Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet

1918-04-02 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:216, Med förslag till lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kung1. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om bredden

av hjulringar å arbetsåkdon på landet; given Stockholms

slott den 2 april 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Knngl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om tillägg till

lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på

landet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Mapt förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 192 höft. (Nr 216.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj:ts nåd. proposition Nr 216.

Förslag

till

lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om bredden ay hjulringar

å arbetsåkdon på landet.

Härigenom förordnas, att till lagen den 28 juni 1907 om bredden

av hjulringar å arbetsåkdon på landet skall fogas en ny paragraf, så

lydande:

10 §.

Vad i denna lag stadgas äger icke tillämpning i fråga om arméns

och marinens reglementerade fordon.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 216.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Heli,ner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PaLMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon

på landet tillkom i syfte att i någon mån minska den nötning av

de allmänna vägarna, som den å dem förekommande trafiken orsakar.

Genom användandet av smala hjulringar utsattes vägbanan för att sönderskäras

— i synnerhet då fordonen äro tunga eller tungt lastade samt

vägen ej är tillräckligt hård — vilket uppenbarligen är till största olägenhet

icke blott för de vägfarande utan även för de väghållningsskyldiga,

för vilka underhållet av vägarna såmedelst göres svårare och dyrbarare

än som är erforderligt.

Den rättsgrundsats, som kommit i tillämpning i förevarande lag, är

den, att de vägfarande själva böra taga del i uppoffringarna för de allmänna

vägarnas bevarande. I överensstämmelse härmed åsyftar lagen att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 216.

åstadkomma, att de åkdon, som förmedla den tyngre tratiken — arbetsåkdonen

— förses med bredlötade hjul. Då emellertid förhållandena

äro synnerligen'' olika i skilda landsdelar, har det överlåtits åt ortsmyndigheter

att besluta, om och när bestämmelser om viss minsta

hjulringsbredd å dylika åkdon skola tillämpas inom orten, ävensom att,

inom vissa gränser, fastställa bestämmelsernas innehåll. Det tillkommer

nämligen Kungl. Maj:ts befallningshavande att efter hörande av

vederbörande landsting och väghållningsskyldiga meddela förordnande

i ämnet. Vid sådant förordnande må undantag göras för viss del av

landstingsområde eller för viss väg. Undantag får däremot icke ske för

visst slag av arbetsåkdon. För att trafikanterna må hava tid på sig att

ändra hjulringarna å åkdonen, må dylikt förordnande ej träda i kraft

förrän tidigast fyra år från det förordnandet gavs.

Såsom arbetsåkdon betecknas i lagen sådant åkdon på hjul, som

framföres medelst dragare och är avsett uteslutande eller huvudsakligen

för lasskörning. Minsta bredden å hjulringar må i förordnandet ej sättas

under sju eller över tolv centimeter.

Meddelat förordnande om viss minsta hjulringsbredd är ej tillämpligt

å det fall, att vägfarande från annat område vid tillfälligt begagnande

av väg använder arbetsåkdon med den bredd å hjulringarna,

som är i allmänhet tillåten inom sistnämnda område.

För förseelse i förevarande avseende, som med husbondes vetskap

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete ''antagen person, ansvarar

husbonden, likasom vore förseelspn begången av honom själv.

Med stöd av ifrågavarande lag hava Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Malmöhus och Kristianstads län genom särskilda beshit förordnat,

att minsta tillåtna bredd av hjulringar å arbetsåkdon, som användas

å allmän väg inom den till berörda läns landstingsområden hörande

landsbygd, skall vara 7 centimeter för enbetsåkdon och sådana tvåbetsåkdon,

vilkas vikt utan belastning icke överstiger 400 kilogram, samt 8.5

centimeter för andra tvåbetsåkdon. Dessa förordnanden bestämdes att

vinna tillämpning inom det förra länet från och med år 1915 och

inom det senare från och med år 1918.

