Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag

1918-04-05 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:231, Med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231.

1

Nr 231.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag;

given Stockholms slott den 5 april 1918.

Under åberopande av'' bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna’ dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om förbud mot plockning av lingon

före viss dag.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 smil. 205 höft. (Nr 231.)

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

Förslag

till

Lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag.

1 §•

Därest förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant

påkalla till förhindrande av att lingon plockas, innan de uppnått lämplig

mognad, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande, på framställning av

hushållningssällskapet och vederbörande landsting, förordna, att plockning

av lingon inom hushållningssällskapets .område eller viss del därav

icke må äga rum före dag, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande

varder bestämd.

2 §•

Har förordnande, varom i 1 § sägs, meddelats, skall Kungl.

Maj:ts befallningshavande årligen, efter hörande av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, bestämma viss dag, intill vilken det i förordnandet

innefattade förbudet skall gälla.

Allteftersom omständigheterna därtill föranleda, bör dagen bestämmas

olika för olika delar av det område, som med förordnandet avses.

Bestämmelse, som i denna paragraf avses, skall träda i tillämpning

utan hinder av anförda besvär.

3 §■

Plockar någon lingon å förbjuden tid, straffes med böter från och

med fem till och med femhundra kronor och have tillika förbrutit de

plockade lingonen eller gälde, där de ej längre äro i hans besittning,

deras värde.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,

varom i denna paragraf sägs, fortsätter densamma, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits, fällas till särskilt ansvar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

4 §•

För förseelse, som begås av barn under femton år, svare fader,

målsman eller husbonde, därest förseelsen skett med hans vetskap och

ej visas kan, att han gjort vad på honom ankommit för att förekomma

densamma.

5 §•

Förseelse, varom i denna lag sägs, åtalas av allmän åklagare,

som jämväl har att verkställa beslag å vara, som anses jämlikt 3 §

förbruten.

6 §•

Beslagtagen vara må, utan avvaktan å domstols beslut i målet,

försäljas å offentligen tillkännagiven auktion; börande i sådant fall

köpeskillingen, intill dess laga kraft vunnet utslag meddelats, nedsättas

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.

7 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, så ock behållna försäljningssumman

för förbruten vara samt värdet av vara, som ej kunnat tillrättaskaffas,

tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

8 §•

Bestämmelse, som meddelas jämlikt 2 §, skall, tillika med erinran

•om påföljden för förseelse däremot, genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes

försorg på statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna

-och i tidning inom orten samt anslås på lämpliga ställen inom det

område, bestämmelsen avser.

Sådan bestämmelse skall jämväl meddelas Kungl. Maj:ts befallningshavande

i angränsande län för att, i den mån anledning därtill förekommer,

där offentliggöras på sätt nyss är sagt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 augusti 1918.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

Riksdagen.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Sans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petréx,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Vid 1917 års riksdag väcktes inom andra kammaren två motioner

angående förbud mot plockning av lingon före viss dag. I den ena

motionen anfördes i huvudsak följande:

Under senare åren hade tillvaratagandet av vilda bär, i främsta rummet

lingon, blivit en för stora delar av vårt land mycket viktig näringsgren. Bland

våra nationella rikedomar intoge våra vidsträckta skogars och hagmarkers »röda

guld» sin väl berättigade plats. Efter att i förra tider dessa värden i stor utsträckning

fått ruttna bort, hade på senare tid en allmän och prisvärd iver mer

och mer uppstått att tillvarataga och nyttiggöra dessa naturens direkta gåvor. I

samma mån som dessa frukter blivit en för såväl konsumtionen inom landet som

för export efterfrågad handelsvara och dess handelspris i följd därav stegrats, hade

ivern hos den enskilde att hinna tillvarataga största möjliga mängd urartat till att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 231. 5

eu stor del av bären plockades omogna. Under hetsjakten efter största möjliga

vinning både ingen eller ringa hänsyn tagits till frågan om varans kvalitet. Huvudsaken

hade varit att först komma i tillfälle att avplocka de mest givande bärtrakterna.

Att varan trots detta kunnat hålla sig i ungefär samma prisläge som

på de exceptionella förhållanden, som under nuvarande kristid

räddo på hvsmedelsmarknaden. Men helt säkert hade man att vänta, att, sedan normala

tider inträtt, de förut så eftersökta svenska lingonen ej längre komme att på världsmarknaden

betinga förstklassiga priser.

För att förebygga denna oriktiga skördemetod borde åtgärder från statsmakternas

sida skyndsamt vidtagas, innan den svenska marknaden på detta område

tagit obotlig skada.

^t bestämma någon generell tid. när dylik bärplockning skulle vara tillåten,

tillämplig för hela landet, kunde givetvis ej komma i fråga, då såväl lokala förhållanden

som även de olika mognadstiderna under olika år lade hinder i vägen

härför.

Lämpligast syntes vara, att vederbörande kommunalnämnder inom sina respekkommuner

ägde att årligen bestämma och kungöra den dag, när bärplockningens

påbörjande vore tillåten. Fastställelse å denna kommunalnämndernas åtgärd jämte

bestämmande av verkande viten för dess effektivitet skulle hos vederbörande länsstyrelse

sökas.

Skulle emellertid denna åtgärd med hänsyn till de allmänna bestämmelserna

rörande kommunalnämndernas befogenhet enligt förordningen angående kommunalstyrelse

på landet anses icke böra genomföras, torde det åsyftade målet kunna

ernås, om Konungens befallningshavande finge sig ålagt att, där kommunalnämnd

gjorde ansökan därom och efter det kommunalnämnden avgivit förslag därutinnan,

för kommun utsätta dag för lingonplockningens början under det år, som i ansökningen

avsåges.

Annan lämpligare väg vore kanske att finna efter den utredning, som ifrågasattes.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föresloges, att riksdagen ville i

skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, om

och i vad män bestämmelser kunde genomföras i syfte, att inom de särskilda landskommunerna

i riket lingonplockning före viss, för varje kommun årligen bestämd

dag måtte vara förbjuden.

I den andra motionen anfördes följande:

Lingon vore numera mycket eftersökta, vilket å orter med större befolkning

och begränsade skogar medförde en skarp konkurrens om bärmarkerna. Denna

konkurrens hade å vissa orter skärpts därhän, att bärplockningen påbörjades redan

i början av augusti månad, då bären ännu icke hunnit bliva halvmogna. Visserligen

kunde bären vid förvaring i solen bringas att i viss mån eftermogna, men en stor

del rensades bort som odugliga och bleve till ingen nytta. Denna tidiga bärplockning

vore till stor skada, som livligt beklagades överallt i bygderna och som

näppeligen kunde stävjas på annat sätt än genom statsmakternas ingripande.

