Sök i Ratio Lex

Angående an visande av bidrag till svenska stadsförbundets verksamhet

1918-04-05 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:244, Angående an visande av bidrag till svenska stadsförbundets verksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 244.

1

Nr 244.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående an visande

av bidrag till svenska stadsförbundets verksamhet; given

Stockholms slott den 5 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för svenska stadsförbundets

verksamhet under sjunde huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag,

högst, dels å tilläggsstaten för år 1918 4,000 kronor dels ock å

•extra stat för år 1919 8,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 217 höft. (Nr 244.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mapts nåd. proposition Nr 244.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 april

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner;

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA, ,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

I en till finansdepartementet inkommen, den 22 mars 1917 dagtecknad

skrift gjorde svenska stadsförbundets styrelse framställning om ett statsbidrag

å 4,000 kronor för täckande av kostnaderna under år 1917 för viss

utvidgning av stadsförbundets verksamhet. Styrelsen avsåg, att den

utvidgade verksamheten skulle kunna komma i gång omkring mitten av

nämnda år, och det begärda bidraget var sålunda beräknat efter 8,000

kronor för år. Ansökningen remitterades till statskontoret, som den 29

oktober 1917 inkom med utlåtande i ärendet. Sedermera har stadsförbundets

styrelse i december samma år inkommit med ny framställning,

avseende statsbidrag för enahanda ändamål under år 1918, därvid styrelsen,

under åberopande av den allmänna prisstegringen, beräknat det

erforderliga bidragets belopp till 12,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

• 0

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 244. •>

Till det statsrådsprotokoll över linatisärenden lör deri 14 januari

1918, som bifogats samma års statsverksproposition, omförmälde jag,

under punkt 49, sistnämnda framställning och meddelade tillika, att jag

visserligen icke då var beredd att förelägga Kungl. Maj:t definitivt förslag

i ämnet, men att den förebragta utredningen syntes mig böra föranleda,

att medel för ändamålet begärdes hos riksdagen, dock endast

till ett belopp av 8,000 kronor för år räknat. Med bifall till vad jag

i anslutning härtill- hemställde, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,

i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva framlagd, bland

de extra anslagen under sjunde huvudtiteln såväl i tilläggsstaten för

1918 som i riksstaten för 1919 beräkna ett förslagsanslag, högst, å

8,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaden för viss utvidgning

av svenska stadsförbundets verksamhet.

Sedan den erforderliga utredningen numera slutförts, anhåller jag

att få förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag till proposition i detta ämne.

Innan jag ingår på ett återgivande av innehållet i styrelsens för

stadsförbundet föreliggande framställning, skall jag tillåta mig i

korthet redogöra för förbundets syfte och organisation, sådana de framgå

av de stadgar, förbundet för sig fastställt.

Svenska stadsförbundet bär till ändamål att tillvarataga städernas, köpingarnas

och municipalsamhällenas gemensamma intressen, främja samverkan dem emellan och

sprida kunskap 1 kommunalpolitiska ämnen. Berättigade till inträde såsom medlemmar

i förbundet äro icke blott städer utan även köpingar och municipalsamhällen. Förbundet

sammanträder vart tredje år till ordinarie kongress, som i sista hand beslutar

över förbundets verksamhet. Vid kongresserna företrädas medlemmarna genom

valda ombud. Antalet ombud för varje samhälle står i visst förhållande till folkmängden.

Vid omröstning å kongress tillkommer varje ombud för samhälle med

intill 5,000 invånare en röst och samhälle med 5,000 invånare och däröver två

röster. Förbundets angelägenheter handhavas av eu styrelse och en representantförsamling.

Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, består av sju ledamöter och

tre suppleanter, som väljas vid ordinarie kongress för tiden intill dess nästa

kongress avslutats.

Styrelsen anordnar en kommunal centralbyrå, för vilken en av styrelsen utsedd

sekreterare är föreståndare. Centralbyrån har till uppgift att följa den kommunala

utvecklingen i Sverige och utlandet, att samla för studier i kommunala ämnen

behövligt material samt att besvara till byrån inkomna förfrågningar och sköta

förbundets löpande ärenden. Medlem i förbundet, kommunernas fullmäktige, magistrater

och tjänstemän samt ledamöter i kommunala nämnder, styrelser och delegationer

äga att kostnadsfritt anlita centralbyrån och må till styrelsen göra de

framställningar, som för egen kommuns räkning anses behövliga eller eljest kunna

vara till nytta för förbundets verksamhet.

Till förbundet är medlem pliktig gälda årsavgift, som utgår i förhållande

till medlems invånareantal enligt senaste befolkningsstatistik. Avgiftens belopp be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 244.

stämmes av styrelsen. Till representantförsamlingen utses vid ordinarie kongress

en ledamot och en suppleant dels för varje län, i vilket medlem uti förbundet finnes,

samt dels för varje till förbundet ansluten stad med ett invånareantal över 30,000.

