Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagen

1918-03-01 · 62 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 54 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:257, Med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

I

Nr 257.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagen;

given Stockholms slott den 1 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade »Förslag till lag om ändrad lydelse av vissa

paragrafer i värnpliktslagen».

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand.

299 käft. (Nr 257.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Uppskov

med inskrivning

m. m.

Uppskov med

tjänstgöring

m. m.

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagen.

Härigenom förordnas, att §§ 16, 17, 19, 22, 27, 32, 33, 34, 37, 41

och 53 värnpliktslagen skola hava följande ändrade lydelse:

§ 16-

1. Uppskov med — — — — — — — — — — - eller fara.

2. Sådant uppskov — — — — —----— försörjningsbidrag.

3. Förefinnes anledning till uppskov enligt denna § ännu vid inskrivningsförrättningen

det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugufyra

år, frikallas han från värnpliktens fullgörande under fredstid.

4. Bliver inskriven — -— — — — — — — — — fullgörande.

5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,

blivit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet; fyller

han det år, inskrivningen sker, minst tjugusex år eller kan han med

intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre tid, än

vad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens fullgörande

under fredstid.

6. Sådan frikallelse — — — — — — — — — — eller senare.

§ 17-

1. Uppskov till — — — — —--— — fyller tjugufyra år.

2. Yppas för — — — — — — — — — Konungen bestämmer.

3. Uppskov till — — — — — — — — Konungen bestämmer.

4. Från redan — — — — — — — — Konungen bestämmer.

5. Värnpliktig, som — — — — — — — — — hemförlovats.

6. År anledning — — — — — — — — — — — är stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2å7.

7. Hur för värnpliktig vid inskrivningsförrättning förelegat sådant

förhållande, som i § 16 mom. 2- omförmäles, men har han av glömska,

okunnighet eller liknande orsak försummat att då begära uppskov med

tjänstgöringen, äger Konungen, på därom gjord ansökning, att etter prövning

i varje särskilt fall meddela uppskov med eller hemförlovning från

tjänstgöring.

§ 19.

1. Inskrivningsnämnd — — — — — av nämnden underskrivas.

2. Inskrivningsnämnd — — — — — — — — — föreskrivet.

3. Under den del av året, som infaller emellan inskrivningsnämndens

sammanträde och inskrivningsrevisionens sista sammanträde för

året, må för inskrivning av värnpliktiga, som uteblivit från den i § 13

omförmälda inskrivnmgsförrättning, de åligganden och befogenheter, som

enligt mom. 1 tillhöra inskrivningsnämnd, i den omfattning och i enlighet

med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, utövas av

inskrivningsbefälhavaren eller, beträffande å sjömanshus inskrivna värnpliktiga,

av sjörullföringsbefälhavaren.

Beslut, som av områdesbefälhavaren i sådant ärende meddelas, skall

underställas näst därefter sammanträdande inskrivningsrevision och må

ej gälla,, förrän detsamma blivit av revisionen prövat; dock att sjörullföringsbefälhavares

beslut beträffande värnpliktig, som med laga förfall

varit frånvarande från inskrivningsförrättning, skall gälla, till dess detsamma

blivit av revisionen prövat.

4. Sjörullföringsbefälhavare må, även under den del av året, som

infaller emellan inskrivningsrevisionens sista sammanträde för året och

näst infallande inskrivningsförrättning, utöva i mom. 3 omförmälda åligganden

och befogenheter beträffande å sjömanshus inskriven värnpliktig,

vilken med laga förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning

för sjömanshus eller som haft fast anställning såsom sjökadett, kustartillerikadett,

mariningenjörselev, mariningenjörsaspirant, marinintendentselev

eller marinintendentsaspirant.

Under nu nämnd tid må jämväl inskrivningsbefälhavare beträffande

å sjömanshus icke inskriven värnpliktig, som haft fast anställning

såsom sjökadett, kustartillerikadett, mariningenjörselev, mariningenjörsaspirant,

marinintendentselev eller marinintendentsaspirant, utöva i mom.

3 omförmälda åligganden och befogenheter.

Beslut, som av sjörullföringsbefälhavare eller inskrivningsbefälhavare

i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess detsamma blivit av inskrivjiingsnämnden

prövat,

Iuskrivnings
nämnds
åligganden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Inskrivnings
revisions
åligganden.

"Värnpliktigs

utbildningstid

m. m.

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

§ 22.

Inskrivningsrevision sammanträder på kallelse av ordföranden.

Revisionen åligger

a) att pröva---------------beslut;

b) att granska —-----------i § 19 mom. x c;

c) att verkställa rättelse beträffande sådana av inskrivningsnämnd

begångna misstag, som kommit till revisionens kännedom;

d) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrivnings- eller

sjörullföringsbefälhavares beslut i ärende, som jämlikt § 19 mom. 3

blivit revisionen underställt;

e) _ att, på förslag av vederbörande militärbefäl, enligt de närmare

föreskrifter Konungen meddelar, verkställa uttagning av värnpliktiga,

som, utöver de enligt egen önskan av vederbörande inskrivningsnämnder

för ändamålet uttagna, erfordras för utbildning till underbefäl eller fackmän

vid fotfolket, trängen och intendenturtrupperna, varvid iakttages,

att vid lika lämplighet i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält

sig, samt att för dylik utbildning icke uttagas sådana för fotfolket avsedda

värnpliktiga, som visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda

dem eller av deras arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter

eller olägenheter; samt

0 ,a^i utöver vad ovan sägs, i de fall, Konungen bestämmer, verkställa

tilldelning av värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst eller

befattning, med iakttagande av att vid lika lämplighet i första rummet

uttagas de, vilka därtill anmält sig.

Inskrivningsrevisionens---------bestämmer.

§ 27.

1. Vapenför värnpliktigs utbildningstid.

A. Vapenför värnpliktig--fyrtiotvå dagar under fjärde året.

. r>. Vapenför värnpliktig, vilken före påbörjandet av första tjänstgöring

eller tjänstgöring i en följd avlagt studentexamen eller erhållit

avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som

vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen

forordnar, _ skall anses däremot svara, så ock vapenför värnpliktig, som

före paborjandet av nämnda tjänstgöring vid navigationsskola avlagt sjökaptens-

eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen

an maskinistexamen av tredje klass, är, sedan han blivit inskriven,

skyldig att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal danar,

som nedan angives, nämligen;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 257.

5

a) vid hären i sammanlagt fyrahundraåttiofem dagar, vilken tjänstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om minst fyrahundra dagar, som tager

sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning under vart och ett av andra

och tredje åren;

b) vid marinen i femhundra dagar, vilken tjänstgöring, på sätt

Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

i annan tjänst än kustartilleritjänst i en följd med början under

första året samt

i kustartilleri tjänst med en första tjänstgöring om fyrahundrafemtioåtta

dagar, som tager sin början under första året, och med en repetitions-(regements-)övning

om fyrtiotvå dagar under tredje året.

C. Vapenför värnpliktig, vilken vid inskrivningsförrättning eller hos

befälhavaren för det inskrivnings- eller sjörullföringsområde, vartill den

värnpliktige hör, på sätt Konungen närmare förordnar, visar sig äga

förutsättningar för utbildning till plutonchef eller motsvarande befattning,

må fullgöra sin värnpliktstjänstgöring på sätt under B föreskrives,

ändå att han icke avlagt där omförmält kunskapsprov. Har

sådan värnpliktig, enligt vad i § 6 mom. 3 sägs, blivit inskriven redan

det år, då han fyllde aderton eller nitton år, är han skyldig att fullgöra

sin värnpliktstjänstgöring enligt bestämmelserna under B.

D. Idkar värnpliktig — — — — — — —--prövar skäligt.

E. Under A avsedd — — — — — — — — — — i en följd.

F. Repetitionsövning — — — — — — — — den 9 september.

2. Icke vapenför värnpliktigs utbildningstid.

A. Icke vapenför — — — — — — — — — de tre första åren.

B. Icke vapenför värnpliktig, vilken före påbörjandet av tjänstgöring

avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets

tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat

ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses

däremot svara, är, sedan han blivit inskriven, skyldig att, på sätt Konungen

närmare bestämmer, under fredstid för sin utbildning tjänstgöra

trehundrasextiofem dagar i en följ d med börj an under första eller andra året.

C. Icke vapenför värnpliktig, som före påbörjandet av tjänstgöring

vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller

å maskinistavdelning annan examen än maskinistexamen av tredje klass,

är, sedan han blivit inskriven, skyldig att, på sätt Konungen närmare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Mönstring.

Värnpliktig»

ristelgeortoch

anmälnings
skyldighet.

förordnar, under fredstid för sin utbildning tjänstgöra i trehundrasextio

dagar i en följd med början under första eller andra året.

D. Beträffande värnpliktig — — — •— — — — prövar skäligt.

E. Värnpliktig, vilken — — — — — — — — såsom vapenför.

8. Reservtrnppövning.

Vapenför värnpliktig,

— femte eller sjätte året.

4. Särskilda bestämmelser.

Varder fartyg, — — — — — — — — särskilda bestämmelser.

Har värnpliktig — — — -— — — — — bestämmer Konungen.

Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas

för undergående av förvandlingsstraff för böter.

§ 32.

1. Varje år skall mönstring, som i denna § omförmäles, hållas med

värnpliktiga, med undantag av dem, som under årets lopp varit i tjänstgöring

såsom värnpliktiga eller som äro å sjömanshus inskrivna och till

sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom — — — — — —• nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som — — — — — — — nämnda uppgift.

4. Kallelse till — — — — — — — —---— — kommuner.

§ 33.

1. För värnpliktig, — — — — — — tillhörande landstormen.

2. Värnpliktig, med undantag av den, som är inskriven å sjömanshus

och tillhör marinen, skall, därest han vill för längre tid än en månad

vistas utom den ort, där han är kyrkobokförd, därom före avresan

göra anmälan hos vederbörande områdesbeiäl samt därefter hålla detta

befäl underrättat om sin adress, intill dess han återkommer; dock att,

där den värnpliktige inmönstrats till sjöfart, anmälan erfordras allenast

om påmönstringen och avmönstringen

3. Värnpliktig, som är å sjömanshus inskriven och tillhör marinen,

skall, därest han ej är i tjänstgöring eller till sjöfart inmönstrad, hålla

sjömanshusombudsmannen underrättad om sin adress.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

§ 34.

1. Värnpliktig, som — — — — — — två repetitionsövningar. värnpliktig,

2. I mom. 1 nämnd värnpliktig anses hava fullgjort den i § 27 *°ärrne‘a el°*‘

föreskrivna första tiänstg-öring, men är skyldig att med vederbörlig ålders- marinen, fast

klass deltaga i repetitionsovmng samt reservtruppovnmg. personal m.m.

Har den fasta anställningen vid hären eller marinen eller vid härens

eller marinens reserv uppgått till minst tre år, anses den värnpliktige

hava fullgjort all den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna tjänstgöring, men

är, om han tillhör hären, skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga

i reservtruppövning. Detsamma gäller ock den, som, under fast

anställning vid hären eller dess reserv, undergått rekrytutbildning samt

deltagit i tre repetitionsövningar, ävensom den, vilken såsom värnpliktig

fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning samt därefter varit

fast anställd under minst två år.

Marinen tilldelad vapenför värnpliktig, som varit anställd såsom

sjökadett, kustartillerikadett, mariningenjörselev, mariningenjörsaspirant,

marinintendentselev eller marinintendentsaspirant under en tid av sjuttiofem

dagar eller därutöver, äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring

tillgodoräkna sig det antal dagar, han under sådan anställning genomgått

militär utbildning.

Icke vapenför värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären

eller marinen eller vid härens eller marinens reserv, äger att såsom tullgjord

värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar, han varit

fast anställd.

I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övriga fall må anses

motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.

3. Värnpliktig, som — — —------i beväringen.

4. Den, som avlagt medicine kandidatexamen samt fullgjort därefter

följande föreskrivna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring,

ävensom den, som avlagt veterinär-, tandläkar- eller farmacie

kandidatexamen, tillhör beväringens första uppbåd under hela sin värnpliktstid.

§ 37.

Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande Land»tormen.

inskrivningsområden, dock att till landstormen hörande värnpliktig, som ^ områdeg

•erhållit sin utbildning vid marinen, må, även utom sagda inskrivningsområden,

användas för det lokala kustförsvaret samt att till landstormen

hörande värnpliktig må, på ansökan, i den omfattning och i enlighet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Försummad

mönstring.

Försummad

anmälnings
skyldighet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, fullgöra honom åliggande

landstormsövning tillsammans med landstorm från annat inskrivningsområde,

än det han tillhör.

§ 41.

V Värnpliktig, som bort fullgöra i § 32 omförmäld mönstring, men

utan laga förfall uraktlåter detta, böte för varje gång tio kronor.

r Y^rnpliktig, som utan laga förfall underlåter fullgöra vad honom

enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, höte för varje gång tio kronor.

§ 53.

1- ™ de nya bestämmelserna-----till och med år 193G.

2. till stadgandet i § 34 mom. 4, i vad detsamma avser den, som

avlagt medicine kandidatexamen samt fullgjort därefter följande föreskrivna

propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring, sker övergång

sålunda, att den, som inskrivits under något av åren 1902 1903

l906 eller 19°7’ S.ka11 tillföra beväringen och dess första

uppbåd till och med det i ordningen motsvarande av åren 1917 1919

1921, 1923, 1925 och 1927 samt landstormen till och med det i ordningen

motsvarande av åren 1923, 1924, 1925, 1926, 1927 och 1928.

3. 1 ill stadgandet i § 34 mom. 4, i vad detsamma avser den, som

avlagt veterinär-, tandläkar- eller farmacie kandidatexamen, sker övergång

sålunda, att den, som inskrivits något av åren 1905, 1906 eller

1907, skall tillhöra beväringen och dess första uppbåd till och med det

i ordningen motsvarande av åren 1923, 1925 och 1927 samt landstormen

till och med det i ordningen motsvarande av åren 1926, 1927 och 1928.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919, dock att de i 88 32

ur^3-j8taj ade skyldigheter icke åligga värnpliktiga, som före lagens

ikraittradande överförts till landstormen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

9

Utdrag av protokollet över lånt/ör sv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hell ner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:

»Under de senare åren hava av såväl riksdagen som olika militära

myndigheter åtskilliga framställningar gjorts om vidtagande av

ändringar i skilda hänseenden av gällande värnpliktslag.

Etter det vederbörande myndigheters yttranden över de gjorda

framställningarna inhämtats, tillkallades, jämlikt Kungl. Maj:ts den 14

juni 1916 lämnade bemyndigande, inom lantförsvarsdepartementet särskilda

sakkunniga för att inom departementet biträda med verkställande

av utredning och avgivande av förslag rörande de i de särskilda framställningarna

ifrågasatta ändringarna i värnpliktslagen.

Med skrivelse den 27 december 1917 hava de sålunda tillkallade

sakkunniga, benämnda 1917 års värnpliktskommission, överlämnat utredning

och förslag uti de till kommissionen hänskjutna frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 229 höft. (Nr 257.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Nuvarande

bestämmelser.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

över värnpliktskommissionens förslag hava cheferna för generalstaben

och marinstaben var för sig avgivit utlåtande.

Efter att hava i ämnet samrått med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

anhåller jag nu att få underställa Kungl. Maj:ts

prövning värnpliktskommissionens förslag, i vad detsamma avser ändringar

i gällande värnpliktslag. I sammanhang härmed torde jämväl

vissa andra hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar om ändringar i

värnpliktslagen böra till avgörande företagas.

I.

Mönstrings- och adressanmälningsskyldighet för värnpliktiga samt påföljd

för underlåtenhet därav.

Bestämmelserna angående mönstringsskyldigheten för värnpliktiga

återfinnas i § 32 värnpliktslagen, vilken är av följande lydelse:

»1. Varje år skall mönstring, som i denna § omförmäles, hållas med de till

beväringen hörande värnpliktiga, med undantag av dem, som under årets lopp

varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrivna och till sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra

marinen, hålles mönstringen inom varje rullföringsområde. För sådan mönstring

är varje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till befälet avgiva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och

yrke, den värnpliktige dock medgivet att under tiden för mönstringen iakttaga

personlig inställelse och därvid muntligen avgiva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra marinen,

hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är varje värnpliktig

skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman

avgiva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och sysselsättning,

den värnpliktige dock medgivet att under tiden för mönstringen iakttaga

personlig inställe och därvid muntligen avgiva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall införas

i en eller flera av ortens tidningar och uppläsas minst två gånger i kyrkorna

samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.»

Föreskrifterna rörande adressanmälningsskyldigheten äro intagna

uti § 33 mom. 2 och 3 värnpliktslagen, vilka hava följande lydelse:

»2. För värnpliktiga, tillhörande beväringen, med undantag av dem, som

äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra marinen, gäller dessutom:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

a) att, om värnpliktig vill för längre tid än eu månad vistas utom den ort,

där lian är kyrkobokförd, anmälan därom skall före avresan göras hos vederbörande

områdesbefäl samt detta befäl därefter hållas underrättat om hans adress, intill

dess han återkommer; dock att, där den värnpliktige inmönstrats till sjöfart,

anmälan erfordras allenast om påmönstringen och avmönstringen; samt

b) att värnpliktig, vid avflyttning till annan ort, är pliktig att, om flytt
ningen

ägt rum inom rullföringsområdet, senast en manad efter densamma därom

göra anmiilan hos rullföringsbefälhavaren, samt, om han avflyttat till annat vidiföringsoinråde,

därom göra anmälan såväl före avflyttningen hos befälhavai en töi

det rullföringsområde, från vilket lian avflyttar, som ock, inom en månad efter

ankomsten till det nya hemvistet, hos befälhavaren för det rullföringsområde, till

vilket han inflyttat; dock vare värnpliktig, som hos vederbörande myndighet uttagit

och avlämnat flyttningsbetyg, befriad från berörda anmälningsskyldighet,

där ej Konungen för särskilda fall annorlunda förordnar. ,

3. Till beväringen hörande värnpliktig, som är a sjömanshus inskriven och

tillhör marinen, skall, därest han ej är i tjänstgöring eller till sjöfart inmönstiad,

hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin adress.»

I fråga om påföljden för försummad mönstring och adressanmälan

stadgas i § 41 värnpliktslagen följande:

»1. Yärnpliktig, som bort inställa sig till i § 32 omförmäld mönstring, men

utan laga förfall utebliver, böte för varje gång fem kronor.

2. Yärnpliktig, som utan laga förfall underlåter fullgöra vad honom enligt

§ 33 mom. 2 eller 3 åligger, böte för varje gång fem kronor.»

Enligt § 46 mom. 1 värnpliktslagen skola de enligt samma lag inflytande

böter under särskild titel i kronans räkenskaper redovisas och

ingå till den till förmån för beväringsmanskapet bildade invalid- och

pensionsfonden.

Uti skrivelse den 24 februari 1912 (n:r 31) anhöll riksdagen om

verkställande av utredning, huruvida och på vad sätt den i § 32 värnpliktslagen

stadgade mönstring måtte kunna borttagas och ersättas med

i annan ordning lämnade uppgifter samt att för riksdagen måtte fiamläggas

det förslag, som av utredningen kunde föranleclas.

