Sök i Ratio Lex

Angående lån till aktiebolaget svenska linberedningssällskapet

1918-04-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:273, Angående lån till aktiebolaget svenska linberedningssällskapet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående lån till

aktiebolaget svenska linberedningssällskapet; given Stockholms

slott den 12 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

för beredande åt aktiebolaget svenska linberedningssällskapet

av ett räntefritt lån att av bolaget återbetalas senast den 1 april 1919

samt i övrigt under i huvudsak de av departementschefen tillstyrkta

villkor anvisa, att utgå av tillfälliga lånemedel, såsom utgift för kapitalökning

under nionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,

högst ............................................................................ kronor 225,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 243 höft. (Nr 273.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 273.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

april 1918.

Närvarande:''

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Heller,

Statsråden: Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har aktiebolaget svenska linberedningssällskapet

hemställt, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte

bevilja sällskapet ett räntefritt förlagslån å 225,000 kronor till likvidering

av utav sällskapet i samråd med folkhnshållningskommissionen inköpt

parti linfrö till säkerställande av årets linutsäde och uppmuntran av den

inhemska linodlingen. I samband därmed skulle staten förbinda sig att

till sällskapets självkostnadspris, dock icke överstigande 3 kronor per

kilogram prima frö, inlösa det parti linfrö, intill 30,000 kilogram, som

av sällskapet inköpts, men vilket den 1 juni 1918 icke försålts. Förlagslånet

skulle av sällskapet återbetalas senast den 1 april 1919, då

odlarna ansågos kunna hava hunnit få likvid för 1918 års linskörd

och därmed till sällskapet betala erhållet linfrö. Sällskapet har slutligen

förklarat sig villigt att, därest Kungl. Maj:t så påfordrade, ställa

nöjaktig säkerhet för lånet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts nåd. proposition AV 273.

Sällskapet liar meddelat, att detsamma bildats den 29 december

191ti med ett inbetalt aktiekapital av 300,000 kronor i syfte att främja

linodlingen och utan avsikt att erhålla annan vinst än i lyckligaste

fall vanlig bankränta å nedlagt kapital. Sällskapet hade vid Almaån

intill Hässleholm låtit för en kostnad av omkring 425,000 kronor uppföra

eu modern linberedningsanstalt. Därjämte hade siillskapet bedrivit

en omfattande upplysningsverksamhet, särskilt bland södra Sveriges

lantmän.

för att 1917 års linodling skulle giva en i proportion till lantbrukets

stegrade omkostnader och vinsten å övriga odlingar ökad avkastning

hade sällskapet för samma år höjt priset å linhalm till det dubbla

mot det förut i utsikt ställda. Vidare både sällskapet trätt i förbindelse

med folkhushållningskommissionen för att 1917 års linfröskörd skulle

kunna tillgodogöras på för odlaren gynnsammaste sätt samt till förebyggan(le

av linfröskördens utfodring och överlämnande till uppköpare

i spekulationssyfte.

För sina åtgöranden i detta syfte har sällskapet lämnat följande

redogörelse:

Redan i juli 1917 hade sällskapet tillställt 765 linodlare en uppmaning att

tillvarataga linfröskörden på bästa sätt och meddela sällskapet, huruledes odlarna

önskade tillgodogöra sig linfröskörden. Av 442 inkomna sådana svarsskrivelser hade

framgått, att flertalet odlare vore villiga att låta sällskapet disponera över fröet

under förutsättning av antagbart pris; andra hade önskat använda fröet till utfodring

av ungkreatur dels i form av linfrökakor dels utan särskild beredning, och ett

mindre antal linodlare hade uppgivit sig redan hava träffat avtal med uppköpare

för försäljning av sin linfröskörd efter så höga priser som kronor 3.50 — 3.75 och

däröver per kilogram.

De inkomna meddelandena hade föranlett sällskapet hänvända sig till folkhushållningskommissionen

och industrikommissionen med framställning om vissa åtgärders

vidtagande för tillvaratagande av sagda linfröskörd i såväl linodlingens som

det allmännas intresse. Med stöd av erhållna svar från kommissionerna hade

sällskapet därefter tillställt linodlarna en uppmaning att i det allmännas intresse

ej fodra upp sitt linfröförråd utan överlämna detsamma till sällskapet för att

kommissionsvis tillgodogöras, resp. beredas till linolja och linfrökakor för odlarnas

läkning efter ett värde av 3 kronor per kilogram för frö av fullgod beskaffenhet.

