Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till professorn H. Sjögren för genom eldsvåda förstörd egendom

13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:27, Angående ersättning till professorn H. Sjögren för genom eldsvåda förstörd egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungt. Ma jäs Nåd. Proposition Kr 27.

Nr 27.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

ersättning till professorn H. Sjögren för genom eldsvåda

förstörd egendom; given Stockholms slott den 31

december 1917.

Linder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att av det för bestridande av kostnader för tryggande av rikets

neutralitet efter 1916 års utgång under fjärde huvudtiteln å extra stat

för ar 1918 beviljade anslag för egentliga neutralitetskostnader ett belopp

av 29,387 kronor 58 öre må tagas i anspråk för utbetalande till professorn

H. Sjögren av ersättning för genom eldsvåda förstörd egendom.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 24 häft. (AV 27.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 27.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 31 december 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Branting,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:

»Efter avtal med ägaren till den i Stockholms län belägna Nynäs

gård, professorn H. Sjögren, erhöll i början av juli månad 1915 en

skvadron ur Livgardet till häst inkvartering uti eu till nämnda gård

hörande magasinsbyggnad. För manskapets inlogering uppläts inom

norra tredjedelen av magasinsbyggnaden först nedre bottnen mot en

ersättning av 6 öre för man och dag samt sedermera, i november månad

samma år, även andra våningen, i sammanhang varmed ersättningen

höjdes med 2 öre för man och dag. Härjämte disponerades en del av

magasinsbyggnadens vind för förvaring av munderingspersedlar, ammunition

m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 27. 3

För eu effektiv uppvärmning av det provisoriska logementet uppställdes

i oktober 1915, i stället för till eu början använda fotogenkaminer,

två vedkaminer samt i december samma år ytterligare fyra

sådana kaminer.

Natten till den 8 februari 1916 utbröt eldsvåda i magasinsbyggnaden,

som därvid nedbrann till grunden.

Uti en den 15 maj 1916 dagtecknad, till arméförvaltningen ställd

skrift gjorde härefter Sjögren framställning om utbekommande av ersättning

för den honom genom ifrågavarande eldsvåda åsamkade förlust

samt anförde till stöd härför, bland annat, att kaminerna insatts

utan tillstånd och mot protest av gårdens förvaltare, att eldningsanordningarna

ej anbragts på ett mot eldfara betryggande sätt, att de anstalter,

som vidtagits för släckning i händelse av eldfara, varit i hög grad bristfälliga

och otillräckliga, att vederbörande helt och hållet försummat att

låta verkställa sotning av de plåtrör, som uppsatts i sammanhang med

eldstädernas inrättande, att särskild brandvakt ej avdelats, att vid eldsolyckans

inträffande ingen officer varit tillstädes, som kunnat leda släckningsarbetet,

samt att således vederbörande befäl gjort sig skyldigt till

vårdslöshet och försummelse, på grund varav kronan vore ansvarig för

skadan.

Enligt ett ansökningen i avskrift bifogat, av ordföranden och två

ledamöter i ösmo sockens brandstodskommitté utfärdat intyg hade don

nedbrunna magasinsbyggnaden haft ett värde av 22,000 kronor. I

magasinet hade förvarats dels spannmål, ärter, frö m. m. till ett värde

av 13,505 kronor 68 öre, dels kraftfoderämnen, värderade till 3,989

kronor, dels ock åkerredskap och gårdsinventarier till ett värde av

1,420 kronor 50 öre. Den skada, som genom branden tillskyndats Sjögren,

uppginge alltså till 40,915 kronor 18 öre. Direktionen för Stockholms

läns brandstodsbolag, hos vilket byggnaden varit brandförsäkrad

till 4,000 kronor, inbärgad gröda, spannmål och rotfrukter till 5,000

kronor samt åker- och körredskap jämte övriga gårdsinventarier till

20,000 kronor, hade lämnat de förut uppgivna värdena utan anmärkning

men vägrat utbetala brandskadeersättning av den anledning, att i

byggnaden efter brandförsäkringens beviljande insatts eldstäder samt att

därstädes förvarats ammunition, vilket strede mot försäkringsvillkoren.

