Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker
1918-03-22 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:240, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 240.
1
Nr 240.
Kungl, Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker;
given Stockholms slott den 22 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 214 käft. (Nr 240.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 240.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 1 § i forordningen den 11 oktober 1907
angående beskattning av socker.
1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,
skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande
till fritt bruk erläggas skatt med 16 öre för varje kilogram.
För det socker, som vid Mellersta Sveriges Sockerfabriksak tiebolags
råsockerfabriker i Östergötland och Västergötland samt på Öland tillverkas
av betor, odlade annorstädes än i Skåne, Halland samt på Gottland,
och utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart från samma
fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering,
utgår dock skatten under tiden till 1921 års utgång med 12 öre
för varje kilogram; ägande Kungl. Maj:t att meddela erforderliga kontrollföreskri
fter.
För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas tull
enligt tulltaxan.
2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och maltsocker
(maltos) samt ej heller sirap eller melass, i vilka sockerhalten
är mindre än sjuttio procent av .torrsubstansens vikt.
Sockerbalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontrollstyrelsen
på framställning av tillverkaren förordnar, att sockerhalten
skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.
3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,
gjorts till förtäring av människor obrukbart (denaturerats), erlägges
ej skatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 240.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hullet inför Mans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:
Enligt beslut av 1913 års riksdag utgår skatt för det socker, som
tillverkas vid de Mellersta Sveriges Sockerfabriksaktiebolag tillhöriga råsockerfabrikerna
i Östergötland och Västergötland samt på Öland, och
som utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker
eller från bolaget tillhöriga raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd
raffinering, under tiden till 1918 års utgång med 4 öre lägre belopp
per kilogram än för annat socker, som utlämnas till fritt bruk inom
landet, eller med 12 öre per kilogram.
I det yttrande till statsrådsprotokollet för den 22 februari 1918, som
är bilagt propositionen nr 103 till årets riksdag, omförmälas av chefen
4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 240.
för jordbruksdepartementet vissa från Mellersta Sveriges Sockerfabriksaktiebolag
till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, som beröra, bland
annat, nyssnämnda, intill detta års utgång gällande skattelindring. Med
åberopande av särskilda förhallanden beträffande sagda bolags sockerfabrikation
har bolaget i skrivelse av den 16 juni 1916 hos Kungl. Maj:t anhållit,
bland annat, att Kungl. Maj:t behagade utverka riksdagens medgivande
till sådan förlängning av den år 1913 beviljade skattelindringsperioden
1914—18, som motsvarar den tid, under vilken sockerbetsodlingens
och sockertillverkningens utveckling i mellersta Sverige hämmats
eller drivits tillbaka av världskriget. Nu omförmälda skrivelse
har, sedan den i vissa andra här ej återgivna delar vid ovan sagda tillfälle
underställts Kung], Maj:ts prövning, blivit av chefen för jordbruksdepartementet
till mig överlämnad tillika med ett däröver avgivet yttrande
av de sakkunnige, vilka enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
23 oktober 1917 av chefen för jordbruksdepartementet tillkallades för
att verkställa utredning och avgiva förslag angående skäligt pris på
socker m. m. Jag anhåller nu att till Kungl. Maj:ts avgörande få anmäla
det sålunda för vidare handläggning inom finansdepartementet till
mig överlämnade ärendet.
Mellersta Sw” . mellansvenska bolagets framställning torde jag först få åter
riges
Socker- giva vad bolaget i huvudsak anfört till stöd för sin anhållan om nedsättfabrboiaagtlC~
ning tin bolagets förmån av sockerskatten även efter 1918 års utgång.
Sockret inginge numera, framhåller bolaget, såsom en högst betydelsefull del
av folknäringen, icke blott direkt utan måhända än mera indirekt. För odlingen av
betor måste jorden bringas upp i en hög kultur, och då man plägade beräkna ett
åttaårigt omlopp i växtföljden, bleve den areal, som sålunda bringas upp i denna
kultur åtta gånger större än den varje år till betodling använda.
Vidare anför bolaget, att den åkerareal i Västergötland, Östergötland och på
Oland m. fl. ställen, som år 1910 var upptagen av odling av sockerbetor för
Mellersta Sveriges fabriker och då utgjorde i runt tal 2,000 hektar, år 1912
hade ökats till cirka 3,000 hektar och 1915 till cirka 4,000 hektar, alltså fördubblats.