Till stöd härför anförde riksdagen huvudsakligen följande: Så länge

den personliga inställelsen till mönstringen kvar stode såsom regel, kunde

mönstringen anses hava en viss betydelse för bevarandet av sambandet

mellan den värnpliktige och de militära myndigheterna samt därför böra

bibehållas. Genom mönstringsskyldighetens fullgörande i regel medelst

skriftlig anmälan syntes mönstringen emellertid hava förlorat all betydelse

i nämnda avseende. Uppenbarligen vore det emellertid för den personliga

värnkraftens behöriga tillvaratagande, i händelse av härens eller flottans

Riksdagens

skrivelse den

24 februari

1912.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Myndig
heternas
yttranden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

forsattande på krigsfot och även eljest för mobilisering, fortfarande av vikt,

att behörig kännedom forefunnes om de värnpliktiga, deras antal m. m.

Huruvida dock med gällande bestämmelser — vilka, meddelade som de

vore i vitt omfattande olika författningar och i olika sammanhang, redan

nr formell synpunkt lämnade rum för berättigad anmärkning — detta

ändamål verkligen i behörig grad vunnes, syntes icke utan skäl kunna

ifrågasättas. Antalet värnpliktiga, som försummat sin mönstringsskyldighet,

vore nämligen i många delar av landet synnerligen stort Det

vore aven ett överklagat förhållande, att de skriftliga uppgifter, som av

de enskilda värnpliktiga för mönstring avlämnades, i ganska stor omfattning

ej vore tillförlitliga. Då i allt fall genom mönstringsanmälnmgärna

kunskap icke vunnes om vilka värnpliktiga, som på grund av

adragen kroppsskada eder sjukdom blivit otjänstbara, forefunnes redan

laiutinnan en ofullständighet, som åtminstone icke avhjälptes genom

bibehållande av mönstnngsskyldigheten i dess nuvarande form På

grund harav och då vid olika tillfällen konstaterad önskan om borttagande

av mönstnngsskyldigheten tydde på, att dess betydelse för

andets forsvarskraft e, vore så allmänt erkänd, som efter så många års

i ansning kunde vara att förvänta, borde mer ingående undersökas,

ej den behovliga kännedomen om de värnpliktigas förhållanden kunde

både effektivare och bekvämare vinnas genom någon myndighets medverkan

I den omständigheten, att man i fråga om anmälningar, som

vi flyttning eller vistelse utom rullfönngsområde ålåge värnpliktig,

kunnat förklara skyldigheten till deras lämnande fullgjord genom uttagande

och avlamnande av flyttningsbetyg eller annan anmälan hos

vederbörande civila myndighet, funne riksdagen även ett skäl för antagande,

att sambandet mellan de enskilda värnpliktiga och militärbefälet

jarnval i det avseende, varom nu vore fråga, skulle kunna till fördel

förmedlas genom samma eller annan civil myndighet.

( ,yer riksdagens skrivelse inhämtades yttrande från samtliga arméfördelnings-

och hkstallda chefer samt inskrivnings- och rullföringsbefälhavare_

ävensom från överståthållarämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts

befallmngshavande, vilka sistnämnda myndigheter före yttrandenas avgivande

hort vederbörande kontraktsprostar och häradsskrivare samt

mantalsskrivnmgsförrättare i stad.

Av de sålunda infordrade yttrandena framgår, att 3 arméfördelningschefer,

militarbefälhavaren på Gottland, 10 inskrivnings- och 4 rullformgsbefälhavare

förordade återgång till den personliga mönstringsskyldigheten,

under det att 3 arméfördelningschefer, 12 inskrivnings-och 30

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

13

rullföringsbefälhavare uttalade sig- för bibehållande av mönstringsskyldiglieten

i huvudsakligen nuvarande former, 2 inskrivnings- och 15 rullföringsbefälhavare

föresloge avskaffande av mönstringsskyldigheten, under

det att 2 rullföringsbefälhavare icke intoge någon bestämd ståndpunkt

i frågan samt 2 inskrivningsbefälhavare hade en något svävande ståndpunkt,

i det den ene syntes önska mönstringsskyldighetens bibehållande

och den andre densammas avskaffande. Av de i ärendet hörda civila

myndigheterna förordade 1 Kungl. Maj:ts befallningshavande, 4 kontraktsprostar

och 3 mantalsskrivningsförrättare (magistrater däribland inräknade)

ett återgående till den personliga mönstringsskyldigheten, 13 Kungl.

Maj:ts befallningshavande, överståthållarämbetet, 89 kontraktsprostar och

62 mantalsskrivningsförrättare bibehållande av nämnda skyldighet i

huvudsakligen nuvarande form, 8 Kungl. Maj:ts befallningshavande, 57

kontraktsprostar och 66 mantalsskrivningsförrättare mönstringsskyldighetens

upphävande, 2 Kungl. Maj:ts befallningshavande, 14 kontraktsprostar

och 64 mantalsskrivningsförrättare intoge icke någon bestämd

ståndpunkt i frågan. 25 kontraktsprostar och 15 mantalsskrivningsförrättare

hyste en svävande uppfattning i frågan, därav dock 16 av de

förra och 12 av de senare myndigheterna syntes luta åt bibehållande av

mönstringsskyldigheten samt de återstående åt avskaffande av nämnda

skyldighet.

I de av kontraktsprostarna avgivna yttrandena framhölls särskilt,

att pastor icke kunde, utöver vad redan skedde genom de s. k. anmälningslistorna,

lämna upplysning om de värnpliktigas vistelseorter

och övriga värnpliktsförhållanden. Redan nu vore hans möjligheter härutinnan

ganska små. Önskvärt vore, i synnerhet om mönstringsskyldigheten

avskaffades, att den värnpliktige även ålades skyldighet att för

pastor anmäla förändrad adress inom församlingen. Pastor kände icke

och hade icke möjlighet att känna de värnpliktigas eventuella otjänstbarhet.

Prästerskapet vore redan nu över hövan betungat av skrivgöromål,

som icke gå ve skälig tid över åt utövandet av deras egentliga

kall. Skulle pastor åläggas hålla reda på de värnpliktigas förhållanden,

utöver vad nu skedde, skulle han bliva nödtvungen att ofta resa

omkring i de olika orterna och personligen förskaffa sig upplysningar,

ja, rent av företaga husransakan, en tanke, som folie på sin egen

orimlighet.

Åtskilliga av de hörda kontraktsprostarna ansågo fullgörandet av

pastors nuvarande skyldigheter med anmälniugslista vara tillräckligt

för att göra mönstringarna överflödiga, i synnerhet om de värnpliktiga

genom skärpta straffbestämmelser tillhölles fullgöra sina skyldigheter i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Proposition

till 1914 års

senare riksdag

med förslag

till ny värnpliktslag.

anmälningsavseende och dessa utsträcktes att gälla även ändrad adress

inom samma församling.

Uti de av häradsskrivare och övriga mantalsskrivningsförrättare samt

magistrater avgivna yttrandena framhölls huvudsakligen, att ingen myndighet

vore i bättre tillfälle än prästerskapet att lämna de uppgifter,

som skulle erfordras, om mönstringsanmälningarna borttoges. Mantalsskrivningsförrättarna

borde i allt fall icke åläggas att lämna dylika

uppgifter, enär de upplysningar, dessa kunde lämna rörande de värnpliktiga,

måste helt och hållet grunda sig på de iippgifter, som ifrågavarande

tjänstemän erhölle av prästerskapet. Det vore alltså en onödig

omväg att härför anlita mantalsskrivningsförrättarna. Ej heller kände

mantalsskrivningsförrättarna de värnpliktigas eventuella otjänstbarhet på

grund av sjukdom eller kroppsskada.

Beträffande det närmare innehållet uti de av myndigheterna avgivna

yttrandena tillåter jag mig hänvisa till sid. 16—34 i värnpliktskommissionens

betänkande.

Uti den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen med

förslag till ny värnpliktslag berördes jämväl frågan om mönstringsskyldigheten.

I sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande anförde

dåvarande departementschefen härom följande:

I riksdagens skrivelse den 24 februari 1912 liksom även i de däröver

inkomna yttrandena hade vitsordats den stora bristfälligheten i nu

gällande system för de värnpliktigas redovisning, ett system, vars felaktigheter

framträdde synnerligen bjärt vid en jämförelse med förhållandena

i flertalet utländska stater, exempelvis Norge. Med den krigsberedskap,

som i nutiden erfordrades, vore det nödigt, att även om en

mobilisering krävde ett flertal årsklasser, som under året ej vore eller

varit i tjänstgöring, den dock skulle kunna försiggå efter endast personliga

(hemliga) order till de värnpliktiga och enligt på förhand i detalj

utarbetade planer. En så långt som möjligt fullständig kännedom om

de värnpliktigas adresser liksom även om det för vederbörande truppförband

vid varje tidpunkt påräkneliga antalet krigsmän vore därför i

allmänhet ett oundgängligt villkor. I likhet med flertalet myndigheter,

som yttrat sig i ämnet, funne departementschefen det synnerligen viktigt,

att åtgärder vidtoges för genomförande även hos oss av tillfredsställande

anordningar i berörda avseende. Då emellertid under den tid, som stått

honom till buds, den av riksdagen begärda ganska omfattande utredningen

icke hunnit slutföras, nödgades han hemställa, att i avbidan härpå

gällande föreskrifter i ämnet bibehölles oförändrade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2ö7.

1917 års värnpliktskommission har ansett sig böra uttala sig icke

blott i fråga om den värnpliktiga jämlikt § 32 värnpliktslagen åliggande

mönstringsskyldigbet utan i sammanhang härmed jämväl beträffande den

anmälningsskyldighet, som enligt § 33 mom. 2 och 3 samma lag åligger

vissa värnpliktiga, ävensom den i § 41 värnpliktslagen stadgade straffpåföljd

för uraktlåtenhet att fullgöra någon av dessa skyldigheter. Värnpliktskommissionen

har fördenskull framställt sina förslag i förevarande

ämne under följande tre avdelningar, nämligen:

l:o) mönstringsskyldigheten,

2:o) adressanmälningsskyldigheten och

3:o) påföljd för uraktlåtenheten att fullgöra mönstrings- eller adressanmälningsskyldighet.

1. Mönstringsskyldigheten.

Mönstringens egentliga natur och innebörd vore, yttrar värnpliktskommissionen,

att man därmed ville kontrollera inskrivningsböckernas

riktighet och stamrullan över de värnpliktiga. Fel, som med nödvändighet

måste uppstå i denna rulla, avhjälptes till största delen vid mönstringen.

Borttoges denna, skulle rullans tillförlitlighet försvinna och dess

användbarhet vid mobilisering på det betänkligaste äventyras. Huvudändamålet

med mönstringen kunde sägas vara att åidigen en gång lämna

rullföringsmyndigheterna tillförlitlig uppgift om de värnpliktigas vistelseort,

adress och yrke samt om deras övriga värnpliktsförhållanden (t. ex.

tjänstbarhet dels i och för sig, dels ock i fråga om speciella egenskaper och

färdigheter, lämplighet för olika tjänst o. s. v., beroende på förändrat yrke,

minskad arbetsförmåga, inträffat kroppsligt lyte och dylikt), att hålla nämnda

myndigheter under kunniga om, huruvida den värnpliktige själv hade reda

på sina värnpliktsförhållanden, så att rättelse i motsatt fall kunde äga

rum, samt att klargöra, huru många av ett rullföringsområde tillhörande

värnpliktiga av olika klasser kunde beräknas vid mobilisering.

En del av de i ärendet hörda myndigheterna hade förordat ett återinförande

av den personliga mönstringsskyldigheten såsom obligatorisk,

eventuellt med frikallande av en eller annan klass av värnpliktiga från

personlig inställelse. En sådan skärpning av mönstringsplikten ansåge

kommissionen icke kunna ifrågakomma, liksom kommissionen å andra

sidan icke ville tillstyrka ett borttagande av den åt värnpliktig, som så

önskade, medgivna rättigheten att iakttaga personlig inställelse vid

mönstring. En genom kommissionens försorg infordrad statistik be
-

1917 åra värnplikUkommiasion.

1917 åra

värnpliktskommission.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

träffande utfallet av mönstringarna år 1916 utvisade, att de värnpliktiga

fortfarande i mycket stor utsträckning- begagnade sig av mönstring medelst

personlig inställelse. Kommissionen ansåge denna rättighet så

mycket mindre böra förmenas dem, som mönstring med personlig inställelse

givetvis vore den ur militär synpunkt mest önskvärda formen

för mönstring.

I fråga om det andra i värnpliktslagen angivna sättet för fullgörande

av mönstring, eller insändande av mönstringsanmälan, ansåge värnpliktskommissionen,

i likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna,

den till stöd för riksdagens uttalande i ämnet liggande uppfattningen

— nämligen att då prästerskapet vore skyldigt att lämna uppgifter om

de i kyrkobokföringsområdet in- och utflyttade samt om dödsfall, detsamma

lätteligen skulle kunna lämna även mönstringsuppgifter bättre och mera

fullständiga, än som skedde under nuvarande förhållanden — icke vara

med rätta förhållandet överensstämmande. Den kontrollåtgärd, som läge

uti prästerskapets (rotemännens i Stockholm) månatliga anmälningslistor

till områdesbefälet, vore icke tillfyllest för en effektiv kontroll av stamrullorna

över de värnpliktiga. Skulle förandet av rullorna grundas allenast

på dessa anmälningslistor, komme desamma att bliva i hög grad ofullständiga

och vilseledande. Åven om prästerskapet skulle kunna åläggas

att meddela underrättelser rörande de värnpliktigas bostad och sysselsättning,

så kunde detta icke vara någon full ersättning för mönstringen,

vilken ju även måste anses vara av betydelse därutinnan, att den värnpliktige

erinrades om sina skyldigheter i värnpliktshänseende. Prästerskapet,

som hade svårt att fylla de uppgifter, som redan nu enligt värnpliktslag

och inskrivningsförordning tillkomme detsamma, torde ännu

mindre kunna motsvara den vittomfattande uppgift, man velat överlämna

åt detsamma. Av endast inskrivningsnumret visste icke pastorsämbetet,

om den värnpliktige vore mönstringsskyldig eller ej, enär den

värnpliktige ej vore mönstringsskyldig de år, under vilka han varit i

tjänstgöring. Slutligen kunde, såsom jämväl flera av de i ärendet hörda

myndigheterna framhållit, påpekas, att prästerskapet (rotemännen), som

dock numera å anmälningslistorna till vederbörande rullföringsmyndigheter

jämväl skulle upptaga anmälda flyttningar inom församlingen eller roten, i

själva verket ofta ej heller kunde lämna nödig uppgift om värnpliktigs

bostad. De värnpliktigas kyrkobokföringsorter borde för detsamma vara

bekanta, men ingalunda vederbörandes postadresser, som ofta ej framginge

av kyrkobokföringsorterna. Ej heller hade prästerskapet kännedom

om vistelseort och postadress för de talrika värnpliktiga, som vistades

utom kyrkobokföringsorten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

17

Av övriga myndigheter, som skulle kunna tänkas fullgöra ifrågavarande

uppgiftsplikt i stället för de värnpliktiga, hade i främsta rummet

ifrågasatts mantalsskrivningsförrättarna. Skulle mönstringsskyldigheten

för de värnpliktiga ersättas med av mantalsskrivningsförrättarna lämnade

uppgifter, måste dessa härröra från mantalslängden. Då nu denna

vore upprättad med ledning av anteckningarna i församlingsboken, insåges

ju lätt, att, utöver alla de skäl, som anförts mot att prästerskapet

ålades ifrågavarande skyldighet, beträffande mantalsskrivningsförrättarna

dessutom tillkomme den omständigheten, som gjorde sistnämnda

myndighet i ännu mindre grad än prästerskapet i stånd att lämna berörda

för ett effektivt försvar så viktiga uppgifter, att desamma ledde

sitt ursprung från prästerskapet och sålunda vore uppgifter i andra hand.

Det hade även föreslagits, att åliggandet att avgiva ifrågavarande

uppgifter borde överlämnas åt polismyndighet eller kommunala myndigheter.

Dessa myndigheter förde emellertid icke några handlingar, motsvarande

kyrkoböcker eller mantalslängd^ och kunde således icke utan

att infordra erforderliga uppgifter från de värnpliktiga själva befordra

sådana till rullföringsmyndigheterna. Detta sätt att lösa frågan skulle

således skapa en ny mönstringsmyndighet och endast innebära en onödig

omväg, som dessutom säkerligen komme att medföra onödig och

vidlyftig skriftväxling mellan myndigheterna. Ej heller kunde uppgifterna

väntas bliva mera tillförlitliga genom att de lämnades av civil myndighet

såsom mellanhand i stället för direkt till den militära.

Enahanda anmärkning kunde ock göras gällande beträffande varje

annan myndighet, som skulle kunna tänkas förmedla ifrågavarande uppgifter

till rullföringsmyndigheterna.

Det återstode då att utröna, huruvida ej mönstringen skulle kunna

ersättas med på något annat sätt lämnade uppgifter. Därvid hade framkastats

tanken på samarbete härutinnan mellan rullföringsmyndigheterna,

å ena, samt prästerskapet, mantalsskrivningsförrättarna, kronobetjäningen

eller de kommunala myndigheterna, å andra sidan. I sådant avseende

hade föreslagits, att rullföringsbefälhavaren (sjömanshusombudsmannen)

skulle sända en förteckning över de för året mönstringsskyldiga värnpliktiga

till någon av dessa myndigheter, vilka därefter skulle återsända

förteckningen, försedd med de värnpliktigas senaste adress. Detta förslag

folie dock på den invändningen, att de värnpliktiga själva och synnerligast

sådana, som vistades utom kyrkobokföringsorten, vore bäst i tillfälle

att lämna uppgifter om sin vistelseort och i många fall vore de

enda, som kunde göra det.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 299 höft. (Nr 257.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

«

Värnpliktskommissionen hade icke kunnat finna något sätt för ernående

av ifrågavarande uppgifter rörande de värnpliktiga, som bättre

och mred mindre besvär för de värnpliktiga själva än den nuvarande

mönstringen tillgodosåge såväl fatens berättigade krav härutinnan som

den enskildes intressen. Att märka vore nämligen, att primäruppgifterna

under alla förhållanden måste lämnas av de värnpliktiga själva. Kommissionen

ansåge det därför vara nödvändigt att bibehålla den årliga mönstringen.

Kommissionen ville emellertid, såsom den (under namn av landstormskommittén)

redan uti ett den 14 december 1916 avgivet betänkande

anmält, gå ett steg längre i avseende å mönstringsskyldigheten och föreslå

densammas utsträckande till landstormen. I berörda betänkande hade

kommissionen yttrat, att det icke rått någon som helst tvekan eller meningsskiljaktighet

härutinnan, att för landstormen borde stadgas mönstrings-

och adressanmälningsskyldighet lika med den, som ålades värnpliktiga

tillhörande beväringen, varjämte kommissionen förklarat sig vara

av dén åsikten, att man icke borde frånsåga sig fördelen av att för

stamrullors och värnpliktssedlars vederbörliga komplettering erhålla uppgifter

direkt från de värnpliktiga själva. Beträffande kommissionens motivering

för mönstringsskyldighetens utsträckande till landstormen hänvisades

till Kung]. Maj:ts proposition n:r 86 till 1917 års riksdag sid. 29—32.