Representantförsamlingens uppgift är att på kallelse av styrelsen sammanträda

till överläggningar och beslut gemensamt med styrelsen i sådana frågor, som,

utan att påfordra kongressens sammankallande, likväl finnas icke böra av styrelsen

ensam avgöras.

I förutnämnda, den 22 mars 1917 dagtecknade skrivelse, vari

svenska stadsförbundets styrelse gjorde sin första framställning om statsbidrag

för ifrågavarande ändamål, erinrade styrelsen till en början om

ett utlåtande, som styrelsen beretts tillfälle att avgiva i anledning av

det betänkande med förslag i fråga om beredande av lättnader för kommunernas

upplåning, som den 5 maj 1915 framlagts av särskilt tillkallade

sakkunniga och vari föreslagits inrättande genom statens försorg

av en kommunal lånefond. Jag begagnar här tillfället att meddela, att

nämnda betänkande, över vilket utom stadsförbundets styrelse även statskontoret

efter hörande av samtliga Kungl. Maj ds befallningshavande

yttrat sig, numera remitterats till fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

såsom varande en av de myndigheter, vilka ifrågasatts såsom förvaltare

av den föreslagna kommunallånefonden. Efter att hava erinrat, hurusom

styrelsen i sitt yttrande över omförmälda betänkande tillstyrkt det däri

framställda förslaget med vissa modifikationer, anförde styrelsen vidare:

»Styrelsen har emellertid vid behandlingen av hithörande frågor funnit, att

för den nyordning av städernas låneväsen, som torde vara önskvärd, den av de

sakkunniga föreslagna kommunala lånefonden icke kan anses tillfyllest. Ej oviktiga

lättnader torde därjämte kunna beredas den kommunala upplåningen genom en

lämplig organisation av lånemarknaden i syfte att underlätta långivares och låntagares

förbindelser med varandra och i båda parternas intresse befrämja lämpliga

låneformer. Det torde vidare, med den omfattning den kommunala kredithushållningen

numera nått, vara önskvärt, att de kommunala lånebesluten underkastas

prövning ej blott med hänsyn till formen utan även till sitt innehåll. Tillgodoseendet

av båda dessa ändamål torde i väsentlig mån kunna underlättas genom viss

utvidgning av stadsförbundets verksamhet, och får styrelsen i detta hänseende i

underdånighet anföra följande.

Redan i det nyss anförda betänkandet har frågan om en viss kontroll av

den kommunala lånepolitiken, särskilt vad angår amorteringstiderna, blivit berörd,

dock endast i den mån lånen i fråga skola utgå ur kommunallånefonden. I det

betänkande angående statens och kommunernas skuldsättning, som den 10 september

1914 avgivits av andra, inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, hava emellertid

hithörande frågor underkastats en mera ingående behandling och jämväl vissa

grundsatser uppställts, som enligt de sakkunnigas mening borde iakttagas vid prövningen

av de kommunala lånebesluten.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 244. 5

Jag inskjuter bär den upplysningen, att sistnämnda betänkande,

vari beträffande kommunernas upplåning förordats en i vissa hänseenden

ökad statskontroll, för vars anordnande vissa allmänna direktiv givits,

är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Svenska stadsförbundets styrelse återgav vidare i sin förenämnda

skrivelse på följande sätt de i sistnämnda betänkande givna direktiven

för prövningen av kommunala lånebeslut:

»Upplåning må ske endast för anstalter med längre varaktighet, och återbetalningstiden

skall bestämmas med hänsyn till varaktigheten. All sparsamhet bör

iakttagas vid utgifter, som erfordra upplåning. Vid lån för icke inkomstgivande

företag böra strängare villkor stadgas än vid andra lån. I syfte att befordra användandet

av andra medel än lånemedel för utgifter, för vilka sådana medel

kunna ifrågasättas, bör exempelvis föreskrivas, att viss kvotdel av de erforderliga

medlen skall anskaffas på annat sätt än genom upplåning, och denna kvotdel torde

böra göras större för icke inkomstgivande än för andra företag. Samma resultat

kan ernås genom att för sådana lån stadga en väsentligt kortare amorteringstid än

som av anstaltens varaktighet betingas. Denna inskränkning av lånemedlens användning

torde emellertid betinga en annan källa för kapitalutgifter än lån, nämligen

fondmedel, och lämpligt avvägda bestämmelser om fondbildning av skattemedel

torde därför böra införas i kommunallagarna. Därest prövningen av de kommunala

låneärendena, som för närvarande väsentligen är av formell art, skulle, såsom här

föreslagits, fördjupas till en materiell granskning av det underställda beslutet, måste

enligt kommitténs mening särskilda sakkunniga anlitas för denna uppgift.»