— —
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, som säger sig ha sökt finna en
medelväg mellan den industrialistiska och den agrikulturella uppfattningen av sockertillverkningens
nationalekonomiska uppgift, har sålunda förlagt den egentligen industri01^
.delen av sin verksamhet till en enda plats, raffinaderiet i Lidköping, och
där förädlat råsocker för fabrikerna i Lidköping, Linköping och Mörbylånga, utvunnet
på odlingsområden i dessa trakter. Huru utbredd betkulturen vore i dessa
odlingsområden framginge därav, att den bedreves år 1916 i 68 socknar i Östergötland,
i 56 socknar i betområdet för Mörbylånga fabriker samt i 44 socknar i Skaraborgs
län. Antalet odlare, som år 1910 var 1,285, hade år 1915 ökats till 1,995.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 240. ■>
Avverkningen vid raffinaderiet i Lidköping, som år 1906—07 var 4,900,000 kilogram
råsocker, hade 1914 — 15 stegrats till 15,600,000 kilogram.
All sannolikhet talade, enligt bolagets förmenande, för att denna utveckling
skulle, om icke opåräknade omständigheter inträffat, hava fortgått på, normalt sätt
och företaget under de beviljade fem skattelindringsåren hava vuxit sig så livskraftigt,
att det kunnat utan ytterligare särskilt understöd från staten efter denna
tid intaga en med den skånska sockerindustrin jämbördig ställning.
Såsom huvudanledning till att ovan antydda utveckling icke fortgått framhåller
bolaget det ogynnsamma inflytande världskriget haft på landets sockertillverkning.
. .
Det upplyses vidare i bolagets skrivelse, att antalet betodlare i de odlmgsområden,
som ligga intill mellersta Sveriges sockerfabriker, under år 1916 minskats
med 315 samt den med betor besådda arealen med omkring 1,000 hektar. En återgång
i sockerbetsodlingen måste, heter det i skrivelsen, givetvis först gorå sig
kännbar i de trakter av landet, där denna odling ännu ej nått full utveckling eller
blivit fullt inarbetad.
Den till följd av de stegrade prisen å spannmål och andra lantbruxets produkter
samt å gödningsämnen hämmade betodlingen med därav åsamkad minskad
råsockertillgång betoge bolaget, enligt dess framställning, möjligheten att utnyttja
den medgivna skattelindringen under femårsperioden i den utsträckning, som vid
skattelindringens medgivande åsyftats, och som för bolagets framtida stabilitet vore
nödvändig. En ostörd utveckling skulle eljes, såsom bolaget anser framgå av en
jämförelse med de Denne årens ökning sedan 1912, hava uppbringat betarealen i
synnerligen avsevärd mån och sålunda även ökat den råsockermängd, som fått tillgodonjuta
denna skattelindring. 1
1 en till chefen för jordbruksdepartementet ingiven P. M. av^den
29 januari 1918 hava ovan omförmälda sakkunniga med anledning av
det mellansvenska bolagets framställning anfört i huvudsak löljande.
»Visserligen hava icke de förhoppningar, som hystes, att bolaget under den
vid 1913 års riksdag medgivna fortsatta skattelindringsperioden skulle komma till
en tryggad tillvaro, gått i uppfyllelse. Beaktas bör också, att förutsättningarna
för den undantagsställning i skattehänseende, som då bereddes bolaget, i viss mån
måste anses alltjämt föreligga.
Såsom framhölls av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i proposition
till 1917 års riksdag angående nedsättning av sockerskatten, har statens åtgärd
att åsätta maximipris berövat bolaget möjlighet att genom höjning av prisen å
sina fabrikat förskaffa sig ersättning för de under kristiden ökade utgifterna och
har bolaget icke, såsom svenska sockerfabriksaktiebolaget, haft tillfälle att skaffa
sig gottgörelse härför genom sirapstillverkning. Likaså har priset å sockerbetor i
jämförelse med priset å andra jordbruksprodukter otvivelaktigt varit sådant, att
det verkat hämmande å betodlingen i mellersta Sverige, där denna ^odling redan av
naturen har mindre gynnsamma betingelser. Härvid kommer jämväl i betraktande,
att det mellansvenska bolaget icke såsom svenska sockerfabriksaktiebolaget haft
sina odlare bundna medels längre kontrakt och därigenom kunnat upprätthålla hetarealen.
Långt ifrån att, såsom med 1913 års riksdagsbeslut avsågs, bolaget skulle
P. M. av de
sorkersakkunniga
den 29
januari 1918.
Historik över
den mellansvenska
sockertillverkningens
undantagsställning.
Perioden
1909—13.
