

50

50

1 »

ärter

60

60

4 »

potatis

15

60

10 »

kålrötter

15

150

10 »

vitkål

25

250

8 »

skummj ölk

15

120

4,5 »

oskummad mjölk

50

135

1,3 »

salt sill

100

130

0,4 »

smör

335

214

0,7 »

fläsk

305

214

1,0 »

fett oxkött

350

350

Denna beräkning visar alltså, att mjöl av vete och råg även efter den antydda pri - förhöjningen skulle bliva vårt billigaste födoämne. En ökad tillgång på brödsäd medför

uppenbarligen, att förbrukningen av de dyrare födoämnen, vilka vid nuvarande dagsransoner

komma till användning som ersättning för brödet, kan något minskas och de

dagliga kostnaderna för dessa således i någon mån inskränkas. Härav följer, att om

den genom prisförhöjningen avsedda ökningen i produktionen uppnås, detta kan komma

att medföra icke blott en ökad näringstillgång utan ock, oaktat prisstegringen å spannmålen

och mjölet, en sänkning i de dagliga utgifterna för fyllande av den enskildes näringsbehov.

Med åberopande av vad kommittén sålunda anfört får kommittén föreslå, i tt genom

proposition till innevarande års riksdag måtte utverkas medgivande till att utfästelse

meddelas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr 204.

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos dem åren 1918

och 1919 skördade partier vete, vilka till staten hembjudas före den 1 juni 1920, till ett

pris av minst 39 kronor per 100 kg. fullt marknadsgill vara, med förbindelse för staten

att verkställa uppköpen med tillämpande av en prisskala, som för vara av bästa kvalité

giver ett pris 2 kronor högre eller således 41 kronor;

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos dem åren 1918 och

1919 skördade partier råg, vilka till staten hembjudas före den 1 juni 1920, till ett pris

av minst 38 kronor per 100 kg. fullt marknadsgill vara, med förbindelse för staten att

verkställa uppköpen med tillämpande av en prisskala, som för vara av bästa kvalité giver

ett pris 2 kronor högre eller således 40 kronor;

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos dem år 1918 skördade

partier korn, vilka till staten hembjudas före den 1 juni 1919, till ett pris av minst

33 kronor per 100 kg. fullt marknadsgill vara, med förbindelse för staten att verkställa

uppköpen med tillämpande av en prisskala, som för vara av bästa kvalité giver ett pris

2 kronor högre eller således 35 kronor;

dels att vid inköp före den 1 juni 1919 för statens räkning av under år 1918 skördade

ärter till människoföda priset icke må understiga 55 kronor per 100 kg.;

dels att vid inköp före den 1 juni 1919 för statens räkning av under år 1918 skördad,

väl sorterad potatis, avsedd till matpotatis, priset icke må understiga 10 kronor 50 öre

per 100 kg.;

dels ock att för statens räkning från vederbörande tillverkare inköpa de partier

torkade potatisprodukter, potatisstärkelse och glykos, som tillverkats av potatis av

1918 års skörd och till staten hembjudas före den 1 juni 1919, till pris, som så avpassas,

att potatisens odlare kunna påräkna ett pris av 8 kronor 50 öre per 100 kg. potatis med

18 % stärkelsehalt;

skolande samtliga utfästelser avse leverans fritt banvagn eller fritt ombord vid den

järnvägsstation eller hamn, som är närmast odlingsorten, samt å tid, som av staten närmare

bestämmes.»

I utlåtande häröver den 9 mars 1918 har lantbruksstyrelsen anfört

följande:

Lantbruks- »I likhet med produktionskommittén finner lantbruksstyrelsen nu rådande, ur folkstyrelsen.

näringssynpunkt synnerligen allvarliga förhållanden, vilkas varaktighet ej ens tillnärmelsevis

låter sig beräkna, påkalla vidtagande från statens sida av verksamma åtgärder

till befordrande i möjligaste måtto av en ökad produktion av för folknäringen betydelsefulla

livsmedel. Ävenledes synes påtagligt, att ur denna synpunkt den inhemska

produktionen av brödsäd (vete, råg, korn), vissa balj växter och potatis bör i första rummet

bliva föremål för statens uppmärksamhet.