Hos ovannämnda länsstyrelser har därefter chefen för Skånska

husarregementet på anförda skäl hemställt, att ifrågavarande förordnanden

måtte tilllämpas å vagnar vid regementets första bataljon endast

i den mån vagnarna försåges med nya hjul. Berörda hemställan blev

emellertid av länsstyrelserna genom särskilda den 25 februari och den 2

mars 1915 meddelade beslut lämnad utan avseende.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 2U>. 5

1 skrivelse den 6 augusti 1915 till arméförvaltningens intendentsdepartement

har bemälde regementschef, med åberopande av vad sålunda

förekommit och med förmälan att vissa vid regementet befintliga

packvagnar, för vilka Kungl. Maj:t år 1886 fastställt modell,

ännu vore försedda med hjulringar av mindre bredd än i ovan omförmälda

förordnanden föreskrivits, anhållit, att intendentsdeparternentet

måtte anvisa visst angivet belopp för att förse berörda packvagnar med

hjulringar av erforderlig bredd.

I skrivelse den 7 januari 1916 har intendentsdeparternentet, med

överlämnande av regementschefens omförmälda framställning jämte

övriga till ärendet hörande handlingar, innefattande, bland annat, i

ärendet infordrat yttrande från arméförvaltningens ombudsman, hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att meranämnda lag icke skulle

äga tillämpning på sådana arméns reglemeuterade intendenturfordon, å

vilka modeller blivit fastställda av Kungl. Maj:t. Till stöd för berörda

hemställan har intendentsdeparternentet anfört huvudsakligen följande.

De vid arméns truppförband m. m. befintliga intendenturfordonen

utgjordes dels av reglementerade fordon, såsom ammunitions- och packvagnar

m. fl., å vilka modeller blivit fastställda av Kungl. Maj:t, dels

av icke reglementerade fordon. De förra komme i regeln till användning

endast i samband med truppens övningar, under det att däremot

de senare användes för truppförbandets dagliga behov, det vill säga

för olika slag av förekommande körslor vid truppförbandet. Intet syntes

vara att erinra emot, att truppförbandens icke reglementerade fordon

vore underkastade de av Kungl. Maj:ts befallningshavande i vederbörligt

län utfärdade föreskrifter i fråga om hjulringarnas bredd. Beträffande

åter de reglementerade fordonen ställde sig frågan annorlunda.

Enligt lagen om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet

vore det Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande, en var för sitt

län, som ägde föreskriva den bredd, som sådana hjulringar skulle äga.

Därest denna bredd sattes olika för olika län, skulle det alltså i händelse

av de reglementerade fordonens inrangerande under Kungl. Maj:ts befallningshavandes

föreskrifter kunna inträffa, att dessa fordon vid ett

truppförband komme att vara försedda med en bredd på hjulringar,

vid ett annat truppförband med en annan, vilket uppenbarligen skulle

vara till stora olägenheter i flera hänseenden. En ändring av hjulringarna

skulle därjämte förorsaka statsverket avsevärda kostnader,

vilka icke kunde bestridas av ordinarie anslagsmedel, då de icke kunde

beräknas lägre än till 100 kronor för vagn, och antalet vagnar, som

eventuellt skulle kräva ändring, uppginge till omkring 1,000. Under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 216.

sådana omständigheter syntes det intendentsdepartementet lämpligt, att

arméns reglementerade intendenturfordon, för vilka modeller blivit fastställda

av Kungl. Maj:t, undantoges från bestämmelserna i lagen om

bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet. Detta syntes äga så

mycket större fog för sig, som hänsyn till vägarnas bättre bevarande

särskilt fått göra sig gällande vid de nyare fordonstypernas konstruerande.

Sålunda ägde alla de under senare åren fastställda fordonsmodellerna,

exempelvis packvagn m/11, en hjulringsbredd av minst 7

cm. Åven de äldre fordonen vore i regel försedda med hjulringar av

större bredd än den av allmogen i allmänhet använda, även om den

understundom icke uppginge till de dimensioner, som i ett eller annat

län kunde varda föreskrivna. 1 mån av förslitning av dessas hjul komme

de ock givetvis att få en hjulringsbredd av samma dimensioner som

de nyare modellerna.

Ombudsmannen hos arméförvaltningen har i ovanberörda utlåtande

uttalat sig angående befogenheten för Kungl. Majrts befallningshavande

att med stöd av nämnda lag förhindra användandet å allmänna landsvägarna

av fordon, varå modell blivit fastställd av Kungl. Maj:t. Ombudsmannen

har erinrat, att då ifrågavarande modell av Kungl. Magt

fastställdes, frågan om vägarnas bättre bevarande genom bestämmande

om viss hjulringsbredd ej ännu torde hava stått på dagordningen,

samt anfört, att en så sent som år 1907 av Kungl. Magt i föreliggande

ämne utfärdad allmän lag sålunda måste anses bindande jämväl för

Kungl. Maj:t och kronan, då något undantag i lagen ej gjorts för

kronan.

