Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinliufvud att, gälda visst honom till utgivande ådömt ersättningsbelopp

1918-04-05 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:222, Angående befrielse för kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinliufvud att, gälda visst honom till utgivande ådömt ersättningsbelopp

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 222.

I

Nr 222.

Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen angående

befrielse för kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinliufvud

att, gälda visst honom till utgivande ådömt ersättningsbelopp;

given Stockholms slott den 5 april

1918. ''

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen, ''t

att kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinhufvud må befrias från

den honom, jämlikt kammarrättens utslag den 9 augusti 191(5, åliggande

skyldighet att till statsverket utgiva 1,714 kronor 5 öre jämte

ränta; samt

att ifrågavarande belopp må ur räkenskaperna avföras.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Éihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 197 höft. (Nr 222.)

!

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot

kaptenen

Svinhufvud.

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Utdrag av protokollet över sjöförsvar sär end en, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HellneR,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll härefter

att få underställa Kungl. Maj:ts prövning en av kaptenen vid flottan

Johan Sigurd Svinhufvud gjord ansökning om befrielse från visst honom

till utgivande ådömt ersättningsbelopp.

Av handlingarna i detta ärende inhämtas huvudsakligen följande.

Vid inventering den 27 maj 1915 yppades brist till ett belopp av

1,687 kronor 70 öre i de medel, tillhopa 25,000 kronor, som kaptenen

Svinhufvud i egenskap av chef för l:a beväringskompaniet vid flottans

station i Karlskrona den 19 och den JO mars samt den 7, 10 och 28 april

1915 uppburit såsom förskott för utbetalande av avlöningsförmåner till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 222. 3

värnpliktiga. Sedermera yppades en ytterligare brist å 26 kronor 35

öre, vilken uppkommit därigenom, att detta belopp, utgörande krigsavlöning

till en värnpliktig och avsänt till denne i postanvisning, av postverket

returnerats till kompaniet utan att hava redovisats. Bristen utgjorde

alltså i sin helhet 1,714 kronor 5 öre.

I avgiven förklaring anförde Svinhufvud bland annat att han, sedan

en avlöningsunderofficer blivit kommenderad hos honom, måst ägna

största delen av sin tid åt kompaniets övriga, under flottans mobilisering

synnerligen omfattande göromål, varför erforderlig kontroll icke

kunnat utövas över avlöningsunderofficeren. Till denne underofficer hade,

mot kvitto i kassaliggaren, under tiden den 22 mars—den 28 april 1915

av Svinhufvud i olika poster överlämnats förenämnda belopp, 25,000

kronor. Någon annan förklaringsgrund till den uppkomna bristen än att

denna förorsakats genom förskingring eller annat åtgörande av nämnde

underofficer förelåge icke. Visserligen förefunnes ej något direkt bevis

för avlöning sunderofficerens brottslighet, men hade han, av Svinhufvud

avfordrad redovisning, den 3 maj 1915 själv berövat sig livet.

I skrivelse till stationsbefälhavaren vid stationen meddelade änkan

efter bemälde avlöningsunderofficer, att hon icke hade något att invända

mot att det av hennes man »förskingrade)) beloppet uppginge till förutnämnda

belopp, 1,714 kronor 5 öre.

Sedan advokatfiskalen vid stationen i avgivet yttrande uttalat, att

av utredningen i ärendet syntes med till visshet gränsande sannolikhet

framgå, att bristen i fråga uppstått genom förskingring eller slarv av

bemälde avlöningsunderofficer, överlämnade stationsbefälhavaren med

skrivelse den 9 september 1915 de till målet hörande handlingarna till

kammarrätten för behörig åtgärd samt anförde därvid, att det syntes

honom till fullo utrett, att bristen uppstått på förenämnda sätt.

Härefter uttalade kammarrättens advokatfiskalsämbete i memorial

den 16 oktober 1915 i fråga om uppkomsten av förevarande balans

såsom sin uppfattning, att omständigheterna i målet syntes ådagalägga,

att bristen uppstått genom förskingring eller slarv av förutnämnde avlöningsunderofficer.

Beträffande frågan om det ansvar, som i anledning

av balansen kunde bliva en följd, anförde ämbetet, att av reglemente för

marinen, del I § 218 f)*) m. fl. stadganden syntes framgå, att chefen för

beväringskompaniet vore i forsta hand inför kronan ansvarig för ifrågavarande

medel samt att avlöningsunderofficeren borde betraktas såsom

*) Enligt reglemente för marinen, clel I § 218 f), 1907 års upplaga, åligger det kompanichef

att kvittera och till manskapet i föreskriven ordning utbetala de envar vid stationen tillkommande

avlöningsmedel, inkvarteringsbidrag och ersättning för innestående naturaportion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kammarrättens

utslag

den

9 augusti

1916.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

ett åt kompanichefen anställt biträde, som för de av kompanichefen bekomna

avlöningsmedlen ansvarade inför honom och icke inför någon annan.