Vid behandling av frågan om lämpligheten av att bibehålla mönstringsskyldigheten

för de värnpliktiga hade värnpliktskommissionen

emellertid överlagt, huruvida icke för vinnande likafullt av de utav riksdagen

angivna syftemål den nuvarande formen för mönstring skulle

kunna undergå förbättring i något eller några avseenden. Så ansåge

kommissionen det vara synnerligen lämpligt att genomföra ett av år

1916 inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga för verkställande

av utredning rörande förändrad teknik vid arbetet inom rullföringsexpeditionerna

m. m. framställt förslag, att till den nuvarande blanketten

för mönstringsanmälan skulle fogas ett nytt formulär i form av

ett med mönstringsanmälan sammanhängande tjänstebrevkort, ställt till

den värnpliktige, som insänt mönstringsanmälan utan att inskrivningsbok

bifogats, och å vilket vederbörande rullförings- (sjörullförings-) befälhavare

meddelade, dels för värnpliktig, som skulle hänföras till annan

klass, vilken årsklass han tillhörde, dels ock för övriga värnpliktiga, att

mönstringen fullgjorts visst år. I full analogi med vad förhållandet vore

beträffande värnpliktig, som iakttoge personlig inställelse till mönstring

eller i övrigt vid mönstring ingåve inskrivningsbok till vederbörande

mönstringsmyndighet, nämligen att sådan värnpliktig uti sin inskrivningsbok

erhölle medelst av mönäftringsbefälets namnteckning eller

stämpel bestyrkt bevis, att han visst år fullgjort sin mönstringsskyldighet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

Kunfjl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 257.

hade ovannämnda sakkunniga sålunda föreslagit införandet av kvitto

från rullföringsbefälet å fullgjord mönstring jämväl för värnpliktig, som

insänt skriftlig mönstringsanmälan, utan att inskrivningsbok bifogats.

Ett par tillägg till det av förenämnda sakkunniga avgivna lörslag

rörande rullföringstekniken ansåge värnpliktskommissionen önskvärda.

Det måste anses vara synnerligen olämpligt att år efter år rullföra till

krigstjänst odugliga personer och att vid mobilisering få mottaga en

mängd värnpliktiga, som omedelbart måste återsändas till hemorten, hör

att undanröja det av riksdagen påpekade missförhållandet, att genom

mönstringsanmälningarna kunskap icke vunnes om vilka värnpliktiga,

som på grund av ådragen kroppsskada eller sjukdom blivit otjänstbara,

borde mönstringsanmälan ock upptaga en anvisning, att värnpliktig, som

så önskade, skulle angiva kroppsfel eller lyte, som kunde föranleda ändring

i hans värnpliktsförhållanden. Härvid skulle läkarintyg bifogas

mönstringsanmälan.

Såsom ett ytterligare medel att vinna bättre resultat av mönstringarna

borde truppbefälet åläggas att i högre grad, än vad för närvarande

redan vore fallet, under de värnpliktigas första tjänstgöring noggrant

undervisa dem om deras skyldigheter med avseende å mönstring

samt vid repetitionsövning göra ytterligare påminnelser härom. Denna

undervisning borde ske i förening med övningar, som skulle bestå uti

ifyllande av anmälningsblanketter.

Då, såsom riksdagen i skrivelsen den 24 februari 1912 anmärkt

samt av de däröver avgivna yttrandena jämväl framginge, till rullföringsmvndigheteraa

mkomna mönstrmgsanmälningar i ganska stor omfattning

visat sig vara ofullständiga eller oriktiga, hade värnpliktskommissionen

upptagit tanken på, att de i desamma förekommande uppgifterna

skulle, såsom förhållandet varit före tillkomsten av 1901 års värnpliktslag

och inskrivningsförordning, bestyrkas av någon person eller

myndighet. Genom kommissionens föranstaltande infordrade uppgifter

rörande utfallet av de värnpliktigas mönstringar under år 1916 inom riket

gåve nogsamt vid handen behövligheten av, att de i mönstringsanmälningarna

förekommande uppgifterna på något sätt bestyrktes, särskilt

i avseende å inskrivningsnummer, namn, födelsedatum och adress.

Emot förslaget att vissa av de i mönstringsanmälan förekommande

uppgifter bestyrktes kunde emellertid flera befogade invändningar göras.

Erfarenheten av, hur otillfredsställande många värnpliktiga uppfyllde sin

mönstringsskyldighet, framkallade lätt misstanken, att, därest föreskrift

utfärdades, att vissa dylika uppgifter skulle bestyrkas, värnpliktig, som

icke lyckats få fatt på" någon, som kunde bestyrka hans uppgifter, lika

gärna avstode från att insända mönstringsanmälan, då han ju i alla fall

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

komme att påföras böter. Besväret med anskaffande av bestyrkta uppgifter

komme nog att avskräcka mången värnpliktig. Sjöfarande och

löst folk vore ej alltid i tillfälle att få sina uppgifter i förevarande hänseende

bestyrkta. Man kunde även frukta, att själva proceduren med

uppgifternas bestyrkande verkställdes på ett lättvindigt sätt och således

maste bliva av ringa värde. En annan svårighet med införandet av bestyrkta

mönstrmgsuppgifter bestode däri, att man naturligtvis nödgades

öka antalet av de å bötesförteckningarna upptagna värnpliktiga med dem,

som insänt obestyrkta mönstringsanmälningar, varjämte det spörsmålet

framträdde, huru man skulle förfara med de mönstringsanmälningar, i

v 1 uppgifterna trots bestyrkande visade sig vara oriktiga. I sistnämnda

fall kunde icke gärna någon straffpåföljd förekomma för den

varnphktige, men rullföringsmyndigheten hade ingenting vunnit med

att få uppgifterna bestyrkta. De nu framhållna olägenheterna med förslaget

hade synts kommissionen vara av den beskaffenhet, att kommissionen,

trots de obestridliga fördelar, som därmed vore förenade, icke

ansett sig kunna förorda förslaget.

Otvivelaktigt innebure flera av ovan angivna förslag ökat arbete för

rullfönngsmyndigheterna, men med hänsyn till att därigenom mönstringen

för de värnpliktiga verkligen skulle kunna fylla sitt ändamål, borde alla

betänkligheter att något utvidga arbetsbördan för nämnda myndigheter

få vika. För att rullföringsmyndigheterna emellertid icke i allt för hög

grad skulle betungas vid utfärdande av de föreslagna kvittona å gjorda

mönstringsanmälningar, borde föreskrift lämnas därom, att värnpliktig

skulle å kvittoblanketten ifylla sitt namn och inskrivning^iummer samt

sin postadress.

I detta sammanhang ville värnpliktskommissionen dock framhålla,

att själva organisationen av de myndigheters expeditioner, vilka nu handhade

rullföring och redovisning av de värnpliktiga, nämligen rullföringsexpeditioner

och landstormsområdesbefälhavares expeditioner, vore bristfällig.

Icke minst i samband med det ordnande av de värnpliktigas

mönstrings- och anmälningsplikt, kommissionen föresloge, syntes emelfertid

en omorganisation av dessa myndigheters arbetskrafter vara påkallad.

Kommissionen förutsatte, att frågan härom inom en nära framtid

bleve föremål för utredning.

Kommissionen hade i detta sammanhang jämväl tagit under övervägande

ett^ av 1909 års värnpliktskommission på sin tid framställt

förslag, att åt § 32 värnpliktslagen måtte givas den avfattning, att från

mönstring undantoges icke blott de, som under årets lopp varit i tjänstgöring,

eller som vore inskrivna å sjömanshus och inmönstrade till sjöfart,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 257.

21

utan även de, som under årets lopp undergått inskrivning. Såväl med

hänsyn till att flertalet häröver hörda myndigheter yrkat på bibehållande

av mönstringsskyldigheten för ifrågavarande kategori värnpliktiga, som

framför allt till att förevarande spörsmål efter tillkomsten av 1914 års

härordning, enligt vilken tjänstgöringen för de värnpliktiga vid de allra

flesta truppslagen och däribland det största, infanteriet, toge sin början

redan under första året, förlorat väsentligt i betydelse, hade emellertid

kommissionen funnit berörda förslag icke böra föranleda någon åtgärd.

I detta sammanhang ville kommissionen framhålla lämpligheten av

ett förtydligande tillägg till § 32 värnpliktslagen, avseende att, i likhet

med vad som redan funnes stadgat i § 117 mom. 1 inskrivningsförordningen,

uttala, att befrielse från mönstringsskyldighet åtnjötes av de

från fast anställning under året överförda, vilka under samma år fullgjort

någon tjänstgöring såsom värnjiliktiga, och således icke av dylika värnpliktiga,

som under nämnda år fullgjort tjänstgöring såsom fast anställda.

Anledningen till att sistnämnda kategori värnpliktiga icke ansetts böra

åtnjuta dylik befrielse, vore att söka däri, att deras adresser, sedan de

lämnat den fasta anställningen, i regel icke vore käiida för militärmyndigheterna,

ett förhållande, som nog kunde anses vara i viss mån

för handen jämväl i fråga om den förstnämnda kategorien av värnpliktiga.

I enlighet med vad sålunda anförts föreslog värnpliktskommissionen

vissa ändringar i § 32 mom. 1. värnpliktslagen.

Uti sitt över värnplikt^kommissionens betänkande avgivna utlåtande

har chefen för generalstaben erinrat om att han vid upprepade tillfällen

framhållit nödvändigheten av att införa mönstrings- och adressanmälningsskyldighet

för landstormen. Ehuru ett militärt önskemål måste

vara, att personlig inställelse fordrades vid mönstring, syntes kommissionens

förslag dock innebära en förbättring i fråga om landstormens

redovisning.

Mot den föreslagna ändringen av § 32 mom. 1, så att därav klart

framginge, att mönstringsskyldighet förelåge för värnpliktig, oaktat han

under året tjänstgjort såsom fast anställd, hade generalstabschefen icke

något att erinra.

Chefen för marinstaben har uti sitt över kommissionens betänkande

avgivna yttrande förklarat sig icke hava något att erinra mot vad kommissionen

i nu förevarande hänseende föreslagit.

Chefen

för generalstaben.

Chefen

för marinstaben.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 257.

Departements
chefen.

Såsom värnpliktskommissionen framhållit, är huvudändamålet med

mönstringen att lämna vederbörande rullföringsmyndigheter tillförlitliga

uppgifter rörande de värnpliktigas vistelseort, adress och yrke samt om

deras värnpliktsförhållanden i övrigt. Dylika uppgifters lämnande utgör

en nödvändig förutsättning för att mobiliseringsverket skall kunna på

ett tillfredsställande sätt fungera. Mönstringsinstitutionen utgör således

ett för krigsberedskapens vidmakthållande nödvändigt led uti en välordnad

härorganisation.

Av den utav värnpliktskommissionen i ärendet verkställda utredningen

torde tydligt framgå, att något annat sätt för erhållande av de

med mönstringen avsedda uppgifter, som bättre och med mindre besvär

för de värnpliktiga själva än det nuvarande mönstringsförfarandet tillgodoser

såväl statens berättigade krav härutinnan som den enskildes

intresse, icke står till buds. Vid sådant förhållande torde, i enlighet med

vad värnpliktskommissionen föreslagit, någon ändring i det nu föreskrivna

tillvägagångssättet för mönstringsuppgifternas införskaffande

icke böra vidtagas.

Ehuru det skulle vara synnerligen önskvärt, därest otillförlitligheten

hos en del mönstringsanmälningar kunde undanröjas, anser jag i likhet

med värnpliktskommissionen icke lämpligt att i sådant syfte ånyo införa

det redan en. gång borttagna stadgandet om att dylika anmälningar

för att vara giltiga skola bestyrkas av någon person eller myndighet.

Erfarenheterna från såväl 1914 års landstormsmobilisering som de därefter

årligen anordnade lagstadgade landstormsövningarna hava till fullo

ådagalagt nödvändigheten av, att den för beväringen hittills stadgade mönstrings-

och adressanmälningsskyldigheten utsträckes jämväl till landstormen.

Frånvaron av varje sådan skyldighet för landstormen medför, att vederbörande

landstormsrullor äro i hög grad ofullständiga och otillförlitliga. Såväl

med hänsyn till angelägenheten av att vid inträffande mobilisering kunna

för militära ändamål fullt tillgodogöra sig den till landstormen hörande

personalen som ur synpunkten av de lagstadgade landstormsövningarnas

behöriga fullgörande torde det vara oundgängligen erforderligt, att vederbörande

militärmyndigheter erhålla i möjligaste mån tillförlitliga uppgifter

även om landstormsmännens vistelseort, adress, yrke och värnpliktsförhållanden.

Jag finner mig därför böra biträda värnpliktskommissionens

förslag, att mönstringsskyldigheten utsträckes att omfatta

jämväl till landstormen hörande värnpliktiga. Värnpliktiga, vilka vid den

nya lagbestämmelsens ikraftträdande redan blivit överförda till landstormen,

torde dock fortfarande böra vara befriade från mönstringsskyldighet.

Mot den föreslagna ändringen av § 32 mom. 1 värnpliktslagen,

avseende att tydliggöra, att värnpliktig, som under året väl tjänstgjort

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

som fast, anställd men icke såsom värnpliktig, är mönstringsskyldig, liar

jag så mycket mindre att erinra, som dylik skyldighet enligt flera av

Kungl. Maj:t avdömda besvärsmål redan nu anses föreligga och motsvarande

bestämmelse jämväl intagits i gällande inskrivningsförordning.

2. Adressanmälningsskyldigheten.

Med hänsyn till att anmälan av värnpliktig rörande tillfällig vistelse

utom kyrkobokföringsorten (före 1901 kompaniområdet) endast

ytterst sällan ägde rum, under det att å andra sidan antalet bestraffningar

för försummelse att fullgöra denna skyldighet, enligt vad statistiken utvisade,

vore helt ringa, samt under framhållande av, att det lör upprätthållande

i allmänhet av hörsamhet mot värnpliktslagens bud ej kunde

vara annat än menligt, att denna lag innehölie en bestämmelse, vars

tillämpning i det närmaste fullständigt åsidosattes, gjorde 1898 års värnpliktskommitté

på sin tid framställning om upphävande av den i § 33

mom. 2 a) i då gällande värnpliktslag stadgade anmälningsskyldigheten.

Denna framställning föranledde emellertid icke någon åtgärd.

Uti åtskilliga av de med anledning av riksdagens förutnämnda

skrivelse den 24 februari 1912 i fråga om mönstringsskyldighetens borttagande

avgivna yttrandena har jämväl framhållits, att skyldigheten att

anmäla vistelse utom kyrkobokföringsorten borde upphävas, emedan den

vore svår att kontrollera och till följd därav delvis kommit ur bruk.

De inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga för avgivande

av förslag rörande förändrad teknik vid arbetet inom rullföringsexpeditionerna

m. m. hava ansett nödvändigt att skärpa bestämmelserna

rörande värnpliktigs skyldighet jämlikt § 33 mom. 2 a) att anmäla förändring

av adress. Dylik anmälan behövde nu endast göras, därest vistelsen

utom kyrkobokföringsorten överstege en månad, men det vore ur synpunkten

att säkerställa mobiliseringen och jämväl av andra orsaker nödvändigt,

att anmälan gjordes, så snart adressförändringen ägde rum. .

Den föreslagna förändringen innebure, att rullföringsbefälet ständigt

skulle vara underrättat om varje värnpliktigs adress. Detta vore absolut

nödvändigt ur mobiliseringssynpunkt, enär ett stort antal värnpliktiga

eljest icke kunde träffas med inkallelseorder. Med nuvarande bestämmelser

kunde dessutom en värnpliktig, som inkallats enligt § 27 eller

28 värnpliktslagen, under en hel månad hålla sig undan, utan att han

därför kunde lagligen ställas till ansvar. Erfarenheten från den senaste

1898 års

vhrnpliktskommitté.

Yttranden ar

myndigheter

över riksdagens

skrivelse

den 24

februari 1912.

Sakkunniga

rörande rullföringstekniken

m. m.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

1917 års

värnpliktskommiseion,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.57.

tidens många värnpliktsinkallelser kunde uppvisa otaliga fall av uraktlåten

inställelse på grund av berörda förhållande. Förändringen kunde

syna,s betungande för de värnpliktiga, men detta skäl borde icke få vara

avgörande, då det gällde att säkerställa krigsberedskapen, och betydelsen

härav ävensom av vederbörandes kontakt med rullföringsbefälet måste mera

inskärpas i det allmänna medvetandet.

... Ovannämnda sakkunniga hava ock föreslagit, att den prästerskapet

jämlikt § 33 mom. 2 b) värnpliktslagen åliggande anmälningsskyldigheten

rörande inflyttning till församling eller utflyttning till utrikes ort

av värnpliktig skulle fullgöras icke, såsom för närvarande vore fallet,

månatligen, utan omedelbart, så snart flyttning ägt rum. Erfarenheten

från den senaste tidens värnpliktsinkallelser hade tydligt påvisat behovet

av ändrade bestämmelser jämväl i detta hänseende"

Värnpliktskommissionen har ansett det av ovannämnda sakkunniga

väckta förslaget, att värnpliktig skulle åläggas att omedelbart anmäla

förändring av postadress, vara att föredraga framför ett borttagande av

hela anmälningsförfarandet enligt § 33 mom. 2 a) värnpliktslagen. Ifrågavarande

lagrum borde därför undergå erforderlig ändring. I sammanhang

härmed borde för landstormsmän stadgas adressanmälningsskyldighet

lika med den, som ålades till beväringen hörande värnpliktiga.

För att i det uti 1912 års riksdagsskrivelse angivna syfte söka

minska antalet bestämmelser i förevarande hänseende och därigenom

bättre upprätthålla helgden av de bestående ville kommissionen emellertid

föreslå, att den värnpliktig jämlikt § 124 mom. 1 inskrivningsförordningen

medgivna rättighet att alternativt göra adressanmälan hos

pastorsämbete eller roteman inom det rullföringsområde, den värnpliktige

tillhörde, måtte bortfalla. Av samma skäl syntes det kommissionen vara

olämpligt, att den i § 33 mom. 2 b) värnplikslagen stadgade anmälningsskyldigheten

vid avflyttning till annan ort skulle kunna enligt den

värnpliktiges eget val fullgöras på två olika sätt, antingen hos rullföringsbefälhavaren

eller ock hos pastorsämbete eller roteman. Denna

skyldighet fullgjordes redan nu i regel på det senare sättet, d. v. s.

genom uttagande och avlämnande hos vederbörande myndighet av flyttningsbetyg.

Kommissionen föresloge fördenskull, att värnpliktslagen

§ 33 mom. 2 b) måtte erhålla den avfattning, att det skulle åligga värnpliktig,

som hos vederbörande myndighet uttoge och avlämnade flyttningsbetyg,

att vid avlämnandet av detsamma förete inskrivningsbok

eller annan till upplysning om hans värnpliktsförhållande utfärdad handling,

där ej Konungen för särskilda fall annorlunda förordnade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257. 25

Chefen för generalstaben har ansett värnpliktskommissionens förslag,

att anmälan om postadress och anmälan om flyttning skulle ske omedelbart,

komma att medföra fördelar. Mot föreskriften att inskrivningsbok

eller annan till upplysning om hans värnpliktsförhållande utfärdad

handling skulle av den värnpliktige företes vid uttagande och avlämnande

av llyttningsbetyg vore intet att erinra.

Chefen för marinstaben har icke heller haft något att erinra mot

värnpliktskommissionens förslag.

Av enahanda skäl, som anförts i fråga om mönstringsskyldigheten,

böra landstormsmännen även beträffande ädressanmälningsskyldighet likställas

med värnpliktiga, tillhörande beväringen. Härav betingade ändringar

i § 33 mom. 2 och 3 värnplikslagen torde därför böra vidtagas.

Likaledes finner jag mig böra biträda värnpliktskommissionens förslag,

att de för närvarande medgivna två alternativa sätten för värnpliktig

att fullgöra adressanmälan, såväl då han för längre tid än en

månad vistas utom kyrkobokföringsorten som när han avflyttar till annan

ort, nämligen antingen hos vederbörande rullföringsmyndighet eller hos

vederbörande pastorsämbete, i det förra fallet uttryckt i inskrivningsförordningen

och i det senare i värnpliktslagen, icke vidare böra förekomma,

särskilt som detta medgivande kan sägas hava bidragit till

att sätta ifrågavarande anmälningar hos rullföringsbefälet ur bruk.