Sedan handlingarna i ärendet den 12 oktober 1916 av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet överlämnats till vägkommissionen

med anmodan att avgiva yttrande med anledning av intendentsdepartementets

omförmälda framställning, har kommissionen i skrivelse den

21 april 1917 anfört i huvudsak följande:

»Det torde till en början kunna ifrågasättas, huruvida militärfordon av hiir

avsedda slag överhuvud taget äro att hänföra till sådana åkdon, som träffas av

bestämmelserna i ''lagen om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet den 28

juni 1907 och länsstyrelsernas med stöd därav utfärdade förordnanden. #Av lagens

eget innehåll synes icke kunna hämtas något bestämt svar på denna fråga, och

någon klarhet vinnes ej heller av vad under förarbetena till lagen förekommit. Något

rättsfall i ämnet är icke för kommissionen bekant.

För det antagande, att lagen i själva verket icke skulle vara tillämplig på

ifrågavarande fordon, torde kunna anföras vissa skäl. Det vore, kan man säga, med

sakens natur icke väl förenligt, att underordnade myndigheter, nämligen länsstyrelserna,

skulle kunna genom sina för olika orter meddelade, skiljaktiga förordnanden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr ''.‘in. 7

i avseende a lijulringsbredden för dessa fordon träffa andra och möjligen strängare

bestämmelser än Kungl. Maj:t själv i och genom fastställande av den för samma

fordon gällande allmänna modell, vilken lärer avse även lijulringsbredden och rimligtvis

bör vara lika för alla orter, funnit gott föreskriva. Oegentligt och obilligt

vore väl även, om vederbörande skulle kunna ådömas ansvar för användning av ett

reglementsenligt fordon, när detta icke uppfyllde fordran på minsta hjulringsbredd

enligt lokalmyndighetens förordnande. För övrigt kunde väl vara osäkert, hos vem

dylikt ansvar överhuvud skulle kunna utkrävas. Slutligen kunde den särskilda bestämmelsen

i lagens 7 .$} om husbondeansvar väl icke gärna finna någon tillämpning

på förhållanden i fråga om militärfordonen, vilket i sin mån måste tyda på, att

dylika fordon icke varit i lagen avsedda.

För eu motsatt mening åter, nämligen att hjulringslagen måste gälla även

här ifrågavarande fordon, synes kunna hämtas stöd i denna lagstiftnings allmänna

syfte att bereda skydd mot vägarnas skadande genom användning av fordon med

alltför smala hjulringar. Bedömes frågan uteslutande ur denna synpunkt, förefinnes

ingen anledning att från lijulringstvånget frikalla de militära fordonen av förevarande

slag. Såsom hjuldon framförda medelst dragare och avsedda för lasskörning kunna

de ovedersägligen efter orden hänföras till arbetsåkdon i hjulringslagens mening.

Och dä deras åverkan pa vägbanan, om de icke äro försedda med tillräckligt breda

hjulringar, på intet sätt är mindre än vad angår vanliga arbetsåkdon med samma

hjulbredd, borde de, i vägskyddets intresse, också vara underkastade lika stränga

bestämmelser som arbetsåkdon i allmänhet. Vid sådant förhållande och då de icke

blivit uttryckligen undantagna från lagens tillämpningsområde, skulle man efter

vanliga tolkningsregler icke vara berättigad att låta dem i förevarande avseende

intaga någon privilegierad ställning.