För egen del anförde styrelsen härom, att under förutsättning att nödig varsamhet

iakttoges vid ovanstående grundsatsers tillämpning och hänsyn toges till de

svårigheter, som framför allt på grund av gällande kommunalskattelagstiftning vore

förenade med varje omläggning av nuvarande metoder för kapitalutgifters bestridande,

från kommunal synpunkt intet syntes vara att erinra emot införandet av en materiell

prövning av lånebesluten på sätt av sistnämnda kommitterade föreslagits.

Tvärtom borde jämväl för vederbörande kommuner den föreslagna ordningen för

låneväsendet i längden innebära stora fördelar.

Vidare anförde styrelsen:

»En oeftergivlig förutsättning för att den mera ingående prövning av kommunernas

kapitalutgifter, som i förevarande kommittébetänkande föreslås, skall kunna genomföras

och medföra avsett gagn, är emellertid, att den sker snabbt och sakkunnigt

samt, i främsta rummet, att den kommunala erfarenheten härvid må lämnas tillfälle

att göra sig gällande. Meningen bör ju icke vara att genom en strängt formell

tillämpning av nyss återgivna grundsatser åsamka kommunerna besvär och svårigheter,

utan att, helst genom i förväg lämnade råd och anvisningar, underlätta samt

bringa ordning och reda i den kommunala finansförvaltningen.

Genom svenska stadsförbundets försorg torde med lätthet anordningar kunna

träffas, varigenom såväl den kommunala sakkunskapen kunde komma till uttryck

vid låneärendens prövning som ock en löpande upplysningsverksamhet rörande kommunalfinansiella

frågors behandling möjliggöras.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 244.

Redan nu handläggas å förbundets kommunala centralbyrå ärenden av här

ifrågavarande art. Ej sällan inkomma till byrån finansiella frågor, vilka byrån,

eventuellt med anlitande av sakkunniga utom densamma, jämväl omåste söka utreda

och besvara. Dessa frågor tillhöra två bestämt skilda grupper. A ena sidan märkes

begäran om anvisande av lämplig långivare för kommunallån, å den andra frågor

av skiftande innehåll och omfattning rörande bokföringstekniska och andra finansiella

spörsmål. Det torde ej behöva särskilt framhållas, att den på ekonomiska

skäl beroende bristen på särskild sakkunskap och fackutbildning i dessa ämnen

bland byråns personal lägger hinder i vägen för sådana ärendens snabba och tillfredsställande

handläggning. Om denna brist kunde på ett effektivt sätt avhjälpas,

så skulle tillika med all säkerhet omfattningen av byråns konsulterande finanstekniska

verksamhet och därmed jämväl den nytta byrån kan göra i hög grad ökas.

Av Sveriges stadskamerala förening bär en framställning till stadsförbundet

i enahanda syfte blivit gjord, nämligen om inrättandet av en central kommunal

revisionsbyrå genom stadsförbundets försorg. Denna byrås uppgift skulle enligt

förslagsställarens mening vara i huvudsak följande. Byrån skulle lämna upplysningar

och råd, eventuellt i form av formulärförslag, rörande uppställande av staten

och de kommunula räkenskaperna samt biträda med handledning vid själva bokföringen.

I samband härmed borde den även vara behjälplig vid kommunala organisationsfrågors

handläggning. Slutligen skulle den — och detta borde, såsom

namnet anger, vara byråns huvuduppgift — tillhandahålla särskilda experter för

räkenskaps- och revisionsuppdrag. Dess verksamhet skulle givetvis i betydlig omfattning

påkalla personliga besök av byråns tjänstemän i de kommuner, som anlita

densamma.

Visserligen torde enligt styrelsens mening föga utsikt finnas för att en sådan

byrå skulle erhålla revisionsuppdrag från städerna i den omfattning, som kräves

för att dess tillvaro i ekonomiskt hänseende skulle vara tryggad. I allmänhet torde

de kommunala förvaltningsmyndigheterna vara benägna att sköta sitt räkenskapsväsen

på egen hand och utan främmande inblandning. Därtill kommer, att byråns

revisionsarbete onekligen måste hopas på några få månader av året, vilket givetvis

gör det rätt svårt att organisera detsamma utan alltför stora kostnader.

Emellertid skall härmed icke förnekas, att stadskamerala föreningens förslag

innebär flera beaktansvärda synpunkter. Såsom ovan framhållits, har redan kommunala

centralbyråns verksamhet visat, att ett verkligt behov av sakkunniga råd

och handledning i bokföringsfrågor och i allmänhet i finanstekniska spörsmål förefinnes

bland städernas drätselmyndigheter. Det torde ligga i öppen dag, att en utvidgning

av byråns verksamhet i denna riktning jämväl ur statens synpunkt skulle

vara i hög grad gagnelig och värd att understödja. Den ordning och reda i städernas

räkenskapsväsen, som genom densamma skulle befordras, ligger ju även i statens

intresse; och särskilt torde prövningen av underställda lånebeslut kunna härigenom

avsevärt underlättas, då kommunala centralbyrån givetvis komme att söka befrämja

tillämpningen av de grundsatser, som enligt vederbörande statsmyndighets meningböra

vara vägledande för den kommunala lånepolitiken. Den föreslagna utvidgningen

av byråns verksamhet torde emellertid icke annat än i särskilda undantagsfall böra

avse verkliga revisionsuppdrag, ehuru visserligen framdeles, då den nya verksamhetsgrenen

vunnit tillräcklig omfattning och stadga och för densamma beprövade, fack
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 244.