Mot förmodan hade endast ett fåtal odlare antagit detta erbjudande. Däremot hade

flertalet av de linodlare, vilka ej redan på annat sätt disponerat över sitt frö, förklarat,

att de vore villiga överlåta sitt kvarvarande frö till sällskapet i fast räkning.

Med anledning härav hade sällskapet erbjudit folkhushållningskommissionen att för

dess räkning inköpa intill 75 ton linutsäde från svenska odlare, uti vilket parti

även skulle ingå sådant frö av sagda beskaffenhet, varöver sällskapet under hand

förskaffat sig dispositionsrätt. Sedan folkhushållningskommissionens jordbruksavdelning

hemställt, att kommissionen måtte tillstyrka, att sällskapet av statsmedel beviljades

ett räntefritt förlagslån på 225,000 kronor för inköp av 75 ton linutsäde av svenskt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 273.

ursprung till ett pris icke överstigande 3 kronor per kilogram för att framdeles

tillhandahållas linodlare inom landet, samt linfröpriset stigit avsevärt under tiden

och vissa utsädesfirmor köpt upp linfrö till priser till och med överstigande 4 kronor

per kilogram, hade sällskapet med stöd av de med folkhushållningskommissionen

förda förhandlingarna utsänt en cirkulärskrivelse med avtalsformulär för odlarna om

övertagande av deras kvarvarande linfröpartier i fast köp till ett pris av 3 kronor

per kilogram för linfrö av bästa beskaffenhet. Härigenom hade vidare spekulationer

med linfrö högst sannolikt stävjats, emedan spekulanterna antagit, att sällskapet

kunde komma i besittning av så pass stora kvantiteter linfrö, att linutsädet för

innevarande år därigenom kunde anses tryggat, utan att de i spekulationssyfte av

utomstående till högre pris uppsamlade linfröpartierna behövde avyttras till överpris.

Sällskapets styrelse hade därefter vid sammanträde den 17 december 1917 befullmäktiga!

sällskapets verkställande direktör att vidtaga åtgärder för erhållande av

räntefritt förlagslån av 225,000 kronor för sagda ändamål. Dock hade ansetts, att,

innan ansökan om dylikt räntefritt lån gjordes hos Kung!. Maj:t, närmare undersökning

borde ske, huruvida den ifrågasatta utsädeskvantiteten verkligen kunde anskaffas

hos odlarna och huru stor del härav kunde beräknas för ökad linodlingsareal

för sällskapets räkning samt huru stor del den särskilt för hemberedning avsedda

linodlingsarealen kunde komma att kräva. Vid verkställd undersökning hade

det visat sig, att hela linfröpartiet i fråga kunde anskaffas på önskat sätt, men att

huvudsakligaste delen av linutsädet sannolikt komme sådana odlare till godo, vilka

önskade fritt disponera över linet i en eller annan form. Detta förhållande hade

föranlett ett sammanträde av sällskapets styrelse den 24 sistlidna januari, varvid

beslutats att ånyo hänskjuta frågan till folkhushållningskommissionen med hemställan,

att kommissionen måtte av sällskapet övertaga det till tryggande av årets ökade

linodling erforderliga linfröutsädet, eller, om så ej kunde ske, till dess likvidering förorda

ett räntefritt statslån för sällskapet på sådana villkor, att sällskapet ej genom

bestående förbud mot fritt disponerande av eventuellt efter årets sådd överblivande

linfrökvantitet för beredning till linfrökakor åsamkades någon förlust. Genom beslut

den 2 februari 1918 hade folkhushållningskommissionen förklarat sig benägen tillstyrka

ett räntefritt statslån å 225,000 kronor samt att staten skulle förbinda sig att till

sällskapets självkostnadspris, dock icke överstigande 3 kronor per kilogram prima

linfrö, inlösa det parti linfrö, intill 30,000 kilogram, som av sällskapet inköpts, men

vilket den 1 instundande juni icke av sällskapet försålts.