Såsom flera av de i ärendet hörda myndigheterna föreslagit, skulle det

visserligen kunna ifrågasättas att helt och hållet upphäva den i § 33

mom. 2 a) stadgade anmälningsskyldigheten, då densamma i stor utsträckning

icke fullgöres. Då emellertid förutnämnda sakkunniga rörande

förändrad teknik vid arbetet inom rullföringsexpeditionerna m. m.

föreslagit en skärpning av nämnda skyldighet därhän, att anmälan skulle

fullgöras omedelbart vid förändring av postadress — ett förslag, som

värnpliktskommissionen funnit sig böra biträda — anser jag lämpligast,

att förevarande stadgande tillsvidare lämnas oförändrat i avvaktan på

resultatet av den praktiska prövning, det av de sakkunniga framställda

förslaget till förändrad rullföringsteknik för närvarande undergår.

Vad beträffar den värnpliktig enligt § 33 mom. 2 b) åliggande anmälningsskyldigheten,

håller jag, i likhet med värnpliktskommissionen,

före, att föreskriften att fullgöra denna skyldighet hos rullföringsmyndigheterna

bör upphöra, då redan nu de allra flesta, för att icke säga

samtliga, dylika anmälningar ske hos pastorsämbetena i sammanhang

med uttagande och avlämnande av flyttningsbetyg. Att, såsom värnBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 229 käft. (Nr 257.) 4

Chefen

för generalstaben.

Chefen för

marinstaben.

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Yttranden

av myndigheter

över

riksdagens

skrivelse den

24 februari

1912.

1917 års

värnpliktsJcommission.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

pliktskommissionen föreslagit, i förevarande moment i stället införa den

bestämmelsen, att värnpliktig, som hos vederbörande myndighet uttager

och avlämnar flyttningsbetyg, skall vara skyldig att därvid förete inskrivningsbok

eller annan till upplysning om hans värnpliktsförhållande

utfärdad handling, där ej Konungen för särskilda fall annorlunda förordnar,

synes mig däremot icke vara av förhållandena påkallat.

3. Påföljd av uraktlåtenhet att fullgöra mönstrings- eller adress
anmälningsskyldighet.

I nära sammanhang med spörsmålet, huru man skall kunna nedbringa

det av riksdagen i ovannämnda skrivelse den 24 februari 1912

påpekade stora antalet försummelser att fullgöra såväl mönstrings- som

adressanmälningsskyldighet står frågan, huruvida de härför för närvarande

stadgade straffen kunna sägas vara lämpade att upprätthålla aktningen

för dessa för ett effektivt försvar så viktiga åligganden för den värnpliktige.

Flertalet av de myndigheter, som avgivit yttranden med anledning

av riksdagens skrivelse den 24 februari 1912/hava framhållit lämpligheten

av att införa strängare påföljd för åsidosättande av värnpliktslagens

föreskrifter rörande mönstring och adressanmälan och därvid uttalat

sig för skärpning av de nuvarande bötesstraffen. Några av dem

hava jämväl påyrkat effektivare indrivning av ådömda böter, än vad nu

är fallet, samt i sådant syfte föreslagit, att kronobetjäningen eller annan

bötesindrivare skulle erhålla viss procent av de inflytande böterna.

Värnpliktskommissionen har ansett oomtvistligt, att den bötespåföring

för ifrågavarande förseelser, som för närvarande ägde rum i så

stor omfattning, måste förslöa känslan av skam för dylik bestraffning.

Ett sätt att avhjälpa detta missförhållande syntes kommissionen bestå i

att skärpa bötesstraffen samt att medgiva viss bötesandel åt dem, som

indreve böterna. Då man beträffande ett upprepande av ifrågavarande

förseelser icke kunde tillämpa vad som stadgats i fråga om uteblivande

från inskrivning, nämligen att värnpliktig, som gjorde sig skyldig till

sistnämnda förseelse, skulle bota visst belopp första året (= första tjänsteåret

såsom värnpliktig) och ett höjt belopp varje år, han ånyo därmed

beträddes, ansåge kommissionen det vara lämpligast att föreslå ett bötesstraff

för försummad mönstring och för underlåtenhet att fullgöra vad

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

värnpliktig jämlikt § 33 mom. 2 eller 3 värnpliktslagen .ålåge av 10

kronor för varje gång den värnpliktige gjort sig skyldig till någon av

ifrågavarande förseelser.

I fråga om förslaget att medgiva viss bötesandel åt de personer,

som indreve böterna, hade kommissionen icke frånsett, att detta innebure

en avvikelse från gällande principer på hithörande område, vilka medgåve

andel i bötesbelopp allenast åt åklagare, d. v. s. den myndighet,

på vilkens initiativ och nit det närmast berodde, att en förseelse komme

att beivras. Så vore ju icke förhållandet med bötesindrivare, som endast

hade att fullgöra dem åliggande skyldighet gent emot personer, som

upptagits å vissa av annan myndighet upprättade förteckningar. Men

med hänsyn till att alla utvägar borde anlitas för att söka nedbringa det

■störa antalet mönstringsförsummelser och då personer i värnpliktsåldern

till följd av deras rörlighet i bostadshänseende ofta vid tiden för indrivande

av böter vistades å annan ort än den, där desamma påförts

dem, vilket påkallade ett större nit och ett starkare initiativ från den

indrivandes sida vid ifrågavarande förseelser än vid andra slag av sådana,

hade kommissionen ansett nödigt föreslå, att i förevarande fall de

personer, vilka indreve böterna, måtte tillerkännas bötesandel, som skäligen

borde utgå med 1U av bötesbeloppet, eller 2 kronor 50 öre.

En av kommissionens medlemmar har icke ansett sig kunna biträda

förslaget att tillerkänna de personer, som indriva ifrågavarande böter,

bötesandel, med hänsyn till den avvikelse från härutinnan gällande principer,

som detta förslag skulle innebära. Övriga av kommissionen förordade

utvägar att söka minska det störa antalet bötespåföringar för försummelser

mot värnpliktslagens bestämmelser syntes dessutom vara tillfyllest

för avhjälpande av detta missförhållande.

Chefen för generalstaben har förklarat sig icke hava något att erinra

mot vad värnpliktskommissionen i förevarande hänseende föreslagit.

Åven chefen för marinstaben har förklarat sig biträda värnpliktskommissionens

förslag. I sammanhang härmed har marinstabschefen

hemställt, att då värnpliktig icke vore skyldig att personligen inställa

sig till mönstring, de i § 41 mom. 1 förekommande uttrycken »inställa

sig till» och »utebliver» måtte utbytas mot »fullgöra» och »uraktlåter

detta».

I likhet med värnpliktskommissionen anser jag en höjning av bötesbeloppen

för försummad mönstring och försummad anmälningsskyldig
-

Chefen

för generalstaben.

Chefen för

marinBtaben.

Departements

chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Nuvarande

bestämmelser.

Framställningar

av

vissa militära

myndigheter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

het från fem kronor till tio kronor vara av förhållandena påkallad. Jagtillåter

mig erinra därom, att en dylik höjning av Kungl. Alaj:t föreslogs

redan vid 1901 års riksdag.

Det av värnpliktskommissionen framställda förslaget att tillerkänna

viss bötesandel åt de personer, som indriva böterna, finner jag

mig icke kunna biträda. En dylik anordning skulle nämligen, såsom

kommissionen även själv medgiver, innebära en avvikelse från den i

gällande lagstiftning fastslagna principen, att andel i bötesbelopp utgår

allenast till åklagare, d. v. s. den myndighet, på vilkens initiativ och

nit det närmast beror, att en förseelse beivras.

Emot de av chefen för marinstaben föreslagna redaktionella ändringarna

i § 41 mom. 1 har jag icke något att erinra.

II.

Utbildningstid för värnpliktig, som först efter inskrivningen, men före början

av första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) avlagt studentexamen

eller i värnpliktshänseende skall likställas med student.

Enligt gällande värnpliktslag hava studenter och med dem i värnpliktshänseende

likställda längre utbildningstid än övriga värnpliktiga.

Stadganden härom återfinnas i § 27 mom. 1 B samt mom. 2 B och C

vämpliktslagen. Ifrågavarande lagrum angiva förstnämnda kategorier

på följande sätt:

»Vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg

från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt

förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses

däremot svara, så ock vapenför värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt

•sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen an

maskinistexamen av tredje klass».

»Ii;ke vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg

från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan

läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall

anses däremot svara».

»Icke vapenför värpliktig, som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller

styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen än maskinistexamen av

tredje klass.»

Uti underdånig skrivelse den 7 mars 1916 anförde befälhavaren för

Skövde rullföringsområde, att bland inskrivningsskyldiga värnpliktiga

ofta funnes en del elever vid folkskoleseminarier, läroverk o. s. v., som

opaginerad Kontrollera mot PDF

21*

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.57.

begärde uppskov med tjänstgöring på grund av studier, men som vid

inskrivningen ännu icke hunnit sa långt, att de vore likställda med studenter.

Genom studiernas fortsättande hade de emellertid ofta nog,

innan deras första tjänstgöring skulle börja och till och med innan första

tjänstgöringen för under året inskrivna vapenföra studenter enligt nu

gällande bestämmelser toge sin början, nått ett sådant kunskapsmått, att

de borde tillhöra kategorien studenter och likställda. Med nu gällande

bestämmelser finge de likvisst alla göra sin värnplikt enligt värnpliktslagen

§ 27 1 A och icke enligt 1 B. De komme således icke att fullgöra

den längre tjänstgöring, som för värnpliktiga med deras kunskaper

avsetts. Särskilt bleve detta förhållandet med de flesta seminarieelever.

Enligt gjorda erfarenheter tillhörde det nämligen undantagen,

att en 20-åring redan hunnit till seminariets högsta klass, varigenom

han bleve likställd med student. Då seminarieeleverna så gott som alltid

begärde uppskov med första tjänstgöringen, bleve följden den, att

nära nog hela landets folkskollärarkår, som i verkligheten avsåges för

studentutbildning, i stället Unge samma utbildning som den stora massan

värnpliktiga.

Jämväl befälhavaren för Norrbottens inskrivningsområde, tj. f. chefdi

för fjärde arméfördelningen, militärbefälhavaren pa Gottland och chefen för

marinstaben hava i särskilda skrivelser den 19 april, den 6 augusti och den

17 november 1917 samt den 12 januari 1918 gjort framställningar med anledning

av berörda missförhållande. Befälhavaren för Norrbottens inskrivningsområde

har därvid framhållit, att vid inskrivnings förrättningarna förekommit

ett rätt stort antal studerande vid högre allmänt läroverk och vid folkskoleseminårium,

vilka ej varit berättigade att inskrivas såsom studenter och

fördenskull måst inskrivas såsom vanliga värnpliktiga, men på grund

av studier medgivits uppskov med första tjänstgöring. Värnpliktslagen

medgåve ej uppskov med inskrivning på grund av studieskäl, endast uppskov

med tjänstgöring. Skulle ifrågavarande värnpliktiga i stället kunna

medgivas uppskov med inskrivning, vore de vid studiernas avslutande,

då de skulle inskrivas, att hänföra till »studenter». Som förhållandet

nu vore, ginge armén miste om en väsentligt stor procent befäl, vilket

ej kunde vara lämpligt i dessa befälsbristens dagar. Nämnde befälhavare

hemställde fördenskull, att § *16 i värnpliktslagen måtte ändras

därhän, att uppskov med inskrivning kunde beviljas jämväl för studieskäl

åt i de allmänna läroverken, tekniska elementarskolorna och folkskoleseminarierna

studerande ungdom, intill dess de fyllde fordringarna

för att inskrivas såsom studenter och med dem i värnpliktshänseende

likställda.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl.'' Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Chefen för Uti med anledning härav avgivet yttrande anförde chefen för gene
®

ralstaben, att värnphktslagen med student och likställd avsåge icke en
dast

sådan yngling, som vid inskrivningen redan avlagt kunskapsprov,

varigenom han blivit att hänföra till nämnda kategori. Emellertid innehölle

in skrivnings förordningen icke någon föreskrift om, huru skulle förfaras

med dem, som under tiden mellan inskrivningen och första tjänstgöringens

början genom avlagda kunskapsprov borde hänföras till studenter

och med dem likställda. Detta vore givetvis att anse såsom en brist,

och borde § 81 mom. 4 i nämnda förordning ändras, så att överföringtill

klass B skulle äga rum av alla studenter och likställda. Däremot

ansåge generalstabschefen en ändring av värnpliktslagen, på sätt befälhavaren

för Norrbottens inskrivningsområde föreslagit, varken lämplig

eller erforderlig.

1917 års värnpliktskommiösion.

Värnpliktskommissionen har funnit de gjorda framställningarna oförtydbart

giva vid handen, att ett missförhållande i förenämnda hänseende

ägde rum. Förhållandena gestaltade sig för närvarande sålunda, att

av de värnpliktiga, som efter inskrivning avlagt studentexamen eller

därmed jämförlig examen, de, som önskade överföring till klass B, på

underdånig ansökning överfördes, under det att de, som ej önskade dylik

överföring, fortfore att tillhöra viss årsklass. Man finge givetvis utgå

från att avsikten med värnpliktslagens hithörande bestämmelser vore,

att alla de, som förvärvat ett visst kunskapsmått och lämplig allmänbildning,

oberoende av personliga önskemål skulle genom en viss längre

utbildningstid tillgodogöras krigsmakten i underbefälsställning. Att detta

varit riksdagens mening vid antagandet av den nya härordningen 1914,

kunde anses framgå såväl av propositionen n:r 58 till 1914 års senare

riksdag som av den i propositionen n:r 59 till samma års riksdag intagna

motivering till § 17 mom. 1 av nu gällande värnpliktslag.

I likhet med chefen för generalstaben hölle värnpliktskommissionen

före, att den av befälhavaren för Norrbottens inskrivningsområde angivna

utvägen att lösa frågan icke vore lämplig, då den skulle ytterligare

inveckla de redan nu alltför olikartade förhållandena vid inskrivningsförrättningarna.

Då syntes det vara lättare att beträda den i och med tillkomsten

av nuvarande värnpliktslag i fråga om å sjömanshus inskriven värnpliktig

angivna vägen, att dylik värnpliktig, som gjorde sannolikt, att han

inom ett år efter inskrivningen komme att söka inträde i viss klass

vid navigationsskola, kunde erhålla uppskov med första tjänstgöring. Det

måste emellertid innebära stor svårighet för ifrågavarande kategorier

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

31

värnpliktiga att kunna visa sannolikheten av, att något av de i § 2 mom.

1 inskrivningsförordningen angivna kunskapsmått skulle ernås av dem

inom viss tid, särskilt vad beträffade eleverna vid folkskoleseininarier

och lantbruksinstituten vid Ultima och Alnarp, enär den sedvanliga levnadsåldern

vid avläggande av avgångsexamen vid dessa läroanstalter

vore liera år högre än inskrivningsåldern 20 år. Av denna anledning

ansåge kommissionen, att jämväl denna väg till frågans lösning måste

övergivas.

Då av en del bestämmelser i gällande inskrivningsförordning framginge,

att inga andra värnpliktiga än de, som vid inskrivningsförrättningen

vore hänförliga till de i värnpliktslagen § 27 mom. 1 B och C samt

mom. 2 B och C och inskrivningsförordningen § 2 omförmälda kategorier

skulle undergå den för studenter och med dem likställda föreskrivna längre

tjänstgöring, och man dittills ansett, att de vid inskrivningen för en

värnpliktig rådande förhållanden skulle vara normerande för hans utbildningstid,

syntes det kommissionen lämpligast, att, i likhet med vad chefen

för generalstaben föreslagit, erforderligt tillägg gjordes till inskrivningsförordningen

§ 81. Därjämte borde emellertid i värnpliktslagen intagas bestämmelser,

som angåve utbildningstiden för ifrågavarande kategori av värnpliktiga,

som omfattade såväl vapenföra som icke vapenföra. Värnpliktslagen

§ 27 mom. 1 B samt mom. 2 B och C borde alltså erhålla en lydelse,

som angåve, att jämväl värnpliktig, som först efter inskrivningen men före

påbörjandet av första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) avlagt studentexamen

eller blivit i värnpliktshänseende likställd med student, skulle

fullgöra den för såväl vapenföra som icke vapenföra värnpliktiga studenter

och med dem likställda föreskrivna längre tjänstgöring.

I detta sammanhang ansåge kommissionen sig böra framhålla ettannat

förhållande, som borde vinna rättelse. Värnpliktslagen § 27 mom.

1 C lydde:

»Vapenför värnpliktig, vilken vid inskrivningsförrättningen, på sätt Konungen

närmare förordnar, visar sig äga förutsättningar för utbildning till plutonchef eller

motsvarande befattning, må fullgöra sin värnpliktstjänstgöring på sätt under B

föreskrives, ändå att han icke avlagt där omförmält kunskapsprov. Har sådan värnpliktig,

enligt vad i § 6 mom. 3 sägs, blivit inskriven redan det år, då han fyllde

aderton eller nitton år, är han skyldig att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring enligt

bestämmelserna under B».

Nämnda lagrum avsåge således en värnpliktig, som, ehuru han icke

avlagt de i mom. 1 B omförmälda kunskapsprov, frivilligt ville fullgöra

den för studenter och med dem likställda föreskrivna längre tjänstgöringen.

Men denna möjlighet förefunnes för en sådan värnpliktig en
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

ligt lagtextens ordalydelse allenast, därest han framställde sådan begäran

vid inskrivningsförrättningen, d. v. s. det tillfälle då han inskreves. Då

denna rättighet emellertid ock borde tillkomma värnpliktig, som vid inskrivningen

av studieskäl erhållit uppskov med tjänstgöring och vid en följande

inskrivningsförrättning visade sig kunna uppfylla de i mom, 1 C

angivna förutsättningar, samt det tillika kommit till kommissionens kännedom,

att värnpliktig, som först efter avslutandet av inskrivningsförrättning

förvärvat nämnda förutsättningar, framställt sådan begäran hos

Kungl. Maj:t, ansåge kommissionen lämpligt, att detta moment av § 27

värnpliktslagen erhölle sådan ändrad lydelse, att dylik begäran skulle av

vapenför värnpliktig kunna framställas även vid annan inskrivniugsförrättning

än den, där han inskreves, samt jämväl hos befälhavaren för

det inskrivnings- eller sjörullföringsområde, den värnpliktige tillhörde,

vilken myndighet i så fall skulle göra underdånig hemställan om den

värnpliktiges tilldelning till viss truppavdelning och tjänst.

Chefema för Cheferna för generalstaben och marinstaben hava förklarat sig icke

Beoch mari^-''1 hava något att erinra mot de av värnpliktskommissionen framställda

staben. förslagen.

Departements- Av den lämnade redogörelsen torde till fullo framgå, att ett misschefen.

förhållande beträffande värnpliktiga studenters och med dem likställdas

tjänstgöring föreligger, vilket är av beskaffenhet att snarast böra undanröjas.

Erforderliga ändringar torde därför i enlighet med kommissionens

förslag böra vidtagas i § 27 mom. 1 B samt mom. 2 B och C.

Mot det av värnpliktskommissionen framställda förslaget till ändring

av § 27 mom. 1 C har jag icke något att erinra.

III.

Förtydligande tillägg till § 22 värnpliktslagen.

Inskrivningsrevisions åligganden finnas angivna i § 22 värnpliktslagen.

Enligt nämnda § åligger det revisionen bland annat

a) att pröva och avdöma besvär mot inskrivningsnämnds beslut;

b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrivningsnämnds

beslut, rörande vilka avvikande meningar eller yrkanden äro till protokollet antecknade,

ävensom varje beslut rörande ärende, som omförmäles i § 19 mom. 1 c).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257. •>•5

Uti skrivelse den 10 april 1916 anförde befälhavaren för Gävleborgs

inskrivningsområde följande:

Vid inskrivning inom Bollnäs rnllföringsområde år 1916 hade vissa

i inskrivningsförordningen § 32 föreskrivna bestämmelser rörande tilldelning

av inskrivna värnpliktiga icke iakttagits. Detta fel hade upptäckts

vid förarbetena till inskrivningsrevisionen, och med anledning härav hade

inskrivningsbefälhavaren hemställt hos revisionen om rättelse härutinnan.

Inskrivningsrevisionen hade emellertid ansett sig lagligen förhindrad att

verkställa sådan rättelse, samt till stöd härför anfört bland annat, att §

22 värnpliktslagen, där inskrivningsrevisionens åligganden uppräknats,

icke medgåve att göra den ifrågasatta ändringen.

Att det föreliggande fallet icke kunde inpassas uti någon av punkterna

a)—e) av § 22 värnpliktslagen vore otvivelaktigt riktigt. Men

skulle lagstiftarens mening varit att medgiva revisionen tillrättaläggandet

av nämndernas felaktiga förfaranden endast i sådana fall, då värnpliktig

besvärade sig däröver, men däremot förmena densamma sådan

rätt, då felaktigheter påvisades av någon revisionens ledamot, komme

man till absurda konsekvenser. Felaktigheter ännu större och till sina

följder ännu menligare än den omförmälda skulle av revisionen lämnas

oberörda, därest de upptäcktes inom revisionen, varemot de skulle kunna

rättas på en enskild värnpliktigs initiativ.

Skulle liknande erfarenheter i fråga om inskrivningsrevisioners godtagande

av nämnders författningsstridiga tillvägagående vara gjorda jämväl

annorstädes, ansåge inskrivningsbefälhavaren ett tillägg till § 22

värnpliktslagen vara av behovet påkallat, varigenom intet rum lämnades

för tvivel om revisions befogenhet och skyldighet att rätta vad till dess

kännedom bragtes angående fel i lägre inskrivningsinstans.

I avgivet yttrande instämde chefen för sjätte arméfördelningen i

vad inskrivningsbefälhavaren anfört.

Chefen för generalstaben förklarade i infordrat utlåtande, att ingen

annan åtgärd syntes böra vidtagas, än att vederbörande inskrivningsnämnd

förständigades att förfara enligt gällande bestämmelser.

Värnpliktskommissionen har anfört, att, ehuru några liknande erfarenheter

i förevarande hänseende icke försports från andra inskrivningsområden

inom riket, samt den åsikten icke kunde anses vara oberättigad,

att en reviderande myndighet, såsom den ifrågavarande, oavsett ordalydelsen

av § 22 värnpliktslagen, vore oförhindrad att rätta ett av lägre

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 229 häjt. (Nr 257.) 5

Framställ ning

av befälhavaren

för Gävleborgs

inskrivningsomr&de.

Chefen för

sjätte arméfördelningen.

Chefen för

generalstaben.

1917 års

värnpliktskommission.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Chefen för

generalstaben.

Chefen för

marinstaben.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

inskrivningsinstans begånget misstag, syntes likvisst inskrivningsrevisionen

böra uttryckligen tillerkännas befogenhet i förevarande avseende,

varför kommissionen hemställde om vidtagande av en utav den gjorda

framställningen betingad ändring i § 22 värnpliktslagen.

Chefen för generalstaben har, i enlighet med vad han förut uttalat,

funnit den av värnpliktskommissionen föreslagna ändringen av § 22 värnpliktslagen

icke erforderlig.

Chefen för marinstaben har däremot förklarat sig icke hava något

att erinra mot kommissionens förslag.

För undanröjande av varje tvekan därom, att uti inskrivningsrevisions

åligganden jämväl ingår att av eget initiativ rätta av inskrivningsnämnd

begångna felaktigheter, anser jag, i likhet med värnpliktskommissionen,

att en uttrycklig bestämmelse härom bör inflyta i lagen. Den

av kommissionen i sådant syfte föreslagna bestämmelsen synes mig emellertid

vara allt för allmänt hållen. Lämpligast torde vara att i förevarande

paragraf inrymma en särskild punkt av innehåll, att det skall åligga inskrivningsrevision

att verkställa rättelse beträffande sådana av inskrivningsnämnd

begångna misstag, som kommit till revisionens kännedom.

IV.

Bestämmelser i syfte att landstorsinan, som vistas utom eget landstormsområde,

må kunna fullgöra övning med landstorm från annat inskrivningsområde

än det han tillhör.

Enligt § 36 mom. 1 värnpliktslagen är värnpliktig, som tillhör

landstormen, skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, under

fredstid för sin utbildning deltaga i en landstormsövning om fem dagar.

De närmare bestämmelserna rörande landstormsövningens fullgörande

återfinnas i förordningen angående landstormen den 23 december

1915.

Beträffande landstormens tjänstgöringsområde stadgas i § 37 värnpliktslagen

följande:

»Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande inskrivningsomräden,

dock att till landstormen hörande värnpliktig, som erhållit sin utbildning

vid marinen, må, aven utom sagda inskrivningsområden, användas för

det lokala kustförsvaret».

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

35

Uti underdånig skrivelse den 22 december 1916 anförde chefen för

fjärde arméfördelningen, att lian med stöd av bestämmelserna i § 18

mom. 4 landstormsförordniugen i nämnda månad anordnat en ny övningsomgång

inom Stockholms och Örebro inskrivningsområden. Emellertid

hade befälhavaren för Stockholms inskrivningsområdo, efter det att

den nya övningsomgången ägt rum, anmält, att fortfarande omkring 200

landstormsmän icke inställt sig till genomgående av landstormsövning.

På grund härav hemställde arméfördelningschefen, bland annat, om vidtagande

av sådan ändring i landstormsförordniugen, att landstormsman,

som utebleve från särskilt anordnad senare tjänstgöringsomgång eller

övning, måtte kunna inkallas till motsvarande övning under året därpå,

även om hans årsklass eller det landstormsområde, han tillhörde, då icke

inkallades.

Uti underdånig skrivelse den 26 februari 1917 anförde arméfördelningschefen

vidare, att det kommit till hans kännedom, att orsakerna

till det talrika uteblivandet vore att söka däri, att en stor del landstormsmän

vid tiden för övningsomgångarna vistades utanför eget inskrivningsområde.

Genom dels obekantskap om anordnandet av ifrågavarande

övningar, dels ohåga att för en så kort övning underkasta sig

de med inställelse å den kanske långt avlägsna tjänstgöringsorten (samlingsplatsen)

förenade kostnaderna, komme denna kategori landstormsmän

i kanske icke ringa utsträckning att ej inställas till övning förrän

under 42:dra levnadsåret.

Åven om genom stadgande av mönstringskyldighet för landstormsmännen

det förstnämnda skälet till uteblivande skulle bortfalla, därigenom

att utanför landstorinsområdet vistande landstormsmän kunde erhålla

inställelseorder, kvarstode dock kostnadsfrågan som det svåraste

hindret för inställelse. Det syntes därför vara önskvärt, att landstormsman

gåves tillfälle att, i enlighet med vad i inskrivningsförordningen §

94 stadgades rörande beväringen tillhörande värpliktig, få fullgöra honom

åliggande tjänstgöring inom annat än eget inskrivningsområde.

Arméfördelningschefen hemställde därför om vidtagande av vissa iör undanröjande

av berörda missförhållande erforderliga ändringar i inskrivningsförordningen

och landstormsförordningen.

Uti över ifrågavarande framställningar avgivna utlåtanden anförde

chefen för generalstaben, att det kunde ifrågasättas, huruvida landstormsman

kunde med hänsyn till bestämmelsen i värnpliktslagen § 37 inkallas

till landstormsövning utom eget och angränsande inskrivningsområden.

Betydelsen av att tvivel i denna fråga icke lörefnnnes, tram
-

Framställningar

av

chefen för

fjiirde arméfördelningen.

Chefen för

generalstaben.

s. 36 Kontrollera mot PDF

1917 års

▼ärnpliktskommission.

36 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

trädde särskilt i det fall, att landstormsman, efter att på egen begäran

hava inkallats till fullgörande av landstormsövning inom sådant område,

sedan underläte att inställa sig.

I övrigt hade chefen för generalstaben intet att erinra däremot, att

landstormsman finge, då skäl därtill förelåge, fullgöra landstormsövning

utom eget inskrivningsområde. Då det emellertid vore av särskild betydelse,

att landstormsman, som erhållit förordnande eller utsetts till

befäl av officers tjänstegrad (tjänsteklass), tjänstgjorde inom det landstormsområde,

där tjänstgöring vid mobilisering vore avsedd att äga

rum, borde sådan landstormsman endast i trängande fall erhålla medgivande

att fullgöra landstormsövning inom annat än det område, inom

vilket han eljest skulle hava tjänstgjort. För ett slutgiltigt ordnande

av trågan kunde emellertid, såsom ovan framhållits, värnpliktslagen §

37 anses stå hindrande. Då denna paragraf även ur andra synpunkter

måste betecknas såsom föråldrad, syntes densamma böra upphävas.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna, att inkallelse till landstormsövning

kunde, utan hinder av § 37 värnpliktslagen, efter av landstormsman

därom gjord ansökan äga rum till landstormsövning utom

eget och tillgränsande inskrivningsområden, överlämnade generalstabschefen

tillika förslag till reglerande bestämmelser i fråga om medgivande

för landstormsman att fullgöra landstormsövning med landstorm,

tillhörande annat inskrivningsområde, än det han tillhörde.

Då, enligt vad värnpliktskommissionen inhämtat, landstormsmän i

stor utsträckning utebleve från de lagstadgade landstormsövningarna, hemställde

kommissionen, att för förebyggande av detta missförhållande inskrivningsförordningen

och landstormsförordningen måtte undergå erforderliga

ändringar.

I likhet med chefen för generalstaben ansåge värnpliktskommissionen

det. vidare erforderligt, att frågan, huruvida § 37 värnpliktslagen,

enligt vilken landstormen icke finge föras utom eget och närmast tillgränsande

inskrivningsområden, stode hindrande i vägen för vidtagande

av berörda ändringar i nämnda förordningar, bleve fullgiltigt löst. Då

tvivel i sådant hänseende kunde tänkas uppkomma, därest någon ändring

av ifrågavarande paragraf i värnpliktslagen samtidigt icke vidtoges,

syntes det vara lämpligt, att, för genomförandet av de utav kommissionen

förordade ändringarna i inskrivningsförordningen och landstormsförordningen,

§ 37 värnpliktslagen erhölle ett tillägg, utvisande,

att däri meddelad bestämmelse angående landstormens tjänstgöringsområde

icke lade hinder i vägen för att landstormsman, som önskade full
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.r>7.

37

göra landstormsövning inom annat inskrivningsområde än det han tillhörde,

kunde efter ansökan erhålla tillstånd därtill. Landstormsman,

som erhållit förordnande eller utsetts till befäl av officers tjänstegrad

(tjänsteklass), borde, såsom chefen för generalstaben framhållit, dock endast

i trängande fall erhålla dylikt tillstånd.

Däremot ansåge kommissionen chefens för generalstaben yrkande,

att § 37 värnpliktslagen måtte upphävas, icke i detta sammanhang böra

upptagas till prövning.

Chefen för generalstaben har uti sitt över värnpliktskommissionens

förslag avgivna yttrande anfört, att § 37 borde, såsom av honom vid

upprepade tillfällen framhållits, utgå ur värnpliktslagen. I varje fall vore

det icke tillfyllest även för ett lämpligt anordnande av landstormens fredsövningar

att, såsom värnpliktskommissionen föreslagit, inskränka de tillfällen,

då landstormsman finge föras utom eget och angränsande inskrivningsområden,

till de tillfällen, då han därom gjorde ansökan. Vederbörande

myndighet borde äga rätt att anbefalla detta, bland annat för att

de, som förut uteblivit, skulle kunna sammanföras arméfördelningsvis till

särskilt anordnade övningar (landstormsförordningen § 18 mom. 4).

Chefen för marinstaben har förklarat sig icke hava något att erinra

mot värnpliktskommissionens i förevarande hänseende framställda

förslag. I

I likhet med värnpliktskommissionen anser jag icke lämpligt att i

detta sammanhang upptaga frågan om upphävande av det i § 37 värnpliktslagen

stadgade förbudet mot att föra landstormen utom eget eller

närmast tillgränsande inskrivningsområden. Detta förbud står nämligen

i mycket nära sammanhang med spörsmålet om landstormsbefälets utbildningsståndpunkt.

Ett upphävande av samma förbud bör enligt min

uppfattning icke sättas i fråga, förrän landstormens befälsfråga blivit på

ett tillfredsställande sätt löst.

Däremot finner jag mig böra biträda det av värnpliktskommissionen

framställda ändringsförslaget. Därigenom beredes, med visst av generalstabschefen

och kommissionen angivet undantag, landstormsman, som

så önskar, tillfälle att, i likhet med vad för närvarande är fallet med

beväringsman, fullgöra tjänstgöring inom det inskrivningsområde, där

han vistas. Såväl härav som av övriga utav de militära myndigheterna

i andra hänseenden angivna missförhållanden beträffande landstormsmäns

tjänstgöringsskyldighet betingade reglerande bestämmelser i landstorms
-

Chefen för

generalstaben.

Chefen för

marinstaben.

Departements
chefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

och inskrivningsförordningarnä torde, efter det ifrågavarande paragraf i

värnpliktslagen undergått ändring, få inflyta i nämnda förordningar.

V.

Utsträckt giltighetstid för ett av sjörullföringsbcfälhavare jämlikt § 19 mom.

3 värnpliktslagen meddelat beslut rörande inskrivning av värnpliktig, som

med laga förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning.

Nuvarande

bestämmelser.

Uti § 19 mom. 3 och 4 värnpliktslagen stadgas följande:

.*3-, Under den del av året, som infaller emellan inskrivningsnämndens och

mskrivningsrevisionens sammanträden, må för inskrivning av värnpliktiga, som

uteblivit från den i § 13 omförmälda inskrivningsförrättning, de åligganden och

befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrivningsnämnd, i den omfattning

och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, utövas av insknvningsbefälhavaren

eller, beträffande å sjömanshus inskrivna värnpliktiga av

sj örullf öringsbefälhavaren.

Beslut, som av områdesbefälhavaren i sådant ärende meddelas, skall underställas

inskrivningsrevisionen och må ej gälla, förrän detsamma blivit av revisionen

prövat.

4. Sjörullf öringsbefälhavare må, även under den del av året, som infaller

emellan inskrivningsrevisions sammanträde, och näst infallande inskrivningsförrättning,

utöva i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter beträffande å

sjömanshus inskriven värnpliktig, vilken med laga förfall varit frånvarande från

mskriYningsförrättning för sjömanshus eller som haft fast anställning såsom siökadett

eller kustartillerikadett. ^

Under nu nämnd tid må jämväl inskrivningsbefälhavare beträffande å sjömanshus

icke inskriven värnpliktig, som haft fast anställning såsom sjökadett

eller kustartillerikadett, utöva i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter.

Beslut, som av sj örullf öringsbefälhavare eller inskrivningsbefälhavare i såuant

fall meddelas,

prövat. >

Enligt 1885 års värnpliktslag kunde värnpliktig, som med eller utan

laga föitall uteblivit från inskrivningsförrättning, icke bliva inskriven förr

än vid följande års inskrivningsförrättning.

För att möjliggöra inskrivning av sådan värnpliktig under den del av

året, som infaller emellan inskrivningsnämndens och inskrivningsrevisionens

sammanträden, upptogs moment 3 av förevarande paragraf i 1901

års värnpliktslag. År 1911 tillkom moment 4, innefattande däri angiven

utvidgning av den enligt moment 3 vederbörande sjörullföringsbefälhavare

lämnade rättighet att provisoriskt verkställa inskrivning av vissa

värnpliktiga. Denna bestämmelse, som endast avsåg värnpliktiga, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257. 3!)

inskrivits å sjömanshus, åsyftade, enligt vad framgår av lagutskottets

vid 1911 års riksdag utlåtande (n:r 39), att underlätta de svårigheter,

som mötte särskilt för sjömännen att inställa sig vid de vanliga

inskrivningsförrättningarna, och att förebygga de allvarsamma olägenheter,

som kunde uppstå för dem genom uteblivande därifrån. Lydelsen

av ifrågavarande båda moment i § 19 värnpliktslagen blev oförändrad

i 1914 års värnpliktslag, till dess år 1917 gjordes en utvidgning

av moment 4, innebärande dels enahanda bemyndigande för sjörullföringsbefälhavare

att under i momentet nämnd tid verkställa inskrivning

jämväl av å sjömanshus inskriven värnpliktig, som haft fast anställning

såsom sjökadett eller kustartillerikadett, dels ock bemyndigande

för inskrivningsbefälhavare'' att under samma tid utöva de i moment 3

omförmälda åligganden och befogenheter beträffande å sjömanshus icke

inskriven värnpliktig, som haft fast anställning såsom sjökadett eller

k ustartillerikadett.

Inskrivningsrevisionens ordinarie sammanträde skulle enligt 1901

års inskrivningsförordning äga rum så snart lämpligen ske kunde, sedan

tiden för anförande av besvär över årets sista inskrivnings förrättning

inom inskrivningsområdet jämte inom detsamma belägna sjömanshus

gått till ända. Men därjämte skulle inskrivningsrevision, därest

Kungl. Maj:t funne gott så förordna, för prövning av, beslut, som jämlikt

§ 19 mom. 3 värnpliktlagen meddelats av inskrivningsbefälhavaren,

ånyo sammanträda vid tiden för början av tjänstgöringen vid infanteriet

samt för prövning av beslut, som i sådant ärende meddelats av sjörullföringsbefälhavare,

å fjortonde dagen efter den dag, å vilken till allmän

tjänst i flottan inskrivna beväringsmän iuryckt till tjänstgöring.

Enligt bestämmelserna i nu gällande inskrivningsförordning (§ 57) skall

inskrivningsrevision däremot hava tre sammanträden om året. Först

Sammanträder revisionen, sedan tiden för anförande av besvär över årets

sista inskrivningsförrättning inom inskrivningsområdet gått till ända,

dock icke tidigare än den 8 april. Sedermera skall revisionen efter av

vederbörande inskrivningsbefälhavare gjord framställning sammanträda

under oktober månad för att pröva beslut i ärende, som omförmäles i

§ 19 mom. 3 värnpliktslagen. Slutligen skall revisionen på förslag av

regements- eller kårchef vid infanteriet eller trängen eller chef för intendenturtrupp

dessutom sammanträda för att verkställa den i § 22 d)

värnpliktslagen omförmälda uttagning av värnpliktiga för utbildning till

underbefäl och fackmän. Sådant sammanträde skall hållas senast under

sjunde veckan efter första tjänstgöringens början vid vederbörlig truppavdelning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Framställning Uti skrivelse den 7 mars 1917 anförde chefen för marinstaben

av chefen för p- i* j

m arinstaben. * Ö lj 3/H QG.

På grund av bestämmelserna i inskrivningsförordningen § 57

mom. 3 angående inskrivningsrevisions sammanträde senast under sjunde

veckan efter första tjänstgöringens början vid vederbörlig truppavdelning

— vilket sammanträde för närvarande i allmänhet ägde rum i

mitten av december månad — hade den tidrymd, under vilken bestämmelsen

i värnpliktslagen § 19 mom. 4 ägde tillämpning, blivit i avsevärd

grad förminskad. Detta hade haft till följd, att de värnpliktiga,

vilka med laga förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning vid

sjömanshus och som jämlikt § 19 mom. 3 i värnpliktslagen inskrevea

under höstmånaderna, numera ej kunde få inrycka, förrän ovannämnda

revision prövat sjörullföringsbefälbavarens beslut. Denna betydande försenade

inryckning för en del värnpliktiga vore uppenbarligen till olägenhet

såväl för tjänsten som för den enskilde individen.

På grund härav hemställde chefen för marinstaben om vidtagande

av sådan ändring i värnpliktslagen § 19, att sjörullföringsbefälhavares

beslut rörande värnpliktig, som, efter att med laga förfall varit frånvarande

från inskrivningsförrättning, inskreves enligt bestämmelserna i

värnpliktslagen § 19 mom. 3, måtte gälla, till dess detsamma blivit av

revisionen prövat.

^general Chefen för generalstaben bar uti infordrat utlåtande förklarat -sig

staben. icke hava något att erinra mot föreliggande framställning, avseende

marinens värnpliktiga.

1917 års

värnpliktskommission.

Värnpliktskommissionen har framhållit, hurusom chefen för marinstaben

uti sin framställning utgått från den tolkning av förevarande

lagrum, att det områdesbefälhavarna i mom. 3 lämnade bemyndigande

numera, sedan inskrivningsrevisionen hade tre sammanträden om året,

gällde under den del av året, som infölle emellan inskrivningsnämndens

och inskrivningsrevisionens sista sammanträde för året, och att det sjömil

föringsbefälhav are jämlikt mom. 4 lämnade bemyndigande numera av

samma anledning hade giltighet endast under den del av året, som infölle

emellan inskrivningsrevisionens sista sammanträde för året och näst

infallande inskrivningsförrättning. Denna tolkning finge ock anses vara

riktig med hänsyn till, att åt motsvarande bestämmelser i inskrivningsförordningen

(§§ 42 och 55) redan givits en sådan avfattning.

Behövligheten av den i förenämnda framställning begärda lagändring

kunde visserligen ifrågasättas, då den numera under oktober månad

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257. 41

sammanträdande inskrivningsrevisionen prövade beslut, som av områdesbefälhavare

i hithörande ärenden meddelats. Men med fastat avseende

vid att sjöfarten i allmänhet upphörde först vid eu senare tidpunkt på

året och att inryckning till tjänstgöring vid flottan i allmän tjänst ägde

rum omkring den 1 november, kunde för största delen av ifrågavarande

kategori värnpliktiga någon inryckning till tjänstgöring icke äga rum,

förrän den under december sammanträdande inskrivningsrevisionen prövat

sjörullföringsbefälhavarens beslut. I detta hänseende hade således, såsom

chefen för marinstaben framhållit, det sjörullföringsbefälhavaren i § 19

mom. 4 lämnade bemyndigande till nackdel för de värnpliktiga väsentligen

inskränkts, sedan revisionens sammanträden blivit flera under året.

- Värnpliktskommissionen anslöte sig därför till chefens för marinstaben

förevarande ändringsförslag.

I sammanhang härmed hemställde kommissionen om vidtagande av

en redaktionell ändring i fråga om mom. 3 och 4 av förevarande paragraf,

avseende ett utbyte av uttrycken »inskrivningsrevisionens sammanträde»

mot »inskrivningsrevisionens sista sammanträde för året» samt

»underställas inskrivningsrevisionen» mot »underställas näst därefter sammanträdande

inskrivningsrevision».

Vad värnpliktskommissionen sålunda föreslagit giver mig icke anledning

till någon erinran.

VI.

Bestämmelser rörande verkställighet av värnpliktig ådömt förvandlings
straff

för böter.

Värnpliktslagen § 27 mom. 4, sista stycket, är av följande lydelse:

»Har värnpliktig under i mom. 1, 2 eller 3 föreskriven tjänstgöring blivit fälld

till straff för rymning eller för olovligt undanhållande av minst ett dygns varaktighet,

eller har hans tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete eller omedelbart

ådömt fängelsestraff, skall den tid, under vilken han var rymd eller olovligen

undanhöll sig eller hans tjänstgöring sålunda var avbruten, ej tillgodoräknas honom

såsom tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I

vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen, samt

i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer

Konungen.»

Uti underdånig skrivelse den 21 april 1917 anförde justitiekanslersämbetet,

att stadsfogden i Östersund antnält, att vid de i Östersund förBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 299 käft. (Nr 257.) 6

Departements
chefen.

Anmälan av

justitiekanslersämbetet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Chefen

för generalstaben.

1917 års

värnpliktakomnmsion.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

lagda regementena olika åsikter gjort sig gällande i fråga om avtjänande

av förvandlingsstraff för böter, ådömda värnpliktig av civil domstol.

L nder det att vid det ena regementet vederbörande befäl på stadslogdens

framställning brukat meddela, att den bötfällde å visst klockslag

finge avhämtas för undergående av straffet, hade å det andra regementet

kompanibefälet förklarat sig icke kunna utlämna den bötfällde för avtjänande

av straffet utan uttrycklig order från regementsexpeditionen.

Någon sådan order hade man emellertid å regementsexpeditionen förklarat

sig icke kunna meddela utan hänvisat stadsfogden till att låta

avhämta vederbörande vid vapenövningarnas slut.

Enär justitiekanslersämbetet ansåge, att även bötesstraff lagligen

borde, sedan utslagen vunnit laga kraft, snarast möjligt bringas till

verkställighet, men, därest för sådant ändamål värnpliktstjänstgöring avbrötes,

det måste, åtminstone för det fall att för förvandlingsstraffet åtgmge

något mera avsevärt antal dagar, anses olämpligt, att förvandlingsstraffet,

i olikhet med omedelbart ådömt fängelse, tillgodoräknades vederbörande

såsom tjänstgöringstid, ville justitiekanslersämbetet till Kungl.

Maj:t göra anmälan om vad i ärendet förekommit för de åtgärder, vartill

Kungl. Maj:t kunde finna omständigheterna föranleda.

< liefen för generalstaben har i häröver avgivet utlåtande förklarat

sig anse, att verkställighet av sådant staff, varom här vore fråga, icke

borde äga rum under den tid, värnpliktig befunne sig i tjänstgöring.

Om hinder mot en sådan ordning nu förefunnes, borde desamma undanröjas.

Skulle detta icke vinna Kungl. Maj:ts bifall, ansåge han värnpliktslagen

§ 27 mom. 4 böra ändras därhän, att förvandlingsstraff för

böter där likställdes med straffarbete och omedelbart ådömt fängelsestraff.

Värnpliktskommissionen har i förevarande ämne anfört följande:

Att denna fråga framträtt först efter det så lång tid förflutit, sedan

förenämnda bestämmelser i § 27 värnpliktslagen kommit till stånd, vore

givetvis att söka i den omständigheten, att frågan icke hade så stor betydelse,

så länge tjänstgöringstiden för de värnpliktiga varit kortare.

Sedan densamma i och med 1914 års härordning väsentligen förlängts,

hade frågan emellertid kommit i annat läge.

I)et vore givetvis av den allra största vikt för en värnpliktigs militära

utbildning, att densamma finge fortgå utan avbrott. Ägde avbrott

däri rum för avtjänande av några dagars förvandlingsstraff, måste den

värnpliktige efter den ordinarie tiden för värnpliktstjänstgöringen kvarstanna

för att fullgöra tjänstgöring under det antal dagar, som han

förut av nämnda skäl varit borta, och det sade sig själft, att sistnämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:tn Nåd. Proposition Nr 257. 4.''i

tjänstgöring varken för den värnpliktige eller ur försvarets synpunkt

hade samma värde som den ordinarie tjänstgöringen tillsammans med

vederbörandes årsklass. Kommissionen hemställde fördenskull, att till §

46 värnpliktslagen måtte fogas ett nytt moment av följande lydelse:

»3. Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas

för undergående av förvandlingsstraff för böter.»

Chefen för generalstaben har erinrat, hurusom han tidigare framhållit,

att förvandlingsstraff för böter icke borde kunna verkställas under

värnpliktstjänstgöring. Genom den av värnpliktskommissiouen föreslagna

lagbestämmelsen vore hindren för en sådan anordning undanröjda.

Chefen för marinstaben har förklarat sig ej hava något att erinra

mot värnpliktskommissionens förslag.

I likhet med värnpliktskommissionen håller även jag före, att det

för de värnpliktigas militära utbildning är av stor betydelse, att densamma

får fortgå utan avbrott. Med hänsyn härtill och då ett uppskjutande

av förvandlingsstraffets undergående till tiden efter värnpliktstjänstgöringens

avslutande icke torde från allmän synpunkt innebära

några olägenheter, finner jag mig, efter att hava i ämnet samrått med

chefen för justitiedepartementet, böra tillstyrka den av värnpliktskommissionen

föreslagna lagbestämmelsen. Då det synes oegentligt att, såsom

värnpliktskommissionen föreslagit, införa ifrågavarande bestämmelse

i ett kapitel, som handlar endast om förseelser mot värnpliktslagen, torde

densamma lämpligen böra intagas såsom nytt stycke i § 27 mom. 4.

VII.

Ifrågasatt ändring av bestämmelserna i § 17 mom. 7 värnpliktslagen rörande

uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöring.

Uti sitt den 5 maj 1911 avgivna förslag rörande värnpliktiga medellösa

fapiiljeförsörjare föreslog 1909 års värnpliktskommission bland annat

införande i § 17 värnpliktslagen av bestämmelser av innehåll, dels att i

§16 mom. 2 samma lag omförmäld värnpliktig eller å sjömanshus inskriven

och vid tiden för inskrivningsförrättningarna till sjöfart inmönstrad värnpliktig,

som underlåtit att vid inskrivningen göra framställning om uppskov

med första tjänstgöring, ändock skulle kunna erhålla sådant i den

ordning, Konungen bestämde, d. v. s. av inskrivnings- eller sjörullföringsbefälhavare,

dels ock att av vederbörande truppförbandschef skulle kunna

Chefen

för general

staben.

Chefen

för marinstaben.

Departements
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

1917 års värnpliktskommission.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

från påbörjad första tjänstgöring hemförlovas dylik värnpliktig, även

om anledning till uppskov med tjänstgöringen förefunnits redan före

dennas början, men den värnpliktige underlåtit att göra framställning

om sådant uppskov.

Med anledning av värnpliktskommissionens förslag avläts till 1912

års riksdag proposition angående ändrad lydelse av vissa §§ i värnpliktslagen.

Uti nämnda proposition yttrade föredragande departementschefen

beträffande förevarande fråga, att han icke kunde finna det

vara. lämpligt, att varje i § 16 mom. 2 värnpliktslagen avsedd familjeförsörjare,

som vid inskrivnings förrättningen underlåtit anmäla befintlig

uppskovsanledning, skulle hava möjlighet att göra detta sedermera. Den,

som av en eller annan anledning avsiktligt underlåtit detta, borde skylla

sig själv, och icke ens okunnighet och glömska behövde alltid väcka

medlidande. Men det funnes å andra sidan mycket ömmande sådana

fall. för dylika och liknande fall måste finnas något sätt att jämka på

lagens bestämmelser, men detta sätt syntes böra vara detsamma som

eljest, då lagen uppställde en regel, från vilken undantag borde medges,

utan att dock dessa undantag kunde på förhand uttömmande anges:

dispensrätt för Kungl. Maj it. Då anmälningen av det redan vid inskrivnings

förrättningen förefintliga uppskovsskälet kunde tänkas ske antingen

under tiden emellan nämnda förrättning och tjänstgöringens början eller

efter tjänstgöringens början, borde dispensrätten uppenbarligen omfatta

såväl uppskov med tjänstgöringen som hem förlovning från densamma.

I överensstämmelse härmed föreslogs, att till § 17 värnpliktslagen måtte

fogas ett nytt moment 7 av följande lydelse:

,, *Har o°r Y.arnP lktlg Vld mskrivningen förelegat sådant förhållande, som i

Ib mom 2 omformales, men har han av glömska, okunnighet eller liknande orsak

lorsummat att då begära uppskov med tjänstgöringen, äger Konungen, på därom

gjord ansökning, att efter prövning i varje särskilt fall meddela uppskov med

eller hemforlovmng från tjänstgöring.»

\ ad sålunda föreslagits blev av riksdagen bifallet.

Med anledning av det synnerligen stora antal ansökningar om uppskov

med eller hemförlovning från tjänstgöring jämlikt förenämnda bestämmelse

i värnpliktslagen, som under de senare åren gjorts hos Kun cd.

Maj:t, anmodade mm företrädare i ämbetet värnpliktskommissionen att

verkställa utredning och taga i övervägande, huruvida den Konungen

jämlikt värnpliktslagen § 17 mom. 7 medgivna rättighet att efter prövmng

i varje särskilt fall meddela uppskov med eller hemförlovning från

tjänstgöring för de i § 16 mom. 2 samma lag angivna värnpliktiga

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

45

skulle kunna utsträckas till annan myndighet än inskrivningsnämnd och

inskrivningsrevision samt huruvida jämväl andra kategorier av värnpliktiga

än den nu nämnda borde komma i åtnjutande av berörda förmån

i värnpliktshänseende.

Till åtlydnad härav har nu värnpliktskommissioneu verkställt den

begärda utredningen samt därvid kommit till det resultat, att avgörandet

av ansökningar enligt § 17 mom. 7 värnpliktslagen borde, för att icke

Kungl. Maj:t onödigtvis skulle tyngas av arbete, som lika väl kunde

utföras av lägre myndighet, överflyttas från Kungl. Maj:t till militärmyndighet.

Då rätten att meddela uppskov med eller hemförlovning

från tjänstgöring i förevarande fall kunde jämföras med en dispensrätt,

och denna givetvis lämpligen måste utövas av ett begränsat antal myndigheter,

för att man så mycket som möjligt skulle ernå samma principer

vid ärendenas avgörande, ansåge kommissionen bestämmanderätten med

avseende å förevarande slag av ansökningar om såväl uppskov med som

hemförlovning från tjänstgöring lämpligen böra anförtros åt vederbörande

arméfördelningschefer (militärbefälhavaren på Gottland), vilka för närvarande

alltid uttalade sig över dylika ansökningar. Avgörandet av

sådana ansökningar om uppskov för värnpliktiga, inskrivna å sjömanshus,

borde överlämnas åt vederbörande sjörullföringsbefälhavare, till antalet

sex, samt av sådana ansökningar om hemförlovning av marinen tillhörande

värnpliktiga till vederbörande truppförbandschefer eller beväringsbefälhavare.

Då till stöd för en ansökan om uppskov med eller hemförlovning från

tjänstgöring mången gång kunde anföras mera ömmande enskilda förhållanden

för den värnpliktige än de i § 16 mom. 2 omförmälda, ansåge

kommissionen riktigast, att den vederbörande myndighet jämlikt § 17

mom. 7 tillkommande befogenhet att meddela uppskov med eller hemförlovning

från tjänstgöring utsträcktes till att omfatta alla i värnpliktslagen

upptagna förfall, d. v. s. jämväl sådana förhållanden, som omförmäldes

i § 17 mom. 1.

Slutligen förordade kommissionen vidtagandet av en annan ändring

i § 17 mom. 7 värnpliktslagen. I fråga om av Kungl. Maj:t avslagna

ansökningar om uppskov med eller hem förlovning från tjänstgöring för

de i § 16 mom. 2 och § 17 mom. 7 omförmälda värnpliktiga, vore särskilt

att märka, att Kungl. Maj:t funnit sig mot ordalagen i § 17 mom. 7

»har för värnpliktig vid inskrivningen» etc. icke kunna bifalla ansökningar

av sådana värnpliktiga, som vid inskrivningsförrättning något

senare år än själva inskrivningsåret av glömska, okunnighet eller liknande

orsak försummat att begära uppskov med tjänstgöring. I det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ohefen för

generalstaben.

Chefen för

marinstaben.

^ Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

fall, att en dylik värnpliktig, som av inskrivningsnämnd eller under inskrivningsåret

av Kungl. Maj:t erhållit uppskov med första tjänstgöringen,

i vilket fall han alltid erhölle föreläggande att, därest han sedermera

önskade ytterligare uppskov med densamma, göra framställning därom

vid nästinfallande inskrivnings förrättning, likafullt och understundom

av en eller annan anledning avsiktligt underläte att därvid göra anmälan

om befintlig uppskovsanledning, vore det ju hans eget fel, att han

icke erhölle det sökta uppskovet. Men sådana fäll förekomme ock, att

uppskovsanledning förelegat för dylik värnpliktig först vid inskrivningsförrättning

något år efter inskrivningen och att denne då av någon utav

förenämnda orsaker försummat att begära uppskov med tjänstgöring.

Förhallanden a kunde vara fullt lika ömmande för en sådan värnpliktig

som för den, som försummat att göra anmälan inskrivningsåret, men

Kungl. Maj:t hade av ovan angivet skäl i förstnämnda fall nödgats avslå

ansökning om uppskov eller hemförlovning. Då detta givetvis måste

anses innebära en orättvisa, föresloge kommissionen till avhjälpande av

detta missförhållande, att det i § 17 mom. 7 värnpliktslagen förekommande

uttrycket »inskrivningen» måtte utbytas mot »inskrivningsförrättning».

I enlighet med vad sålunda anförts, föreslog kommissionen, att § 17

mom. 7 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

för värnpliktig vid inskrivningsförrättning förelegat sådant förhållande,

S?m 1- i i. ^ e^er § 17 mom. 1 omförmäles, men har han av glömska,

okunnighet eller liknande orsak försummat att då begära uppskov med tjänstgöringen,

ma nen värnpliktige, på därom gjord ansökning och efter prövning i varje

särskilt fall, i den ordning, Konungen närmare bestämmer, erhålla uppskov med

eller hemförlovning från tjänstgöring.»

Chefen för generalstaben har förklarat sig icke kunna tillstyrka förslaget

om att giva ökad räckvidd åt § 17 mom. 7, så att den däri meddelade

bestämmelsen skulle göras tillämplig jämväl vid förhandenvaro

av sådana förhållanden, som omförmäldes i § 17 mom. 1. Då det vidare

vore av vikt, att ifrågavarande mål erhölle en såvitt möjligt likformig

behandling inom hela riket, kunde generalstabschefen ej heller biträda

kommissionens förslag, att arméi ördelningschefer och sj örullfö rings - befälhavare skulle erhålla beslutanderätt i hithörande mål.

Chefen för marinstaben åter har ansett den av värnpliktskommissionen

föreslagna lagändringen lämplig. Föreskrifterna för hemförlovning en
§

17 mom. 4 och mom. 7 borde emellertid göras överensstämmande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

47

Sålunda borde samma förhållande, som möjliggjorde hemförlovning enligt

mom. 7, om anledningen förelegat vid inskrivningsförrättningen, även

möjliggöra hemförlovning enligt mom. 4, om anledningen uppstått efter

nämnda förrättning. Samma tidsbegränsning för inlämnande av ansökan

om hemförlovning borde även gälla, vare sig densamma stödde sig på

bestämmelserna i mom. 4 eller mom. 7, i sammanhang varmed marinstabschefen

erinrade om, att beträffande mom. 4 tiden vore bestämd i

värnpliktslagen.