6 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 240.
sättas i tillfälle att i lugn och ro utvidga och befästa sin verksamhet, har den
följande kristiden varit ägnad att i hög grad hämma bolagets utveckling och försvaga
dess ekonomiska ställning. Då bolaget sålunda så gott som helt och hållet
betagits möjligheten att utnyttja den medgivna skattelindringen under den avsedda
perioden, synes det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att bolaget
vid periodens utlöpande eller från och med år 1919 på nytt sättes i tillfälle att
under en lika lång period åtnjuta samma förmån av skattelindring. Först därigenom
och under förutsättning, att mera normala förhållanden komma att råda
under den förlängda perioden synes bolaget i verkligheten bliva delaktigt av de
förmåner, som den vid 1913 års riksdag medgivna skattelindringen avsåg att
bereda.
Enär skattelindringen är avsedd att utgöra ett vederlag för de ogynnsammare
villkor, under vilka den mellansvenska betodlingen bedrives, bör enligt de sakkunnigas
mening den lägre skattesatsen endast komma det socker tillgodo, som vid de
mellansvenska fabrikerna tillverkas av betor, som icke äro odlade i Skåne, Halland
eller Blekinge samt på Gottland. Härom bör alltså meddelas uttrycklig föreskrift
och hava de sakkunniga allenast velat framhålla betydelsen av att så sker utan att
närmare uttala sig om vilka anordningar av teknisk natur, som böra träffas för att
en dylik föreskrift skall kunna vinna praktisk tillämpning.»
De sakkunniga hemställde, på grund av vad de sålunda anfört,''
bland annat, att genom proposition till innevarande års riksdag måtte
utverkas medgivande, att den vid 1913 års riksdag beviljade skattelindringen
under åren 1914—1918 för det socker, som vid Mellersta
Sveriges Sockerfabriksaktiebolags råsockerfabriker i Östergötland och
Västergötland samt på Öland tillverkas av betor, odlade annorstädes än
i Skåne, Halland och Blekinge samt på Gottland, och utlämnas till fritt
bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffiuaderiet i
Lidköping efter där verkställd raffinering, måtte utgå under en förlängd
period av o år, från 1919 års början räknat.
Innan jag angiver min ståndpunkt till framställningen i fråga torde
jag böra något närmare erinra om den undantagsställning, som statsmakterna
under en följd av år berett den mellansvenska sockerfabrikationen.
Nu ifrågakommande sockerfabriker, vilka tidigare — i det av tillkallade
sakkunniga den 15 januari 1913 avgivna betänkandet angående
tull och skatt å socker — sammanförts under beteckningen Lidköpingsgruppen
och numera företrädas av Mellersta Sveriges Sockerfabriksaktiebolag,
hava alltsedan genomförandet av 1908 års sockerlagstiftning
intagit en särställning. De voro nämligen under åren 1909—13 tillförsäkrade
att åtnjuta sådan skattelindring, varigenom skatten under hela
den nämnda tidrymden skulle utgå med 13 öre per kilogram, d. v. s.
Kungi. Majds nåd. proposition Nr 24U. 7
utan den förhöjning, som under samma år successivt trött i kraft för
övriga fabriker.
Bestämmelsen om undantagandet av nämnda företag från omedelbar
tillämpning av höjd sockerskatt motiverades med ifrågavarande
fabrikers dittillsvarande korta verksamhetstid, den svårighet de haft att
till en början draga sig fram samt önskvärdheten av att bereda dem
en fastare grundval, innan beskattningen ökades. Riksdagen uttalade
ock den mening, att avsikten med skattelindringen borde vara att stödja
icke blott de industriella företag, som visats vara i behov av en dylik
hjälp, utan även jordbruket i de provinser, där fabrikerna vore belägna.
.Emellertid betonade riksdagen även, att efter utgången av de fem
undantagsåren, d. v. s. från början av år 1914, någon vidare skattelindring
icke borde ifrågakomma.
I ovan berörda betänkande den 15 januari 1913 uttalade de för
sockerfrågans utredning tillkallade sakkunniga, att de förhoppningar,
som knutits vid nu berörda riksdagsbeslut, allenast i en mycket begränsad
utsträckning syntes ha infriats. Vid ett avgörande ifråga om
sockerlagstiftningens framtida förhållande till här berörda del av sockerindustrin
ansåge sig sålunda de sakkunniga böra fastslå, att skattelindringen
genom 1908 års riksdagsbeslut icke medfört åsyftat resultat.