Vad produktionen av de olika brödsädsslagen vidkommer framhåller kommittén

såsom det mest verksamma medlet till dess ökande fastställande av vissa minimipriser,

till vilka staten utfäster sig att under viss tid framåt inköpa den hos odlarna skördade

spannmålen. Att en sådan utfästelse från statens sida beträffande spannmål av visst

slag, som odlarna kunna avvara, skall, därest priset tilltages tillräckligt högt, verka i

hög grad uppmuntrande på odlingen av ifrågavarande spannmålsslag, torde utan vidare

kunna anses givet, särskilt av det skäl, att åt odlaren därigenom skänkes en trygghet,

varav han under nu rådande förhållanden mer än eljest är i behov. I samma mån

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 204.

denna prisgaranti bestämmes så, att priset i och för sig av odlaren anses tillfredsställande,

i samma män får också, såsom kommittén framhåller, det fastställda minimipriset

delvis karaktären av en direkt odlingspremie och kan sålunda i ännu högre grad anses

uppmuntra vederbörande odling. Då det emellertid synes ur statens synpunkt mindre

rationellt att med samma odlingspremie uppmuntra såväl en ökad odling som sådan

odling, vilken under alla förhållanden skulle ägt rum och till och med eu även i jämförelse

med normala år inskränkt odling, synes det hava bort tagas under omprövning,

vilket, såvitt av kommitténs betänkande framgår, icke skett, huruvida ej statens uppmuntran

på här ifrågavarande område kunnat ske så, att staten, utan att därigenom

ikläda sig större ekonomiska uppoffringar än de föreslagna, samtidigt med att den tillförsäkrade

odlarna en nöjaktig garanti med hänsyn till spannmålens pris, synnerligen

kraftigt premierade den utsträckta och i förhållande till den normala utökade odlingen

av här ifrågavarande spannm.ålsslag. Det synes nämligen ej uteslutet, att en sådan

mindre summarisk behandling av här ifrågavarande ur såväl näringspolitisk som statsfinansiell

synpunkt synnerligen betydelsefulla spörsmål kunnat giva uppslag till en sådan

lösning av frågan, att i främsta rummet och synnerligen effektivt den i handling

och verkligt föreliggande resultat ådagalagda viljan och förmågan att lägga odlingen

efter statsgagneliga linjer premierades, samtidigt som produktionen i allmänhet av resp.

sädesslag tillförsäkrades ett fullt nöjaktigt pris.

Att en sådan efter mera individuella grunder anordnad premiering måste möta

avsevärda svårigheter, ligger i sakens natur, men torde det förtjäna beaktas, att vissa

under kristiden företagna åtgärder, exempelvis den under nästlidna år verkställda arealinventeringen,

av vilken framgår bland annat den å varje brukningsdel under året till

höstsäds- och kornodling använda, torde kunnat avsevärt underlätta arbetet.

De av kommittén föreslagna minimiprisen å vete, råg och korn hava grundats på

av agronomen L. Nanneson utförda kalkyler rörande produktionskostnaderna i fråga

om nämnda sädesslag.

Särskilt i ett land som vårt med dess olikartade jordbruksförhållanden är det en

synnerligen vansklig uppgift att genom beräkningar av här ifrågavarande slag komma

till ett resultat, som skall kunna anses vara för hela landet riktigt avvägt. Enär det vid

kalkylernas uppställande använda siffermaterialet till övervägande del hämtats från

landets sydligare delar, torde det kunna ifrågasättas, huruvida beräkningarnas resultat

utan vidare kan läggas till grund för beräkning av produktionskostnaderna även inom

nordligare delar av landet, där väl i allmänhet på grund av flera samverkande omständigheter

omkostnaderna äro särskilt höga.

I viss mån anmärkningsvärt synes ock, att vid nämnda produktionskostnadsberäkningar

den ena sidan av kalkylen, debetsidan, hämtats från vissa egendomars bokföring,

då däremot den andra sidan, kreditsidan — här skördekvantiteten — hämtats

från rikets officiella statistik. Då det ju är tänkbart för att icke säga troligt, att driftsutgifterna

å de förra egendomarna ej utan vidare kunna betraktas som normgivande

för samtliga jordbruk, synes en viss osäkerhet i kalkylens resultat här föreligga.

Kommittén föreslår vidare en utfästelse från statens sida rörande pris å de till människoföda

av staten från odlarna inköpta ärterna av 1918 års skörd, varvid angives, att

såsom matärter skola betraktas ej endast vanliga gula och gröna ärter utan även s. k.

soloärter. Då dessa senare ärter icke lära kunna i praktiken skiljas från andra gråärter

och för övrigt flera andra slag sådana ärter hava samma värde vid direkt konsumtion

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Reservation.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204.

såsom människoföda, synes det kunna ifrågasättas, om ej den prisgaranti, som i fråga

om ärter bör från statens sida lämnas, lämpligen bör omfatta alla slag av ärter. En sådan

åtgärd synes i och för sig väl motiverad av foderärternas höga och särskilt under

rådande förhållanden uppskattade fodervärde.