På grund av vad sålunda anförts, anhölle Sjögren, att till honom

måtte utbetalas ersättning med förenämnda belopp, 40,915 kronor

18 öre.

Framställning

av professorn

H. Sjögren

om utbekommande

av

skadeersättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 27.

Utlåtande

av brandchefen

A. Svinhufvud

och

brandinspektören

A. E.

Holmer.

Av mllitarmyndigheterna

åvägabragt

utredning i

ärendet.

Undersökning

vid krigsrätt.

Vid ansökningen var i avskrift fogat ett av brandchefen A. Svinhufvnd

och brandinspektören A. E, Holmer i Stockholm avgivet utlåtande,

däri dessa, efter tagen del av vederbörligt krigsrättsprotokoll

samt efter besök å platsen, såsom sin uppfattning uttalat, bland annat,

att inkvarteringen i magasinsbyggnaden måste anses innebära en

ökad eldfara för byggnaden;

att uppsättandet av vedkaminer i eu dylik byggnad, huru nödvändig

denna åtgärd än vore för logementens uppvärmning, måste betecknas

såsom icke utan eldfara, även om kaminerna, såsom här varit fallet,

uppställdes på ett mot antändning av väggarna betryggande sätt;

att fel begåtts därigenom, att sotning av plåtrören icke verkställts

;

att elden sannolikt orsakats, genom att gnistor eller brinnande sotflagor,

troligen uppkomna genom soteld, nedfallit på taket och antänt

under tegelbetäckningen befintligt spåntak;

att bristfälliga eldsläckningsanordningar vidtagits;

att sannolikt ingen eller åtminstone mycket värdelösa instruktioner

lämnats med avseende på tillgängliga eldsläckningsredskaps användning

och eldsläckning för övrigt; samt

att ledning saknats vid eldsutbrottet, varigenom ett ordnat eldsläckningsarbete

ej omedelbart kunnat igångsättas för att kväva elden i sin

linda.

Med underdånig skrivelse den 18 augusti 1916 överlämnade chefen

för fjärde arméfördelningen dels protokoll, hållet vid sammanträde med

särskild krigsrätt inom Stockholms inskrivningsområde i Nynäshamn

den 9 februari 1916, dels ock vederbörande militära myndigheters i ärendet

avgivna yttranden.

Av protokollet över det vid förenämnda krigsrättssammanträde hållna

förhör inhämtas bland annat följande:

Ifrågavarande magasin hade helt och hållet varit byggt av timmer.

I den av skvadronen disponerade delen av byggnaden hade väggar och

tak varit beklädda med papp för bibehållande av värmen. Samtliga i

magasinsbyggnaden anbragta kaminer hade varit uppställda på postament

av murat tegel och såväl in emot väggen som åt sidorna omgivna

med murar av tegel. Samtliga rökgångar från kaminerna hade bestått

av plåtrör, isolerade från väggar och tak med plåtbeklädnad samt dessutom

vid alla takgenomskärningar med asbestpapp. Av brandmateriel

hade i förläggningslokalen förvarats fyra s, k. rapidsprutor jämte hin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!, Maj:tu Nåd. Proposition Nr 27. it

kar med vatten. Varje kväll hade avdelats en post, bestående av tre

man, vilka tjänstgjort turvis i skift om två timmar. I postens åliggande

hade ingått att so till värmegraden i logementen och underhålla

elden i kaminerna ävensom att vid eldfara alarmera truppen.