Vad först beträffar värnpliktskommissionens förslag om överflyttandet Departementsav

avgörandet av ansökningar om uppskov med eller hemförlovning c 8 en''

från tjänstgöring jämlikt § 17 mom. 7 värnpliktslagen från Kungl. Maj:t

till vissa militärmyndigheter, är detta förslag närmast föranlett därav,

att antalet dylika ansökningar, vilket vid tiden för nämnda moments införande

i lagen antogs komma att bliva mycket ringa, under de senaste

åren ökats i en sådan omfattning, att det ansetts nödigt att befria

Kungl. Maj:t från dessa ärendens handläggning. Ehuru det i och för

sig skulle vara synnerligen önskvärt, därest Kungl. Maj:ts befattning

med värnpliktsärendena överhuvudtaget kunde avsevärt inskränkas, anser

jag mig dock, åtminstone för närvarande, icke kunna biträda värnpliktskommissionens

förslag. Såsom chefen för generalstaben framhållit, är det

givetvis av synnerligen stor vikt, att ifrågavarande ansökningsärenden

erhålla en så vitt möjligt likformig behandling inom hela riket. Därest

avgörandet överflyttas från Kungl. Maj:t till ett flertal olika militärmyndigheter,

är det givetvis att befara, att denna synpunkt icke kommer att

bliva behörigen tillgodosedd. Jag anser därför, att ett dylikt överlåtande

av en Kungl. Maj:t tillerkänd dispensrätt icke bör ifrågakomma, så framt

icke alldeles tvingande skäl därtill föreligga. Detta torde emellertid

näppeligen kunna sägas vara förhållandet. Den ökning av värnpliktsmålen,

som under de senaste åren ägt rum, står enligt min uppfattning

i nära sammanhang med de under denna tid företagna inkallelserna av

värnpliktiga till tjänstgöring jämlikt § 28 värnpliktslagen. Under det

att ansökningar om uppskov med den värnpliktig enligt § 27 värnpliktslagen

åliggande fredstjänstgöring i regel skola göras hos vederbörande

inskrivningsmyndigheter, skola däremot enligt meddelade bestämmelser

ansökningar, avseende tjänstgöring enligt § 28, prövas och avgöras av

Kungl. Maj:t i kommandoväg. Det är emellertid tydligt, att denna

skillnad icke framstår fullt klart för det stora flertalet värnpliktiga. Det

ligger därför nära till hands att antaga, att en hel del värnpliktiga, som

önska ändring i dem enligt § 27 åliggande fredstjänstgöring, därom göra

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

framställning till Kungl. Maj:t i stället för till inskrivningsmyndigheterna.

1 den mån inkallelserna enligt § 28 upphöra, torde man emellertid hava

att emotse en ändring härutinnan. Innan några åtgärder i den av värnpliktskommissionen

föreslagna riktning vidtagas, torde därför i varje fall

ytterligare någon tids erfarenhet böra avvaktas.

Vad härefter angår värnpliktskommissionens förslag att giva § 17

mom. 7 värnpliktslagen ökad räckvidd, så att den skulle bliva tillämplg

jämväl vid förhandenvaro av sådana förhållanden, som omförmälas i

§17 mom. 1, finner jag mig icke heller kunna biträda detta förslag

Kn sådan ändring skulle givetvis hava till följd, att Kungl. Maj:t komme

att belastas med värnpliktsansökningar i långt högre grad än hittills

vant fallet.

Med hänsyn till vad värnpliktskommissionen därom anfört, finner

jag mig däremot höra tillstyrka, att i mom. 7 uttrycket »inskrivningen»

utbytes mot »inskrivningsförrättning».

VIII.

Vissa ändringar i § 34 värnpliktslagen.

Nuvarande

bestämmelser.

Enligt gällande värnpliktslag är varje svensk man värnpliktig från

och med det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det

under vilket han fyller 42 år. Värnplikten fullgöres i beväringen och

landstormen. Beväringen delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden

i beväringen är 15 år, 11 år i första och därefter 4 år i andra

uppbådet. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han

lanastormen.

Förenämnda allmänna stadganden rörande tjänstetiden i beväringens

båda uppbåd och landstormen gälla emellertid icke beträffande samtliga

värnpliktiga. For vissa kategorier gälla nämligen särskilda bestämmelser,

mtågna i § 34 värnpliktslagen. Ifrågavarande lagrum har följande

. -. * '' Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller marinen eller

vid harens eller marinens reserv under sammanlagt minst två år, skall efter avgången

från sagda anställning, så länge han i följd av sin värnplikt kvarstår i

beväringen tillhöra dess första uppbåd. Detsamma gäller ock värnpliktig, som

innehaft fast anställning vid hären eller dess reserv under kortare tid än två år

sa framt han undergått rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsövningar’

^ 1 mom- 1 namnd värnpliktig anses hava fullgjort den i § 27 föreskrivna

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

första tjänstgöring, men är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsövning

samt reservtruppövning.

Har den fasta anställningen vid liären eller marinen eller vid härens eller

marinens reserv uppgått till minst tre år, anses den värnpliktige hava fullgjort

all den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna tjänstgöring, men är, om han tillhör

hären, skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i reservtruppövning.

Detsamma gäller ock den, som under fast anställning vid hären eller dess reserv

undergått rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsövningar, ävensom den,

vilken såsom värnpliktig fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning

samt därefter varit fast anställd under minst två år.

Marinen tilldelad vapenför värnpliktig, som varit anställd såsom sjökadett

eller kustartillerikadett under en tid av sjuttiofem dagar eller därutöver, äger att

såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar, han under

sådan anställning genomgått militär utbildning.

Icke vapenför värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller marinen

eller vid härens eller marinens reserv, äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring

tillgodoräkna sig det antal dagar, han varit fast anställd.

I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övriga fall må anses motsvara

tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.

3. Värnpliktig, som omförmäles i § 27 mom. 1 B eller C eller mom. 2 B

eller C, tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen.

4. Den, som avlagt medicine kandidatexamen samt fullgjort därefter följande

föreskrivna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring, tillhör beväringens

första uppbåd under hela sin värnpliktstid.»

Förslag föreligger nu om vidtagande av vissa ändringar i § 34

värnpliktslagen. Dessa förslag avse:

1. Förtydligande av bestämmelserna om tillgodoräknande av föregående

fast anställning vid krigsmakten såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring.

2. Bestämmelse att den, som avlagt veterinär-, tandläkar- eller

farmacie kandidatexamen, skall tillhöra beväringens första uppbåd under

hela sin värnpliktstid.

Av dessa båda frågor har endast den förra behandlats av 1917 års

värnpliktskommission.

1. Förtydligande av bestämmelserna om tillgodoräknande av föregående

fast anställning vid krigsmakten såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring.

Beträffande förevarande fråga har 1917 års värnpliktskommission

anfört följande:

Sista punkten i mom. 2 av § 34 värnpliktslagen hade tillkommit

år 1911. Förslag om ett tillägg till denna paragraf av innehåll, att

Konungen skulle äga bestämma, i vad mån i övriga än i mom. 1 anBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 229 käft. (Nr 257.) 7

1917 års

värnpliktskommission.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

givna fall kortare tids fast anställning vid krigsmakten än två år skulle

anses motsvara tjänstgöring i beväringen, hade år 1907 avgivits av vissa

för omarbetning av värnpliktslagen beordrade officerare. Såsom motiv

härtill hade anförts, att det kunde inträffa, att en fast anställd, vilken

fullgjort rekrytskola, en repetitionsövning och därpå följande korpralsskola,

av en eller annan anledning erhölle avsked, innan den andra

repetitionsövningen vore undergången. Enligt gällande bestämmelser

måste en sådan person inkallas för undergående av tjänstgöring såsom

värnpliktig först vid rekrytskola och därpå eventuellt vid repetitionsövningar

under sammanlagt så lång tid, som värnpliktslagen föreskreve

för truppslaget eller tjänsten ifråga. Detta kunde tydligen icke vara

lämpligt.

I Kungl. Maj:ts proposition n:r 2 till 1911 års riksdag med förslag

till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagen hade

dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet upptagit det av omförmälda

officerare avgivna förslaget om tillägg till § 34 nämnda lag samt

därvid yttrat följande:

»Tid efter annan liar det inträffat, att framställningar blivit gjorda av f. d.

fast anställda om lindring uti eller frikallelse från värnpliktstjänstgöringen, utan

att bestämmelserna i värnpliktslagen kunnat fullt tillämpas på de föreliggande

fallen. Sådana fall inträffa exempelvis, då fast anställning visserligen innehafts

under sammanlagt den tid, som föreskrives uti värnpliktslagen § 34, men varit

fördelad under tjänstgöring vid tvenne truppslag med olika antal repetitionsövningar,

då fast anställning vunnits efter viss tids förutgången värnpliktstjänstgöring

o. s. v. Det bär vid sådant förhållande måst bero av Kungl. Maj:t att

avgöra, i vad mån den av de värnpliktiga åstundade lindringen eller frikallelsen

prövats skälig i betraktande av de ej sällan ganska invecklade tjänstgöringsförhållandena.

Sådana i värnpliktslagen icke förutsedda fall torde aldrig

kunna helt förebyggas, såvida ej värnpliktslagen skall belastas med allt för detaljerade

föreskrifter för olika eventualiteter, som kunna tänkas inträda. I varje

fall torde emellertid ett bemyndigande för Konungen att bestämma, i vad mån

fast anställning vid krigsmakten må anses motsvara tjänstgöring i beväringen i

sådana undantagsfall, där ej uttrycklig föreskrift finnes i värnpliktslagen angiven,

vara önskvärd, då därigenom en laglig grund lägges för ett förfarande, som visat

sig i praxis vara av förhållandena betingat. Med anledning härav har en särskild

bestämmelse härom blivit införd uti värnpliktslagen § 34.»

Erfarenheten hade emellertid, yttrar värnpliktskommissionen, givit

vid handen, att underdåniga ansökningar i förevarande avseende gjorts

av f. d. fast anställda, för vilka ej förelegat något av de uti ovanberörda

statsrådsanförande särskilt angivna fall, för vilka det år 1911 gjorda

tillägget till § 34 avsetts att råda bot, utan beträffande vilka enda

skälet till att bestämmelserna i denna paragraf ej varit tillämpliga, varit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

det, att de icke innehaft fast anställning under fullt den tid, som för

varje fall stadgats. Det hade merendels inträffat, att det fattats endast

några dagar i nämnda tid. Kungl. Maj:t hade emellertid i sådant fallt

ansett sig av ordalydelsen i meranämnda statsrådsanförandc förhindrad

att bifalla dylika ansökningar.

Då det måste anses med billighet och rättvisa överensstämmande,

att stadgandet i sista punkten uti förevarande moment av § 34 värnpliktslagen

kunde tillämpas jämväl på nu anförda fall, föreslog kommissionen

den ändring av omförmälda punkt, att det i densamma förekommande

uttrycket »i övriga fall» utbyttes mot »i övrigt», varigenom

kommissionen ansåge bestämmanderätt även i sistnämnda fall vara överlämnad

åt Konungen.

Chefen för generalstaben har anfört, att värnpliktskommissionen

förutsatt, att reglerande bestämmelser erfordrades i vissa gränsfall, då

tjänstgöringstidens längd ej motsvarade i lagen angiven tid. Några

sådana reglerande bestämmelser syntes emellertid icke nödvändiga.

Mot den av värnpliktskommissionen föreslagna ändringen av § 34

mom. 2 värnpliktslagen har chefen för marinstaben intet att erinra under

förutsättning, att för s. k. utstraffade fast anställningstid icke komme

att anses motsvara tjänstgöring i beväringen i annan ordning, än vad

som föreskreves i detta moments föregående stycken.

I likhet med värnpliktskommissionen håller även jag före, att Kungl.

Maj:t bör äga rätt att även i sådana av kommissionen omförmälda

gränsfall avgöra, i vad mån fast anställning vid krigsmakten må anses

motsvara tjänstgöring i beväringen. Emellertid synes mig den av kommissionen

föreslagna ändringen i § 34 mom. 2, sista stycket, icke erforderlig,

då enligt min uppfattning nämnda lagrum enligt sin nuvarande

lydelse redan medgiver Kungl. Maj:t en sådan rätt.

2. Bestämmelse, att den, som avlagt veterinär-, tandläkar- eller farmacie

kandidatexamen, skall tillhöra beväringens första uppbåd under

hela sin värnpliktstid.

Såsom uti den till årets riksdag avlåtna propositionen angående

omorganisation av fältveterinärkåren (nr 83) närmare omförmäles, hava

de inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkuuniga för avgivande

av förslag i omförmälda fråga uti sitt den 29 november 1916 avgivna

Chefen

för generalstaben.

Chefen

för marinstaben.

Departements
chefen.

Förslag

av sakkunniga

angående omorganisation

av fältveterinärkåren.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

betänkande föreslagit, att värnpliktig''a veterinärer måtte under hela sm

värnpliktstid tillhöra beväringens första uppbåd, i likhet med vad för

närvarande gäller i fråga om värnpliktiga, som avlagt medicine kandidatexamen

samt fullgjort därefter följande föreskrivna propedeutiska

kurser och grundläggande tjänstgöring.

Frav1rméins • ljn(Jerdånig skrivelse den 30 januari 1918 har vidare arméförval t
förvlitaingens

njngens sjukvårdsstyrelse anfört, att erfarenheten från det pågående kriget

Prelat8’ givit vicl liandeib dels att behovet av tandläkare vid armén vore betydligt

större, än man före kriget kunnat förutse, på grund av ställningskrigets

större antal ansikts- och käkskador, dels att ävenledes behovet av apotekare

bleve mycket stort på grund av nödvändigheten att upprätta hygieniska

laboratorier m. m. såväl inom krigsskådeplatsen som i hemorten,

vid vilka anställande av apotekare såsom biträden visat sig ändamålsenligt

på grund av deras för laboratorieverksamhet lämpliga förutbildning.

Då tandläkarnas och apotekarnas militära fackutbildning på grund

av särskilda omständigheter hos oss ej kunde avslutas förr än tidigast

mot slutet av femte värnpliktsåret, skulle den tid, de vore användbara för

den militära sjukvården, endast komma att utgöra 9 år, eller, om man

räknade med, att man under krig skulle nödgas använda dem i deras

fack även utan denna utbildning, så snart de avlagt sina examina, i

högst 10 år.

Enligt en av fackkunniga gjord utredning funnes inom riket endast

181 tandläkare inom värnpliktsåldern, det ville säga inom åldern till och

med 42 år. _ Om härifrån avdroges cirka eller 81 stycken, som befunne

sig i landstormen, så återstode 100. Samma fackkunniga hade

beräknat mobiliseringsbehovet till över 300. På grund härav vore det tydligt,

att armén vid mobilisering ej kunde undvara att disponera även

nyssnämnda i landstormsåldern varande tandläkare.

\ ad apotekare beträffade, gällde ungefär detsamma. Mobiliseringsbehovet

vore ungefär 340. En årsklass farmacie studerande uppgång6 ej

till 20. I åldern från och med 25 till och med 34 år kunde man således

beräkna ett antal av högst 200, vadan eu brist av betydligt över

100 skulle uppstå. Om däremot även de, som befunne sig i landstormsåldern,

finge medräknas, bleve bristen fylld.

Sjukvårdsstyrelsen hemställde därför om intagande i § 34 mom.

4 värnpliktslagen av en bestämmelse utav innehåll, att de, som avlagt

tandläkar- eller farmacie kandidatexamen, skulle, i likhet med vad för närvarande

vore fallet i fråga om den, som avlagt medicine kandidatexamen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 257.

53

samt fullgjort därefter följande föreskrivna propedcutiska kurser och grundläggande

tjänstgöring, tillhöra beväringens första uppbåd under hela sin

värnplikts tid.

Enligt vad av den till riksdagen avlåtna propositionen angående omorganisation

av fältveterinärkåren framgår, hava vederbörande myndigheter

tillstyrkt det av de sakkunniga framställda förslaget.

Över sjukvårdsstyrelsens framställning hava yttranden infordrats från

cheferna för generalstaben och marinstaben ävensom från marinförvaltningen,

och hava dessa myndigheter funnit sig böra tillstyrka bifall

till sjukvårdsstyrelsens förslag.

Dä, såsom jag uti mitt till statsrådsprotokollet den 25 januari 1918

avgivna yttrande vid anmälan av frågan om omorganisation av fältveterinärkåren

framhöll, något annat lika effektivt sätt att vid inträffande

mobilisering fylla linje- och reservtruppernas behov av veterinärer icke

torde finnas, anser jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att

värnpliktiga veterinärer skola under hela sin värnpliktstid tillhöra beväringens

första uppbåd.

Med hänsyn till vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse därom anfört,

torde detsamma böra gälla i fråga om värnpliktiga tandläkare och

apotekare.

I enlighet härmed torde stadgandet i § 34 mom. 4 värnpliktslagen

böra undergå sådan ändring, att det kommer att omfatta jämväl värnpliktig,

som avlagt veterinär-, tandläkar- eller farmacie kandidatexamen.

För den händelse det av mig sålunda förordade ändringsförslaget

vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens gillande, torde den nya bestämmelsen

icke böra tillämpas å dem, som innevarande år eller tidigare

överförts till landstormen. Eljest skulle sådan värnpliktig ånyo överflyttas

till beväringen med åliggande för honom att fullgöra skyldigheter,

från vilka han redan befriats, såsom krigstjänstgöring vid linje- och

reservtrupper. Erforderliga övergångsbestämmelser torde böra intagas

uti ett nytt moment till § 53 värnpliktslagen.

Myndig
heternas
yttranden.

Departements
chefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

1917 åra

riksdag.

Framställning

av marinöverdirektören.

IX.

Tillgodoräknande av föregående fast anställning i egenskap av mariningenjörselev,

mariningenjörsaspirant, marinintendentselev eller marinintendentsaspirant

såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring.

Efter därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition (n:r 340) antog

1917 års riksdag lag om ändrad lydelse av § 19 mom. 4 och § 34

mom. 2 värnpliktslagen, innebärande, dels att de sjörullföringsbefälhavare

och inskrivningsbefälhavare under den del av året, som infaller

emellan inskrivningsrevisionens sammanträde och näst infallande inskrivningsförrättning,

jämlikt § 19 mom. 4 tillkommande åligganden och

befogenheter utsträcktes att gälla den, som haft fast anställning såsom

sjökadett eller kustartillerikadett, dels ock att marinen tilldelad vapenför

värnpliktig, som haft dylik fast anställning under en tid av 75 dagar

eller därutöver, skulle äga att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna

sig det antal dagar, han under sådan anställning genomgått

militär utbildning.

Uti underdånig skrivelse den 30 november 1917 har marinöverdirektören

gjort framställning om att enahanda bestämmelser som de ovan

angivna måtte stadgas beträffande f. d. mariningenjörselevers vid mariningenjörkåren

värnpliktstjänstgöring. Samma skäl, söm rörande f. d. kadetter

anförts i ovannämnda proposition till 1917 års riksdag, förelåge nämligen

för vidtagande av motsvarande ändringar i förevarande lagrum i

fråga om f. d. mariningenjörselever.

Såsom framginge av kungörelsen den 13 oktober 1905 angående

antagning och utbildning av mariningenjörselever m. fl., skulle årligen

antagas ett antal mariningenjörselever, vilket antal hittills varit 6. Dessa

elever skulle snarast möjligt efter antagningen embarkera å flottans fartyg

för genomgående av första årets elevkurs av omkring 2 månaders

varaktighet och därefter avpolletteras och permitteras intill tiden för

andra årets elevkurs, som hade en varaktighet av omkring 3 månader.