Beträffande potatis föreslår kommittén ävenledes en utfästelse från statens sida

rörande pris å de myckenheter av denna vara, som av staten inköpas från odlarna. Det

synes vara tvivel underkastat, huruvida det sålunda av kommittén föreslagna sättet

för den ur folknäringens synpunkt så oerhört viktiga potatisodlingens uppmuntrande

kan anses tillräckligt verksamt. Särskilt de sista årens erfarenhet giver nämligen vid

handen, att konsumtionen av potatis är stadd i en snabb och kraftig stegring, vadan

från det allmännas sida även utomordentliga åtgärder synas böra träffas till mötande

av det ökade behovet. Även ett pris avsevärt överstigande produktionskostnaden

synes väl motiverat av omständigheterna. Med hänsyn till såväl de för norra delarna

av landet säregna odlingsförhållandena som vikten av att uppmuntra potatisodlingen

även inom dessa områden, bör tagas under omprövning, huruvida det ej vore lämpligt

redan nu så avväga inköpspriset, att detta vore högre i ovannämnda delar av landet

än i övriga.

De av kommittén föreslagna minimiprisen hava ansetts böra gälla till den 1 juni

året efter det, under vilket den ifrågavarande varan skördats. Då det ur statens synpunkt

är av ej ringa betydelse, att spannmålen, så länge densamma för säkerställande

av folknäringen måste bringas i statens hand, så fort som möjligt efter tröskningens fullbordande

avlämnas till staten, torde åtminstone i fråga om vete och råg utfästelsen rörande

minimipris härå lämpligen ej böra givas gällande kraft under fullt så lång tid som

föreslagits, vilken förändring också utan nämnvärd olägenhet för odlarna torde kunna

vidtagas.

För övrigt har lantbruksstyrelsen, som på grund av ärendets brådskande natur ej

varit i tillfälle i detalj granska det föreliggande förslaget och de kalkyler, varpå detsamma

delvis grundats, ur de synpunkter ämbetsverket bär att företräda intet att erinra mot

förslaget.»

Byråchefen F. Egerström har i avgiven reservation yttrat:

»De föreslagna minimiprisen anser jag för min de! icke böra fastställas. Garanti för

tillräckligt höga pris för de ifrågavarande jordbruksprodukterna finnes i allt fall genom

knappheten under nuvarande förhållanden av de i förslaget omförmälda varorna, en

knapphet som icke kan tänkas komma att ändra sig under den tid, som minimiprisen

äro avsedda att gälla. Om dessa minimipris fastställdes, skulle de endast tjäna till att

under ifrågavarande tid ytterligare stegra prisen i den allmänna marknaden å varorna

i fråga. Lägger staten åter beslag på samma varor, bestämmer staten själv priset för desamma,

varvid naturligtvis hänsyn måste tagas till de i allmänna marknaden gällande

pris, vilka enligt vad förut anförts icke lära kunna ställa sig under de nu föreslagna minimiprisen.

Utan att således medföra någon fördel för lantmännen och därigenom locka dem

att verkställa önskade åtgärder till ökad produktion, kan fastställandet av dylika pris

medföra anspråk från andra håll inom samhället å enahanda förmåner, vilka kunna

leda till samhällsvådliga slitningar medborgare emellan.

På grund härav anser jag, att lantbruksstyrelsen-bort hemställa, att förevarande

framställning icke måtte föranleda någon som helst åtgärd.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 204. 23

Jag bär vidare att anmäla, att i eu till Kungl. Maj:t ställd skrift Ang. odling

Sveriges kemiska industrikontor hemställt om föranstaltande av skynd- oljeväxter,

samma åtgärder för befordrandet av odling av oljeväxter i största möjliga

utsträckning, varvid tillgången på nödigt utsäde till kommande

vår - och höstsådd i främsta rummet borde säkerställas. Industrikontorets

framställning har föranletts av den inom landet för närvarande

rådande knappheten på fettämnen, och det har framhållits, att allt

talade för att importen av fett komme att under många år efter kriget

bliva avsevärt hämmad. Såsom odlingsvärda oljeväxter omförmälas

lin, raps, hampa och möjligen i vissa trakter solros. Under framhållande

att linodlingens intressen torde bevakas av det sällskap, som

bildats för främjande av linkulturen, har industrikontoret koncentrerat

sin framställning till att avse rapsodlingen, vilken enligt dess utredning

borde bliva lönande, förbättra jorden och tillföra landet avsevärda

mängder fettämne.

I utlåtande häröver den 22 december 1917 har styrelsen för centralanstalten

för föisöksväsendet på jordbruksområdet efter hörande

av föreståndaren för centralanstaltens jordbruksavdelning tillstyrkt,

att åtgärder omedelbart måtte vidtagas för en ökad odling inom landet,

av raps, däri inbegripet riibs, och att för detta ändamål dels en folkskrift

om rapsodling måtte utgivas, dels utfästelse måtte göras att för

statens räkning inlösa rapsskörden under år 1918 och några närmast

följande år till pris, som kunde locka till odling av denna växtart, samt

dels att frö av såväl höst- som vårraps måtte anskaffas för att tillhandahållas

odlare.

Produktionskommittén har i utlåtande den 26 februari 1918 anfört,

att kommittén redan förut ägnat denna fråga ingående uppmärksamhet

och därunder inhämtat, att inom landet funnes en rapsodling,

som uppginge till 200 hektar, vilka under hösten 1917 besåtts med

vinterraps, vadan alltså till hösten 1918 tillgången på utsäde av denna

växt borde bliva något så när tillfredsställande. Vidare funnes hos

allmänna svenska utsädesaktiebolaget vid Svalöv ett mindre förråd

av samma vara, vilket man strävat att i utlandet få utbytt mot vårraps,

för att därigenom erhålla utsäde av sistnämnda oljeväxt. Dess*

utom hade kommittén genom folkhushållningskommissionens jordbruksavdelning

inhämtat, att en begränsad tillgång å linfrö funnes

samt för övrigt erhållit kännedom om att även mindre mängder utsäde

av vitsenap funnes inom landet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 204.

Angående åtgärder för odlingens igångsättande har kommittén

hänvisat till sitt yttrande angående minimipriser, i vilket kommittén

föreslagit, att odlingen måtte främjas dels därigenom, att odlarna av

de respektive oljeväxterna tillförsäkrades rätt att vid statens inlösning

av skörden erhålla en viss procent, t. ex. 30 % av fröets vikt, i

form av oljekakor, dels att de odlare, som uppgjorde kontrakt med

vederbörande hushållningssällskap, måtte tillförsäkras tillgång till artificiella

gödslingsämnen.

Kommittén hade icke funnit förhållandena lämpliga för fastställande

av minimipris å produkterna av oljeväxtodlingen, men ansåge

att, om maximipriser framdeles fastställdes, dessa borde bestämmas efter

samma grunder, som kommittén föreslagit ifråga om minimipriser för

spannmål samt så avpassade, att odlaren tillförsäkrades full ersättning.

Departements- Redan under kristidens tidigare skede befanns det nödvändigt

chefen, att genom statsingripande förebygga en allt för stark stegring i prisen

å de oundgähgligaste livsmedlen. Med den tilltagande knappheten,

som lockade till spekulation, kunde befaras, att den fria prisbildningen

skulle leda till rent oskäliga pris. Och så tillkommo maximiprisen.

Å andra sidan kunde det icke undgås, att dessa tvångsvis

tillkomna pris skapade en osäkerhet och en misstro från jordbrukarnas

sida, som kunde verka menligt på hela livsmedelsproduktionen.

Det var för att undanröja en sådan osäkerhet och de skadliga

verkningarna därav, som statsmakterna redan förra året för viss

tid fastställde en nedre gräns, vilken prisen å de viktigare slagen av

spannmål vid inköp för statens räkning icke komme att underskrida, vilka

förändringar som än kunde uppstå. Statsmakterna garanterade åt odlarna

vissa minimipris.

Vad sedan dess inträffat har enligt min uppfattning på intet sätt

medfört, att en liknande åtgärd beträffande de grödor, för vilka sådd

bör ske innevarande år, skulle vara i mindre grad av behovet påkallad.