Röranordningarna i förläggningslokalen hade utförts av plåtslagarmästaren

T. L. Andersson jämte en hos denne anställd arbetare, vilka

båda hörts inför krigsrätten och därvid vitsordat, att eldanordningarna

varit betryggande. Andersson hade den 2 februari 1916 varit tillkallad

för att reparera ett bristfälligt rör och se till övriga eldningsanordningar

i förläggningslokalen, vilket uppdrag enligt skvadronschefens mening

även innefattat, att Andersson borde företaga sotning av kaminerna.

Andersson hade emellertid icke sålunda uppfattat det erhållna uppdraget.

På grund av vad vid krigsrättsundersökningen förekommit, förmälde

sig krigstiskalen anse konstaterat, att bristfällighet beträffande sotningen

kunde hava varit medverkande till branden, men förutsattes härför, att

det skulle hava gått hål på den rörgång, kring vilken elden först varsnats.

Då någon utredning i denna del ej kunnat vinnas och då det ej

vore uteslutet, att gnistor kunnat flyga upp ur röret direkt från eldhärden,

föranledde utredningen från krigsfiskalens sida ej annat yrkande

än att protokollet med däri konstaterad bristfällig sotning överlämnades

till vederbörande.

I avgiven rapport har löjtnanten P. O. Herrström anmält, att han

i egenskap av chef för ifrågavarande skvadron hos gårdens förvaltare

anhållit om tillstånd att få insätta tvänne vedkaminer i magasinsbyggnaden.

Förvaltaren såsom ombud för ägaren under dennes frånvaro

hade lämnat sitt bifall därtill och hade efter kaminernas insättande ej

haft något att anmärka emot de åtgärder mot eldfara, som därvid

vidtagits. Att förvaltaren vid något tillfälle skulle hava protesterat mot

insättandet av kaminerna, vore ej med förhållandet överensstämmande;

därtill hade han dessutom ej haft någ*on anledning, då han själv givit

tillstånd till åtgärden. Så fort ägaren av gården anlänt till densamma,

efter det Herrström övertagit befälet över skvadronen, hade Herrström

avlagt besök hos ägaren, varvid denne meddelat, att han icke hade något

emot de åtgärder, som vidtagits för att göra magasinet något så när

beboeligt. Vidare hade gårdens ägare under eu av juldagarna 1915 i

Herrströms närvaro inspekterat magasinsbyggnaden och hade då ej haft

något som helst att invända mot att kaminerna, som särskilt varit före
-

Skvadrons
chefens
rapport.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KungI. May.ts Nåd. Proposition Nr 27.

Yttrande av

sekundchefen

för Livgardet

till häst.

mål för hans uppmärksamhet, insatts i byggnaden, ej heller mot de åtgärder,

som vidtagits för att minska eldfaran.

Uti yttrande av den 27 juni 1916 anförde sekundchefen för Livgardet

till häst huvudsakligen följande:

Sekundchefen, som vid inspektion av ifrågavarande inkvartering

funnit de i lokalen till en början insatta fotogenkaminerna synnerligen

eldfarliga, hade med anledning därav anbefallt vidtagande av åtgärder

för minskande av eldfaran och även för att åstadkomma en verkligen

effektiv uppvärmning av lokalen. Redan den omständigheten, att den

upplåtna lokalen blivit tagen i anspråk för en vinterförläggning av trupp,

innebure ju, att anordningar för lokalens uppvärmande måste självfallet

förutsättas såsom oundvikliga. Emellertid hade sekundchefen upprepade

gånger betonat, att givetvis gårdsförvaltningens medgivande måste inhämtas

för varje förändringsåtgärd inom byggnaden, särskilt beträffande

lokalens uppvärmning. Att gårdsförvaltningen i överensstämmelse härmed

även blivit i behörig ordning tillfrågad, framginge av skvadronschefens

rapport i ärendet.

