Sök i Ratio Lex

Angående beredande av extra statsbidrag för är 1918 åt registrerade sjukkassor

1918-03-22 · 18 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:236, Angående beredande av extra statsbidrag för är 1918 åt registrerade sjukkassor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 236.

1

Nr 236.

Kunql. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

beredande av extra statsbidrag för är 1918 åt registrerade

sjukkassor; given Stockholms slott den 22 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för beredande av extra statsbidrag för år 1918 åt sjukkassor,

som registrerats enligt lagen om sjukkassor den 4 juli 1910, på extra

stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor att fördelas

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som i nämnda

statsrådsprotokoll angivits.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 samt. 210 käft. (Nr 236.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 236.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I skrivelse den 14 januari 1918 har Sveriges allmänna sjukkasseförbund,

som enligt egen uppgift omfattar sjukkassor med omkring

350,000 medlemmar, genom sitt verkställande utskott under åberopande

av det betryckta läge och de svårigheter, i vilka sjukkassornas medlemmar

under sjukdom råkade på grand av dyrtiden och penningens reducerade

bärkraft, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för innevarande års

riksdag göra framställning om en förhöjning för år 1918 och tillsvidare

av det till sjukkassorna utgående statsbidraget i form av ett krigstidstillägg

av 50 öre för varje dag, för vilken sjuk- eller moderskapshjälp

utgått från sjukkassa. Därjämte ifrågasättes av förbundet en sådan ändring

av kungörelsen angående statsbidrag åt sjukkassor den 4 juli 1910,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.%''.

att det i nämnda kungörelse upptagna högsta belopp per sjukdag, för

vilket statsbidrag erhölles, måtte förhöjas från 4 till exempelvis 6 kronor.

I skrivelse den 12 nästlidne februari har därefter rikssjukkassornas

centralorganisation, vilken omfattar sjukkassor, arbetande med lokalavdelningar

och med, enligt uppgift, omkring 160,000 medlemmar, för sin

del gjort framställning om proposition till riksdagen om sådan ändring

av grunderna för statsbidrag åt sjukkassor, att den del av detta bidrag,

som utgår i förhållande till lämnad sjukhjälp, måtte komma att utgöra

25 procent av dennas belopp med helt borttagande av nu stadgade begränsning

av bidraget i förhållande till sjukkassas medlemsantal, ävensom

att statsbidrag enligt dessa förändrade grunder måtte komma

sjukkassorna till del redan år 1918. På samma gång förklarar sig centralorganisationen

anse den av sjukkasseförbundet ifrågasatta utvägen

icke utgöra en tillfredsställande lösning av sjukkassornas dyrtidsproblem.

Över dessa framställningar hava såväl socialstyrelsen som socialförsäkringskommittén

avgivit utlåtanden.

I sitt utlåtande över Sveriges allmänna sjukkasseförbunds framställning

har socialstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Dyrtiden, som hårt trycker särskilt de mindre bemedlade klasserna, måste

givetvis kännas dubbelt tyngande för den, som drabbas av sjukdom och till följd

därav berövas sin arbetsinkomst. Den sjukhjälp, vartill den sjuke på grund av

medlemskap i sjukkassa kan hava rätt och som under normala förhållanden

kunde anses något så när motsvara vad som oundgängligen krävdes till hans

eget och familjens uppehälle, har genom penningvärdets fall reducerats till ett

belopp, som knappt motsvarar mer än hälften av dess tidigare köpkraft. För

de sjukkassemedlemmar, som icke hava egna tillgångar, blir ett sjukdomsfall

under nuvarande förhållanden ofta detsamma som nöd och umbäranden och i

sista hand ett anlitande av den offentliga fattigvården. I viss mån kan detsamma

sägas gälla jämväl barnsängsfall.

Det lärer sålunda icke kunna bestridas, att det ändamål, för vilket understöd

av statsmedel i förevarande fall begäres, är synnerligen behjärtansvärt och

att det ifrågasatta tillskottet till sjuk- och moderskapshjälpen skulle bliva en god

hjälp i kampen mot dyrtidens härjningar.

Innan bidrag av statsmedel överhuvud taget ifrågasättes, torde emellertid

böra undersökas, huruvida och i vilken grad sjukkassorna själva skulle kunna tänkas

vara i stånd att av egna medel eller på annat sätt åvägabringa en allmän förhöjning

av sjuk- och moderskapshjälpen.

Beträffande denna fråga må till en början anföras, att sjukkassorna äro genom

sjukkasselagens föreskrifter strängt bundna med avseende på användningen av

sina egna medel. Dessa medel få sålunda användas endast till i stadgarna fastställd

sjuk- och begravningshjälp, förvaltning samt nödig fondbildning, och kunna

följaktligen icke disponeras exempelvis för höjande av understöden. Då tillsynsmyndigheten

jämlikt 25 § sjukkasselagen medgivit sjukkassa att tillsvidare upp
-

Socialstyrelsens

utlåtande

över Sveriges

allmänna

sjukkasseförbunds

framställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.

höra med avsättning till fond, skulle visserligen möjlighet för en dylik disposition

kunna tänkas föreligga. Men dels äro endast ganska få sjukkassor för närvarande

i den ställning, att fondavsättning kan för deras vidkommande undvaras, dels

kunna icke heller dylika överskottsmedel fritt disponeras utan skola jämlikt

föreskrift i sjukkasselagen användas på sätt sjukkassans stadgar för detta fall bestämma.

Knappast någon sjukkassa har dock förutsatt deras användning för

beredande av ökad sjukhjälp till medlemmarna i allmänhet. Dessa medel skola

enligt i sjukkassornas stadgar intagna bestämmelser så gott som undantagslöst

användas för beredande av förlängd sjukhjälp åt av långvarig sjukdom hemsökta,

behövande medlemmar eller ock till premiebetalning för äldre, behövande med-»

lemmar.

I länder med en rationellt genomförd obligatorisk sjukförsäkring, där sjukhjälpen

utgår i direkt proportion till arbetsförtjänsten och sålunda stiger eller

sjunker med denna, utjämnas konjunkturernas växlingar på automatisk väg genom

lagstiftningens egna bestämmelser. Dock är det av vikt, att den för försäkringsplikten.

stadgade högsta inkomstgränsen icke blivit satt alltför lågt. Det kan

eljest lätt inträffa, att de stigande arbetslönerna från försäkringen utestänga stora

arbetargrupper, för vilka försäkringen egentligen varit avsedd. I Norge har man

också sett sig nödsakad att under nästlidet år helt och hållet borttaga eller avsevärt

förhöja den i 1915 års sjukförsäkringslag föreskrivna, alltför lågt tilltagna

inkomstgränsen.