Vilkendera av de båda sålunda angivna meningarna bör anses vara den riktiga,

tilltror sig kommissionen för egen del icke att avgöra. Skulle Kungl. Maj:t, efter

inhämtande, såsom kommissionen antager, av justitiekanslersämbetets yttrande häröver,

anse hjulringslagen icke vara här tillämplig, lärer Kungl. Afaj:t finna den föreliggande

framställningen icke föranleda vidare åtgärd. För den händelse åter, att

den motsatta uppfattningen skulle av Kungl. Maj:t tagas till utgångspunkt för bedömandet

av den nu föreliggande framställningen, saknas enligt kommissionens tanke

giltigt skäl att förorda bifall till densamma. Den synes i väsentlig mån hava förestavats

av hänsyn till den betydande kostnad, som antagits skola åsamkas statsverket

genom nyanskaffning av hjul till ifrågavarande fordon i och för deras anpassning

efter de lokala förordnandenas krav på minsta hjulringsbredd. I anledning härav

tillåter sig kommissionen hänvisa till en i dess den 15 december 1916 avgivna betänkande

med förslag till lag om allmänna vägar på landet (del 1 sid. 336) intagen

tablå, utvisande bland annat, att förordnanden enligt hjulringslagen hittills meddelats

för 21 av landets 25 landstingsområden, att av dessa 21 förordnanden allenast 4 trätt

i kraft före 1917 års ingång samt att tiden för ikraftträdande av återstående 17

förordnanden infaller för 6 förordnanden under femårsperioden 1917—1921 samt för

11 förordnanden först under åren 1922—1926.

Inom flertalet landstingsområden kunna således intendenturfordonen utan förändring

ännu under en följd av år användas utan hinder av några om lijulringsbredden

meddelade förordnanden. Den åsyftade nyanskaffningskostnaden skulle alltså jämväl

komma att fördela sig över eu jämförelsevis ganska lång tid, under vilken anskaff
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. preposition Nr 216.

ning av nya hjul i allt fall, i följd av de gamlas förslitning, i avsevärd utsträckning

måste äga'' rum. Verkningarna av hjulringslagens tillämpning på intendenturfordonen

torde härigenom ur statsutgiftens synpunkt icke behöva bliva alltför betungande.

I varje fall förmenar kommissionen, att staten icke bör undandraga sig att för sina

inrättningar vidkännas samma ekonomiska uppoffringar, som den genom sm lagstiftning

velat ålägga enskilda för vinnande av ett allmännyttigt ändamål, sådant som

dermed lagen avsedda. Hjulringslagens tillämplighet jämväl å ifrågavarande militära

fordon torde icke heller behöva medföra, att Kungl. Maj:t skulle vara förhindrad

att fastställa en enhetlig modell för dessa fordon även beträffande hjulringsbredden.

Det gällde därvid endast, att den reglementerade hjulringsbredden avpassades så, att

den kunde tillfredsställa alla de utfärdade lokala föreskrifterna om hjulens minimibredd.

— — — — — — —•»

Kommissionen har därefter erinrat om det i dess betänkande den

15 december 1916 framlagda förslag, till förändrad anordning av hjulringstvånget

i allmänhet, samt fortsatt sålunda:

»Kommissionen har visserligen principiellt ställt sig pa den ståndpunkt, att

det i fråga om arméns intendenturfordon skall ankomma uteslutande på Kungl. Maj.t

att meddela de i ämnet erforderliga föreskrifter. Men kommissionen har alls icke

tänkt sig. att innehållet i dessa föreskrifter skulle bestämmas av andra hänsyn än

till själva vägskyddets intresse, och medgivande till förmån just för denna kategori

av fordon av några sådana undantag eller ändringar, som icke äro väl förenliga

med detta intresse, har därför synts icke böra komma i fråga.

Med förslagets allmänna ståndpunkt i hithörande del, innebärande en ej oväsentlig

utsträckning och skärpning av lijulringstvånget, torde vara klart, att kommissionen

icke kan understödja den nu föreliggande i alldeles motsatt riktning gående

framställningen. . . ''

Under alla förhållanden synes det kommissionen mindre lämpligt att nu, dä

frågan om en omläggning av hela väghållningssystemet är under beredning, vidtaga

en lagändring, berörande allenast eu viss — och därtill mindre väsentlig detalj

av detta system, sådan som den nu ifrågavarande.

På grund av det anförda får kommissionen vördsamt hemställa, det herr

statsrådet behagade icke finna skäl tillstyrka Kungl. Maj:t att vidtaga någon lagstiftningsåtgärd

i anledning av intendentsdepartementets före\arande framställning.»

Justitiekanslersämbetet har uti infordrat utlåtande den 25 maj

1917 yttrat sig om huruvida lagen i fråga vore tillämplig å kronan tillhöriga

fordon samt besvarat frågan jakande och till stöd för denna sin

uppfattning åberopat de skäl, som i sådant avseende anförts av ombudsmannen

‘hos arméförvaltningen och av vägkommissionen.