I lokalen hade upphängts fyra stycken s. k. rapidsprutor i eldstädernas

omedelbara närhet, varjämte befallning givits, att hinkar med vatten

skulle utställas likaledes i närheten av eldstäderna. Anvisning hade lämnats

skvadronschefen att, så snart tillstånd utverkats för vedkaminers insättande,

anförtro installerandet av dessa åt fullt sakkunnig person, på

det att anordningarna skulle bliva utförda på ett med hänsyn till brandfaran

i möjligaste mån betryggande sätt. Av brandchefens och brandinspektörens

utlåtande framginge, att kaminerna uppställts på ett under

vanliga förhållanden betryggande sätt och att kaminrören uppdragits

med tanke på minskande av eventuell eldfara.

Det krävde icke några egentliga fackkunskaper för att förstå, att

en till neutralitetsvakt avdelad truppstyrka måste vara försedd med ammunition.

Att denna ammunition i regel måste förvaras hos truppen inom

förläggningslokalen, borde ju även kunna inses. Vid vinterförläggningens

intagande hade emellertid den försiktighetsåtgärden vidtagits, att

ammunitionen hopsamlats och förvarats i den till förrådslokal åt truppen

upplåtna översta bottnen i magasinet. Sekundchefen tillskreve denna

åtgärd möjligheten, att, såsom nu skett, all ammunition vid brandtillfället

kunnat utföras ur byggnaden trots de (rådande svåra omständigheterna.

Emellertid skulle skvadronschefen säkerligen på intet vis

hava motsatt sig ett förslag att förvara ammunitionen på annat i när
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 2''/. 7

heten varande mera betryggande ställe, om något lämpligt sådant funnits

och erbjudits.

Att icke någon sotning ägt rum, syntes förklarligt. Vid tidpunkten

för eldsvådan hade eldning i vedkaminerna endast pågått den jämförelsevis

korta tiden av knappa två månader. Icke desto mindre hade skvadronschefen

den 2 februari — alltså kort före branden — tillkallat den fackman,

som uppsatt kaminerna, för att noggrant besiktiga samtliga eldstäder

och rökgångar, vilket även skett utan anmärkning. Tcke heller

i detta fall kunde sålunda något läggas militärbefälet till last.

Åven påståendet, att den militära befälhavaren uraktlåtit att avdela

brandvakt, saknade fog. Posten, som under dagen varit placerad utanför

ingången till magasinet, hade bland annat haft till uppgift att under

natten inom byggnaden vaka över säkerheten mot eldfara. Någon annan

brandvakt hade naturligtvis icke varit av behovet påkallad, då ju hela

kommenderingen legat alldeles omedelbart inpå eldstäderna och i sin

helhet måste utrycka vid eldfara i byggnaden. Att under sådana förhållanden

för ändamålet avdela någon särskild brandvakt hade varit

meningslöst.

Så snart rapidsprutorna anskaffats, hade manskapet av skvadronschefen

personligen erhållit särskild undervisning i dessa sprutors föga

invecklade handhavande. Däremot förefölle det, som om gårdsförvaltningen

å sin sida helt och hållet underlåtit att vidtaga någon som helst

åtgärd för minskande av eldfara och begränsande av eldskada vid möjligen

uppstående eldsvåda. Den övervägande större delen av magasinsbyggnaden

hade icke varit upplåten åt de militära myndigheterna, och

hela byggnaden hade givetvis varit utsatt för eldfara just till följd av

förläggningen. Intet hade då varit naturligare, än att en eller liera av

gårdens brandsprutor uppställts i magasinet eller i dess närhet.

Att eldsolyckan fått en så stor omfattning, vore enligt sekundchefens

mening att tillskriva två omständigheter, nämligen dels byggnadens eldfarliga

beskaffenhet, och dels att elden utbrutit på natten i den del av

magasinet, där icke något manskap varit förlagt. Om elden utbrutit på

dagen och manskapet befunnit sig i den översta magasinsbottnen, hade

elden möjligen med stor rådighet och snabbhet kunnat begränsas och

eventuellt snart släckas med användande av rapidsprutorna och vattenhinkarna.

Men som förhållandet nu varit, hade detta legat utom möjligheternas

gräns. När elden icke snart sagt ögonblickligen vid dess

uppkomst i takspånen kunnat släckas, hade inga möjligheter funnits att

förhindra eldens spridning med oerhörd snabbhet över hela byggnaden

och dennas nedbrinnande till grunden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Arméfördel
ningschefens
yttrande.

8 Kung/. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 27.

Pråligt sekundchefens förmenande vore det för det åsyftade ändamålet

alldeles onödigt att vid framställande av ersättningsanspråken för

de genom branden lidna skadorna huvudsakligen grunda motiveringen

härför på påstådda försummelser från militärbefälets sida. Ej heller

vore det nödvändigt att söka ett stöd i ett ännu mindre hållbart påstående,

att åtgärderna för uppvärmning av förläggningslokalen vidtagits

utan gårdsförvaltningens medgivande och mot dess protester, vilket påstående

bevisligen vore oriktigt och dessutom folie på sin egen orimliglighet.

Det vore för ändamålet alldeles tillräckligt att åberopa sig på

den omständigheten, att de militära myndigheterna tagit det ifrågavarande

magasinet i anspråk för en vinterförläggning av trupp och med

gårdsförvaltningens medgivande vidtagit åtgärder för byggnadens uppvärmning,

vilka åtgärder bevisligen ytterst föranlett eldsvådan. Det

syntes ej kunna ifrånkommas, att gårdsägaren borde göras skadeslös för

de förluster, som tillskyndats honom genom en under sådana förhållanden

uppkommen eldsolycka.

I sin förenämnda underdåniga skrivelse den 18 augusti 1916 har

chefen för fjärde arméfördelningen anfört följande:

Av sekundchefens för Livgardet till häst yttrande framginge, att

de av Sjögren gjorda tillvitelserna mot militärbefälet icke hade det

minsta fog för sig. Likaledes framginge, att det gjorda påståendet,

att eldstäderna utan tillstånd skulle blivit inredda i magasinet, icke vore

med verkliga förhållandet överensstämmande. Att ett dylikt tillstånd utverkats,

syntes tydligt av sekundchefens skrivelse, och detta förklarade

också anledningen, varför varken Sjögren eller hans gårdsförvaltare

nedlagt någon protest mot införandet av eldstäderna, utan vilka magasinsbyggnaden

för övrigt varit oanvändbar för vinterförläggning. Under

fortitikationsofhcerens vid fjärde arméfördelningens stab besök den 9

februari 1916 å brandstället hade även Sjögren medgivit, att tillstånd

lämnats att inreda eldstäderna, liksom ock att han, på grund av den

härav uppkomna stora eldfaran, givit tillstånd att upptaga en reservutgång

mellan den av skvadronen belagda delen av magasinet och

den andra, som använts för gårdens behov till förvaring av spannmål

m. in. Arméfördelningschefen ansåge sig i detta sammanhang böra

framhålla, att anledning även funnes att antaga, det elden uppkommit

på annat sätt, än som framginge av brandchefens och brandinspektörens

yttrande, nämligen genom upphettning av trävirket i närheten av rökgången,

vilken senare ej syntes hava varit nöjaktigt isolerad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ls Nåd Proposition Nr 27. 9

Av vad i ärendet anförts framginge, att ingen av personalen kunde

anses vara vållande till eldsvådan. Likaledes framginge av handlingarna

i ärendet, att Sjögren visserligen haft byggnaden samt inbärgad gröda,

spannmål och rotfrukter brandförsäkrade, ehuru ej till fulla värdet, men

att han, oaktat tillstånd eldigt samstämmiga militära uppgifter lämnats

till inredning av eldstäder, försummat att anmäla förhållandet till brandstodsbolaget,

varför ock bolaget vägrat utbetala någon ersättning.

Då det emellertid syntes rättvist och billigt, att Sjögren gottgjordes

för den förlust han utan eget förvållande lidit genom ifrågavarande

eldsolycka, hemställde arméfördelningschefen, att medel måtte anvisas

till täckande av berörda förlust.

Uti häröver den 26 september 1916 avgivet utlåtande framhöll arméförvaltningens

civila departement, att några bevis för riktigheten av de

utav Sjögren gjorda påståenden ej blivit förebragta. Dessa hade ock

med styrka blivit bestridda av de militära myndigheter, som i ärendet

yttrat sig. I fråga om sotningen framginge av det vid krigsrättsundersökningen

förda protokoll, att tre dagar före branden tillkallats

den fackman, som uppsatt kaminerna, för att noggrant besiktiga samtliga

eldstäder och rökgångar, vilken besiktning skett utan anmärkning.

Vid det förhållande att, såsom av handlingarna framginge, magasinsbyggnaden

blivit förhyrd mot viss avgift samt insättandet av de eldningsanordningar,

varigenom brandskadan ansåges hava uppkommit,

skett med gårdsägarens och hans ombuds medgivande, syntes det osannolikt,

att kronan skulle vara lagligen skyldig att ersätta den skada, som

uppstått. Då emellertid upplåtandet av ifrågavarande magasin för inkvartering

av trupp snarast vore att anse som ett tillmötesgående mot

det allmänna, men skada för gårdsägaren härav genom olyckshändelse

inträffat, syntes det civila departementet, som icke funne anledning till

erinran mot den skadade egendomen åsätta värden, skäligt, att ersättning

för samma skada lämnades av kronan. Därest Kungl. Maj:t skulle

finna vad departementet sålunda uttalat böra vinna beaktande, borde

ifrågakommande utgifter förskottsvis bestridas för att ersättas på samma

sätt som andra kostnader för skyddandet av rikets neutralitet.

Uti en den 6 december 1916 dagtecknad underdånig skrift har

Sjögren dels förklarat sig nedsätta det av honom förut framställda ersättningsanspråk

med ett av Stockholms läns brandstodsbolag sedermera

jämlikt skiljedom utgivet belopp av 11,527 kronor 60 öre, dels ock till

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 21 höft. (Nr 27.) 2

Utlåtande av

arméförvaltningena

civila

departement.

Nedsättning

av det utav

professorn

Sjögren fram
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 27.

Hända ersätt- bemötande av vissa i ärendet gjorda uttalanden av de militära myndigpåmTnneUer

I lieterna anfört i huvudsak följande.

an''militär Beträffande frågan, vem som hade att bära ansvaret för den genom

myndig- insättningen av eldstäder i byggnaden ökade eldfaran, vidhölle Sjögren

hetemas ytt- eitt förut framställda påstående, att något tillstånd till kaminernas insättande

icke lämnats vare sig av Sjögren personligen eller av gårdsförvaltningen,

utan att fastmer gårdsförvaltaren avgivit protest mot

de vidtagna anordningarna; det funnes ingen anledning att betvivla

riktigheten av förvaltarens i förevarande hänseende lämnade bestämda

uppgifter. Vid det i skvadronschefens rapport omförmälda besöket hos

Sjögren, vilket ägt rum under senare hälften av december, då Sjögren

nyss återkommit från en utländsk resa, hade två kaminer redan varit

insatta omkring sju veckor och de fyra andra åtminstone en vecka. Att

Sjögren så långt efter kaminernas insättande icke protesterat däremot,

vore naturligt, så mycket mera som han haft sig bekant, att en protest

mot eldstädernas insättande redan avgivits och det från officerarnas sida

under samtalet framhållits, att kronan bure ansvaret, ifall eldsolycka inträffade.

Enligt Sjögrens förmenande uteslöte emellertid icke ett eventuellt

tyst eller ens ett uttryckligt tillstånd till kaminernas insättande, att

kronan måste anses hava iklätt sig ansvar för därigenom uppkommande

eldfara. Förhållandena hade nämligen varit sådana, att det eventuella

tysta eller uttryckliga samtycket med nödvändighet finge anses lämnat

under den förutsättning, att kronan stode ansvaret för den genom eldningsanordningarna

ökade eldfaran. Den låga ersättningen för upplåtelsen

kunde nämligen omöjligen antagas utgöra ersättning jämväl för

den ökade brandrisken eller en mot densamma svarande höjning av

brandförsäkringspremierna. ,

Att med fullständig visshet avgöra, vilken anledningen varit till

eldens uppkomst, syntes icke vara möjligt, men enligt Sjögrens förmenande

gåve den förebragta utredningen synnerligen starka skäl för

antagandet, att eldsolyckan uppkommit genom soteld, förorsakad genom

bristfällig sotning, och i sådant fall måste de militära myndigheterna

anses hava varit vållande till eldsvådan genom underlåtenhet att föranstalta

därom, att uttryckligt uppdrag lämnats kunnig person att verkställa

den för säkerhet mot eldfara så ytterst viktiga sotningen.

Från såväl militärt som på brandväsendets område speciellt sakkunnigt

håll hade man varit ense om, att de eldnings an ordningar, som

vidtagits i den ifrågavarande magasinsbyggnaden, gjort densamma till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 27.

en ytterst eldfarlig inrättning, och till denna eldfarlighet hade naturligen

också förvarandet i byggnaden av ammunition varit bidragande.

Dessa förhållanden hade givetvis för militärmyndigheterna medfört skyldighet

att tillse, att byggnaden blivit försedd med brandredskap, som

icke lämnat något övrigt att önska. Särskilt hade vid byggnaden bort

Ii tinas åtminstone en stor och kraftigt verkande brandspruta, som kunnat

med framgång användas jämväl för det fall, att eld utbrutit i taket.

I stället hade man nöjt sig med några små s. k. rapidsprutor, vilkas

betydelselöshet vid verklig eldsvåda vore allmänt känd, även av icke

fackmän. Det hade också genom brandchefens och brand inspektörens

yttrande blivit ådagalagt, att de befintliga brandredskapen varit otillräckliga.

Att gårdsförvaltningen icke hade någon skyldighet att tillse,

att eldningsanordningarna inrättades på betryggande sätt, eller att förse

den av militärmyndigheterna förhyrda byggnaden med brandredskap,

läge i öppen dag, och synnerligen olämpligt skulle det dessutom hava

varit att, såsom sekundchefen föreslagit, vid den avsides belägna magasinsbyggnaden

placera gårdens för ett komplex av mer än tjugu byggnader

avsedda brandsprutor, som måste vara uppställda centralt och lätt

tillgängliga.

Slutligen anhölle Sjögren, att därest Ivungl. Maj:t icke skulle finna

det utrett, att de militära myndigheterna gjort sig skyldiga till sådant

förfarande, att kronan hade rättslig skyldighet att utbetala den begärda

ersättningen, Sjögren måtte av billighetsskäl hållas skadeslös för den

förlust han utan sin förskyllan lidit genom ifrågavarande brand.

Justitiekanslersämbetet, som den 14 februari 1917 avgivit utlåtande

i ärendet, har anfört följande:

Den undersökning rörande den timade eldsvådan, som ägt rum vid

krigsrätten, kunde icke anses ådagalägga, att någon av befälet eller

manskapet vid den ifrågavarande kommenderingen genom vårdslöshet

eller försummelse varit vållande till eldsvådan. Vid sådant förhållande

finge den även i svensk rätt (exempelvis i den nya jordabalken kap. 2

§ 15 och kap. 3 § 16) godkända allmänna rättsgrundsatsen, att ägaren

skall vidkännas skada, uppkommen genom olyckshändelse — dominus

sentit casum — i föreliggande fall anses äga tillämpning. Justitiekanslersämbetet

hölle således före, att kronan icke hade någon på lag

grundad skyldighet att ersätta Sjögren för den genom eldsvådan uppkomna

skadan.