Industrins ekonomiska ställning saknade alltjämt stadga, och ej heller
hade betodlingen utvecklats till någon för provinsernas jordbruk nämnvärd
betydelse. Allt syntes vidare, enligt de sakkunnigas mening, tala
emot sannolikheten för att något av de tre här berörda landskapen
Västergötland, Östergötland, Öland — inom en någorlunda närliggande
framtid skulle kunna bliva en vitbetsodlande provins i en sådan utsträckning,
som för stödjandet av en framgångsrik sockerindustri vore
nödvändigt. De sakkunniga funne det obestridligt, att eu bibehållen
skattelindring under förhandenvarande förhållanden icke kunde vara
dessa fabriker till någon verklig hjälp. En fortsatt undantagsställning
skulle giva förnyad växt åt ogrundade förhoppningar och föranleda ett
ytterligare gagnlöst förbrukande av kapital och arbetskraft.
I yttrande till statsrådsprotokollet vid avlåtande av proposition nr
35 till 1913 års riksdag förklarade sig dåvarande chefen för finansdepartementet
visserligen i stort sett dela de sakkunnigas uppfattning.
Genom ett antagande av de sakkunnigas förslag skulle emellertid —
genom sockerprisets nedgång i anledning av sockertullarnas föreslagna
sänkning — de tre fabriker, som voro i fråga, ej endast förlora den
De sakkunnig a
år 1913.
Sockerskattens
behandling
vid 1913 års
riksdag.
Sockerskattens
behandling
vid 1917 års
riksdag.
8 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 240.
gynnade ställning de dittills intagit, utan deras position skulle med ett
slag försämras än mer än som motsvarades av den upphävda skattelindringen.
Då dessutom utredningens siffror beträffande betodlingens
utveckling syntes departementschefen visa, att denna särskilt i Östergötland
samt även på Öland under de sista åren befunnit sig i en anmärkningsvärt
rask uppåtgång, funne han billigheten fordra, att —
likasom det för sockerindustrin i dess helhet förutsatts, att den ifrågasatta
förändringen av sockerlagstiftningen skulle genomföras successivt
under en femårsperiod — den i Öster- och Västergötland samt Öland
bedrivna industrin bereddes ett för densamma avpassat motsvarande
rådrum att lämpa sig efter de nya förhållandena.
Departementschefen fann sig därför böra hemställa, att dittills
gällande skattelindriDg för ifrågavarande fabriker måtte få fortbestå
under ytterligare fem år eller till utgången av år 1918.
Riksdagen biträdde genom skrivelse nr 75 den 7 maj 1913
departementschefens hemställan om fortsatt skattelindring. Skattebeloppet
sänktes emellertid med ytterligare 1 öre, ned till 12 öre per
kilogram socker för Lidköpingsgruppens produktion. Denna skattesats
skulle, enligt riksdagens beslut, gälla intill utgången av år 1918.
1 proposition nr 45 den 6 februari 1917 föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att besluta viss tillfällig sänkning av sockerskatten. För att
bereda Mellersta Sveriges Sockerfabriksaktiebolag gottgörelse för ökade
tillverkningskostnader tillstyrktes därvid av departementschefen en ytterligare
särskild skattelindring för detta bolag med 2 öre för den tid den
tillfälliga skattenedsättningen var avsedd att gälla. Kungl. Maj:ts proposition
innehöll sålunda förslag, att sockerskatten under tiden från och
med den 1 mars 1917 till och med den 31 oktober samma år skulle
utgå med 11 öre för kilogram, dock att för socker från de mellansvenska
fabrikerna skatten skulle under samma tid utgå med endast 5
öre för kilogram. Riksdagen biföll icke Kungl Maj:ts proposition oförändrad.
I skrivelse nr 27 den 3 mars 1917 anmälde riksdagen, att
riksdagen antagit författning angående viss nedsättning av sockerskatten
av innehåll, att från dag, som Kungl. Maj:t bestämde, till och med den
31 oktober 1917 skatt skulle erläggas med 10 ®/s öre för kilogram, dock
att för socker från de mellansvenska fabrikerna skatten skulle under
samma tid utgå med 4 */3 öre för kilogram.
Kungörelse angående nedsättning av sockerskatten i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdades den 3 mars 1917 att tillämpas
från och med den 7 i samma månad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 240.
K lider liden från nyssnämnda datum för skattencdsättningens
ikraftträdande ocli till och med den 31 oktober 1917 bär alltså det
mellansvenska sockerbolaget utöver den av 1913 års riksdag fastställda
skattelindringen tillgodonjutit en särskild nedsättning för täckande av
merkostnader vid produktionen.