Sedan Kungl. Maj:t därefter befallt arméförvaltningens intendentsdepartement

att inkomma med uppgift angående i vilken utsträckningarméns

reglementerade fordon av äldre modell komme till användning

under fredsförhållanden, har intendentsdepartementet, den 27 november

1917 överlämnat från samtliga truppförbandschefer vid armén infordrade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 216.

dylika uppgifter jämte ett inom samma departement upprättat sammandrag

över desamma, utvisande att i vanlig tjänst endast ett ganska ringa

antal dylika fordon användes, varemot vid falttjänstövningar vagnar av

äldre modell ännu i ganska stor utsträckning tagas i bruk.

I likhet med justitiekanslersämbetet finner jag bestämmelserna i

lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på

landet vara tillämpliga på arméns reglementerade fordon, i den mån dessa,

såsom ammunitions- och packvagnar in. fl., äro avsedda för lasskörning.

1 vägskyddets intresse är det naturligtvis lika viktigt, att dessa fordon,

i den mån de allmänna vägarna med dem befaras, äro försedda med

breda hjulringar, som att enskilda arbetsåkdon äro därmed försedda.

Icke heller synes det, under förutsättning att ifrågavarande fordon i

nämnvärd utsträckning komma till användning å de allmänna vägarna,

i och för sig lämpligt, att staten av hänsyn till kostnaden för hjulringarnas

ändring undandrager sig att ställa sig till efterrättelse föreskrifter,

som i behörig ordning meddelats på grund av ovannämnda lag, då ju

enskilda fordonsägare måste vidkännas motsvarande kostnader. För

bedömandet av kostnadsfrågan må för övrigt erinras, att antalet fordon

av äldre modell numera minskats samt att nya hjuli allt fall småningom

måste anskaffas.-

Därest fråga vore allenast om en övergångstid för att beträffande

ifrågavarande fordon tillämpa en viss större hjulringsbredd, skulle jag

därför icke ansett mig kunna tillstyrka särskilda åtgärder i fråga om

arméns reglementerade arbetsåkdon. Frågan har emellertid i själva

verket en annan innebörd och är ingalunda av tillfällig natur.

Då jag i detta ärende samrått med chefen för lantförsvarsdepartementet,

har denne framhållit, att det ur militära synpunkter vore

mindre lämpligt, att arméns reglementerade fordon skulle vara underkastade

bestämmelser om viss minsta hjulringsbredd, vilka växlade inom

olika delar av landet. För arméns del vore det snart sagt oundgängligt,

att alla dess fordon av visst slag vore för hela riket av samma

modell, bland annat för att skadade delar vid behov lätt må kunna

utbytas.

Vägkommissionen har i sitt yttrande beaktat detta behov av enhetlighet

och hänvisat på den utvägen, att den reglementerade hjulringsbredden

avpassades så, att den kunde tillfredsställa alla de utfärdade

lokala föreskrifterna. Angående dessa inhämtas av uppgift i kommissionens

betänkande den 15 december 1916 med förslag till lag om allmänna

vägar på landet, att de då meddelade föreskrifterna om viss minsta

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 192 höft. (Nr 216.) 2

Departements

chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 216.

hjulringsbredd voro till innehållet synnerligen växlande. 1 de flesta

föreskrifterna har minsta måttet satts till 7 centimeter, men bredare

mått förekomma flerstädes. Sålunda stadgas för alla slags fordon 8 centimeter

i tre län och 9 centimeter i två län. I de län, där olika mått

bestämts för enbetsåkdon och för paråkdon, har stadgats för de senare

8.5 centimeter i två län, 9 centimeter i ett län och 10 centimeter i

fyra län. I enlighet härmed skulle alltså 10 centimeters bredd å de

reglementerade fordonens hjulringar böra föreskrivas för att överallt

fylla villkoren. Visserligen medger lagen, att fordon från ett område

med viss mindre hjulringsbredd få tillfälligtvis begagnas även inom område,

där större bredd är föreskriven, men detta medgivande ger icke

rätt att vid truppförband, som är förlagt inom det senare området, använda

fordon med mindre hjulringsbredd än den därstädes stadgade,

och då böra för enhetlighetens skull även övriga truppförband hava den

större bredden å sina fordon. För övrigt kan det alltid inträffa, att

någonstädes bredden höjes ytterligare, och då det största enligt lagen

medgivna måttet är 12 centimeter, skulle nödig förtänksamhet troligen

bjuda, att detta mått bestämdes för de arméns fordon, som kunde betraktas

som arbetsåkdon. I varje fäll är det tydligt, att med bibehållande

av nuvarande bestämmelser måttet icke kan få stanna vid det

minsta tillåtna eller 7 centimeter, enär i ett stort antal län fordras bredare

ringar.

