Sök i Ratio Lex

Angående tilläggsbidrag till vissa innehavare av odling slag enheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen

1918-04-05 · 27 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:280, Angående tilläggsbidrag till vissa innehavare av odling slag enheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma jäs nåd. proposition Nr 280.

I

Nr 280.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggsbidrag

till vissa innehavare av odling slag enheter och

skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen; given

Stockholms slott den 5 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels godkänna de av departementschefen i nämnda protokoll föreslagna

bestämmelser angående tilläggsbidrag till vissa innehavare av

odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen;

dels ock medgiva, att kostnaderna för dylika bidrag må gäldas

under år 1918 av ordinarie förslagsanslaget till odlingshjälp åt innehavare

av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste

länen samt därefter av ordinarie förslagsanslaget till odlingshjälp

åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 248 käft- (Nr 280—281.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

Riksdagens

skrivelse 1917

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse den 25 april 1917, nr 95, anhöll riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte snarast möjligt utreda, i vad mån ökning av statsbidraget såväl

för nya upplåtelser av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker

i de sex nordligaste länen som ock för redan skedda upplåtelser

av dylika lägenheter och skogstorp kunde finnas erforderlig, samt för

riksdagen . framlägga förslag till de ändrade bestämmelser i detta avseende,

vartill utredningen kunde föranleda.

1 nämnda skrivelse, som tillkom i anledning av en inom riksdagen

väckt motion om förhöjning av statsbidraget till innehavare av

vissa odlingslägenheter och skogstorp, anfördes bland aDnat, att riksdagen

oaktat pågående utredning rörande ändrade villkor för upplåtelser

från kronomarkerna — vilken utredning icke borde föregripas — ansett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. \faj:ts nåd. proposition Nr 280. It

nig kunna taga ställning till frågan om ökat statsbidrag såsom ett i

viss mån fristående spörsmål. Riksdagen hade därvid funnit, att särskilt

under nu rådande kristid med abnormt ökade byggnadspriser stort fog

förefunnes för motionärens framställning, då ju de för närvarande utgående

statsbidragen beräknats för normala förhållanden. Det läge för

staten stor vikt uppå, att så mänga lägenheter som möjligt bebyggdes

och uppodlades, icke minst i syfte att avhjälpa den rådande bristen på

arbetare till statsskogarna. Emellertid syntes det riksdagen icke tillfyllest,

att de personer, till vilka lägenheter härefter upplätes, komme i

åtnjutande av förhöjt bidrag. Enligt riksdagens förmenande borde

undersökas, huruvida icke innehavare av odlingslägenhet, som redan

upplåtits, därest han ännu icke hunnit fullgöra vad honom ålåge för

utbekommande av odlingshjälpens hela belopp, jämväl borde komma i

åtnjutande av ökad hjälp. Det kunde även ifrågasättas, om icke innehavare

av skogstorp, som erhållit torpet på arrende under 50 år, borde

komma i åtnjutande av förhöjt statsbidrag. Slutligen uttalade sig riksdagen

för en undersökning i angivna riktning jämväl beträffande nybyggeslägenheter

å vissa delar av Alträsks och Svanå kronoparker samt

f. d. Selets stockfångstskog, för vilka upplåtelser särskilda villkor vore

gällande.

Denna riksdagens skrivelse remitterades till norrländska kolonisationskommittén

för verkställande av den av riksdagen begärda utredningen

och framläggande av därpå grundade förslag.

Jag torde först höra lämna en kortfattad översikt över de grunder,

som tillämpats för lägenhetsupplåtelser å kronoparker och kronoöverioppsmarker

i rikets norra län.

Efter framställning från 1888 års riksdag om åtgärder för åstadkommande

av bosättning på statens skogsdomäner i Norrland och, såsom ifrågasattes, även

mom andra landsdelar, särskilt Kopparbergs län, framlade Kungl. Maj:t efter föranstaltad

utredning vid riksdagen år 1891 förslag om medgivande att å kronoparker

i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter mätte, där

det för kronoparkens vård och bevakning funnes vara gagneligt, under vissa villkor

av domänstyrelsen på viss bestämd tid. ej överstigande tjugu år, upplåtas till odling

och bebyggande åt personer, som ägde god frejd och vore fullt arbetsföra samt i

övrigt funnes vara lämpliga.

Riksdagen biföll det framlagda förslaget. De för upplåtelserna fastställda

bestämmelserna meddelades i skrivelse till domänstyrelsen den 29 maj 1891 och

inneburo i huvudsak följande. Torparen skulle vare berättigad att utan avgift från

kronoparken erhålla efter utsyning byggnads- och hägnads- samt annat husbehovsvirke

ävensom efter anvisning skogsfång till vedbrand, dock endast av vindfälld

och torr skog. Under första upplåtelsetiden skulle torparen åtnjuta frihet från så
-

Historik och

nu gällande

grunder för

lägenhetsuppldteher.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

väl avgäld som utlagor och onera mot skyldighet dels att uppodla och bebygga

lägenheten, dels att inom anvisat område av kronoparken utöva tillsyn och bevakning,

dels ock att på tillsägelse av vederbörande skogstjäusteman och mot ersättning

utgöra å kronoparken erforderliga arbeten. Sedan föreskriven byggnadsskyldighet

fullgjorts, ägde torparen av statsmedel uppbära ett belopp av 500 kronor

mot skyldighet för honom att, i händelse han bleve skild från lägenheten, avstå

densamma utan anspråk pa ersättning. Efter frihetsårens slut skulle torpet i förhållande

till dess storlek och beskaffenhet åsättas viss årlig avgäld, att utgöras

medelst dagsverken å kronoparken. Torpare, som funnes hava väl odlat och bebyggt-

sitt torp, ägde att efter frihetsårens slut mot fastställd avgäld erhålla förnyad

upplåtelse. Därest torpare före första upplåtelsetidens utgång på grund avdödsfall

eller eljest frånträdde torpet, kunde detta under vissa villkor få övertagas

av barn eller arvingar eller annan lämplig och av domänstyrelsen godkänd person.

Därest torparen funnes hava gjort sig skyldig till skogsåverkan eller andra förseelser

eller brustit i fullgörande av åtagna skyldigheter, kunde han uppsägas till

avflyttning från torpet. I övrigt ägde domänstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter

med avseende å torpen och torparna.

Med föranledande av framställning från domänstyrelsen föreläde Kungl. Maj:t

1904 års riksdag proposition med förslag till nya villkor för upplåtelser av "odlingslägenheter

ä kronoparker, avsedda att gälla jämväl för upplåtelser från kronoparker

inom Västerbottens län. Sedan riksdagen bifallit förslaget, utfärdades den 27

maj 1904 kungörelse angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens

och Norrbottens län, varigenom tillämpningen av förenämnda skrivelse till

domänstyrelsen den 29 maj 1891 upphävdes. De huvudsakliga nyheterna voro, dels

att den avgäld, som efter frihetsårens slut .skulle utgå, skulle utgöras i penningar i

stället för dagsverken men med rätt för torparen att i avräkning på avgälden utgöra

dagsverken a kronoparken, dels att tidigare bestämmelse om skyldighet för

torparen att utöva tillsyn och bevakning å kronoparken samt där utföra erforderliga

arbeten icke upptagits, dels ock att för skogstorpens behov av vedbrand skulle

kunna anvisas utom vindfälld och torr skog även sådan skog, som eljest för eu

god skogsvård borde avverkas. De nya villkoren skulle under förutsättning av

lägenhetsinnehavarens samtycke äga tillämpning jämväl å lägenheter, som upplåtits,

enligt 1891 års bestämmelser.

Samma år, som den nu nämnda kungörelsen tillkom, framställde den s. k.

norrlandskommittén i avgivet betänkande förslag bland annat om en i vissa avseenden

ändrad ordning för upplåtande av odlingslägenheter å kronomark och om utsträckning

av sådant upplåtande till samtliga de sex nordligaste länen. Efter utredning

i frågan framlade Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag'' proposition angående

upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste

länen. Riksdagen antog Kungl. Maj:ts förslag med vissa ändringar och tillägg,

varefter kungörelse i ämnet utfärdades den 18 juni 1909. I denna-föreskrevs,

att upplåtelser av odlingslägenheter enligt 1904 års kungörelse icke vidare Ange

äga rum.

Den nya författningen skilde sig i åtskilliga avseenden från den föregående.

Tillämplighetsområdet utsträcktes att omfatta kronoparker och kronoöverloppsmarker

i de sex norra länen. Under det att förutsättningen för upplåtande av odlingslägenhet

tidigare varit den, att sådan upplåtelse funnes vara gagnelig för skogens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.i nåd. proposition Nr 280. 5

vård och bevakning, gjordes nu del alternativa tillägg, att upplåtelse lingo ske,

(lärest den jord, vars upplåtande begärdes, vore belägen i närheten av odlad bygd

eller kommunikationsled och hinder från skogsvårdens synpunkt ej mötte. Genom

vissa villkor beträffande sökandens person och odlingslägenheternas storlek in. m.

avsågs att sörja för, att lägenheterna skulle få karaktären av småbruk och bliva

förbehållna för de till drivande av mindre jordbruk särskilt lämpade, obesutna folkelementen.

Till förhindrande av upplåtelser ä olämpliga platser bestämdes att,

förrän upplåtelse skedde, genom undersökning av i lantbruk kunnig person skulle

inhämtas, att å området funnes tillräcklig för odling lämplig mark. Lägenheterna

skulle upplåtas på arrende under femtio år med innehavaren förbehållen optionsrätt

till förnyat arrende vid arrendetidens utgång. Efter femton frihetsår skulle lägenhetsinnehavaren

hava att erlägga eu redan vid upplåtelsen bestämd årlig avgift av

•‘1.6 procent å dels lägenhetens kapitalvärde ouppodlad och obebyggd men med hänsyn

tagen till den rätt till byggnadsvirke, som tillförsäkrats lägenhetsinnehavaren,

dels den honom tillkommande odlingshjälpen. Denna bestämdes till 750 kronor,

varav skulle utbetalas tredjedelen, då lägenhetens uthusbyggnad blivit färdig och

godkänd, tredjedelen då manbyggnaden blivit färdig och godkänd, och sista tredjedelen,

då minst en hektar åker uppodlats och satts i försvarlig hävd. Till de

förutvarande ordningsföreskrifterna lades en del nya bestämmelser, bland annat beträffande

lägenhetsinnehavarens rätt till nödigt bete för å lägenheten vinterfödda

häst- och nötkreatur. Slutligen stadgades, att innehavare av skogstorp skulle äga

att efter frihetsårens utgång, därest han vore berättigad till förnyad upplåtelse, erhålla

torpet på arrende under femtio år samt i övrigt i tillämpliga delar på de

villkor, som i kungörelsen föreskrivits rörande odlingslägenheter.

I anslutning till den utfärdade kungörelsen lämnade domänstyrelsen genom

en promemoria av den 21 september 1909 eu del tillämpningsföreskrifter, däribland

att vid områdestilldelning den till odling lämpliga jordens areal i regel ej borde

överstiga sex hektar, om så erfordrades förlagd i ett gårds- och etfr odlingsskifte,

att vid sidan av upplåtelsekontraktet odisponerade slåttermyrar eller röjningsmarker

för självväxande äng, där sådana funnes i lägenhetens närhet, kunde upplåtas att

av lägenhetsinnehavaren tillsvidare under frihetsåren nyttjas, i den män och så

länge de ej för annat ändamål erfordrades, ävensom att ståndskog inom upplåtelseområdet

i första hand borde utsynas för lägenhetens husbehov men eljest icke utan

särskilt medgivande avverkas eller tillgodogöras av lägenhetsinnehavaren. 1

samma promemoria ålades även skogstjänstemännen att vid utredningar för ifrågakommande

upplåtelser inkomma med förslag rörande den tid, inom vilken byggnadsoch

odlingsskyldigheten skulle vara fullgjord. I allmänhet lärer härför hava plägat

bestämmas en tidrymd av fem år från upplåtelsedagen.

I huvudsak äro bestämmelserna i 1909 års kungörelse fortfarande gällande.

Vissa förändringar av dessa bestämmelser hava emellertid senare vidtagits.

Vad angår förfaringssättet för upplåtande av odlingslägenheter lämnade

Kungl. Maj:t i anledning av framställning från 1912 års riksdag nya direktiv i

skrivelse till domänstyrelsen den 4 oktober 1912. Däri anbefalldes styrelsen att

vidtaga åtgärder i syfte att vederbörande skogstjänstemän skulle, i den mån deras

tid därtill lämnade tillfälle, undersöka och kartlägga samt genom utstakning provivisionellt

i odlingslägenheter fördela större sammanhängande odlingstrakter, som

vore belägna i närheten av odlad bygd eller kommunikationsled och för vilkas upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

låtande hinder från skogsvårdssynpunkt ej förefunnes, ävensom att likaledes vidtaga

förberedande åtgärder beträffande andra odlingsområden, vilkas upplåtande kunde

anses vara gagneligt för skogens vård och bevakning. Vad sålunda föreskrivits

skulle dock ej utgöra hinder för användande även av förut brukliga förfaringssätt

vid upplåtande av odlingslägenheter. Föreskrifter av sålunda anbefalld innebörd

utfärdades av domänstyrelsen genom cirkulärskrivelse den 22 november 1912.

I huvudsaklig överensstämmelse med en framställning från de sakkunniga,

som av mig år 1911 tillkallats för utredning av egnahemsfrågan, avlät Kungl.

Maj:t till 1913 års riksdag proposition om vissa ändringar i 1909 års föreskrifter

om lägenhetsupplåtelser. Riksdagen biföll propositionen och uttalade sig dessutom

för sådan ändring i fråga om ordningen för utbetalande av statsbidrag till innehavare

av skogstorp och odlingslägenheter, att statsbidraget måtte åtminstone

till någon del kunna i mån av byggnads- och odlingsarbetets fortgång utbetalas

till vederbörande, oberoende av att föreskrivna arbeten icke hunnit fullbordas.

De antagna ändringarna föranledde utfärdande av två kungörelser, båda av

den 17 oktober 1913. I den ena av dem stadgades i fråga om odlingslägenheter,

att vid bestämmande av den årliga avgiften kapitalvärdet för ouppodlad och obebyggd

lägenhet ej finge sättas högre än till 20 kronor för hektar och att innehavare

av lägenhet, för vilken enligt tidigare bestämmelser den årliga avgiften beräknats

jämväl med hänsyn till rätten till byggnadsvirke, skulle för framtiden erhålla

den nedsättning i avgiftsbeloppet, som motsvarade 3.6 procent ränta ä

byggnadsvirkets värde, samt i avseende å skogstorp, att innehavare, som väl hävdat

sådant torp, skulle äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på

arrende under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse

möjligen återstående frihetsår, ävensom att den innehavare av skogstorp, som jämlikt

1909 års kungörelse erhållit torpet på arrende under femtio år, skulle äga rätt

till förhöjning med 250 krono]'' i det honom förut medgivna statsbidraget av 500

kronor, och skulle det sammanlagda beloppet. 750 kronor, i den mån det oj redan

uppburits, utbetalas i samma terminer, som vore bestämda för utbetalning av den

til! innehavare av odlingslägenhet utgående odlingshjälpen. Den andra av förenämnda

kungörelser innefattade, att skogstorpsinnehavare, som ej erhållit torpet

på arrende, ägde att av honom tillkommande statsbidrag å 500 kronor uppbära

hälften, då torpets uthusbyggnad vore färdig och godkänd, samt återstoden, då

manbyggnaden vore färdig och godkänd.

Ytterligare ändringar i 1909 års bestämmelser beslötos efter proposition till

1914 års senare riksdag och innefattas i två den 9 oktober 1914 utfärdade kungörelser.

Beträffande odlingslägenheter är förordnat, att lägenhetsinnehavaren äger

att av odlingshjälpen under arbetets fortgång utbekomma intill två tredjedelar, i

den mån han vid av vederbörande jägmästare hållen besiktning befinnes hava å

lägenheten utfört föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten, med iakttagande härvid,

att lägenhetsinnehavaren varje gång ej må uppbära större andel av hela odlingshjälpen,

än som med inberäknande av vad förut kan hava lyftats motsvarar deu

andel, de fullgjorda arbetenas värde utgör av beräknade värdet av samtliga föreskrivna

arbeten, att dylik besiktning ej må av lägenhetsinnehavaren påkallas oftare

än en gång varje år, att sådana utbetalningar ej må ske i mindre poster än 75

kronor varje gång, samt att återstående tredjedel av odlingshjälpen utbetalas, då

lägenhetens uthus- och manbyggnader äro färdiga och godkända samt minst en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 280. 1

hektar jord, som vid tiden för lägenhetens upplåtande varit ouppodlad, är bruten

och försvarligt hävdad såsom åker. Odlingshjälpen må under vissa villkor nedsättas,

därest lägenheten är bebyggd med kronan tillhörigt hus. De nya föreskrifterna

om sätt och villkor för utbetalande av odlingshjälp skola tillämpas jämväl

beträffande tidigare upplåtna odlingslägonheter. Statsbidraget till skogstorpinnehavare,

som erhållit torpet på arrende under femtio år, skall även, i den män

det ej redan uppburits, utbetalas i samma ordning som den till odlingslägenhetsinnehavare

utgående odlingshjälpen. Skogstorpsinnehavare, som ej erhållit torpet

på arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å 500 kronor i den

män det icke redan utbetalats uppbära intill två tredjedelar, allt efter som föreskrivet

arbete med torpets bebyggande fortskridit, och återstoden, då torpets åbyggnader

äro färdiga och godkända.

Enligt tillgängliga statistiska uppgifter, som avse årsskiftet 1916-—

1917, utgjorde antalet enligt ovan angivna bestämmelser upplåtna och

då bestående lägenheter tillhopa 1,515, på följande sätt fördelade:

Distrikt.

Skogstorp,

upplåtna

på 20-&riga

arrenden.

Odlings- lägenheter

och på 50- åriga arren- den upplåtna

skogstorp, j

Övre Norrbottens ..................

60

147

Nedre » ..................

295

79

Skellefteå ...........................

66

69

Umeå .................................

ISO

140

Härnösands ..........................

77

364

Mellersta Norrlands...............

—

13

Gävle Dala ..........................

-

25 j

Summa

678

837

I vad mån antalet ökats efter 1917 års ingång är ännu icke till

siffran känt. Emellertid lära under år 1017 upplåtelser hava ägt rum

i något ökad omfattning i förhållande till år 1916, under vilket senare

år antalet lägenheter ökades med tillhopa 92.

Förutom de lägenhetsupplåtelser, som enligt de ovan omnämnda

författningarna skett i de norra länen och där, med tillämpning av

1909 års kungörelse med däri skedda ändringar, fortfarande äga rum,

förekommer en särskild art av upplåtelser av lägenheter inom vissa

delar av Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog

i Norrbottens län.

Upprinnelsen till dessa lägenhetsupplåtelser är att söka i en riksdagsframställning

av år 1901, vari riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t måtte till befrämjande

Upplåtelser

vid Alträsk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 280.

av övre Norrlands kolonisation låta å kronans där belägna ej särskilt disponerade

mark verkställa undersökningar om och i vilken omfattning lämpliga områden i

närheten av viktiga kommunikationsleder, industricentra eller platser, där större

samhällen uppstått, måtte kunna upplåtas till enskilda för odling och bebyggande. Efter

föranstaltade undersökningar i nämnda riktning framställde Kungl. Maj:t vid 1909

års riksdag förslag, som av riksdagen godkändes, rörande anordnande av nybyggeslägenheter

å ett från angivna kronoparker och stockfångstskog avskilt område, beläget

invid Brännbergs järnvägsstation ej fullt tre mil från Boden. Enligt en förberedande

plan för områdets indelning skulle utläggas ett femtital lägenheter.

Planen blev fastställd i avseende å tjugu lägenheter. Därav äro dock hittills upplåtna

allenast nio, varjämte en lägenhet avsatts till försökskolonat. Företaget

skulle, såsom i propositionen framhölls, tillsvidare huvudsakligen uppfattas som ett

experiment, därvid det gällde att genom försök avgöra, huruvida lämpliga nybyggesområden

överhuvud kunde vinnas genom utdikning å de stora norrländska

mossarna. Nybyggesväsendet å Alträskområdet ställdes under närmaste tillsyn och

ledning av en särskild nämnd, som tillerkändes rätt att i vidsträckt omfattning

handla efter omständigheterna. De för lägenlietsindelningen och upplåtelserna bestämda

väsentligare villkoren inneburo, att i regel till varje lägenhet skulle läggas

minst tio hektar odlingsvärd jord och att hela arealen utom impediment icke borde

överstiga tjugu hektar, att den huvudsakligaste skogsmarken skulle avsättas för

gemensamt skogsfång och bete, varjämte i övrigt skulle avsättas vissa för samfällt

behov avsedda områden, att till nybyggare skulle antagas allenast mindre bemedlade

eller obemedlade med vissa personliga förutsättningar, att upplåtelserna skulle

ske med äganderätt, dock med en från alla utlagor fri försökstid av femton år,,

varunder upplåtelsen kunde av nämnden hävas, i händelse nybyggaren icke fullgjorde

av nämnden föreskrivna åligganden i fråga om lägenhetens uppodling, bebyggande

och hävdande eller vägrade utfärda köpeskillingsförbindelse, att nybyggaren

skulle äga att efter utsyning bekomma erforderligt byggnads- och hägnadsvirke

samt vidare av allmänna medel odlingshjälp till ett belopp av 750 kronor att

utbetalas i samma ordning, som år 1909 bestämdes för utbetalning av odlingshjälp

till innehavare av odlingslägenliet, att nybygget under försökstiden endast efter

prövning av nämnden finge överlåtas till annan, samt att köpeskillingen skulle bestämmas

så, att den motsvarade dels det kapitalvärde, vartill lägenheten vid upplåtelsen

av nämnden uppskattades; vilket värde ej Unge sättas högre än 50 kronor

för hektar av lägenhetens areal, impedimenter oberäknade, dels den odlingshjälp,

som komme att utgå.

Beträffande sättet för utbetalning av odlingshjälpen begärde 1914

års senare riksdag, i sammanhang med sitt godkännande av ändrade

bestämmelser bland annat för utbetalande av statsbidrag till innehavare

av odlingslägenheter och skogstorp, utarbetande av motsvarande ändrade

bestämmelser i fråga om nybyggesliigenheterna inom Alträsks kolonisationsområde.

Sådana ändrade bestämmelser hava av Kungl. Maj:t

meddelats den 20 januari 1915.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 280. 9

I skrivelse'' deri 19 februari 1918 bär norrländska kolonisationskommittbn

med anledning'' av remissen å förstnämnda riksdagsskrivelse

anfört följande:

»I sammanhang med de inom kommittén pågående utredningarna angående

åtgärder för främjande av kolonisationen å kronans marker i Norrland och Dalarna

har kommittén tagit under behandling jämväl de spörsmål, som sammanhänga med

hittills gällande system för upplåtelser av odlingslägenheter och skogstorp. Kommittén

har sålunda bland annat gått i författning om införskaffande av detaljerade

redogörelser för varje särskild lägenhet av ifrågavarande typer, men dessa uppgifter

äro ännu ej sä. fullständiga, att de kunnat bearbetas och sammanställas.

Kommittén är i anledning härav ännu icke i tillfälle att fatta slutlig ståndpunkt

till alla de frågor, som i detta sammanhang uppkomma. Emellertid torde man

med stöd av inkomna uppgifter och med den kännedom i övrigt om hithörande förhållanden,

som kommittén förskaffat sig, kunna antaga, att ett ej ringa antal av

ifrågavarande lägenheter befinner sig i ett allt annat än tillfredsställande skick.

Åtskilliga omständigheter torde hava samverkat till att de hittills använda

formerna för bosättningar å kronomarkerna icke visat sig lämna så goda resultat,

som åsyftats.

Sålunda kan redan den art av besittningsrätt, varmed lägenheterna upplåtits,

antagas hava i sin mån bidragit till att innehavaren icke låtit sig angeläget vara

att uppodla och bebygga lägenheten. Detta gäller särskilt de enligt 1891 och 1904

års författningar upplåtna skogstorpen, för vilka bestämdes en arrendetid av tjugu

år. Detsamma torde kunna sägas även om dem, som upplåtits på arrenden under

femtio år. Visserligen äro innehavarna av såväl skogstorp som odlingslägenheter

tillförsäkrade optionsrätt till lägenheten efter arrendetidens utgång, men i alla

händelser torde frånvaron av såväl en mera tryggad besittningsrätt som möjligheten

att kunna förvärva äganderätt till lägenheten ofta nog hava föranlett, att

innehavaren icke känt sig sporrad att nedlägga något mera intensivt arbete på

att hålla lägenheten i vederbörligt stånd, än mindre att därutöver upparbeta och

förkovra densamma.

Beträffande de olägenheter, som varit förbundna med nu ifrågavarande upplåtelser

å kronomarkerna, vill kommittén ytterligare framhålla, att sättet för lägenheternas

utläggning i många fall icke varit det lyckligaste. Under skogstorpens

första tid och även sedermera under en ganska lång följd av år utlades lägenheterna

ofta långt från varandra och från den odlade bygden, vilket ansågs stå i

överensstämmelse med det av riksdagen för upplåtelsen fastslagna villkor, nämligen

att densamma skulle vara gagnelig för kronoparkens vård och bevakning. En

framträdande olägenhet härav har blivit, att lägenheterna kommit att lida brist på

nödiga vägkommunikationer, varigenom innehavarens möjlighet att fullgöra sina

förbindelser i fråga om odling och åbyggnader likasom hans utsikter till bärgning

blivit icke obetydligt försvårade.

En annan omständighet, som torde kunna betecknas såsom ett missförhållande,

är att den jord, som anvisats lägenheterna, ofta varit mindre väl lämpad

för odling. Även detta gäller särskilt skogstorpen, vilka upplätos utan att någon

närmare undersökning förut ägt rum, huruvida området verkligen ägnade sig för

odling. I 1909 års kungörelse om odlingslägenheter stadgades däremot, att före

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 248 höft. (Nr 280—281.) 2

y nrrländska

kolonixalioHbkommittév.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kun/jl. Maj:ts nåd. proposition Nr XbO.

upplåtelsen skulle genom undersökning av i lantbruk kunnig person visshet inhämtas,

att å området funnes tillräcklig för odling lämplig mark.

Emellertid har en stor del av lägenheterna, bland annat på grund av brist

på disponibel myrmark, anlagts uteslutande å fastmark. Då denna i skogsbygderna

merendels är av svårbruten beskaffenhet, har odlingsarbetet helt naturligt kommit

att skrida långsamt fram. Härtill har oek bidragit, att lägenhetsinnehavarna, där

tillfälle därtill funnits, genom särskilda upplåtelser tilldelats eller av enskilda jordägare

arrenderat slåtterlägenheter, varav följt, att hushållningen kommit att i väsentlig

mån inriktas på ängsbruket och att odlingarna blivit eftersatta.

Slutligen torde den odlingshjälp, som staten lämnar lägenhetsiimehavarna,

för närvarande uppgående till 750 kronor, vara otillräcklig för att förslå till det

understöd, som statsmakterna avsett med denna hjälp.

De svårigheter, som möta kolonisterna, äro alltså så stora, att det är ganska

förklarligt, att många ej mäkta inom därför stadgad tid fullgöra sina förpliktelser.

Särskilt har det visat sig, att skyldigheten att uppföra byggnaderna i många fall

varit betungande. Visserligen tillhandahåller kronan nödigt virke, men bristen på

egna kontanta medel och otillräckligheten av tillskottet från statens sida försvåra

i hög grad för lägenhetsinnehavarna att fullgöra de åtagna byggnadsskyldigheterna.

Ej sällan se de sig nödsakade att, sedan de provisoriskt uppfört nödiga uthus- och

manbyggnader, avbryta arbetet därmed för att genom arbetsförtjänster utom hemmet

skaffa den nödiga bärgningen åt sig och de sina.

Av vad sålunda i korthet antytts torde framgå, att det nuvarande systemet

för upplåtelse av odlingsmark å kronojord är behäftat med åtskilliga brister. I ett

den 15 december 1917 till Kungl. Maj:t avgivet betänkande med förslag till anordnande

av kolonisationsförsök å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län har kommittén föreslagit grunder för upplåtelser av odlingsmark, vilka

i väsentliga avseenden skilja sig från de nu gällande bestämmelserna för upplåtande

av odlingslägenheter. Därest kommitténs förslag skulle komma att vinna statsmakternas

godkännande, torde detta inverka på frågan, om upplåtelser av odlingslägenheter

enligt nuvarande stadganden skola för framtiden äga rum eller icke.

Detta spörsmål kommer givetvis att under kommitténs fortsatta arbeten bliva

föremål för övervägande. Oavsett vilken ställning kommittén kommer att intaga

härtill, lära emellertid många frågor, som beröra redan upplåtna lägenheter, kräva

en ingående och noggrann prövning. Dit höra bland annat frågorna om icke blott

ökad odlingshjälp utan även andra åtgärder för undanröjande av ovan berörda

olägenheter samt eventuellt lägenheternas omgestaltning, i den mån så ske kan, till

jordbruk, vilka åtminstone i vissa hänseenden närma sig sådana, som kommittén i

nyss åberopade betänkande föreslagit, ävensom vidtagande av torrläggningsåtgärder.

anordnande av erforderliga vägkommunikationer m. m. Jämväl torde det vara nödvändigt

att i detta sammanhang pröva, i vilken mån särskilt de tidigare upplåtelserna

av skogstorp kunna anses lämpliga att fortfarande bibehållas såsom jordbrukslägenheter

eller tilläventyrs med större fördel, icke minst för skogstorpen själva, höra

utbytas mot andra lämpligare och till jordbruk verkligt tjänliga lägenheter.

I riksdagens skrivelse betonas särskilt, att riksdagen med sin begäran om

utredning icke avsett att i någon mån föregripa kolonisationskommitténs arbete.

Enligt kommitténs uppfattning kan ett lösande av hela den föreliggande frågan

icke utan ett sådant föregripande ske, innan den förut berörda utredningen hunnit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 2H0. I 1

slutföras ocli alla de med frågan sammanhängande spörsmål kunnat närmare övervägas.

Vad emellertid angår de redan upplåtna lägenheterna, hyser kommittén

den uppfattningen, att frågan om ökat statsbidrag till dessas innehavare är av så

fristående natur, att denna kan upptagas till prövning, utan att kommitténs arbete

i övrigt därigenom föregripes. Den nu rådande dyrtiden har naturligtvis gjort

även skogstorpamas och odlingslägenhetsinnehavarnas ställning bekymmersam

och ytterligare för dem försvårat möjligheterna att kunna fullborda de åbyggnader,

som icke blivit färdiga före kristidens inträdande. Av denna anledning har kommittén

trott sig böra nu omedelbart upptaga till övervägande spörsmålet om höjande

av statsbidraget till ifrågavarande torp och lägenheter.

I den motion, som ligger till grund för riksdagens förutnämnda skrivelse,

hemställer motionären »att riksdagen måtte besluta, att statsbidraget såväl för

innehavare av odlingslägenheter som av skogstorp skall utgå med 1,500 kronor

att, med iakttagande av beloppens fördubbling, utbetalas på sätt och under villkor

som nu äro gällande». Under det motionären sålunda avser uteslutande lägenheter,

som härefter komma att upplåtas, ifrågasätter riksdagen, huruvida ej därjämte

sådana innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter, som ännu icke hunnit

fullgöra sina byggnadsskyldigheter, jämväl borde komma i åtnjutande av ökat

understöd.

Vid övervägande av det föreliggande spörsmålet har kommittén, som nämnts,

kommit till den uppfattningen, att man för närvarande måste begränsa sig till

frågan om ett kraftigare understöd åt dem, som redan fått lägenheter till sig upplåtna,

under det att frågan i vad den berör nya upplåtelser skulle göras beroende

av närmare utredning i ämnet. Det torde nämligen på goda grunder kunna ifrågasättas,

huruvida det kan anses lämpligt att under nuvarande förhållanden, då frågan

om nya förmer för upplåtelser är nära sin lösning, uppmuntra till anläggande av

lägenheter av en typ, som, enligt vad kommittén redan framhållit, torde i flera

avseenden få anses mindre lämplig. Utan tvivel kommer behovet av större eller

mindre förändringar i fråga om dessa upplåtelser att framträda, men inför den

ovisshet som härutinnan råder, innan ens kommittén äger de nödvändiga förutsättningarna

för att kunna intaga en definitiv ståndpunkt, synes det mindre lämpligt

att vidtaga partiella förändringar, vilkas inverkan på kommitténs fortsatta arbete

icke kan överblickas. Det är därjämte att antaga, att de nya kolonaten, som —

under förutsättning av bifall till kommitténs förslag om kolonisationsförsök, omfattande

något över 100 nybyggen — skulle upplåtas, böra visa sig mera lockande

än de nuvarande upplåtelserna av odlingslägenheter. Det torde ej heller dröja

alltför länge, innan kommittén är i tillfälle att framlägga förslag om ett slutligt

reglerande av bestämmelserna rörande upplåtelser av kolonat å kronomarkerna.

Yad däremot angår redan upplåtna lägenheter synes det kommittén icke behöva

finnas någon betänklighet mot att redan nu stadga ett ökat bidrag åt dessas

innehavare. Den ökade hjälp, som staten sålunda må lämna, synes kommittén

böra avse att sätta innehavaren i stånd att fullborda lägenhetens åbyggnader.

Kostnaderna för uppförande av åbyggnaderna på ifrågavarande lägenheter torde

med nu rådande arbets- och materialpris kunna skattas till de dubbla i jämförelse

med dem, som gällde före kristidens inträdande. Kommittén kan härutinnan hänvisa

till de omfattande utredningar, kommittén låtit verkställa, och som finnas åberopade

i det ovannämnda betänkandet rörande kolonisationsförsöken å vissa krono
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 280.

parker. Även om man härvid icke far förbise, att någon prisstegring icke behöver

beräknas å det av kronan kostnadsfritt tillhandahållna byggnadsvirke!, ävensom att

de ökade arbetsinkomsterna i någon mån kunna anses uppväga prisstegringen, är

det icke desto mindre uppenbart, att lägenhetsinnehavarens ställning genom den

allmänna prisstegringen blivit betydligt försvårad.

För att utröna, i vilken omfattning byggnadsskyldigheten icke är fullgjord

å hittills upplåtna skogstorp och odlingslägenheter, har kommittén genom vederbörande

revirförvaltare inhämtat nedan sammanställda approximativa uppgifter.

Antal lägenheter

1) med fullgjord byggnadsskyldighet.............................. 573

2) med mer än halvfärdiga åbyggnader ........................ 261

3) med mindre än halvfärdiga åbyggnader .................... 327

4) med ej påbörjade åbyggnader .................................... 447

Tillsammans 1,608

Av tillgängliga uppgifter framgår, att antalet lägenheter under åren 1913 —

1916 ökats med 347, därav under år 1916 92. Enär, som i annat sammanhang

anförts, upplåtelser under år 1917 ägt rum i något större omfattning än år 1916,

skulle således under femårsperioden 1913—1917 antalet lägenheter hava ökats med

tillhopa omkring 439. Då såväl skogstorpare som odlingslägenhetsinnehavare tillförbundits

att fullborda åbyggnaderna inom fem år från upplätelsedagen. borde därför

antalet icke fullt bebyggda lägenheter stanna inom sistnämnda summa. Av

vederbörande revirförvaltares härovan sammanställda uppgifter framgår emellertid,

att intill den 15 innevarande februari omkring 1,035 innehavare av skogstorp och

odlingslägenheter ännu ej hunnit fullborda sina åbyggnader. I denna summa torde

icke ingå annat än ett mindre antal lägenheter, som kunna hava upplåtits under

innevarande år.

Av det anförda framgår, att antalet lägenheter, vilkas åbyggnader ej blivit

inom därför stadgad tid fullbordade, är påfallande stort. Endast för en relativt

ringa del av dessa lägenheter har byggnadsarbetet hunnit så långt, att byggnaderna

äro mer än halvfärdiga. Att under sådana förhållanden staten här träder emellan

något kraftigare och ger lägenhetsinnehavaren möjlighet att övervinna de svårigheter,

som i all synnerhet under nuvarande utomordentliga förhållanden göra sig

gällande, torde enligt kommitténs mening få anses av omständigheterna påkallat.

När det gäller att bestämma storleken av ett bidrag för de fall, där föreskrivna

byggnader icke fullbordats, är det till en början uppenbart, att ett till

silfran bestämt belopp, lika för alla, icke kan fastställas. Då bidraget är avsett

att sätta torp- och lägenhetsinnehavarna i tillfälle att avsluta byggnadsarbetena,

bör detsammas storlek göras beroende av den kostnad, som behöver av innehavaren

nedläggas för att få byggnaderna färdiga. Detta stämmer ock väl överens med

såväl nu gällande bestämmelser för odlingslijälpens utgående som motionärens och

riksdagens uttalanden. Här gäller ju företrädesvis att dels bereda hjälp för de

svårigheter kristiden medfört, dels ock stimulera till iordningsställande av bostäderna,

vilket enligt kommitténs mening framstår som ett synnerligen viktigt

önskemål. Kommittén vill ock framhålla att, enligt vad nedan föreslås, den, som

erhåller dylikt tilläggsbidrag, skall vara skyldig att därå erlägga ränta, i likhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Alajits nåd. proposition Nr 280. lo

med vad som gäller om odlingshjälpen, och att sålunda bidraget icke lår uteslutande

betraktas såsom eu gåva, utan på visst sätt liar karaktäroti av ett lån.

Såsom nyss nämnts har det synts kommittén viktigt att vid utmätande av

det ytterligare understöd, som bör tillerkännas odlingslägenhetsinnehavarua och

skogstorparna, utgå från de olika behov, som i det ena och andra fallet kunna förefinnas.

Det är emellertid tydligt, att detta understöd icke kan sättas högre än till

en del av hela behovet. Detta överensstämmer med hela den grundtanke, sura

ligger bakom nu gällande bestämmelser, och den mening, som uttalats av motionären

i ämnet såväl som av riksdagen. Härvid anser kommittén nödigt att sa

begränsa rätten att komma i åtnjutande av tilläggsbidraget, att detsamma i intet

fall må utgå med högre belopp än hälften av den beräknade kostnaden för byggnadernas

fullbordande i överensstämmelse med den plan, som blivit av vederbörande

myndighet vid upplåtelsen fastställd till efterrättelse. Att vid beräkning av kostnaderna

för vad som återstår av byggnadsarbetet endast bör tagas i betraktande

lägenhetsinnehavarens kostnader därför och således icke hänsyn tagas till värdet

av det byggnadsvirke, som kronan fritt tillhandahåller, torde ligga i öppen dag.

Aven ett maximibelopp för tilläggsbidragets storlek måste emellertid fastställas,

utöver vilket understödet icke får sträcka sig. Närmast till hands skulle måhända

ligga att härvidlag stanna vid motionärens förslag, varigenom odlingshjälpen skulle

fördubblas d. v. s. i stället för nuvarande 750 kronor sättas till 1,500 kronor. Delbar

emellertid synts kommittén som om, därest man verkligen vill vinna effekt

av nu ifrågasatta åtgärder, det bleve nödvändigt eller åtminstone önskvärt att gä

något längre. Kommittén bär alltså för sin del ansett tilläggsbidraget böra sättas

till högst 1,250 kronor, varigenom hela understödet skulle komma att uppgå till

högst 2,000 kronor.

Ifråga om sättet för tilläggsbidragets fastställande är det uppenbart önskvärt

att tillämpa ett så enkelt förfarande, som utan åsidosättande av tillbörlig kontroll

kan anses möjligt. Åt jägmästaren, som det tillkommer att hava den närmaste

tillsynen över lägenheterna, torde det kunna anförtros att i enlighet med de grunder,

som bliva fastslagna, träffa förberedelser rörande fastställande av det bidrag, som

till varje lägenhetsinnehavare bör utgå. Hos jägmästaren bör alltså till domänstyrelsen

ställd ansökning om bidrag göras. Det kan väl ifrågasättas, huruvida

icke jägmästaren i och för prövning av hos honom gjord ansökning om bidrag

borde å lägenheten hålla besiktning, därvid jämväl biträde av en byggnadssakkunnig

person kunde vara erforderligt. Emellertid synes ett dylikt förfarande bliva alltför

omständligt och särskilt komma att taga jägmästarens tid alltför mycket i anspråk.

I allmänhet torde man kunna antaga, att jägmästaren är så väl förtrogen med sitt

förvaltningsområde och där befintliga lägenheter, att han utan svårighet kan i

olika fall bedöma, huruvida en uppskattning rörande de återstående byggnadskostnadema

är oskälig. Kommittén har aliså ansett sig kunna antaga, att i de

flesta fall det skulle vara tillräckligt, att sökanden företer intyg av två kända och trovärdiga

män angående de beräknade kostnaderna för byggnadsarbetenas fullbordande.

Endast i de fäll, då särskild anledning förekommer, såsom på grund av nämnda

intygs ofullständighet eller uppenbara oriktighet, bör besiktning å lägenheten hållas.

Det slutliga fastställandet av tilläggsbidragets storlek torde böra överlämnas till

domänstyrelsen.

Vad nu sagts, har närmast avseende å de odlingslägenheter, som upplåtits

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

enligt 1909 års bestämmelser. I fråga om de skogstorp, som kunna komma i åtnjutande

av ifrågavarande tilläggsbidrag. torde emellertid ytterligare villkor för

bidragets utfående böra uppställas. Såsom förut framhållits, ''har vid upplåtelserna

av skogstorpen icke företagits någon sakkunnig undersökning, huruvida området

verkligen lämpat sig för odling, varav blivit en följd, att åtskilliga torp anlagts ä

sä otjänliga platser och med sådan brist på tjänlig odlingsmark, att det med skäl

kan ifrågasättas, huruvida desamma lämpa sig att fortfarande uppehållas såsom

lägenheter. Uppenbarligen kan det ej vara klokt att nedlägga ytterligare kostnad

för färdigställande av byggnaderna å dylika torp. Frågorna om sådant torps utbytande

mot annat för jordbruk mera lämpligt område eller om andra åtgärders

vidtagande från statens sida för en omreglering av förefintliga missförhållanden äro

spörsmål, vilka kommittén såsom förut antytts under sitt fortsatta arbete har att

taga under övervägande. Emellertid torde såsom villkor för åtnjutande av nu

föreslaget tilläggsbidrag åt innehavarna av sådana lägenheter, som upplåtits jämlikt

1891 och 1904 års bestämmelser, höra stadgas, att å torpet linnes eller genom utvidgning

kan erhållas tillräcklig för odling lämplig mark. Skulle så icke vara

fallet, bör torpinnehavaren icke äga rätt till något bidrag, såvida icke torpet med

hänsyn till sitt läge i en mera bebyggd trakt med tillfällen till arbetsförtjänst eller

eljest på grund av andra omständigheter kan anses tjänligt till jordbruks- eller

bostadslägenhet. Yppas tvivelsmål, huruvida i fråga om dylika torplägenheter nu

nämnda villkor för bidragets erhållande kan anses uppfyllt, bör jägmästaren företaga

besiktning a torpet, och har han att därvid anlita biträde av i jordbruk kunnig

person. På domänstyrelsen skall sedan ankomma att efter prövning av besiktningsinstrumentet

avgöra, huruvida tilläggsbidrag må utgå eller icke.

Beträffande sättet för tilläggsbidragets utbetalande föreslås, att lägenhetsinnehavaren

berättigas uppbära hela det honom tillkommande bidrag i män som

arbetet med fullbordandet av åbyggnaderna fortgår och att härvid må tillämpas

samma regler, som gälla för odlingshjälpens ^anordnande. Att föreskriva att en

viss del av bidraget skall, i likhet med vad som gäller om odlingshjälpen, innestå,

till dess arbetet är i sin helhet färdigt och godkänt, skulle i avsevärd mån för

lägenhetsinnehavaren förringa nyttan av bidraget och torde icke heller vara oundgängligen

nödigt, då kronan alltid har en viss säkerhet genom den tredjedel av

odlingshjälpen, som i varje fall innestår.

Enligt de bestämmelser, som gälla för odlingslägenheter och de på arrende

upplåtna skogstorpen, skall innehavaren, efter åtnjutande av vissa frihetsår, vara

skyldig erlägga en årlig arrendeavgift av 3.6 procent av dels lägenhetens kapi talvärde

vid tiden för upplåtelsen dels ock den odlingshjälp, som kommer att utgå.

I den mån innehavare av torp och odlingslägenheter tillägges ett förhöjt statsbidrag,

bör innehavaren uppenbarligen vara skyldig att vidkännas en efter samma

grund beräknad höjning i den årliga avgälden.

Under åberopande av vad kommittén sålunda anfört, vill kommittén alltså

förorda, att ett tilläggsbidrag måtte under vissa villkor av statsmedel utgå till

innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter samt av skogstorp, som upplåtits

på arrende under 50 år, och får kommittén i anslutning till vad här ovan yttrats

föreslå, att i fråga om villkoren för dylikt bidrags erhållande måtte föreskriva*

följande bestämmelser:

opaginerad Kontrollera mot PDF

hunijl. Maj .is nåd. proposition Nr 280. IT»

Mom. 1. Innehavare av odlingslägenhet, som, före det dessa bestämmelse!’

trätt i kraft, upplåtits jämlikt kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande

av odlingslägenheter ä kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen,

skall äga rätt att, där föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda — utöver

honom tillkommande odlingshjälp — såsom tilläggsbidrag erhålla ett belopp,

svarande mot hälften av innehavarens kostnad för fullbordande av föreskrivna

byggnadsarbeten, dock högst 1,250 kronor.

Lägenhetsinnehavare, som önskar komma i åtnjutande av dylikt tilläggsbidrag,

skall till vederbörande jägmästare ingiva till domänstyrelsen ställd ansökning, åtföljd

av intyg av två kända och trovärdiga män rörande innehavarens kostnad för

byggnadernas fullbordande enligt föreskriven plan. Jägmästaren, som där han så

linner erforderligt, har att företaga besiktning å lägenheten, åligger att insända

jämte eget utlåtande ansökningen till domänstyrelsen, vilken det tillkommer att

fastställa tilläggsbidragets storlek.

Lägenhetsinnehavaren vare berättigad att i enlighet med reglerna i 15 mom.

av ovannämnda kungörelse, sådant detta moment lyder enligt kungörelsen den 9

oktober 1914, uppbära hela det honom tillkommande tilläggsbidrag, i mån som

arbetet med fullbordandet av lägenhetens åbyggnader fortgår.

Lägenhetsinnehavare, som berättigats uppbära tilläggsbidrag, vare skyldig

att vidkännas den höjning i den årliga avgiften, som motsvarar ränta efter 3.6

för hundrade å sagda bidrag.

Mom. 2. Vad i mom. 1 stadgats galle i tillämpliga delar jämväl i fråga

om skogstorp, som upplåtits antingen jämlikt nådiga brevet till domänstyrelsen den

29 maj 1891 angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens

län eller jämlikt kungörelsen den 27 maj 1904 angående upplåtande av odlingslägenheter

ä kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län, där innehavaren erhållit

torpet på arrende under femtio år,, dock att tilläggsbidrag ej må utgå, med

mindre å torpet finnes eller genom utvidgning kan erhållas tillräcklig, för odling

lämplig mark eller torpet eljest på grund av särskilda omständigheter kan anses

tjänligt till jordbruks- eller bostadslägenhet, till utrönande varav jägmästaren har

att, där så finnes erforderligt, med sakkunnigt biträde företaga besiktning å torpet.

I den till kommittén remitterade skrivelsen framhåller riksdagen lämpligheten

av ändrade bestämmelser i fråga om statsbidraget jämväl beträffande de nybyggeslägenheter,

som upplåtas å vissa delar av Ålträsks och Svanå kronoparker samt

f. d. Selets stockfångstskog. Såsom nämnts äro för dessa upplåtelser särskilda

villkor gällande, vilka i väsentliga delar avvika från dem, som tillämpas å odlingslägenheter,

dock att statsbidraget uppgår till enahanda belopp, 750 kronor.

Enligt vad kommittén inhämtat har ännu icke beträffande något av de upplåtna

nio nybyggena byggnadsskyldigheten blivit fullgjord.

Vad kommittén ovan framhållit om otillräckligheten av det till odlingslägenhetsinnehavarna

lämnade statsbidraget har uppenbarligen sin fulla tillämplighet

i fråga om nybyggena å Alträsksområdet. Även här har det visat sig, att bristen

på kontanta medel och svårigheterna för nybyggaren att på annat håll upplåna det

särskilt för uppförande av åbyggnaderna erforderliga kapitalet i flera fall gjort nybyggarnas

ställning bekymmersam, ej minst under nuvarande dyrtid. Kommittén

kan således icke annat än förorda, att ifrågavarande nybyggare tillerkännes ett för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Domän
styrelsen
-

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

höjt statsbidrag och torde i fråga om storleken av ett dylikt bidrag icke finnas

någon anledning att avvika från vad som föreslagits beträffande skogstorp och

odlingslägenheter. Rätten till sådant tilläggsbidrag synes böra begränsas att gälla

de redan skedda upplåtelserna, helst det väl låter tänka sig, att en fortsatt kolonisation

av Alträsksområdet kan komma att följa andra bestämmelser än de hittills

tillämpade.

I fråga om grunderna för tilläggsbidragets fastställande torde i huvudsak

böra gälla detsamma som beträffande odlingslägenheter och skogstorp. Bidraget

bör således beräknas till hälften av återstående kostnad för byggnadernas fullbordande,

dock högst 1,250 kronor. I berörda kostnad skall uppenbarligen icke

inräknas värdet av det virke, kronan tillhandahåller nybyggaren.

Nybyggesinnehavaren har att, där han vill komma i åtnjutande av tilläggsbidraget,

göra ansökan därom hos den nämnd, som utövar tillsynen över nybyggesväsendet

å området. A nämnden ankommer att efter erforderlig undersökning

fastställa storleken av det bidrag, nybyggaren äger uppbära.

I likhet med vad som föreslagits beträffande skogstorp och odlingslägenheter

torde nybyggaren böra äga rätt att uppbära hela det honom tillkommande tilläggsbidraget

i den mån han fullbordar byggnadsarbetet.

I de kontrakt, varigenom ifrågavarande nybyggen äro upplåtna, fastställes

den köpesumma, för vilken nybyggaren efter försökstidens utgång äger övertaga

lägenheten. Köpesumman beräknas till lägenhetens kapitalvärde vid upplåtelsen,

ökat med 750 kronor, som utgå till odlingshjälp. Det förhöjda belopp, varmed

statsbidraget nu må komma att utgå, bör naturligtvis inräknas i köpesumman.

Nybyggare, som kommer i åtnjutande av tilläggsbidrag, bör vara skyldig att finna

sig i en sådan ändring i det vid upplåtelsen upprättade kontraktet, att den däri

bestämda köpesumman höjes med det belopp, vartill beviljat tilläggsbidrag uppgår.

Kostnaderna för nu utgående odlingshjälp till innehavare av skogstorp och

odlingslägenheter hava från och med år 1915 bestritts av ett å nionde huvudtiteln

anvisat förslagsanslag å 20,000 kronor. I statsverkspropositionen till innevarande års

riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit, att detta anslag skall sammanslås med ett å riksstaten

uppfört ordinarie anslag å 4,500 kronor till odlingshjälp åt krononybyggare

och att därvid, med uteslutande av de nämnda båda anslagen och avjamning av

deras sammanlagda belopp, å riksstaten skall uppföras ett ordinarie förslagsanslag

ä 25,000 kronor till odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

Det torde icke vara möjligt att för närvarande beräkna storleken av det

belopp, som kan komma att åtgå i anledning av den nu föreslagna ökningen av

ifrågavarande statsbidrag. Därest ej särskilt anslag nu anses böra äskas för

täckande av de ökade utgifter, tilläggsbidraget må komma att medföra, torde erforderliga

medel kunna erhållas ur förut nämnda anslag, som är av förslagsanslags

natur.»

I utlåtande häröver den 4 mars 1918 har domänstyrelsen anfört

följande:

»Då kommittén för det närvarande ansett sig icke böra fatta bestämd ståndpunkt

till det uppställda spörsmålet, huruvida upplåtelser av odlingslägenheter enligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is natt. proposition Nr 280. 17

nu gällande bestämmelser lämpligen böra för framtiden liga ruin (dier icke, eller i

fråga» rörande vilka åtgärder, som ma kunna anses erforderliga för undanröjande

av vissa av kommittén angivna olägenheter med nuvarande system för sädana lägenheters

upplåtande, torde ej heller tillkomma domänstyrelsen att i detta sammanhang

upptaga berörda frågor till besvarande. Styrelsen anser sig dock ej kunna underlåta

att mot de av kommittén gjorda allmänna uttalandena framställa vissa erinringar.

Bland de omständighet (>r, som enligt kommitténs förmenande synts hava samverkat

till att hittills använda former för upplåtande av odlingslägenheter och skogstorp

å kronomarkerna i de nordliga länen icke visat sig lämna åsyftat resultat, har

kommittén främst framhållit det förhållande, att upplåtelserna varken skett med

någon form av tryggad besittningsrätt eller med utsikt för innehavaren att inom

viss tid kunna erhålla lägenheten med äganderätt. Styrelsen anser för sin del, att

frånvaron av bestämmelser i dessa delar icke haft nämnvärt inflytande på vare sig

antalet upplåtelser eller upplåtna lägenheters bebyggande eller uppodlande inom

kortare eller längre tid, och är styrelsen övertvgad, att en undersökning i detta

hänseende skulle komma att ådagalägga, att orsaken till den mindre tillfredsställande

fortgången av byggnadsverksamheten nästan undantagslöst skall vara att söka i

innehavarens dels ekonomiska svårigheter dels bristande förmåga i allmänhet. Den

tidrymd av 50 år, pa vilka lägenheter numera upplåtas, samt den innehavaren därjämte

tillkommande optionsrätten till förnyad besittning av lägenheten under ytterligare

samma tid, torde hava verkat till att innehavaren i allmänhet uppfattat sig

såsom ägare till den upplåtna lägenheten, och en verklig äganderätt torde i de flesta

tall icke hava kunnat sporra innehavaren att påskynda lägenhetens bebyggande,

håsom visst stöd för denna uppfattning torde böra erinras om den å Alträsk och

Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog i närheten av Brännbergs

järnvägsstation påbörjade kolonisationen. Ehuru upplåtelser av nybyggeslägenheter

därå skett med rätt för innehavaren att efter viss tid bekomma upplåten lägenhet

med full äganderätt mot erläggande av en jämförelsevis ringa köpeskilling och ehuru

för sådan upplåtelse fastställts plan avseende 20 lägenheter, hava dock hittills upplåtits

allenast 9 lägenheter, och har icke å någon av dessa byggnadsskyldigheten

ännu blivit fullgjord.

Styrelsen anser förnämsta orsaken till att, såsom kommittén omnämnt; å ett

mycket stort antal upplåtna lägenheter föreskrivna byggnadsarbeten icke fullbordats,

vara att söka däri, att det innehavaren tillkommande statsbidraget är av så ringa

storlek i förhållande till kostnaderna för arbetets fullgörande, att det, synnerligast

i betraktande av de under senare åren rådande högt uppdrivna prisen å såväl byggnadsmateriel

som ock arbetskraft, icke kunnat vara till effektiv hjälp åt innehavaren.

De till skogsarbetare utgående höga avlöningarna tillika med de samtidigt mycket

höjda prisen å livsförnödenheter m. m. hava jämväl föranlett lägenhetsinnehavarna

att i största utsträckning ägna sig åt skogsarbete, varvid arbetena med nybyggnaders

m. m. fullbordande fått stå tillbaka. Synnerligast under senare åren har styrelsen

ock sett sig nödsakad att i stor utsträckning medgiva uppskov för färre eller flera

är med de föreskrivna arbetenas fullbordande.

Att, såsom komniittén anfört, den jord, som anvisats lägenheterna, ofta varit

mindre lämpad för odling, torde icke kunna bestridas; särskilt gäller detta i fråga

om de äldre skogstorpslägenheterna. Under 1890-talet och i början av detta århundrade

var emellertid frågan om de norrländska torvmarkernas odling ännu

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 248 käft. (Nr 280 -- 281.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

ganska outredd, i följd varav sökande till skogstorp ofta begärde upplåtelse av område,

som till stor del utgjordes av fastmark, dock i regel mera lättodlad sådan.

Styrelsen får ock erinra, att ett stort antal av de skogstorp, som upplåtits å kronomarkerna

inom Norrbottens och Västerbottens län, utgjorts av i större eller mindre

grad redan bebyggda och odlade områden, vilka under äldre tider utan laglig rätt

tagits i besittning av med i huvudsak skogsarbete sysselsatta personer, och hade

sådan bosättning ägt rum i regeln å torr fastmark och utan tanke på odling av

torvmark. Då mången gång rätt så beaktansvärt arbete redan utförts, ansågs i

allmänhet mindre lämpligt att lägga hinder i vägen för områdets upplåtande såsom

skogstorp. Genom nådigt brev den 10 februari 1893 medgav ock Kungl. Maj:t att,

där inom kronopark i Norrbottens län bosättning redan ägt rum å lägenhet, vilken

vore tjänlig för det ändamål, som i nådiga brevet den 29 maj 1891 omförmäldes,

sådan lägenhet finge, utan hinder av att bosättningen redan skett, upplåtas, under

viss förutsättning i avseende på frihetsår och innehavaren tillkommande penningunderstöd,

enligt de i samma brev föreskrivna villkor.

För avhjälpande av de olägenheter, som genom berörda förhållanden uppstått

med avseende på odlingsmöjligheten å ett flertal skogstorp, har styrelsen i ett flertal

fall medgivit innehavare av sådana lägenheter rätt att erhålla utökning av det

ursprungligen avsatta området genom tilläggande till detsamma av visst område

odlingsvärdig torvmark, antingen i omedelbar anslutning till torpet eller ock, där

sådan mark ej funnits därintill, i dess närhet genom utstakande av särskilt odlingsskifte,

innehållande dylik mark.

I utlåtande den 15 februari 1918 över kolonisationskommitténs förslag till

försökskolonisation ä vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län bär

styrelsen, bland annat, dels funnit sig böra uttala att — även om styrelsen intet

hade att erinra emot att en försökskolonisation efter i huvudsak de av kommittén

föreslagna grundlinjerna komme till stånd — ett fortsatt byggande på den väg, varå

hittills inslagits, jämväl borde ske, dels ock förmält sig vara av den uppfattningen

att, om åt innehavare av ifrågavarande odlingslägenheter ställdes i utsikt bekommande

av en byggnads- och odlingshjälp, som uppginge till exempelvis 2 å 3 gånger

så stort belopp, som för närvarande är för sådant ändamål bestämt, samt om staten

dessutom i större utsträckning vidtoge åtgärder dels för upptagande av de avloppsoch

avledningsdiken, som vore nödvändiga för lägenheterna anvisade torvmarkers

odling, dels för anordnande av nödiga utfartsvägar, dels ock för underlättande av

anskaffning av sågat virke för byggnadernas uppförande, skulle till sökande av odlingslägenheter

vara att påräkna såväl ett stort antal personer som ock sådana med

göda förutsättningar att kunna finna sin bärgning. Vad sålunda sagts gäller givetvis

i tillämpliga delar även i fråga om redan upplåtna lägenheter.

Under sådana förhållanden finner styrelsen visserligen det av kommittén nu

framlagda förslaget om ökat byggnadsbidrag till vissa innehavare av odlingslägenheter

och skogstorp värt allt beaktande, men det torde kunna ifrågasättas lämpligheten

av vad kommittén föreslagit därom, att allenast sådana innehavare, till vilka

lägenheter upplåtits, innan de ifrågasatta bestämmelserna trädde i kraft, skulle vara

berättigade erhålla tilläggsbidrag, och av dessa endast de, som icke fullbordat dem

åliggande byggnadsarbeten.

Skulle för erhållande av ytterligare bidrag utöver nu utgående odlingshjälp

stadgas förstnämnt villkor, komme sannolikt antalet sökande till nya odlingslägen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

heter att högst betydligt reduceras och måhända nya upplåtelser icke vidare komma

till stånd. Ehuru kommittén förmält sig icke vilja eller kunna fatta definitiv ståndpunkt

i frågan, huruvida odlingslägenhetor i huvudsaklig överensstämmelse med nu

gällande författningar fortfarande böra upplåtas eller icke, synes det nu föreliggande

förslaget dock innebära, att kommittén önskar motsätta sig upplåtande åtminstone

tillsvidare av flera dylika lägenheter. Såsom styrelsen framhållit i förenämnda

underdåniga utlåtande över kommitténs betänkande rörande viss försökskolonisation,

torde sådan lösning av frågan dock icke vara lycklig, i all synnerhet som härigenom

så gott som all kolonisation skulle avstanna, enär den /''örsö/cskolonisation å

vissa kronoparker, som av kommittén föreslagits, ju icke kan visa något resultat

ännu på några år och alltså ej torde kunna läggas till grund för ytterligare lagstiftning

i ämnet förrän en del år framåt i tiden. De högst betydande kostnader,

som vore förenade med en kolonisation i huvudsak efter de linjer, kommittén i betänkandet

angivit, syntes styrelsen mana till att även upplåtelser av annat slag eller

i närmare överensstämmelse med de grunder, som nu äro gällande för upplåtelse av

odlingslägenheter, befrämjades. Styrelsen finner intet skäl att frångå denna sin uppfattning

och får för sådant avseende hemställa, att det föreslagna ökade bidraget

må komma jämväl innehavare av sådana odlingslägenheter, som hädanefter upplåtas,

till del. Bidraget skulle därvid icke hava karaktären av tilläggsbidrag, utan synes

den i 15 mom. av kungörelsen den 18 juni 1909, sådant detta moment lyder jämlikt

kungörelsen den 9 november 1914, omnämnda odlingshjälpen böra höjas från

750 kronor till 2,000 kronor och utbetalas till lägenhetsinnehavaren enligt samma

grunder, som i fråga om det nuvarande odlingsbidraget äro bestämda. Den årliga

avgift, som åligger innehavaren utgiva från och med det 16:e besittningsåret, skulle

under sådana förhållanden komma att uppgå till omkring 75 kronor i stället för

omkring 30 kronor med nu utgående odlingshjälp.

Kommitténs förslag att endast den, som innehar lägenhet, där föreskrivna

byggnadsarbeten icke blivit utförda, skulle vara berättigad erhålla tilläggsbidrag

kan synas hava fog för sig i så avseende, att därmed vunnes vad kommittén främst

synes eftersträva, nämligen att så stort antal upplåtna lägenheter som möjligt

komme att inom jämförelsevis kort tid bliva fullständigt bebyggda. Förslaget synes

dock i annat avseende vara mindre tilltalande, i det att detsamma ganska förklarligt

komme att verka nedslående för och alstra bitterhet hos de lägenhetsinnehavare,

som med stora försakelser och måhända endast genom kännbar skuldsättning kunnat

fullgöra dem åliggande byggnadsskyldigheter. De, som icke haft tillräcklig energi

eller mången gång ens vilja att utföra föreskrivna arbeten, komme att erhålla statsmakternas

understöd och detta i högre grad, ju mindre de vinnlagt sig om fullgörandet

av vad dem ålegat, under det att de mer idoga, vilka torde anse sig förr

förtjänta av uppmuntran, lämnas utan sådant understöd. Styrelsen, som icke kan

finna dessa ifrågasatta bestämmelser rättvisa, anser, att ett visst tilläggsbidrag, utöver

redan bekommen odlingshjälp, bör tillerkännas även de lägenhetsinnehavare,

som fullgjort föreskrivet byggnadsarbete. Härvid synes emellertid böra beaktas, att

innehavare av sådana lägenheter, varå föreskrivna byggnadsarbeten fullgjorts för

längre tid tillbaka, mer än cirka 5 år, numera torde hava en jämförelsevis tämligen

tryggad ställning, i följd varav särskilt tilläggsbidrag till dessa icke synes vara

erforderligt. De av dem utförda arbetena verkställdes ock under tider, som i jämförelse

med de nuvarande voro ekonomiskt mindre tryckande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

L antbruksstyrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

En lägenhets uppodling är emellertid av ej mindre vikt än dess förseende

med byggnader, och anser styrelsen, jämväl med hänsyn därtill, att innehavare avredan

upplåten odlingslägenhet, å vilken föreskrivna byggnadsarbeten fullgjorts, bör

berättigas komma i åtnjutande av ett tilläggsbidrag av dels 500 kronor för byggnadsarbetena,

dels ock, sedan minst två hektar jord uppodlats och hävdats såsom åker,

250 kronor för odlingsarbetet, allt under förbehåll att byggnadsarbetet slutförts

under tiden efter 1914 års ingång samt arbetet med såväl byggnadernas uppförande

som ock odlingen av en hektar jord verkställts efter innehavarens tillträde av

lägenheten.

Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört, får styrelsen föreslå, att de av

kommittén föreslagna bestämmelserna i fråga om villkoren för ytterligare statsbidrags

utgivande till innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter och skogstorp

måtte erhålla ungefär följande ändrade lydelse:

Mom. 1. Innehavare av odlingslägenhet, som, före det dessa bestämmelser

träff i kraft, upplåtits jämlikt kungl. kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande

av- odlingslägenheter å krönoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste

länen, skall äga rätt att — utöver honom tillkommande odlingshjälp — erhålla

visst tilläggsbidrag, utgående under skilda förutsättningar med belopp och på

sätt här nedan angivas.

Där föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda, må tilläggsbidraget uppgå

till ett belopp, svarande mot hälften av innehavarens kostnad för fullbordande av

samma byggnadsarbeten, dock högst 1,250 kronor.

Där innehavaren åliggande byggnadsskyldighet fullgjorts före här förut omförmäld

tid, äge han erhålla ett belopp dels omedelbart av 500 kronor för byggnaderna,

där dessa slutförts under tiden efter 1914 års ingång, dels ock 250 kronor,

sedan minst två hektar jord brutits och försvarligt hävdats såsom åker, allt under

förbehåll att arbetet med såväl byggnadernas uppförande som ock odling av en

hektar jord i huvudsak verkställts efter innehavarens tillträde av lägenheten.

Lägenhetsinnehavare, som önskar komma i åtnjutande av tilläggsbidrag för

fullbordande av lägenhetens byggnader, skall till vederbörande jägmästare ingiva

— — — — — —• — — — — — — tilläggsbidragets storlek.

Innehavare av lägenhet, varå byggnadsarbetena icke blivit fullgjorda, vare

berättigad att i enlighet med reglerna i 15 mom. av ovannämnda kungörelse, sådant

detta moment lyder enligt kungörelsen den 9 oktober 1914, uppbära hela det honom

tillkommande tilläggsbidrag för byggnader, i mån som arbetet med fullbordandet av

lägenhetens åbyggnader fortgår.

Lägenhetsinnehavare, som berättigats uppbära bidrag enligt förestående bestämmelser,

vare skyldig vidkännas den höjning i det årliga avgäldsbeloppet, som

motsvarar ränta efter 3.6 för hundrade, å sagda bidrag.

Mom 2. Vad i mom. 1 stadgats — — — — — — — — — _ — — _5 «

dock att tilläggsbidrag ej må utgå —--— —- — —---- torpet.

Emot vad kommittén föreslagit rörande ökat bidrag till innehavare av nyby§Seslägenheter

å Alträsk kronopark m. fl. skogar i närheten av Brännbergs järnvägsstation

har styrelsen intet att erinra.»

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 16 mars 1918 anfört, att

styrelsen, som haft tillfälle taga del av domänstyrelsens utlåtande i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:In nåd. proposition Nr 280.

ämnet, ansåge de skäl, sistnämnda styrelse anfört till stöd för den föreslagna

ändringen i kommitténs förslag till villkor för ytterligare statsbidrags

utgivande till innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter

och skogstorp, vara så tungt vägande, att lantbruksstyrelsen ville förorda

samma ändring. Mot vad kommittén i övrigt föreslagit har lautbruksstyrelsen

icke funnit anledning till erinran.

Statskontoret har i utlåtande den 14 mars 1918 anfört:

»Mot de av kolonisationskommittén föreslagna tilläggsbidragen för utförande

av föreskrivna husbyggnader å odlingslägenheter och skogstorp ävensom å nybyggena

inom det s. k. Alträskområdet har statskontoret ej haft något att erinra. Vad

angår frågan, om särskilt anslag bör anvisas för täckande av ifrågavarande tilläggsbidrag,

torde det vara sannolikt, att dessa nya utgifter icke kunna rymmas inom

det anslagsbelopp, 20,000 kronor, som för år 1918 under nionde huvudtiteln anvisats

till odlingshjälp till innehavare av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i

de sex nordligaste länen. Detta anslag har nämligen måst avsevärt överskridas

redan med de hittills utgående bidragen.

Utgifterna å anslaget hava under åren 1915 och 1916 uppgått till respektive

37,850 kronor och 25,999 kronor. På grund av att utgifterna under sagda år,

liksom före år 1915 innan anslag för ändamålet uppfördes i riksstaten, bestritts

förskottsvis, hava emellertid dessa belopp kunnat avföras först i 1916, respektive

1917 års räkenskaper. För sistnämnda år hava, enligt från domänstyrelsen inhämtade

uppgifter, utbetalats 41,437 kronor SO öre. Under sådana förhållanden vore

det givetvis riktigast att uppföra särskilt anslag å 1918 års riksstat för mötande

av de ökade utgifterna för tilläggsbidragen. Då kolonisationskommittens föreliggande

utlåtande icke giver någon ledning för bedömande, vilka kostnader ett bifall

till kommitténs förslag skulle medföra, och då det å 1918 års riksstat uppförda

anslaget äger förslagsanslags natur, torde utgifterna i fråga kunna avföras å det

redan beviljade anslaget. Yad nu sagts om år 1918 äger i huvudsak tillämpning

jämväl i fråga om anslaget för år 1919. I innevarande års statsverksproposition

har, såsom i kommitténs betänkande framhållits, uppförts ett förslagsanslag till

odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. å 25,000 kronor. En förstärkning

av sistnämnda anslag torde väl även vara betingad av ett bifall till förevarande

förslag. Med hänsyn till ovan berörda svårighet att för närvarande närmelsevis

riktigt uppskatta anslagsbehovet, torde emellertid med äskande av ytterligare

anslag lämpligen anstå, tills erfarenhet vunnits om det anslagsbelopp, som

kan för ändamålet höra anvisas. För närvarande torde alltså endast böra begäras

medgivande av riksdagen, att omhandlade tilläggsbidrag må utgå från berörda å

riksstaten för år 1918 uppförda och i förslaget till riksstat för år 1919 upptagna

förslagsanslag.»

I riksdagens förut omförmälda skrivelse den 25 april 1917 begärdes

utredning angående förhöjt statsbidrag såväl vid nya upplåtelser av

odlingslägenheter som till sådana innehavare av dylika lägenheter, vilka

ännu ej hunnit fullgöra vad som ålåge dem för utbekommande av

Statskontoret.

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

odlingshjalpens hela belopp. Därjämte ifrågasattes förhöjt statsbidrag,

till skogstorpare, som erhållit torpet på arrende under 50 år. Slutligen

uttalades, att undersökning i den angivna riktningen borde ske jämväl

beträffande nybyggeslägenheterna vid Alträsk.

Frågan om sistnämnda lägenheter torde jag få särskilt underställa

Kungl. Maj:t, och lärer den därför nu böra ''lämnas å sido.

Kolonisationskommitténs nu ifrågavarande förslag avser endast

sådana vid tiden för de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande upplåtna

odlingslägenheter och på 50 år utarrenderade skogstorp, vid vilka

föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda. Förslaget avser således

varken dylika lägenheter och torp, där byggnadsarbetena vid nämnda

tid redan utförts, eller sådana odlingslägenheter, som därefter kunna

bliva upplåtna.

Vad beträffar förslaget i den omfattning det framlagts av kommittén,

anser jag detsamma välgrundat och förtjänt att bifallas. Det

är uppenbart, att för ifrågavarande lägenhetsinnehavare och skogstorpare,

vilka tillträtt sina lägenheter och torp med beräkning att kunna fullborda

byggnaderna enligt då gällande priser, de senaste årens starka

stegring i prisen å nästan alla materialier m. in. måste medföra stora

och icke förutsedda svårigheter, vilka de näppeligen kunna övervinna

utan ökat bistånd från statens sida. Då det ökade bidraget enligt förslaget

skall inom visst maximibelopp utgå i proportion till innehavarens

kostnader för fullbordandet av de föreskrivna byggnadsarbetena, synes

härigenom en rättvis grund skola erhållas för bidragets utgående. Det

föreslagna bidragsbeloppet — halva kostnaden intill en maximigräns av

1,250 kronor — synes också vara så tillmätt, att det bör utgöra en

kraftig sporre till byggnadernas snara färdigställande. Mot de särskilda

bestämmelser och villkor, kommittén föreslagit för åtnjutande av det föreslagna

tilläggsbidraget, har jag ej något att erinra. Jag biträder därför

i allo kommitténs förslag, dock med visst tillägg, vartill jag strax

skall återkomma.

I fråga om sådana redan upplåtna odlingslägenheter och på

50 år utarrenderade skogstorp, där byggnadsarbetena redan fullgjorts

vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande, har domän styrelsen i sitt

utlåtande * föreslagit, att innehavaren skulle erhålla dels omedelbart

ett belopp av 500 kronor för byggnaderna, där dessa slutförts under

tiden efter 1914 års ingång, dels ock 250 kronor, sedan minst två hektar

jord brutits och försvarligt hävdats såsom åker. Lantbruksstyrelsen har

understött detta förslag. Den till grund för detta förslag om byggnadsbidrag

liggande åskådningen, att de personer, som oaktat kostnads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

ökningarna och övriga svårigheter under den gångna delen av kristiden

lyckats med energi, omtanke och kanske stora försakelser utföra föreskrivet

byggnadsarbete, gjort sig förtjänta av understöd från staten,

och att det kunde förefalla orättvist, ifall blott de finge understöd, som

icke gjort sina byggnader färdiga, kan enligt min mening icke frånkännas

visst fog. Men om sålunda motivet till förslaget må vara välgrundat,

synes det av domänstyrelsen föreslagna sättet för bispringande

av dylika lägenhets- och torpinnehavare icke kunna utan vidare godkännas.

Att såsom styrelsen föreslagit, ett fixt belopp — av styrelsen

upptaget till 500 kronor — skall utgå oberoende av omfattningen av

de under den förflutna delen av kristiden verkställda byggnadarbetena

kan icke vara riktigt, utan bör bidragets storlek sättas i förhållande till

innehavarens kostnader för de under sagda tid utförda arbetena. Ej heller

synes det ur synpunkten att lindra de av kristiden orsakade kostnadsökningarna

behövligt att bestämma den yttersta tiden så långt tillbaka

som till 1914 års ingång, då kristiden ännu icke börjat. Vidare synas

ungefär enahanda skäl kunna anföras för att understöd må även till

dem, som icke lyckats få sina byggnader fullt färdiga, beviljas för det

arbete därå, de dock redan utfört under kristiden.

Vid övervägande av dessa förhållanden finner jag det riktigast,

att till äggsbidrag utgår för allt av nuvarande innehavaren under kristiden

utfört byggnadsarbete med belopp, som med hänsyn till prisförhållatidena

vid tiden för arbetets utförande kan anses skäligt. För att

icke bestämmelserna härom skola bliva alltför svåra att efterleva samt

vålla osäkerhet och kanske tvister, synes mig emellertid nödvändigt,

att en viss skala fastslås. Om man utgår från att, enligt det här först

av mig tillstyrkta förslaget, framdeles utförda arbeten skola kunna medföra

tilläggsbidrag, motsvarande hälften av innehavarens kostnader, synes

för arbeten, som utförts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande men

efter ingången av år 1915, lämpligen kunna utgå tredjedelen av innehavarens

kostnader därför. Att gå längre tillbaka i tiden kan jag icke

tillstyrka. Vidare bör stadgas, att tilläggsbidraget för dylika redan

utförda arbeten icke må överstiga 500 kronor och att det ej heller må

sammanlagt med bidrag, som enligt kommitténs av mig tillstyrkta förslag

må utgå för ännu ej utförda arbeten, överstiga 1,250 kronor.

Det var detta tillägg till kommitténs förslag, jag nyss åsyftade.

Domänstyrelsen har beträffande lägen hetsinnehavare, som fullgjort

sin byggnadsskyldighet, föreslagit, att han även skulle erhålla 250 kronor

för odlingsarbetet, sedan minst två hektar jord brutits och försvarligt

hävdats såsom åker, under förutsättning att odling av en hektar i huvud
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

sak verkställts efter innehavarens tillträde av lägenheten. Detta förslag-,

sådant det formulerats, synes giva anledning till vägande erinringar

bland annat därutinnan, att enligt detsamma odlingsbidraget skulle kunna

utgå till alla, som byggt färdigt, även om odlingen skett, för kanske

mycket länge sedan, samt att anledning väl icke funnes att inskränka

detta odlingsbidrag blott till dem, som byggt färdigt. Jag kan emellertid,

även frånsett dessa erinringar, icke biträda förslaget om särskilt odlingsbidrag

till dessa lägenhetsinnehavare. Grunden till de ökade bidrag, jag

nu funnit mig böra tillstyrka, är prisstegringen under kristiden, vilken

försvårat för lägenhetsinnehavaren fullgörandet av de förpliktelser, han

åtagit sig gent emot staten vid lägenhetens övertagande, och detta

skål torde icke med samma styrka kunna åberopas beträffande odlingsarbete

som vid byggnaders uppförande.

Mot kommitténs begränsning av sitt förslag till att endast gälla

redan upplåtna lägenheter har domänstyrelsen riktat den erinran, att därigenom

sannolikt antalet sökande till nya odlingslägenheter komme att

högst betydligt reduceras och att måhända nya upplåtelser icke vidare

skulle komma till stånd, och har styrelsen för sin del hemställt, att det

föreslagna ökade bidraget måtte tillgodokomma även innehavare av sådana

odlingslägenheter, som hädanefter upplåtas. Denna domänstyrelsens

hemställan står visserligen i överensstämmelse med riksdagens uttalanden

i förenämnda skrivelse den 25 april 1917, där på grund av

motionen frågan om förhöjt bidrag vid nya lägenhetsupplåtelser ställdes

i främsta rummet. De skäl kommittén nu anfört emot en dylik förhöjning

vid nya lägenhetsupplåtelser, och vilka skäl väsentliyen grunda

sig på de olägenheter, som visat sig vara förbundna med ifrågavarande

upplåtelser, synas mig emellertid så vägande, att jag finner mig i denna

fråga böra ansluta mig till kommitténs mening. Det bör ock märkas,

att enligt kommitténs egen uppfattning ett motsatt förfarande skulle

innebära ett föregripande av den pågående utredningen. Riksdagens

nyss anförda uttalande torde i viss män hava utgått från det antagandet,

att ändrade principer för upplåtelserna icke skulle kunna framläggas på

ännu någon tid. Jag vill emellertid erinra, att Kungl. Maj:t i år redan

föreslagit riksdagen (propositionen nr 198) att medgiva upplåtelser av

omkring ett hundratal kolonat å fyra kronopark^’ i Västerbottens och

Norrbottens län enligt nya, av kolonisationskommittén föreslagna grunder.

Om detta förslag bifalles av riksdagen, är det avsikten att — under

hänsynstagande till de nya förslag rörande den rättsliga formen för vissa

upplåtelser, som kunna vara att förvänta — ytterligare fortgå på den

sålunda inslagna vägen och att så snart som möjligt igångsätta en

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

kolonisation i större skala. Det är dock icke min mening, att upplåtandet

av odlingslägenheter skall inställas, men för närvarande synes

frågan böra begränsas till att bereda ytterligare hjälp åt dem, som

redan övertagit dylika lägenheter.

Då såväl det å 1918 års riksstat uppförda ordinarie anslaget till

odlingshjälp till innehavare av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark

i de sex nordligaste länen som det anslag till odlingshjälp åt

innehavare av odlingslägenheter m. £., vilket enligt Kungl. Maj:ts av

riksdagens bägge kamrar numera bifallna förslag skulle med uteslutande

av förstnämnda anslag uppföras i riksstaten från och med år 1919,

är av förslagsanslags natur, synes det tillräckligt, att nu riksdagens

medgivande begäres, att de ifrågasatta höjda bidragen må få utgå från

dessa anslag. Det bör emellertid framdeles tagas under övervägande,

huruvida sistnämnda anslag bör höjas.

Jag tillåter mig nu framlägga följande förslag till bestämmelser

angående de av mig förordade tilläggsbidragen:

Mom. 1. Innehavare av odlingslägenhet, som, före det dessa bestämmelser

trätt i kraft, upplåtits jämlikt kungörelsen den 18 juni 1909

angående upplåtande av odlingslägenheter å lcronoparker och överloppsmarker

i de sex nordligaste länen, skall äga rätt att, där föreskrivna byggnadsarbeten

icke blivit utförda före den f januari 1915, — utöver honom

tillkommande odlingshjälp — såsom tilläggsbidrag erhålla ett belopp,

svarande mot tredjedelen av innehavarens kostnad för föreskrivna byggnadsarbeten,

vilka utförts under tiden från och med ingången av år

1915 intill den dag dessa bestämmelser trätt i kraft, och mot hälften av

sådan kostnad för fullbordande efter dessa bestämmelsers ikraftträdande

av dylika byggnadsarbeten, med iakttagande att tilläggsbidrag för byggnadsarbeten,

som utförts innan dessa bestämmelser trätt i kraft, icke

må överstiga 500 kronor och att tilläggsbidraget icke må sammanlagt

uppgå till högre belopp än 1,250 kronor.

Lägenhetsiunehavare, som önskar komma i åtnjutande av dylikt

tilläggsbidrag, skall till vederbörande jägmästare ingiva till domänstyrelsen

ställd ansökning därom, åtföljd av intyg av två kända och trovärdiga

män rörande innehavarens kostnad för efter den 1 januari 1915

utförda byggnadsarbeten, eller, där ansökningen avser bidrag för ännu

icke verkställt arbete, rörande kostnaden för byggnadernas fullbordande

enligt föreskriven plan. Jägmästaren, som, där han så finner erforderligt,

har att företaga besiktning å lägenheten, åligger att insända jämte

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 248 höft. (Nr 280—281.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

eget utlåtande ansökningen till domänstyrelsen, vilken det tillkommer

att fastställa tilläggsbidragets storlek.

Lägenlietsinnehavare, som tillerkänts tilläggsbidrag för redan utfört

arbete, äger omedelbart utbekomma detsamma.

Lägenhetsinnehavare, som tillerkänts tilläggsbidrag för fullbordande

av föreskrivet byggnadsarbete, vare berättigad att i enlighet med

reglerna i 15 mom. av ovannämnda kungörelse, sådant detta moment

lyder enligt kungörelsen den 9 oktober 1914, uppbära hela det honom

tillkommande tilläggsbidrag, i mån som arbetet med fullbordandet av

lägenhetens åbyggnader fortgår.

Lägenhetsinnehavare, som uppbär tilläggsbidrag, vare skyldig att

vidkännas den höjning i den årliga avgiften, som motsvarar ränta efter

3.6 för hundrade å sagda bidrag.

Mom. 2. Vad i mom. 1 stadgats gälle i tillämpliga delar jämväl

i fråga om skogstorp, som upplåtits antingen jämlikt nådiga brevet till

domänstyrelsen den 29 maj 1891 angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker i Norrbottens län eller jämlikt kungörelsen den 27

maj 1904 angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker i

Västerbottens och Norrbottens län, där innehavaren erhållit torpet på

arrende under femtio år, dock att tilläggsbidrag ej må utgå, med mindre

å torpet finnes eller genom utvidgning kan erhållas tillräcklig, för odling

lämplig mark eller torpet eljest på grund av särskilda omständigheter

kan anses tjänligt till jordbruks- eller bostadslägenhet, till utrönande

varav jägmästaren har att, där så finnes erforderligt, med sakkunnigt

biträde företaga besiktning å torpet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig nu föreslagna bestämmelser angående

tillläggsbidrag till vissa innehavare av,odlingslägenheter och skogstorp

å kronomark i de sex nordligaste länen;

dels ock medgiva, att kostnaderna för dylika bidrag må gäldas

under år 1918 av ordinarie förslagsanslaget till odlingshjälp åt innehavare

av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste

länen samt därefter av ordinarie förslagsanslaget till odlingshjälp

åt innehavai’e av odlingslägenheter m. fl.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

hagade Hans Magt Konungen lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet skulle avlåtas till

riksdagen av den lydelse, bil. ... vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:375 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående till äggsbidrag till vissa innehavare av odling slag enheter och skogstorp å kronomar a1 i texten
  2. JoU 1918:73 Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående till äggsbidrag till vissa innehavare av odling slägenheter och skogstorp å kronomark i de sex nordl s. 1 i texten