Under ett frivilligt försäkringssystem som det svenska ankommer det visserligen

teoretiskt på den enskilde sjukkassemedlemmen att själv genom att höja

sin försäkring på denna punkt motverka penningvärdets fall. Bortsett från den

försumlighet och liknöjdhet, varmed man alltid måste räkna, stöter emellertid en

dylik kompensation åtminstone med de svenska sjukkassornas nuvarande organisation

på mycket stora eller, i vissa fall, oöverstigliga hinder. Först och främst

har nämligen ett mycket stort antal sjukkassor endast en enda sjukhjälpsklass

och medgiva sålunda överhuvud taget icke högre sjukförsäkring. lien utväg, som

tidigare stod sjukkassemedlemmarne öppen, att genom inträde i flera sjukkassor

skaffa sig rätt till ökad sjukhjälp, är numera stängd genom uttrycklig föreskrift

i sjukkasselagen.

Vidare kräva de sjukkassor, inom vilka finnas upprättade olika sjukhjälpsklasser,

som villkor för rätt till inträde i högre klass, att sökanden icke överskridit

en viss i stadgarna angiven åldersgräns (som regel 40 ä 45 år). Den som

överskridit denna ålder är sålunda absolut utestängd från möjligheten att inom

den frivilliga sjukkasserörelsen förskaffa sig en högre sjukhjälp än den, vartill

han före nämnda ålder var berättigad. Inom sjukkassekretsar har visserligen

livligt diskuterats lämpligheten av att genom stadgeändring undanröja detta

hinder och därigenom bereda medlemmarna i gemen tillfälle till högre sjukförsäkring.

. Med hänsyn till de med åldern hastigt stigande morbilitets- och mortalitetsriskerna

är dock en dylik lösning synnerligen vansklig och skulle lätt

kunna äventyra sjukkassornas förmåga att fullgöra sina förbindelser till medlemmarna.

Man kunde sannolikt befara, att ett dylikt medgivande skulle komma

att begagnas framför allt av de svaga och sjukliga medlemmarna, varigenom

kassornas ekonomi skulle ytterligare undergrävas. Endast efter noggrann prövning

och med den allra största varsamhet torde därför en höjning av de för inträde

i de högre klasserna gällande åldersgränserna kunna anses tillåtlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

:>

Kung!. May.ls Nåd. Proposition Nr 236.

Eu utväg synes visserligen vara, att sjukkassorna över lag väsentligt höjde

medlemsavgifterna och därigenom möjliggjorde eu allmän ökning av de kontanta

understöden. Att sjukkassorna i gemen skulle vilja eller kunna följa denna anvisning

kan dock på goda grunder betvivlas. Så hårt som småfolket redan förut

pressas av dyrtiden, torde det icke vara möjligt att genomdriva eu allmän, betydande

ökning av sjukkasseavgifterna. Hellre än att erlägga dessa högre avgifter

skulle säkerligen många, särskilt yngre medlemmar, lämna sina kassor.

Från många håll har ock gjorts gällande, att det vore mindre billigt, om på

detta sätt hela bördan lades på sjukkassemedlemmarna själva. Med nuvarande

bestämmelser angående statsbidrag till sjukkassor vore detta emellertid förhållandet,

i det att statsbidraget per sjukdag utgår med samma belopp oavsett sjukhjälpens

storlek.

Vid tillkomsten av 1910 års lag betonades uttryckligen, att sjukkassorna

visserligen till sin natur voro fullständigt frivilliga organisationer, men att de på

samma gång voro avsedda att fylla ett viktigt socialt ändamål och till en viss

grad ersätta en fullt genomförd, social sjukförsäkring. Denna senare uppgift

utgjorde ock anledningen till att sjukkassorna genom lagen underkastades materiellt

reglerande bestämmelser i långt större utsträckning än som eljest med

frivilligheten kunnat anses förenligt. Särskilt må i sådant hänseende framhållas,

att lagstiftningen fann det nödigt att fastställa vissa gränser med avseende på

understödstid och understödsbelopp, varunder sjukhjälp från registrerad sjukkassa

icke får utgå.

Klart är emellertid, att sjukkasseverksamhetens samhälleliga uppgifter äventyras

eller helt förfelas, därest den av sjukkassorna meddelade sjukhjälpen till

följd av penningvärdets fall blir allt för otillräcklig för den sjukes vård samt

hans och hans familjs uppehälle. Inför en dylik situation kan samhället uppenbarligen

icke stå likgiltigt. Det är tvärtom en samhällsangelägenhet av största

vikt, att sjukkassorna fortfarande förbli i stånd att lämna en tillräcklig och fullt

effektiv sjukhjälp. Betydelsen ur samhällelig synpunkt av den av sjukkassorna

utövade understödsverksamheten torde framgå exempelvis därav, att det sammanlagda

beloppet av genom sjukkassorna, utbetald sjuk- och begravningshjälp torde

för år 1916 hava uppgått till cirka 9 miljoner kronor. Vid sådant förhållande och

med hänsyn därtill, att sjukkassorna, på sätt ovan anförts, i gemen icke torde

vara i stånd att av egna krafter öka understöden till mot det nuvarande prisläget

svarande belopp, finner styrelsen goda skäl tala för bifall till den gjorda framställningen

om en ökning av det till sjukkassorna utgående statsbidraget.

Sättet och villkoren, under vilka det begärda statsbidraget skulle utgå, hava

icke närmare angivits i den underdåniga framställningen. Endast i allmänhet

har uttalats, att detta bidrag skulle utgå som ett slags kristidstillägg med 50 öre

för varje dag, för vilken under år 1918 av registrerad sjukkassa utbetalts sjukoch

moderskapshjälp. Vidare har förutsatts, att tillägget skulle förskotteras av

kassorna för att sedermera på ansökan tillhandahållas dem. Till sin natur skulle

sålunda detta tillägg bliva av väsentligt annan beskaffenhet än det statsbidrag,

som medgivits kassorna genom kungörelsen den 4 juli 1910. Detta senare

bidrag utgår nämligen till sjukkassorna såsom sådana under det att kristidstillägget

skulle utgå direkt till de medlemmar, som uppburo sjuk- eller moderskapshjälp

under året, och endast till dem.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.

Styrelsen, som förutsätter, att sjukkassa, som vill göra anspråk på tillägget

ifråga, skall åligga.att under hand, i den mån sjukhjälpen eller moderskapshjälpen

förfaller till betalning, förskottsvis till den understödsberättigade utbetala tillägget,

finner en sådan form för understödet vara den mest ändamålsenliga. Härigenom

framhäves ock särskilt understödets tillfälliga natur.

Kristidstillägget för år 1918 torde lämpligen böra utbetalas till sjukkassorna,

sedan dessa styrkt sin rätt därtill, i samband med det ordinarie statsbidraget

för år 1919. g

Enligt av styrelsen verkställda approximativa beräkningar utbetalte sjukkassorna

och fortsättningskassorna under år 1916 sjukhjälp för sammanlagt cirka

4,740,000 sjukdagar samt moderskapshjälp för 129,000 dagar. Ett bidrag av 50

öre för var och en av dessa dagar skulle sålunda hava ådragit statsverket en utgift

av icke mindre än 2,434,500 kronor. Under år 1917, vars bidrag beräknades

efter förhållandena 1916, uppgick beloppet av till sjukkassorna utbetalt statsbidrag

enligt kungörelsen den 4 juli 1910 till 1,571,104 kronor 63 öre samt enligt

kungörelsen den 30 juni 1913 till 77,743 kronor 60 öre eller tillhopa 1,648,448

kronor 23 öre. Det begärda tillägget skulle sålunda till beloppet betydligt överstiga

det understöd, som normalt utgår till sjukkassorna.

Huruvida ett så betydande anslag över huvud taget kan ifrågasättas är ett

sP.?.r?m^ av väsentligen statsfinansiell natur, som styrelsen för sin del saknar

böjlighet att bedöma. Skulle emellertid av finansiella skäl en nedsättning vara

nödvändig, synes denna lämpligen kunna ske på endera av följande vägar. Antingen

kunde dyrtidshjälpens dagliga belopp nedsättas eller ock dylikt understöd

förbehållas de ^ sjukkassemedlemmar, som drabbas av långvarigare sjukdomsfall

och sålunda måste anses i särskild grad förtjänta att understödjas.

En väl ordnad sjukkasseverksamhet är en angelägenhet, som är av intresse

för kommunerna icke mindre än för staten. Undergräver sjukdom den enskildes

ekonomi och gör honom oförmögen att med egna medel hålla sig uppe, drabba

följderna därav i första rummet kommunen såväl direkt som indirekt. Enligt

den senaste danska dyrtidslagen hava ock kommunerna tillerkänts rätt att bevilja

obemedlade sjukkassemedlemmar vid sjukdom ett tillskott till den från sjukkassorna

utgående sjukpenningen. Till följd härav utbetalas exempelvis i Köpenhamn

och Eredriksberg genom sjukkassorna, men på komniunens bekostnad, ett

dyrtidstillägg om 33 %, dock minst 50 öre per sjukdag. Även i åtskilliga danska

landsortsstäder utgår ett dylikt tillskott efter liknande grunder.

Utan att vilja uppställa beviljandet av bidrag av kommunen som villkor

för erhållande av bidrag av statsmedel, har styrelsen dock ansett sig höra i detta

sammanhang hänvisa till den utväg, som här förefinnes, att genom bidrag av

kommunen komplettera det understöd, som eventuellt kan komma att beviljas av

statsmedel.. I fråga om . sådant bidrag från kommun torde ock kunna uppställas

mera detaljerade föreskrifter med hänsyn till behovet i varje särskilt fall än vad

förhållandet är i fråga om ett bidrag av statsmedel.

. Med. avseende på villkoren för tilläggets utgående anser sig styrelsen utan

att ingå i detaljer böra i övrigt anföra följande. Då de sjukkassemedlemmar,

som på grund av tidigare förvärvade rättigheter tillhöra flera än en registrerad

sjukkassa,^ härigenom redan förut med hänsyn till bidrag av statsmedel intaga en

i viss mån gynnad ställning, finnes det knappast någon anledning att för dessa

medlemmar förutsätta tillägg med fulla beloppet i var och en av de sjukkassor

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23(1.

do tillhöra. För sjukdagar, för vilka sjukhjälp utgått till dylika s. k. flermedlemmar,

torde sålunda dyrtidstillägget böra nedsättas till hälvten av det eljest

fastställda beloppet.

Då vidare olycksfallsförsäkringen numera genom lagen om försäkring för

olycksfall i arbete den 17 juni 1916 måste anses hava erhållit en jämförelsevis

tillfredsställande lösning och då det förutsatts, att kostnaderna för denna försäkring

böra bäras helt och hållet av arbetsgivarne, finnes det uppenbarligen ingen anledning

för det allmänna att särskilt understödja den, som är berättigad till understöd

enligt nämnda lag. Styrelsen förutsätter sålunda, att tillägg till sjukhjälpen

icke skall beviljas för dagar, för vilka rätt till ersättning föreligger enligt olycksfallsförsäkringslagen

.

I enlighet med det ifrågasatta bidragets natur av ett slags dyrtidstillägg

kunde visserligen tagas i övervägande, huruvida tillägget i fråga borde tillerkännas

samtliga sjukkassemedlemmar utan undantag eller om det icke snarare borde förbehållas

endast åt sådana sjukkassemedlemmar, vilkas inkomster icke överstiga

en viss fastställd gräns. Praktiskt taget skulle dock ett dylikt förbehåll spela en

ytterst ringa roll och icke uppväga det därav föranledda kontrollarbetet.

Att exakt angiva det belopp, vartill ett dyrtidstillägg enligt i huvudsak ovan

angivna grunder skulle belöpa sig, låter sig icke göra, då man icke känner varken

det antal sjukdagar, för vilka sjukhjälp utgått till s. k. flermedlemmar, eller det

antal dagar, som falla på sådana olycksfall, för vilka ersättning skall utgå enligt

olycksfallsförsäkringslagen. Men under antagande att förstnämnda antal dagar

står i samma proportion till antalet sjukdagar över huvud taget som antalet flermedlemmar

till samtliga sjukkassemedlemmar och under antagande vidare att antalet

olycksfallsdagar motsvara ungefär 5 % av samtliga sjukdagar, skulle kostnaden

för ett kristidstillägg av 50 öre per dag kunna beräknas uppgå till ett belopp

av omkring 2,250,000 kronor. Härtill skulle så komma cirka 65,000 kronor såsom

tillägg till moderskapslijälpen.

Vad slutligen beträffar den ovan ifrågasatta begränsningen av understödet

till endast långvarigare sjukdomsfall vill styrelsen framhålla följande. Därest

understödet ifråga beviljades att utgå från och med 8:de sjukdomsdagen, skulle

kostnaderna för statsverket nedbringas till cirka 1,700,000 kronor, och om understödet

utgick från och med den 15:de dagen till cirka 900,000 kronor. . Härvid

har i båda fallen förutsatts, att en dylik begränsning icke skulle gälla vid barnsängsfall,

utan att tillägget till moderskapslijälpen skulle utgå från och med

första dagen.

Vad därefter angår den ifrågasatta ändringen av kungörelsen angående

statsbidrag åt sjukkassor den 4 juli 1910 av innebörd, att statsbidrag skulle

få beräknas även för medlem, som tillförsäkrats sjukhjälp till belopp överstigande

4 kronor per dag, finner styrelsen en dylik ändring icke vara av behovet påkallad.