utbildade tjänstemän finnas att tillgå, jämväl revisionsarbete i av stadskamerala

föreningen föreslagen omfattning kan visa sig lämpligen kunna och böra upptagas.

Den andra gruppen av de finansiella ärenden, med vilka kommunala centralbyrån

bar att taga befattning, avser förmedling av lån. Att byrån saknar lämpliga

organ för denna uppgift, och att den därför ofta måste nedlägga ett besvärligt och

resultatlöst arbete på uppdrag av sådan art, har redan förut betonats. Lika klart

har emellertid erfarenheten givit vid handen, att en sådan låneförmedlingsverksamhet,

rätt bedriven, bör hava en betydande uppgift att fylla, I alltför många fall

sakna de kommunala myndigheterna, företrädesvis i småsamhällena, goda förbindelser

med långivande inrättningar eller överhuvudtaget kännedom om var kommunala

lån kunna erhållas. Mycken omgång, besvär och kostnader förorsakas härav. Då

kommunala centralbyrån icke är organiserad att upptaga dylika ärenden, torde det

ock vara mindretalet av desamma, som numera komma till byråns kännedom.

En rationellt bedriven låneförmedling borde icke kräva någon större organisatorisk

apparat. Huvudsaken är givetvis att intressera de stora offentliga och

enskilda fondförvaltningarna för densamma, så att byrån kunde erhålla en något så

när fullständig kännedom om deras förmåga att upptaga kommunallån. För dessa

inrättningar synes det ock innebära fördeiar att kunna erhålla upplysningar om

placeringsmöjligheter. Inkommande låneansökningar borde av byrån prövas med

avseende å amorteringstider och lånets anordning i övrigt, och för långivaren borde

därför byråns förmedling lämna en viss trygghet, att lånet vore i god ordning.»

Efter att härefter hava erinrat, bland annat, att i den år 1912

beslutade riksdagsskrivelse, som föranlett kommittébetänkandet om beredande

av lättnader för kommunernas upplåning, vikten av en sådan

låneförmedlingsanstalt understrukits, anförde styrelsen:

»På grund av vad sålunda anförts synes det såväl för stadssamhällena som

för staten önskvärt, att stadsförbundets verksamhet utvidgas att omfatta även kommunalfinansiella

frågor, nämligen dels i form av en allmän konsulterande verksamhet

i bokförings- och finanstekniska spörsmål, dels genom låneförmedling. Styrelsen

övergår nu till frågan, huru en sådan utvidgning borde organiseras och ekonomiskt

möjliggöras.

Såsom redan förut betonats, torde för densamma åtminstone icke under de

första åren krävas någon större apparat. Att skilja den från kommunala centralbyrån

lär för övrigt så mycket mindre böra ifrågasättas, som denna byrå handlägger

och även framdeles kommer att handlägga orgaiiisationssfiörsmål och andra

ärenden, som nära sammanhänga med de finansfrågor, vilka tillhöra den nya verksamheten.

Denna synes därför i stället böra handhavas av en särskild avdelning av

kommunala centralbyrån, lämpligen benämnd kommunala centralbyråns -finansavdelning.

Utom erforderligt expeditions- och kanslibiträde synes för densamma till en början

endast behövas en, i kamerala och finansiella frågor skicklig och förfaren tjänsteman

såsom den nya avdelningens chef. I syfte att för detta uppdrag kunna förvärva

en verkligt dugande fackman torde tjänsten böra så anordnas, att den kan

innehavas såsom bisyssla emot ett årsarvode av förslagsvis 3,000 kronor. Denne

tjänstemans uppgift borde i första hand vara att organisera den nya avdelningens

verksamhet, framför allt vad låneförmedlingen angår, samt att sedermera leda och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 244.

hava ansvaret för dess behöriga fortgång. Denna uppgift synes väl kunna handhavas

vid sidan av annan tjänst.