Snarare synes läget vara det motsatta, särskilt med hänsyn till vad

produktionskommittén med full rätt framhållit angående vikten av

att ge produktionen av vegetabiliska näringsämnen företräde framför

produktionen av animaliska. Erfarenheten har ytterligare bestyrkt

den oerhörda vikten av att jorden frambringar största möjliga mängd

produkter, som kunna användas till befolkningens livsuppehälle. Bland

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 204.

de åtgärder, som kunna från det allmännas sida ifrågakomma för att

främja uppnåendet av detta mål, synes mig en av de allra viktigaste

och verksammaste vara den, som avser att lämna odlarna säkerhet

för att, hur än konjunkturerna må växla och tidsläget ändra sig, de

kunna vid försäljning av sin vara till staten påräkna ett pris, som beräknas

fullt ut täcka produktionskostnaderna.. Jag hyser därför ingen

tvekan att förorda åtgärder i dylikt syfte.

Vad angår de pris, som nu skola fastställas såsom minimipris, är det

tydligt, att den allmänna prisstegring, som inträtt sedan i fjol, samt

även andra inverkande omständigheter göra vissa ändringar nödvändiga

i de utfästelser, som i fjol av statsmakterna godkändes. Produktionskommittén

har med stöd av agronomen Nannesons beräkningar

verkställt en synnerligen förtjänstfull utredning, vilken synes vara

så noggrann, som med tillgängligt material nu låter sig på förhand

göra. Mot kommitténs beräkningar och förslag finner jag för min del

icke anledning till annan erinran än en mindre jämkning, vartill jag

strax skall återkomma, utan anser förslaget väl avvägt och ägnat att

godkännas.

Även om det, teoretiskt taget, skulle vara möjligt att nå en ökad

produktion jämväl på den av lantbruksstyrelsen antydda vägen genom

premiering av utvidgad odling av vissa de viktigaste grödorna, lärer denna

utväg vara förenad med så stora praktiska svårigheter, att den nu icke

kan komma i betraktande, helst som något utarbetat förelag beträffande

förfaringssättet därvidlag icke föreligger.

Den av lantbruksstyrelsen framhållna svårigheten att skilja tröskad

vara av soloärter från dylik vara av andra foderärter synes mig böra

föranleda viss jämkning i kommitténs förelag. Då tillgången på foderärter

är särdeles knapp samt dessa ärter äro av stor betydelse i hushållningen,

synes mig även härav kunna hämtas skäl för att den prisgaranti vid

statsinköp av ärter, som kommittén föreslagit, bör utsträckas till alla

slag av ärter. Jag vill framhålla, att beträffande ärterna icke någon

inköpsskyldighet för staten föreslagits utan allenast en utfästelse att,

när staten köper ärter, för dem betala minst det angivna priset.

Vad beträffar den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta anordningen

med utfästelse av olika pris för potatis, odlad i skilda delar av landet,

ansluter jag mig till kommitténs uppfattning, att, då det nu gäller

bestämmande av minimipris, någon skillnad ej bör göras mellan de olika

landsdelarna. Däremot torde, såsom kommittén ock framhållit, vid

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 182 käft. (Nr 204.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung1. Maj:ts nåd. ■proposition Nr 204.

ett eventuellt framtida fastställande av maximipris frågan om zonpris

för vissa landsdelar böra tagas under övervägande.

I fråga om utfästelsen att inköpa för statens räkning torkade

potatisprodukter, potatisstärkelse och glykos, vilken utfästelse föreslagits

skola gälla till den 1 juni 1919, vill jag erinra, att enligt Kungl. Maj:ts

och riksdagens beslut år 1917 enahanda utfästelse lämnats för tiden

intill den 1 juni 1918 samt att det tillika förklarats, att beträffande de

vid med understöd av statsmedel anlagt potatistorkeri framställda

produkter inköpsutfästelsen skulle gälla för två år från den dag, då

understödet av Kungl. Maj:t beviljats, varvid inköpspriset skulle årligen

fastställas. Priset å nu ifrågavarande potatisprodukter skulle

i varje fall fastställas av en nämnd, utsedd på sätt Kungl. Maj:t

ägde föreskriva. I överensstämmelse härmed bör prissättningen

även vad beträffar de produkter, som framställas av potatis av

1918 års skörd, ske genom dylik nämnd. Vad angår de med statsunderstöd

anlagda potatistorkerierna, har Kungl. Maj:t förut i dag

på min hemställan beslutat föreslå riksdagen medgiva, att beträffande

torkeri, vartill statsbidrag beviljats under år 1917, inköpsskyldigheten

måtte utsträckas till tre år från den dag, då understödet beviljades,

alltså till någon dag under år 1920. För dessa torkerier kommer alltså,

vid bifall till berörda förslag, inköpsskyldigheten att utsträckas längre

än enligt kommitténs rru föreliggande förslag, och torde frågan om

det inköpspris, som skall tillämpas efter den 1 juni 1919, böra underställas

1919 års riksdag.