På grund härav och av i övrigt anförda skäl yrkade advokatfiskalsämbetet

i berörda memorial, dels att kammarrätten måtte fastställa ifrågavarande

balans till 1,714 kronor 5 öre, dels ock att Svinhufvud måtte

dömas att till statsverket utgiva nämnda balansbelopp ävensom att gälda

ränta därå efter sex procent från dagen för inventeringens verkställande

eller, därest ränta icke ansåges böra utgå från nämnda dag, från den

dag, Svinhufvud erhållit del av advokatfiskalsämbetets påståenden, till

dess betalning skedde.

I häröver avgiven förklaring gjorde Svinhufvud gällande, att lian

i sitt förhållande till kronan icke vore ansvarig för medel, som han

överlämnat till den hos honom kommenderade avlöningsunderofficeren,

samt framhöll ytterligare den synnerligen stora arbetsbörda, vilken under

mobiliseringen påvilat honom såsom kompanichef och som förorsakat,

att erforderlig kontroll över avlöningsunderofficeren ej kunnat utövas.

Advokatfiskalsämbetet, som i anledning av Svinhufvuds förklaring

den 13 januari 1916 till kammarrätten avgivit påminnelser i målet, har

därvid, med vidhållande av sina i målet gjorda påståenden, bland annat

anfört, att billigheten syntes fordra att, därest Svinhufvud dömdes ersättningsskyldig,

statens fordran i vederbörlig ordning efterskänktes.

Kammarrätten meddelade den 9 augusti 1916 i målet följande utslag:

Som i målet vore ostridigt, att Svinhufvud i egenskap av chef för

l:a beväringskompaniet vid flottans station i Karlskrona uppburit förskott

å avlöningsmedel den 19 och den 30 mars samt den 7, 16 och

28 april 1915 med tillhopa 25,000 kronor, men att därav redovisats

allenast 23,285 kronor 95 öre, alltså och då följaktligen å den uppbörd,

Svinhufvud i sin egenskap av kompanichef omhänderhaft,

uppstått brist till belopp av 1,714 kronor 5 öre samt Svinhufvud,

jämlikt stadgandet i reglementet för marinen, del I § 218 f), måste

anses för dessa medel ansvarig, funne kammarrätten skäligt förplikta

Svinhufvud att till statsverket utgiva 1,714 kronor 5 öre.

Advokatfiskalsämbetets yrkande om åläggande för Svinhufvud att

gälda ränta å bristen motsvarande belopp funne kammarrätten icke

kunna i vidare mån bifallas, än att Svinhufvud förpliktades gälda ränta

å till betalning fastställda beloppet efter 5 % från den 4 december 1915,

då Svinhufvud erhållit del av advokatfiskalsämbetets talan i målet, tills

betalning skedde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222. 5

Häröver anförde Svinhufvud lins Kungl. Maj:t besvär samt anhöll

därjämte att, därest besvären ej vunne bifall, Kungl. Maj:t måtte av nåd

befria honom från den ersättningsskyldighet, som ålagts honom genom

kammarrättens utslag.

Vid sina berörda besvär fogade Svinhufvud ett den 7 oktober 191(1

dagtecknat uttalande av stationsbefälhavaren vid flottans station i Kaidskrona

av följande innehåll.

Vid den tid, då ifrågavarande kassabrist uppkom, tjänstgjorde

Svinhufvud ensam, på grund av personalbrist under mobiliseringen, såsom

chef för såväl l:a som det enligt generalorder den 22 januari 1915 tillkomna

3:e beväringskompaniet, vilka kompanier innehade en numerär

av tillsammans ej mindre än omkring 3,050 man. Den mängd göromål

av såväl militär som ekonomisk natur, bemälde kompanichef haft

att handlägga, framginge tydligt av denna manskapsnumerär och bestyrktes

ytterligare därav, att antalet i kompaniexpeditionen registrerade

handlingar för år 1915 uppgick till över 4,000. Under den tid, som här

avsåges, hade därjämte vid dessa kompanier förekommit tillfälliga in- och

utryckningar av manskap å omkring 200 man i månaden, oberäknat således

de ordinarie in- och utryckningarna. I betraktande av den i hög

grad ökade arbetsbörda, som mobiliseringen sålunda medfört för denne

kompanichef, hade det enligt stationsbefälhavarens åsikt icke legat inom

möjlighetens område för honom att kunna personligen handhava alla

utbetalningar av avlöningsmedel o. dyl., utan hade han varit nödsakad

att överlåta en del därav på den till biträde i expeditionen kommenderade

personalen. Att Svinhufvud under djdika av mobiliseringen

i hög grad försvårade förhållanden skulle slutligt få vidkännas den av

kammarrätten honom ådömda ersättningsskyldigheten, syntes stationsbefälhavaren

väl hårt.

Enligt utslag den 11 maj 1917 har Kungl. Maj:t på angivna skäl

funnit Svinhufvud hava förlorat talan mot kammarrättens utslag.

Över Svinhufvuds ansökning om befrielse från den honom ådömda

ersättningsskyldigheten har justitiekanslersämbetet, efter nådig remiss,

den 30 juni 1917 avgivit utlåtande samt därvid anfört följande.