Den nya verksamheten har emellertid en annan uppgift, som icke lämpligen

kan handhavas av kommunala centralbyrån ensam. Styrelsen har förut, i anslutning

till det år 1914 avgivna betänkandet om statens och kommunernas skuldsättning,

framhållit behovet av medverkan av sakkunniga med kommunal erfarenhet vid prövningen

av underställda lånebeslut och överhuvudtaget vid den statliga uppsikten över

kommunernas finansförvaltning. Därest stadsförbundets verksamhet utvidgas att omfatta

jämväl låneförmedling och andra finansfrågor, synes statens behov av en kommunalfinansiell

sakkunniginstans i anslutning härtill kunna tillfredsställas. Detta

torde lämpligen kunna ske på sådant sätt, att för den nya avdelningen av kommunala

centralbyrån tillsättes en särskild finansdelegation med uppgift att leda och

övervaka finansavdelningens verksamhet samt att avgiva yttrande i de frågor, som

till densamma hänskjutas av kommunala eller statliga myndigheter. Även frånsett

den betydelse en sådan delegation snart borde förvärva sig såsom en av statsmyndigheterna

anlitad remissinstans i låne- och andra kommunalfinansiella frågor,

torde det vara till gagn för kommunala centralbyråns finansavdelning att äga tillgång

till i drätselförvaltning erfarna personers råd och omdöme vid svårare frågors

behandling.

Antalet ledamöter i den föreslagna delegationen torde, med hänsyn till önskvärdheten

av att landsortsstäderna skola bliva i densamma väl företrädda, böra bestämmas

till sju. Föredragande i delegationen bör, under inseende av stadsförbundets

sekreterare, vara chefen för kommunala centralbyråns finansavdelning. Givetvis

bör det stå delegationen fritt att, där så befinnes lämpligt, anförtro sin beslutanderätt

åt ett mindre verkställande utskott. Ersättning hör utgå åt delegationens

medlemmar enligt samma grunder som i allmänhet gälla för kommittéuppdrag.

Kostnaderna för den föreslagna utvidgningen torde kunna hållas inom rätt

måttliga gränser. De synas till en början kunna beräknas sålunda:

Arvode till avdelningens chef ........................... kronor 3,000.—

Expeditions- och kanslibiträde............................ » 3,000.—

Arvode till finansdelegationen ............................ » 2,000.—

Summa kronor 8,000.—»

Sedan styrelsen, under åberopande av vid dess framställning fogade

översikter av stadsförbundets finanser, framhållit, att förbundet icke hade

råd att av. sina ordinarie inkomster bestrida dessa kostnader, fortsatte

styrelsen:

»Vad emellertid angår den utgift, som här ovan föreslagits, synes den vara

av så stor betydelse för tillgodoseende av rent statliga uppgifter, att styrelsen

med fog ansett sig kunna påräkna statsbidrag för dess täckande. I flera av de

utlåtanden, som av länsstyrelserna avgivits över kommittébetänkandet om lättnader

för kommunernas upplåning, har ock statsbidrag till en kommunal låneförmedlingsanstalt

tillstyrkts. För staten är den här föreslagna anordningen under alla förhållanden

både enklare och billigare än de anordningar, som eljest vore av nöden för

en sakkunnig prövning av kommunala låneärenden och en verklig tillsyn över kommunernas

finansförvaltning.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 244.

I det utlåtande, varmed statskontoret besvarade den av mig förut

omnämnda remissen av den nu i huvudsak återgivna skrivelsen, anförde

statskontoret:

»För så vitt Eders Kungl. Maj:t anser de utvidgningar av svenska

stadsförbundets verksamhet, som skulle möjliggöras genom det ifrågasatta

statsbidraget, böra från statens sida understödjas, vill statskontoret

framhålla, att då här icke torde vara fråga om en utgift allenast fölen

gång utan utgiften torde år efter år återkomma, statsunderstöd torde

böra beviljas endast efter därom till riksdagen gjord framställning. 1

sådant fall torde det erforderliga beloppet böra äskas såsom ett extra förslagsanslag,

högst, å 1919 års stat. Det synes statskontoret finnas så mycket

större skäl att underställa frågan riksdagens prövning, som det icke lärer

få anses uteslutet, att de anordningar, som äro avsedda att vidtagas förmedelst

det nu ifrågavarande anslaget, kunna komma att utveckla sigill

en omfattande och kostsam organisation.»

Jag har redan i början av mitt anförande i detta ämne omnämnt

den skrift från svenska stadsförbundets styrelse, vari framställning gjorts

om beredande för enahanda ändamål som i den återgivna skriften angivits

av statsbidrag med 12,000 kronor för år 1918. Såsom skäl för

det sökta beloppets höjning har styrelsen, på sätt jag förut antytt, åberopat

den allmänna stegring av omkostnaderna för löner och expedition,

som den rådande dyrtiden medfört.

Till belysning av den ifrågasatta utvidgningens ändamål och verksamhetsformer

liar stadsförbundets styrelse med sin senare skrift överlämnat

ett utkast till reglemente för de nya verksamhetsgrenarna. Av

skäl, som komma att framgå av vad jag ämnar för egen del anföra i

det föreliggande ämnet, saknar jag anledning att redogöra för innehållet

av nämnda reglementsförslag. Jag anser mig endast böra anmärka,

att enligt detsamma ersättning skulle utgå till medlemmar av

finansrådet — motsvarande finansdelegationen i den återgivna skriften

— efter samma grunder som till ledamöter av stadsförbundets styrelse,

vilka åtnjuta arvode enligt tredje klassen i resereglementet.

Det framgår av den nu återgivna skrivelsen, att den utvidgningav

svenska stadsförbundets verksamhet, för vilken statsbidrag sökes,

avser två olika huvuduppgifter, var för sig nära sammanhängande med

förbundets nuvarande arbetsområde. På sätt i nämnda skrivelse meddelats

inkomma från förbundets medlemmar till dess kommunala centralbyrå

icke sällan framställningar dels om anvisande av lämplig långivare

lör kommunala lån dels om råd och bistånd i bokföringstekniska och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 217 höft. (Nr 244) 2

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 * Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 244.

andra finansiella frågor. De arbetskrafter, över vilka förbundet för

närvarande förfogar, äro emellertid, enligt vad styrelsen uppgiver, otillräckliga

för att på ett tillfredsställande sätt handlägga sådana ärenden.

Avsikten med framställningen är nu att sätta förbundet i stånd att

avhjälpa denna brist och att i sammanhang härmed ordna förstärkningen

av förbundets arbetskrafter på sådant sätt, att vederbörande statsmyndigheter

skulle kunna från förbundets sida påräkna sakkunniga utlåtanden

i kommunalfinansiella frågor.

Vad nu först angår den gren av den avsedda utvidgade verksamheten,

vilken skulle omfatta förmedling av lån, vill jag framhålla, att

frågan härom tillhör de spörsmål, som beröras i 1915 års betänkande

i fråga om beredande av lättnader för kommunernas upplåning. Det synes

mig givet, att sistnämnda spörsmål böra företagas till avgörande i ett sammanhang,

sedan den, på sätt jag förut omnämnt, ännu pågående utredningen

i ämnet förts till slut. Jag anser mig hava så mycket mindre skäl att

nu ingå i närmare prövning av förbundsstyrelsens framställning i denna

del, som stadsförbundet säkerligen icke av ekonomiska skäl behöver

avhållas från anordnandet av låneförmedling åt sina medlemmar, alldenstund

en verksamhet av denna art bör kunna med lätthet bära sina

egna kostnader.

Den andra nya verksamhetsgrenen skulle enligt förbundsstyrelsens

framställning utövas av ett antal i kommunalt finansväsende förfarna

personer,^ sammanslutna till ett finansråd, vars uppgift skulle vara tvåfaldig.

A ena sidan skulle finansrådet tillhandagå vederbörande myndigheter

inom kommuner, anslutna till stadsförbundet, med råd, anvisningar

och hjälp i bokföringstekniska och andra finansiella ärénden, å andra

sidan skulle rådet efter remiss från statens vederbörande myndigheter

avgiva yttrande i kommunala finansärenden. I förra hänseendet har

förbundsstyrelsen i sin framställning fäst uppmärksamheten därpå, att

den ordning och reda i stadskommunernas räkenskapsväsen, som genom

en sådan konsulterande verksamhet givetvis skulle befordras, även

ligger i statens intresse. Riktigheten av denna uppfattning belyses bäst,

om jag erinrar, att riksdagen i en den 17 maj 1913 dagtecknad skrivelse

(nr 116) anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i

vilken utsträckning normerande bestämmelser från statens sida borde

utfärdas till ledning för bokföringen av kommunernas räkenskaper samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Något förslag i sistberörda ämne har, av skäl som jag strax

skall angiva, hittills icke framlagts för riksdagen. Att syftet med 1913

års riksdags omförmälda framställning bör, i fråga om de till stads
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 244.

förbundet anslutna kommunerna, kunna på ett ganska verksamt sätt

främjas genom en sådan sakkunnig handledning, som förbundsstyrelsen

ifrågasatt, synes mig ligga i öppen dag. I detta sammanhang bör jag

måhända omnämna, att från svenska stadsförbundets sida under hand

ställts i utsikt, att förbundet, därest den nu ifrågavarande utvidgningen

av dess verksamhet komme till stånd, skulle kunna tillhandagå kommunala

myndigheter jämväl i landskommuner med anvisningar och rad

i finansiella frågor, därest sådant mot någon mindre ersättning påkallades.

Jag begagnar nu detta tillfälle att lämna några meddelanden om

den behandling, som ägnats riksdagens nyssnämnda skrivelse. Densamma

remitterades på sin tid till statistiska centralbyrån, som besvarade

remissen den 18 november 1915, kort efter det centralbyrån till Kungl.