Det synes alltså framgå, att det militära kravet på enhetlighet i

fordonens modell — vilket krav förvisso måste tillerkännas berättigande

— icke lämpligen kan med nuvarande bestämmelser tillgodoses, utan att

hjulringarnas bredd sättes till det i lagen angivna maximum. Då, enligt

vad chefen för lantförsvarsdepartementet meddelat, detta icke kan för

dessa arméns fordon anses vara nödigt eller ens lämpligt, synes det

mig ligga närmast till hands, att beträffande arméns reglementerade

fordon undantag stadgas från lagens bestämmelser. Det är i allt fall

givet, att fCungl. Maj:t. kommer att vid meddelande av bestämmelser angående

dessa fordon taga största möjliga hänsyn till vägskyddets intressen.

Det är visserligen sant, att, såsom vägkommissionen framhållit, de

med väghållningsbesvärets utgörande sammanhängande frågor äro föremål

för utredning och att ändrade bestämmelser i dessa ämnen kunna tänkas

ganska snart komma till stånd, men då detta i varje fall icke kan ske

genom beslut vid den nu pågående riksdagen och det icke är tillbörligt,

att utan lagligt medgivande länsstyrelsernas i behörig ordning meddelade

bestämmelser om viss minsta hjulringsbredd icke tillämpas på arméns

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 21H.

ifrågavarande fordon, anser jag framställning om dylikt medgivande

nu höra göras till riksdagen.

För ändamålet torde böra i meranämnda lag införas en ny paragraf,

och har förslag till lag härom uppgjorts inom jordbruksdepartementet.

Den nya lagen är avsedd att träda i kraft omedelbart efter

utfärdandet.

Sedan departementschefen uppläst berörda förslag, av den lydelse

bilagan vid detta protokoll utvisar, hemställde han, att lagrådets utlåtande

däröver måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Magt Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Ernst Wahlberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 216.

Bilaga.

Förslås;

till

lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om bredden ay hjulringar å

arbetsåkdon på landet.

Härigenom förordnas, att till lagen den 28 juni 1907 om bredden

av hjulringar å arbetsåkdon på landet skall fogas en ny paragraf, så

lydande:

10 §.

Vad i denna lag stadgas äger icke tillämpning i fråga om arméns

reglementerade fordon.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 216.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen

den 21 mars 1918.

N ärvarande:

Justitiei‘åden: Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsråd et Planting- Gyllenbåga .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 mars

1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omför malda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om hredden av

hjulringar å arbetsåkdon på landet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, docenten

Martin Fehr.

Lagrådet yttrade:

Det synes lämpligt, att det föreslagna undantagsstadgandet får

gälla alla krigsmakten tillhöriga reglementerade fordon.

Enligt departementschefens yttrande är lagen avsedd att träda i

kraft omedelbart efter utfärdandet. Detta framgår dock ej av förslagets

lydelse.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 192 höft. (Nr 216.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 216.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsrådén: Petersson,

Petrén.

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anmälde

lagrådets den 21 nästlidna mars avgivna utlåtande över det den 12 i

samma månad till lagrådet remitterade förslag till lag om tillägg till lagen

den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet.

Efter förmälan att, enligt vunnen upplysning, jämväl kustartilleriet

innehade fordon, å vilka det föreslagna undantagsstadgandet borde

erhålla tillämpning, samt att med beaktande härav avfattningen av

förslaget syntes böra jämkas i överensstämmelse med vad lagrådet

anfört, uppläste föredraganden det sålunda ändrade lagförslaget samt

hemställde, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet

skulle, med den lydelse bil. . . . till detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bane Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, HUS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:364 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om hredden av hjulringar å arbetsåk a1 i texten
  2. JoU 1918:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetså s. 8 i texten