Enligt av styrelsen verkställd utredning voro nämligen vid 1917 års slut

inalles blott två sjukkassemedlemmar tillförsäkrade ett så högt understöd. Att

ett eventuellt kristidstillägg till sjukhjälpen icke skulle utgöra hinder för statsbidrags

beviljande även om sjukhjälpen tillsammans med kristidstillägget skulle

komma att överstiga 4 kronor per dag, torde ligga i sakens natur.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Socialstyrelsens

utlåtande

över rikssjukkassornas

centralorganisations

framställning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.

I anledning av rikssjukkaesornas centralorganisations framställning

anför socialstyrelsen i huvudsak följande:

Erfarenheten har givit vid handen, att bestämmelserna i kungörelsen

angående statsbidrag åt sjukkassor den 4 juli 1910 äro i vissa hänseenden mindre

ändamålsenliga. Icke minst kan detta sägas gälla om det i styrelsens för rikssjukkassornas

centralorganisation framställning berörda stadgande, att statsbidraget

för lämnad kontant sjukhjälp inom i kungörelsen angivna gränser utgår med ett

och samma belopp, oavsett sjukhjälpens storlek. Redan tidigt har tillsynsmyndigheten

haft sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande och vid liera tillfällen

varit betänkt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om en allmän

revision av grunderna för statens ekonomiska understöd åt sjukkasseverksamheten.

Sedan emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1913 uppdragit

åt styrelsen att verkställa vissa utredningar i och för införande i vårt

land av obligatorisk sjukförsäkring och det sålunda syntes antagligt, att en ny

sjukkasselagstiftning vore att inom en ej alltför avlägsen framtid emotse, har

frågan om ett dylikt initiativ fått förfalla. Styrelsen har nämligen för sin del

ansett försiktigheten bjuda, att, intill dess grundlinjerna för den blivande tvångssjukförsäkringen

blivit klargjorda, någon ändring icke vidtages med avseende på

statens understödjande av den nuvarande frivilliga sjukkasseverksamheten. I överensstämmelse

med denna sin uppfattning avstyrkte styrelsen i underdånigt utlåtande

den 29. april 1914 eu av Sveriges allmänna sjukkasseförbunds verkställande

utskott på sin tid gjord framställning om sådan ändring av kungörelsen

om statsbidrag, att dylikt bidrag skulle komma att utgå jämväl för söndagar.

Genom beslut den 23 december 1914 förklarade ock Kungl. Maj:t,

att sistnämnda framställning icke för det dåvarande skulle föranleda till annan

åtgärd, än att densamma överlämnades till socialstyrelsen för att tagas i övervägande

vid den styrelsen anbefallda utredningen om införandet av obligatorisk

sj ukf örsäkring.

Sedan förarbetena för tvångssjukförsäkringen numera framskridit så långt,

att socialförsäkringskommitténs förslag till sådan lagstiftning möjligen kan väntas

föreligga redan under loppet av innevarande år, torde eu fristående revision av

bestämmelserna angående statens bidrag till sjukkassorna ännu mindre böra

ifrågasättas. Enär det likväl icke synes uteslutet, att kommittén under arbetets

gång kan komma att upptaga frågan om ändringar i lagen om sjukkassor den 4

juli 1910 och därmed sammanhängande författningar, synes förevarande framställning

lämpligen böra överlämnas till kommittén för att av densamma tagas i övervägande

vid dess utredning.

Genom den ifrågasatta ändringen i grunderna för statsbidraget skulle, framhåller

rikssjukkassornas centralorganisation, möjlighet beredas sjukkassorna att

fylla det under rådande dyrtid starkt framträdande kravet på ökad sjukhjälp, och

denna åtgärd sålunda utgöra en mera tillfredsställande lösning av sjukkassornas

dyrtidsproblem än det tidigare av Sveriges allmänna sjukkasseförbunds verkställande

utskott framställda förslaget om visst tillägg av statsmedel till den

från sjukkassorna utgående sjuk- och moderskapshjälpen.

Denna uppfattning kan styrelsen för sin del icke dela. Statsbidrag utgår

nämligen till sjukkassorna såsom sådana och icke direkt till de medlemmar, som

taga kassornas understöd i anspråk. Det av centralorganisationen framställda

förslaget lämnar därför icke någon garanti för, att det ökade statsbidraget skulle

komma medlemmarna direkt till godo. Den möjligheten vore tydligen icke ute
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Mnj:ts Såll. Proposition AV 23(1. •*

sluten, att sjukkassorna, trots det ökade statsbidraget, fortfarande bibehöllo sjuk

hjälpen vid dess tidigare belopp. För att den av centralorganisationen föreslagna

ändringen skulle bliva till direkt gagn för medlemmarna under den nuvarande

dyrtiden, skulle därför såsom förutsättningar för det ökade statsbidragets utgående

med nödvändighet krävas, dels att klassindelning verkligen infördes i samtliga

sjukkassor, dels ock att de för inträde i högre klass fastställda åldersgränserna

i stor utsträckning upphävdes. På sätt styrelsen i sitt utlåtande över Sveriges

allmänna sjukkasseförbunds ovan åberopade framställning anfört, är dock eu

rubbning av dessa gränser en synnerligen vansklig åtgärd, som endast med den

allra största varsamhet kan anses tillrådlig. __ ... .

Styrelsen anser sig vidare böra framhålla, att den begärda förhöjningen av

statsbidraget skäligen icke skulle kunna ifrågasättas utgå till sjukkassorna förrän

under år 1919. Då, såvitt styrelsen har sig bekant, någon allmän höjning av

understöden eller uppflyttning i högre klass icke förekommit under år 1917 och

eventuella åtgärder i denna riktning förutsätta ändring av kassornas stadgar,

vilket för många kassors vidkommande skulle kunna ske först under loppet av

nästkommande år, skulle ett beviljande för år 1918 av det högre statsbidraget

närmast erhålla karaktären av ett tillskott till sjukkassornas fonder, eu åtgärd,

vartill icke någon anledning synes föreligga. . .

Under åberopande av vad ovan anförts och då en eventuell förhöjning av

statens bidrag till sjukkasseverksamheten icke under nuvarande förhållanden

lämpligen torde böra beviljas i annan form än som ifrågasatts av Sveriges allmänna0

sjukkasseförbund såsom en helt och hållet provisorisk anordning under

kristiden, får styrelsen hemställa, att förevarande framställning icke för närvarande

måtte föranleda till annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t täcktes förordna, att framställningen

överlämnas till socialförsäkringskommittén för att tagas i övervägande

vid dess utredning rörande införandet i vårt land av obligatorisk sjukförsäkring.