På många håll hade man hört uttalas som ett önskemål, att det skulle

stadgas förbud mot plockning av lingon före en viss tid. En sådan bestämmelse

syntes vara till alla bärplockares nytta och borde därför icke möta någon betänklighet,

Att den vore av behovet påkallad syntes vara utom all tvekan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

Då bären mognade tidigare i en del av landet än i en annan, syntes det vara

lämpligt, att tiden sattes olika i skilda landsdelar. Det ville därför synas vara

lämpligast, att förbud mot lingonplockning före viss dag utfärdades av Konungens

befallningsliavande efter landstingets hörande i de län, där sådant förbud ansåges

vara påkallat.

På grund av det anförda hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla om utfärdande av en förordning, vari stadgades, att Konungens

befallningsliavande efter landstingets hörande skulle äga att inom länet mot vite

förbjuda plockning av lingon före viss dag.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionerna

hänvisades, yttrade följande:

Det i förevarande motioner behandlade spörsmålet hade under de senaste

åren varit föremål för livlig uppmärksamhet bland befolkningen i landets alla delar.

Våra skogsbär och främst bland dem lingonen hade oberoende av kristiden erhållit

ett betydande marknadsvärde i följd särskilt av stark efterfrågan på, desamma från

utlandet. Därjämte hade insikten om nyttan av att tillgodogöra sig skogsbären i

de enskilda hushållen inom landet gjort glädjande framsteg under de senare tiderna.

I många trakter vore lingonplockningen också numera en rätt avsevärd inkomstkälla

för den fattigare befolkningen.

Lingonplockningen medförde emellertid, såsom den för närvarande försigginge,

även vissa olägenheter. Konkurrensen om bären antoge understundom former,

vilka icke kunde anses förenliga med god ordning och hushållning. I mera tätt

befolkade trakter med mindre omfattande skogsarealer uppstode årligen eu formlig

kappränning för att fortast möjligt tillägna sig »skogens röda guld». Det bleve

bokstavligen en rovplockning, som varken toge hänsyn till bärens tillbörliga mognad

och omtanke om återväxten eller till möjligen förefintlig företrädesrätt till de växande

skogsbären.

I syfte att ernå reglerande åtgärder, särskilt rörande hittills gällande princip,

att de växande skogsbären i allmänhet vore fri tillhörighet för vem som ville plocka

dem, hade också motioner framförts vid 1899, 1908 och 1913 års riksdagar. Den

sistnämnda år väckta motionen föranledde en riksdagsskrivelse med hemställan, att

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning

ägare och innehavare av jord skulle kunna beredas skydd mot tillägnande av å

deras mark växande vilda bär. De i förevarande utlåtande omhandlade motionerna

berörde emellertid alls icke detta spörsmål, och utskottet ville betona, artt detsamma

icke i någon mån tagit ståndpunkt till ovannämnda fråga.

Vore nämligen åsikterna mycket delade rörande lämpligheten av lagstiftning

i nyss berörda hänseende och borde särskild varsamhet iakttagas vid införande av

nya bestämmelser på förevarande område, så borde enigheten beträffande i nu förevarande

motioner framförda förslag vara så mycket större.

Frågan om lingonens rätta tillgodogörande ägde nämligen nu icke blott en

vida större betydelse än förr ur den enskilda hushållningens synpunkt, utan den

hade därjämte erhållit och komme med all sannolikhet att ytterligare erhålla en

ganska vittgående nationalekonomisk innebörd. Redan av denna anledning syntes

de av motionärerna framburna förslagen vara förtjänta av statsmakternas allvarliga

och snara beaktande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 231. 7

Under den nu rådande livliga konkurrensen för att först komma i tillfälle

att tillgodogöra sig skörden på de mest givande bärmarkerna plockades bären ofta

innan de ens vore halvmogna. Oaktat den eftermognad de plockade lingonen undervinge

måste i följd av för tidig plockning en stor del av dem bortrensas som odugliga.

Och vad värre vore: produkterna av i förtid plockade lingon bleve av

mycket undermålig beskaffenhet till stor skada för såväl den inhemska som den

utländska marknaden.

Otvivelaktigt skulle såväl de nationalekonomiska söm de enskilda intressena

hån olika parter avsevärt gagnas av ett statsingripande, som ginge ut på förbud

mot lingonplockning före viss dag. Detta förbud borde enligt utskottets mening

genomföras snarast möjligt.

Vid stadgande av sådant förbud, som här ifrågasattes och vilket borde åtföljas

av kraftigt verkande bötesbestämmelser för dess överträdande, kunde givetvis,

såsom också motionärerna påpekat, tiden icke bestämmas lika för alla landsdelar

och icke heller fastställas en gång för alla för de olika områdena. Bären mognade

tidigare i en landsdel än i en annan och mognadstiden infölle väsentligt olika i

samma trakt under olika år. Det måste därför läggas i lokala myndigheters hand

att år för år bestämma den dag, före vilken lingonplockning skulle vara förbjuden

inom angivet område.

Motionärerna syntes beträffande områdenas omfattning hava tänkt sig denna

antingen utgörande hela län eller med varje landskommun för sig. Med hänsyn

till de skiftande klimatiska förhållandena inom samma län, särskilt inom norrländska

lön med stor areal, som sträckte sig från kustland till fjälltrakt, och med

hänsyn till lokala och andra omständigheter, ej minst i gränstrakter mellan olika

län och socknar, ansåge utskottet, att ingendera av de i motionerna angivna områdesbestämningarna

borde i förevarande fall finna tillämpning. Vederbörande ortsmyndigheter

måste erhålla rätt att för varje län årligen bestämma de områden, för

vilka olika tider borde fastställas, vare sig områdena lämpligast bestämdes till hela

län, grupper av kommuner eller enskilda kommuner.