Vad angår det särskilda spörsmålet beträffande odling av raps

och andra oljeväxter, torde någon framställning till riksdagen om

åtgärder för dessa odlingars befrämjande icke vara erforderlig. De

av produktionskommittén i dess utlåtande förordade åtgärderna i

dylikt syfte kunna vidtagas av Kungl. Maj:t.

Produktionskommittén har utgått ifrån, att under instundande

hushållningsår den betydande prisstegring å mjöl, som skulle bliva

en följd av de ökade minimipriserna å spannmål, måste till en del

neutraliseras genom prisreglerande åtgärder från statens sida. Även

jag har den uppfattningen, att omfattande åtgärder i dylikt syfte

torde bliva nödvändiga.

I den till innevarande års riksdag avlåtna proposition nr 2 med

förslag till tilläggsstat för år 1918 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på blivande proposition angående rörelsekapital

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj;la nåd. proposition Nr 204.

för folkhushållningskommissionen, för berörda ändamål beräkna ett

reservationsanslag av 75 miljoner kronor. Givet är, att vid avlåtandet

av den sålunda tillärnade propositionen kommer att tillbörligen

beaktas jämväl det behov av rörelsekapital, som kan komma att föranledas

av nu föreslagna utfästelse angående minimipris.

På grund av vad jag ovan anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att utfästelse meddelas

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos

dem åren 1918 och 1919 skördade partier vete, vilka till staten hembjudas

före den 1 juni 1920, till ett pris av minst 39 kronor per 100 kg. fullt

marknadsgill vara, med förbindelse för staten att verkställa uppköpen

med tillämpande av en prisskala, som för vara av bästa kvalité

giver ett pris 2 kronor högre eller således minst 41 kronor;

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos

dem åren 1918 och 1919 skördade partier råg, vilka till staten hembjudas

före den 1 juni 1920, till ett pris av minst 38 kronor per 100 kg.

fullt marknadsgill vara, med förbindelse för staten att verkställa uppköpen

med tillämpande av en prisskala, som för vara av bästa kvalité

giver ett pris 2 kronor högre eller således minst 40 kronor;

dels att för statens räkning från odlare inom landet inköpa de hos

dem år 1918 skördade partier korn, vilka till staten hembjudas före den

1 juni 1919, till ett pris av minst 33 kronor per 100 kg. fullt marknadsgill

vara, med förbindelse för staten att verkställa uppköpen med tilllämpande

av en prisskala, som för vara av bästa kvalité giver ett pris

2 kronor högre eller således minst 35 kronor;

dels att vid inköp före den 1 juni 1919 för statens räkning av under

år 1918 skördade ärter priset icke må understiga 55 kronor per 100 kg.;

dels att vid inköp före den 1 juni 1919 för statens räkning av under

år 1918 skördad, väl sorterad potatis, avsedd till matpotatis, priset

icke må understiga 10 kronor 50 öre per 100 kg. ;

dels ock att för statens räkning från vederbörande tillverkare inköpa

de partier torkade potatisprodukter, potatisstärkelse och glykos,

som tillverkats av potatis av 1918 års skörd och till staten hembjudas

före den 1 juni 1919, till pris, som fastställes av en nämnd, utsedd på

sätt Kungl. Maj:t må äga föreskriva, och vilket pris så avpassas, att

potatisens odlare kunna påräkna ett pris av 8 kronor 50 öre per 100 kg.

potatis med 18 % stärkelsehalt;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majte nåd. proposition Nr 204.

skötande samtliga utfästelser avse leverans fritt banvagn eller fri

ombord vid den järnvägsstation eller hamn, som är närmast odlingsorten,

samt å tid, som av staten närmare bestämmes.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet skulle avlåtas till

riksdagen av den lydelse, bil. — vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Stockholm 1918, Nordiska Bokindustri A. 13.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående minimipris å brödsäd in. in. ävensom i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten
  2. JoU 1918:79 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående minimipris å brödsäd m. m. s. 2 i texten
  3. JoU 1918:51 Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående minimipris å brödsäd m. m. ävensom 10 i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten