Angående beredande av arvodesfyllnad åt tjänstemän, som på förordnande uppehålla kammarrättsråds tjänstgöring
1918-03-26 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:246, Angående beredande av arvodesfyllnad åt tjänstemän, som på förordnande uppehålla kammarrättsråds tjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 246.
L
Nr 240.
Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående beredande
av arvodesfyllnad åt tjänstemän, som på förordnande
uppehålla kammarrättsråds tjänstgöring; given Stockholms
slott den 26 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att, till beredande av arvodesfyllnad enligt i statsrådsprotokollet
angivna grunder åt tjänstemän, som på förordnande uppehålla kammarrättsråds
tjänstgöring, anvisa
dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst................................................................................................ kronor 7,500
dels ock å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ................................................................................................ » 7,500.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 219 höft. (Nr 246.)
1
2
Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 246.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
mars 1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: ScHOTTE,
PETRÉN,
Nilson,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:
I skrivelse den 14 februari 1918 har kammarrätten hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte för vartdera av åren 1918 och 1919 ställa till kammarrättens
förfogande ett belopp av 7,500 kronor att användas till förbättrande
av avlöningen till extra ordinarie assessor i kammarrätten,
som vid förfall för ledamot förordnas att uppehålla dennes tjänst.
Kammarrätten anför i sin skrivelse följande:
»Under senare tid har det mött svårigheter för kammarrätten att vid ämbetsverket
fästa yngre arbetskrafter, lämpliga att vid inträffande förfall för ledamot
uppehålla dennes tjänst. Upprepade gånger har det inträffat, att extra ordinarie
tjänsteman, som haft förordnande såsom adjungerad ledamot, och som kammarrätten
önskat fortfarande kunna i sådan egenskap använda, lämnat verket för
emottagande av annan bättre anställning. Så har vid senaste årsskiftet tre yngre
Kungl Majds nåd. proposition Nr 246. 3
tjänstemän av denna anledning avgått och eu fjärde, för vilken hemställan om
adjunktion kunnat ifrågakomma, förklarat sig av anställning i annat verk förhindrad
mottaga sådant förordnande. För närvarande är ställningen sådan, att kammarrätten
ej har tillgång till någon extra ordinarie tjänsteman inom verket, som
i händelse av sjukdom eller annat förfall för ledamot kan förordnas att upprätthålla
dennes tjänst.
Anledningen till detta ohållbara förhållande är .att söka i de otillräckliga
löneförmåner, som kammarrätten med nu gällande avlöningsbestämmelser är i stånd
att anvisa en extra ordinarie assessor. I regel kan dennes arbete ej ersättas med
mera än kammarrättsråds tjänstgöringspenningar det vill säga med 2,500 kronor
efter år räknat. Endast i det fall, att den, som förordnas till extra ordinarie assessor,
är en av de fyra amanuenser, som äro upptagna å kammarrättens ordinarie
stat, äger han av sitt amanuensarvode behålla två tredjedelar och erhåller härigenom
ett tillskott av 1,000 å 1,200 kronor efter år räknat. För närvarande är
emellertid allenast en av kammarrättens tillförordnade assessorer i åtnjutande av
detta tillägg. Att den ersättning, som sålunda utgår till en extra ordinarie assessor,
är alldeles otillräcklig för ett arbete, som är detsamma som kammarrättsråds,
och som därför, under den tid det pågår, tager sin man helt och fullt i anspråk,
är utan vidare uppenbart, och det är endast naturligt, att kammarrätten ej kan för
denna ersättning påräkna arbetskraft av den kvalifikation, som arbetets art kräver.
Det är därför av trängande behov påkallat, att kammarrätten sättes i tillfälle att
åt extra ordinarie assessorer, som förordnas att upprätthålla tjänstledig ledamots
ämbete, anvisa en ersättning, som gör det möjligt att åt verket anskaffa och där
bibehålla lämpliga arbetskrafter.
I sådant hänseende anser kammarrätten nödigt och skäligt, att en extra ordinarie
assessor för den tid, han i sådan egenskap tjänstgör, kommer i åtnjutande
av en ersättning till belopp av 5,000 kronor efter år räknat Utöver tjänstgöringspenningarna
2,500 kronor erfordras alltså en fyllnad av 2,500 kronor efter år räknat.
Då det kan beräknas, att i medeltal tre sådana vikarier för tjänstlediga ledamöter
erfordras — för närvarande äro av kammarrättsråden en för längre tid tjänstledig
för sjukdom och en annan för beredande av vissa Kungl. Maj:ts remisser befriad
från annan tjänstgöring — anser kammarrätten nödigt, att ett belopp av
7,500 kronor finnes tillgängligt att användas till förbättrande av för tjänstlediga
ledamöter förordnade extra ordinarie assessorers avlöning efter den grund, att till
extra ordinarie assessor må, för den tid han i sådan egenskap tjänstgör, utgå ett
fyllnadsarvode utöver tjänstgöringspenningarna av 2,500 kronor efter år räknat,
dock med skyldighet för honom, därest han är amanuens hos ämbetsverket, att
avstå hela amanuensarvodet.
Med anledning av vad kammarrätten sålunda anfört får kammarrätten underdånigst
hemställa, att. Eders Kungl. Maj:t måtte för vartdera av åren 1918 och
1919 ställa till kammarrättens förfogande ett belopp av 7,500 kronor att enligt
ovan angivna grund användas till förbättrande av avlöningen till extra ordinarie
assessor i kammarrätten, som vid förfall för ledamot förordnas att upprätthålla
dennes tjänst.»
Statskontoret har i infordrat yttrande den 4 mars 1918 anfört
följande:
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 246.
»I likhet med kammarrätten anser statskontoret, att tjänsteman, som på
förordnande uppehåller kammarrättsrådsämbete, icke skäligen bör, åtminstone där
förordnandet är av mera avsevärd varaktighet, avlönas med lägre belopp än 5,000
kronor för år räknat.
I de fall, där anledningen till tjänstledigheten är sådan, att vederbörande
kan förpliktas att till vikarien avstå vad som erfordras till tjänstens uppehållande,
möter ju härvid icke någon svårighet. Men när så icke är förhållandet, torde åt
den ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman inom kammarrätten, som förordnas
till vikarie för kammarrättsråd, höra beredas sådan arvodesfyllnad, att vikariens
ersättning uppgår till sammanlagt 5,000 kronor för år.
Därest och i den mån behovet av dylika fyllhadsarvoden är av konstant natur
-- i vilket avseende den i föreliggande framställning gjorda utredning synes
tämligen knapphändig — bör detta behov tillgodoses medelst anslag å kammarrättens
stat. Intill dess ett dylikt anslag kan varda äskat och av riksdagen beviljat,
torde för ifrågavarande ändamål sjunde huvudtitelns anslag till extra utgifter
kunna anlitas. Med avseende å den begränsade tillgången å detta anslag
torde dock härvid knappast, såsom kammarrätten nu begärt, en rund summa böra
på förhand anvisas; utan synes det lämpligare, att Eders Kungl. Maj:t på kammarrättens
framställning ställer till dess förfogande de belopp, som i särskilda fall
finnas vara erforderliga.»
Då jag delar statskontorets härovan återgivna uppfattning, att
behovet av ifrågavarande fyllnadsarvoden borde, i den mån behovet
vore av konstant natur, tillgodoses medelst anslag å kammarrättens
stat, har jag ansett mig böra, före ärendets anmälan för Kungl. Maj:t,
hos kammarrätten inhämta ytterligare upplysningar. Ur en till mig av
kammarrättens president ingiven P. M. den 18 mars 1918 med ett tilllägg
den 27 mars 1918 anhåller jag att få återgiva följande:
»En undersökning av den tid, under vilken ledamöter med kammarrättsråds
tjänstgöring varit av olika anledningar tjänstlediga, och under vilken kammarrätten
följaktligen måst anlita vikarierande e. o. assessorer för tjänstgöringens upprätthållande,
lämnar för åren 1915—1917 följande resultat uttryckt i dagar:
Tjänstledighet..
Under år
För enskilda
angelägen- heter
För sjuk- dom
För offent- ligt upp- drag
För beredan- de av Kungl.
Maj:ts re- miss m. m.
Summa
dagar
1915
28
236
532
212
1,008
1916
53
175
552
286
1,066
1917
55
379
556
242
1,232
opaginerad Kontrollera mot PDF
b
Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 246.
vilket motsvarar under åren 1915 och 1916 i det allra närmaste tre och under
1917 mera än tre vikarierande e. o. assessorer i tjänst under hela året.
Vid bedömande av de angivna siffrornas innebörd bör för övrigt uppmärksammas:
att
antalet ledamöter med kammarrättsråds tjänstgöring utgjort under tiden:
!,j 1915—ir’/., 1915 tio, nämligen 8 kammarrättsråd och 2 e. o.-assessorer.
«/„ 1915—“V,. 1917 tolv, » 8 » » 4 » »
f. o. m. Vi 1918 fjorton, » 10 » » 4 » »
att tjänstledigheterna icke fördela sig likformigt över hela året utan givetvis
förnämligast inträffa under vår- och höstsessionerna, då samtliga ledamöter skola
vara i tjänst,
samt att kammarrätten alltså under sessionerna tidvis varit och med all
sannolikhet för framtiden ännu mera kommer att bliva i behov av ett högre antal
än tre samtidigt tjänstgörande vikarierande e. o. assessorer.
I fråga om de avlöningsförmåner, som kammarrätten haft möjlighet att anvisa
e. o. assessor, som vikarierar för kammarrättsråd eller för på extra stat
avlönad ledamot torde, utöver vad i den underdåniga framställningen av den 14
februari anförts, böra ytterligare nämnas följande.
En vikarierande e. o. assessor åtnjuter, under den tid han sålunda tjänstgör,
givetvis kammarrättsråds tjänstgöringspenningar d. v. s. 2,500 kronor efter år
räknat. _
År han ordinarie tjänsteman i kammarrätten, äger han därutöver behålla sin
lön på stat. Då emellertid de kammarrättens tjänstemän, som under normala förhållanden
pläga vara att tillgå för vikariatsförordnanden i ledamotsgrad — sekreteraren
och advokatfiskal — under hela den tid, kammarrätten får åtnjuta biträde
av för år förordnade, på extra stat eller genom särskilt anvisade medel avlönade
e. o. assessorer, varit i sådan egenskap anlitade, har vikarie för tjänstledig ledamot
i regel måst sökas bland de extra ordinarie tjänstemännen i kammarrätten. Någon
ordinarie lön har han då icke haft att tillgodogöra sig under vikariatet.
Är han en av de amanuenser, som finnas uppförda å kammarrättens ordinarie
stat, får han under vikariat för ledamot behålla 3 3 av sitt amanuensarvode d. v. s.
1,000 ä 1,200 kronor efter år räknat. Däremot är sådan förmån icke medgiven de
amanuenser, som finnas uppförda å den extra staten, utan måste de vid vikariat
för ledamot avstå hela amanuensarvodet.
Under tjänstledighet, som beviljats kammarrättsråd för fullgörande av uppdrag
utom kammarrätten, har kammarrätten på senare tid, då uppdraget krävt
någon längre tids ledighet, plägat hemställa om förpliktande för den tjänstledige
att avstå jämväl halva lönen och ortstillägget d. v. s. 2,800 kronor efter år räknat,
vilket även av Kungl. Maj:t bifallits. Så har varit fallet med ett kammarrättsråd
under 5 månader av år 1916 och 3 månader av år 1917. De sålunda besparade
lönemedlen ha med Kungl. Maj:ts begivande använts till förbättrande av vikarierande
e. o. assessorers avlöningar på det sätt, att de mest förtjänta av dem tilldelats
fyllnad i vad de i övrigt haft rätt att uppbära, så att de kommit upp till
ett belopp av 4,000 kronor efter år räknat. Sådan avlöningsfyllnad har fått åtnjutas
under år 1916 av tre vikarierande e. o. assessorer under 5 månader och
6
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 246.
under år 1917 av två e. o. assessorer under 4 V2 månader. Efter den 15 maj 1917
ha några dylika medel till lönefyllnad icke funnits att- tillgå.
Under år 1917 erhöll en av de på extra stat avlönade e. o. assessorerna
tjänstledighet för annat uppdrag under en tid av 3 månader 8 dagar, och förpliktades
han därvid på kammarrättens hemställan att avstå hela sitt arvode 5,000
kronor efter år räknat, vilket fick uppbäras av hans vikarie.
De möjligheter till förbättrande av vikarierande e. o. assessorers löneförmåner,
vilka sålunda någon gång stå till buds, äro emellertid relativt sällan förekommande.
Vid tjänstledighet för sjukdom eller för särskilt arbete inom kammarrätten såsom
beredande av Kungl. remiss eller dylikt kan givetvis ett avstående av någon del
av lönen ej ifrågasättas. Ej heller lärer sådant skäligen kunna krävas vid kortare
tids tjänstledighet av annan anledning. Under alla omständigheter kan en förmån
av den art, som nu angivits, endast komma äldre vikarier till del och är sålunda
under inga förhållanden tillräcklig för att bereda vikarierna i allmänhet den förbättrade
ställning, utan vilken tillgång till kvalificerad arbetskraft icke kan påräknas.
De möjligheter att i vissa fall bereda en något ökad avlöning, utöver tjänstgöringspenningarna,
för vikarierande e. o. assessorer, för vilka ovan redogjorts,
komma naturligtvis att kvarstå och — frånsett amanuensarvodena, vilka väl behövas
för därmed avsett ändamål — i första hand utnyttjas, även om det av kammarrätten
begärda anslaget varder beviljat. Detta kommer följaktligen icke att
tagas i anspråk i vidsträcktare mån än som erfordras för att åt vikarierna bereda
den lönefyllnad, utöver vad de på annan grund kunna äga uppbära, som erfordras
för att uppbringa deras arvoden till det av kammarrätten begärda och även av
statskontoret såsom skäligt vitsordade beloppet 5,000 kronor för år räknat.»
I förut berörda tillägg anföres vidare:
»Genom Kungl. Maj:ts nådiga brev av den 25 juni 1917, vilket bland annat
reglerar användningen av det till förstärkning av kammarrättens arbetskrafter å
extra stat beviljade anslag, är beträffande de ur samma anslag avlönade fyra e. o.
assessorerna föreskrivet: att sålunda adjungerad ledamot skall vara berättigad dels
att under tiden för förordnandet uppbära, för år räknat, om han är ordinarie tjänsteman
en mot kammarrättsråds tjänstgöringspenningar svarande ersättning, dock med
skyldighet att till den, som uppehåller hans tjänst, avstå de därmed förenade tjänstgöringspenningarna,
men, om han icke är innehavare av ordinarie befattning, ett
arvode av 5,000 kronor, dock med skyldighet i detta fall att, därest han innehar
stadigvarande amanuensförordnande, avstå hela amanuensarvodet.
Något hinder att genomföra denna bestämmelse såvitt den angår en e. o.
assessor, som är ordinarie tjänsteman i kammarrätten, möter icke. Han äger att i
verket uppbära sin ordinarie lön med ortstillägg, och för upprätthållande av hans
tjänst är sörjt genom särskilda enligt det åberopade Kungl. brevet i vissa fall utgående
arvoden till hans vikarie. En sådan e. o. assessor kommer ock härigenom
under alfa förhållanden upp till ett avlöningsbelopp av minst 5,000 kronor. Men
annorlunda ställer sig saken, då det gäller en ordinarie tjänsteman utom kammarrätten.
Det åberopade nådiga brevet lärer icke kunna givas sådan tolkning, ätt därigenom
sättes ur kraft den för tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelsen, att
den, som av annan orsak än sjukdom är förhindrad att upprätthålla sin tjänst, kan
7
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 246.
förpliktas att under ledigheten utöver tjänstgöringspenningarna avstå sä mycket av
sin lön med ortstillägg, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt. Det lider intet tvivel, att denna senare bestämmelse även kommer
att bringas i tillämpning för den händelse kammarrätten linner nödigt att såsom
e. o. assessor söka anställa en ordinarie tjänsteman utom verket. För en sådan
e. o. assessor måste man räkna med, att han förpliktas att under tiden för tjänstgöringen
i kammarrätten avstå utom tjänstgöringspenningar jämväl en del av sina
övriga löneförmåner. Hittills har det varit vanligt, att denna del bestämts till hälften
av lön och ortstillägg. Om och i den mån vad han får behålla av sin för annan
statstjänst utgående lön och ortstillägg understiger 2,500 kronor (= den del av
adjunktionsarvodet, som ej motsvarar tjänstgöringspenningar) kommer hans adjunktionsarvode
att utgå med motsvarande minskat belopp, alltså understigande 5,000
kronor.
Detta förhållande har vad angår de e. o. assessorer, som hittills avlönats
från det på extra stat beviljade anslaget, saknat praktisk betydelse. Ty dessa e. o.
assessorat hava alltjämt innehafts av ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän inom
kammarrätten samt av en landskamrerare, vadan deras avlöningsförmåner även med
tillämpning av den i nådiga brevet den 25 juni 1917 meddelade, ovan återgivna bestämmelsen
uppgått till minst 5,000 kronor. Det är emellertid ingalunda uteslutet,
att kammarrätten genom samma bestämmelse kan bliva urståndsatt att förvärva
en utom kammarrätten anställd arbetskraft, som eljest skulle varit lämplig och
önskvärd. Dock kan givetvis ändring i bestämmelsen icke i detta sammanhang
ifrågasättas.
Med det av kammarrätten begärda nya anslag, om vilket nu är fråga, avses
att även åt vikarierande e. o. assessor bereda ett skäligt ansett arvode av 5,000
kronor. Därest vid detta nya anslag fogas en bestämmelse av samma innehåll, som
den ovan återgivna, kommer detta att hava en för kammarrätten kännbar ogynnsam
inverkan. Visserligen kommer en vikarierande assessor, som såsom ordinarie eller
extra ordinarie tjänsteman tillhör kammarrätten, icke att därav beröras, utan kan
åt honom fortfarande det erforderliga arvodet beredas. Men skulle kammarrätten
finna av nöden, att såsom vikarierande assessor anlitas en ordinarie tjänsteman utom
kammarrätten, lärer bestämmelsen däremot resa svåra hinder. En ordinarie tjänsteman
utom kammarrätten med högre löneinkomster än 5,000 kronor lärer sällan vara
villig att mottaga ett med detta belopp avlönat vikariat i kammarrätten. Det är
alltså bland lägre avlönade tjänstemän, som kammarrätten vid behov har att söka
lämplig vikarie. Men det verk, där han kan vara anställd, lärer ej medgiva honom
ledighet för tjänstgöring på annat håll, utan att han avstår en avsevärd del av sina
ordinarie löneinkomster. Vad han därav kan få behålla sammanlagt med kammarrättsråds
tjänstgöringspenningar 2,500 kronor kommer i regel ej att uppgå till
5,000 kronor, och kammarrätten skulle av den anförda bestämmelsen bliva förhindrad
att fylla vad som brister. Följden varder, att fråga om hans användande såsom
e. o. assessor i kammarrätten måste förfalla.
I kammarrättens till Kungl. Maj:t avlåtna underdåniga framställning av den
14 sistlidne februari är meddelat, hurusom kammarrätten för närvarande *j har tillgång
till någon e. o. tjänsteman inom verket, som i händelse av behov kan förordnas
såsom vikarierande assessor. Sådant behov har nu yppats, och kammarrätten har
nödgats ingå till Kungl. Maj:t med anmälan härom och med underdånig hemställan,
cpartementschefen.
8 Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 246.
att Kungl. Maj:t måtte till vikarierande assessor under viss tid förordna en ordinarie
andre kanslisekreterare, som förut tillhört kammarrätten såsom e. o. tjänsteman men
avgått till följd av honom erbjuden befordran i ett av statsdepartementen. Därest
denna framställning av Kungl. Maj:t bifalles och den till e. o. assessor föreslagna,
såsom antagligt är, tillika förpliktas avstå någon del av sin lön, skulle kammarrätten
av en vid ifrågavarande anslag fogad bestämmelse av ovan angivna innebörd
bliva förhindrad att fylla vad som för honom kan brista i ett adjunktionsarvode av
5,000 kronor; vilket givetvis leder till den påföljd, att tanken på hans adjunktion
måste övergivas.
Till annan kvalificerad arbetskraft skulle kammarrätten vara berättigad att
utbetala det skäligt ansedda adjunktionsarvodet 5,000 kronor, men någon sådan finnes
för närvarande ej att tillgå.»
Av vad sålunda blivit ytterligare upplyst synes det mig framgå,
att det behov, för vars tillgodoseende kammarrätten hos Kungl.
Maj:t hemställt om beredande av erforderliga medel, icke kan anses
vara av tillfällig natur. På grund härav och då därjämte, såsom statskontoret
framhållit, tillgången å sjunde huvudtitelns anslag till extra
utgifter är mycket begränsad, varför ett anvisande av medel från detta
anslag icke lärer kunna ifrågakomma i den utsträckning, att det angivna
behovet verkligen varder tillgodosett, anser jag det lämpligast att framställning
i ämnet göres hos riksdagen. Givetvis hade det varit önskvärt, att
sådan framställning kunnat ske redan i statsverkspropositionen, så att
frågan kunnat av riksdagen behandlas i samband med de å kammarrättens
stat äskade övriga anslag. Någon framställning i ärendet från
kammarrättens sida förelåg emellertid ej vid tidpunkten för avlåtandet
av propositionen om statsverkets tillstånd och behov.
Jag anser mig ändock böra tillstyrka, att proposition i ämnet avlåtes
redan till innevarande års riksdag. Av den i ärendet förebragta
utredningen har jag övertygats om att medel för ifrågavarande ändamål
böra beredas skyndsammast möjligt.
Det synes mig skäligt, att tjänsteman, som på förordnande uppehåller
kammarrättsrådsämbete — däri inbegripet vikarie för å extra stat
avlönad ledamot — bör avlönas med ett belopp ej understigande 5,000
kronor för år räknat, då tjänstemannen för avsevärd tid under året anlitas
för dylikt förordnande. Jag förutsätter därvid, att för beredande av
denna löneförmån i första rummet skola såsom hittills användas besparade
lönemedel, och särskilt, att vid tjänstledighet, som må beviljas tjänsteman,
som fullgör kammarrättsråds tjänstgöring, för utförande av uppdrag
utom kammarrätten, den tjänstledige må kunna förpliktas, efter
prövning i det särskilda fallet, att avstå, förutom tjänstgöringspengar,
jämväl viss del av lön och ortstillägg.
9
Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 246
Då emellertid härigenom det även efter min mening skäliga arvodet
av 5,000 kronor, för år räknat, icke kan för närvarande och, såsom av
den i ämnet förebragta utredningen synes framgå, ej heller för de närmaste
åren beredas ifrågakommande tillförordnade tjänstemän, torde å
kammarrättens stat böra upptagas ett extra anslag, som möjliggör arvodets
utfyllande till nu berörda belopp.
Mot beräkningen av den erforderliga anslagssumman har jag icke
någon erinran att göra. Anslag torde böra äskas såväl å 1918 års tillläggsstat
som å extra stat för år 1919.
I fråga om grunderna för den ifrågasatta arvodesfyllnaden läge
det givetvis närmast till hands att följa de av riksdagen prövade och
fastställda bestämmelserna rörande ersättning åt i kammarrätten förordnade
adjungerade ledamöter, varom närmare omförmäles i årets statsverksproposition,
sjunde huvudtiteln, punkt 9. Ersättningen till adjungerad
ledamot utgör, för år räknat, om han är ordinarie tjänsteman,
ett mot kammarrättsråds tjänstgöringspenningar svarande belopp, eller
2,500 kronor, dock med skyldighet att till den, som uppehåller hans
tjänst, avstå de därmed förenade tjänstgöringspenningarna. År ledamoten
däremot icke innehavare av ordinarie befattning, erhåller han, för år
räknat, ett arvode av 5,000 kronor, dock med skyldighet i detta fall att,
därest han innehar stadigvarande förordnande som amanuens avstå hela
amanuensarvodet.
På sätt av ovan återgivna P. M. närmare belyses verka dessa bestämmelser
i ett hänseende till hinders för kammarrättens tillgodoseende
med kvalificerad arbetskraft. Jag åsyftar därvid stadgandet om ersättning
till en förordnad Ordinarie tjänsteman, vilket stadgande kan medföra,
att, om kammarrätten måste söka en vikarie utanför verket, dennes
ersättning kan komma att understiga 5,000 kronor. Ett förebyggande
härav synes vara en oundgänglig förutsättning för att kammarrättens
behov av kompetent personal skall tillgodoses. Ehuru det kan finnas
oegentligt att för nu ifrågakommande vikarier tillämpa förmånligare
bestämmelser än dem, som gälla för de adjungerade ledamöterna, anser
jag alltså, att ovan återgivna grunder för ersättningen till de sistnämnda
böra i avseende å vikarierna med den avvikelsen följas, att bestämmelserna
om ersättning till ordinarie tjänsteman göras tillämpliga allenast å
ordinarie tjänsteman i kammarrätten.
Med hänsyn till de föga betydande belopp, varom det här rör sig,
torde medel för anslagens bestridande kunna å budgeten beredas vid
fastställande av tilläggsstaten för år 1918 och riksstaten för år 1919.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte besluta att i propoBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 219 höft. (Nr 246.) 2
10
Kungl. Maj. ts nåd. -proposition Nr 246.
sition föreslå riksdagen att, till beredande av arvodesfyllnad enligt ovan
angivna grunder åt tjänstemän, som på förordnande uppehålla kammarrättsråds
tjänstgöring, anvisa
dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag, högst kronor 7,500,
dels ock å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst »
7,500.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse bil.
litt. . . . vid detta protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Arfwidson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:439 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av arvodesfyllnad åt tjänstemän, som på förordnande uppehålla kammarrättsråd a1 i texten
- SU 1918:98 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående beredande av arvodesfyllnad åt tjänstemän, som på förordnande uppehålla kammarrättsråds tjänstgörin s. 1 i texten