Emellertid förelåge starka billighetsskäl för att kronan frivilligt

gottgjorde Sjögren för skadan. Dessa billighetsskäl hade såväl av Sjö
-

Yttrande av

j ustitiekanslersämbetet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 27.

Framställning

av professorn

Sjögren angående

räntegottgörelse.

Departements
chefen.

gren själv som av de i ärendet hörda myndigheterna utförligt framhållits

och utvecklats. Under hänvisning till vad i sådant hänseende

blivit anfört, ansåge sig således justitiekanslersämbetet kunna tillstyrka,

att Sjögren av statsmedel tillerkändes den begärda skadeersättningen

efter avdrag av det belopp, som gnidits av Stockholms läns brandstodsbolag,

där den brunna egendomen varit försäkrad.

Slutligen har Sjögren uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den

7 augusti 1917 anhållit att, utöver förut begärd ersättning, 29,387 kronor

58 öre, utbekomma 5 procent ränta å ersättningsbeloppet för tiden

från den dag, branden inträffat, intill dess ersättningen bleve till honom

utbetalad.

Såsom justitiekanslersämbetet i sitt förenämnda utlåtande framhållit,

har genom den i ärendet verkställda undersökning icke blivit ådagalagt,

att något vållande med hänsyn till den inträffade eldsvådan kan

läggas den militära personalen till last. Icke heller lärer något stöd

kunna åberopas för den uppfattningen, att kronan i förevarande fall

skulle hava iklätt sig en till skada genom olyckshändelse utsträckt ansvarighet.

Ehuru alltså någon rättslig förpliktelse icke torde påvila

kronan att ersätta den förlust, som genom ifrågavarande eldsvåda drabbat

byggnadens ägare, anser jag emellertid, i likhet med de i ärendet börda

myndigheterna, billigheten fordra, att berörda förlust gottgöres av statsmedel.

Jag tillåter mig i sådant avseende särskilt framhålla, att även

om intet vållande från vederbörandes sida förelegat, branden i allt fall

förorsakats genom de eldningsanordningar, som måst vidtagas i sammanhang

med inkvarteringen, samt att den med lokalens användande

för inkvarteringsändamål förenade, avsevärt ökade risken med hänsyn

till brandskada icke kan anses stå i rimligt förhållande till den jämförelsevis

obetydliga ersättning, som gårdens ägare betingat sig för

inkvarteringen.

På grund av vad sålunda anförts och då jag icke har något att

erinra mot de värden, som åsatts den genom eldsvådan förstörda egendomen,

finner jag mig böra förorda bifall till det av Sjögren framställda

ersättningsyrkande, sådant det slutligen fullföljts, likväl med

den inskränkning, att då ifrågavarande ersättningsanspråk, såsom förut

framhållits, allenast torde kunna grundas på billighetsskäl, någon räntegottgörelse

icke synes böra ifrågakomma. Till Sjögren torde alltså få

utbetalas tillhopa 29,387 kronor 58 öre, och synes, vid det förhållande

att ifrågavarande kommendering varit föranledd av den rådande utrikes
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 27.

politiska situationen, beloppet böra gäldas av de för tryggande av rikets

neutralitet beviljade medel.

Med hänsyn till ärendets natur torde emellertid riksdagens samtycke

till ifrågavarande medelsdisposition böra inhämtas.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att av det för bestridande av kostnader för tryggande av rikets

neutralitet efter 1916 års utgång under fjärde huvudtiteln å extra stat

för år 1918 beviljade anslag för egentliga neutralitetskostnader ett belopp

av 29,387 kronor 58 öre må tagas i anspråk för utbetalande till professorn

H. Sjögren av ersättning för genom eldsvåda förstörd egendom.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 24 käft. (Nr 27.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till professorn H. Sjögren för genom eldsvåda förstörd egendom. s. 5 i texten
  2. SU 1918:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning till professorn H. Sjögren för genom eldsvåda förstörd egendom. a1 i texten