Aven i den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 103 bär
hänsyn tagits till de särskilda förhållanden beträffande det mellansvenska
bolagets sockertillverkning. Såsom anföres i chefens för jordbruksdepartementet
yttrande hade de tillkallade sakkunniga i eu P. M. den
14 november 1917 i anledning av framställning från det mellansvenska
bolaget förklarat sig anse, att sockerpriset borde vara enhetligt för hela
landet och, om särskilda förmåner funnes böra beredas sistnämnda bolag
detta borde ske i annan ordning än genom olika pris.
De sakkunniga hava sedan i härförut åberopade P. M. den 29
januari 1918 närmare utvecklat på vad sätt sådana särskilda förmåner
skulle beredas bolaget i fråga. Rörande de delar av denna de sakkunnigas
framställning, vilka icke äro här förut återgivna, tillåter jag mig
hänvisa till propositionen nr 103 (sidorna 25—27 i chefens för jordbruksdepartementet
yttrande). Med anledning av denna framställning har
Kungl. Maj:t hos riksdagen i proposition nr 105 föreslagit riksdagen att
bevilja Mellersta Sveriges Sockerfabriksaktiebolag ett anslag av 530,000
kronor såsom bidrag till täckande av utav kristiden föranledd förlust
vid bolagets rörelse under produktionsåret 1917—18.
Vad åter angår sockerskatten har i propositionen nr 103 föreslagits
sådan nedsättning därav från och med av Konungen bestämd
dag till och med den 31 oktober i år, att sockerskatten därunder skulle
komma att utgå med 6 öre för varje kilogram, dock att för det socker,
som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland
och Västergötland samt på Öland, och utlämnas till fritt bruk antingen
omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping
efter där verkställd raffinering, skatten skulle utgå med 2 öre för varje
kilogram.
Vid den sålunda föreslagna tillfälliga skattenedsättningen skulle
alltså den det mellansvenska bolaget tillgodokommande särskilda skattelindringen
komma att fullt ansluta sig till den av 1913 års riksdag för
perioden 1914—18 fastställda principen, att av sockertillverkningen i
mellersta Sverige skulle uttagas en skatt, som med 4 öre understege
den eljes för landets sockertillverkning gällande skattesatsen. Förenämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1918, 1 sand. 214 höft, (Nr 240,) 2
Proposition
nr 103 till
1918 års
riksdag.
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 240.
propositioner nr:s 103 och 105 hava numera av riksdagens båda kamrar
bifallits.
Departements
chefen.
Såsom av nu lämnade redogörelse framgår hava statsmakterna
under en följd av år, eller ända sedan 1909, berett sockertillverkningen
i mellersta Sverige undantagsförmåner i form av särskild nedsättning i
sockerskatten.
Det betonades av riksdagen i dess förut omförmälda uttalande år
1908, att undantagsbestämmelserna voro avsedda att gälla endast under
en kortvarig övergångsperiod. Det oaktat förlängdes skattelindringsperioden
genom beslut av 1913 års riksdag med ytterligare fem år.
Det torde kunna ifrågasättas, om en verkligen bärkraftig sockerindustri
kan skapas i mellersta Sverige genom några års fortsatt skattelindring.
Till vad det mellansvenska bolaget framhållit, att bolaget till
följd av världskriget icke haft tillfälle att utnyttja den år 1913 beslutade
skattelindringen i då angivet syfte, torde böra erinras, dels att
statsmakterna berett bolaget ersättning för konjunkturförlust genom den
tillfälliga skattesänkningen under år 1917 till den mellansvenska sockertillverkningens
förmån, dels ock, att av årets riksdag för enahanda ändamål
beslutats ett högst betydande statsunderstöd till Mellersta Sveriges
Sockerfabriksaktiebolag.
,jag det oaktat anser mig böra tillstyrka fortsatt skattelindring
andel viss tid framåt, är det för mig avgörande skälet, att under nu
lådande förhallanden intet bör underlåtas, som kan bidraga till att under
de närmaste åren uppehålla och befrämja den inhemska sockertill verkningen.
Jag finner mig emellertid därvid föranlåten att uttala, att frågan
om statsmakternas förhållande till den mellansvenska sockerindustrien
efter min mening bör upptagas till förnyad prövning, sedan normala förhallanden
återinträtt, samt att den skattelindring, som nu må kunna
bliva bolaget medgiven, på intet sätt må binda det framtida avgörandet.