Socialförsäkringskommittén har avgivit gemensamt utlåtande över

båda framställningarna och därvid anfört följande:

Yad först angår den av styrelsen för rikssjukkassornas centralorganisation

gjorda framställningen, avser densamma en väsentlig och definitiv förändring av

gällande grunder för statsbidrag åt registrerade sjukkassor. Eu dylik förändring

lärer emellertid icke böra genomföras utan en föregående allsidig utredning. På

grund härav och då frågan om ordnandet av dessa grunder star i samband med

den till kommitténs behandling hänskjuta frågan om införande av obligatorisk

sjukförsäkring, finner sig kommittén icke kunna för närvarande tillstyrka någon

Kungl. Maj ds åtgärd i den uti nu berörda framställning angivna riktning.

°Den av Sveriges allmänna sjukkasseförbund gjorda framställningen avser

åter allenast tillfälliga åtgärder för år 1918 eller den del av året, som må ifrågakomma,

till avhjälpande av vissa genom kristiden uppkomna missförhållanden.

Enligt framställningen skulle den ifrågasatta förhöjningen av statsbidraget icke

utgå för den egentliga sjukkasseverksamheten utan tillkomma de medlemmar,

vilka från kassorna åtnjuta understöd. Då dessa understöd, vilka utgå med

samma belopp som under tidigare normala förhållanden, under dyrtiden givetvis

ofta icke iiro tillräckliga för fyllande av de behov, som med dem avsetts, kan i

många fall en ökning av understödsbeloppen anses påkallad. I sådant hänseende

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 210 höft. (Nr 236.) 2

Socialförsäkringskommittén

s

utlåtande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Gällande

grunder för

statsbidrag.

10 Kunt/l. Maj ds Nåd. Proposition Nr 23(1.

synes val i första hand kunna ifrågakomma, att sjukkassorna själva genom höjning

av sjukkasseavgifterna skulle bereda sina medlemmar en motsvarande ökning

av understöden. På sätt socialstyrelsen erinrat, torde emellertid dylika åtgärder

icke kunna genomföras utan avsevärd tidsutdräkt och det redan föreliggande

behovet av hjälp sålunda icke bliva på denna väg tillgodosett. Därjämte skulle

en höjning av sjukkasseavgifterna för åtskilliga medlemmar bliva alltför betungande

och enligt grunderna för den nuvarande sjukkasseverksamheten ej heller kunna

genomföras i fråga om sådana medlemmar, vilka uppnått högre ålder eller lida

av försvagad hälsa och för vilka ökade understöd företrädesvis skulle vara av

betydelse. Med avseende å dessa förhållanden och då det icke i förevarande fall

lärer tillkomma kommittén att pröva frågans statsfinansiella innebörd, finner sig

kommittén kunna förorda ett provisoriskt statsbidrag för sådant ändamål, som

avses i sjukkasseförbundets förevarande framställning.

Beträffande formen för utgivandet av ett dylikt statsbidrag synes det kommittén

lämpligt att detsamma, på sätt av sjukkasseförbundet föreslagits, utanordna®

..till sjukkassorna såsom särskilt bidrag till de understöd, vilka sjukkassorna

behörigen styrkt sig hava utgivit till medlemmar såsom sjukhjälp eller moderskapshjälp.

Visserligen kunde därvid ifrågasättas, huruvida icke för åtnjutande

av bidraget borde bestämmas vissa särskilda villkor, exempelvis, såsom skett i Danmark,

att ökade understöd finge tilldelas allenast mindre bemedlade medlemmar

eller sådana, som under viss längre tid lidit av sjukdom. Men med hänsyn till

de praktiska olägenheter, som otvivelaktigt skulle vara förbundna med tillämpningen

av dylika bestämmelser, och till bidragets provisoriska karaktär, anser sig

kommittén dock icke böra framställa förslag i sådant hänseende. Ej heller finner

kommittén anledning till erinran mot sjukkasseförbundets förslag, att det

ifrågasatta särskilda statsbidraget skulle utgå med 50 öre för varje dag understöd

utgivits, oberoende av understödets belopp. I stort sett beredes därigenom de

mindre bemedlade medlemmarna en relativt större hjälp än de medlemmar, vilka

vant i tillfälle att genom erläggande av förhöjda avgifter förvärva rätt till högre

understöd. Skulle emellertid av statsfinansiella hänsyn en begränsning av bidraget

finnas böra bestämmas, torde i sådant hänseende den utvägen vara lämpligast, att

i fråga om sjukhjälpen inskränka bidraget till att utgå allenast för sjukdom, som

varat mer än sju eller fjorton dagar, från och med åttonde resp. femtonde sjukdomsdagen.

De föreskrifter, som erfordras i händelse av bifall till ifrågavarande framställning

synas icke böra införas i nu gällande kungörelse angående statsbidrag åt

sjukkassor utan torde lämpligen meddelas i särskild förordning.

Innan jag i det följande övergår till att angiva min ståndpunkt till

de från sjukkassornas huvudorganisationer gjorda framställningarna och

underställa Kung!. Maj:t förslag om ytterligare understöd åt den frivilliga

sjukkasserörelsen, må till eu början i korthet erinras om de huvudsakliga

grunder, enligt vilka för närvarande statsbidrag utgår åt registrerade

sjukkassor.

Enligt kungörelsen den 4 juli 1910 utgår sådant bidrag med

a) 1 krona lör varje medlem, fortsättningskassa dock allenast 25

öre för medlem, därvid antalet medlemmar skall beräknas efter för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ts Nätt. Proposition Nr 236. 11

hållandena den 31 december nästföregående år; dock att för sjukkassemedlem,

som är medlem jämväl i annan sjukkassa, bidraget skall utgå

med endast 50 öre,

b) 25 öre för värjo sjukdag, söndagar oräknade, för vilken under

nästföregående år eller den dol därav, som kassan varit registrerad, kontant

sjukhjälp från kassan utgått med minst 90 öre eller vård å sjukhus av

kassan bekostats, dock för sjukkassa minst 50 öre och högst 2 kronor

samt för fortsättningskassa högst 50 öre, allt per medlem den 31 december

nästföregående år, samt

c) ett belopp lika med fjärdedelen av de utgifter, kassan under

nästföregående år eller del därav, som kassan varit registrerad, fått vidkännas

för bekostande av läkarvård och läkemedel åt medlemmarna;

dock för sjukkassa högst 1 krona och för fortsättningskassa högst

25 öre per medlem den 31 december nästföregående år.

Statsbidrag beräknas icke för medlem, vilken tillförsäkrats kontant

sjukhjälp till belopp, överstigande 4 kronor för dag.

Då lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891 från och med år

1916 helt och hållet upphört att gälla, hava de i nämnda kungörelse

meddelade föreskrifterna angående statsbidrag åt sjukkassor, som registrerats

enligt omförmälda lag, förlorat all betydelse.