Det torde huvudsakligen vara två av Svinhufvuds uppgifter, -som

skulle tala för bifall till ansökningen, nämligen

dels att det varit omöjligt för Svinhufvud att, utan åsidosättande av

andra ämbetsgöromål, kunna under de synnerligen svåra arbetsförhållanden,

som mobiliseringen vid flottan medfört, utöva effektiv kontroll

Besvär och

ansökning av

kaptenen

Svinhufvud.

Kungl. Maj:ts

utslag den

11 maj 1917.

Justitiekanslersämbeteta

utlåtande den

30 juni 1917.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!, Majrts Nåd. Proposition Nr 222.

Departements
chefens
yttrande.

över den ekonomiska förvaltningen vid det honom underställda l:a beväringskompaniet,

dels ock att ifrågavarande uppbördsbrist uppkommit genom förskingring

eller slarv av en till kompaniet kommenderad avlöningsunderofficer,

vilken, av Svinhufvud avfordrad redovisning, själv berövat

sig livet.

Den förstnämnda uppgiften hade i mer eller mindre uttryckliga

ordalag vitsordats av nästan samtliga de myndigheter, som yttrat sig i

ärendet.

Beträffande åter underofficerens brottslighet hade, såsom Svinhufvud

själv anfört, icke förekommit något direkt bevis. Handlingarna i målet

utvisade blott, att underofficeren den 3 maj 1915 begått självmord samt

att hans änka, sedan ifrågavarande uppbördsbrist först yppats den 27

maj 1915, i skrivelse till stationsbefälhavaren förklarat sig icke hava

något att erinra mot att det av mannen »förskingrade» beloppet uppginge

till 1,714 kronor 5 öre. Emellertid hade advokatfiskal vid flottans

station i Karlskrona ansett underofficerens brottslighet vara konstaterad

med till visshet gränsande sannolikhet och stationsbefälhavaren

hade ansett samma brottslighet vara till fullo utredd. Jämväl advokatfiskalsämbetet

hos kammarrätten hade förklarat, att omständigheterna i

målet syntes ådagalägga, att uppbördsbristen uppstått genom förskingring

eller slarv av nämnda underofficer.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit ansåge sig justitiekanslersämbetet

icke böra avstyrka, att Kungl. Maj:t vidtoge åtgärder för att

statens ifrågavarande fordran hos Svinhufvud efterskänktes. För dylikt

efterskänkande syntes erfordras riksdagens bifall.

Den fordran till belopp av 1,714 kronor 5 öre jämte ränta, som

staten enligt kammarrättens utslag den 9 augusti 1916 äger av kaptenen

Svinhufvud, synes mig hava tillkommit under sådana omständigheter,

att goda skäl föreligga att icke utkräva densamma. Enligt vad

det av stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona gjorda, den

7 oktober 1916 dagtecknade uttalandet giver vid handen, har vid den tid,

då ifrågavarande brist uppstått, särskilt på grund av flottans mobilisering

eu så stor arbetsbörda påvilat Svinhufvud i hans egenskap av chef för

l:a beväringskompaniet vid nämnda station, att det icke varit honom

möjligt att, utan åsidosättande av andra göromål, själv ombesörja den

ekonomiska förvaltningen vid kompaniet. Med hänsyn till i målet förekomna

omständigheter lärer det ock få anses otvivelaktigt — om

ock juridiskt bindande bevis därför på grund av föreliggande förhållan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kinu/1. Maj: t# Xiid. Proposition AV V//y. 7

den ej kunnat åvägabringas — att bristen förorsakats genom åtgörande

av den hos kaptenen Svinhufvud kommenderade avlöningsunderofliceren,

till vilken de medel, i vilka blåst uppkommit, av Svinhufvud överlämnats,

och som-, ställd inför nödvändigheten att avgiva redovisning, själv berövat

sig livet, .lag anser därför riksdagens medgivande böra inhämtas

för efterskänkande av ifrågavarande belopp jämte ränta.

I detta sammanhang vill jag nämna, att av stationsbefälhavaren

vid flottans station i Karlskrona i skrivelse den 14 september 191G gjorts

framställning därom, att till reglementet för marinen, del I, § 218 f)

skulle fogas ett tillägg av innehåll, att å kompani tjänstgörande underbefäl,

som fått av kompanichefen utkvittera penningmedel för avlönande

av manskapet, skulle vara ensam ansvarig för dessa medel. Denna framställning,

vilken äger samband med frågan om inrättande råd vardera av

flottans stationer av ett ekonomikontor för handläggning av kompaniernas

ekonomiska angelägenheter, har ännu icke varit föremål för Kungl.

Maj:ts prövning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att kaptenen Svinhufvud må befrias från den honom, jämlikt kammarrättens

förenämnda utslag den 9 augusti 1916, åliggande skyldighet

att till statsverket utgiva 1,714 kronor 5 öre jämte ränta; samt

att ifrågavarande belopp må ur räkenskaperna avföras.

Till denna departementschefens hemställan, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition

till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid detta

protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Eric Enad-Helmer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:178 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående befrielse för kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinhufvud att gälda visst honom till u s. 12 i texten
  2. SU 1918:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinhufvud att gälda visst honom till utgivande ådöm s. 11 i texten