Sedan bestämmelser i nu avhandlade hänseende blivit utfärdade, syntes det

utskottet lämpligast, att deras tillämpning inom olika landstingsområden bleve beroende

på vederbörande landstings beslut, Det kunde nämligen tänkas, att för vissa

delar av landet dylika bestämmelser ansåges onödiga, och avgörandet härutinnan

borde därför överlämnas åt landstingen. För övrigt hade utskottet den uppfattningen,

att det vore mest ändamålsenligt, att Kungl. Maj:ts befallningshavande inom

de olika länen, efter det från respektive kommunalnämnder infordrade förslag inkommit,

för vissa angivna områden bestämde och kungjorde dag, före vilken lingonplockning

skulle, vara förbjuden. De närmare detaljerna rörande tiden för sådan

kungörelses publicering inom de olika länen samt bestämmelserna om länsstyrelsernas

i närgränsande län samarbete uti hithörande frågor borde lämpligast ordnas, sedan

utredningen i saken blivit verkställd.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet i anledning av motionerna,

att andra kammaren måtte för sin del besluta, det riksdagen skulle i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast låta verkställa

utredning, om och i vad mån bestämmelser kunde utfärdas, genom vilka lingonplockning

före viss, för lämpligt område årligen av Kungl. Maj:ts befallningshavande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

bestämd dag skulle vara vid ansvar förbjuden, samt för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med utskottets

hemställan, och beslutet delgavs första kammaren, som hänvisade ärendet

i ill sitt andra tillfälliga utskott. Detta utskott inhämtade yttrande från

lantbruksstyrelsen, som anförde följande:

Det syntes styrelsen, att ett ingripande från statens sida till förekommande

av de framhållna olägenheterna av den fria bärplockningen vore väl på sin plats.

Vad anginge sättet för stadgande av sådant förbud, som bär avsåges, vore

styrelsen fullt ense med motionärerna därutinnan, att de växlingar, som olika klimatiska

och lokala förhållanden inom vårt land framkallade i lingonens mogningstid

icke blott i skilda delar av landet utan jämväl inom eu och samma trakt från det

ena året till det andra, omöjliggjorde ett lagstadgande, som en gång för alla och

lika över hela landet fixerade tidpunkten för lingonplockningens frigivande. Fastställandet

av dagen, före vilken lingonplockning ej skulle få äga rum, måste uppenbarligen

ske årligen och för visst bestämt område efter de lokala myndigheternas

hörande.

Särskilt syntes förhållandena i Norrland tala för frågans lösning på av

utskottet anvisat sätt. De vidsträckta skogsområden, som där funnes, och den i

allmänhet mycket glesa befolkningen syntes för stora delar av Norrland göra en

lagstiftning i förevarande fråga alldeles överflödig, ja det kunde rent av tänkas, att

den kunde bliva till skada. Sen och ojämn mognad av bären jämte tidigt inträdande

nattfroster gjorde nämligen bärsäsongen i Norrland tämligen kort, och skulle den

så ytterligare inskränkas genom förbud mot plockning före viss dag, skulle detta

kunna hava till följd, att ännu större mängder lingon finge förfaras än vad nu

vore fallet. De vidsträckta arealerna fordrade lång skördetid för att bärplockningen

där skulle kunna medhinnas, och det vore för visso bättre, att i sådana trakter, där

tillgången vore särdeles riklig men mognadsperioden kort, även omogna lingon

finge plockas för att mogna efter, än att de ej finge plockas alls utan lämnades

att förstöras av frosten. Men även i andra delar av vårt land än Norrland syntes

förhållandena inom större eller mindre områden vara sådana, att en lagstadgad tidsbegränsning

av lingonplockningen på intet sätt vore påkallad, och styrelsen ville

därför framhålla vikten av att i ett kommande lagförslag i berörda fråga största

möjliga inflytande på frågans avgörande lämnades vederbörande kommunala myndigheter.

Under hänvisning till vad sålunda anförts ville styrelsen uttala, att styrelsen

för sin del icke hade något att erinra mot åvägabringandet av en lagstiftning sådan

som den föreslagna.

Med instämmande i den motivering, som andra kammarens utskott

förebragt, samt med hänvisning till vad lantbruksstyrelsen ytterligare

anfört hemställde första kammarens utskott, att första kammaren måtte

biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut. Denna hem
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

ställan bifölls. Riksdagens sålunda fattade beslut meddelades Kungl.

Maj:t i skrivelse den 4 maj 1917 (nr 117).

Riksdagens skrivelse remitterades till Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länen med anmodan att, efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, avgiva utlåtande i ärendet jämte förslag

till de åtgärder, som inom vederbörande län kunde anses erforderliga

för ernående av det i skrivelsen angivna ändamål.

I de inkomna utlåtandena*) tillstyrktes i de flesta fall åtgärders

vidtagande i det av riksdagen angivna syfte liksom ock av riksdagen

förordade grundlinjer för lagstiftning i ämnet i huvudsak gillades. I

några utlåtanden förklarades emellertid lagstiftningen icke vara lämplig

eller ens erforderlig, medan i åtskilliga andra framställdes ändrings- och

tilläggsförslag; och ber jag nu att få lämna en häröver gjord sammanställning.

a) Behovet av lagstiftning i förevarande hänseende har ifrågasatts.

Sålunda anse Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län ävensom

nämnda läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att något

särskilt behov för länets vidkommande icke gjort sig gällande i fråga

om dylik lagstiftning, och de avstyrka därför densamma, varvid Kungl.

Maj:ts befallningshavande säger sig förmena, att ändamålet med riksdagsskrivelsen

lika väl kunde vinnas på upplysningens väg, exempelvis

genom på lämpligt sätt spridda cirkulär med anvisningar av sakkunniga.

Liknande uttalande angående behovet av lagstiftningen göres från Malmöhus

län utom beträffande vissa av länets skogssocknar. Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Blekinge län upplyser, att någon nämnvärd konkurrens

om lingonen icke syntes äga rum inom länet och att tvärtom

klagomål ofta försports över att bären icke bleve på behörigt sätt tillvaratagna

utan finge förfaras, men framhåller samtidigt, att nu rådande

knappa tillgång på livsmedel måhända skulle medföra en förändring

härutinnan. Likaledes uppgiver Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, att förhållandena inom sällskapets område knappast

vore av beskaffenhet att påfordra en lagstiftning av ifrågavarande art,

och slutligen åberopar Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens

län följande uttalande av hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott:

Frågan om förbud mot plockning av lingon före viss bestämd

x) Vid utlåtandena från Värmlands lön funnos fogade yttranden i ärendet av ordförandena

i flertalet kommunalnämnder inom länet och av hushållningssällskapets samtliga hushållsgillen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 205 höft. (Nr 231.) 2

Kungl. Maj.ts

befallningshavande

och

hushållningssällskapens

förvaltningsutskott.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

tid liade föranletts av de uppenbara olägenheter, som förefunnes i mera

tätt befolkade trakter med mindre omfattande skogsarealer. I dessa trakter

förekomme en verklig rovplockning, vid vilken bären ofta plockades,

innan de ens vore kalvmogna. Däremot förelåge icke inom Norrbottens

glest befolkade, vidsträckta län med dess oerhörda skogsarealer sådana

förhållanden, som skildrats i riksdagens skrivelse och som åberopats

såsom skäl för den ifrågasatta lagstiftningen. Under sådana förhållanden

syntes det icke vara av behovet påkallat, att några närmare bestämmelser

på detta område utfärdades att gälla för Norrbottens län.