Genom kungörelsen den 30 juni 1913 angående statsbidrag åt sjukkassor,

som meddela moderskapshjälp, har föreskrivits, att registrerad

sjukkassa, som enligt de för kassan gällande stadgar åt sjukhjälpsförsäkrad

kvinnlig medlem av kassan meddelar moderskapshjälp, må,

enligt i kungörelsen närmare angivna villkor, tilldelas statsbidrag med 60

öre för varje dag, för vilken moderskapshjälp med minst 90 öre eller

vård å förlossningsanstalt utgått under nästföregående år. Moderskapshjälpen

skall av kassan lämnas för viss med barnsbörden sammanhängande

tid om minst fjorton dagar. Statsbidrag erhålles icke för

längre tid än fyrtiotvå dagar för varje barnsbörd och må icke utgå för

kvinnlig medlem, som av kassan tillförsäkrats kontant sjukhjälp eller

moderskapshjälp till belopp, överstigande 4 kronor för dag.

Framställningen från rikssjukkassornas centralorganisation avser en

väsentlig ändring på en viss punkt av grunderna för statens understöd

åt den frivilliga sjukkasseverksamheten. I stället för med ett visst, för

alla lika belopp, skulle enligt denna framställning den del av statsbidraget,

som utgår per sjukdag, för framtiden fastställas att utgå med en

fjärdedel av den dagliga sjukhjälpens belopp, varvid tillika föreslagits,

Departe
ments
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.

att bestämmelsen om statsbidragets begränsning med hänsyn till kassans

medlemsantal måtte helt och hållet borttagas. Någon ändring av grunderna

för statens bidrag till moderskapsförsäkringen har däremot icke

ifrågasatts av centralorganisationen. Även om vissa skäl tala för en ändring

i angiven riktning av grunderna för statens bidrag till sjukkasseverksamheten,

synes det dock uppenbart, att, på sätt såväl socialstyrelsen som

socialförsäkringskommittén anfört, det icke kan ifrågasättas att nu ändra

dessa grunder. Så nära förestående som ett definitivt ordnande av vår

sociala sjukförsäkring på försäkringspliktens grund torde vara, skulle

en dylik ändring kunna försvåra övergången till det nya försäkringssystemet.

Ett bifall till denna framställning skulle dessutom icke för sjukkassemedlemmarna

innebära en omedelbar lättnad i det nuvarande betrycket.

Den ökade sjukhjälp, vartill förslaget ifråga avses bereda tillfälle, skulle

först efter hand komma medlemmarna till del, i den mån de enskilda

sjukkassorna genom ändring av stadgarna höjde sjukhjälpsbeloppen.

Nuvarande äldre och sjukliga medlemmar skulle dessutom i stor utsträckning

utestängas från delaktighet i de ökade förmånerna.

Med avseende å centralorganisationens framställning om ändring i

grunderna för statens understöd åt sjukkasseverksamheten torde densamma

därför icke för närvarande böra föranleda till annan åtgärd än

att densamma överlämnas till socialförsäkringskommittén för att av nämnda

kommitté tagas i övervägande i samband med dess utredning rörande

införandet i vårt land av obligatorisk sjukförsäkring för arbetare.

Av helt olika natur är det extra statsbidrag, varom Sveriges allmänna

sjukkasseförbund gjort framställning. Detta förslag tager sikte

direkt på kristiden och det betryck, som den medför särskilt för dem, som

genom sjukdom berövas sin arbetsinkomst. Det ifrågasatta bidraget

skulle icke utgå till sjukkassorna såsom sådana utan direkt till deras

sjuka medlemmar eller barnaföderskorna såsom ett tillägg till den enligt

stadgarna fastställda sjuk- eller moderskapshjälpen.

Sjukkassorna torde näppeligen i allmänhet vara i stånd att med

egna medel åvägabringa en sådan ökning av de kontanta understöden,

som motsvarar penningvärdets fall. Det är snarare att befara, att försöken

att genomföra de härför nödiga avgiftsförhöjningarna skulle

mötas med ett starkt avfall särskilt bland de yngre medlemmarna med

deras i allmänhet lägre morbilitets- och mortalitetsrisker. I stället för

att hjälpa sjukkassemedlemmarna skulle resultatet lätt kunna bliva sådant,

att det allvarligt hotade och undergrävde sjukkassornas egen existens.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj sfs Nåd. Proposition Nr SHfi.

Undersöker man närmare de allmänna förutsättningarna, under vilka

vår nu gällande sjukkasselag tillkommit, skall man visserligen finna, att

sjukkassornas egenskap av fullständigt frivilliga sammanslutningar starkt

betonats. Men på samma gång ansågos sjukkassorna skola fylla ett viktigt

samhällsnyttigt ändamål och till eu viss grad ersätta en fullt genomförd

social sjukförsäkring.

Sålunda framhålla de sakkunniga i motiveringen till sitt den 30

juni 1909 framlagda förslag till lag om registrerade sjukkassor, vad

särskilt beträffar befogenheten från det allmännas sida att pålägga sjukkasseverksamheten

materiellt reglerande bestämmelser, bl. a. följande.

»Såsom ofta framhållits, präglas emellertid sjukkasseverksamheten framför

allt av dess sociala betydelse. Den strävar att på den punkt, där

eu stor ekonomisk fara hotar samhällets mindre bemedlade medlemmar,

trygga dem eu dräglig tillvaro. Sjukförsäkringen är jämväl ägnad att

främja sparsamhet och omtänksamhet för framtiden bland befolkningslager,

där sådant är av största vikt. Men härför fordras, att den är

ekonomiskt riktigt anordnad och utövad. Den frivilliga sjukkasseverksamheten

giver vidare vana vid inbördes kontroll i gemensamt intresse

samt utvecklar förmågan att uppfatta och uppskatta allmänna uppgifter

och medlen för deras fyllande. Den förer individen i mångahanda avseenden

närmare samhället. Med hänsyn till vad sålunda anförts kan

staten ej förhålla sig likgiltig eller overksam i avseende å det materiella

anordnandet och utövandet av den verksamhet, som i vårt land förefinnes

för uppgiftens fyllande. Erkännandet härav ligger till grund för

statens ekonomiska understödjande av denna verksamhet, och numera

torde ej finnas mer än en mening därom, att understödet bör för den

närmare framtiden bliva vida kraftigare än hittills varit händelsen. Härför

hava samtliga de myndigheter uttalat sig, vilka under senare tider

haft att yttra sig i samband med strävandet att åstadkomma en ny lagstiftning

för sjukkassorna. Huvudsakligen på ovan antydda grunder

har föreliggande förslag utan tvekan ansetts böra upptaga materiella

bestämmelser för sjukkasseverksamheten. Och särskilt har, med utgående

därifrån att staten skall finnas böra i sammanhang med införande av en

nv lagstiftning avsevärt öka sitt ekonomiska understöd till sjukkassorna,

en del materiellt reglerande bestämmelser ansetts befogade, vilka tilläventyrs

eljest icke bort ifrågakomma vid ett ordnande av det frivilliga

sjukkasseväsendet.»