Maj:ts prövning överlämnat förslag till nya, etter enhetliga grunder

utarbetade formulär för de räkenskapssammandrag, som det åligger kommunerna

att årligen avgiva för den kommunala finansstatistiken. I sitt

utlåtande angående riksdagsskrivelsen anförde centralbyrån bland annat,

att ämbetsverket genom att till nämnda formulär foga normerande anvisningar

för deras ifyllande ytterligare sökt ernå den likformighet

beträffande redovisningen i räkenskapssammandragen av inkomster och

utgifter, tillgångar och skulder, som vore en nödvändig förutsättning

för att den kommunala finansstatistiken skulle kunna nöjaktigt fylla

sitt ändamål. Det vore enligt centralbyråns mening ock att förvänta,

att genom de nya formulärens användande räkenskapssammandragen

komme att vinna den tillförlitlighet och överskådlighet, som enligt

riksdagens skrivelse erfordrades för den officiella statistiken ävensom

för prövning av ansökningar om rätt för kommunerna att upptaga

lån. Därmed syntes även statens intresse i denna fråga vara tillgodosett,

utan att det därför varit nödvändigt att ingripa i kommunernas

rätt att anordna sin bokföring så, som för en var kunde vara lämpligast*

Det kunde emellertid även förväntas, att, om formulären vunne fastställelse,

kommunerna skulle, till underlättande av arbetet med räkenskapssammandragens

uppgörande, småningom anordna saväl statuppställningen

som bokföringen i övrigt i huvudsaklig anslutning till formulären

och deras anvisningar. Och även om härför andra åtgärder kunde

befinnas önskvärda, syntes därmed lämpligen böra anstå, till dess erfarenhet

vunnits om de föreslagna formulärens verkningar. På nu återgivna

skäl uttalade statistiska centralbyrån såsom sin mening, att,

under förutsättning att de av centralbyrån föreslagna formulären till

den kommunala finansstatistiken bleve fastställda, riksdagens ifrågavarande

skrivelse icke borde föranleda till någon Kungl. Maj:ts ytter
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 244.

ligaie åtgärd. Sedan yttranden över formulärförslagen inhämtats från

samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande och ett stort antal kommuner

ävensom svenska stadsförbundets styrelse m. 11. och efter det

förslagen, vid förnyad behandling i statistiska centralbyrån, med anledning

av gjorda anmärkningar i vissa delar ändrats, fastställde Kungl.

Maj:t den 9 november 1917 nya formulär för uppgifterna till den

kommunala finansstatistiken. På de skäl, som statistiska centralbyrån

anfört och jag nyss återgivit, har jag för egen del icke ansett mig

böra hittills ifrågasätta någon särskild utredning i anledning av riksdagens

omnämnda skrivelse.

Efter denna utvikning återgår jag till ämnet för min förevarande

framställning. Om det kan anses oomtvistligt, att det ligger i statens intresse

att främja en konsulterande finansteknisk verksamhet av ovan angiven

art, så torde detsamma till och med i högre grad gälla om den

verksamhet, som skulle ha till föremål att efter remiss från vederbörande

myndigheter i statsförvaltningen avgiva utlåtanden i finansärenden, som

angå städer, köpingar eller municipalsamhällen. De ärenden, som här

närmast komma i fråga, och vilka förslaget i denna del i främsta rummet

avser, äro sådana, som innefatta ansökningar om tillstånd för kommun

att upptaga lån. Stadsförbundets styrelse har erinrat, hurusom de sakkunniga,

vilka avgivit betänkandet angående statens och kommunernas

skuldsättning, förordat införandet av en effektivare statskontroll över den

kommunala upplåningen och därvid såsom förutsättning uttryckligen

framhållit kravet pa tillgång till kommunal sakkunskap vid de kommunala

låneärendenas handläggning i vederbörande statsdepartement. För

egen del är jag icke för närvarande beredd att intaga ståndpunkt till

vad sistnämnda sakkunniga ifrågasatt rörande utvidgandet av gränserna

för statens kontroll över den kommunala upplåningen. Då betänkandet

icke innehåller utformade förslag beträffande kontrollens anordnande

utan endast allmänna riktlinjer och anvisningar, är det i varje fall icke

ägnat att omedelbart läggas till grund för ändrad lagstiftning i ämnet

och ännu mindre att direkt omsättas i tillämpningen. Men alldeles

oberoende av frågan om ändringar i de grunder, efter vilka statens

uppsikt över kommunernas skuldsättning med stöd av nu gällande bestämmelser

utövas, finner jag det vara synnerligen önskvärt att vid

utövningen av nämnda uppsikt hava tillgång till sådan sakkunskap, som

förvärvats genom utövad verksamhet i kommunal finansförvaltning. På

sätt stadsförbundets styrelse även antytt borde dessa sakkunniga därjämte

kunna lämna vederbörande kommuner sådan vägledning i fråga

om deras finansförvaltning, som vore ägnad att för dem underlätta till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 244. '':i

lämpningen av de grundsatser, vilka av Kungl. Magt tillämpas vid

handläggningen av underställda beslut att upptaga lån eller andra kommunalt

finansärenden, soin komma under Kungl. Maj:ts provning. Behovet

av en sådan sakkunnig institution har icke sällan gjort sig gällande

vid ifrågavarande ärendens behandling i finansdepartementet.