I alla övriga utlåtanden har förordats, att åtgärder vidtoges till

förekommande av rovplockning av lingon.

b) Vidare har uttalats den åsikten, att det vore nära nog omöjligt

eller åtminstone mycket svårt att praktiskt och effektivt lagstifta om förevarande

ämne. Kungl. Maj:ts befallningshavande och hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Östergötlands och Västmanlands län ävensom

Älvskorgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrka

med åberopande härav lagstiftning i den riktning riksdagen angivit. I det

av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avgivna utlåtande,

som åberopas jämväl av Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet,

yttras, att stora svårigheter, för att icke säga oöverstigliga sådana, mötte att

någon längre tid i förväg bestämma den dag, då lingonen vore färdiga

att plockas, och liknande uttalande förekommer i utlåtandena från Göteborgs

och Bohus samt Norrbottens län ävensom i utlåtandena av Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs län och detta läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. De skäl, som åberopas till stöd för ovannämnda

uttalanden, äro följande:

Ett förbud mot plockning av lingon före viss dag komme att

verka på samma sätt som vid jakt eller kräftfiske — det skulle på

allmänheten verka såsom en signal, varav skulle följa en rasning på en

gång till skogen och en tävlan att komma först, som just skulle främja

den skadegörelse och rovplockning, man genom den ifrågasatta lagstiftningen

ville förhindra, samt dessutom lätt orsaka kiv och osämja

mellan plockarna. Ahdare bleve lagens efterlevnad mycket svår att

kontrollera; helt omöjlig bleve kontrollen gentemot avsides eller ensligt

boende plockare, som hade bären alldeles inpå bostaden. 1 fråga om

de av riksdagen föreslagna riktlinjerna för den ifrågasatta lagstiftningen

kunde anmärkas, att kommunalnämndernas förslag icke kunde avgivas

många dagar före lingonens mognadstid. Denna infölle på olika tider

ej blott inom samma län utan t. o. m. inom samma trakt och samma

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Såll. Proposition Nr 231.

egendom, beroende på klimatiska förhållanden, markens belägenhet m. in.

Sedan förslagen inkommit, åtginge ännu någon tid för deras granskning,

besluts lättande samt kungörelses utfärdande ocli publicering.

Aven med den allra snabbaste handläggning vore således alltid fara,

att kungörelsen ej bleve utfärdad i tillräckligt god tid för att bliva känd

av befolkningen, vadan lingonskörden rent av kunde äventyras. Härvid

vore även att märka, att de kommunala myndigheternas utlåtanden ofta

icke inkomme inom förelagd tid, vadan tidsödande tvångsåtgärder måste

vidtagas. Vad detta betydde i ett stort län med många, kanske ett

eller annat hundratal, landskommuner vore uppenbart. Själv kunde

naturligtvis Kungl. Maj:ts befallningshavande ej hava kännedom om de

olika mognadstiderna i olika delar av länet. Även borde ihågkommas,

att väderleken, sedan dagen för förbudets upphörande blivit bestämd,

kunde bliva ogynnsam eller gynnsam för plockningen och dagen sålunda

bliva för tidigt eller för sent utsatt; en längre nederbördsperiod försenade

nämligen mognaden, medan en varm, torr period påskjmdade densamma.

Vad särskilt Norrbottens län anginge ansåges det möta så gott som

oöverstigliga svårigheter att giva de föreslagna lagbestämmelserna eu

sådan avfattning, att de kunde tillämpas i praktiken. Norrbottens län

omfattade en areal, som vore ungefär en fjärdedel av hela landets areal,

och enstaka socknar hade större areal än hela län i de södra delarna

av landet. Såväl inom länets olika delar som inom olika delar av en

och samma socken rådde därför så ytterst olika naturförhållanden på

grund av olika jordmån och läge, olika höjd över havet o. s. v., att det

bleve praktiskt taget omöjligt att för de större administrativa områdena

fastställa några bestämda dagar, före vilka lingonplockning skulle vara

förbjuden, isynnerhet som en dylik tidsbestämning, för att inom detta

vidsträckta län hinna bliva känd bland befolkningen, måste utfärdas i

synnerligen god tid på sommaren. Att återigen utfärda särskilda bestämmelser

för vissa större byar eller grupper av byar torde ej kunna

sättas i fråga på grund av svårigheten att från dem erhålla tillräckligt

noggranna upplysningar om de under olika år föreliggande mognadsutsikterna

för lingonen. På grund härav uttalades den uppfattning,

att Norrbottens län borde helt och hållet undantagas från de bestämmelser,

som kunde komma att utfärdas mot plockning av lingon före

viss tid.

c) Motförslag hava framställts i sådana utlåtanden, där riktlinjerna i

riksdagens förslag icke biträtts. I utlåtanden från Jönköpings, Kronobergs,

Örebro och Västmanlands län framhålles såsom den enda rätta och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

samtidigt enklaste lösningen, att en lag utfärdades, som förbjöde bärplockning

å annans mark utan tillstånd av markens ägare. Härvid

uttalar emellertid Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

den åsikten, att dylik lagstiftning helst borde förenas med bestämmelser

rörande tiden, då lingonen skulle börja få plockas, men att

redan ett enbart förbud mot för tidig plockning av lingon ad interim

skulle verka välgörande samt hava stora sympatier hos allmänheten,

och i utlåtanden från de två förstnämnda länen medgives, att fridlysning*

av lingon intill viss dag vore lämplig eller rent av en nödvändighetsåtgärd

i avvaktan på tillkomsten av nämnda lagstiftning.

I utlåtandena från Göteborgs och Bohus län föreslås, att förbud

skulle utfärdas mot plockande och saluförande av ej fullt mogna lingon.

Liknande uttalande förekommer i det av Kung]. Maj:ts befallningshavande

i Västmanlands län avgivna utlåtandet, och Kungl. Maj:ts beta

llningshavande i Älvsborgs län yttrar följande: Bäst vore, att ett

allmänt förbud, förknippat med lämpligt ansvar för överträdelse, utfärdades

mot plockning av omogna lingon, därvid om möjligt borde

angivas något kännetecken på den åsyftade mogenhetsgraden, exempelvis

att bären antagit högröd färg eller dylikt. Ett sådant allmänt förbud

medförde visserligen liksom andra ingrepp i den fria förfoganderätten

över ekonomiska värden betydande olägenheter; bland annat skulle ej

ringa svårighet möta för bevisningen vid ansvarspåföljdens utkrävande.

Själva tillvaron av ett förbud borde dock medföra ej obetydlig effekt i

den tillämnade lagstiftningens syfte. Då det emellertid måhända kunde

inträffa, att dylik lagstiftning framdeles, när de ekonomiska förhållandena

i riket återgått till mera normalt skick eller när en lag om rätten till

bärplockning kommit till stånd, bleve obehövlig, syntes lämpligast vara,

att förbudet utfärdades endast för viss tid i likhet med de många förbud

av besläktad art, som föranletts av den rådande kristiden.

Sistnämnda myndighet anför härjämte: Lämpligare än riksdagens

förslag skulle möjligen vara, att hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

som ägde nödig sakkunskap och genom sina kretsombud hade

möjlighet att snabbt införskaffa erforderliga upplysningar från olika

trakter av länet, ålades att årligen bestämma tiderna för lingonplockningen

inom de olika, likaledes av förvaltningsutskotten bestämda områdena

av deras förvaltningsdistrikt och därom låta i länskungörelserna

införa tillkännagivande. Åven mot eu sådan anordning kunde emellertid

— om ock i mindre mån — resas betänkligheter av samma slag som

mot tanken att lägga ifrågavarande skyldighet på Kungl. Maj:ts be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma jäs Nåd. Proposition jYr 231. 13

1‘allningshavande. Därför vore det ovan förordade förbudet mot plockningav

omogna lingon den bästa utvägen.

Slutligen föreslår Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

att den kommunala myndigheten i varje kommun skulle

tillerkännas rätt att årligen för sitt område genom kommunalnämnden

bestämma dagen, då plockning av lingon skulle få börja, jämte straffpåföljd

för plockning av bären å förbjuden tid, varefter kommunalnämnderna

skulle årligen i god tid till Kungl. Maj:ts befallningshavande

inlämna förslag till bestämmelser i ämnet för deras intagande i länskungörelserna.

d) Ytterligare ändrings- och tilläggsförslag hava framställts.

Sålunda anför Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län

följande: Stor villrådighet hade yppats om den dag, före vilken lingonplockning

lämpligen borde vara förbjuden. Vissa av de hörda kommunalnämndsordförandena

hade sålunda förklarat sig urståndsätta yttra sig

därom, under det att från de övriga framställts så skilda förslag, att

enligt dessa ifrågavarande dag förlagts till tid från den 10—15 augusti till

mitten av september. Med så skilda meningar inom ett enda län måste

uppfattningarna om förevarande spörsmål ställa sig än mera olikartade

beträffande landet i dess helhet. Härav framginge också den betydande

svårigheten att finna en väl avvägd tidpunkt, före vilken lingonplockning

icke borde få äga rum. En lösning syntes emellertid kunna givas därmed,

att det bestämdes en viss dag, åtminstone för varje län, före vilken

skulle gälla förbud för lingonplockning, därest Kungl. Maj:ts befallningshavande

ej meddelade annan föreskrift. Nämnda dag, som borde

bestämmas i likhet med vad som skett beträffande jakttider, syntes

vad Värmlands län anginge böra fastslås till den 16 september. Med utgående

därifrån, att sålunda bleve bestämd viss dag, varförinnan icke,

utan ändrad föreskrift av Kungl. Maj:ts befallningshavande, lingonplockning

finge företagas, föresloges, att för kommunalnämnderna stadgades

skyldighet att, var för sin kommun, till Kungl. Maj:ts befallningshavande

avlåta skrivelse med yttrande, huruvida dagen för lingonplockningens

påbörjande lämpligen kunde för året utsättas tidigare än eljest

bestämd tidpunkt, och i sådan händelse även avgiva förslag om sådan

tidigare dag, samt att det därefter skulle tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande

att besluta, om den eljest bestämda tidpunkten kunde

för länet i dess helhet eller delar därav utan olägenhet framflyttas, och

i sådant fall meddela föreskrifter därom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

Kung!. Maj:ts befallningshavande i Örebro län har följande uppslag:

Ehuru de skilda årens väderlek och temperatur städse växlade

och således även den lämpliga tiden för lingonplockningens början, torde

det dock böra ifrågasättas, om det kunde vara av behovet påkallat, att

Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle årligen efter inhämtande av

förslag från vederbörande kommunala myndigheter utsätta särskild tid

för lingonplockningens början. Då den årliga utredningen av den lämpligaste

tiden för att påbörja lingonplockning krävde ett icke ringa arbete för

Kungl. Maj:ts befallningshavande, som år efter år finge svårare att kunna

medhinna sina göromål, och då kungörandet av Kungl. Maj:ts befäl 1- ningshavandes beslut genom annonsering i tidningarna skulle medföra

rätt avsevärda utgifter för statsverket, syntes det vara tillräckligt för

ett rätt tillgodogörande av iingonskörden, att en viss dag, olika för

olika trakter av länet, bleve för en gång bestämd, dock med rätt för

Kungl. Maj:ts befallningshavande att, där särskilda ovanliga förhållanden

inträffade, företaga ändring i tiden för ett visst år.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län föreslår, att

Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle årligen kungöra ett datum, efter

vilket kommunerna skulle avgiva förslag till dag för lingonplockningens

början; efter jämförelse av förslagen skulle med tämligen stor säkerhet

passande tid för plockningen kunna fastställas.

I fråga särskilt om landstingens ifrågasatta medverkan i saken

hemställa Malmöhus och Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

att då rovplockning förekomme i alla län, borde förbudslagstiftningen

ej göras beroende av landstingens beslut, utan ovillkorligen tilllämpas

i alla län. Någon olägenhet förmenades aldrig kunna följa av

ett förbud mot för tidig plockning, och motsatte sig ett landsting dylikt

förbud," komme det att verka ofördelaktigt för befolkningen i gränstrakter

till angränsande län, där förbud meddelats. Kungl. Maj:ts''befallningshavande

i Malmöhus län föreslår, att då ifrågavarande ämne

icke vore en kommunal angelägenhet, borde icke landsting eller kommunalnämnd

fatta det beslut, varpå Kungl. Maj:ts befallningshavandes

vidare åtgärd skulle grundas; i stället borde åt nämnda myndighet uppdragas

att, efter framställning av den, vars intresse det i första hand

gällde att tillgodose, eller innehavare utav lingonbärande mark, och

sedan övriga, vilka saken kunde anses röra, satts i tillfälle att yttra sig,

för ett år i sänder utfärda bestämmelser i ämnet, angivande tiden, då

bärplockningen tidigast finge börja, de områden, som tidsbestämningen

gällde, ansvarspåföljd m. m. Vidare säger sig Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Hallands län anse, att det av riksdagen föreslagna för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

faringssättet utgjorde en avvikelse från vad i likartade fall hittills skolat

iakttagas och att någon anledning till dylik avvikelse i nu förevarande

fall icke vore av behovet påkallad. 1 stället syntes tillräckligt, att landstinget

i ärendet avgåve yttrande, vare sig infordrat eller på grund av

väckt motion, och att Kungl. Maj:ts befallningshavande därpå, efter att

hava hört vederbörande kommunala myndigheter, om sådant ansåges

erforderligt, fattade beslut i frågan. Likaså vill Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Blekinge län överlämna avgörandet åt befallningshavandena

i länen med skyldighet för dem att inhämta yttrande från hushållningssällskapens

förvaltningsutskott och eventuellt även från de kommunala

myndigheterna.