I överensstämmelse med denna min allmänna ståndpunkt kan jag
icke förorda, att förslag nu förelägges riksdagen om förlängning av
skattelindiingsperioden under sa lång tid, som av de sakkunniga föreslagits.
Att nu binda skattesatsen till förmån för bolaget i fråga under
fem år framåt synes mig mindre välbetänkt även av det skäl, att en
utvidgning av bolagets verksamhetsfält till det sydsvenska sockerdistriktet
icke torde vara utesluten. För att å ena sidan statsmakterna må kunna
inom en snar framtid upptaga frågan om den mellansvenska sockertillverkningens
undantagsförmåner till förnyad prövning och å den andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
1!
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 240.
sidan de närmaste årens sockerproduktion må tryggas håller jag före,
att skattelindringen må gälla under åren 1019, 1920 och 1921.
Lika med de sakkunniga anser jag, att den ifrågasatta lägre
skattesatsen närmast bör komma det socker tillgodo, som vid de mellansvenska
fabrikerna tillverkas av betor, odlade i mellersta Sverige. Då
emellertid, enligt vad som kommit till min kännedom, betor, som odlats
i östra Blekinge, plägat förarbetas vid fabriken på Oland, anser jag
skäligt, att skattelindringen må gälla även för det socker, som vid de
mellansvenska fabrikerna tillverkas av i Blekinge odlade betor. Jag bär
fördenskull vidtagit erforderlig ändring i det av de sakkunniga avgivna
förslaget.
Från vederbörande myndighet har jag inhämtat, att hinder ej
möter att träffa de anordningar, som äro erforderliga för att eu dylik
föreskrift skall kunna vinna praktisk tillämpning. Det torde ankomma
på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat sitt beslut i frågan, utfärda
de behövliga föreskrifterna.
Vad angår skattelindringens belopp synes mig ingen anledningföreligga
att frångå den hittills — med ett i det föregående omnämnt,
på särskilda omständigheter beroende undantag — tillämpade principen,
att skattesatsen för socker från de mellansvenska fabrikerna fastställes
till ett belopp, som med 4 öre understiger den i förordningen eljest
stadgade.
Då det förslag till kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten,
som förelagts riksdagen genom Kungl. Maj:ts proposition nr
103 till årets riksdag, avser allenast en tillfällig sänkning av sockerskatten
under viss del av år 1918 och efter utgången av den i förslaget
avgivna tiden sockerskatten skall utgå såsom i förordningen den 11
oktober 1907 angående beskattning av socker bestämmes — med de
förändringar, som angivits i förordningen den 12 september 1913 —
har det inom departementet upprättade författningsförslaget utarbetats i
uärmaste anslutning till sistnämnda förordning.
Då till grund för intäkten av sockerskatten i inkomstberäkningen
för år 1919 ligger förutsättningen, att skattesatsen för det i mellersta
Sverige producerade sockret skulle från och med ingången av år 1919
höjas från 12 till 16.öre, torde en förlängning av skattelindringen böra
föranleda någon sänkning av det i förslaget till riksstat såsom inkomst
av sockerskatt uppförda beloppet 21,500,000 kronor.
Från kontrollstyrelsen har jag inhämtat, att från Mellersta Sveriges
Sockerfabriksaktiebolag utlämnats till fritt bruk
12 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 240.
1913— 14 .................... 12,294,683.9 kilogram socker
1914— 15 ........................ 12,184,588.6 » »
1915— 16 ....................... 13,032,112.2 » »
I medeltal under de tre åren ka alltså utlämnats 12,503,794.9 kilogram
eller i runt tal 12 Vs miljon kilogram. Sockerskatten å denna kvantitet
skulle alltså efter 16 öre per kilogram inbringa 2,000,000 kronor men
efter 12 öre allenast 1,500,000 kronor.
Vid bifall till den framställning, jag bar för avsikt att tillstyrka,
torde alltså det i förslaget till riksstat uppförda intäkten av socker
skatten
för år 1919 böra sänkas från 21,500,000 kronor till 21,000,000
kronor. Till frågan om denna inkomstminskning anhåller jag att få
framdeles återkomma.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det upprättade
författningsförslaget, hemställde lian, att Kungl. Magt måtte i
proposition föreslå riksdagen att antaga förenämnda förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober 1907
angående beskattning av socker.
Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Birger LoostrÖm.
STOCKHOLM, ISAAC MAECU3'' BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:197 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angåen s. 2 i texten
- BevU 1918:32 Betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober 1!)07 angående beska a2 i texten