Under nämnda kurser erhölle eleverna föreskriven utbildning å flottans

fartyg. Därefter antoges högst 3 av eleverna till mariningenjörsaspiranter,

och de övriga eleverna i samma kurs entledigades.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2i>7. 55

De elever, som sålunda årligen måste entledigas, hade i regel varit

stamanställda vid mariningenjörkåren från juni månad ena året till omkring

september månad påföljande år eller eu tid av omkring 1 år och 2 månader

och därunder genomgått cirka 5 månaders civilmilitär utbildning.

Skulle f. d. elev icke i likhet med f. d. kadetter få tillgodoräkna

sig någon del av denna sin föregående stamanställningstid, vore det att

befara, att antalet sökande till mariningenjörselev, som på senaste åren

varit ganska ringa, bleve än mindre och svårigheter sålunda uppkomme

för urval vid antagningen och för mariningenjörkårens rekrytering på

avsett sätt.

I häröver den 18 december 1917 avgivet utlåtande har chefen för

marinstaben anfört, bland annat, följande.

Bland de mariningenjörselever, som blivit till alla delar godkända,

antoges högst 3 mariningenjörsaspiranter, vilka kommenderades till genomgående

av kurs vid tekniska högskolan. Första sommaren under

nämnda kurs skulle aspiranten taga anställning såsom arbetare vid mekanisk

verkstad eller varv; andra sommaren tjänstgjorde han såsom arbetare

vid ingenjör departementet å flottans varv och erhölle jämväl undervisning

i sjömilitära ämnen; tredje sommaren kommenderades aspirant

till kurs vid torpedskolan samt därefter till tjänstgöring å torpedbåt eller

jagare. Varje sommarkurs varade omkring 3 månader.

Aspirant, som icke med godkända betyg genomgått respektive lärokurser

vid tekniska högskolan eller icke erhållit godkännande vitsord

med avseende å duglighet (lämplighet) och uppförande från anställningvid

verkstad eller varv eller tjänstgöring ombord eller i land, entledigades.

Högst 2 mariningenjörsaspiranter utnämndes årligen efter genomgången

kurs vid tekniska högskolan till mariningenjörsstipendiater med

skyldighet att under minst 2 år taga anställning vid in- eller utländsk

verkstad eller varv samt förordnades därefter till extra mariningenjörer.

Skulle mariningenjörselever in. fl. efter avbruten utbildning få räkna sig

tillgodo den tid, de varit fast anställda, såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring,

skulle detta förutsätta, att dylika elever såsom värnpliktiga tilldelades

marinen. Till flottan uttoges för närvarande årligen 10 studenter

(likställda) för utbildning till värnpliktiga ingenjörer och elektroingenjörer.

Det kunde ej begäras, att flottan utöver detta angivna behov

skulle även erhålla de studenter, som avbrutit sin utbildning som mariningenjörselever

eller mariningenjörsaspiranter, tv därigenom bleve hären

och kustartilleriet beträffande tilldelande av studenter lidande. Årskontin
-

Utlåtande av

chefen för

marinstaben.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Framställning

av marinöverintendenten.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

genten värnpliktiga studenter av ifrågavarande kategori, som för närvarande

tilldelades flottan, måste således minskas med det antal förutnämnda

elever (aspiranter), som för varje år avbröte sin utbildning och

därefter skulle överföras till marinens värnpliktiga. En sådan minskningav

den nuvarande årskontingenten värnpliktiga studenter skulle i sådant

tall icke bliva tillfällig utan permanent men möjligen till storleken

varierande olika år. Det av marinöverdirektören framlagda förslaget utövade

således ett visst inflytande på utbildningen av värnpliktiga ingenjörer,

men hade vid prövning av detta förhållande befunnits, att ingen

nämnvärd olägenhet därav behövde befaras.

Mariningenjörernas militära utbildning ägde emellertid rum endast

under sommarmånaderna utan att på något sätt inkräkta på deras civila

utbildning, varför de skäl, som talade för marinöverdirektörens förslag,

syntes betydligt svagare än de, som läge till grund för motsvarande

framställning rörande kadetterna. Chefen för marinstaben ansåge sig

dock icke böra ställa sig avvisande mot marinöverdirektörens hemställan,

då densamma syntes kunna bidraga till att underlätta eu god rekrytering

av mariningenjörkåren.

Då emellertid de av marinöverdirektören framförda synpunkterna

även vore tillämpliga beträffande marinintendentselever och mariniutendentsaspiranter,

hemställde chefen för marinstaben, att, innan marinöverdirektörens

föreliggande anhållan upptoges till slutlig behandling, marinöverintendenten

måtte lämnas tillfälle att, om så av honom ansåges erforderligt,

inkomma med liknande framställning ''rörande marinintendentselever

och marinintendentsaspiranter.

Med anledning av vad chefen för marinstaben sålunda anfört, har

marinöverintendenten, som lämnats tillfälle att uttala sig i ärendet, uti

underdånigt yttrande den 7 januari 1918 anfört följande:

Vad av marinöverdirektören anförts beträffande behovet av ändring

i värnpliktslagen för att bereda f. d. mariningenjörselever fördelen av

att såsom värnpliktstjänstgöring få tillgodoräkna sig den tid, under vilken

de i egenskap av mariningenjörselever tjänstgjort vid marinen, vore

även tillämpligt beträffande f. d. marinintendentselever och marinintendentsaspiranter.

Visserligen förekomme ej beträffande dessa elever och

aspiranter sådant obligatoriskt avskiljande av en del av de antagna, som

i avseende på mariningenjörselever inginge i organisationsplanen, men å

andra sidan vore marinintendentselever och marinintendentsaspiranter

under hela sin utbildningstid i oavbruten tjänstgöring vid marinen, under

det att mariningenjörselever tjänstgjorde vid marinen allenast under en

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

del av sin utbildningstid. Med hänsyn härtill skulle det givetvis kunna

med log betraktas såsom eu orättvisa mot marinintendcntseleverna, om

de i avseende på tillgodoräknandet av sin utbildningstid vid eventuellt

fullgörande av fredstjänstgöring såsom värnpliktiga komme att bliva

sämre ställda än de, som vunnit anställning såsom sjökadetter, kustartillerikadetter

eller mariningenjörselever.

Marinöverintendenten föresloge därför, att det jämväl måtte stadgas,

att värnpliktig, som vant anställd såsom marinintendentselev eller marinintendentsaspirant

under en tid av 75 dagar eller därutöver, skulle äga

att, därest han tilldelades marinen, såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring

tillgodoräkna sig det antal dagar, lian under anställning vid marinen

undergått utbildning.

Uti över marinöverintendentens framställning den 15 januari 1918

avgivet yttrande har chefen för marinstaben an lort, att de av marinöverintendenten

andragna skälen syntes ådagalägga lämpligheten av att marinintendentselever

och marinintendentsaspiranter bereddes samma förmåner,

som föreslagits för mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter.

Beträffande mnrinintendentselevernas värnpliktsförhållanden ansåge

chefen för marinstaben, att, därest marinintendentselever och marinintendentsaspiranter

efter avbruten utbildning skulle lå räkna sig till godo

den tid, de varit fast anställda, såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring,

de borde såsom värnpliktiga tilldelas marinen i egenskap av värnpliktiga

intendenter eller skrivbiträden. I överensstämmelse med vad som anförts

i fråga om mariningenjörselevers värnpliktsförhållanden, borde antalet

värnpliktiga, som uttoges till värnpliktiga intendenter eller skrivbiträden,

minskas med det antal marinintendentselever och marinintendentsaspiranter,

som för varje år avbröte sin utbildning och därefter överfördes till marinens

värnpliktiga.

Chefen för generalstaben har uti den 13 februari 1918 avgivet utlåtande

framhållit, hurusom han i yttrande den 21 april 1917 angående

tillgodoräknande av anställning i marinens kadettkår såsom fullgjord

värnpliktstjänstgöring uttalat, att fast anställning vid krigsmakten borde

tillgodoräknas såsom fullgjord tjänstgöring jämlikt § 27 värnpliktslagen

endast i det fall, att tiden för den fasta anställningen uppgått till minst

två år eller den värnpliktige under samma anställning undergått rekrytutbildning

samt deltagit i två repetitionsövningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 229 höft. (Nr 25/.) 8

Utlåtande av

chefen för

marinstaben.

Utlåtande av

chefen för

generalstaben.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

Emellertid hade genom den år 1917 beslutade ändringen i värnpliktslagen

avsteg medgivits från denna grundsats i fråga om värnpliktig,

som haft fast anställning såsom sjökadett eller kustartillerikadett.

Därest Kungl. Maj:t skulle på motsvarande sätt, som skett beträffande

sjökadetter och kustartillerikadetter, medgiva avsteg från sagda

grundsats i den omfattning nu föresloges, syntes vid tilldelning till marinen

av f. d. mariningenjörselev, mariningenjörsaspirant, marinintendentselev

eller marinintendentsaspirant en motsvarande minskning, såsom

ock chefen för marinstaben framhållit, böra äga rum i den årskontingent

värnpliktiga studenter, som eljest skulle tilldelas flottan.

I likhet med vad min företrädare i ämbetet anfört i ovannämnda

proposition till 1917 års riksdag beträffande värnpliktiga f. d. sjökadetter

och kustartillerikadetter, anser jag, att en ändring av nuvarande bestämmelser

i syfte att bereda jämväl här ovan omförmälda kategorier av

värnpliktiga, nämligen mariningenjörselever, mariningenjörsaspiranter,

marinintendentselever och marinintendentsaspiranter, vilka entledigats

från sin anställning efter kortare tjänstetid än två år, lindring i deras

värnpliktstjänstgöring måste anses vara rättvis med hänsyn till motsvarande

förhållanden beträffande såväl arméns officersaspiranter som ock

numera f. d. sjökadetter och kustartillerikadetter. Såsom flera av de i

ärendet hörda myndigheterna framhållit, måste en sådan ändring även

anses påkallad av omsorgen om rekryteringen av mariningenjör- och

marinintendentkårerna.

Erforderlig ändring torde aliså böra vidtagas i § 19 mom. 4 och § 34

mom. 2 värnpliktslagen.

X.

Ändring av § 16 inom. 3 och 5 värnpliktslagen.

Uti § 16 mom. 1 och 2 värnpliktslagen finnas intagna bestämmelser

om, i vilka fall uppskov med inskrivning må värnpliktig meddelas. Uti

mom. 3 stadgas:

»Förefinnes anledning till uppskov enligt denna § ännu vid inskrivningsförrättningen

det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugufyra år, frikallas

lian från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid».

Bortsett från en viss formell jämkning kvarstår ifrågavarande bestämmelse

oförändrad från 1901‘års värnpliktslag. Enligt denna hade

värnpliktiga att i fredstid fullgöra tjänstgöring endast så länge de tillhörde

beväringen. För landstormen var däremot icke stadgad någon

som helst tjänstgöring i fredstid.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Mqj.ts Nåd. Proposition Nr 2i>7.

I och med antagandet av 1914 års värnpliktslag har emellertid

stadgats viss fredstjänstgöring även för landstormen. Uti § 36 mom. 1

är nämligen föreskrivet, att värnpliktig, som tillhör landstormen, är

skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin

utbildning deltaga i en landstormsövning om fem dagar.

Då i samband med införandet av övningar i fredstid för landstormen

någon ändring icke vidtogs i § 16 mom. 3, har följden blivit, att

värnpliktiga, som enligt sistnämnda stadgande vunnit befrielse från

värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid, numera måste fullgöra

den i lagen stadgade landstormsövningen om fem dagar. Någon

anledning att pålägga värnpliktiga, vilka icke tidigare erhållit någon

som helst militärutbildning, skyldighet att deltaga i landstormsövning

förefinnes uppenbarligen icke och torde ej heller hava vid den nya värnpliktslagens

antagande varit avsett. Den i § 16 mom. 3 intagna bestämmelsen

torde därför böra undergå sådan jämkning, att befrielse

vinnes från all i värnpliktslagen stadgad tjänstgöring i fredstid.

Uti § 16 mom. 5 värnpliktslagen stadgas:

»Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare, blivit

genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet; fyller han det år,

inskrivningen sker, minst tjugusex år eller kan han med intyg styrka, att han i

utlandet gjort militärtjänst under längre tid, än vad i § 27 inom. 1 sägs, då

skall han frikallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.»

Av enahanda skäl, som förut nämnts, torde jämväl frikallelse enligt

detta moment böra avse all värnpliktstjänstgöring under fredstid.

XI.

Ifrågasatt ändring av grunderna för inskrivningsnämnds sammansättning.

Enligt § 18 i värnpliktslagen skall för varje rullföringsområde och

sjömanshus finnas en inskrivningsnämnd, bestående av en regementsofficer

såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen en lagfaren ledamot,

rullförings- respektive sjörullföringsbefälhavaren samt två inom

rullföringsområdet eller den stad, där sjömanshuset är beläget, bosatta,

icke militära ledamöter, som väljas av landstinget eller, där rullföringsområde

utgöres av stad, som ej lyder under landsting, av stadsfullmäktige.

I vissa fall må även officer av marinen närvara vid inskrivningsförrättning

för att lämna nämnden erforderliga upplysningar, varjämte

Gällande bestämmelser.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Riksdagens

skrivelse den

5 mars 1912.

1917 års

värnpliktskommission.

nämnden alltid skall biträdas av läkare. För större rullföringsområde

må, där Konungen så bestämmer, finnas två eller flera inskrivningsnämnder.

Dessutom är genom generalorder den 18 januari 1902 n:r 64 föreskrivet,

dels att vederbörande rullföringsbiträde — där två eller flera

finnas anställda vid rullföringsområde, ett av dem — skall av rullföringsbefälhavaren

beordras biträda vid inskrivningsförrättningarna inom rullföringsområdet,

dels att, vid förhinder för rullföringsbiträde, regementschefer,

vilka tillika äro inskrivningsbefälhavare, ävensom militärbefälhavaren

på Gottland i vad angår Gottlands inskrivningsområde, skola i

stället för rullföringsbiträde ur regementet beordra ett underbefäl att vid

inskrivningsförrättningen tillhandagå, dels ock att nämnda regementschefer

och militärbefälhavare skola, där så prövas erforderligt, såsom biträde

vid inskrivningsförrättning inom inskrivningsområdet beordra ett

underbefäl av sjukvårdsmanskapet eller en menig av samma manskap

att tillhandagå den nämnden biträdande läkaren.

Uti skrivelse den 5 mars 1912 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt till vinnande

av minskning i statsverkets kostnader för värnpliktigas inskrivning ändring

kunde göras i grunderna för inskrivningsnämndernas organisation,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Efter det såväl arméns som marinens myndigheter avgivit yttranden

i anledning av riksdagens skrivelse, överlämnades ärendet för ytterligare

utredning till 1917 års värnpliktskommission.

Kommissionen har nu verkställt den sålunda anbefallda utredningen

och såsom en sammanfattning därav framhållit,

att ett för armén och marinen gemensamt inskrivningsväsende icke

borde komma till stånd,

att inskrivningsnämndens sammansättning av arbetande ledamöter

icke borde utan nödtvång ändras,

att, för den händelse av kostnadsskäl någon av de arbetande ledamöterna

måste ur nämnden uteslutas, endast nämndens lagfarne ledamot

därvid borde ifrågakomma,

att, om av nyss nämnt skäl den ene av de av landsting (stadsfullmäktige)

utsedda ledamöterna ansåges böra utgå ur nämnden, detta utan

större olägenhet ur arbetssynpunkt kunde ske, men att härav föranledd

opaginerad Kontrollera mot PDF

(il

Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 257.

kostnadsminskning syntes kommissionen vara alltför ringa för att motivera

en ändring i inskrivningsnämndeus nuvarande sammansättning,

att dylik ledamot borde utses för rullföringsområdet i dess helhet

(där detta omfattade länsdelar, hörande under olika landsting, eller landsdel

och stad, som ej lydde under landsting, för värjo sådan länsdel eller

stad),

att bestämmelse om en officers av marinen beordrande att i vissa

fall närvara vid inskrivningsförrättning borde bibehållas, men med stark

begränsning i tillämpningen,

att läkaren icke borde ingå såsom ledamot i nämnden,

att ingen av den nämnden biträdande personalen kunde uteslutas,

att något särskilt skrivbiträde åt läkaren icke för närvarande vore

erforderligt,

att försök borde anställas med beordrande av två läkare till förrättningar

inom vissa orter, samt

att kostnader för lokalhyror icke borde ifrågakomma, där förrättningarna

försigginge i offentliga byggnader.

Såsom ytterligare skäl för att icke göra någon ändring i inskrivningsnämndernas

sammansättning eller organisation ansåge värnpliktskommissionen

sig böra framhålla den för frågans belysning icke oväsentliga

omständigheten, att, sedan riksdagens förenämnda skrivelse i ämnet

tillkommit, antagits en ny härordning, som innebure ökat arbete för inskrivningsnämnderna.

Så hade enligt 1914 års inskrivningsförordning

bland de handlingar, som skulle föras hos inskrivningsnämnd, tillkommit

flera s. k. namnrullor, vilka numera skulle upprättas i fråga om icke

mindre än åtta olika kategorier värnpliktiga och dessutom vore av den

betydelse, att de icke, såsom förut varit fallet, kunde föras av den biträdande

personalen vid inskrivningsförrättningarna, utan måste föras av

rullföringsbefälhavaren och den lagfarne ledamoten i nämnden. Därjämte

vore att märka, att innan det av förenämnda sakkunniga i fråga

om förändrad teknik vid arbetet inom rullföringsexpeditionerna m. in.

framlagda förslaget till nya bestämmelser i avseende å rullföring och inskrivning

av de värnpliktiga hunnit genomföras, det vore svårt att bedöma,

huruvida det inskrivningsnämnderna påvilande arbetet genom antagande

av nämnda förslag kunde komma att ökas eller minskas.

En av kommissionens ledamöter har varit av skiljaktig mening och

ansett, att såväl ordföranden som en av landstingets ledamöter borde ur

nämnden uteslutas och denna följaktligen bestå av tre ledamöter, nämligen

rullföringsbefälhavaren, tillika ordförande, en lagfaren ledamot samt

en av landstinget vald ledamot.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 299 käft. (Nr 257.)

9

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

Departements
chefen.

Ehuru jag, i likhet med reservanten inom kommissionen, anser, att

åtskilliga skäl för en minskning av antalet ledamöter i inskrivningsnämnden

kunna andragas, anser jag mig dock icke för närvarande kunna

föreslå någon ändring i nämndens sammansättning. Såsom värnpliktskommissionen

framhållit, låter det sig nämligen icke nu bedöma, huruvida

det inskrivningsnämnderna påvilande arbetet kommer att ökas eller

minskas i och med genomförandet av det av särskilda sakkunniga avgivna

förslaget till nya bestämmelser i avseende å rullföring och inskrivning

av de värnpliktiga. Först efter det nämnda förslag blivit genomfört

och prövat, torde frågan rörande inskrivningsnämnds sammansättning

böra till avgörande företagas. Jag anser mig emellertid redan nu

böra framhålla, att därest en minskning av antalet ledamöter i nämnden

skall äga rum, detta efter min uppfattning icke bör ske på det civila

elementets bekostnad.»

XII.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen uppläste härefter ett inom departementet uppgjort

»Förslag till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagem

samt hemställde, att detta förslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj: t

Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:270 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagen dels ock i an s. 1 i texten
  2. LU 1918:57 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagen dels ock i anledning därav s. 1 i texten