Bland materiellt reglerande bestämmelser, som i överensstämmelse

härmed komnio att inflyta i sjukkasselagen, må särskilt framhållas,

att för kassas ändamål fasta avgifter skola upptagas av medlemmarna,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.

att dessa avgifter skola vara efter vissa grunder uträknade, att afgifterna

ej må användas till andra ändamål än dem, för vilka de upptagits,

att nödig fondbildning skall äga rum, att sjukkassa ej får utöva verksamhet,

som är främmande för dess egentliga uppgift, att sjukkassa

skall meddela sjukhjälp för alla slags sjukdomar med vissa mindre väsentliga

undantag samt att sjukhjälp skall omfatta ett visst minimum av understöd

och äga viss varaktighet. Av synnerlig betydelse i detta hänseende

är vidare den i 12 § sjukkasselagen meddelade föreskriften, att icke någon

må på samma gång vara medlem av mer än en sjukkassa. Härigenom

är nämligen den utväg stängd, som enligt den äldre sjukkasselagstiftningen

förefanns att genom inträde i flera sjukkassor skaffa sprätt

till ökad sjukhjälp.

lfa sålunda statsmakterna tidigare erkänt sig hava intresse därav,

att de från sjukkassorna utgående understöden bliva tillräckliga och fullt

effektiva och då sjukkassorna med deras nuvarande organisation och

verkningssätt icke i allmänhet torde vara i stånd att själva åvägabringa den

erforderliga förhöjningen, synes det påkallat, att staten här träder emellan

och genom beviljandet av ett tillägg till de från kassorna utgående

understöden i viss mån utjämnar verkningarna av penningvärdets fall.

Om understöden bliva otillräckliga för den sjukes och hans familjs uppehälle,

förfelar sjukkasserörelsen i allt väsentligt sin uppgift oeli undergräves

intresset för att genom medlemskap i sjukkassa trygga sig mot

de ekonomiska följder, varmed sjukdom i regel hotar ej minst de arbetande

klasserna. I saknad av en fullt genomförd social sjukförsäkring

synes klokheten bjuda att på allt sätt omhulda och understödja den

redan bestående frivilliga sjukhjälpverksamhet, som iitövas av de registrerade

sjukkassorna och som trots alla brister och ofullkomligheter dock

verkat och alltjämt verkar till stort gagn för stora och betydelsefulla

samhällsgrupper.

En av de största fördelarna vid den lokalt organiserade sjukkasseverksamheten

är, som bekant, det inbördes övervakande och den kontroll,

som medlemmarna förutsättas utöva gentemot varandra. I fråga

om ett tillägg till sjuk- och moderskapshjälpen, som i sin helhet bestrides

av statsmedel, skulle denna kontroll kunna tänkas bliva mindre

nog’8''rann- käran härav måste dock anses förebyggd därigenom, att tilllägget

skulle utgå endast till den, som uppbär understöd av kassan.

Sjukkassorna skulle sålunda alltid hava att av egna medel iitbetala understöd,

som i regel motsvarar minst tilläggets dubbla belopp.

Mot förslaget att tillägget skall utgå med femtio öre för varje dag

synes icke någon erinran vara att göra, utan finner jag detta ''belopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiintjl. Maj:tf> Nåd. Proposition Nr Silf).

IT)

skäligt. Dock torde sådant tillägg böra beviljas endast för dagar, för

vilka kontant understöd vid sjukdom eller barnsbörd utgår med minst

90 öre. Att bevilja tillägg även för dagar, då understöd utgår med lägre

belopp, eller för de relativt fåtaliga dagar, då sjukhjälp eller moderskapslijälp

lämnas endast i form av anstaltsvård, synes icke böra

ifrågasättas. Ej heller lärer tillägget böra erhållas för sjuk- eller moderskapsdagar,

för vilka understöd utgått med mer än fyra kronor per dag

och för vilka icke heller statsbidrag i vanlig ordning må uppbäras.

Enligt vad socialstyrelsen anfört, kan ett extra statsbidrag i den

omfattning, som sjukkasseförbundets framställning avser, beräknas medföra

en utgift för statsverket av 2,434,500 kronor. Med hänsyn till de

stora krav, som från alla håll ställas på statskassan, har jag ansett mig

böra taga i övervägande, huruvida icke anslaget, utan att dess ändamål

i avsevärd grad äventyrades, skulle kunna nedbringas till ett lägre belopp.

Då en reducering av själva tilläggsbeloppet icke synes kunna

ifrågasättas, har en sådan nedsättning synts lämpligast kunna ske i

den form, att det extra statsbidraget icke beviljas för sjukdomsfall av relativt

kort varaktighet eller för de första dagarna av mera långvariga

sjukdomsfall. Under dessa torde nämligen den sjuke i allmänhet vara i

stånd att dx-aga sig fram med tillhjälp av egna medel jämte den från

sjukkassan utgående sjukhjälpen. Först om sjukdomen blir av längre

varaktighet torde svårigheterna att försörja sig och familjen på allvar

inställa sig. A andra sidan synes denna kai-enstid icke böra utsträckas

allt för långt. Fn tid av sju dagar torde vara en i detta hänseende

lämplig medelväg, varigenom sålunda tillägget skulle komma att utgå

från och med sjunde dagen efter den dag, sjukhjälp börjat utgå från

kassan. I fråga om sjukhjälp från fortsättningskassa bör däremot tilllägget

utgå från sjukhjälpens början. Icke heller synes någon karenstid

böra ifrågakomma vid barnsängsfall, utan bör tillägget i dessa fall utgå

från och med den dag, då moderskapshjälpen börjar utgå från kassan.

Sedan lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 191(1

numera trätt i kraft, finner jag, i likhet med socialstyrelsen, att något

tillägg ej bör utgå för sjukhjälpsdagar, beträffande vilka i’ätt till ersättning

föreligger enligt olycksfallsförsäkringslagen. På de grunder, som

av socialstyrelsen anförts, torde vidare för medlemmar, som på grund

av tidigare förvärvad rätt tillhöra mer än en registrerad sjukkassa,

tillägget böra nedsättas till 25 öre per dag.

Med hänsyn till det ifrågasatta tilläggets natur av en provisorisk

dyrtidsåtgärd har jag varit allvarligt betänkt på att föreslå eu

bestämmelse, varigenom denna förmån icke tillerkändes alla sjukkasse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 (i Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

medlemmar, utan endast de mindre bemedlade eller dem, vilkas inkomster

icke överstiga en viss maximigräns. Efter närmare övervägande

har jag dock kommit till den uppfattningen, att ett dylikt förbehåll

skulle sakna praktisk betydelse. Kontrollen från icke blott sjukkassornas

utan även tillsynsmyndighetens sida skulle dessutom medföra utgifter,

som antagligen skulle överstiga den härigenom vunna besparingen för

statsverket.