Det föreliggande förslaget kan givetvis icke komma att fullständigt

täcka nämnda behov, alldenstund det endast avser de kommuner, vilka

kunna vinna inträde i svenska stadsförbundet. Jag vill emellertid påpeka,

dels att stadsförbundet står öppet för icke blott städer utan även

köpingar och municipalsamhällen, dels ock att de mera komplicerade

spörsmål, som möta vid kommunala lånefrågors behandling, merendels

falla inom ärenden, som inkomma från kommuner tillhörande någon av

sistnämnda tre grupper.

Jag förbiser icke heller, att förslagets genomförande säkerligen

kommer att möta vissa svårigheter. Det är givetvis angeläget, att

stadsförbundet vid utövningen av ifrågavarande verksamhet erhåller till

sitt förfogande sakkunskap, förvärvad inom kommuner av de med hänsyn

till folkmängd, huvudsakliga näringsgrenar m. m. olika kategorier,

sammanslutningen omfattar. Detta är av vikt icke blott för åstadkommandet

av fullt vederhäftiga utlåtanden utan även och icke minst

på det att statens vederbörande myndighet må erhålla. stödet av en

av ifrågavarande kommuner erkänd auktoritet. Om det hittills endast i

undantagsfall förekommit, att svenska stadsförbundets styrelse anlitats för

avgivande av yttranden i kommunala låneärenden, där sådant i och för

sig kunnat vara önskligt, torde detta till en del hava berott just därpå,

att förbundet saknar särskilt organ för utövande av en sådan funktion

och därför icke kunnat med säkerhet anses auktoritativt företräda de

kommunala intressen, vilka det i ärenden av ifrågavarande slag gäller.

De av mig antydda svårigheterna vid upprättandet av ett dylikt svenska

stadsförbundets organ ligga givetvis däri, att sakkunskapen bör vara å

ena sidan mångsidig och å andra sidan lätt tillgänglig, så att remitterade

ärenden kunna handläggas med erforderlig snabbhet. Först efter

någon tids vunnen erfarenhet lärer det kunna Iramgå, huruvida i lågan

kommer att, efter de linjer stadsförbundets styrelse tänkt sig, finna en

tillfredsställande lösning. De bägge uppgifter, som den tilltänkta utvidgade

verksamheten i nu ifrågavarande gren avser att fylla, äro emellertid

enligt mitt förmenande ur statssynpunkt av den betydelse, att jag

trots de invändningar, som ur de av mig nu angivna synpunkterna

kunna göras, anser det från stadsförbundets sida gjorda erbjudandet i

denna del böra antagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 217 höft. (Nr 244.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 244.

Organisationen av den utvidgade verksamheten anser jag böra helt

överlåtas åt stadsförbundet eller dess styrelse. Det är med hänsyn härtill

jag, på sätt _förut är antytt, icke anser nödigt att närmare redogöra

tor det utkast till ifrågavarande organisation, vilket lämnats i det av mig

omnämnda förslag till reglemente, som styrelsen företett.

Till grund för bestämmandet av det belopp, som bör för ändamålet

av riksdagen äskas, kan jag med den sålunda intagna ståndpunkten

beträffande organisationen icke anföra några ens approximativa

^-ei^ .“ed hänsyn till den allmänna prisstegringen till

i/,UUO kronor förhöjda summa, som stadsförbundets styrelse ifrågasatt

synes mig icke i och för sig oskälig. Då jag nu, i anslutning till vad

jag förut anfört, vid beloppets beräknande icke tager hänsyn till den

verksamhetsgren, som skulle avse förmedling av kommunala lån, bör

emellertid härav uppenbarligen föranledas någon sänkning, och jag anser

mig da kunna stanna vid det belopp för år räknat, som styrelsen i sin

forsta skrivelse begärt, eller 8,000 kronor. Givetvis kan verksamheten

icke komma i gång förrän inemot mitten av innevarande år, varför av

-i 1.] Proppsitionen angående tilläggsstat för samma år förslagsvis beräknade

beloppet, 8,000 kronor, nu endast hälften synes böra begäras.

tv i M$rUnd aV vad Ja£ sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att sås°m bidrag till bestridande av kostnaderna för svenska stadsförbundets

verksamhet under sjunde huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag,

högst,

dels å tilläggsstaten för år 1918............................ kronor 4 000

dels och a extra stat för år 1919 j> g qqq

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt. ... vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTTEBOt. a q, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1918:119 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående anvisande av bidrag till svenska stadsförbundets verksamhet. a1 i texten
  2. SU 1918:91 Utlåtande, i anledning av Kungl. D£aj:ts proposition angående anvisande av bidrag till svenska stadsförbundets verksamhet. s. 4 i texten