Med anledning av linberedningssällskapets förevarande framställning

liar Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i

ingiven skrift hemställt, att, om det begärda förlagslånet komme att

beviljas, därvid måtte fästas det villkoret, att det inköpta linfröet i mån

av tillgång skulle tillhandahållas landets samtliga linodlare till ett för

alla gällande lika pris, ävensom att vid försäljningen av linfröet icke

måtte knytas några bestämmelser, som kunde förhindra linodlarna att

fritt förfoga över det lin, som erhölles av det sålunda försålda utsädet.

Folkhushållningskommissionen har i infordrat utlåtande den 23

februari 1918 tillstyrkt linberedningssällskapets ifrågavarande framställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 273. 5

Lantbruksstyrelsen, som även hörts, har i utlåtande den 9 mars

1918 yttrat:

»Med hänsyn till nu rådande förhållanden, varunder fara torde förefinnas, att

ännu befintliga förråd av till utsäde användbart linfrö i ganska stor utsträckning

skola finna användning för andra ändamål, samt då uppehållandet i åtminstone oförminskad

omfattning av den ännu bestående linodlingen inom landet synes vara i

hög grad önskligt samt förtjänt av vissa uppoffringar från det allmännas sida, anser

lantbruksstyrelsen, att aktiebolaget svenska linberedningssällskapets framställning

förtjänar beaktande. Visserligen skulle genom bifall till densamma staten ej endast

ikläda sig en viss risk utan även göra en uppoffring genom den för det ifrågasatta

förlagslånet föreslagna räntefriheten, men det synes knappast troligt, att det avsedda

ändamålet, som för att kunna ernås erfordrar ett raskt ingripande, kan på något

annat lika effektivt och mindre kostsamt sätt uppnås.

Då det emellertid synes angeläget, att ej endast de linodlare, som äro direkt

på ett eller annat sätt anslutna till sällskapet, beredes tillgång till behövligt utsäde

av det sålunda med tillhjälp av statsmedel anskaffade linfröet, torde vid lånets beviljande

böra föreskrivas, att erforderliga partier av fröet i största möjliga utsträckning

av bolaget på framställning av vederbörande hushållningssällskap ställas till

dessas förfogande att tillhandahållas odlare inom sällskapens område, varvid priset

å fröet ej må överstiga det pris, bolaget debiterar vid direkt försäljning till odlare.

Härjämte torde böra såsom villkor för lånet föreskrivas, att det skall åligga

bolaget dels att tillhandahålla fröet till självkostnadspris, dels att i fråga om anskaffande

och försäljning av det linfrö, som avses för innevarande års odling, vara

underkastad den kontroll, som må av lantbruksstyrelsen finnas erforderlig, dels ock att

före den 1 april 1919 till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse rörande bolagets

verksamhet för nu ifrågavarande ändamål samt redogörelse för medlens användande.»

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 25 mars 1918 anfört:

»Därest Kungl. Maj:t finner ett räntefritt lån av statsmedel för ifrågavarande

ändamål av omständigheterna påkallat, torde framställning i ämnet böra

göras hos riksdagen, på sätt ägde rum i fråga om de lån för anskaffande av utsädespotatis,

som utlämnats enligt kungörelsen den 30 mars 1917.

För att emellertid statsverkets kassaförlag ej må betungas med ifrågavarande

utgift, synes lånet böra anvisas till utbetalning från riksgäldskontoret, dit i

sådant fall även lånets återbetalning bör ske; vilket förfarande torde stå i överensstämmelse

med de av kassaförlagskommittén uppställda och av riksdagen i skrivelse

den 22 februari 1918 godkända principer.

Med avseende å önskvärdheten därav att ej endast de till linberedningssällskapet

anslutna linodlare erhålla tillgång till linfrö, vore det kanhända lämpligast

att, såsom ägde rum med ovanberörda utsädespotatis, det inköpta linfröet i sin helhet

distribueras genom vederbörande hushållningssällskap.

Bland villkoren för lånets utbekommande torde böra föreskrivas, att sällskapet

skall för lånets återbetalande ställa nöjaktig säkerhet.»

De bemödanden, aktiebolaget svenska linberedniugssällskapet gjort vepartementsför

att betrygga tillgången på linfröutsäde till innevarande års vårsådd chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 273.

och därmed möjliggöra ökad linodling, äro värda allt erkännande. Både

för linberedning och erhållande av linfrö till foderändamål m. m. är

dylik odling av stor betydelse.

Då bolaget, som nedlagt stora kostnader på anordnandet av en

modern, större linberedningsanstalt, icke ser sig i stånd att ensam bära

den ekonomiska risken av de sålunda vidtagna åtgärderna, vilka igångsatts

efter förhandlingar med folkhushållningskommissionen och speciellt

dess jordbruksavdelning, synes mig fog finnas för att staten understödjer

bolaget medelst ett tillfälligt lån såsom bolaget begärt och myndigheterna

tillstyrkt. Mot beloppet, 225,000 kronor, har jag ej annat att

erinra, än att som villkor för lyftande av medel av lånet bör föreskrivas,

att bolaget visar sig hava använt motsvarande belopp till inköp av

linfröutsäde för år 1918. Icke heller finner jag anledning till invändning

mot att lånet lämnas räntefritt med skyldighet för bolaget att

återbetala det senast den 1 april 1919. Nöjaktig säkerhet bör naturligtvis

ställas för lånets återbetalande.

Vad beträffar de från skilda håll föreslagna villkoren synes det

mig visserligen skola medföra vissa fördelar samt möjligen underlätta

fröets distribution, om hushållningssällskapen förmedlade denna. I betraktande

av den långt framskridna tiden och då jag inhämtat, att bolaget

redan ingått avtal om linodling å ganska betydande arealer, torde

dock sagda förfaringssätt icke böra föreskrivas som uttryckligt villkor.

I män av tillgång bör däremot såsom lantbruksstyrelsen föreslagit linfröpartier

mot bolagets självkostnadspris ställas till de hushållningssällskaps

förfogande, som göra framställning därom för att i sin ordning

tillhandahålla utsädesfröet åt odlare till högst samma pris, som

linberedningssällskapet betingar sig vid direkt försäljning till odlare.

Härigenom vinnes, att även andra linodlare än de, som äro direkt anslutna

till linberedningssällskapet, kunna erhålla linfrö. För dessa böra

inga inskränkande bestämmelser beträffande användningen av den blivande

skörden uppställas. Att förbjuda bolaget att uppställa villkor i

dylikt hänseende beträffande det linfrö, bolaget säljer direkt till odlare,

synes mig vara att gå för långt, helst som bolaget anlagt och bekostat

förberörda linberedningsanstalt. Vad priset å utsädesfröet angår synes

förenämnda villkor beträffande det genom hushållningssällskapen tillhandahållna

fröet böra i tillräcklig mån verka reglerande därå.

Beträffande skyldighet för linberedningssällskapet att underkasta

sig kontroll genom lantbruksstyrelsen och att avge berättelse instämmer''jag

med nämnda styrelse.

Beloppet torde böra utgå av tillfälliga lånemedel samt liksom det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 273.

av Kung]. Maj:t förut i år hos riksdagen föreslagna lånet till anskaffande

av förädlade utsäden av vete, råg, korn och havre samt utsädospotatis

uppföras såsom utgift för kapitalökning å tilläggsstat för innevarande

år.

Vad slutligen angår det föreslagna åtagandet för staten att till

visst högsta pris från bolaget inköpa den 1 juni 1918 överblivet linfrö

intill en mängd av 30,000 kilogram, torde denna fråga kunna ordnas

utan riksdagens medverkan.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för beredande åt aktiebolaget svenska linberedningssällskapet

av ett räntefritt lån att av bolaget återbetalas senast den 1 april 1919

samt i övrigt under i huvudsak de av mig nu tillstyrkta villkor anvisa,

att utgå av tillfälliga lånemedel, såsom utgift för kapitalökning under

nionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,

högst ................................................................... kronor 225,000.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Paulsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till aktiebolaget svenska linberedningssållskapet. a1 i texten
  2. JoU 1918:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till aktiebolaget svenska linberedningssållskapet. s. 4 i texten