Utgifterna för statsverket av ett extra statsbidrag av femtio öre per

dag att utgå vid barnsängsfall från och med första dagen men vid sjukdomsfall

från och med sjunde dagen hava av socialstyrelsen för helt år beräknats

till 1,700,000 kronor. Emellertid har vid denna beräkning, enligt vad

jag inhämtat, hänsyn icke tagits till den nedsättning i anslaget, som

kan väntas uppstå därigenom, att dels dylikt extra bidrag icke erhålles

vid olycksfall i arbete, dels bidraget utgår med endast halva beloppet

för medlemmar, som tillhöra flera än en sjukkassa. Å andra sidan har

också sjukkassornas medlemsantal vuxit icke obetydligt sedan år 1910,

till vilket år socialstyrelsens beräkningar hänföra sig. Tagas alla dessa

omständigheter i betraktande, har det för ändamålet erforderliga beloppet

av socialstyrelsen ansetts böra beräknas till 1,500,000 kronor. På grund

av den mängd faktorer, som härvid spela in, måste en dylik beräkning

alltid bliva i viss mån osäker. Enligt vad man i socialstyrelsen meddelat

mig, torde dock denna siffra ligga snarare över än under den verkliga.

Vidare anser jag mig böra ifrågasätta, att statsbidrag ej lämnas retroaktivt

från början av år 1918, utan utgår först från förslagsvis den 1

maj samma år. För sjukdoms- eller barnsängsfall, som börjat före sistnämnda

dag, skulle tillägget sålunda beviljas från och med samma dag

eller, där vid sjukdomsfall den fastställda karenstiden då ej gått till ända,

från och med den sjunde dagen efter den, då sjukhjälpen börjat utgå.

Vid bifall till detta förslag skulle kostnaderna för ändamålet nedbringas

till omkring 1,000,000 kronor.

Då genom det ifrågasatta extra statsbidraget någon rubbning icke

är avsedd att äga rum i fråga om villkoren och grunderna för det till

sjukkassorna för närvarande utgående statsbidraget, böra kostnaderna

för det förra icke påföras det ordinarie anslaget »för sjukkasseväsendets

befrämjande», utan torde för ändamålet å extra stat böra uppföras ett

förslagsanslag å 1,000,000 kronor.

Av samma anledning lärer icke heller skäl föreligga att nu föreslå

någon ändring i kungörelsen angående statsbidrag åt sjukkassor den 4

juli 1910. För extra statsbidraget nödiga föreskrifter böra däremot meddelas

i en särskild kungörelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 236.

Att det extra bidraget endast skall utgå till registrerad sjukkassa

torde ligga i sakens natur och icke behöva närmare motiveras. 1 likhet

med sjukkasse förbundet förutsätter jag vidare, att det skall åligga sjukkassa,

som för sina medlemmars vidkommande vill göra anspråk på dylikt

tillägg, att under innevarande år, i den mån rätt till sjuk- och moderskapshjälp

inträder, till den sjuke respektive barnaföderskan jämte det

dem jämlikt kassans stadgar tillkommande understödet utbetala jämväl det

extra statsbidraget. För sjuk- och moderskapshjälp, som må hava till

betalning förfallit efter den 1 maj 1918, men före den dag, då kungörelsen

angående det extra statsbidraget träder i kraft, må kassan äga

att genom efterbetalning uppfylla de för bidragets utbekommande stadgade

villkoren.

Till sjukkassorna skulle det extra bidraget komma att utbetalas

först under år 1919 i samband med det för nämnda år dem tillkommande

normala statsbidraget och sedan kassorna vederbörligen styrkt

sin behörighet därtill. Det för ändamålet erforderliga anslaget torde

därför böra uppföras å 1919 års stat. Beträffande frågan om beredande

av medel till förevarande utgift lärer framställning komma att senare

avlåtas av chefen för finansdepartementet.

De villkor och grunder, som skulle gälla för beviljande av extra

statsbidrag för år 1918 åt sjukkassorna, synas kunna sammanfattas

på följande sätt:

att extra statsbidrag utgår endast till sjukkassa, som är registrerad

enligt lagen den 4 juli 1910 och för den del av år 1918, kassan varit sålunda

registrerad;

att bidraget utgår endast under förutsättning, att kassan tillerkännes

statsbidrag enligt kungörelsen den 4 juli 1910 och, vad angår bidrag

till moderskapshjälp, enligt kungörelsen den 30 juni 1913;

att bidraget utgår med femtio öre per dag, dock att för medlem,

som tillhör även annan registrerad sjukkassa, bidraget utgår med allenast

tjugufem öre per dag;

att bidraget utgår endast för dagar, för vilka av kassan utbetalats

kontant sjuk- eller moderskapshjälp med minst nittio öre;

att bidraget icke utgår för dagar, för vilka sjuk- eller moderskapshjälp

utgått med mer är fyra kronor;

att bidraget vid sjukdom utgår från och med sjunde dagen efter

den, från vilken sjukhjälpen börjat utgå från kassan, men i fråga om

sjukhjälp från fortsättningskassa från sjukhjälpens början;

att bidraget vid barnsängsfall utgår från och med den dag, moderskapshjälp

från kassan börjat utgå;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 210 höft. (Nr 236.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.

att bidraget för sjukdoms- eller barnsängsfall, som börjat före den

1 maj 1918, må utgå från och med nämnda dag eller, där vid sjukdomsfall

sjukhjälp då icke utgått från sjukkassan för sju dagar, från

och med sjunde dagen efter sjukhjälpens början;

att bidrag icke må uppbäras för sjukdom, för vilken föreligger rätt

till ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17

juni 1916;

att det skall åligga sjukkassa att efter hand, i den mån sjuk- eller

moderskapshjälpen förfaller till betalning, till den understödsberättigade

förskottsvis utbetala bidraget;

att det skall åligga sjukkassa att behörigen styrka sin rätt till bidraget

för medlemmarna;

samt att kassan kan bliva bidraget förlustig, om densamma vid

sin ansökan om utbekommande av bidraget uppsåtligen eller av vårdslöshet

meddelat oriktiga uppgifter.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att för beredande av extra statsbidrag för år 1918

åt sjukkassor, som registrerats enligt lagen om sjukkassor

den 4 juli 1910, på extra stat för år 1919 anvisa

ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor att fördelas i

huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna

grunder.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

tillstyrkt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade,

att proposition i ämnet skulle till riksdagen

avlåtas av innehåll, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av extra statsbidrag för år 1918 åt registrerade sjukkassor. s. 1 i texten
  2. SU 1918:116 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående beredande av extra statsbidrag för är 1918 åt registrerade sjukkassor. s. 1 i texten