Vad vidare angår den omfattning, som borde givas åt ett förbud mot

plockning före viss dag, föreslås av Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Uppsala län, att förbudet skulle avse allenast plockning för annat ändamål

än egen förbrukning. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands

län anser, att det borde tagas i övervägande, huruvida det icke

borde medgivas ägare eller brukare av mark att åtminstone ett par dagar

före den eljest lovliga plockningstiden själva eller för sina underhavande

tillgodogöra sig lingon å egna eller innehavda marker för att därigenom

erhålla ett visst skydd mot utomståendes mången gång hänsynslösa tillägnande

av skogsbär å annans mark, och Kronobergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott vill såsom sin mening bestämt framhålla,

att, för den händelse ett förbud utfärdades, detta icke borde gälla ägare

eller innehavare av lingonbärande mark, enär det borde vara utom allt

tvivel, att det läge i deras intresse att på bästa sätt tillgodogöra sig

lingonskörden och att således lagstiftning för deras vidkommande icke

erfordrades. Liknande uttalande beträffande ägare av lingonbärande

mark göres i utlåtandena från Kristianstads län. En dylik modifikation

anser sig emellertid Kungl. Maj:ts befalluingshavande i Kronobergs län

icke kunna biträda, enär den skulle kunna, praktiskt sett, medföra, att

ägare eller innehavare av jord uppmuntrades till att börja skörden i

förväg och sålunda innan bären vore mogna för skörd.

I utlåtanden från Småland och Gottland föreslås, att kommunernas

förslag skulle inlämnas till Kung]. Maj:ts befallningshavande tre eller

fyra veckor före inträffande mognadstid samt att nämnda myndighets

kungörelse i ärendet skulle minst fjorton dagar före den dag, då

förbudet skulle upphöra att gälla, dels uppläsas i kyrkorna och dels

anslås i kommunerna. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands

län föreslår, att kommunalnämndernas förslag skulle inlämnas före viss

angiven dag — exempelvis den 1 augusti — och att Kungl. Maj:ts

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 231.

befallningshavandes beslut borde fattas före den 10 augusti och därefter

skyndsammast tillkännagivas genom allmän kungörelse, intagen såväl i

länskungörelserna som i en eller flera tidningar inom länet, varförutom

kännedom om beslutet borde spridas genom anslag, tryckta genom

Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg, och med allmänna posten

översändas till kommunalnämnderna för uppsättande å lämpliga platser inom

resp. kommuner. Emellertid framhåller Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Västernorrlands län det vanskliga att en gång för alla bestämma tiden

för kungörelsens publicerande, då det vore förenat med svårigheter att

under olika år bestämma, vid vilken tidpunkt lingonens mognadstid infölle;

Kungl. Maj:ts befallningshavande borde bestämma även härvidlag.

I fråga slutligen om straffbestämmelserna för plockning av lingon

å förbjuden tid framhåller Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands

län, att då ett förbud av så genomgripande betydelse som det nu ifrågasatta

säkerligen komme att, åtminstone i början av dess tillämpning

och innan det trängt in i fulla medvetandet hos alla dem, som därav

berördes, bliva synnerligen svårt att upprätthålla, krävde förbudet —

såsom ock av riksdagen antytts — mycket kraftigt verkande straffbestämmelser

för dess överträdande. I utlåtande från Örebro län uttalas

den åsikten, att plockning av enstaka bär eller mindre kvantiteter därav

borde vara straffri.

Lantbruks - styrelsen.

Handlingarna i ärendet remitterades vidare till lantbruksstvrelsen,

som i utlåtande den 24 juli 1917 anförde följande:

Av vad i vissa av de avgivna utlåtandena anförts hade styrelsen

icke föranletts frångå sin i sitt föregående utlåtande uttalade mening i

ämnet. För närmare utveckling av sin uppfattning rörande innebörden

av för den ifrågasatta statsåtgärdens genomförande nödiga stadganden

ville styrelsen uttala, att sådana bestämmelser syntes böra åvägabringas,

att därest förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant

påkallade, Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle äga att på framställning

av vederbörande landsting eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott

förordna, att plockning av lingon inom hushållningssällskapets

område eller viss del därav icke finge äga rum före dag, som av Kungl.

Maj:ts befallningshavande efter vederbörande kommunalnämnders hörande

för varje år bleve bestämd. Vidare hölle styrelsen före. att om särskilda

omständigheter därtill föranledde, dagen finge bestämmas olika

för olika delar av det område, som förordnandet avsåge.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung i. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231.

En fråga, som med nu förevarande spörsmål liar vissa anknytningspunkter,

ber jag att i detta sammanhang få med några ord beröra.

Jag syftar på frågan om rätt till bärplockning å annans mark.

Nämnda fråga har motionsvis vant uppe vid 1899, 1908 och 1913

års riksdagar. Motionerna gingo ut på förbud mot eller inskränkning

i rätten att plocka vilda bär å annans mark. Vad särskilt angår en

vid 1908 års riksdag väckt motion i ämnet, framhölls däri den stora

betydelse lingonplockningen hade och att det för småbrukaren, som ville

tillgodogöra sig. de å lägenhetens skog växande bären men häri ofta

hindrades av främmande personer, vilka toge bären redan innan de

mognat, framstode som en oegentlighet, att han ej ägde skydd för

lingonskörden. Motionerna vid de båda förstnämnda riksdagarna blevo

efter avstyrkande utlåtanden av lagutskottet avslagna av riksdagen.

Däremot blevo de vid sistnämnda riksdag väckta motionerna — på hemställan

av lagutskottet, som fann det ådagalagt, att frågans ordnande

på lagstiftningens väg vore en angelägenhet av obestridlig vikt, för

vilken riksdagen ej borde underlåta att påkalla Kungl. Maj ds uppmärk•

samhet — såtillvida bifallna av riksdagen, att riksdagen i skrivelse den

26 april 1913 anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

huruvida och i vilken omfattning ägare och innehavare av jord måtte

kunna beredas skydd mot tillägnande av å deras mark växande vilda

bär, samt därefter för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i

ämnet. Över riksdagens skrivelse hava utlåtanden inkommit från Kungl.

Majds befallningshavande i länen ävensom hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

och frågan, vilken tillhör justitiedepartementets föredragning,

är beroende på Kungl. Majds prövning.

I detta sammanhang må ock anmärkas, att i lagberedningens år

1909 avlämnade förslag till ny jordabalk (tredje och sista delen) jämväl

ägnats uppmärksamhet åt frågan om jordägarens rätt till vilda bär och

framställts förslag i ämnet.

Utredningen i nu förevarande ärende synes mig giva vid handen,

att åtgärder från det allmännas sida böra vidtagas i syfte att förhindra

den allmänt överklagade rovplockning av omogna lingon, som äger rum

inom olika landsändar. Såsom riksdagen i sin skrivelse framhållit, är

lingonplockningen i många trakter av landet en avsevärd inkomstkälla

för den fattigare befolkningen, och frågan om lingonens rätta tillgodogörande

har en ej ringa nationalekonomisk betydelse. Det må ock erinras

om, att den årliga exporten av lingon före kriget inbragte omkring

1 miljon kronor. Uppenbarligen ligger det såväl i det allmännas

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 205 haft. (Nr 231.) 3

Förslug i

lynga om tät

ten till bärplockning

ä

annans mark

Departements

chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

som även i de enskildas intresse, att icke lingon av undermålig beskaffenhet

tillföras vare sig den inhemska eller den utländska marknaden.

Jag delar ock den uppfattning, åt vilken riksdagen givit uttryck, att

ett ingripande från lagstiftningens sida i syfte att förekomma lingonens

förtidiga skördaude skulle vara till gagn. Jag har fördenskull i

enlighet med riksdagens hemställan låtit inom jordbruksdepartementet

utarbeta ett förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före

viss dag, och ber jag nu att få redogöra för de synpunkter, som i huvudsak

varit bestämmande vid förslagets upprättande.

Till en början må nämnas, att jag ej kunnat ansluta mig till det

från några län framställda förslaget om generellt förbud mot plockningav

omogna lingon. Den lämpliga mognadsgraden lärer nämligen ställa

sig ganska olika i de olika fallen. Sålunda torde lingon, avsedda att

exporteras, helst böra plockas något innan de uppnått full mognad,

medan lingon för inhemsk förbrukning anses kunna lämnas att kvarsitta

något längre. Härjämte komme stora vanskligheter att yppa sig i fråga

om kontrollen å efterlevnaden av ett sådant förbud, särskilt om lingonen

plockades för försändning till annan ort, i vilket fäll de bruka förpackas, *

så fort de plockats. Den enda utvägen torde därför vara att följa den av

riksdagen angivna metoden eller att, såsom lagförslagets titel angiver,

stadga förbud mot plockning av lingon före viss dag.

Syftet med dylikt förbud är, att lingonen skola vara fridlysta ända

tills de uppnått en för plockning lämplig mognad. Vad angår möjligheten

att utöva kontroll å efterlevnaden av ett förbud i antydd riktning,

så torde fall förvisso icke komma att saknas, då det blir''förenat med

störa svårigheter att bevisa överträdelse av ett meddelat förbud. Men

i stort sett synas de uttalade farhågorna beträffande förbudets ineffektivitet

icke behöva tillmätas någon större betydelse. Det bör nämligen

ihågkommas, att det främst är de, som plocka lingon i stor skala

för export, vilka bedriva den rovplockning, som man genom den föreslagna

förbudslagstiftningen vill förhindra, och gentemot dem torde det

säkerligen icke komma att ställa sig särdeles svårt att anskaffa bevisning

i fråga om överträdelse av meddelat förbud. Härjämte torde i

många fall kunna förväntas, att markägaren, som har intresse av att

å sin mark kunna för egen förbrukning plocka mogna lingon, kommer

att hava sin uppmärksamhet fästad på att bären ej plockas å förbjuden

tid, och att han anmäler skeende överträdelse. För övrigt torde det icke

vara alltför djärvt att uttala den förvissningen, att allteftersom den nu

avsedda förbudslagstiftningen tränger djupare in i allmänhetens medvetande,

den ock kommer att lojalt respekteras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231. 1!)

Vad härefter angår förbudets sfi att säga tekniska anordnande må ''

först erinras, hurusom i utlåtanden från några län framhållits, att behov

av den ifrågasatta lagstiftningen där icke föreligger. Detta förhållande

bestyrker lämpligheten av riksdagens mening, att lagstiftningen bör

anpassas efter olika lokala förhållanden. Då rätten till bärplockning

icke uteslutande tillkommer markägaren, lärer dylik anpassning icke

kunna åvägabringas på så sätt, att förbudets tillkomst göres beroende

av framställning utav vederbörande markägare. Ej heller kan jag tillstyrka

förslaget, att beslutanderätten i frågan skulle överlämnas åt kommunalnämnderna.

Jag är nämligen ganska förvissad om, att ett stort

antab av dem icke komme att taga erforderligt initiativ, och den oreda

och de olägenheter i övrigt,, som bleve följden, om förbud funnes i vissa

men saknades i andra närbelägna kommuner, torde vara alltför uppenbara

för att jag skall behöva närmare ingå på dem. I stället synes riktigast att,

såsom i flertalet av utlåtandena föreslagits, överlämna åt för större områden

representativa korporationer att pröva, huruvida förbud erfordras

eller icke. Riksdagen synes hava ansett, att själva avgörandet härom

borde uppdragas åt landstingen. Jag vill emellertid häremot framhålla,

att, då landsting och hushållningssällskap torde få anses företräda

olika skiftningar i ortens samhällsliv, samt nu förevarande ämne synes

nära beröra hushållningssällskapens verksamhetsområde, eu samverkan

mellan dessa korporationer är önskvärd. En sådan samverkan förutsättes

exempelvis i lagen om hingstbesiktningstvång den 23 december

1914. Vidare är att märka, att såväl i sistnämnda lag som i lagen

den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet,

vilken likaledes för sin tillämpning förutsätter medverkan av ortskorporationer,

själva avgöranderätten icke tillerkänts dessa korporationer utan i

den förra lagen Kungl. Maj:t och i den senare Kungl. Maj:ts befallningshavande.

En dylik anordning synes mig böra vinna efterföljd även i detta

fall. Att läsrga avgörandet direkt i Kungl. Maj:ts hand synes dock icke

här nödvändigt, utan torde det böra uppdragas åt Kungl. Maj:ts befallningshavande,

över vars beslut naturligtvis besvär må kunna anföras.

I anslutning till dessa grundsatser har 1 § i lagförslaget formulerats.

Det bör framhållas, att sådan framställning, som där avses, givetvis kan

vara föranledd av ett från Kungl. Maj:ts befallningshavande framlagt

förslag. Men eu begäran om förbud har synts mig böra föreligga från såväl

landsting som hushållningssällskap, för att Kungl. Maj :ts befallningshavande

skall kunna utfärda förordnande därom. Vidare må anmärkas, att med

dylikt stadgande kommer det att bero på ortskorporationerna själva att

genom påkallande av stadgandets tillämpning inom länet avvända den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231.-

. ofördelaktiga inverkan, som ett i angränsande län meddelat förbud eljest

skulle kunna hava för befolkningen i förstberörda län därigenom att

lingonplockarna droges dit.

1 riksdagsskrivelsen och så gott som enhälligt i utlåtandena anses

bestämmandet av den dag, då rätten till plockning skall begynna, böra

ankomma på Kungl. Maj:ts befallningshavande, och jag biträder detta

förslag. Då emellertid nämnda myndighet tydligen icke själv kan besitta

nödig kännedom om de olika mognadstiderna i skilda delar av

länet, måste upplysningar därom införskaffas. Eftersom lingonens skördetid

växlar år från år och fastställandet av dag för förbudets upphörande

alltså lärer behöva årligen upprepas samt ärendet måste avgöras skyndsamt,

synes den möjligast enkla procedur för upplysningarnas erhållande böra

föreskrivas. Ur sådan synpunkt torde förslaget att därför anlita kommunalnämnderna

icke vara lyckligt; och ber jag härutinnan få åberopa vad i

åtskilliga av de avgivna utlåtandena anförts mot dessa nämnders lämplighet

uti förevarande avseende och som finnes sammanfört å sid. 10—11 här

ovan. Bättre synes då vara att inhämta upplysningar från hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, vilka genom sina kretsombud torde hava

möjlighet att från olika trakter av respektive län snabbt erhålla erforderliga

underrättelser, med stöd av vilka förslag i frågan kan inlämnas. I överensstämmelse

härmed har i 2 § intagits ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj ds

befallningshavande skall årligen, efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, bestämma den dag, intill vilken förbudet skall

gälla. Vid bestämmandet av dagen bör givetvistillses, att lingonplockningen

icke så länge undanskjutes, att övermognad med åtföljande försämring av

bärens kvalitet inträder, liksom ock tillbörlig hänsyn bör tagas till att

den för export lämpliga mognadsgraden icke försittes. Då lingonens

mognad ofta infaller på olika tider inom länet, beroende på klimatiska

förhållanden, markens belägenhet in. in., lärer också erfordras, att dagen

må kunna bestämmas olika för olika delar av länet, allteftersom omständigheterna

därtill föranleda (se andra stycket i 2 §), och förvaltningsutskottets

yttrande bör naturligtvis jämväl innefatta förslag härutinnan.

Av lätt insedda skäl torde emellertid en så enhetlig dag som möjligt

böra eftersträvas, och för detta ändamål kan samarbete med Kungl.

Maj:ts befallningshavande i angränsande län vara erforderligt, såvitt

angår länens gränsområden.

Åven med det tillvägagångssätt, som jag här ovan förordat, torde

det emellertid, efter min mening, understundom komma att visa sig förenat

med vissa svårigheter att få en fullt lämplig dag bestämd. Sålunda

kan ju — för att bara nämna ett exempel — väderleken, sedan dagen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Aluj:ta Nåd. Proposition Nr 231. 21

löi plockningslättens inträdande bestämts, bliva oväntat ogynnsam eller

gynnsam för lingonens mognad och dagen sålunda bliva för tidigt eller

för sent utsatt; en längre nederbördsperiod försenar mognaden, medan

åter en varm, torr period påskyndar densamma. Jag håller dock före, att

man i regel torde några veckor i förväg kunna något så när bedöma,

när lingonen bliva färdiga att plockas.

I detta sammanhang må påpekas, att jag icke ansett skäl förohg-ga

att tillstyrka de av Kung], Maj:ts befallningshavande i Värmlands

och Orebio län framställda förslag i fråga om fridlysuingstidens bestämmande

(se sid. 13—14 här ovan). Då, såsom förut framhållits,

s ordetiaen för lingon i allmänhet växlar avsevärt år från år, torde

någon förenkling i förfarandet icke vara att påräkna med sagda förslag.

ojälvfallet är, att bestämmelse, som meddelats rörande dag för

plockningsrättens inträdande, bör tråda i tillämpning omedelbart och

utan hinder av eventuellt anförda besvär.

Föislaget att fridlysning icke skulle innefatta förbud mot plockning

av lingon för egen förbrukning, kan jag icke biträda, enär kontrollen

därigenom skulle i hög grad försvåras. Ej heller synes, såsom

y^n yissa håll föreslagits, markägaren eller hans rättsinnehavare böra

tillerkännas någon undantagsställning gentemot ett meddelat plockningsförbud.

ö

Då det är av vikt, att ett meddelat plockningsförbud varder i största

möjliga utsträckning bekant för ortsbefolkningen, hava i förslaget intagits

föreskrifter angående det sätt, varpå bekantgörandet skall verkställas

(8 §). Härvid bär det icke ansetts lämpligt att en gång för alla

bestämma viss tid, inom vilken det årliga kungörandet av dag för förbudets

upphörande skall ske; de förhållanden, som härutinnan äro av

betydelse, kunna ju avsevärt växla från ett år till ett annat, och för

övrigt lärer i värjo fall Kungl. Maj:ts befallningshavande icke underlåta

att såvitt möjligt tillse, att kungörandet sker i god tid.

l^e 1 förslaget stadgade påföljderna för överträdelse av plockningsförbud

lära icke behöva motiveras. Endast det må framhållas, att förslaget

om straffrihet för plockning av enstaka bär eller mindre kvantiteter

därav ansetts av praktiska skäl icke kunna tillmötesgås ävensom

att de uttalade önskemålen om kraftigt verkande straffbestämmelser torde

få anses vederbörligen tillgodosedda i lagförslaget.

Slutligen bör erinras, att, därest behov av lingonens fridlysning icke

ängre skulle anses föreligga, Kungl. Maj:ts befallningshavande bör äga att

pa framställning av hushållningssällskapet och landstinget upphäva meddelat

förordnande om plockningsförbud. Då en dylik rätt lärer ligga

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 205 käft. (Nr 231.) 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 231.

i sakens natur, har det ansetts överflödigt att intaga något direkt

stadgande härom i förslaget.

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag samt

hemställde, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

antaga detsamma.

Häruti instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda

hemställt; och skulle proposition till riksdagen avlåtas

av den lydelse, bilaga — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:387 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag. a1 i texten
  2. JoU 1918:131 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss d a1 i texten
  3. JoU 1918:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag ävensom fem i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten