Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner

1918-03-22 · 67 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 64 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:286, Med förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

1

Nr 286.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och

innehavare av prästerliga emeritilöner; given Stockholms

slott den 22 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga närslutna förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt

präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare

av prästerliga emeritilöner;

dels ock för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående till ifrågavarande

präster för ecklesiastikåren 1917—1918 och 1918—1919 godkänna

de allmänna grunder, som för sådant understöd av departementschefen

i statsrådsprotokollet förordats.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Vär n er Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 253 höft. (Nr 286.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Förslag till

Lag

angående krig stid sunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa

extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt lagen

om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 trätt i

tillämpning, samt till extra ordinarie präster, med avseende å vilkas löneförmåner

föreskrifterna i 12, 13 och 14 §§ samt 25 § första stycket samma

lag skola lända till efterrättelse, må jämlikt av riksdag och kyrkomöte

beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser

utgå krigstidstillägg och krigstidshjälp för ecklesiastikåren 1917

— 1918 och 1918—1919.

2 §•

För tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919 må, där Konungen i enlighet

med grunder, som av riksdagen beslutas, förordnar om tilldelande

av krigstidstillägg och krigstidshjälp eller annat därmed jämförligt understöd

åt befattningshavare i statens tjänst, i den mån hinder ej möter av

vad i 5 § denna lag sägs, jämlikt av riksdagen beslutade grunder och

enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser krigstidsunderstöd.

efter ecklesiastikår räknat, utgå till de i 1 § omförmälda präster.

3 §•

Innehavare av prästerlig emeritilön äger jämlikt, för ecklesiastikåret

1918 —1919, av riksdag och kyrkomöte och för tiden därefter av riksdagen

fattade beslut samt enligt de närmare bestämmelser, Konungen meddelar,

uppbära krigstidstillägg; skolande i fråga om sådant krigstidstillägg de

grunder, som äro eller varda fastställda för krigstidstillägg eller annat

dylikt understöd åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, äga motsvarande

tillämpning.

4 §•

Krigstidsunderstöd åt kyrkoherde och komminister samt sådan adjunkt,

varom i 14 § 3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning förmäles,

skall, frånsett ecklesiastikåret 1917—1918, för varje pastorat, såvitt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst

församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar,

på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19 och 20 §§

samma lag stadga. Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd

åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom pastoratet

utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar sex öre för varje

helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall

ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande

beloppet.

Krigstidsunderstöd åt de i första stycket av denna paragraf avsedda

präster, såvitt angår ecklesiastikåret 1917—1918, ävensom dylikt understöd

åt annan extra ordinarie präst än i nämnda stycke avses samt åt innehavare

av prästerlig emeritilön gäldas ur kyrkofonden.

5 §•

Kyrkofonden må ej för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk

för gäldande av krigstidsunderstöd, som i denna lag avses, ån som motsvarar

fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår,

sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.

6 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna

lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars 1918.

Närvarande;

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petbén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Krigstids- På förslag av Kungl. Maj:t anvisade riksdagen å 1917 års stat medel

för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare i stapet

i nyreg- tens tjänst. Vidare har riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts därom

Siorda framställning för beredande under år 1917 av krigstidstillägg och

Framstälinin- krigstidshjälp åt dylika befattningshavare anvisat för ändamålet erfordergar

om dyr- bga medel. Jämväl innevarande års riksdag har i anledning av Kungl.

’ ram er na V Maj:ts 1 proposition (nr 10) därom framställda förslag beslutat att bevilja

d^nyreglera- anslag för enahanda ändamål att utgå under år 1918. De åtgärder, som av

de pastoraten, staten sålunda vidtagits i syfte att för statsanställda lindra trycket

av den genom det pågående kriget framkallade dyrtiden, hava icke haft

avseende å rikets präster, enär dessa — ehuru verksamma i statens tjänst

— ej äro hänförliga till befattningshavare av nyssnämnda slag.

Åtskilliga framställningar från prästerligt håll, som under åren 1916

och 1917 inkommit till Kungl. Maj:t, hava emellertid nogsamt vittnat om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 28ti. 5

att särskilt de präster, vilkas löner — från att enligt det äldre avlöningssystemet

hava grundats på markegångsberäkning med möjlighet till anpassning,

åtminstone i viss mån, efter rådande prisförhållanden —genom 1910

års lagstiftning angående prästerskapets avlöning blivit, i likhet med övriga

ämbets- och tjänstemäns, i huvudsak bestämda till tixa kontanta belopp,

långt ifrån känt sig oberörda av den stegring i levnadsomkostnaderna,

som under krigsåren i allt mera ökad grad framträtt.

Då dessa framställningar framförallt åsyfta en allmän revision av 1910

års lagbestämmelser i ämnet, saknar jag anledning att i detta sammanhang

närmare ingå på desamma.

Frågan om krigstidsunderstöd åt prästerskapet i de enligt 1910 års

lagar nyreglerade pastoraten, vilket spörsmål närmast utgör föremålet för

denna min framställning, har däremot enbart framförts av domkapitlet i

Uppsala, som i underdånig skrivelse den 22 augusti 1917 — under

framhållande bland annat av den brydsamina belägenhet, i vilken

en del präster i nyreglerade pastorat råkat genom inträdd förminskning

av deras inkomster samtidigt med den oanade prisstegring å alla livsförnödenheter,

kristiden fört med sig, samt penningvärdets fall — gjort framställning

om ett dyrtidstillägg åt prästerskapet i nyreglerade pastorat såsom

av behovet med nödvändighet påkallat.

Jag torde i detta sammanhang böra nämna, att från P. Öhrwall

m. ti. innehavare av s. k. prästerliga emeritilöner till Kungl. Maj:t inkommit

i huvudsak likalydande skrifter, däri de — under åberopande

av de till följd av kriget stegrade levnadskostnaderna och deras därav

framkallade nödläge — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdag och

kyrkomöte göra framställning om krigstidstillägg åt innehavare av emeritilöner

i enlighet med de grunder, som bleve bestämda för statens pensionärer.

Vid föredragning den 28 september 1917 av domkapitlets i Uppsala berörda

skrivelse beslöt Kungl. Maj:t anbefalla kyrkofondskommittén att skyndsamt

till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande, huruvida och i vad mån genom

anvisande av medel ur kyrkofonden tillgång kunde beredas att åt de präster,

för vilka lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910 trätt i tillämpning, tilldela det krigstidstillägg

och eventuellt den krigstidshjälp, som med hänsyn till nuvarande

höga levnadskostnader kunde anses påkallade.

Till åtlydnad härav har kyrkofondskommittén i nämnda avseenden verkställt

en omfattande undersökning, vars resultat kommittén framlagt i ett

Kyrkofondakommittöns

utlåtande och

däröver avgivna

yttranden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 286.

den 17 december 1917 avgivet utlåtande. Detta utmynnar i en hemställan

till Kungl. Maj:t, att dels för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp

åt präster i nyreglerade pastorat ävensom därutöver till vissa

extra ordinarie präster föreslå riksdagen och kyrkomötet antagandet av en

lag, innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning

den 9 december 1910 samt lagen om kyrkofond samma dag och av innehåll

att, där med anledning av den av kriget föranledda förhöjningen i

levnadskostnaderna Kungl. Maj:t i enlighet med grunder, som av riksdagen

godkännas, beviljar krigstidstillägg och krigstidshjälp eller annat därmed

jämförligt lönetillskott åt befattningshavare i statens tjänst, lönetillägg efter

enahanda grunder och för motsvarande tid, efter ecklesiastikår räknat, må

utgå till präster, som nyss sagts, samt gäldas, för kyrkoherdar, komministrar

och s. k. ständiga adjunkter av pastoraten och kyrkofonden gemensamt

efter närmare avgivna grunder — dock, vad angår ecklesiastikåret

1917—1918, till hela sitt belopp av kyrkofonden — samt för annan extra

ordinarie präst ur kyrkofonden, dels ock vid bifall härtill meddela i anledning

därav erforderliga föreskrifter.

över kyrkofondskommitténs utlåtande hava på grund av remiss kammarkollegium

och statskontoret den 1 februari 1918 avgivit gemensamt

underdånigt utlåtande. Den från pastor emeritus öhrwall inkomna framställningen

har jämväl varit remitterad till statskontoret, som däröver avgivit

underdånigt utlåtande den 27 februari 1918.

Härjämte hava av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 januari

1918 tillkallade särskilda sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet biträtt

vid utredningen av förevarande fråga. Dessa sakkunniga, vilka utgjorts

av ledamoten av riksdagens första kammare, överstekammarjunkaren friherre

Johan Gabriel Beck-Friis, ledamoten av riksdagens andra kammare

komministern Harald Martin Hallén, ledamoten av riksdagens andra kammare,

gruvarbetaren Martin Wilhelm Holmström, hovrättsrådet i Göta hovrätt

Fredrik William Linder samt förutvarande talmannen i riksdagens andra

kammare, hemmansägaren Daniel Persson*), hava vid sina sammanträden

rörande de olika sidorna av frågan gjort uttalanden, för vilka jag i det

följande kommer att redogöra.

Då jag nu går att framlägga detta ärende för Kungl. Maj:t, vill

jag till vinnande av större överskådlighet i den följande framställningen

behandla ämnet ur följande huvudsynpunkter, kring vilka de olika detaljfrågorna

gruppera sig, nämligen: l:o) behovet för prästerskapet i nyregle
*)

Denne har dock efter den 26 februari 1918 på grund av sjukdom varit förhindrad

att deltaga i de sakkunnigas arbete.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:In Nåd. Proposition Nr 28ti.

tade pastorat av krigstidstillägg och k r ig st idshj (itp ; 2:o) grunderna för

beräkningen av krigstidstillägg och krig stidshj atp åt ifrågavarande präster i

3:o) sättet för krig stidstilläggets och krig stöd shjälpens utgörande; samt 4:o)

erforderliga lag- och författningsbestämmelser. Jag ämnar därvid under värjo

särskild punkt dels redogöra för kommitténs ställning till det förhandenvarande

spörsmålet, det av kammarkollegium och statskontoret däröver

avgivna yttrandet samt vad de sakkunniga i frågan uttalat, dels ock

angiva min egen . ståndpunkt i saken. Vid behandlingen av den sista

punkten kommer jag då i tillfälle att hos Kungl. Maj:t göra den hemställan

i ämnet i dess helhet, vartill jag ansett den föreliggande utredningen giva

anledning.

Behovet för prästerskapet i nyreglerade pastorat av krigstidstillägg

och krigstidshjäip.

för ett rätt bedömande av frågan, huruvida sådant behov föreligger,

torde det vara lämpligt att till en början lämna en kort redogörelse för

de grunder, efter vilka prästerliga befattningshavare, varom nu är frå»a,

avlönas. °

Dessa, grunder innehållas i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9

december 1910 samt, för det extra ordinarie prästerskapets del, dessutom i nådiga förordningen

den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets

avlöning samt.angående gottgörelse till ordinarie präst, som mottagit förordnande att

jamte egen tjänst uppehålla annan befattning eller annan i hans tjänst biträda (den

s. k. adjunktsavlöningsförordningen).

Lönerna för det ordinarie prästerskapet — kyrkoherdar och komministrar _

fastställas av Konungen pastoratsvis i penningar för en tid av 20 år, räknat från den

dag, förut gällande löneregleringsresolution upphör att äga tillämpning. Lönen delas

i grundbelopp samt fyllnadsbelopp, beräknat efter pastoratets folkmängd vid tiden för

löneregleringens fastställande och pastoratets areal i land, vartill kan komma ytterligare

tillägg med hänsyn till särskilda törhållanden, såsom synnerligen höga levnadskostnader

i orten, duplikationsskyldighet, besvärlig tjänstgöring. Tillägffet°får ej överskrida

för kyrkoherde 1,000 kronor och för komminister 750 kronor.

Lägsta lön är — frånsett undantagsfall — för kyrkoherde 4,000 kronor och för

komminister 2,500 kronor j högsta lön för komminister är 5,000 kronor, för kyrkoherde

8,000 kronor samt för domprost och pastor primarius i Stockholm 10,000 kronor.

Präster, vilkas lön bestämts till lägre belopp än för kyrkoherde 4,500 kronor och

för komminister 3,000 kronor, erhålla efter viss tids tjänstgöring ålderstillägg, så avpassat

att lönen jämte ålderstillägget uppgår till nyssnämnda belopp, dock får ålaerstillägget

icke i något fall överstiga 500 kronor.

Behovet för

prästerskapet

i nyreglerade

pastorat av

krigstidsun
der8töd.

1910 års

pr&stl öneregleringslagar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj:ti Nåd. Proposition Nr 286.

Härförutom åtnjuter tjänstinnehavaren fri bostad, bestående av tomt med bostadshus

och, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård. Kan fri bostad

ej beredas, utgår till tjänstinuehavaren hyresersättning, till beloppet bestämd av

Kungl. Maj:t. Vidare åtnjuter prästen ersättning för skjuts i tjänstärenden med högst

250 kronor samt bränsle till husbehov, där tillgång därtill finnes; kostnaderna för

vedens fällning, framforsling och beredning skola emellertid bestridas av tjänstinnehavaren.

Saknas bränsletillgång, plägar denna omständighet betraktas som sådant särskilt

förhållande, som kan föranleda lönens höjande genom tilläggsbelopp.

I särskilda fall har präst, som enligt löneregleringsresolutionen tillerkänts ved

in natura från visst boställe, på angivna skäl, såsom boställsskogens avlägsna belägenhet

och därav föranledda dryga kostnader för vedens framforsling, anhållit att få utbyta

berörda förmån mot visst penninganslag från kyrkofonden. Dylika framställningar

hava i allmänhet av Kungl. Maj:t- bifallits på det sätt, att sökanden berättigats

att, så länge han under innevarande löneregleringsperiod kvarstår vid sin dåvarande

befattning, mot avstående av rätten till ved från boställets skog, såsom ersättning därför

ur kyrkofonden årligen uppbära visst belopp eller, såsom i enstaka fall medgivandet

lyder, ett belopp, motsvarande enligt vederbörande jägmästares uppskattning

värdet å rot av det virke, beräknat till viss myckenhet för år, som sålunda anslås.

Utöver sålunda angivna löneförmåner kan ordinarie präst under vissa förutsättningar

åtnjuta särskild ersättning för annan prästerlig tjänstgöring. Sålunda äger ordinarie

präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning

eller annan i hans tjänst biträda, att av den, som uppbär med den senare

befattningen förenade inkomster, åtnjuta gottgörelse enligt de av Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter angående beräkning av sådan gottgörelse. Bestämmelserna i sagda hänseende

äro givna i adjunktsavlöningsförordningen. Jämväl prostarvodena torde vara

att räkna hit. För en var av kontraktsprostarna, vilka utses bland vederbörande

kontrakts kyrkoherdar, utgår ett av Kungl. Maj:t fastställt arvode, vilket är fördelat i

grundbelopp, lika för alla, och fyllnadsbelopp, som lämpas efter antalet pastorat i

kontraktet och kontraktets areal.

Inom det tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet kunna urskiljas fyra särskilda

grupper befattningshavare: 1) de så kallade ständiga adjunkterna, som avses

i 14 § 3 mom. löneregleringslagen, d. v. s. adjunktstjäuster, som i sammanhang med

fastställande av lönereglering enligt sagda lag inrättas i pastorat, där Konungen

funnit, att bibehållande eller inrättande av komministerstjänst icke erfordras, men att

arbetet därstädes dock kräver, att ordinarie tjänstinnehavare erhåller stadigvarande biträde

av extra ordinarie prästman; 2) sådana extra ordinarie präster, åt vilka Konungen

i enlighet med 6 § 8 mom. lagen om kyrkofond den 9 december 1910 beviljar

anslag för särskild prästerlig tjänstgöring (bland hittills varande sådana präster märkas

kontrakts- och stiftsadjunkter, en järn vägspräst); 3) innehavare av extra ordinarie

befattningar, till vilkas inrättande inom pastorat, där lönereglering enligt 1910 års

lagar icke trätt i tillämpning, Konungen lämnat tillstånd (pastoratsadjunkter m. fl.);

4) de egentliga adjunkterna och vikarierna, vilka innehava förordnande att biträda

ordinarie präst i hans tjänst eller att uppehålla ordinarie befattning.

I avseende å det extra ordinarie prästerskapets avlöning är stadgat, att varje

tjänstgörande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad, vivre — dessa förmåner

utgående in natura eller under vissa förutsättningar i penningar — skjuts i tjänstärenden,

årligt adjunktsarvode samt kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort,

allt enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t därom meddelar, Genom ovannämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:t.i Nåd. Proposition Nr 286. 9

förordning den 18 april 1914 bara sådana föreskrifter utfärdats och därvid stadgats

huvudsakligen följande:

Adjunktsarvode utgår, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmer,

med 1,200 kronor för år räknat, samt därutöver, efter 5 års väl vitsordad

tjänstgöring, från och med början av näst därpå följande ecklesiastikår ett ålderstilllägg

å J100 kronor och, efter ytterligare 5 års sådan tjänstgöring, ett andra ålderstillägg

å likaledes 300 kronor.

Skola förmånerna av bostad och vivre utgå i penniugar, skall gottgörelse för

dem utgivas med belopp, som, med hänsyn till levnadskostnaderna i orten, för varje

särskilt fall bestämmes av vederbörande domkapitel eller konsistorium; dock att gottgörelsen

icke i något fäll må fastställas till lägre belopp än 600 kronor för år räknat.

Tjänstgör extra ordinarie präst såsom biträde vid två ordinarie befattningar,

skall adjunktsarvode ökas med 600 kronor. Då extra ordinarie präst på grund av

förordnande uppehåller ordinarie tjänstebefattning, skall den extra ordinarie prästen,

utöver vad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika erhålla vikariearvode med belopp,

i allmänhet motsvarande viss procent av den med befattningen förenade reglerade

lönen, dock med iakttagande av visst minimi- och visst maximibelopp.

Jag anhåller vidare att få i anslutning till denna redogörelse för de

grunder, enligt vilka prästerna i de nyreglerade pastoraten avlönas, lämna

on sammanfattning av de bestämmelser, som gälla med avseende å anskaffandet

av de för dessa prästers avlöning erforderliga medlen.

De för kyrkoherdar och komministrar fastställda löuer jämte ersättningar och arvoden

till de så kallade ständiga adjunkterna bestridas med avgifter, som med viss

närmare angiven begränsning utdebiteras inom pastoraten, samt med vissa andra till

pastoratens förfogande ställda inkomster, varjämte kyrkofonden, på sätt nedan säges,

under viss förutsättning har att därtill bidraga.

De närmare bestämmelserna i angivna hänseenden äro meddelade i 19 och 21 §§

löneregleringslagen, av vilka den förra huvudsakligen stadgar följande:

Till bestridande av ifrågavarande löner, ersättningar och arvoden skola, i den

mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter tillbelopp

ej överstigande 3 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av hela inkomstbeloppet

inom pastoratet, 2) arrenden av ecklesiastika löneboställen med vissa

angivna undantag, 3] avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från boställen,

som Dyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt behov

erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet

i pastoratet avsedda medel med undantag av sådana, vilka skola tillgodokomma

viss tjänstinnehavare utöver lönen eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel,

utgående med ett efter vissa grunder beräknat belopp, samt 5) ytterligare

församlingsavgifter till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet att, om för omförmälda

ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större belopp än

som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela

inkomstbelopp, ersättning skall av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande

beloppet utom beträffande lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig

att utgöra.

Ålderstillägg och skjutsersättning gäldas av kyrkofonden, hyresersättning av pastoratet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 253 höft. (Nr 286.) 2

Anskaffaudet

av de präster

liga avlöningsmedlen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Verkningarna

av det nya

avlöningssystemet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Gottgörelse för uppdrag att annan ordinarie präst i hans tjänst biträda eller att jämte

egen tjänst uppehålla annan befattning utgöres av innehavaren av den senare befattningen.

I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extra ordinarie prästerskapet

gäller att, såsom nyss sagts, avlöningen för de så kallade ständiga adjunkterna

utgår efter samma grunder som det ordinarie prästerskapets löner. Avlöningen för

de extra ordinarie präster, som äro hänförliga till ovannämnda andra grupp, gäldas

av kyrkofonden. De till tredje gruppen hörande extra ordinarie prästerna avlönas

såsom för varje särskilt fall är föreskrivet, ofta så att skyldigheten härutinnan fördelas

mellan vederbörande pastorat och kyrkofonden, stundom med bidrag från vederbörande

kyrkoherde eller från enskild församlingsmedlem, bruk eller dylikt. Yad

angår fjärde gruppens extra ordinarie präster eller dem, som i egentlig mening äro

adjunkter eller vikarier, stadgas huvudsakligen följande. Bostad och vivre ävensom

skjuts i tjänstärenden tillhandahållas adjunkten av den präst, till vilkens biträde han

är anställd eller vilkens tjänst han uppehåller. Adjunktsarvode, inbegripet ålderstillägg,

för extra ordinarie präst, vilken är anställd såsom biträde åt allenast en ordinarie

tjänstinnehavare, gottgöres av kyrkofonden. Det belopp, varmed adjunktsarvodet

under förut angiven förutsättning skall förhöjas, utgöres av adjunktstagaren. Vikariearvode

gäldas av den, som uppbär de med den ordinarie tjänsten förenade inkomsterna.

Kostnadsersättning till adjunkt för resa till tjänstgöringsort bestrides av kyrkofonden.

Jag har med den redogörelse, jag här lämnat för huvudinnehållet

i de enligt 1910 års lagstiftning på ifrågavarande område gällande bestämmelserna,

velat giva en allmän översikt över huru prästerna i de nyreglerade

pastoraten i avlöningshänseende äro ställda. Nedanstående tablå,

September 1913—juli 1917.

Stift.

K

7 1

k

5 h

e r

d a

r>

Komministrar,

som i lön erhålla under 4,00o

kronor årligen

som i lön erhålla 4,000—4,300

kronor årligen

som i lön erhålla 4,300 —4,500

kronor årligen

som i lön erhålla 4,500—5,001

kronor årligen

som i lön erhålla 5,000—5,50(

kronor årligen

som i lön erhålla 5,500 — 6,000

kronor årligen

som i lön erhålla 0,000—6,500

kronor årligen

som i lön erhålla 6,500—7,000

kronor årligen

som i lön erhålla 7,000—7,500

kronor årligen

som i lön erhålla 7,500—8,000

kronor årligen

som erhålla ersättning för

bränsle

som erhålla hyreseraättningj

som erhålla ved in natura

CD

C

B

Ef oi

3 o

2 n

** er

•-i C

S*

ö &

0

1

JO

O''

s

som i lön erhålla 2,500—2,700

kronor årligen

som i lön erhålla 2,700—3,000

kronor årligen

som i lön erhålla 3,000 kro

nor och därutöver årligen

som erhålla ersättning för

bränsle

som erhålla hyresersättning

som erhålla ved in natura

Uppsala .......................

5

12

3

21

22

5

5

4

2

10

27

7

63

1

7

6

47

15

18

46

Linköping ............

11

22

8

22

10

7

1

—

—

4

31

2

54

_

6

4

20

8

10

22

Skara ...................

3

4

5

29

15

3

2

—

1

4

37

—

29

_

5

13

29

21

10

26

Strängnäs .....................

3

9

7

16

11

1

2

3

1

3

24

2

32

2

1

4

22

13

9

16

Västerås.......................

6

3

8

16

11

4

3

3

4

7

14

2

51

_

1

5

36

4

15

37

Växjö...........................

1

17

7

19

12

3

1

1

1

—

20

1

42

2

18

12

13

9

6

36

Lund ...........................

—

—

1

6

15

5

3

1

—

3

27

3

7

_

_

_

9

9

8

Göteborg........................

1

1

2

3

13

6

1

1

—

1

22

2

7

_

1

3

11

9

7

6

Karlstad.......................

—

3

3

5

9

3

—

—

—

—

3

—

20

_

9

14

5

5

8

28

Härnösand.....................

—

—

—

4

5

1

2

1

1

—

2

1

12

_

6

1

1

5

Luleå .......................

—

—

—

1

—

4

—

2

1

4

5

_

8

i

_

_

14

8

6

7

Visby ...........................

—

1

—

1

-

-

—

—

—

—

2

—

—

-

—

—

Samma

30

72

44

143

123

42

20

16

11

36

214

20

325

6

48

61

212

102

98

229

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.Is Nåd. Proposition Nr 2Sfi.

vilken tablå inom ecklesiastikdepartementet utarbetats med ledning av löneregleringsresolutioner,

vilka under tiden september 1913—juli 1917 fastst,''lllts

jämlikt lagen den 9 december 1910 angående reglering av prästerskapets

avlöning, torde giva en mera överskådlig bild av huru löneförhållandena

för det ordinarie prästerskapet inom olika stift kommit att gestalta sig vid

det praktiska tillämpandet av den nya löneregleringslagen.

Sålunda hava av de i förestående tablå upptagna 537 kyrkoherdar,

vilkas löner under ovan angivna tidsperiod reglerats enligt det nya avlöningssystemet,

i avrundat tal angivet, 5% en kontant löneinkomst, understigande

4,000 kronor, 48% åtnjuta i kontant lön mellan 4,000 och 5,000 kronor,

30% mellan 5,000 och 6,000 kronor, 6 % mellan 6,000 och 7,000 kronor

samt 8 % mellan 7,000 och 8,000 kronor. Av de i tablån upptagna 327 komministrarna

hava omkring 2 % eu kontant lön, ej uppgående till minimibeloppet

2,500 kronor, 33 % erhålla i lön mellan 2,500 och 3,000 kronor

samt omkring 65 % mellan 3,000 och 5,000 kronor.

1 övrigt torde följande erinringar i anslutning till tablåns innehåll

vara förtjänta av intresse. Såsom jag förut nämnt, plägar Kungl. Maj:t i

de fall, där tillgång till ved in natura icke är för handen eller i varje fall den

ved, som å bostället kan erhållas, icke är tillräcklig för täckande av tjänstinnehavarens

vedbehov, såsom fyllnadsbelopp tillerkänna vederbörande präst

särskild ersättning i penningar för behovet att köpa bränsle. Vid bestämmandet

av dylik ersättning har räknats med ett vedbehov av, för kyrkoherde

50 kubikmeter och för komminister 40 kubikmeter, allt för år, samt

till utgångspunkt vid beloppets fastslående tagits priset per kubikmeter för

virke å rot under normala prisförhåilanden. De fyllnadsbelopp, som i sådant

avseende tillkommit prästerna, torde, frånsett enstaka undantag, icke hava

överstigit 225 kronor. — Vad angår de i tablån omförmälda hyresersättningar,

som, där hinder mött för upplåtande av fri bostad, tillagts prästerna

att gäldas av pastoraten, hava dessa belopp i stort sett såsom regel utgjort,

för kyrkoherdar 1,000 kronor och för komministrar 600 kronor.

Jag övergår nu till en framställning av de synpunkter, som under ärendets

förberedande behandling gjort sig gällande med avseende å frågan om

behovet för dessa präster av krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Spörsmålet, huruvida ett sådant behov föreligger, frågan om dess

omfattning ävensom huru länge det kan komma att äga varaktighet, beröres

av kyrkofond skommittén i början av dess utlåtande, där kommittén

yttrar:

Prästerskapet i de nyreglerade pastoraten kan med fullt fog sägas vara i löneavseende

jämförligt med statens tjänstemän i allmänhet. Lönesatserna för de senare

äro normerade efter de förhållanden, som voro gällande år 1907, då den första löne
-

Kyrkofond»-

kommittén

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:1s Nåd. Proposition Nr 280.

staten efter nu tillämpade lönetyper, den för statskontoret, fastställdes, under det att

normeringen av lönesatserna för prästerna skedde efter förhållandena åren 1909—1910;

och från det förstnämnda till de båda sistnämnda åren torde någon förändring i avseende

å levnadskostnaderna knappast kunna sägas hava inträtt. Visserligen pågår

alltjämt regleringen av prästerskapets löner, men denna är bunden av de år 1910 antagna

^grunderna för lönernas beräkning, i följd varav, så länge 1910 års lagstiftning

kvarstår orubbad, vid den fortgående regleringen av de särskilda prästernas löner avseende

ej kan eller får fästas vid den numera inträdda dyrtiden. Det nya prästerliga

avlöningssystemet är ej heller så beskaffat, att det i stort sett skulle göra prästerskapet

i mindre grad än befattningshavarna i statens tjänst berörda av dyrtiden och dess verkningar.

Det måste följaktligen efter kommitténs uppfattning vara ett fullt befogat

anspråk, att de präster, vilkas avlöning utgår efter de år 1910 fastställda grunder, få

med anledning av den förhöjning i levnadskostnaderna, som uppstått eller kan komma

att uppstå till följd av det pågående kriget, åtnjuta krigstidstillägg och krigstidshjälp

eller annat därmed jämförligt lönetillägg efter enahanda grunder och för motsvarande

tid, som äro eller bliva bestämda för befattningshavare i statens tjänst,

Då Kung], Maj:t, efter riksdagens hörande, genom kungörelse den 29 maj

1917 beviljat befattningshavare i statens tjänst krigstidstillägg och krigstidshjälp

under år 1917 att utgå efter vissa närmare angivna grunder, har kommittén alltså

funnit sig böra i första hand undersöka, huruvida och i vad mån genom anvisande av

medel ur kyrkofonden tillgång kan beredas att åt präster, som bär avses, tilldela krigstidstillägg

och krigstidshjälp under ecklesiastikåret 1917—1918 — vilket torde få anses

för prästerna närmast motsvara löneåret 1917 för statstjänarna — enligt samma grunder,

som genom ovanberörda kungörelse bestämts för befattningshavare i statens tjänst.

Undersökningen måste dock uppenbarligen sträckas längre. Det kan nämligen

ej tänkas annat än att det behov av löneförbättring, som är eu följd av den av det

pågående kriget föranledda dyrtiden, kommer att bliva bestående en icke obetydlig tid

framåt. Då löneregleringen för prästerskapet alltjämt pågår, så att under eu följd av

år antalet präster, vilkas avlöning utgår efter ny lönereglering, årligen avsevärt ökas,

stegras också år från år anspråken på kyrkofondens förmåga att bereda löneförbättring

åt det nyreglerade prästerskapet. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig höra

söka utreda kyrkofondens förmåga att även under närmast följande år lämna tillgång

till sådan löneförbättring, varom nu är fråga. Det har synts kommittén tillräckligt

att för närvarande begränsa denna utsträckta undersökning till ecklesiastikåren 1918—

1919 samt 1919—1920. Men på grund av ovissheten om dyrtidstillståndets varaktighet

maste givetvis den frågan framställa sig till besvarande, om och i vad mån kyrkofonden

skulle äga förmåga att bereda prästerna lönetillskott, för den händelse dyrtidstillståndet

fortsätter, även sedan den prästerliga löneregleringen blivit till fullo genomförd. Kommittén

har därför ansett sig icke kunna undgå att söka besvara jämväl denna fråga.

För detta ändamål har kommittén sökt bilda sig en föreställning om hurudan fondens

ställning kan antagas vara år 1925. Löneregleringen för prästerskapet kan nämligen,

praktiskt taget, anse? vara genomförd med ingången av ecklesiastikåret 1925—1926.

Antalet äldre löneregleringar, som utgå efter sagda tid, är nämligen 34, vilkas giltighetstid

successivt löper till ända åren 1926 — 1934 samt år 1941, men på grund av föreskriften

i 2 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets

tionde samt om ersättning därför eventuellt kan upphöra redan förr, dock tidigast den

30 april 1924.

Vid fullgörandet av undersökningen om kyrkofondens förmåga att bereda krigstidstillägg

och krigstidshjälp efter utgången av ecklesiastikåret 1917—1918 har det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. proposition Nr 280. 1 o

emellertid synts kommittén tydligt, att de» tillfälliga löneförbättring, som skulle avse

denna tid, icke skäligen kan hållas vid det mått, som givits åt löneförbättringen för

är 1917—1918. Den fördyring av levnadskostnaderna, som givit anledning till, löneförbättringen

under år 1917, bar därefter fortgått i stegrat mått och fortfar alltjämt.

Många omständigheter tyda på att höjdpunkten ännu ej uppnåtts.

De inom departementet tillkallade särskilda sakkunniga yttra med avseende

på frågan om det nyreglerade prästerskapets behov av dyrtidshjälp

följande:

Genom de beslut, som av 1916 och 1917 årens riksdagar fattats rörande krigstidshjälp

och krigstidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, hava från det allmännas

sida åtgärder vidtagits, varigenom statstjänare i egentlig mening under den av världskriget

framkallade dyrtiden bragts den ekonomiska hjälp, förhållandena ansetts påkalla

och medgiva. I enahanda syfte bar ock Kungl. Maj:t avlåtit proposition till den nu

samlade riksdagen. Prästerna, som genom arten av det arbete, de utföra, måste anses

direkt och i betydande mån tjäna statliga intressen, men som genom sin särställning

i administrativt hänseende ej tillhöra nämnda kategori av befattningshavare,

hava härvid kommit att stå utanför. Det synes emellertid de sakkunniga uppenbart,

att den rådande kristiden, vars verkningar för var dag, som går, bliva allt mera kännbara

och för närvarande enligt officiella uppgifter räknas hava medfört en stegring

av levnadskostnaderna med mera än 70 procent, näppeligen kan hava lämnat prästerna

i de enligt 1910 års lönelagar reglerade pastoraten oberörda. Dessa präster, vilkas

avlöning utgår enligt av Kungl. 3Vlaj:t och riksdagen bestämda grunder, hava ju huvudparten

av sina löneinkomster fastslagna till kontanta penningbelopp och måste därför

i stort sett anses vara att i löneavseende jämföra med statens befattningshavare, detta

så mycket mera som de ekonomiska förhållanden, från vilka 1910 års lagstiftare utgått

vid bestämmandet av grunderna för ifrågavarande prästers avlönande, voro på

det hela taget enahanda som de, vilka bildade utgångspunkten för de ännu giillande

lönetyperna för statstjänstemän.

Om det således torde få anses otvivelaktigt, att prästerskapet i de nyreglerade

pastoraten genom den rådande dyrtiden kommit i ett läge, vilket — liksom i fråga

om statens befattningshavare — påkallar ett ekonomiskt stödjande ingripande från det

allmännas sida, framställer sig till besvarande det spörsmålet, huruvida den av kriget

framkallade stegringen i levnadskostnaderna varit i lika hög grad kännbar för dessa

präster som för statstjänstemännen eller om anledning förefinnes att med avseende å

dyrtidens verkningar göra någon skillnad mellan prästerna och statens befattningshavare.

Det bär nyss framhållits, hurusom prästerskapet i de nyreglerade pastoraten på

grund därav, att huvuddelen av dess avlöning utgår i kontanta penningar, i lönehänseende

intager en med statstjänstemännen jämförlig ställning.

Emellertid åtnjuta ju dessa präster utöver den kontanta lönen fri bostad med,

där förhållandena sådant medgiva, erforderligt område till trädgård ävensom rätt till

husbebovsbränsle från boställsskogen i mån av tillgång. Tillika åligger det boställsarrendator,

jämlikt § 13 i kungl. förordningen den 15 september 1911 angående utarrendering

av prästerskapets löneboställen, att mot »måttlig ersättning» till tjänstinnehavaren

utgöra vissa tjänstbark eter, nämligen, förutom skjutsning och en del arbetsprestationer

med avseende å renhållning å prästgården och trädgårdens skötsel, att

för tjänstinnehavarens hushåll å prästgården avlämna mjölk och smör samt att bereda

LJeparte
ments
sakknnniira
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

av tjänstinnehavaren anskaffad ved ävensom, där denne får ved eller bränntorv å bostället,

hugga eller upptaga samt framföra vad därav erfordras.

Svaret pa det ovan angivna spörsmålet synes alltså bliva beroende av, huruvida

nu omtbrmälda naturaförmåner äro för prästens hushållning av den betydelse, att

prästen pa grund därav kan anses vara bättre rustad än en statens befattningshavare

att utstå dyrtidens tryck.

Vad då först angår förmånerna av fri bostad och vedbrand torde det icke kunna

dragas i tvivelsmål, att förekomsten av dessa förmåner vid bestämmandet av de grunder,

efter vilka prästerskapets kontanta avlöning skulle utgå, inverkat därhän, att den

kontanta lönen kommit att hållas inom snävare gränser än som skulle blivit fallet,

om rätten till dessa förmåner saknats. Härigenom torde, även om det icke kan förnekas,

att nu ifrågavarande naturaförmåner i och för sig äro värdefulla, den fördel,

deras åtnjutande innebär för prästen, hava i viss mån neutraliserats. Därtill kommer,

beträffande den fria bostaden, att i den allmänna stegring å alla livsförnödenheter,

som under krigsåren ägt rum, bostadshyrornas ökning dock spelar en jämförelsevis

mindre betydande roll, och vidkommande förmånen av trädgård är att märka, förutom

det att densamma icke tillgodokommer städernas prästerskap och ett stort antal av

prästerna å landsbygden, att dess värde i väsentlig mån förringats genom de under

de senare åren i betydande grad ökade kostnaderna för den egentliga trädgårdsskötseln.

I fråga om de tjäustbarheter, arrendatorn är skyldig att, såsom det i arrendeförordningen

heter, mot måttlig ersättning utgöra till tjänstinnehavaren, synas endast

de, som röra arrendatorns befattning med prästens ved och hans skyldighet att leverera

mjölk och smör, vara av den beskaffenhet, att de här böra komma i betraktande.

För bedömande av frågan om dessa förmåners värde för prästerna hava de sakkunniga

genomgått 95 under de sista åren upprättade arrendekontrakt angående

prästlöneboställen i skilda delar av landet. De i kontrakten härutinnan förekommande

bestämmelserna hava därvid befunnits mycket växlande, och det torde icke vara möjligt

att angiva några vissa normer, som följts vid kontraktens avfattande. Särskilt

gäller detta veden, för vilkens huggning, framforsling och beredning ersättningen

varierar högst betydligt å de olika orterna. Ej sällan förekommer den bestämmelsen,

att mjölken eller smöret eller arrendatorns arbete med veden skall ersättas efter »ortens

pris». I några av de behandlade fallen kan tjänstinnehavaren säkerligen sägas hava

ej ringa fördel av de prestationer från arrendatorns sida, som i kontraktet blivit honom

tillförsäkrade; i andra fall åter torde värdet av de utfästa tjänstbarheterna vara mindre.

I synnerhet i de fall, där »ortens pris» skall lända till efterrättelse, torde prästen vara

föga skyddad mot omåttliga prisstegringar. I det stora hela har den verkställda granskningen

hos de sakkunniga efterlämnat det intrycket, att oaktat ifrågavarande tjänstbarheter

kunna sägas i allmänhet innebära eu förmån för prästerskapet, de likväl icke

äro av den betydelse, att det skulle vara rättvist att med hänsyn till desamma giva

krigstidsunderstödet åt prästerna mindre dimensioner än det understöd, som för år

1918 i propositionen nr 10 föreslagits i fråga om statens befattningshavare.

På grund av vad sålunda anförts vilja de sakkunniga för sin del bestämt tillstyrka,

att från statens sida åtgärder snarast vidtagas för att prästerskapet —i likhet

med de statsanställda — erhålla det bistånd i ekonomiskt hänseende, som med hänsyn

till den av världskriget framkallade dyrtiden kan anses påkallat.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 286.

Den stegring i levnadskostnaderna, som någon tid efter krigets utbrott tog

sin början och sedermera fortgått regelbundet och med ökad intensitet, bär

under det sistförflutna året nått sådana mått, att enligt min mening

en nödvändighet föreligger för statsmakterna att träda hjälpande emellan

för lindring i de svårigheter, som träffat särskilt dem bland statskyrkans

präster, vilka, i likhet med statstjänarna, äro hänvisade att huvudsakligen

leva på till kontanta belopp fixerade löner.

Med avseende på verkningarna av den allmänna prisfördyringen under

kriget torde det vara tillräckligt att erinra, hurusom chefen för finansdepartementet

enligt det vid propositionen nr 10 till innevarande års riksdag

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare

i statens tjänst fogade utdrag av statsrådsprotokollet den 18

januari 1918 anfört, att den under kriget uppkomna höjning i levnadskostnaderna,

som vid oförändrad levnadsstandard drabbar ett normalhushåll

om man, hustru och två barn, på grund av uppgifter från 44 städer

och stadsliknande samhällen av socialstyrelsen i december 1916 beräknats

till i runt tal 40 procent och i slutet av november 1917 till minst 72

procent, och departementschefen tillägger, att man utan fara för överdrift

torde kunna taga för givet, att den av kriget förorsakade stegringen-i levnadskostnaderna

dåmera kunde för ett dylikt normalhushåll, under förutsättning

av oförändrad levnadsstandard, beräknas till minst 75 procent. Det

är allom bekant, att under den del av år 1918, som sedermera gått till

ända, den allmänna höjningen av prisen på livsförnödenheter fortgått i

stegrat mått, och med säkerhet kan man förutse, att höjdpunkten ännu

icke är uppnådd.

Om med hänsyn till innebörden av nyssnämnda beräkningar allt

tvivel torde vara uteslutet därom, att ett verkligt behov av krigstidsunderstöd

måste föreligga för nu ifrågavarande präster, synes frågan om behovets

styrka givetvis kunna vara föremål för olika meningar.

Kyrkofondskommittén har ansett, att krigstidstillägget och krigstidshjälpen

åt prästerna borde följa samma grunder som motsvarande förmåner

för statstjänarna, även i fråga om beloppens storlek. Kommittén torde

följaktligen hava varit av den meningen, att behovets styrka är densamma

hos prästerskapet som hos de i statens tjänst anställda befattningshavarna.

Man får emellertid vid bedömandet av detta spörsmål ej förbise, att

i löneavseende full jämnställdhet icke råder mellan prästerna och statens

befattningshavare, beroende på de naturaförmåner, prästerskapet åtnjuter.

Detta förhållande har ock beaktats av de sakkunniga, som till behandling

upptagit frågan, huruvida berörda naturaförmåner kunna anses vara av

sådan betydelse för prästernas ekonomi, att krigstidstillägget och krigs
-

Departe
mentschefen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

tidshjälpen åt dera böra erhålla mindre omfattning än motsvarande förmåner

för statstjänstemannen. Härvid avses dock endast understöd för

tiden efter ecklesiastikåret 1917 — 1918. Vad beträffar det krigstidstillägg

och den krigstidshjälp, som för lagda ecklesiastikår skulle utgå till prästerna,

har ej ifrågasatts annat, än att de skulle hava samma proportioner som

statstjänarnas motsvarande understöd för år 1917. — De sakkunniga

komma till det resultatet, att naturaförmånerna visserligen äro prästerna

till gagn men ej i den grad, att det kan anses påkallat att giva krigstidstillägget

och krigstidshjälpen åt prästerna för tiden efter ecklesiastikåret

1917— 1918 mindre dimensioner än det motsvarande understöd, som för

år 1918 i propositionen nr 10 av Kungl. Maj:t föreslagits i fråga om statens

befattningshavare.

Vid den tidpunkt, då de sakkunniga hade att behandla detta ämne,

förelåg ännu icke riksdagens beslut med anledning av nämnda proposition.

Det beslut, riksdagen sedermera fattat rörande krigstidstillägg och

krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, innebär

emellertid, såsom bekant, en icke oväsentlig höjning av de av Kungl.

Maj:t föreslagna beloppen. Frågan är då, om jämväl för prästerskapets

del en motsvarande ökning bör ske.

Då det gäller att bestämma måttet av det krigstidstillägg och den

krigstidshjälp, som må tillkomma prästerskapet för ecklesiastikåret 1918 —

1919, har jag funnit mig böra stanna vid att tillstyrka, att krigstidstilllägget

och krigstidshjälpen för sagda ecklesiastikår måtte utgå enligt de

grunder i tillämpliga delar, som i propositionen nr 10 till innevarande års

riksdag utstakats för motsvarande understöd åt befattningshavare i statstjänst,

d. v. s., i korthet uttryckt, krigstidstillägg: 200 kronor jämte 30

procent av avlöningen, maximum 1,700 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen

den 29 maj 1917 med 50 procent förhöjning jämte utsträckning

till löntagare med högst 4,000 kronors taxerad inkomst.

Då jag sålunda förordar ett lägre understöd åt ifrågavarande präster

än det, som enligt förenämnda riksdagsbeslut skall tillkomma statstjänstemannen,

gör jag det i främsta rummet av det skälet, att, såsom av det

följande kommer att framgå, kyrkofondskommittén vid sina beräkningar

rörande kyrkofondens förmåga att deltaga i kostnaderna för utgörandet

av krigstidsunderstöd åt prästerna i nyreglerade pastorat utgått från att

krigstidstillägget och krigstidshjälpen åt prästerskapet för ecklesiastikåret

1918— 1919 skulle bliva av samma storlek, som i förberörda proposition

föreslagits i fråga om statens befattningshavare. Någon utredning, som

gör det möjligt att med tillförlitlighet bedöma fondens bärighet för det

fall, att prästerskapets krigstidstillägg och krigstidshjälp för ecklesistikåret

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. MujUs Nåd. Proposition Nr 286.

1!)18—1919 erhölle samma dimensioner som det av riksdagen i år beslutade

krigstidsunderstödet åt statens befattningshavare, föreligger deremot

icke. I saknad av sådan utredning synes det mig icke tillrådligt att giva

krigstidstillägget och krigstidshjälpen åt prästerna i de nyreglerade pastoraten

för ecklesiastikåret 1918—1919 större omfång, än jag här förordat.

Den olikställighet mellan prästerskapet och statstjänarna, som härigenom

skulle uppstå i fråga om krigstidsunderstödets omfattning, synes

mig även ur rent sakliga synpunkter kunna försvaras. De naturaförmåner

i form av bostad och bränsle in natura, som prästerskapet i stor utsträckning

åtnjuter, bidraga givetvis till en ej oväsentlig lindring i dyrtidens

tryck. Ävenledes lärer det ej kunna bestridas, att de tjänstbarheter, som

i en mängd fåll tillförsäkrats prästerna i arrendekontrakten, i någon mån

bidraga att göra kristiden mindre kännbar för prästerna än för de i statens

tjänst anställda befattningshavarna. Jag anser därför, att, vad angår tiden

efter ecklesiastikåret 1917 — 1918, man rättvisligen med avseende på storleken

bör göra någon skillnad mellan det krigstidstillägg och den krigstidshjälp,

statens befattningshavare erhålla, och det motsvarande understöd,

varav prästerna må komma i åtnjutande. För att bedöma huru långt

man härvid bör gå, hade det väl varit önskligt, att en mera ingående

undersökning rörande värdet av prästerskapets naturaförmåner förelegat.

Då emellertid en dylik undersökning med säkerhet skulle hava dragit°ut

på tiden, så att ärendet icke kunnat framläggas för den nu samlade1 riksdagen,

har jag nödgats avstå därifrån. Såsom frågan nu ligger, synes

det mig, som om den av mig förordade reducering av prästernas krigstidstillägg

och krigstidshjälp i förhållande till statstjänarnas — även om

den av förut angivna skäl ej grundar sig på någon matematisk uppskattning

av ifrågavarande förmåners värde — likväl av såväl praktiska skäl

som ur billighetssynpunkt vore efter omständigheterna tillfredsställande.

Kvarstår behovet av krigstidstillägg och krigstidshjälp för prästerna jämväl

för tiden efter ecklesiastikåret 1918 — 1919, måste givetvis, liksom i

fråga om statens befattningshavare, för varje år tagas under omprövning

vilket mått understödet för det året skäligen bör erhålla.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 253 höft. (Nr 286.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Grunderna

för beräkningen

av

krigatidstilllägg

och

krigstidshjälp

åt

prästerskapet

i de nyreglerade

pastoraten.

Kyrkofonds
kommittén.

Kungörelsen

den 29 maj

1917.

2. Grunderna för beräkningen av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt

prästerskapet i de nyreglerade pastoraten.

Kyrkofondskommittén har vid fullgörande av det uppdrag, som lämnats

densamma genom Kungl. Majits förberörda beslut den 28 september 1917,

utgått från att prästerskapet i de nyreglerade pastoraten skulle komma i

åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt enahanda grunder,

som blivit eller kunde komma att bliva bestämda i avseende å befattningshavare

i statens tjänst. Krigstidstillägget och krigstidshjålpen för

ecklesiastikåret 1917—1918 har sålunda ansetts skola utgå i huvudsaklig

enlighet med de grunder, som angivits i den av Kungl. Maj:t med stöd

av 1917 års riksdags beslut i ämnet den 29 maj 1917 givna kungörelsen

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare

i statens tjänst. För innehållet i denna kungörelse, såvitt dess bestämmelser

ansetts kunna få tillämpning på prästerna, lämnar kommittén

följande redogörelse, vilken jag åberopar:

Krigstidstillägg äga befattningshavare i statens tjänst — under förutsättning att

deras avlöning blivit av Konung och riksdag bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder — med nedan angivna begränsningar och undantag uppbära

med 15 % å bland annat följande i samma avlöning ingående slag av kontanta förmåner,

nämligen lön, tjänstgöringspenningar, ortstillägg, arvode, ålderstillägg, bostadsoch

bränsleersättning, extra lönetillägg, tillfälligt lönetillägg. Om en befattningshavares

krigstidstillägg skulle understiga 250 kronor för år räknat, höjes detsamma till

detta belopp, dock under iakttagande att krigstidstillägget icke må överstiga 25 % av

de kontanta avlöningsförmåner, på vilka det beräknas. Ingen befattningshavares

krigstidstillägg får Överstiga 800 kronor för år räknat (§ 1). — Krigstidstillägg beräknas

endast å avlöningsmedel, som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av

statsmedel och dels av andra medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav,

som utgår av statsmedel, dock att krigstidstillägg åt befattningshavare vid universiteten

och de allmänna läroverken beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna

slags avlöningsförmåner uppgå (§ 2). — Krigstidstillägg till den, som av statens medel

åtnjuter lön eller arvode för två eller derå befattningar, utgår endast för en av

dessa, nämligen för den, som medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro

lika, för den av dessa befattningar, till vilken han först blivit befordrad (§ 3). —

Krigstidstillägg må tillkomma befattningshavare allenast till så stort belopp, att detta

tillhopa med hans från en eller flera befattningar i statens tjänst härflytande inkomster

av ovan uppräknade slag jämte värdet av bostad, då sådan åtnjutes, icke överstiger

9,800 kronor (§ 4). — Krigstidstillägget anses tillhöra lönen och utgår odelat

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

hungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 2S(>.

till befattningshavare, även om han under tjänstledighet för svag hälsas vadande m. in.

avstår lönen helt eller delvis (§ 5). — Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas

avlöning till siffran hestämts av Kungl. Magt, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande

i tillämpliga delar av ovan angivna bestämmelser (§ 6).

Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om han vid årets

ingång var gift, och dels för barn under 15 års ålder, vilka han vid samma tidpunkt

underhöll, utgår, med nedan angivna undantag och förbehåll, till befattningshavare i

statens tjänst, som den 1 januari 1917 innehade ordinarie anställning, samt sådana i

statens tjänst anställda icke-ordiuarie befattningshavare, som den 1 januari 1917 innehade

och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid eu och samma statsinstitution

innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande

vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution

är såsom minimum i allmänhet stadgat (§ 8). — Från åtnjutande av krigstidshjälp

undantagas, bland andra, befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst-

och förmögenhetsskatt, vilken under år 1917 ägde rum, har att erlägga dylik

skatt för högre belopp än 3,000 kronor, äkta makar3 taxeringar sammanräknade, samt

befattningshavare, som lämnar statstjänsten före den dag, då kungörelsen om krigstidshjälpeus

utbetalande trädde i kraft (§ 9). — Beloppet av den krigstidshjälp, som

ma till befattningshavare utgå, bestämmes i förhållande till taxeringen enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt sålunda, att befattningshavare, som erlägger

dylik skatt för högst 1,000 kronor, erhåller för hustru 100 kronor och för varje sådant

barn som nyss sagts till och med fem 50 kronor, befattningshavare, som erlägger

skatt för ett belopp från 1,000 till och med 2,000 kronor, erhåller för hustru 80 kronor

och för varje barn till och med fem 40 kronor samt befattningshavare, som erlägger

skatt för belopp från 2,000 till och med 3,000 kronor, erhåller för hustru 60

kronor och för varje barn till och med fem 30 kronor (§ 10).

Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg och krigstidshjälp

under året må icke överstiga 800 kronor (§ 12). —Om befattningshavare under

året avlidit, innan honom tillkommande krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts,

övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset (§ 17).

Aven för framtiden böra efter kommitténs mening lönetillskotten för

prästerna följa samma grunder, som bliva bestämda för befattningshavare

i statens tjänst. Härvid har kommittén räknat med att de belopp, som

för tillfällig löneförbättring under år 1918 åt sådana befattningshavare

kom me att föreslås, skulle bliva icke oväsentligt förhöjda utöver vad som

bestämts att utgå för år 1917.

Härom yttrar kommittén:

Enligt senaste tillgängliga uppgifter av socialstyrelsen kan fördyringen i levnadskostnaderna

vid september månads utgång beräknas uppgå till 66 %. Tjänstemannakårerna

lära icke kunna göra sig förhoppning om att genom lönetillägg hållas

skadeslösa för hela denna betydande ökning, varför kommittén ansett sig böra beräkna,

att endast viss del därav må bliva ersatt. Förslagsvis har kommittén trott sig kunna

räkna med att i genomsnitt omkring hälften av fördyringen finge gottgöras löntagarna

genom lönetillägg. Då tillika den strävan gör sig gällande att tilldela de lägre löntagarna

proportionsvis högre lönetillägg än som tillgodokommer de bättre avlönade, har kommittén

ansett sig hava skäl att mäta ut lönetillägget på sådant sätt, att varje befatt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

uingshavare, oberoende av lönens storlek, erhåller ett för alla lika belopp samt därutöver

ett tillskott, beräknat i förhållande till lönens storlek. Det förra beloppet har

kommittén förslagsvis antagit till 200 kronor, det senare till en summa motsvarande

30 % av avlöningsmedlen. Med tillämpning av denna beräkningsgrund behöver icke,

såsom enligt kungörelsen den 29 maj 1917 skedde, räknas något minimibelopp för

krigstidstillägget. Det förut antagna maximibeloppet torde däremot, med hänsyn till

att den fortgående stegringen gör sig alltmera kännbar även för de högre inkomsttagarna,

behöva icke oväsenligt förhöjas. Kommittén har för sin del räknat med

alternativa maximibelopp för krigstidstillägget av 1,700 kronor (alternativ B. 1) och

2,000 kronor (alternativ B. 2). Sistberörda skäl har även föranlett kommittén att ej

heller räkna med något visst högsta belopp, som krigstidstillägget i förening med löneinkomsterna

ej må överstiga.

Vad krigstidsbjälpen angår, har kommittén förutsatt, att befattningshavare i något

större omfattning än förut skulle bliva berättigade till sådant samt att tilläventyrs

krigstidsbjälpens belopp borde höjas. För tiden efter år 1918 har kommittén därför

beräknat, att alla befattningshavare, som jämlikt taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

hade att erlägga dylik skatt för belopp till och med 4,000 kronor, skulle

komma i åtnjutande av krigstidshjälp ävensom att krigstidshjälpen skulle förhöjas med

50 % utöver de nu beviljade beloppen, därvid den nytillkomna kategorien befattningshavare

med skatt för 3,000—4,000 kronors inkomst skulle undfå krigstidshjälp efter

samma grund, som nu är stadgad för befattningshavare med skatt för 2,000—3,000

kronors inkomst.

Kommittén, som förutsatt, att det sammanlagda belopp, som befattningshavares

krigstidstillägg och krigstidshjälp under året icke må överstiga, skall utgöra 1,700,

respektive 2,000 kronor eller lika med högsta beloppet krigstidstillägg, har emellertid

av skäl, som torde av det följande framgå, icke kunnat vid beräkningarnas utförande

iakttaga denna regel.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäligt tilldela befattningshavare

i statens tjänst lönetillägg till högre belopp än förut angivits, har kommittén ansett

sig böra verkställa eu beräkning angående beloppet krigstidstillägg, därest detta bestämdes

till 50 % av löneinkomsterna, dock högst 2,500 kronor.

Vad angår frågan om dika befattningshavare, som skulle komma i

åtnjutande av nu ifrågasatt krigstidstillägg och krigstidshjälp, framhåller

kyrkofondskoinmittén, att från tilldelningen av sådana förmåner böra uteslutas

innehavare av prebendepastorat, nämligen professors- och lektorsprebendena

— biskopsprebendena äro under indragning — enär dessa enligt

kungörelsen den 29 maj 1917 för krigstidstillägg fått tillgodoräkna sig

jämväl den del av professors- eller lektorslönen, som härflyter från prebendepastoraten.

Däremot har kommittén räknat med att det extra ordinarie prästerskapet

skulle medtagas, varvid kommittén ansett sig icke böra utesluta de

till förut omförmälda andra grupp hörande extra ordinarie prästerna

(kontrakts- och stiftsadjunkter, järn vägsprästen), emedan dessa förmodats

komma att fortbestå även efter det ny lönereglering genomförts för prä
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 280.

sterskapet i de pastorat, som falla inom deras tjänstgöringsom råden, och

följaktligen ansetts vara att hänföra till den nya prästerliga organisationen.

I detta sammanhang erinrar kommittén, hurusom Kung]. Maj:t dels

genom beslut den 2 oktober 1917 beviljat lönctillskott för ecklesiastikåret

1916—1917 eller i vissa fall för kalenderåret 1917 åt förenämnda kontraktsadjunkter,

dels oek genom kungörelse samma dag förordnat, att det

adjunktsarvode, som jämlikt adjunktsavlöningsförordningen tillkommer varje

såsom adjunkt tjänstgörande extra ordinarie präst, skall för ecklesiastikåret

1916—1917, därest arvodet utgått ur kyrkofonden samt vederbörande

arvodestagare ägt för nämnda ecklesiastikår uppbära ålderstillägg, förhöjas

med 15 %, beräknade å summan av grundbeloppet och ålderstillägget eller

ålderstilläggen. Nu nämnda förhållande bör dock enligt kommitténs mening

ej utgöra hinder för att ifrågavarande befattningshavare för framtiden

komma i åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt de

nya grunder, som kunna varda bestämda för präster, vilka omfattas av den

nya prästerliga organisationen.

Utom räkningen hava däremot lämnats de till omnämnda tredje grupp

hörande extra ordinarie prästmännen, d. v. s. innehavare av extra ordinarie

befattningar, vilka med Kungl. Maj:ts begivande inrättats inom pastorat,

där lönereglering enligt 1910 års lagar icke trätt i tillämpning

(pastoratsadjunkter m. fl.). Likaledes hava undantagits sådana till fjärde

gruppen (de egentliga adjunkterna och vikarierna) hörande extra ordinarie

präster, vilkas avlöning ej utgår enligt de i löneregleringslagen angivna

grunderna. Detta är, upplyser kommittén-, för närvarande förhållandet

endast i Visby stift.

Vad vidare angår de slag av löneförmåner, vard krigstidstillägg et må

beräknas, har kommittén förutsatt, att dessa, i anslutning till kungörelsen

den 29 maj 1917, bota, så vitt angår ordinarie präster, utgöras av lön,

ålderstillägg, hyresersättning och i gällande löneregleringsresolution bestämd

skjutsersättning, beträffande så kallade ständiga adjunkter av arvode,

däri inberäknat ålderstillägg, ävensom ersättning för bostad och vivre

samt i fråga om andra tjänstgörande extra ordinarie präster av arvode,

däri inberäknat ålderstillägg. Med kungörelsen anser kommittén ock överensstämma,

aft krigstidstillägget även må beräknas å det tillfälliga lönetillskott,

som Kungl. Maj:t, på sätt nyss erinrats, genom beslut den 2

oktober 1917 beviljat kontraktsadjunkter.

Med ordinarie präst har kommittén likställt extra ordinarie präst,

som åtnjuter med ordinarie prästerlig tjänst förenade löneförmåner enligt

därom av Kungl. Maj:t särskilt meddelad föreskrift (s. k. långvakansvikarier).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Alaj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Nedan omförmälda löneförmåner har kommittén ansett icke böra läggas

till grund för krigstidstilläggets beräknande:

1) Vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss

prästerlig tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöver lönen (7

§ löneregleringslagen). Någon särskild motivering för detta undantag synes

kommittén ej vara behövlig.

2) Belopp, som präst, mot avstående av rätt till ved in natura, från

kyrkofonden erhåller såsom ersättning härför. Skulle sådant ersättningsbelopp

befinnas för lågt, kan — yttrar kommittén — befattningshavaren åter

begagna sig av rätten att utfå veden in natura eller ock hos Kungl. Maj:t

göra framställning om beloppets förhöjande.

3) Förhöjning å arvode, som tillkommer extra ordinarie präst på

grund därav, att han uppehåller mer än en befattning. Detta följer

av grundsatsen om att krigstidstillägg må uppbäras endast å en befattning.

4) Den ersättning för bostad och vivre, som skall utgå till annan

tjänstgörande extra ordinarie präst än så kallad ständig adjunkt. Beträffande

sistberörda undantag yttrar kommittén:

Ifrågavarande ersättningsbelopp skall nämligen utgöras av adjunktstagaren. Därtill

kommer, att beloppet, såsom förut nämnts, för varje särskilt fall skall bestämmas

av domkapitlet med hänsyn till levnadskostnaderna i orten, i följd varav det är lagt

i domkapitlets baud att fastställa ersättningsbeloppet med hänsyn tagen till dyrtiden. Ett

undantag härifrån torde dock böra göras i avseende på det för ecklesiastikåret 1917—

1918 beräknade krigstidstillägget, enär av uppgifter, som kommittén införskaffat från

domkapitlen, synes framgå, att dyrtidsförhållande åtminstone i regeln icke haft inflytande

på bestämmandet av de ersättningsbelopp av ifrågavarande slag, vilka må vara

för året gällande.

5) Vikariearvoden. Till stöd härför åberopar kommittén det förhållandet,

att dessa ålagts adjunktstagaren till utgörande — utom i det fall

att adjunktstagaren icke uppbär lön, fastställd enligt 1910 års prästlöneregleringslag.

6) Den förhöjning i arvodet för adjunkter, varom föreskrift meddelats

i ovan omförmälda kungörelse den 2 oktober 1917. Sagda förhöjning,

som utgått med 15 96 av arvodet, synes nämligen — säger kommittén

— i motsats mot ovanberörda, kontraktsadjunkterna beviljade lönetillskott,

vilka utgått med fixa belopp, vara att betrakta likställd med ett

för året 1916—1917 beviljat krigstidstillägg.

7) Kontraktsprostarvode. Anledningen till detta undantag skall jag

angiva i det följande.

I enlighet med den grundsats, som är angiven i § 3 i kungörelsen

den 29 maj 1917 har det synts kommittén höra iakttagas, att präst,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Käng!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 28t>.

aom uppehåller mer ån en befattning, vare sig den andra tjänsten är

prästerlig eller ej, icke må åtnjuta lönetillägg från mer än den ena befattningen.

I detta hänseende anser dock kommittén nödvändigt att vidtaga eu

viss modifikation, nämligen i det fall, att någon innehar två eller flera

befattningar av sådan beskaffenhet, att förekommande krigstidstillågg för

den ena befattningen skall utgå exempelvis av statsmedel, under det att tilllägget

för den andra skulle gäldas ur kyrkofonden. Att här tillämpa

grundsatsen, att krigstidstillågg skulle utgå endast för den ena av befattningarna

— den som medför den högsta avlöningen — skulle kunna erbjuda

svårigheter. Särskilt bleve detta fallet, om rättigheten att för den ena

befattningen uppbära krigstidstillägg beviljades senare än rättigheten i avseende

å den andra, så att valfrihet icke förelåge redan då befattningshavaren

började lyfta det med den senare befattningen förenade tillägget.

Om till exempel en komminister med 3,000 kronors avlöning tillika innehar

statsbefattning med 1,500 kronors arvode och han börjar av statsmedel

uppbära krigstidstillägg, beräknat för den senare tjänsten, huru — yttrar

kommittén — skall förfaras, då han därefter berättigas att ur kyrkofonden

åtnjuta sådant tillägg för komministerstjänsten med den begränsning, att

krigstidstillägg endast får utgå för den ena tjänsten? Möjligen skulle han

då, mot återbärande till statsverket av vad han därifrån uppburit, få hos

kyrkofonden lyfta vad honom ifrån denna tillkomme. Lämpligare synes

dock vara att ordna det så, att när innehavare av prästerlig territoriell

tjänst tillika innehar statstjänst med rätt att å den senare åtnjuta krigstidstillägg,

statens skyldighet att tillhandahålla detta tillägg bibehålies,

men prästen tillika erhåller rätt att, om han varit berättigad till högre

krigstidstillägg på den territoriella prästerliga befattningen, uppbära skillnaden

ur kyrkofonden.

Likaledes torde enligt kommitténs mening böra gälla, att den,- som

är berättigad till krigstidshjälp av statsmedel, icke må ur kyrkofonden

uppbära sådan hjälp.

I detta sammanhang påpekar kommittén, att i följd av bestämmelsen

därom, att präst, som uppehåller mer än en befattning, icke må tillgodonjuta

krigstidstillägg från mer än den ena befattningen, arvodet såsom

kontraktsprost icke bör läggas till grund för krigstidstilläggets beräknande.

Såsom förut nämnts är i fråga om 1917 års krigstidstillägg till befattningshavare

i statens tjänst stadgat, att krigstidstillägget må uppgå allenast

till så stort belopp, att detta tillhopa med hans från en eller flera

befattningar i statens tjänst härflytande inkomster av de i kungörelsen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Krigstidsuaderstöd

åt

pasta rei

emeriti.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

angivna slag jämte värdet av bostad, då sådan åtniutes, icke överstiger

9,800 kronor.

Kommittén framhåller nu, att då det ordinarie prästerskapet i regeln

åtnjuter fri bostad, men denna icke är uppskattad till visst värde, svårigheter

tvivelsutan skulle uppstå vid tillämpningen av de blivande bestämmelserna

om krigstidstilläggets beräknande, därest nyssnämnda stadgande bibehölles

oförändrat i avseende å prästerskapet. Kommittén har därför

ansett sagda maximibelopp böra för prästerna, så vitt angår ecklesiastikåret

1917—1918, beräknas till 9,000 kronor, värdet å den fria bostaden

eller hyresersättning, då sådan åtnjutes, oberäknat.

Krigstidstillägg bör, anser kommittén, i likhet med vad som gäller

om avlöningen i allmänhet, utgå även för tid, då efter ordinarie befattningshavares

frånfälle de med hans befattning förenade inkomsterna åtnjutas

av hans stärbhus under tjänståret eller av hans till nådår berättigade

stärbhusdelägare.

Däremot lärer uppenbarligen prästerskapets änke- och pupillkassa, då

denna uppbär de ledig befattning tillhörande löneinkomsterna, icke kunna

göra anspråk på att få uppbära krigstidstillägg. Kommittén har emellertid

icke ansett nödigt att för beräkningens verkställande införskaffa upplysning

om i vilken omfattning dylikt förhållande ägt rum. Dess inflytande

på slutresultatet vore nämligen mycket ringa.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att kommittén jämväl beaktat

frågan om krigstidshjälp eller däremot svarande understöd åt präster,

vilka äro eller kunna bliva i åtnjutande av emeritilöner.

Dylika löner äro avsedda att utgå från kyrkofonden i av Kungl. Maj:t

bestämt antal till ordinarie och extra ordinarie präster i territoriella församlingar

med lägst 3,200 kronor för kyrkoherde och 2,000 kronor för

komminister samt högst 4,500 kronor; för extra ordinarie präst skall emeritilön

utgöra 1,500 kronor. Kungl. Maj:t utser innehavare av emeritilön

bland, såvitt angår det ordinarie prästerskapet, sådana präster, som uppnått

75 års ålder eller fyllt 65 år och under mer än tre av de senast förflutna

fem åren varit i följd av obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet

urståndsätta att själva fullgöra sina tjänståligganden och av sådan anledning

åtnjutit tjänstledighet, samt, ifråga om de extra ordinarie prästerna, bland

dem, som nått en ålder av 60 år. Med åtnjutande av emeritilön följer

skyldighet att avgå från tjänsten. För närvarande utgå emellertid emeritilöner

till ett antal av endast tio. Föreskrifter härom hava lämnats

i kungörelse den 26 november 1914. Innehavarna äro äldre otjänstbara

extra ordinarie präster, vilka såsom emeritilön erhålla envar 1,500

kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kutig!. Alaj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Kyrkofondskominittén föreställer sig, att innehavare av emeritilön böra

tillgodonjuta krigstidshjälp efter samma grunder, som må bestämmas för

pensionerade befattningshavare i statens tjänst, samt tillägger, att om sådant

understöd finnes böra gäldas ur kyrkofonden, förpliktelsen härutinnan för

kyrkofonden torde bliva föga betungande.

Kammarkollegium och statskontoret hava med avseende å de av kyrkofondskommittén

följda grunderna för beräknandet av ifrågavarande krigstidsunderstöd

funnit sig böra göra en erinran, såvitt angår det extraordinarie

prästerskapet, gentemot den av kommittén såsom huvudsaklig fastslagna

princip, att de prästmän, vilka uppehålla mer ån en befattning, vare

sig den andra tjänsten år prästerlig eller ej, icke må åtnjuta dyrtidstilllägg

från mer än en befattning — den högst avlönade. Ämbetsverken

anse väl, att denna princip, som står i överensstämmelse med stadgandena

i kungörelsen den 29 maj 1917 angående krigstidstillägg. och krigstidshjälp

under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst, också bör

tillämpas för i förslaget upptaget dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1917—

1918. Vidkommande åter det krigstidstillägg, som föreslagits att utgå

från och med den 1 maj 1918, synes det ämbetsverken, som om — därest,

på sätt föreslagits i den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare

i statens tjänst, extra ordinarie befattningshavare komme att tilldelas

förmånen av dyrtidstillägg från mer än en befattning — rättvisa och

billighet talade för att också i fall, då extra ordinarie prästmän icke vore berättigade

till erhållande av det ifrågasatta fasta dyrtidstillägget å 200 kronor,

dessas rätt till krigstidstillägg icke borde begränsas till endast en tjänst.

I vad kommittén anfört beträffande krigstidshjälp åt innehavare av

prästerlig emeritilön instämma ämbetsverken till fullo samt hemställa

för sin del, att prästmän i nu omhandlade ställning, vilka torde vara bland

de av nu rådande kristid hårdast tyngda, måtte komma i åtnjutande av

krigstidshjälp. Likaledes tillstyrkas åtgärder i sådant syfte i det av statskontoret

över förbemälde öhrwalls framställning särskilt avgivna yttrandet.

I övrigt hava de av kyrkofondskommittén föreslagna grunderna för understödssystemets

anordnande icke givit anledning till någon erinran från

kainmarkollegii och statskontorets sida.

En ledamot i kammarkollegium har varit av skiljaktig mening beträffande regeln,

att krigstidstillägg icke skulle beräknas å vikariearvode. Under framhållande att härigenom

e. o. prästmän, vilka tjänstgjorde som vikarier, komme att erhålla krigstidstilllägg

endast a adjunktsarvodet men att ett sådant förhållande icke vore förenligt med

grundsatsen, att de svagast avlönade skola i främsta rummet hjälpas gerom kngstidsR

i käng till riksdagens protokoll 1918.- 1 samt. 253 höft, (Nr 286.) 4

Kammarkollegium

och

statskontoret.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
sakknnniga.

26 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

tilläggen, har bemälde ledamot uttalat sig för att krigstidstillägg borde utgå även å

vikariearvode.

Rörande frågan om grunderna,, efter vilka krigstidsunderstödet till

prästerna borde utgå, göra de sakkunniga följande uttalande:

De sakkunniga dela kyrkofondskommitténs av kammarkollegium och statskontoret

biträdda mening, att krigstidsunderstöd bör till prästerna utgå efter i huvudsak samma

grunder som de för statens befattningshavare bestämda. Att härvid de principer, som

av 1917 års riksdag fastslagits beträffande krigstidstillägg och krigstidshjälp för samma

år åt befattningshavare i statstjänst böra i tillämpliga delar lända till efterrättelse i

fråga om det krigstidstillägg och den krigstidshjälp, som skulle komma att tilldelas

prästerskapet för ecklesiastikåret 1917—1918, under det att beträffande krigstidsunderstödet

åt prästerna för ecklesiastikåret 1918-^1919 i huvudsak samma grunder böra

följas, som för år 1918 enligt den i ämnet avgivna kungl. propositionen föreslagits

för statstjänarnas lönetillägg, synes de sakkunniga överensstämma med rättvisans krav.

Kyrkofondskommittén har till den grupp av prästmän, som skulle komma i åtnjutande

av krigstidsunderstödet, hänfört såväl ordinarie som extra präster; bland de

sistnämnda har kommittén uteslutit allenast innehavare av extra ordinarie befattningar,

inrättade inom ännu oreglerade pastorat, samt sådana till de egentliga adjunkterna

och vikarierna hörande prästmän, vilkas avlöning ej utgår enligt 1910 års löneregleringslag.

Häremot hava de sakkunniga intet att erinra; dock vilja de fästa uppmärksamheten

på att, då de lönetillskott, som enligt nådigt beslut den 2 oktober 1917 beviljats,

bland andra, kontraktsadjunkterna, enligt vad de sakkunniga hava anledning antaga,

varit att betrakta ej såsom en provisorisk lönereglering utan såsom tillfälliga lönetilllägg

med hänsyn till den rådande dyrtiden, och således fullt jämförliga med krigstidsunderstöd

av nu ifrågavarande slag, krigstidstillägget och krigstidshjälpen för ecklesiastikåret

1917—1918 synas för dem av dessa adjunkter, vilka erhållit dylikt lönetillskott

för kalenderåret 1917j böra beräknas allenast för den tid av ecklesiastikåret 1917—1918,

som belöper på kalenderåret 1918.

Såväl kyrkofondskommittén som kammarkollegium och statskontoret hava framhållit

önskvärdheten av att krigstidsunderstöd beredes jämväl innehavare av prästerliga

emeritilöner efter enahanda grunder, som gälla ifråga om f. d. befattningshavare i

statens tjänst. Detta önskemål anse även de sakkunniga synnerligen behjärtansvärt.

Nyssberörda grunder innehållas, såvitt angår år 1917, i kungl. kungörelsen den 19

juni 1917 (nr 367 i Svensk författningssamling). Enligt denna skall krigstidshjälp

med ett belopp av 150 kronor utgå till sådana f. d. befattningshavare, vilka vid ingången

av år 1917 voro berättigade till pension eller därmed jämförligt understöd,

under villkor dock att sammanlagda beloppet av krigstidshjälpen och pensions- eller

understödsförmånerna icke får överstiga 1,500 kronor för år räknat samt att vederbörande

icke under år 1917 haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre

belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade. I den kungl. propositionen

nr 11 till innevarande års riksdag, däri Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att för enahanda ändamål bevilja medel för år 1918, har principen, att rätten till krigstidsunderstödet

skulle göras beroende av pensionärens privata ekonomiska förhållanden,

frångåtts, i det att enligt förslaget understödet — vilket i följd härav benämnes krigstidstillägg

i stället för krigstidshjälp — skall utgå till varje vid ingången av år 1918

pensionsberättigad befattningshavare med 150 kronor jämte 30 procent av pensionens

årsbelopp, dock högst med 600 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kunyl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 286.

Då enligt de sakkunnigas mening innehavare av prästerliga emeritilöner rättvisligen

icke böra i förevarande avseende komma i en bättre ställning än f. d. befattningshavare

i statens tjänst, utan vad angår ecklesiastikåret 1917—1918 samma grunder

för krigstidshjälpens utgående böra gälla i fråga om de förra, som för år 1917 gällt i

fråga om de senare, torde med hänsyn till storleken av de för närvarande utgående emeritilönernas

belopp (10 stycken på envar 1,500 kronor) någon krigstidshjälp för innehavare

av dylika löner icke kunna komma i fråga för ecklesiastikåret 1917—1918. Däremot

synas ifrågavarande präster böra för tiden efter ecklesiastikäret 1917—1918 tillerkännas

krigstidstillägg i enlighet med vad som kan komma att bliva bestämt för f. d. befattningshavare

i statens tjänst.

Enligt de grunder, som för år 1917 gällt med avseende på krigstidsunderstöd åt

befattningshavare i .statens tjänst, har krigstidstillägg utgått med ett i visst förhållande

till de fasta avlöningsförmånerna stående belopp.

I den till innevarande års riksdag i ämnet avlåtna propositionen har åter gjorts

gällande, att någon »skillnad borde göras mellan befattningshavare, vilkas huvudsakliga

verksamhet ägnades åt en befattning i statens tjänst, och sådana, som endast i

mindre utsträckning tjänade det allmänna. I sådant syfte har föreslagits, att de förra

skola erhålla en oberoende av löneförmånernas belopp utgående s. k. grundplåt, i sammanhang

varmed emellertid för deras del bibehållits den bestämmelsen, att krigstidstillägg

icke må uppbäras å mera än en befattning. Vidkommande åter de extra befattningshavarna,

för vilka någon grundplåt icke skulle ifrågakomma, har nämuda begränsning

ansetts icke böra bibehållas.

Olika uppfattningar hava för prästerskapets - del hävdats ifråga om tillämpningen

av ovan omförmälda grunder för krigstidsunderstödets utgående.

Lika med kyrkofondskommittén finna de sakkunniga, att vad angår ecklesiastikåret

1917—1918 deu regeln bör gälla, attkrigstidstilläggicke må uppbärasåmera än en befattning.

Kyrkofondskommittén synes, ehuru i dess betänkande ej uttryckligen angivet, hava

utgått därifrån, att för tiden efter ecklesiastikåret 1917—1918 varje präst, såväl ordinarie

som extra, borde vid krigstidstilläggets beviljande erhålla den ovan omförmälda

grundplåten, och har i överensstämmelse därmed kommittén ansett principen böra bibehållas,

att krigstidstillägg icke må tillgodonjutas å mera än en befattning.

Kammarkollegium och statskontoret synas i denna fråga hava vant.av eu från

kyrkofondskommittén avvikande mening. Enligt sagda ämbetsverks mening skulle i

vissa fall extra ordinarie präster icke kunna erhålla grundplåt. I dylika fall borde, i enlighet

med vad som föreslagits beträffande extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst,

den extra ordinarie prästen berättigas att uppbära krigstidstillägg å mera än en befattning.

Det hade även enligt de sakkunnigas mening varit önskligt att jämväl för tiden

efter ecklesiastikåret 19L7—1918 samma principer, som i propositionen nr 10 till

den nu samlade riksdagen uti ifrågavarande avseende föreslagits ifråga om statstjänstemannen,

jämväl för prästerskapets del kunnat vinna tillämpning. Sakkunniga hava

dock ansett riktigast ansluta sig till den tankegång, som kyrkofondskommittén här synes

hava följt och som resulterat i att grundplåt borde tillerkännas varje präst, oavsett

huruvida han tjänstgjorde å extra eller å ordinarie befattning. Det måste nämligen

ihågkommas, att i och med vunnen ordination prästen ställt sig helt och hållet till det

kyrkliga arbetets tjänst, och ur denna för hela den prästerliga verksamheten grundläggande

synpunkt kan billigtvis icke den åtskillnad mellan ordinarie och extra befattningshavare,

som med avseende å rätten till grundplåt kommit till uttryck i för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 286.

berörda proposition, komma till användning å prästerliga befattningshavare. Då sålunda

de sakkunniga anse, att grundplåt bör tillgodokomma såväl ordinarie som extra präster

följer härav, att enligt de sakkunnigas mening principen, att krigstidstillägg icke må

uppbäras å mera än en befattning, bör i fråga om samtliga prästerliga befattningshavare,

såväl ordinarie som extra, bibehållas jämväl för tiden efter ecklesiastikåret 1917 — 1918.

Självfallet bör eu extra ordinarie präst — liksom den ordinarie — uppbära grundplåt

endast en gång under ecklesiastikåret och därvid lämpligen från den första befattning,

vid vilken han under ecklesiastikåret tjänstgör.

Beträffande de slag av löneförmåuer, varå krigstidstillägget borde beräknas, vilja

de sakkunniga, med anledning av vad kyrkofondskommittén i denna del föreslagit, göra

följande erinringar.

Kommittén undantager den ersättning för bostad och vivre, som skall utgå till

annan tjänstgörande extra ordinarie präst än så kallad ständig adjunkt. De sakkunniga

biträda härutinnan kommitténs mening av det skälet, att domkapitlet, som har att bestämma

ersättningens belopp, därvid skall för varje fall taga hänsyn till levnadskostnaden

i orten och således torde hava både rätt och plikt att såväl vid beloppets

fastställande fästa avseende vid rådande dyrtid som ock sedermera reglera beloppet med

hänsyn till inträffade förändringar i prisförbållandena.

Kommittén har emellertid beträffande de ersättningsbelopp, som fastställts att utgå

för det löpande ecklesiastikåret, ansett det böra medgivas, att krigstidstillägget finge

beräknas å dessa belopp, detta på den grund, att domkapitlen vid beloppens fastställande

i allmänhet icke skulle hava tagit tillräcklig hänsyn till de inträffade dyrtidsförhållandena.

Då det likväl lärer vara förknippat med avsevärda svårigheter att numera för varje

särskilt fall utröna, huruvida och i vad män vid ersättningsbeloppens fastställande den

rådande dyrtiden kommit att inverka på beloppens storlek, synes vad kommittén härutinnan

förordat ej lämpligen böra vinna bifall.

Jämväl vikariearvoden har kommittén ansett böra undantagas från de löneförmåner,

vara krigstidstillägg må beräknas, detta emedan dylika arvoden skola utgöras av

adjunktstagaren. De sakkunniga kunna för sin del icke finna det angivna skälet tillräckligt

starkt för att rättfärdiga en åtgärd, varigenom den del av prästerskapet, som

måhända är i det största behov av bistånd under kristiden, skulle komma att gå miste

om ett ej oväsentligt tillskott i sina löneinkomster. De sakkunniga ansluta sig därför

till den inom kammarkollegium uttalade skiljaktiga mening, att krigstidstillägg må

beräknas jämväl å vikariearvode.

I enlighet med vad som gällt för statens befattningshavare för år 1917 torde för

ecklesiastikåret 1917—1918 krigstidstillägg sålunda böra utgå dels till den ordinarie

präst, som åtnjuter tjänstledighet för sjukdom, svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

offentligt uppdrag eller andra särskilda uppdrag, å lönen i dess helhet, dels

ock till vikarien ä vikariearvodet, vilket såsom nämnts utgår av den ordinarie befattningshavarens

lön. Yad angår ecklesiastikåret 1918—1919 skulle, i överensstämmelse

med vad i propositionen nr 10 till innevarande års riksdag föreslagits, ordinarie präst,

som åtnjuter tjänstledighet av annan anledning än styrkt sjukdom eller offentligt uppdrag,

icke äga beräkna krigstidstillägg å den del av sin lön, som han under tjänstledigheten

har att avstå. De sakkunniga hava emellertid ställt sig betänksamma mot

att för prästerskapets vidkommande låta tjänstledighet för svag hälsas vårdande utgöra

ett skäl till avdrag å krigstidstillägget. Enligt vad de sakkunniga tro sig veta, förekommer

nämligen tjänstledighet för präster på grund av svag hälsa såsom regel allenast

i det fall, att vederbörande präst till följd av hög ålder är ur stånd att fullgöra sina

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

tjänståligganden. Visserligen torde i framtiden präster med hög tjänstålder komma

i åtnjutande av emeritilöner, men för närvarande är lagen om emeritilöner åt präster,

såsom framgår av vad förut sagts, huvudsakligen en lag allenast på papperet, om vars

verkliga ikraftträdande man ännu icke har sig något med visshet bekant. Under nu

angivna förhållanden skulle det enligt de sakkunnigas mening vara i hög grad obilligt

att låta präst, som genom frånvaron av rätt till pension nödgas trots otillräckliga kroppsoch

själskrafter kvarstanna vid sin tjänst men till följd av sitt svaga hälsotillstånd måst

överlåta åt annan att sköta tjänsten, vidkännas avdrag å krigstidsunderstödet. På grund

härav hålla de sakkunniga före, att jämväl tjänstledighet för svag hälsas vårdande bör,

vad prästerskapet angår, upptagas bland de tjänstledighetsorsaker, vilka icke föranleda

avdrag å krigstidstiliägget.

Slutligen vilja de sakkunniga i enlighet med sin förut tillkännagivna åsikt, att

de löuetillskott, som genom beslut den 2 oktober 1917 beviljats kontraktsadjunkterna,

käft karaktären av krigstidsunderstöd, i motsats mot kyrkofondskommittén

framhålla, att krigstidstillägg icke torde böra beräknas å berörda löuetillskott.

I övrigt hava de sakkunniga intet att erinra mot de av kyrkofondskommittén

föreslagna grunderna för här ifrågavarande krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående.

I fråga om det krigstidsunderstöd, som för ecklesiastikåret 1917—

1918 kan komma att beviljas ifrågavarande präster, torde, såsom jag

förut antytt, de i kung], kungörelsen den 29 maj 1917 angående krigstidstillägg

och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens

tjänst fastställda allmänna grunder för utgående av sådant understöd böra

tjäna till efterföljd, varemot för ecklesiastikåret 1918—1919 de i Kungl.

Maj:ts proposition nr 10 till innevarande års riksdag föreslagna allmänna

grunder och bestämmelser i tillämpliga delar, på sätt jag förut anfört,

böra vinna tillämpning.

Givetvis måste därvid dock göras vissa modifikationer och avvikelser,

vilka betingas av ifrågavarande prästers särställning i avlöningshänseende.

Kyrkofondskommittén har närmare angivit sin ståndpunkt till spörsmålen,

vilka befattningshavare, som böra komma i åtnjutande av nu ifrågavarande

krigstidstillägg och krigstidshjälp, och vilka avlöningsförmåner,

som vid de utgående beloppens bestämmande böra tagas i beräkning,

samt i övrigt påpekat, i vilka avseenden bestämmelserna rörande prästernas

krigstidstillägg och krigstidshjälp borde skilja sig från motsvarande föreskrifter

ifråga om statstjänare.

Vad till en början angår frågan om vilka befattningshavare, som böra

komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidstillägg och krigstidshjälp,

råder ju ingen tvekan om att dit böra hänföras ordinarie präster, kyrkoherdar

och komministrar, i pastorat, beträffande vilka lönereglering på

grund av lagen den 9 december 1910 trätt i tillämpning, och att, efter

hand som nya pastorat inträda i den pågående löneregleringen, där anställda

ordinarie präster jämväl böra bliva delaktiga därav.

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Att innehavare av prebendepastorat icke böra i detta sammanhang

erhålla krigstidstillägg och krigstidshjälp å de från prebendepastoraten

härflytande inkomsterna torde på de av kyrkofondskommittén anförda skäl

utan vidare vara klart.

Riktigt synes vara, att de s. k. långvakansvikarierna i nyreglerade pastorat,

vilka uppbära samtliga med den ordinarie befattningen förenade löneförmåner,

ifråga om rätten till krigstidstillägg och krigstidshjälp jämnställas med de

ordinarie prästerna.

Kyrkofondskommittén har räknat med att ifrågavarande understödsåtgärder

borde omfatta jämväl övriga extra ordinarie präster, vilkas avlöning

utgår efter det nya avlöningssystemet. Någon anledning att från

krigstidstillägg och krigstidshjälp utesluta de extra ordinarie prästerna

synes mig så mycket mindre förefinnas, som dessa präster i avlöningshänseende

intaga en skäligen blygsam ställning och därför torde vara i hög

grad berörda av den rådande dyrtiden. I det föregående (sid. 8) omförmälda

tredje grupp av extra ordinarie präster (pastoratsadjunkter in. fl.) är däremot

självfallet utesluten från erhållandet av krigstidstillägg och krigstidshjälp,

då dessa prästers löner icke utgå efter de i 1910 års lagstiftning

bestämda grunder. Nu nämnda präster torde komma att — i likhet med

vissa ordinarie präster i oreglerade pastorat — beredas dyrtidshjälp genom

tilldelande av s. k. lönetillskott, på sätt som skett under år 1917.

De sakkunnigas påpekande, att de kontraktsadjunkter, som för år 1917

tilldelats dylika lönetillskott, icke böra erhålla krigstidstillägg och krigstidshjälp

för den del av sagda år, som faller inom ecklesiastikåret 1917

—1918, finner jag riktigt. Av vad min företrädare i ämbetet anförde till

statsrådsprotokollet vid beviljandet av sagda lönetillskott framgår nämligen

alldeles otvetydigt, att lönetillskotten hade karaktären av krigstidsunderstöd.

Frågan om krigstidstillägg åt de emeritiavlönade prästerna har, ehuru

egentligen ej hörande till detta ämne, här blivit föremål för behandling.

Emeritilönen har sin närmaste motsvarighet i den pension, som tillkommer

en statsanställd efter viss uppnådd levnads- och tjänstålder, och utgår

till hela sitt belopp i penningar. Kravet att de emeritiavlönade prästerna,

för närvarande endast tio till antalet, skola erhålla krigstidstillägg efter

samma grunder som f. d. statens befattningshavare synes mig därför

fullt berättigat, och anser jag det lämpligast, att denna fråga nu avgöres i

samband med frågan om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet

i de nyreglerade pastoraten. Såsom av de sakkunniga påpekats, torde ifrågavarande

präster, vilka från och med ecklesiastikåret 1915—1916 i emeritilön

uppburit envar 1,500 kronor, med hänsyn till de bestämmelser, som

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2H6.

31

gällde för krigstidshjälpen under år 1917 åt pensionerade statstjänstemän,

icke kunna påräkna någon krigstidshjälp för ecklesiastikåret 1917 —1918.

För tiden därefter böra de i förevarande avseende jämnställas med f. d.

befattningshavare i statstjänst.

Kyrkofondskommittén lärer hava utgått ifrån att varje präst, oavsett

om ordinarie eller extra, borde för tiden efter ecklesiastikåret 1917—1918

erhålla s. k. grundplåt. De sakkunniga hava bestämt uttalat sig för att

så borde bliva fallet. De skäl, de sakkunniga härför anfört, hava ock

övertygat mig om det berättigade i en dylik anordning. I själva verket

torde densamma icke innebära någon avvikelse från den princip, som

härutinnan kommit till uttryck i propositionen nr 10 till 1918 års

riksdag, utan fasthellre utgöra en konsekvens av regeln, att grundplåt skall

tillgodokomma befattningshavare som i en verksamhet är fullt sysselsatt.

Givetvis böra i följd härav varken ordinarie eller extra präster äga rätt

att uppbära krigstidstillägg från mera än en befattning. Självklart synes

vara, att grundplåt icke får uppbäras mera än en gång under ecklesiastikåret.

'' Mot att, såsom de sakkunniga föreslagit, extra ordinarie präst erhåller

grundplåten å den befattning, han först under ecklesiastikåret uppehåller,

har jag intet att erinra.

Vidkommande de slag av löneförmåner, därå "krigstidstillägget bör

utgå, torde de av kyrkofondskommittén föreslagna grunderna för beräknande

av krigstidstillägg kunna följas, dock med iakttagande av de anmärkningar,

de sakkunniga härutinnan framställt.

I likhet med kyrkofondskommittén finner jag krigstidstillägg icke

böra beräknas å den ersättning för bostad och vivre, som utgår till annan

extra ordinarie prästman än ständig adjunkt. Enligt 3 § adjunktsavlöningsförordningen

torde nämligen domkapitlet vara skyldigt att vid

bestämmandet av dylika ersättningsbelopp jämväl beakta rådande dyrtidsförhållanden.

Något undantag från nyssnämnda regel, såvitt angår de för

ecklesiastikåret 1917—1918 fastställda ersättningsbelopp, anser jag, liksom

de sakkunniga, av praktiska hänsyn icke böra förekomma.

Jag är ense med de sakkunniga därom, att jämväl vikariearvode bör

läggas till grund vid krigstidstilläggs beräknande. Det vore i mitt tycke

obilligt, om icke en extra ordinarie prästman likaväl som en extra befattningshavare

i statens tjänst skulle få åtnjuta krigstidstillägg å samtliga

de löneförmåner, han på grund av förordnandet uppbär, alltså ej endast

å adjunktsarvodet utan även på vikariearvodet. Aven om på grund av

vikariearvodets ringa belopp det därå utgående krigstidstillägget bliver av

mycket blygsamma dimensioner, torde det dock komma att utgöra en välbehövlig

tillökning i den extra prästens måttliga inkomster.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sättet för

utgörande av

h-igstidelilllägg

och

krigstidshjälp

åt

prästerskapet

i de nyreglerade

pastoraten.

Undersökning

rörande

kyrkofondens

bärighet

Beräkning

av krigstidstilläggets

och

krigstidshjälpens

belopp,

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Likaledes — och det följer av vad jag förut sagt — delar jag de

sakkunnigas mening, att krigstidstillägg icke bör utgå på de lönetillskott,

som enligt beslut den 2 oktober 1917 tillerkänts kontraktsadjunkterna.

De sakkunniga hava gjort gällande, att tjänstledighet för svag hälsas

vårdande icke borde föranleda skyldighet för prästen att vidkännas avdrag

å krigstidstillägget. Med hänsyn till de vägande skäl, de sakkunniga till

stöd härför andragit, anser jag, ehuru med någon tvekan, mig böra understödja

detta deras förslag. Väl kan det icke förnekas, att härigenom

i enstaka fall ett obehörigt gynnande av den prästerliga befattningshavaren

kan tänkas förekomma, inen det vore enligt min uppfattning oriktigt,

att för dylika undantagsfalls skull alla de åldriga präster skulle bliva

lidande, som äro ur stånd att fullgöra sina tjänståligganden men på grund

av att de icke hava att motse pension vid avskedstagandet nödgas stanna

vid sina befattningar.

3. Sättet för utgörande av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet

i de nyreglerade pastoraten.

Med föranledande av den kyrkofondskommittén genom nådiga beslutet

den 28 september *1917 givna befallning har kommittén verkställt en undersökning

rörande kyrkofondens förmåga att bära de utgifter, ett tilldelande

av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet i de nyreglerade

pastoraten skulle medföra.

För detta ändamål har kommittén till en början gjort en beräkning

angående de belopp, som skulle vara erforderliga för beredande av krigstidstidstillägg

och krigstidshjälp åt ifrågavarande präster enligt de grunder,

som av kommittén föreslagits.

Den verkställda utredningeD har givit till resultat, att det belopp, som

för ecklesiastikåret 1917—1918 skulle behöva tagas i anspråk för krigstidstillägg

och krigstidshjälp till präster, för vilka lönereglering enligt

lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 trätt

i tillämpning, kan, med användande, på sätt förut närmare omförmälts,

av de grunder, som angivits i kungörelsen angående krigstidstillägg och

krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst, uppskattas

till ett belopp av 447,801 kronor, därav 435,261 kronor krigstidstillägg

och 12,600 kronor krigstidshjälp.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung/. Maj: t a Nåd. Proposition AV 286.

För ecklesiastikåren 1918—1919 samt 1919—1920 åter skulle, med

den förhöjning i krigstidsunderstödet kommittén i det föregående ansett

sig böra i första hand räkna med (200 kronor jämte 30 °j0 av lönen), sammanlagda

beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp kunna uppskattas,

för ecklesiastikåret 1918—101!) till respektive 1,548,581 kronor, därav

1,509,716 kronor krigstidstillägg och 38,865 kronor krigstidshjälp (alt. B 1)

samt 1,614,909 kronor, därav 1,576,044 kronor krigstidstillägg och 38,865

kronor krigstidshjälp (alt. B 2) och för ecklesiastikåret 1919—1920 till respektive

2,077,701 kronor, därav 2,029,716 kronor krigstidstillägg och

47,985 kronor krigstidshjälp (alt. B 1) samt 2,176,529 kronor, därav

2,128,544 kronor krigstidstillägg och 47,985 kronor krigstidshjälp (alt. B 2).

Skulle behovet av krigstidstillägg och krigstidshjälp fortfarande kvarstå

ecklesiastikåret 1925—1926, då löneregleringen för det territoriella

prästerskapet praktiskt taget blivit till fullo genomförd, skulle, om understödet

utdelades efter samma grunder, som tillämpats i avseende å uträkningen

beträffande ccklesiastikåret 1918 —1919, i krigstidstillägg och krigstidshjälp

beräknas respektive 3,982,755 kronor, därav 3,906,960 kronor

krigstidstillägg och 75,795 kronor krigstidshjälp (alt, B 1) samt 4,221,355

kronor, därav 4,145,560 kronor krigstidstillägg och 75,795 kronor krigstidshjälp

(alt, B 2). Därest åter krigstidstillägget funnes böra förhöjas

till 50 %'' av de löneförmåner, vara detsamma bör beräknas, har det

för krigstidstillägg och krigstidshjälp erforderliga beloppet uppskattats

för ecklesiastikåret 1918—1919 till 2,192,770 kronor, därav 2,153,905

kronor krigstidstillägg och 38,865 kronor krigstidshjälp, för ecklesiastikåret

1919—1920 till 2,957,515 kronor, därav 2,909,530 kronor krigstidstillägg

och. 47,985 kronor krigstidshjälp, samt för ecklesiastikåret 1925—

1926 till 5,722,845 kronor, därav 5,647,050 kronor krigstidstillägg och

75,795 kronor krigstidshjälp.

För tillvägagångssättet vid beräkningens utförande redogör kommittén

närmare sålunda:

Med iakttagande att beräkningarna angående det belopp, som skulle vara erfor- Tillvar»

derligt för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt präster, hänföra sig till gångesatwt

befattningshavare, som ovan sagts, samt till dessas löneinkomster av de slag, som i vid ber&knindet

föregående omförmälts, hava beräkningarna vidare utförts på det sätt, att för varje gena nt"

Eastorat, för vars prästerskap lönereglering, fastställd på grund av lagen den 9 decem- föran<i®''

er 1910, trätt i tillämpning den 1 maj något av åren 1914—1917 eller skall träda i

tillämpning den 1 maj 1918 — med undantag för två pastorat, beträffande vilka ny

lönereglering vid beräkningens verkställande icke förelåg — undersökts till vilket belopp

krigstidstillägget, beräknat efter de av Kungl. Maj:t fastställda nya lönerna,

skulle uppgå.. Beräkningen av krigstidstillätrget för de präster, för vilka ny lönereglering

träder i tillämpning den 1 maj 1919 eller senare, har däremot skett mera sumBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 253 Käft. (Nr 286.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

mariskt genom användande av det procenttal, som anger förhållandet mellan sammanlagda

lönebeloppen i de pastorat, som tillhöra serierna 1914—1918, och summan

av de krigstidstillägg, som beräknats utgå i samma pastorat. Vid denna beräknings

verkställande har, därest av Kung! Maj:t fastställd lönereglering ej förelegat, lönerna

antagits uppgå till de belopp, som läge till grund för 1910 års beräkningar, jämte

10 % förhöjning, enär de av Kungl. Maj:t fastställda lönerna, efter vad kommitténs

utredningar visat, överstiga sagda beräkningar med i genomsnitt nämnda procenttal.

I avseende å krigstidstillägget för de extra ordinarie prästerna (med undantag av de

ständiga adjunkterna) är beräkningen mera vansklig, då det ju ej kan förutses, huru

stort antal sådana präster kommer att under de ifrågavarande åren vara i tjänstgöring

och till vilket belopp avlöningen för dem kommer att uppgå. Då det emellertid torde

få antagas, att förhållandena under olika år i detta hänseende äro i huvudsak lika,

har kommittén för ändamålet begagnat sig av uppgifter, som kommittén i annat sammanhang

från domkapitlen införskaffat angående antalet den 1 maj 1916 inom vederbörande

stift tjänstgörande extra ordinarie präster ocli deras tjänstålder m. m.

Yad beträffar det erforderliga beloppet krigstidshjälp, skulle för en mera noggrann

beräkning vara behövligt att utreda dels vilka präster, som jämlikt den taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt, vilken under år 1917 ägt rum, hava att erlägga

dylik skatt för belopp av 3,000 kronor, respektive 4,000 kronor eller därunder, och dels

vilka bland dessa befattningshavare, som vid årets ingång voro gifta och vilka som

vid samma tidpunkt hade att underhålla barn under femton års ålder. Då en utredning

härom skulle bliva mycket tidsödande, helst, efter vad kommittén inhämtat, upplysningar

angående prästernas familjeförhållanden icke, såsom kommittén till en början

förmodat, kunna erhållas från prästerskapets änke- och pupillkassa, har kommittén

med hänsyn till den föreliggande remissens brådskande beskaffenhet trott sig, utan att

befara ett allt för osäkert resultat, kunna använda de uppgifter rörande prästernas

familjeförhållanden, som återfinnas i Håkan Ohlssons biografiska matrikel för år 1914

över svenska kyrkans prästerskap, sålunda att kommittén beträffande präster tillhörande

sådana grupper, för vilka krigstidshjälp kan beräknas ifrågakomma, gruppvis undersökt

dels huru många procent voro gifta och dels huru många barn av högst femton

års ålder i medeltal belöpte på en var till sagda grupper hörande präst. För att

undgå den synnerligen tidsödande undersökningen i taxeringslängderna har kommittén

vidare beräknat, att krigstidshjälp skulle ifrågakomma för var befattningshavare, vilkens

avlöning efter nyss angivna normer uppgår till eller beräknats komma att uppgå till

högst 3,000 kronor, så vitt angår krigstidshjälpen för år 1917—1918, och högst 4,000

kronor för tiden därefter. Då vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt å

ena sidan må ske avdrag för vissa skatter, skuldräntor m. m., men å den andra tillkommer

bostadens värde, torde nämnda beräkningssätt få anses för den nu föreliggande

utredningen fylla anspråken på erforderlig noggrannhet. För de befattningshavare,

som framgått ur den senare undersökningen, har giftermåls- och barnfrekvensen ansetts

vara den, som den förra undersökningen givit vid handen vara tillfinnandes inom de

olika grupperna.

I fortsättningen ingår kommittén i eu prövning av kyrkofondens förmåga

att bära kostnaden för utgörandet av krigstidstillägg och krigstidshjälp

enligt kommitténs sålunda verkställda beräkningar.

Resultatet av den verkställda utredningen — den av kommittén fram
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. M<ij:ta Kdd. Proposition AV 28(i.

lagda utförliga redogörelsen för de av kommittén härvid följda principer

återfinnes i det följande — torde kunna sammanfattas sålunda:

Kyrkofondens årsöverskott under verksamhetsåret IDIG kan under de

förutsättningar, varpå kommittén grundat sina beräkningar, angivas till

minst 1,500,000 kronor.

Vidare har kommittén funnit att, om man tillika tager hänsyn till

den ekonomiska utveckling, som är att motse under tiden till år 1925,

då den prästerliga löneregleringen kan betraktas såsom fullständigt genomförd,

årsöverskottet sistnämnda år kan antagas till minst 3,000,000 kronor.

Detta belopp skulle då utgöra den gräns, intill vilken man kunde vid

sistnämnda tid pålägga kyrkofonden nya förpliktelser.

Vad de mellanliggande åren beträffar lärer med hänsyn till den under

tiden pågående utvecklingen fonden kunna betungas med nya förpliktelser

med belopp växande från nyssnämnda belopp, 1,500,000 kronor, upp

till sistberörda belopp, 3,000,000 kronor, och torde fondens bärighet, bortsett

från tillfälliga fluktuationer, kunna i avrundade tal beräknas sålunda:

år 1916 till minst 1,500,000

» 1917 »

> 1918 »

» 1919 »

» 1920 »

» 1925 »

* 1,667,000

» 1,833,000

» 2,000,000

» 2,167,000

» 3,000,000

kronor

»

»

»

I detta sammanhang framhåller emellertid kyrkofondsmmittéu, att det måste anses

såsom en gård av billighet och rättvisa, att, därest det nyreglerade prästerskapet undfår

dyrtidstillägg, även det oreglerade prästerskapet måtte komma i åtnjutande av

enahanda förmån i så pass stor utsträckning, att för ingen av dessa avlöningen stannar

under det belopp, som med hänsyn till dyrtiden må anses såsom ett skäligt minimum

för befattningshavare i prästens ställning.

Tidigare hava lönetillskott åt dylika präster av Kungl. Maj:t anvisats ur kyrkofonden

med stöd av 9 § kyrkofondslagen. Anvisande av uya lönetillskott skulle givetvis

förminska det överskott i kyrkofonden, som enligt vad förut sagts vore att påräkna,

och därigenom öva inverkan på fondens förmåga att tillgodose prästerskapets behov av

lönetillägg på grund av dyrtiden.

Med hänsyn härtill har kommittén funnit sig böra företaga en beräkning av

det belopp, som kunde anses erforderligt för bestridande av ytterligare lönetillskott

till det oreglerade prästerskapet. Enligt den verkställda beräkningen, vilken av kommittén

betecknas såsom summarisk och approximativ, skulle för ecklesiastikåret 1918—

1919 för ändamålet behöva tagas i anspråk omkring 390,000 kronor.

Då, såsom ovan nämnts, kyrfondens Överskott år 1918 beräknats icke

understiga 1,833,000 kronor, borde, under förutsättning att lönetillskott

utgår till det oreglerade prästerskapet samt att detta bestämmes i enlighet

med kommitténs här ovan gjorda antagande, det till bestridande av krigs
-

Kesultatet ar

den verkställdn

undersökningen

rörande

kyrkofondens

bärighet.

Krigstidsnnderstöd

åt det

oreglerade

prästerskapet.

Kyrkofondens

för kriga

tidstilläggoch

kristidshjålp

disponibla

överskott.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

tidstillägg och krigstidshjälp för det reglerade prästerskapet disponibla

överskottet för år 1918 upptagas till ett beräknat belopp av 1,443,000

kronor, vilket dock i betraktande därav, att det förhöjda beloppet emeritilöner

icke kunde tagas i anspråk förr än år 1919, borde ökas med 235,000

kronor till i runt tal 1,675,000 kronor*).

Vad angår det för ecklesiastikåret 1917—1918 erforderliga beloppet

för beredande av lönetillskott till det oreglerade prästerskapet, torde detta

kunna antagas till samma belopp, som beräknats för år 1918—1919. Antalet

oreglerade präster är väl år 1917 betydligt större ån år 1918, men

för varje särskild präst torde man, i likhet med vad som skett beträffande

det reglerade prästerskapet, böra beräkna ett lägre lönetillskott för det

förra än för det senare året. 1917 års överskott har även att bära de

extra lönetillskott, som beviljats bland annat genom omförmälda kungl.

brev och kungörelse" den 2 oktober 1917 och vilka kunna beräknas till

sammanlagt 160,000 kronor. Det för året beräkneliga överskottet, i det

föregående upptaget till 1,667,000 kronor, bör alltså minskas med dels

390,000 kronor**) och dels 160,000 kronor men å andra sidan ökas med

ovannämnda 235,000 kronor besparade emeritilöner och följaktligen sätta3

till i runt tal 1,350,000 kronor.

Då vid början av ecklesiastikåret 1919—1920 ungefär en fjärdedel av antalet

i oreglerade pastorat anställda präster, som under föregående året voro i

åtnjutande av lönetillskott, kunde beräknas bliva underkastade ny lönereglering,

skulle kunna antagas, att ungefär en fjärdedel av det för sistnämnda år

beräknade lönetillskottet för prästerskapet i de oreglerade pastoraten bortginge.

Återstående för detta ändamål erforderliga beloppet torde därför,och med hänsyn

jämväl tagen till att lönetillskottet för varje särskild präst kunde på grund

av de stigande medelmarkegångsprisen sättas lägre än föregående år, antagas till

omkring 275,000 kronor. Det ovan för året beräknade överskottet, 2,000,000

kronor, torde alltså för detta år böra nedsättas till i runt tal 1,725,000 kronor.

För år 1920 kunde på grund av liknande beräkningar disponibla

överskott antagas till i runt tal 2,000,000 kronor.

Således skulle, såvitt det varit möjligt för kyrkofondskommittén att

nu bedöma, kunna beräknas att, i avrundade tal angivna, följande belopp

åro för ändamålet tillgängliga, nämligen:

*) Kyrkofondskommittén har i yttrande den 28 juni 1917 tillstyrkt, att från och med

ecklesiastikåret 1919—1920 emeritilöner måtte få utgå till ordinarie och extra ordinarie

präster med sammanlagt högst 250,000 kronor. Jmfr sid. 49!

**) Detta belopp skulle komma att utbetalas under år 1918, som alltså skulle hava att

bära två serier krigstidsunderstöd. I beräkningarna bör beloppet givetvis hänföras till

1917 års förvaltningsresultat.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 280.

37

år 1917 minst 1,350,000 kronor

» 1918 » 1,675,000

» 1919 » 1,725,000

» 1920 » 2,000,000

» 1925 » 3,000,000

Såsom förut nämnts skulle efter kommitténs beräkningar och med

tillämpning av de grunder, den förutsatt skola följas vid beviljande av

krigstidstillägg och krigstidshjälp, nedanstående belopp krävas för utgörande

av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerna i de nyreglerade

pastoraten:

Alt. I.

(För ecklesiastikåret 1917—1918: Krigstidstillägg 15 % av lönen,

maximum 800 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen den 29 maj 1917.

För åren därefter: Krigstidstillägg 200 kronor jämte 30 % av lönen,

maximum 1,700 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen den 29 maj

1917 med 50 % förhöjning samt med utsträckning till befattningshavare

med högst 4,000 kronors taxerad inkomst.)

För ecklesiastikåret 1917 —1918 omkring

» » 1918—1919

» » 1919—1920

» » 1925—1926

447,861 krono!*)

1,548,581

2,077,701

3,982,755

Alt. II.

(Lika med alternativ I, med den skillnad att i stället för maximibeloppet

1,700 kronor antagits 2,000 kronor.)

För ecklesiastikåret 1917—1918 omkring 447,861 kronor*)

» » 1918—1919 » 1,614,909

» » 1919—1920 » 2,176,529

»* » 1925—1926 » 4,221,355

Det för ecklesiastikåret 1917 — 1918 för ifrågavarande ändamål behövliga

beloppet skulle alltså enligt kommitténs beräkningar kunna gäldas

med anlitande av överskott, som med otvivelaktig säkerhet kan väntas

komma att under räkenskapsåret 1917 uppstå för fonden.

*) Detta belopp skulle komma att utbetalas under år 1918, som alltså skulle hava att bära

två serier krigstidsunderstöd. I beräkningarna bör beloppet givetvis hänföras till 1917 års

förvaltningsresultat.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kyrkofondskommitténs

motivering

till beräkningarna

rörande fondens

bärighet.

Fondens tillväxt

under de

förflutna åren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 286.

Om för de efterföljande åren krigstidstil]ägg och krigstidshjälp beviljas

att utgå efter de grunder, som kommittén vid sin utredning tilllämpat

och vilka finnas bär ovan under alternativen I och II angivna,

eller efter andra grunder, som giva i huvudsak samma resultat, synes antagligt,

att de för utgörande av krigstidstillägg och krigstidshjälp erforderliga

utgifterna kunna, så vitt angår ecklesiastikåret 1918—1919, bestridas

medelst fondens överskott för räkenskapsåret 1918. Däremot skulle

för tiden därefter krigstidstillägg och krigstidshjälp icke kunna utgöras

med anlitande av fondens årliga överskott, utan skulle — om beräkningarna

eljest visa sig tillförlitliga — för ecklesiastikåret 1919—1920 fordras ytterligare

omkring 350,000—450,000 kronor. Skulle fortfarande år 1925 föreligga

behov av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt samma grunder,

som beräknats för år 1918, komme kyrkofondens beräkneliga överskott för

året att med bortåt 1—1 1/i million kronor understiga det därför erforderliga

beloppet. Under de mellanliggande åren torde sagda underskott

få antagas vara statt i stigande från ovannämnda 350,000 — 450,000 kronor

till sist omförmälda belopp 1—l1/i million kronor.

För bedömande av det resultat, till vilket kommittén sålunda kommit

i fråga om kyrkofondens förmåga att bära utgifterna för det ifrågasatta

krigstidstillägget och krigstidshjälpen till prästerskapet i de nyreglerade

pastoraten, torde det vara nödvändigt, att jag här redogör för den ingående

motivering, kommittén lämnat för de av densamma i berörda hänseende

verkställda beräkningarna.

Kommittén framhåller inledningsvis, hurusom det är förenat med

synnerligen stora vanskligheter att verkställa en något så når tillförlitlig

beräkning av kyrkofondens förmåga att icke blott fullgöra sina skyldigheter

enligt nu gällande bestämmelser utan även tillmötesgå nya anspråk,

som kunna ställas på densamma, i det att några av de belopp, som behöva

ingå i en sådan beräkning, väl med större eller mindre säkerhet

kunna bestämmas men andra däremot äro så mycket ovissare.

Fondens räkenskaper för de förflutna åren utvisa emellertid en betydande

kapitaltillväxt, och dess ställning vid tiden för den nya löneregleringens

fullständiga genomförande, år 1925, kan enligt kommitténs beräkningar

väntas bliva betydligt fördelaktigare än som framgick av de

beräkningar, vilka uppgjordes, då de nya löneregleringslagarna kommo till.

Härom yttrar kommittén:

Såväl prästlöneregleringskommittén som Kungl. Maj:t hava vid uppgörande av

sina tid efter annan framlagda förslag rörande de prästerliga avlöningslagarna därvid

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 286. 39

fogat upprättade finansplaner för kyrkofonden. Dessa finansplaner, vilka äro uppgjorda

efter en och samma grund, hade till syfte att söka uppvisa, huru kyrkofondens

inkomster och utgifter skulle balansera vid den tidpunkt, dä samtliga pastorat blivit

nyreglerade, och utgingo från den förutsättningen, att de ekonomiska förhållanden,

som bestämde fondens inkomster och utgifter vid nämnda tidpunkt, voro desamma

som vid den tid, då planen upprättades. Någon undersökning om huru nämnda ekonomiska

förutsättningar kunde komma att under mellantiden utveckla sig och om

kyrkofondens förmåga att under antagande av sådan utveckling tjäna sitt ändamål

företogs däremot icke.

Enligt den finansplan, som sålunda fanns bifogad propositionen nr 85 till 1910

års riksdag med förslag till lag om reglering av prästerskapets avlöning m. m., beräknades,

att för kyrkofonden skulle uppstå ett årligt överskott å 16,870 kronor.

Efter beräkning av det särskilda utskott, som hade till beredning denna proposition,

skulle, till följd av en av utskottet föreslagen, av riksdagen godkänd förändring i prästlöneregleringslagen,

i stället uppkomma en brist för kyrkofonden å 329,928 kronor.

Planen hade med iakttagande av berörda förändring följande utseende:

Finansplan (1910).

Inkomster.

Församlingarnas tillgångar och bidrag till prästerskapets avlöning:

Arrende av löneboställen .............................. kronor 2 076 368: —

Avgälder, räntor m. m................................ » 102.263:

Församlingsavgifter, som ej återgäldas ur

kyrkofonden............................................. > 3,754436: — kronor

5,933,067: —

Kyrkofondens inkomster:

Ersättning för prästerskapets tionde ............ kronor 3,897,954: —

Statsanslag............................... » 371,514: —

Boställsavkastning, ingående till kyrkofonden » 150,555: —

Skogsförsäljningsmedel, brutto...................... > 850.510: —

Överskott å församlingarnas avlöningstill
gångar.

..............v„..................................... » 29,181: —

Ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar

....................................................... > 279 347: — ,

Brist i kyrkofonden......................................................... ... ,

5,579,091: —

329 92S: —

Summa kronor 11,842,086: —

Utgifter.

Löner för kyrkoherdar och komministrar....................................... kronor 10,060 603: —

Lönetillökning enligt 4 § löneregleringslagen .............................. > 100.000:_

Ålderstillägg för kyrkoherdar och komministrar.......................... , 325,448: —

Dr kyrkofonden utgående skjutsbidrag till kyrkoherdar och komministrar

..................................................................................... » 150.000: —

Transport kronor 10,636,051: —

1910 Ärs

finansplan.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 286.

Transport

Arvoden åt kontraktsprostar............................................................

Arvoden och ålderstillägg åt adjunkter..........................................

Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsorten...

Anslag till e. o. präster för särskild prästerlig tjänstgöring.........

Emeritilöner....................................................................................

Kostnad för skogsindelning .........................................................

Kostnad för skogsskötsel................................................................

Ersättning för vissa å ecklesiastika boställens skogsmark belöpande

utskylder och besvär.....................................................................

kronor 10,636,051: —

> 58,535: —

» 325.000: —

» 15 000: —

» *35,000: —

» 500,000: —

» 12 500: —

» 210,000: —

» 50,000: —

Summa kronor 11,842,086: —

Tillika hänvisades dock dels därpå, att förväntningarna om en framtida ökad

skattekraft hos församlingarna vunne stöd av statistikens silrör angående bevillningsbeloppens

hittills nästan oavbrutet fortgående stegring, och dels på möjligheten av

en ökning i kyrkofondens inkomster, särskilt genom förhöjd avkastning av de ecklesiastika

boställsskogarna, varför utskottet också uttalade den övertygelsen, att, då tiden

vore inne för den nya organisationens genomförande, det skulle visa sig, att såväl de

för församlingarna disponibla avlöningsmedlen som ock kyrkofondens inkomster vore

icke oväsentligt större än vad enligt finansplanen beräknats.

Erfarenheten har bestyrkt riktigheten av den av utskottet uttalade uppfattningen.

De utredningar, som kyrkofondskommittén låtit verkställa och för vilka en närmare

redogörelse återfinnes här nedan, hava visat, att kyrkofondens ställning vid den tid,

då den nya löneregleringen praktiskt taget blivit till fullo genomförd, med all säkerhet

blir betydligt fördelaktigare än som framgick av de beräkningar, vilka uppgjordes

vid tiden för de nya lagarnas framläggande och antagande. Såsom närmare framgår

av det följande, är denna förbättring — trots vissa icke oväsentligt ökade utgifter —

beroende företrädesvis på dels att genom den fortgående stegringen av inkomstbeloppen

inom pastoraten pastoratens bidrag till prästerskapets avlöning äro stadda i

ökning och dels att skogsförsäljningsmedlen befinna sig i stark tillväxt.

Redovisningarna rörande kyrkofonden och, före dess tillkomst, prästerskapets

löneregleringsfond — vilken tillfört kyrkofonden det huvudsakliga av dennas ursprungliga

kapital — giva också bestämda antydningar härom. Enligt de uppgifter,

som lågo till grund för den till 1910 års riksdag framlagda finansplanen, och vilken

hänförde sig till 1907 års slut, uppgick sammanlagda beloppet av de medel, varav

kyrkofondens första kapital skulle bildas, till 6,536,090 kronor 98 öre. Statskontorets

fondräkenskaper åter upptaga kyrkofondens behållning den 1 januari 1914, då kyrkofonden

bildades, till 8,140,883 kronor 24 öre och vid 1916 års slut till 12,019,875

kronor 88 öre.

Fondens till- Vad särskilt beträffar tiden efter den 1 januari 1914 framgår fondens tillväxt

a*t-annarien av Oljande sammanställning, som hämtats dels ur de av statskontoret från trycket

1914?" utgivna utdrag ur under statskontorets förvaltning stående fonders och diverse medels

räkenskaper och dels från det hos statskontoret förda kassakontot över fonden:

s. 41 Kontrollera mot PDF

kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 286. 41

l>ag.

Enligt kassakontot.

Enligt fondredogörelsen.

Behållning.

Ökning

under året.

Behållning,

Ökning

under uret.

1914 Vi

1914

1915 M/ia

1916 8Vi2

Summa ökning

Medeltal

7,451,153

7,731.565

8,932,845

10,112,111

280,413

1.201.279

1.179.266

2,660.958

886,986

8,140.883

8,698.739

9,583,814

12,019,875

557.856

885,075

2.436.061

3,878,992

1,292,997

Till dessa siffror torde få lämnas några upplysande anmärkningar.

Anledningen till olikheten mellan de i kassakontot och de i fond redogörelsen

förekommande siffrorna är huvudsakligen den, att fondredogörelsen, i motsats till

kassakontot, upptager även fondens fordringar hos domänstyrelsen och andra myndigheter.

J

Den stora skillnaden mellan beloppet av den enligt kassakontot under åren

1914 och 1915 uppkomna ökningen är delvis beroende därpå, att under det senare

året influtit den från statsverket utgående ersättningen för anslag i kronotionde m. m.

för såväl år 1914 som år 1915, utgörande ersättningsbeloppet 304.073 kronor 61 öre för

vartdera året.

I den betydliga ökning, som enligt fondredogörelsen uppkommit under år 1916,

ingår ett belopp av 690,789 kronor, som utgör en överförd och hos domänstyrelsen

ännu innestående kapitaltillgång, vilken emellertid delvis består av ecklesiastika boställshavare

tillkommande andelar av influtna skogsförsäljningsmedel — storleken av

dessa andelar° kan ej exakt uppgivas — och således i själva verket motsvaras av en

kyrkofonden åvilande skuld. Frånräknade man sagda belopp, 690,789 kronor, skulle

ökningen under år 1916 bliva 1,745,272 kronor, sammanlagda ökningen under treårsperioden

3,188,203 kronor samt medeltalet av den årliga ökningen 1,062,734 kronor.

För övrigt är den under år 1916 uppkomna ökningen till mycket stor del att

hänföra till den stegrade skogsavkastuingen.

För ett rätt bedömande av såväl omförmälda finansplaner som ovan intagna tablå

rörande kyrkofondens räkenskaper och anledningarna till fondens tillväxt är nödigt

uppmärksamma, dels att i finansplanerna upptagits bland fondens utgifter hela det

belopp, 500,000 kronor, som enligt lagen den 9 december 1910 om emeritilöner för

präster högst^ må användas för beredande av sådana löner, och dels att hittills för

sagda ändamål ^ anvisats allenast 15,000 kronor årligen räknat från den 1 maj 1915,

vadan det förmånliga resultatet för kyrkofonden till icke ringa del är att hänföra till

det förhållandet, att några sådana löner, med nämnda obetydliga undantag, icke utgått.

Hade emeritilöner utgått till fulla beloppet, skulle fondens tillväxt under år

1916 (enligt fondredogörelsen samt efter frånräknande av det överförda kapitalbeloppet)

rätteligen hava utgjort 1,263,272 samt medeltalet av årliga tillväxten 580.734

kronor. Skulle åter under året hava utgått emeritilöner till belopp av 250,000 kronor,

vilket belopp kommittén i underdånigt utlåtande den 28 juni 1917 föreslagit

skola för ändamålet anvisas, skulle överskottet år 1916 hava uppgått till 1,513,272

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 253 höft. (Nr 286.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Kyrkofondens

ställning

vid tiden

för löneregleringens

fullständiga

genomförande.

42

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 2S6.

kronor eller i runt tal minst 1,500,000 kronor. Sistnämnda belopp, 1,500,000° kronor,

synes kunna i och för de beräkningar kommittén bär att verkställa tagas såsom uttryck

för kyrkofondens nuvarande faktiska tillväxt för ar 1916.

I och med det nya avlöningssystemets successiva genomförande komma

ökade krav att ställas på kyrkofonden. En undersökning rörande fondens

inkomster och utgifter under övergångstiden, intill dess löneregleringen

blivit slutförd, skulle visserligen vara önskvärd, men kommittén har funnit

sig med hänsyn till en sådan undersöknings vidlyftiga beskaffenhet och

resultatets osäkerhet böra avstå därifrån. Av kommittén verkställda övriga

utredningar angående de ecklesiastika avlöningstillgångarna samt kyrkofondens

inkomster och utgifter giva emellertid ett bestämt stöd för antagandet,

att övergångsförhållandena såsom sådana icke komma att verka

försvagande på kyrkofondens ställning.

Kommittén lämnar härefter en redogörelse för de utredningar, varpå

kommittén grundar detta omdöme.

För att kunna framlägga en uppgift angående kyrkofondens sannolika ställning

vid löneregleringens fullständiga genomförande — vilket såsom förut nämnts kan anses

hava inträffat år 1925 — har kommittén låtit utreda dels i vilken män kyrkofonden

vid nämnda tid må behöva anlitas för prästerskapets avlöning eller erhålla överskott

av de till pastoratens disposition för prästerskapets avlöning ställda medel, dels ock

vilka fondens inkomster och utgifter i övrigt då må vara. Härvid bär den kyrkliga

organisationen ävensom prästernas löneförmåner upptagits efter de löneregleringsresolutiouer,

vilka vid tiden för utredningens verkställande förelågo av Kungl. Maj:t fastställda,

men eljest huvudsakligen efter de beräkningar, som lågo till grund för 1910

års beslut. Vidare har beräknats att emeritilöner utginge till det belopp, som nyss

här ovan vid beräkningen av fondens faktiska tillväxt förutsatts, nämligen 250,000 kronor.

I övrigt har man, i överensstämmelse med förfaringssättet vid uppgörandet av

den vid 1910 års riksdag framlagda finansplanen, vid denna utredning utgått från antagandet,

att de vid tiden för utredningen (år 1916) rådande ekonomiska förhållanden,

som bestämma fondens inkomster och utgifter — eller, i den män dessa förhållanden

påverkats av kristiden, de förhållanden, som beräknats skola då hava förelegat, om tiderna

varit normala — fortfarande bestodo vid den tidpunkt, då samtliga pastorat blivit

nyreglerade.

Av den sålunda verkställda utredningen har framgått, att vid tiden för löneregleringens

fullständiga genomförande det arliga överskottet för kyrkofonden kan, under

angi°en förutsättning, beräknas komma att ungefärligen motsvara det belopp, 1,500.000

kronor, som, på sätt nyss nämnts, angivits såsom kyrkofondens nuvarande faktiska tillväxt.

Emellertid har kommittén ansett sig icke kunna stanna vid detta resultat

utan vid bedömande av frågan om fondens framtida bärighet jämväl

tagit hänsyn till den ekonomiska utveckling, som måste tänkas fortgå under

övergångstiden, och till de förändringar i övrigt, som kunna inverka

på fondens ekonomi, såvitt sådana förändringar nu äro möjliga att beräkna.

Härvid är det särskilt följande faktorer, som ansetts böra komma i be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

traktande, nämligen den ökning, som enligt hittills vunnen erfarenhet är

att förvänta i avseende å den taxerade inkomsten inom landets skilda delar

och den härav härflytande ökningen i pastoratens bidrag till prästerskapets

avlöning, i den mån dessa bidrag skola återgäldas ur kyrkofonden, samt

den med sannolikhet fortgående ökningen i behållna skogsförsäljningsbeloppen.

Då, såsom förut nämnts, den nya löneregleringen praktisk taget kan anses vara

genomförd år 1925, har kommittén låtit, för att söka utreda fondens ställning vi

nämnda tid med iakttagande av den utveckling av de ekonomiska förhållandena, som

till samma tid kan vara att motse, verkställa en särskild utredning. Prästerskapets

löner hava härvid upptagits efter de löneregleringsresolutioner, vilka vid tiden för beräkningarnas

uppgörande voro av Kungl. Maj:t meddelade, men i övrigt huvudsakligen

till de belopp, som lågo till grund för 1910 års beräkningar med tillägg av den förhöjning

av 10 %, varom i det följande talas.

I avseende å den kyrkliga organisationen har räknats efter som denna skulle gestalta

sig efter genomförandet av de förändringar därutinnan, som hittills beslutats

eller som framlagts i 1909 års sakkunnigas tabeller.

Till följd av det ganska invecklade prästerliga avlöningssystemet har det för utredningens

utförande visat sig nödvändigt att pastoratsvis företaga en undersökning

dels angående beloppet av de inom pastoratet tillgängliga prästerliga avlöningstillgångarna,

dels i vilken omfattning dessa tillgångar beräknas behöva tagas i anspråk

till gäldande .av prästerskapets inom pastoratet avlöning eller lämna överskott, som

bör tillgodokomma kyrkofonden, dels ock i vilken mån kyrkofonden kan beräknas

komma att enligt 21 § löneregleringslagen få tillskjuta medel för prästerskapets avlönande

ävensom utbetala ålderstillägg och skjutsersättning.

Utredningens resultat har sammanförts i en finansplan, uppställd efter samma

system som ovan omförmälda och av följande utseende:

Finansplan (1925).

Inkomster.

1925 åra

finansplan

Församlingarnas tillgångar och bidrag till prästerskapets avlöning:

.......................................kronor 2,069,000: —

ej återgäldas ur kyrko
.

...................................... » 6,090.500: — kronor 8.159.500

Kyrkofondens inkomster:

Ersättning för prästerskapets tionde........................kronor 4,366.000: —

Statsanslag ............................................................... » 304.074: —

Boställsavkastning, ingående till kyrkofonden......... » 160,000: —

Skogsförsäljningsmedel, brutto................................. » 2,250.000: —

överskott å församlingarnas avlöningstillgångar ... » 196,000: —

Ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar... . » 540,000:— » 7,816,074

Summa kronor 15,975,574

Arrende av löneboställen I

Avgälder, räntor m. m. |

Församlingsavgifter, som

fonden......................

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung1. Maj:ts Kdd. Proposition AV 286.

Utgifter.

Löner för kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter......kronor 10,865,000:

Alderstillägg för kyrkoherdar och komministrar........................... » 100,000:

Ur kyrkofonden utgående skjutsbidrag till kyrkoherdar och komministrar

................................................................................. » 460.000

Arvoden åt kontraktsprostar............................................................ » 60,000

Arvoden och ålderstillägg åt adjunkter.......................................... » 325.000

Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort...... » 15,000

Anslag till e. o. präster för särskild prästerlig tjänstgöring......... > 35,000

Emeritilöner....................................................................................... » 250.000

Kostnad för skogsindelning och skogsskötsel................................. » 700,000

Ersättning för vissa å ecklesiastika boställens skogsmark belöpande

utskylder och besvär............................................................... » 50,000

Oförutsedda utgifter ........................................................................ » 100,000

överskott i kyrkofonden.................................................................. » 3,015,574

Summa kronor 15,975,574

Inkomstpoeter.

Arrenden

m. m.

Till förestående finansplan, av kommittén benämnd 1925 års finansplan,

fogar kommittén några upplysande anmärkningar i de delar, den

i mera väsentliga avseenden skiljer sig från den för 1910 års riksdag framlagda

finansplanen — i det följande kallad 1910 års finansplan.

Beträffande de särskilda under rubriken »inkomster» upptagna posterna

yttrar kommittén:

•/

Arrende av sådana lönebostaden, som uppstått av förutvarande bostadsboställen, samt

avgälder och räntor in. in. hava i anslutning till den av prästlöneregleringskommittén

på sin tid verkställda utredningen i 1910 års plan upptagits till sammanlagt 2,178,631

kronor*). Kyrkofondskommittén, som hade sig bekant, att avgälders och räntors belopp

mycket ökats efter den tid, prästlöneregleringskommittén företog siu utredning,

har därför under år 1916 inhämtat nya upplysningar angående inkomster av dessa

slag. Med stöd av dessa upplysningar och med iakttagande, beträffande arrendeavgifterna,

att för de jämförelsevis få bostadsboställen a i pastorat, tillhörande 1914 och

1915 års serier, beräknats de i gällande arrendekontrakt avtalade beloppen men i fråga

om det stora flertalet bostadsboställen den avkomst, som upptagits såsom beräknad i

prästlöneregleringskommitténs tabeller ser. A. tabell 3 kol. 26, skulle summan arrende,

avgälder och räntor m. m. böra antagas till 2,515,000 kronor. Vid fortgången av sitt

arbete har kommittén emellertid vunnit vissa upplysningar, som medföra, att sistnämnda

belopp måste anses för högt. Det har nämligen visat sig dels att vid utarrenderingar

av förutvarande bostadsboställen, som under senare tider ägt rum med anledning av

inträdande ny lönereglering, de betingade arrendena i högre grad än förut varit fallet

understigit de av prästlöneregleringskommittén beräknade, vartill orsaken huvudsakligen

lärer vara att söka i den betungande nybyggnadsskyldighet, som är ålagd arren
-

*) Tillika upptogs såsom överskott å församlingarnas avlöningstillgångar ett belopp av

29,181 kronor. Detta belopp, som rätteligen bort frånräknas ovanstående summa, 2,178,631

kronor, ingår emellertid i denna och är sålunda dubbelfört.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung/. Maj:ls Nåd. Proposition Nr i''8ti.

datorn, och företrädesvis gör sig kännbar vid den första utarrenderingen, och dels att

Kungl. Maj:ts befallningshavande i stor utsträckning till arrendatorerna upplåtit

rätt att uppbära lägenbetsavgälder, vilka kommittén med anledning av stadgandet i

19 § 3 mom. prästlöneregleringslagen väntat skola direkt tillgodokomma kyrkorådet

och förty beräknat skola inflyta utöver arrendena. Tiden har ej medgivit kommittén

att hittills företaga den ganska omfattande utredning, som skulle erfordras för att

kunna mera noggrant fastslå det belopp, varmed de i de verkställda beräkningarna

ingående beloppen arrenden ecb lägenbetsavgälder böra nedsättas — förberedande åtgärder

i sådant syfte hava dock vidtagits — utan har denna nedsättning måst ske

efter eu mera summarisk beräkning. Enligt denna beräkning skulle summan av de

av prästlöneregleriugskommittén uppskattade arrendena böra sänkas med omkring

250,000 kronor och summan arrende, avgälder och räntor m. in. följaktligen upptagas

till 2,265,000 kronor. Av detta belopp beräknas 2,069,000 kronor komma församlingarna

till godo för avlönande av deras prästerskap samt återstående 19(3,000 kronor såsom

överskott å församlingarnas avlöningstillgångar ingå till kyrkofonden.

Vad angår beloppet försatnlingsnvjifter, som ej återgäldas ur kyrkofonden, framgår av

vad tillförene här ovan sagts, att pastoratens bidrag till prästerskapets avlöning är beroende

dels av det taxerade inkomstbeloppet inom pastoratet, så beräknat som 19 § 1 mom. löneregleringslagen

stadgar, och dels av beloppet övriga avlöningstillgångar inom pastoratet, nämligen

arrenden, lägenbetsavgälder och räntor ni. m. samt skogsförsäljningsmedel.

Statistiken visar, att det taxerade inkomstbeloppet inom pastoraten i stort sett är

statt i oavbruten stegring. Det har nu gällt för kommittén att söka utröna den norm,

efter vilken denna ökning kan antagas komma att fortskrida, och därefter utreda ökningens

inflytande på kyrkofondens ställning. I förstnämnda hänseende har kommittén

begagnat sig av en expert på området. I enlighet med dennes utredning hava pastoraten

ansetts böra för ändamålet indelas i två särskilda grupper, den ena innefattande

städer, köpingar, muuicipalsamhällen samt vissa andra större landskommuner, och den

andra övriga pastorat. I den förra gruppen har tillväxten befunnits vara större, motsvarande

normalt minst 5 % årligen, i den senare gruppen något mindre, motsvarande

normalt minst 3 % årligen. En särställning har intagits av Gottlands län, där den

årliga tillväxten ej ansetts kunna sättas högre än till 2 %.

Sedan med tillämpning av sagda beräkningsgrund företagits en uträkuing av

sannolika inkomstbeloppet inom varje pastorat, har därefter pastoratsvi3 verkställts eu

uppskattning av beloppet församlingsavgifter, som ej behöva återgäldas ur kyrkofonden,

därvid arrenden samt avgälder och räntor beräknats såsom nyss sagts ävensom

skogsförsäljningsmedlen antagits kunna upptagas efter grunder, som i det följande

närmare angivas. Beräkningen i fråga har givit till resultat ett belopp av 6,090,500

kronor.

I avseende å den verkställda beräkningen av de taxerade inkomstbeloppen och

den därpå grundade beräkningen av församlingsavgifterna torde böra framhållas, att

penningvärdets sjunkande tvivelsutan lärer komma att åtminstone några år framåt

föranleda till höjda taxeringar utöver det mått, som av kommitténs sakkunniga biträde

ansetts vara det normala. Den allmänna fastighetstaxering, som äger rum år 1918,

lärer sålunda ej undgå att taga starkt intryck av berörda förhållande. Att 1917 års

inkomsttaxering visat stark stegring är en känd sak. Till följd härav kan vara att

åtminstone under de närmaste åren förvänta församlingsbidrag till högre belopp än

av kommittén beräknats, något som i sin mån skulle förorsaka minskat bidrag från

Församlings
avgifter.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Tionde
ersättning.

Statsanslag.

Skogsförsälj

ningsmedel.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

kyrkofonden ock därigenom ökat överskott för densamma*). Å andra sidan kan det

tänkas, att just till följd av det sjunkande penningvärdet sådana ändringar vidtagas i

avseende å beskattningen, exempelvis genom förhöjning av det bevillningsfria avdraget,

att den förmodade förhöjningen i taxeringen, i vad den överskrede det normala måttet,

komma att tillika med sina nyssnämnda följder helt eller delvis motverkas. Men den

möjligheten är icke heller utesluten, att den högkonjunktur, som nu är rådande såsom

en följd av kriget, förr eller senare förbytes till lågkonjunktur samt att till och med

den beräknade normala tillökningen i inkomstbeloppet och därav föranledd förhöjning

i församlingsavgifterna under någon tidsperiod kommer att utebliva eller efterträdas

av en tillbakagång. Det kunde därför möjligen med visst fog ifrågasättas, om ej för

vinnande av största möjliga säkerhet de till grund för 1925 års plan beräknade försatt!

lingsbidragen borde något nedsättas. Då emellertid beräkningarna, sådana de föreligga,

äro gjorda med försiktighet, synes någon nedsättning icke behöva ifrågakomma.

Ersättningen för prästerskåpets tionde upptogs i 1910 års plan, efter en av

prä9tlöneregleringskommittén gjord beräkning, till 3,897,954 kronor. Såsom framgår

av lagen den 9 december 1910 om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets

tionde samt om ersättning därför fastställes ersättningen i fråga efter viss

grund pastoratvis av kammarkollegium efter hand som äldre lönereglering upphör att

gälla. Det har visat sig, att de sålunda fastställda beloppen med omkring 12 % överstiga

de beräknade. Med anledning härav har i 1925 års plan förstnämnda summa

upptagits till ett med 12 % förhöjt belopp eller i runt tal 4,366,000 kronor.

Statsanslaget, i 1910 års plan beräknat till 371,514 kronor, har i 1925 års plan

upptagits med det belopp, 304,074 kronor, vartill det blivit av Kungl. Maj:t fastställt.

Skogsförsäljningsmedlen, brutto**), upptogos i 1910 års plan till 850,540 kronor.

Efter nämnda tid hava medlen i fråga avsevärt ökats, något som torde varit beroende

huvudsakligen på ökat virkesuttag, utom beträffande de senare åren, då även stegrade

virkespriser väsentligt bidragit. Särskilt hava försäljningsmedlen för det år 1916 försålda

virket nått en betydande ökning till följd av den våldsamma höjning, virkesprisen

då varit underkastade.

Att företaga en beräkning av skogsmedlens sannolika belopp år 1925 är givetvis

förenat med stora vauskligheter, särskilt med hänsyn till de undantagsförhållauden,

vartill krigsåren givit anledning. I allt fall måste man vid en sådan beräkning bortse

från de abnorma priser, som varit gällande under den hittills rådande högkonjunkturen

i avseende å trävarumarknaden.

*) Framhållas bör, alt det endast är i en del pastorat, som höjd taxering föranleder

ökat församlingsbidrag, företrädesvis i pastorat, där maximidebiteringen av 6 öre för varje

tiotal av pastoratets hela inkomstbelopp förekommer. Detta är, såsom av det följande framgår,

förhållandet i omkring 65—52 % av pastoraten. I övriga pastorat — och dessa äro

de bärkraftigaste och de, där den största inkomstökningen i regeln äger rum — förorsakar

den höjda taxeringen i regeln blott, att utdebiteringen per tiotal av varje inkomstbelopp blir

lägre.

**) Härmed avses försäljningsmedlen efter avdrag av försäljnings- och avverkningskostnader

men utan avdrag av skogsindelnings- och förvaltningskostnader samt kostnader för

skogsodlings- med flera arbeten för skogsskötsel^ främjande m. m.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

I vilkeu mun denna högkonjunktur kan komma att äga bestånd eller efterföljas

av en starkare eller svagare depression, därom kunna vitt skilda meningar råda.

För annat ändamål har kommittén låtit verkställa en utredning i fråga om den

avkastning, som de ecklesiastika skogarna kunna antagas komma att giva i framtiden.

penna utredning grundades på förutsättningen, att skogarnas avkastningsförmåga skulle

ökas genom införande av en intensivare skötsel, något som åter vore beroende på

ökning av skogspersonalen och bättre tillgång på skogsarbetare. Förhoppningarna att

åtminstone under den närmaste framtiden kunna tillförsäkra de ecklesiastika skogarna

sådan förbättrad vård synas emellertid för närvarande mycket små. Efter vad domänstyrelsen

i särskilda till Kungl. Maj:t avgivna underdåniga yttranden framhållit, rådet''

nämligen inom skogsstaten eu personal brist, som först efter ett Hel tal år kan beräknas

vara avlägsnad. I sådant avseende torde allenast behöva hänvisas till styrelsens utlåtande

den 30 november 1916 i fråga om enhetliga grunder för beräkning av pastoraten

tillkommande avkastning från ecklesiastika bost Ilens skogar samt den 25 april

1917 angående delar av den norrländska skogsvårdskommitténs betänkande och i anledning

av de skogssakkuunigas för södra Sverige betänkande. Till följd härav synes det

vara oundvikligt att vid de beräkningar, som nu äro i fråga, i väsentlig mån bortse

från den ökade intensitet i skogsvården, som kommittén funnit önskvärd, och från den

ökning i avkastningen, som skulle följa av eu sådan förbättiing. Likaledes är tillgången

pa skogsarbetare för närvarande otilli äcklig. Däremot anser kommittén befogat

att förutsätta att, när en återgång äger rum från den nuvarande kristidens höga virkespriser,

priserna i allt fall skola kommaatt stanna ovanförde priser,som voro rådande vid kristidens

början. Till virkesprisens uppehållande vid större höjd än förut medverka åtskilliga

omständigheter, ej minst den att under krigsåren gjorts åtskilliga uppfinningar avseende

virkets tillgodogörande för ett flertal nya ändamål, såsom inom den kemiska industrien.

Vid övervägande av vilket belopp som, utan att beräkningens säkerhet äventyras,

ma kunna antagas, har kommittén stannat vid medeltalet emellan skogsförsäljningsbeloppen

för åren 1914 och 1915, sådana dessa belopp framgå ur domänstyrelsens

räkenskaper. Detta medeltal utgör 2,206,994 kronor, vilket må kunna avrundas till

2,250,000 kronor. I avseende a detta belopp skulle till äventyrs kunna förväntas invändningar

gående ut pa att det vore för högt beräknat. Sålunda kunde möjligen

framhallas, att de under saväl ar 1914 som år 1915 uttagna virkesmängderna i väsentlig

mån överstigit de enligt hushållningsplanerna beräknade samt att det med hänsyn till

den omordade personalbristen och otilli äckliga tillgången på skogsarbetare kunde vara

osäkert, om även för framtiden en dylik större virkesmängd skall kunna uppehållas.

Likaledes skulle kanske kunna erinras, att man ej utrett i vilken mån det ökade virkesuttaget,

vilket fortgått även under år 1916, skett på bekostnad av virkeskapitalet,

samt att det därför kunde visa sig nödigt att även av sådant skäl framdeles inskränka

virkesuttaguingen. Slutligen kau tänkas en hänvisning till det för tillfallet

brydsamma läget på trävarumarknaden, som åtminstone i övre Sverige synes kunna

giva anledning till väsentliga inskränkningar i timmeravverkningarna, något som

skulle medföra en oberäknelig nedgång i kyrkofondens inkomster, likasom till de ofantligt

uppdrivna arbetspriserna, vilka till stor del motväga de höga virkespriserna. Åven

om det finge anses sannolikt, att berörda omständigheter eller en eller flera av dem

skulle verka därhän, att skogsförsäljuingsmedlen för ett eller annat år koinme att nedgå

under ovannämnda belopp, kunna dock åberopas skäl, som tala för att samma belopp

likväl må godtagas såsom medeltal. Främst är därvid att framhålla, att till följd av

de abnormt höga virkespriser, som voro gällande år 1916, försäljningsbeloppet för detta

s. 48 Kontrollera mot PDF

Överskott å

församlingarnas

avlöningstillgångar.

Känta och

arman vinst

å kyrkofondens

tillgångar.

Utgifts
poster.

Löner för

kyrkoherdar

och komministrar.

48 Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 2S6.

år uppgick till nära det dubbla av sagda medeltal. Därtill kan läggas att, oberoende

av huruvida avverkningen under år 1917, såsom icke lärer vara osannolikt, kvantitativt

varit mindre än under de närmast föregående åren, virkesförsäljningarna även under

ar 1917 tvivelsutan betingat ett sammanlagt försälj ningsbelopp, överstigande ifrågavarande

medeltal. På grund härav och med hänsyn till vad kommittén, enligt vad

förut nämnts, antagit i fråga om de framdeles beräkneliga virkespriserna måste tagas

för visst att, även om försäljningssumman ett eller flera år i framtiden till äventyrs

skulle nedgå under det angivna beloppet, 2,250,000 kronor,_ likväl medeltalet av försäljningssummorna

för de kommande åren icke skall understiga samma belopp.

I detta sammanhang torde icke böra lämnas utan uppmärksamhet, att en ökning i

skogsavkastningen icke uteslutande gynnar kyrkofonden utan delvis kan lända vederbörande

pastorat till förmån genom att föranleda till minskade församlingsavgifter, varjämte under

övergångstiden ökningen kan i viss omfattning komma tjänstinnehavaren till godo.

I avseende å beräkneliga överskottet å församlingarnas avlöningstillgångar torde

få hänvisas till det föregående.

llänta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar upptagas i 1910 års plan till

279,347 kronor, beräknat efter dåvarande kapital och räntefot. Efter sagda tid bär

kyrkofondens kapitalbehållning icke obetydligt ökats och måste antagas komma att till

följd särskilt av de år 1916 betingade skogsförsäljuingssummorna, vilka torde till huvudsakligaste

delar inflyta först år 1917, under detta år i än större omfattning tillväxa.

På grund härav och med hänsyn till högre räntefot måste vara att förvänta ökad

ränta och annan vinst på kyrkofondens kapitaltillgångar. Kommittén har antagit beloppet

kunna — efter den i fondräkenskaperna vid 1916 års slut upptagna behållningen

samt eu räntefot av i medeltal 41/., % — beräknas till 540,000 kronor.

I fråga om utgiftsposterna i 1925 års finansplan anför kommittén:

Lönerna för kyrkoherdar och komministrar, inbegripet lönetillägg enligt 4 g

löueregleringslagen, hava i 1910 års plan upptagits till sammanlagt 10,160,603 kronor.

Detta belopp, som till följd av 1910 års riksdagsbeslut bör omfatta även avlöningen

för så kallade ständiga adjunkter, vilka avsetts skola träda i stället för vissa komministrar,

bör icke oväsentligt förhöjas utöver det beräknade. Det har nämligen visat

sig, att de löner, som av Kungl. Maj:t fastställas, med i medeltal omkring 10 % överstiga

dem, som lågo till grund för 1910 års beräkningar, något som huvudsakligen är

beroende därpå, att vid löneregleringarnas fastställande tillämpningen av 4 § 1 mom.

löneregleringslagen ansetts böra ifrågakomma i vidsträcktare omfattning än beräknat

varit. Om därför prästerskapets löner upptagas efter de löneregleringsresolutioner,

vilka vid tiden för beräkningen voro av Kungl. Maj:t meddelade, men i övrigt huvudsakligen

till de belopp, som lågo till grund för 1910 års beräkningar, med tillägg av

10 % förhöjning, utgöra lönerna ett belopp av 10,865,000 kronor*).

*) De löner, som ingå i beloppet 10,160,603 kronor, äro ej fullt jämförliga med de

löner, vilka kommittén lagt till grund för sina beräkningar. Enligt Kungl. Maj:ts förslag till

1910 års riksdag voro beräkningsgrunderna delvis olika, bland annat i avseende å lönernas

maximibelopp, vilka där satts högre. Vidare hava en del komministrar ersatts med adjunkter

med lägre avlöning. Detta tillika med den omständigheten, att någon procentuell förhöjning

givetvis ej kunnat ske för de präster, för vilka maximilön beräknats, är huvudsakliga förklaringen

till att beloppet, 10,865,000 kronor, med avsevärt lägre procenttal än 10 överstiger

förstnämnda belopp, 10,160,603 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majäs Nåd. Proposition Nr 280.

49

För ålJeyrstillägg för kyrkoherdar och komministrar kommer,

de ökade lönerna, ett lägre belopp att utgå, varför en sänkning

från 325,448 kronor till i runt tal 100,000 kronor.

såsom eu följd av

här kali företagas

Ur kyrkofonden utgående skjut sbidrag till kyrkoherdar och komministrar hava i

1910 ars plan upptagits till 150,000 kronor. På grundvalen av hittills meddelade

löneregleringar bör beloppet beräknas till omkring 460,000 kronor.

Emeritilöner upptogos i 1910 års plan till det belopp, 500,000 kronor, vartill de

enligt lagen den 9 december 1910 om emeritilöner för präster högst må kunna uppgå

Genom kungörelsen den 26 november 1914 förordnades att från och med ecklesiastikaret

1915 1916 finge till extra ordinarie präster från kyrkofonden utgå tillsvidare

högst tio emeritilöner, vardera till belopp av 1,500 kronor. Sedermera har fråga uppstått

om tilldelande av emeritilöner åt ordinarie präster. På grund av ”remiss

yttrade sig kommittén häröver den 28 juni 1917 och tillstyrkte därvid, att sådana

loner finge utgå från och med ecklesiastikåret 1919—1920 samt att det årliga belopp,

vartill emeritilöner för ordinarie och extra ordinarie präster högst finge uppgå, måtte

bestämmas till sammanlagt 250,000 kronor.

AMerstiiligg.

Skj utsbiilrAg.

K in eri ti löner.

Detta ärende är ännu beroende på Kung], Maj:ts prövning. Som synes

hav kommittén emellertid ansett sig böra räkna med ett belopp emeritilöner

av den storlek, kommittén sålunda föreslagit.

~ fö* skog sindelning och skogsskötsel har i 1910 års plan beräknats till

222,oOO kronor. Denna kostnad — som enligt domänstyrelsens räkenskaper belöpte sig

till omkring 350,000 kronor för år 1915 — måste antagas komma att framdeles hö^st

väsentligt ökas utöver vsui som för närvarande utgår. Den motsedda ökningen torde göra

S1g gällande särskilt i fråga om dels den ersättning, som utgår för skogsstatens bestyr

med de ecklesiastika skogarna, och dels kostnaden för skogsodlings- och andra arbeten

för skogsskötselns främjande. I förra avseendet är att erinra att, sedan domänstyrelsen

i fråga om ersättningen för skogsstatens bestyr med de ecklesiastika skogarna vilken

ersättning för närvarande uppgår till allenast mellan 10,000 och 20,000 kronor, i underdånig

skrivelse den 27 september 1911 föreslagit förändrade grunder för ersättningens

beräknande, varigenom beloppet komme att utgöra omkring 142,000 kronor, styrelsen

i ett utlåtande den 30 november 1916 på förekommen anledning anmält, att styrelsen

damera funnit, att det i skrivelsen den 27 september 1911 beräknade beloppet måste på

grund av senare inträffande förhållanden avsevärt höjas. Frågan är nu åter beroende på

domänstyrelsens handläggning, och kommittén saknar således för närvarande möjlighet

att ens till närmelsevis bedöma, huru stark ökningen i avseende å denna utgiftspost kan

förväntas bliva, eller från vilken tid densamma må vara att beräkna. Höjningen av

kostnaden för arbeten för skogsskötselns främjande torde vara oundviklig till följd av

saväl stigande arbetspris som behovet av en mera intensiv skogsskötsel. Även omfattningen

av denna förhöjning, vilken är beroende jämväl av tillgången på arbetskraft,

ar ytterst svar att nu uppskatta. Det torde emellertid vara försiktigt att i avseende å

de nu förevarande beräkningarna förutsätta, att kostnaderna i fråga komma att uppgå

till sammanlagt minst dubbla nuvarande beloppet eller alltså 700,000 kronor.

Slutligen torde för mötande av oförutsedda utgifter böra beräknas visst belopp

förslagsvis 100,000 kronor.

Kostnad for

skogsindslning

och

skogsskötsel.

Oförutsedda

utgifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 253 höft. (Nr 286.J

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

KyrkofomUkommitténs

förslag till

sättet för

utgörande av

krigstidstillägg

och

krigstidshjälp.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Xr 286.

I enlighet med nu omförmälda 1925 års finansplan skulle — under förutsättning

att de år 1910 fastställda grunderna för prästerskapets avlöning bibehållas oförändrade

och att det ej heller inträffar mera avsevärda, nu ej beräkneliga förändringar i avseende

å de bestämmelser, som reglera de inkomster, varmed prästerskapets avlöning bestrides,

samt att de fondens utgifter, vilka icke utgöra bidrag till sagda avlöning, utgå efter

samma normer som hittills — överskottet för kyrkofonden under verksamhetsåret 1925

kunna beräknas till minst 3,000,000 kronor.

Kommittén anser sig emellertid böra betona, hurusom de av kommittén verkställda

beräkningarna delvis äro byggda på antaganden, vilkas riktighet det är omöjligt

att, framför allt inför ovissheten om huru nuvarande krigstidsförhållanden komma att

utveckla sig, med någon större grad av sannolikhet bedöma, men att det dock synes

kommittén befogat att påstå, att det föreligger ringa sannolikhet för att de beräknade

minimibeloppen icke skola uppnås.

Då det härefter för kyrkofondskommittén gällt att taga ståndpunkt

till frågan om sättet för utgörande av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt

prästerna i de nyreglerade pastoraten, har kommittén ifrågasatt, huruvida

hela bördan av krigstidsunderstödet borde läggas på kyrkofonden. Såväl av

hänsyn till vikten av att fondens förmåga att tjäna de ändamål, för vilkas tillgodoseende

den ursprungligen tillkommit, icke äventyras som ock av rent

principiella skäl har kommittén funnit sig böra föreslå, att även pastoratens

avlöning stilig ångar inom ramen för den i löneregleringslagen stadgade

maximiutdeb itering en tagas i anspråk för krigstidstilläggets och krigstidshjälpens

utgörande, ifråga om ett vart pastorat dock endast såvitt angår .dess

prästerskap. Kommittén undantager emellertid härvid lönetilläggen åt det

tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet (utom så kallade ständiga adjunkter)

samt för ecklesiastikåret 1917 — 1918 beräknat krigstidstillägg och krigstidshjälp,

vilka utgifter kommittén anser böra helt och hållet gäldas ur

kyrkofonden.

Med avseende på den fara för kyrkofondens bestånd, det skulle kunna

medföra, om fonden ensam anlitades för ifrågavarande ändamål, anför kommittén:
Det

måste för kommittén framstå såsom ett synnerligen viktigt statsintresse, att

kyrkofonden bibehålies vid sådan ställning, att den även för framtiden kan fylla sitt

ändamål att icke blott ytterst ansvara för prästerskapets avlöning och betrygga möjligheten

för den kyrkliga organisationens utveckling utan även bereda trygghet för att

även de mindre bärkraftiga pastoraten icke behöva betungas med utgifter för ifrågavarande

ändamål utöver den gräns riksdagen vid regleringen år 1910 förutsatte. Härvid

måste hänsyn jämväl tagas till penningvärdets fall, som nödvändiggör, att den kapitaltillväxt,

som under de senare åren uppstått för fonden och vilken till stor del kompenserar

denna förändring i penningvärdet, icke för framtiden äventyras. Att betunga

fonden med förbindelser av sådan omfattning, att deras fullgörande skulle med sannolikhet

medföra en fortgående förminskning av fondens kapital, bör därför enligt kommitténs

mening icke ifrågakomma.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

KungI. Maj;tit AVJrf. Proposition AV 286''.

Måhända skulle man vara benägen att göra gällande, att det icke vore förenat

med något allvarligare äventyr, om man nu i det ifrågavarande hänseendet pålade

kyrkofonden utgifter, som toge i anspråk mer än fondens efter ovan angivna grunder

beräknade årliga överskott medgåve. Stöd för eu sådan mening skulle man möjligen

vilja finna däri, att man, såsom förut berörts, till följd av nuvarande höga virkespriser

k ande med ganska stor visshet påräkna, att fondens överskott för år 1917 bleve större

än som beräknats, och kanske hade anledning hoppas på ett liknande förhållande för

år 1918, varjämte kunde åberopas, att här endast är fråga om ett provisorium.

Häremot vill kommittén genmäla, att det synes kommittén vara allt för oförsiktigt,

att på antagandet om oberäknat rika skogsförsäljningsmedel (eller andra nu ej beräkneliga

inkomster) grunda ett förfogande över kyrkofondens tillgångar, allra helst man

icke lärer kunna undgå att räkna med ett ekonomiskt bakslag men saknar möjlighet

att bedöma när och med vilken kraft det kan komma att drabba. Må vara att frågan

för närvarande närmast rör sig om ett fåtal års lönetillskott och att det därför kunde

anses vara av mindre betydelse, om en kapitalförlust härunder vore att motse för kyrkofonden

; men det får ej förbises, att det för närvarande är omöjligt att fälla något omdöme

om dyrtidens varaktighet. Så vitt nu kan bedömas synes vara anledning att antaga,

att den rådande krisen kommer att sträcka sina verkningar långt framåt i tiden

och att dessa ännu ej nått sin höjdpunkt. Det synes därför ofrånkomligt att, då de

gäller beräkningar av den betydelse för kyrkofondens bestånd som den nu föreliggande,

räkna, som om behovet av löneförbättring för prästerskapet skulle vara av jämförelsevis

mera varaktig beskaffenhet. Till det anförda kommer ytterligare en omständighet, som bör

föranleda till att icke nu överskrida fondens betalningsförmåga, nämligen att man icke

för närvarande kan bedöma, om icke förhållandena utveckla sig därhän, att krigstidsuuderstödet

åtminstone något eller några följande år anses böra gå utöver det mått,

som kommittén vid beräkningarnas uppgörande förutsatt, samt att det följaktligen måste

tillses, att fonden icke betages förmågan att vidkännas ytterligare utgifter, om starkare

påfrestningar skulle ifrågakomma.

I allt fall torde man ej böra bedöma den föreliggande frågan om krigstidsunderstöd

isolerat, det vill säga rätta beslutet efter huruvida fonden under året och eventuellt

nästföljande år förmår bära den behövliga utgiften, utan det lärer vara oundgängligt att

tillse, om fonden även i framtiden, om sådant visar sig nödigt, kan draga en motsvarande

börda.

Beträffande de principiella skäl, som enligt kommitténs åsikt tala för

den av kommittén föreslagna anordningen att fördela utgifterna för krigstidstillägget

och krigstidshjälpen mellan kyrkofonden och pastoraten, yttrar

kommittén:

Kyrkofonden har endast subsidiär skyldighet att bidraga till prästerskapets avlöning.

Den primära skyldigheten är ålagd vederbörande pastorat inom de gränser,

vilka finnas angivna i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

Sagda lag uttalar dessutom i 1 § såsom regel, att varje tjänstgörande kyrkoherde

och komminister skall erhålla — jämte fri bostad och viss ersättning för skjuts i tjänstärenden

— lön i penningar så beräknad, att honom därigenom beredes en efter tjänstegrad

och ämbetsåligganden ävensom levnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden

lämpad anständig bärgning.

Då nu krigstidstillägget och krigstidshjälpen äro behövliga just för att tillgodose

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts 1Säd. Proposition Nr 286.

befattningshavarens befogade kraf på den anständiga bärgning, varom i ovanberörda

1 § förmäles, skulle det blott innebära en fullföljd av de grunder, som i lagen tilllämpas,

om man i skälig omfattning för krigstidstilläggets och krigstidshjälpens utgörande

anlitade pastoratens bidragsskyldighet.

Någon principiell betänklighet mot att låta pastoraten inom den stadgade maximigränsen,

således intill ett belopp, motsvarande 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal

kronor av pastoratens hela inkomstbelopp, deltaga i anskaffandet av de för krigstidsunderstödets

utgörande erforderliga medlen kan efter kommitténs uppfattning så mycket

mindre framställas, som den tvärtom överensstämmer med de i lagen antagna grundsatserna.

Anordningen innebär blott att man för det avsedda ändamålet använder de

skattemedel, som redan i princip ställts till förfogande i avlösning för den forna tiondeskyldigheten,

och den innefattar tillika ett fortskridande på utjämningens väg. Enviss

orättvisa skulle för övrigt ligga däri, att kyrkofondens tillgångar, vilka visserligen äro

avsedda för tillgodoseende av kyrkans gemensamma behov men närmast hava till

ändamål att komma till användning till förmån för de svagare pastoraten, nu toges i

anspråk jämväl för de bärkraftigaste, vilkas bidragsskyldighet ej behövt anlitas i samma

utsträckning som de svagares. Och i avseende å kyrkofonden medför anordningen i

fråga att även kyrkofonden fullgör den insats, som är fonden genom lagen anvisad,

nämligen att bispringa pastoraten, så snart dessa nått gränsen för sina förpliktelser.

Kommittén har låtit undersöka, huru det ställer sig inom de olika

pastoraten med avseende å utdebiteringen av de till prästerskapets avlöning

avsedda församlingsavgifterna.

Enligt beräkningar, grundade på den nuvarande ekonomiska ställningen, skulle

efter löneregleringens genomförande 65,43 % av pastoraten få vidkännas utdebitering

till maximibeloppet; om i betraktande tages den utveckling, som förväntas äga rum

under tiden till år 1925, komme antalet sådana pastorat efter beräkningarna att utgöra

allenast 52,7 9 %. För de återstående pastoraten vore utdebiteringen lägre; den skulle

för 19,13 (29,71) % av pastoraten stanna vid 3 öre eller därunder, för 7,06 (6,70) %

vid 3—4 öre, för 4,37 (5,53) % vid 4—5 öre och för 4,01 (5,24) % vid ett belopp, som

överstiger 5 men understiger 6 öre, allt för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av

pastoratets hela inkomstbelopp. Ehuru 1910 års lagstiftning åsyftat och även genomfört

en ganska långt gående utjämning av skattskyldigheten till prästerskapet, kvarstår

således ännu härutinnan en icke obetydlig olikhet. Det är av naturliga skäl företrädesvis

i de bärkraftigare pastoraten, som utdebiteringen stannar vid de lägre beloppen.

Vid övervägande av frågan om den grund, efter vilken fördelningen

av krig stid stillägg et och krigstidshjälpen mellan kyrkofonden och pastoraten,

bör äga rum, har kommittén ansett riktigast och lämpligast att härutinnan

måtte följas de bestämmelser, som äro givna i 19 och 21 §§ löneregleringslagen.

För innehållet i dessa lagrum har jag i det föregående (sid. 9) redogjort.

Med utgångspunkt från de undersökningar, varpå 1925 års finansplan

vilar, har kommittén låtit verkställa en utredning, huru stor del av de för

detta år beräknade krigstidstilläggen för ordinarie befattningshavare och

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 286.

53

så kallade ständiga adjunkter skulle, under antagande att de koimne att

utgå med 200 kronor jämte 30 % av löneförmånerna samt med ett maximum

av respektive 1,700 och 2,000 kronor, kunna utgöras genom församlingsavgifter

och huru mycket komme att betunga kyrkofonden. Utredningen,

som företagits pastoratsvis, har givit vid handen, att för krigstidstillägget

skulle medelst församlingsavgifter, fallande inom stadgad

maximidebitering av 6 öre, gäldas ett belopp motsvarande respektive 28,7 %

och 28,G % av det hela, vadan kyrkofonden hade att svara för 71,3%, respektive

71,4%. Vidare har befunnits, att av rikets pastorat, vilka beräknats

komma att efter löneregleringens genomförande utgöra 1,373, 725

pastorat icke skulle behöva vidkännas någon utgift för krigstidstilläggets

utgörande, därför att de redan uppnått maximidebiteringen, samt ytterligare

omkring 120 på den grund att tillägget helt bestredes av arrendeoch

skogsmedel, som eljest skolat tillfalla kyrkofonden.

I sagda utredning har ej kunnat inbegripas krigstidshjälpen, alldenstund

denna ej är beroende av lönens storlek utan av den beskattade inkomstens

belopp i förening med vissa personliga förhållanden (giftermål,

barnantal). Med tillämpning av nyssnämnda procentuella fördelning torde

emellertid med så stor noggrannhet, som må vara erforderlig för den

föreliggande undersökningen, kunna beräknas, huru mycket av krigstidshjälpen

skulle behöva gäldas av kyrkofondens medel.

Samma procenttal, som avvunnits den verkställda utredningen, hava

ansetts kunna läggas till grund för en mera summarisk beräkning beträffande

de för åren 1918—1919 samt 1919 —1920 erforderliga beloppen.

Vad åter angår för ecklesiastikåret 1917—1918 beräknat krigstidstillägg

och krigstidshjälp har, såsom förut nämnts, kommittén tänkt

sig, att detsamma borde helt och hållet gäldas ur kyrkofonden. Om sådant

anslag beviljas, kommer det nämligen att utgå först efter ecklesiastikårets

slut och så gott som samtidigt med motsvarande understöd för nästföljande

år. Det har därför och av skattetekniska skäl synts kommittén, att någon

del därav ej borde läggas på pastoraten.

De siffror, som på ovannämnda sätt erhållits, hava sammanförts i

nedanstående tablå, däri jämväl upptagits dels det för år 1917—1918

erforderliga beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp, dels ock de disponibla

årliga överskotten i kyrkofonden, sådana dessa antagits efter förut

omförmälda beräkningar. Därjämte har upptagits en beräkning av det

för år 1925—1926 behövliga beloppet, under förutsättning att tillskottet

skulle utgå efter den för år 1917—1918 antagna grunden, ävensom införts

siffror från utredningen om tillskottets storlek under förutsättning

av 50 % förhöjning och 2,500 kronors maximum.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Tablån ter sig på följande sätt:

Tablå

utvisande dels beräknade beloppet krigstidstillägg och krigstidshjatp åt präster i

nyreglerade pastorat, dels kyrkofondens beräknade överskott och dels sagda krigstidsunderstöds

fördelande till utgörande av pastoraten och kyrkofonden.

A. Krigstidstillägg 15 % av lönen, maximum 800 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen den 29 maj 1917. — B. 1

Krigstidstillägg 200 kronor jämte 30% av lönen, maximum 1,700 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen den 29 maj

1917 med 50 % förhöjning jämte utsträckning till löntagare med högst 4,000 kronors taxerad inkomst. — B. 2. Krigstidstillägg

= B. 1, dock maximum 2,000 kronor; krigstidshjälp = B. 1. — C. Krigstidstillägg 50% av lönen, maximum

2,500 kronor; krigstidshjälp = B. 1.

■

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

Ordinarie präster och stäudiga adjunkter.

E. o. präster (utom

ständiga adjunkter).

Samt!.

präster.

Summa

{belopp att

gäldas av

kyrkofon- den (kol.

6 och 9).

Kr.

Kyrkofon- dens be- räknade

| Ecklesia- stikår.

Krigs- 1 tidstill- Wgg

Kr-

Krigs

tids-

hjälp.

Kr.

Av summan i kol.

4 gäldas

Krigs- | tids-

Krigs-

tids-

Summa

(gäldas

av kyr- kofon- den).

Kr.

Summa

krigstids- tillägg och

krigstids- hjälp (kol.

4 och 9).

Kr.

Kr.

av pasto- raten.

Kr.

av kyrko- fonden.

Kr.

{tillagg.

Kr.

hjälp.

Kr.

Kr.

A.

1917-1918

382,851

8,040

390,891

%

390,891

52,410

4,560

56,970

447,861

447,861

1,350,000

1925-1926

1,789,500

23,070

1,812,570

520,208

1,292,362

52,410

4,560

56,970

1,869,540

1,349,332

3,000,000

B. 1.

1918-1919

1,420,356

32,025

1,452,331

416,833

1,035,548

89,360

6,840

96,200

1,548,581

1,131,748

1,675,000

1919-1920

1,940,356

41,145

1,981,501

568,691

1,412,810

89,360

6,840

96,200

2,077,701

1,509,010

1,725,000

1925-1926

3,817,600

68,955

3,886,555

1,115,441

;2,771,114

89,360

6,840

96,200

3,982,755

2,867,314

3,000,000

B. 2.

1918-1919;

1,486,6S4

32,025

1,518,709

434,351

1,084,358

89,360

6,840

96,200

1,614,90^

1,180,558

1,675,000

!l919—192d

2,039,184

41,145

2,080,329

594,974

1,485,355

89,360

6,840

96,200

2,176,529

1,581,555

1,725,000

11925-1926

4,056,200

68,955

4,125,155

1,179,794

2,945,361

89,360

6,840

96,200

4,221,355

2,192,770

3,041,561

3,000,000

C. j

1918-1919;

i

2,054,305

32,025

2,086,330

596,690

1,489,640

99,600

6,840

106,440

1,596,080

1,675,000

1919—1920

2,809,930

41,145

2,851,075

815,407

2,035,668

99,600

6,840

106,440

2,957,515,

2,142,10S

1,725,000

1925-1926

5,547,450

63,955

5,616,405

1,606,292

4,010,113

99,600

6,840

106,440

5,722,845

4,116,553

3,000,000

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 280.

Av berörda tablå framgår bland annat, att kyrkofonden, under förutsättning

att för gäldandet av krigstidstillägg och krigstidshjålp få anlitas

de inom pastoraten tillgängliga prästlönemedlen, i den mån dessa ej tagits

i anspråk för prästlönernas gäldande, skulle under de närmaste åren äga

tillräcklig bärkraft för bestridande av krigstidstillägget och krigstidshjälpen,

beräknade så som vid alternativen B. 1 och B. 2 angivits. Med

tillämpning av alternativ B. 1 skulle kyrkofonden även vid tiden för löneregleringens

fullständiga genomförande förmå utgiva krigstidstillägget och

krigstidshjälpcn till den del de ej gäldades av pastoraten. Däremot komme

vid sistnämnda tid med tillämpning av alternativ B. 2 ett underskott på

omkring 40,000 kronor att uppstå. Kommitténs beräkningar äro emellertid,

framhåller kommittén, gjorda med den försiktighet, att ett jämförelsevis

så ringa belopp ej kan förrycka fondens ställning.

Mot de av kyrkofondskommittén föreslagna principerna för det ifrågavarande

understödssystemets finansiering hava kammarkollegium och statskontoret

icke haft något att erinra. Beräkningarna av kyrkofondskommitténs

bärighet synas — yttra nämnda myndigheter — såvitt ämbetsverken

vid en mera summarisk granskning kunnat finna, uppgjorda med

all möjlig noggrannhet och tillbörlig försiktighet. Ämbetsverken kunna

.emellertid ej underlåta att betona den stora vanskligheten av dylika beräkningar

för en så långt framskjuten tid som år 1925.

De inom ecklesiastikdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga anföra

i denna fråga'':

Genom nådiga beslutet den 28 september 1917, varigenom kyrkofondskommittén

anbefalldes att till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande, huruvida och i vad mån

genom anvisande av medel ur kyrkofonden tillgång kunde beredas att tilldela krigstidsunderstöd

åt prästerna i de nyreglerade pastoraten, lämnades från Kungl. Maj:ts sida

eu bestämd anvisning på en utväg till anskaffande av för ändamålet erforderliga medel.

Det synes ock de sakkunniga ligga närmast till hands att tänka sig, att kyrkofonden,

ur vilken Kungl. Maj:t förut anvisat bidrag till upphjälpande av det oreglerade

prästerskapets av dyrtiden försvårade ekonomiska ställning, s. k. lönetillskott, jämväl

skall tagas i anspråk, då det gäller att bereda prästerskapet i de enligt 1910 års

lönelagar reglerade pastoraten hjälp i dess av dyrtiden orsakade brydsamma läge.

Frågan är då, om kyrkofonden är i stånd att möta de anspråk, som skulle komma

att ställas på densamma, därest krigstidsunderstöd enligt de föreslagna grunderna

bleve prästerskapet beviljat att odelat utgå ur kyrkofonden. Det kan härvid enligt de

sakkunnigas mening icke nog starkt betonas, av vilken betydelse det är, att fonden

icke anlitas över förmågan utan bibehålies i eu sådan ställning, att den framför allt

kan tillgodose de intressen, som torde utgöra dess huvuduppgifter, nämligen att ytterst

ansvara för prästerskapets avlöning och betrygga möjligheten för den kyrkliga

organisationens utveckling samt att verka till utjämning och begränsning av församlingarnas

bidragsskyldighet till prästerskapets avlöning.

Kammarkollegium

och statskontoret.

Departe
mentssak
ktmniga.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Departe
mentschefen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286

Nu synas de av kyrkofondskommittén företagna undersökningar och beräkningar

rörande kyrkofondens bärighet — vilka beräkningar de sakkunniga av naturliga skäl

icke kunnat i någon mån närmare kontrollera men som de i likhet med kammarkollegium

och statskontoret vid den granskning, det varit de sakkunniga möjligt att ägna

desamma, trott sig finna omsorgsfullt gjorda — giva vid handen att, därest krigstidsunderstödets

ntgöraude konime att odelat påvila kyrkofonden och denna därutöver

framgent, såsom hittills, anlitas för att, vilket de sakkunniga finna högst behjärtansvärt,

genom lönetillskott åvägabringa en nödvändig förbättring av vissa av de oreglerade

prästernas löneinkomster, ej blott fondens beräkneliga årliga överskott utan

jämväl en del av dess kapitaltillgångar måste tagas i anspråk.''* Som det efter de sakkunnigas

förmenande icke kan komma ifråga att för det avsedda ändamålet tillåta en

förminskning av fondens kapital, torde det vara oundgängligt att söka finna någon utväg,

varigenom eu del av bördan lyftes från kyrkofonden.

Kyrkofondskommittén har givit en lösning, som synes de sakkunniga lycklig,

nämligen den att för varje pastorat i första hand låta det för krigstidsunderstöd åt dess

präster erforderliga beloppet utgå av de medel, som enligt 19 § löneregleringslagen

äro anslagna till prästerskapets avlöning, och i den ordning, som i samma § angives,

samt subsidiärt, i enlighet med i 21 § nämnda lag föreskrivna grunder, ålägga kyrkofonden

bidragsskyldighet. Härigenom skulle den föreliggande frågan lösas °på ett för

kyrkofondens bestånd betryggande sätt samtidigt med att man, såsom kommittén framhåller,

komme att bygga på en i löneregleringslagen redan fastslagen princip.

Då det icke lärer kunna påräknas, att av statsmedel tillgång skulle beredas till

utfyllande av det medelsbehov för ändamålet, som kyrkofondskommittén icke utan ingrepp

i sitt kapital kan täcka, synes den av kyrkofondskommittén föreslagna anordningen

vara den enda tänkbara, därest överhuvud rättvisa skall kunna vederfaras

ifrågavarande präster i deras krav på hjälp under kristiden. På sätt framgår av den

av kommittén upprättade tablå över, bland annat, krigstidsunderstödets fördelande till utgörande

av pastoraten och kyrkofonden kommer dock kyrkofonden att bära huvudparten

av kostnaderna; krigstidsunderstödet för ecklesiastikåret 1917—1918 och lönetilläggen

till det extra ordinarie prästerskapet skulle den ju komma att bära i sin helhet.

Såsom de sakkunniga påpekat, torde det från början hava varit

Kungl. Maj:ts avsikt att, för den händelse det visade sig, att prästerskapet

i de nyreglerade pastoraten vore i behov av krigstidstillägg och krigstidshjälp,

söka utverka, att kyrkofondens medel enbart finge för ändamålet

tagas i anspråk. Då nu behovet för bemälda präster av dylikt understöd

är klarlagt men det, enligt de av kyrkofondskommittén verkställda, till

synes med noggrannhet och förtänksamhet utförda beräkningarna, befunnits,

att om kyrkofonden ensam finge vidkännas kostnaden för utgörande

av krigstidstillägget och krigstidshjälpen, dess bestånd skulle kunna sättas

i fara, kan jag icke annat än i likhet med de sakkunniga finna, att den

utväg, som av kyrkofondskommittén föreslagits, nämligen ett fördelande

av utgifterna för understödet mellan pastoraten och kyrkofonden enligt

de i 19 och 21 §§ löneregleringslagen angivna grunder, måste tillgripas.

Betydelsen av att kyrkofondens kapital bibehålies oförminskat, sär
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 286.

skilt under nu rådande osäkra förhållanden på det ekonomiska området,

torde man icke från något i förhållandena insatt hål] vilja bestrida. likaledes.

synes enighet kunna råda därom, att, då enligt den i 1910 års lagstiftning

fastslagna principen varje pastorat har att i främsta rummet

själv svara för avlönandet av sitt prästerskap, det är en konsekvent utveckling

av denna princip, att pastoraten i första hand även ikläda sig

kostnaden för det krigstidstillägg och den krigstidshjälp, som med nödvändighet

erfordras för att prästerna må finna flen »anständiga bärgning»,

varom 1 § i löneregleringslagen talar, detta dock naturligtvis under den

förutsättningen, att pastoratens bidragsskyldighet hålles inom de gränser,

som i löneregleringslagen angivits, d. v. s. ej utsträckes utöver de stadgade

6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela

inkomstbelopp.

Inom de bärkraftigaste kommunerna — särskilt städerna — lärer

hittills utdebiteringen till prästerskapets avlöning i regel icke ens hava

nått upp till de 3 öre, som församlingarna i första hand skola tillskjuta

för ändamålet. Dessa kommuner skulle då själva vidkännas hela utgiften

för krigstidstillägget och krigstidshjälpen. För de svagare kommunernas

del åter korame kostnaden att till större delen eller helt och hållet falla

på kyrkofonden. Denna skulle, enligt vad kommittén beräknat med utgångspunkt

från förhållandena vid tiden för den nya löneregleringens fullständiga

genomförande, komma att bära mera än två tredjedelar av krigstidstillägget

och krigstidshjälpen, under det att mindre än en tredjedel

därav skulle utgöras av pastoraten.

Jag finner mig alltså böra biträda vad kyrkofondskommittén härutinnan

föreslagit.

4. Erforderliga lag- och författningsbestämmelser.

Enligt kyrkofondskommitténs mening skulle för anordnande av krigstidstillägg

och krigstidshjälp åt prästerna i de nyreglerade pastoraten i enlighet

med av kommittén föreslagna grunder erfordras ändringar i eller tillägg

till dels lagen om kyrkofond den 9 december 1910 och dels lagen om reglering

av prästerskapets avlöning av samma dag; dock att för tillgodoseende

av det extra ordinarie prästerskapets (med undantag av de ständiga adjunkternas)

behov av krigstidstillägg någon särskild ny lagbestämmelse icke

skulle erfordras.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 253 höft. (Nr 286.)

Erforderliga

lag- och

författningsbestämmelser.

Kyrkofonds
kommittén.

Lagbestäm
melser.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Kommittén yttrar i berörda avseende närmare följande:

Med stöd av 6 § 7 mom. kyrkofondslagen, jämfört med 12 § löneregleringslagen,

möter intet hinder för Kungl. Maj:t att tillgodose det extra ordinarie prästerskapets

behov av krigstidstillägg (de så kallade ständiga adjunkterna i nyreglerade

pastorat härvid dock undantagna), på det sätt att — såsom för år 1916—1917 skett

genom ovanberörda kungörelse den 2 oktober 1917 — förordnande meddelas om en

förhöjning i det arvode, som skall utgå till varje tjänstgörande adjunkt, eller i det

anslag, som enligt 6 § 8 mom. kyrkofondslagen beviljas extra ordinarie präst för

särskild prästerlig tjänstgöring. .

Däremot innefattar kyrkofondslagen hinder för beviljande såväl av krigstids hjälp

åt extra ordinarie präster i den form, som angives i kungörelsen den 29 maj 1917,

som ock av vare sig krigstidstillägg eller krigstidshjälp till ordinarie präster, för vilka

lönereglering enligt nya lagen trätt i tillämpning, och till dem, som under sa kallad

långvakans uppehålla befattning i sådant pastorat, samt till så kallade ständiga adjunkter

i pastorat av samma beskaffenhet.

För att kunna ur kyrkofonden bereda samtliga de präster, varom nu är fråga,

krigstidstillägg och krigstidshjälp varder sålunda nödigt att i samma ordning, vari

kyrkofondslagen tillkommit, vidtaga ändring i eller tillägg till kyrkofondslagen, åsyftande

ett stadgande av innebörd att av kyrkofonden må utgöras krigstidstillägg och

krigstidshjälp eller annat därmed jämförligt lönetillägg till sådana präster, varom här

är fråga.

Därest understödet åt innehavare av prästerliga emeritilöner anses böra ur kyrkofonden

gäldas, kräves likaledes ändring i eller tillägg till kyrkofondslagen. _

För att tillförbinda pastoraten skyldighet att, såsom av kommittén ifrågasatts,

bidraga till krigstidsunderstödets utgörande bliver vidare nödigt att vidtaga ändring i

eller göra tillägg till löneregleringslagen.

För de ifrågasatta ändringarna eller tilläggen till kyrkofonds- och

löneregleringslagarna fordras, påpekar kommittén, hänvändelse till såväl

riksdag som kyrkomöte, vilka båda representationer deltaga i stiftandet av

de lagar, som gälla på området. Fn årlig dylik hänvändelse, som borde

bliva en följd av nödvändigheten att för varje år pröva behovet av ifrågavarande

krigstidsunderstöd och graden därav, finner kommittén böra undvikas.

Den yttrar i berörda avseende:

Då behovet av krigstidstillägg och krigstidshjälp och i än vidsträcktare mån graden

av detta behov givetvis måste prövas för varje år, skulle, om riksdag och kyrkomöte

skulle även härutinnan höras, erfordras en årlig hänvändelse till båda representationerna,

något som skulle medföra behovet av årliga kyrkomöten så länge behovet i fråga

gör sig gällande. — Att kyrkomötet skulle lämna ett generellt medgivande men riksdagens

årliga medgivande inhämtas lärer ej kunna tänkas, eftersom medgivandet, såsom

av det sagda framgår, måste lämnas i lagform, för vilken fordras lika lydande

beslut av båda representationerna. _

Fn årlig hänvändelse synes emellertid ej behövlig, om den erforderliga^ lagstiftningen

erhåller det innehåll, kommittén i det följande föreslår. Detta är så mycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 286.

mera påkallat, som årliga kyrkomöten allenast för nu ifrågavarande ändamål givetvis

böra, om möjligt, undvikas.

Beträffande den avfattning, lagbestämmelsen borde erhålla till undvikande

av en dylik årlig hänvändelse till riksdag och kyrkomöte, yttrar

kommittén:

I avseende å lagbestämmelsens innehåll synes för ändamålet fullt tillräckligt att

begränsa detta till en föreskrift, huvudsakligen, att så länge krigstidtillägg och krigstidsbjälp

eller annat dylikt lönetillskott efter grunder, som av riksdagen godkännas, utgår

till befattningshavare i statens tjänst, lönetillägg efter enahanda grunder och för motsvarande

tid, efter ecklesiastikår räknat, må efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande

utgå till ifrågavarande präster.

Då verkningarna av denna lagbestämmelse göras beroende av att lönetillägg av

nu ifrågasatt slag utgår till befattningshavare i statens tjänst, vilket åter förutsätter

att riksdagen för dessa senare befattningshavares vidkommande prövar behov av sådant

lönetillägg föreligga, synes det kommittén, som om en sådan avfattning av lagen, som

nyss angivits, skulle motsvara sitt ändamål.

Kommittén förbiser ej, att förhållandena kunna utveckla sig därhän, att det

reglerade prästerskapets behov av lönetillskott ej skulle kunna tillgodoses med stöd av

en lag av föreslaget innehåll. Det kan exempelvis inträffa, att krigstidens verkningar

befinnas bestående och därför föranleda till omreglering av lönerna för befattningshavarna

i statens tjänst, varigenom krigstidstillägg och krigstidshjälp eller annan motsvarande

löneförbättring för dem ej vidare behöves. Om då ej tillika sker omreglering av

prästerskapets löner, utan prästernas behov av lönetillägg kvarstår, kan med åberopande

av den ifrågasatta lagen lönetillägg ej beviljas dem. Kommittén anser emellertid,

att om av denna eller annan anledning lagen skulle bliva satt ur tillämplighet,

prästerskapets befogade anspråk bör på annat, efter de förändrade förhållandena lämpat

sätt tillgodoses.

De nya lagbestämmelserna anser kommittén böra erhålla formen avtilläggslag

till löneregleringslagen och kyrkofondslagen. Till stöd härför

anföres:

Då de ifrågasatta nya bestämmelserna äro av allenast provisorisk karaktär, i

det att deras giltighet torde böra göras beroende dels av den förhöjning i levnadskostnaderna,

som uppstått eller kan komma att uppstå till följd av det nu pågående

kriget, dels av att lönetillskott av liknande anledning tillerkännes befattningshavare

i statens tjänst, synes mindre lämpligt att vidtaga ändring i de gällande lagarna

utan låta de nya bestämmelserna få formen av tilläggslag.

Det lagförslag, som sålunda enligt kommitténs mening bör framläggas

till antagande av riksdag och kyrkomöte, föreslår kommittén skola erhålla

följande lydelse:

i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Författnings
bestämmelser.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

samt lagen om kyrkofond samma dag.

Där med anledning av den förhöjning i levnadskostnaderna, som uppstått eller kan

komma att ytterligare uppstå till följd av det nu pågående kriget eller som efter krigets slut

kan komma att fortbestå såsom följd av de av kriget föranledda förhållanden, Konungen

i enlighet med grunder, som av riksdagen godkännas, beviljar krigstidstillägg och

krigstidshjälp eller annat därmed jämförligt lönetillskott åt befattningshavare i statens

tjänst, må efter Konungens närmare bestämmande lönetillägg efter enahanda grunder

och för motsvarande tid, efter ecklesiastikår räknat, utgå till präster, för vilka lönereglering

enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

trätt i tillämpning, samt till extra ordinarie präster, för vilka föreskrifterna i 12, 13

och 14 §§ samt 25 § första stycket samma lag skola lända till efterrättelse.

Lönetillägg för kyrkoherde och komminister samt sådan adjunkt, varom i 14 §

3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning förmäles, gäldas såsom i 19, 20,

21 och 22 §§ samma lag stadgas; dock att hela det belopp, som anvisas att utgå i

lönetillägg för ecklesiastikåret 1917—1918, betalas ur kyrkofonden.

Lönetillägg till annan extra ordinarie präst än ovan sagts utgår ur kyrkofonden.

De föreskrifter, som för tillämpning av bestämmelserna i denna lag finnas erforderliga,

meddelas av Konungen.

Rörande de författningsbestämmelser, som för tillämpningen av den

föreslagna lagen skulle bliva erforderliga och vilka bestämmelser enligt

kommitténs mening böra meddelas av Kungl. Maj:t, yttrar kommittén:

Sålunda lärer behövas särskild kungörelse, motsvarande ovanberörda kungörelse

den 29 maj 1917 angående krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i

statens tjänst och innefattande dels de allmänna grunderna för lönetilläggens utgående

och dels föreskrifter beträffande sättet för tilläggens utbetalning. Yad dessa senare

beträffar torde de böra innehålla bland annat kompletterande bestämmelser till nådiga

kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning från kyrkofonden av vissa anslag

till prästerskapets avlöning och redovisning av vissa för prästerskapets avlöning avsedda

medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd.

Åtskilligt av vad som bör upptagas i omförmälda kungörelse angående tillämpningen

av den ifrågasatta lagen torde framgå av vad kommittén i det föregående anfört.

Det torde emellertid ej tillhöra kommittén att i nu förevarande sammanhang vidare

yttra sig angående kungörelsens innehåll, än mindre framlägga förslag till dess lydelse.

Dock anser kommittén sig böra meddela, att kommittén tänkt sig nödvändigheten av

att domkapitlet för varje befattningshavare fastställer beloppet av såväl krigstidstillägg

som krigstidshjälp; och torde blanketter till ansökningar om krigstidshjälp böra tillhandahållas

de sökande på kyrkofondens bekostnad.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 280.

1 detta sammanhang framhåller kommittén, hurusom det torde böra tagas

under övervägande om ej, så länge lönetillägg av ifrågavarande slag varda

erforderliga, det må vara nödigt att varje ecklesiastikår före lönetilläggets

beviljande företaga en undersökning om kyrkofondens förmåga att bära den

lör ändamålet behövliga utgiften. Särskilt bleve en sådan undersökning

oundgänglig, om en förhöjning av lönetilläggen vidtoges.

Kammarkollegium och statskontoret tillstyrka bifall till det av kommittén

framlagda lagförslaget, dock med följande erinran:

Beträffande kommitténs lagförslag skulle möjligen kunna framhållas en viss betänklighet

mot formuleringen, i vad den innebär bundenhet för Kungl. Maj:t att vid

beviljande av krigstidstillägg och krigstidslijälp åt vederbörande prästerskap ovillkorligen

tillämpa enahanda grunder» i avseende å understödets mått, som gälla i fråga

om befattningshavare i statens tjänst. Därav skulle nämligen strängt taget, för

dst fall att procentsatsen av krigstidstillägg i dess förhållande till avlöningen bleve

sa betydligt förhöjd, att fonden icke kunde tåla motsvarande merbelastning, följa, antmgen

att. fonden äventyrades eller ock att, med hänsyn härtill, ifrågavarande dyrtidshjälp

icke ens till någon del kunde anvisas att utgå. Betänkligheten är dock

egentligen endast av teoretisk art. Det lärer väl nämligen utan vidare få antagas,

att under den nyss nämnda förutsättningen frågans ordnande skulle bliva föremål för

ny utredning och prövning med särskild hänvändelse till riksdag och kyrkomöte.

De sakkunniga anföra rörande den lagtekniska frågan följande:

Lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 och lagen

om kyrkofond av samma dag äro stiftade under samverkan med riksdag och kyrkomöte.

Ett genomförande av det tilltänkta understödssystemet kräver, såsom kyrkofondskommittén

påpekat, såvitt angår krigstidstillägg och krigstidshjälp åt ordinarie

präster, så kallade långvakansvikarier och ständiga adjunkter ävensom emeritiavlönade

präster nya lagbestämmelser, åsyftande dels att bereda möjlighet att för ändamålet

använda kyrkofondens medel, dels ock att ålägga pastoraten bidragsskyldighet till krigstidsunderstödet

åt de ordinarie prästerna, långvakansvikarierna och ständiga adjunkterna.

Den nya lagstiftningen fördrar hänvändelse till riksdag och kyrkomöte, en

hänvändelse som ju rätteligen borde ske årligen, då behovet av krigstidsunderstöd åt

prästerna i likhet med statstjänstemannens behov av dylikt understöd — bör varje

år komma under omprövning.

8akkuiiniga anse önskligt, att årligen återkommande kyrkomöten för

ifrågavarande ändamål, med hänsyn till de besvärliga och även kostsamma anstalter,

som äro förbundna med dylika möten, undvikas. Genom en lag av det innehåll, kyrkobön

dskommittén föreslagit, synes nämnda olägenhet vara undanröjd. Som allmänna

kyrkomöten skola hallas vart femte ar, förefaller det dock de sakkunniga, som om

skäl förefunnes att, da sadant kyrkomöte är samlat, dess mening rörande frågan om

lagens fortsatta ^giltighet inhämtades, förutsatt att överhuvud bestämmelser av ifrågavarande

slag da äro erforderliga. I enlighet härmed hava de sakkunniga ansett sig

Kammarkollegium

och

statskontoret.

Departem

en tesakkunniga.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

böra föreslå intagandet i lagen av en bestämmelse, avseende att pa antytt sått begränsa

lagens giltighet. ... . . . . ,

De sakkunniga kunna i övrigt icke obetingat ansluta sig till det iramlagda lag*

förslaget. ...

Med den avfattning, kyrkofondskommittén givit lagen, synes densamma lämna

rum för tvivel, huruvida den avser att tillerkänna prästerskapet krigstidsunderstöd

jämväl för ecklesiastikåret 1917—1918. Rätten härtill torde böra genom en uttrycklig

lagbestämmelse tillförsäkras prästerskapet.

De sakkunniga hava — såsom av det föregående inhämtas — ansett, att idraga om

prästerskapet andra grunder borde i vissa avseenden tillämpas för krigstidstilläggets

utgående än ifråga om statens befattningshavare, nämligen, förutom i de fall, där avvikelser

betingas av de särskilda förhållanden, som råda ifraga om det prästerliga

avlöningssystemet, beträffande rätten till grundplåt och till krigstidstillägg från mera

än en befattning samt ifråga om skyldigheten att vidkännas avdrag a krigstidstillägget

vid åtnjuten tjänstledighet för svag hälsas vårdande. Vidare torde man hava att räkna

med att det krigstidsunderstöd, som finnes böra tillerkännas statens befattningshavare,

kan erhålla sådant matt, att ett understöd av motsvarande storlek icke kan i den

ordning, som här föreslagits, tillgodokomma prästerskapet, enär kyrkofondens bärighet

härigenom kunde äventyras. Med hänsyn till nu angivna förhallanden torde åt lagen

böra°givas en avfattning, som bättre än uttrycket »enahanda grunder» inrymmer be
rörda

avvikelser. .

De sakkunniga hava förut betonat vikten av att kyrkofonden icke genom det

ifrågasatta krigstidsunderstödets beviljande tages i anspråk i vidare, man än att den

utan minskning av sitt kapital fortfarande och i främsta rummet förmår bestrida de

utgifter, som eljest enligt lag och författning skola av fonden utgöras. Också har

kyrkofondskommittén, enligt vad dess utlåtande giver vid handen, avsett, att för ändamålet

endast dess beräkneliga årliga överskott skulle tagas i anspråk, men kommittén

har tydligtvis ej ansett nödigt att häråt giva uttryck i de nya lagbestämmelserna. De

sakkunniga finna det dock försiktigast, att i lagen inryckes en bestämmelse av den

innebörd, att för utgörandet av krigstidsunderstödet åt prästerskapet icke ma för

något år av kyrkofondens medel tagas i anspråk mera än fondens återstående

överskott för nästföregående år, sedan samtliga fonden eljest åvilande utgifter blivit

bestridda. „

Beträffande sättet för utgörandet av krigstidsunderstödet åt det ordinarie prästerskapet

och de ständiga adjunkterna skulle enligt kommitténs förslag lagen endast

innehålla en hänvisning till vissa lagrum i 1910 års löneregleringslag, vilka angiva

sättet för anskaffandet av det ordinarie prästerskapets och de ständiga adjunkternas

löner. För den, som är fullt insatt i de regler, som i detta hänseende gälla, lämnar

nog ej heller en dylik hänvisning rum för något tvivel om vad densamma innebär.

Eu sådan kunskap kan dock icke hos menige man förutsättas, hör en lekman, som

utan att förut hava tagit del av kommitténs utlåtande, läser lagförslaget, torde det

efter läsningen icke stå klart, huru vid gäldandet av det ifrågakomma krigstidsunderstödet

skall förfaras. Ett förtydligande av lagen i denna del har därför synts de sakkunniga

önskligt, och hava de i sådant syfte verkställt en omredigering av densamma.

Av kyrkofondskommittén har framhållits det berättigade i att innehavare av

prästerliga emeritilöner tillerkännes krigstidsunderstöd enligt samma grunder, som äro

eller bliva bestämda för dylikt understöd åt f. d. befattningshavare i statens tjänst,

men kommittén har icke låtit någon föreskrift i sådant syfte inflyta i den föreslagna

lagen. Kommittén synes alltså hava ansett frågan härom böra lösas särskilt för sig.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 28(>.

De sakkunniga, som förut uttalat sig för att jämväl de emeritiavlönade prästerna

borde beredas dylikt understöd från kyrkofonden, finna det emellertid lämpligt, att

denna fråga kommer till avgörande i ett sammanhang med frågan om krigstidsunderstöd

åt prästerskapet i de nyreglerade pastoraten, varför bestämmelse härom torde böra

intagas i den nya lagen.

Beträffande till sist den nya lagens rubricering synes med hänsyn såväl till lagens

provisoriska karaktär som därtill, att en lags rubrik lämpligen bör angiva det ämne,

lagen behandlar, det vara att föredraga, att den ifrågasatta lagen, i stället för att

såsom kyrkofondskommittén föreslagit angivas blott och bart såsom en tilläggslag till

lönereglerings- och kyrkofondslagarna, betecknas såsom »lag angående lirigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa e. o. präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner».

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, som

jämväl funnit lämpligt att i övrigt företaga vissa omredigeringar av kyrkofondskommitténs

förslag i ämnet, att den nya lagen måtte erhålla följande

lydelse:

Lag

angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa e. o. präster

och innehavare av prästerliga emeritilöner.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt lagen om reglering

av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 trätt i tillämpning, samt till

extra ordinarie präster, med avseende å vilkas löneförmåner föreskrifterna i 12, 13 och 14 §§

samt 25 § första stycket samma lag skola lända till efterrättelse, må efter Konungens

närmare bestämmande för ecklesiastikåret 1917—1918 utgå krigstidstillägg och krigstidshjälp,

därvid de grunder, som angivas i nådiga kungörelsen den 29 maj 1917 angående

krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens

tjänst, i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse.

2 §•

För tiden efter ecklesiastikåret 1917—1918 må, där Konungen i enlighet med

grunder, som av riksdagen beslutas, förordnar om tilldelande av krigstidstillägg och

krigstidshjälp eller annat därmed jämförligt understöd åt befattningshavare i statens

tjänst, i den mån hinder ej möter av vad i 4 § sägs, efter Konungens närmare bestämmande

krigstidsunderstöd, som nu nämnts, efter liknande grunder och för motsvarande

tid, efter ecklesiastikår räknat, utgå till de i 1 § omförmälda präster.

Innehavare av prästerlig eineritilön äger i enlighet med de närmare bestämmelser,

Konungen meddelar, för samma tid uppbära krigstidstillägg; skolande i fråga omsådan

förmån de grunder, som äro eller varda fastställda för krigstidstillägg eller annat dylikt

understöd åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, äga motsvarande'' tillämpning.

3 §■

Krigstidsunderstöd åt kyrkoherde och komminister samt sådan adjunkt,

varom i 14 § 3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning förmå
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

64 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 286.

les, skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den män sådant

erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar,

på sätt och i den ordning 11 § första stycket samt 19 och 20 §§ samma

lag stadga.

Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt de i första stycket

avsedda präster såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större belopp än

som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal av pastoratets hela inkomstbelopp,

skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande

beloppet.

Krigstidstillägg och krigstidshjälp för ecklesiastikåret 1917—1918 ävensom sådant

krigstidstillägg och krigstidshjälp till annan extra ordinarie präst än ovan sagts samt

krigstidstillägg till innehavare av prästerlig emeritilön gäldas ur kyrkofonden.

4 §•

Kyrkofonden må ej för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande

av krigstidsunderstöd, varom här är fråga, än som motsvarar fondens återstående överskott

för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter

blivit bestridda.

5 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, meddelas

av Konungen.

Denna lag gäller till dess nästa allmänna kyrkomöte sammanträder.

Det extra ordinarie prästerskapets behov av krigstidstillägg (dock med

undantag för de ständiga adjunkterna) torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad

att, på sätt kyrkofondskommittén framhållit, tillgodose med stöd

av 6 § 7 mom. i lagen om kyrkofond den 9 december 1910, jämförd med

12 § löneregleringslagen.

Vad åter angår krigstidshjälp åt nyssberörda extra ordinarie präster

samt krigstidstillägg och krigstidshjälp åt ordinarie präster och ständiga

adjunkter ävensom krigstidsunderstöd åt präster med emeritilöner erfordras

för att, i enlighet med vad förut sagts, tillförbinda pastoraten att deltaga

i bestridandet av ifrågavarande lönetillägg och för att kyrkofondens medel

må kunna, på sätt föreslagits, för ändamålet tagas i anspråk, stiftandet av

nya lagbestämmelser, innebärande ändringar i lagen om reglering av

prästerskapets avlöning och lagen om kyrkofond, båda av den 9 december

1910, och skola härvid medverka såväl riksdag som kyrkomöte.

Jag har förut varit i tillfälle att framhålla, hurusom för varje år en

prövning a^ prästernas behov av krigstidstillägg och krigstidshjälp och av

styrkan av detta behov måste äga rum. För undvikande av årliga kyrkomöten,

som skulle bliva en följd av nödvändigheten att varje år företaga

en dylik prövning, hava kyrkofondskommittén och de sakkunniga föreslagit,

att riksdag och kyrkomöte skulle lämna ett generellt bemyndigande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

G5

åt Kungl. Maj:t att efter enahanda eller liknande grunder, som av riksdagen

godkännas med avseende på krigstidsunderstöd åt statstjänarna, tilldela

dylikt understöd åt prästerna. Därmed skulle således den egentliga prövningen

av behovet läggas i Kungl. Maj:ts händer och Kungl. Maj:t äga

att i överensstämmelse eller huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen

för krigstidsunderstöd åt statstjänare beslutade grunder meddela de

närmare bestämmelser, enligt vilka krigstidstillägget och krigstidshjälpen åt

prästerna skulle utgå.

I likhet med kommittén och de sakkunniga finner jag det önskligt,

att årliga kyrkomöten icke för ändamålet behöva hållas. Detta önskemål

synes ju ock vunnet genom lagbestämmelser av det föreslagna innehållet.

Däremot kan jag icke biträda förslaget att åt Kungl. Maj:t ensam överlåta

omförmälda prövningsrätt med avseende å behovet för prästerna av

krigstidstillägg och krigstidshjälp eller, i enlighet med innebörden i de

sakkunnigas förslag, fastställandet inom vissa gränser av de grunder, efter

vilka krigstidstillägget och krigstidshjälpen till prästerna skola utgå. Då

jämlikt av Kungl. Maj:t den 15 mars 1918 meddelat beslut allmänt kyrkomöte

skall under år 1918 sammanträda å dag, som Kungl. Maj:t framdeles

bestämmer, böra de allmänna grunderna för det krigstidsunderstöd,

som må komma att utgå för ecklesiastikåren 1917—1918 och 1918 —1919

föreläggas såväl riksdagen som kyrkomötet till granskning och godkännande.

För tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919 anser jag det ur alla synpunkter

lämpligast att ett enhetligt förfarande iakttages med avseende å samtliga

krigstidsunderstöd, så att, jämväl när det gäller krigstidstillägg och

krigstidshjälp åt prästerna, åt riksdagen förbehålles att efter prövning av

behovet av dylikt understöd bestämma grunderna för understödets utgående.

Kungl. Maj:t bör det i varje fall tillkomma att utfärda de närmare

föreskrifter, som må tarvas för tillämpning av beslut om dylikt

understöd.

Därest den ifrågasatta lagen och de av mig i det föregående förordade

principer för krigstidsunderstödets utgående vinna Kungl. Maj:ts samt riksdagens

och kyrkomötets godkännande, torde sedermera böra av Kungl. Maj:t

utfärdas dels en särskild kungörelse om krigstidstillägg och krigstidshjälp för

ecklesiastikåren 1917- 1918 och 1918—1919 åt de präster, varom här är

fråga, innefattande närmare föreskrifter i enlighet med nämnda principer

rörande sådant krigstidsunderstöds utgående, dels ock de övriga författningar,

som i ämnet kunna finnas erforderliga.

Beträffande den nya lagens innehåll och form i övrigt ansluter jag

mig i huvudsak till det förslag, som av de sakkunniga framlagts, såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 253 käft. (Nr 286.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 286.

ägande större förtjänster än kyrkofondskommitténs i fråga om klarhet

och reda.

Den av de sakkunniga föreslagna beteckningen på lagen synes uttömmande

och giver bättre än den av kyrkofondskommittén ifrågasatta rubriken

en föreställning om lagens innehåll. Benämningen »tilläggslag» synes

mig böra undvikas, då — såsom här är fallet — fråga endast är om ett

provisorium.

Genom att, såsom de sakkunniga förordat, uppdela lagen i olika paragrafer,

vinnes åt förslaget ökad överskådlighet.

Vad angår förslagets 1 § synes det mig välbetänkt att i lagen införa

en uttrycklig bestämmelse, varigenom prästerskapet tillförsäkras rätt till

krigstidstillägg och krigstidshjälp även för ecklesiastikåret 1917—1918.

Kyrkofondskommitténs förslag synes härutinnan icke tydligt.

Som jag emellertid i det föregående i detalj redogjort för de allmänna

grunder, vilka jag anser böra följas vid tilldelandet av krigstidsunderstöd

åt ifrågavarande präster för ej mindre ecklesiastikåret 1917 —1918 än även

ecklesiastikåret 1918—1919, och jag har för avsikt, såsom jag redan antytt,

att hos Kungl. Maj:t hemställa, det riksdagens och kyrkomötets godkännande

av berörda allmänna grunder måtte inhämtas, synes 1 § böra

ändras därhän, att den kommer att avse jämväl ecklesiastikåret 1918—

1919, varjämte hänvisningen till kungl. kungörelsen den 29 maj 1917

torde böra bortfalla.

Lagens 2 § torde i följd härav böra innehålla bestämmelser rörande

krigstidsunderstöd åt ordinarie och extra ordinarie präster i nyreglerade

pastorat för tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919.

Genom upptagande i lagen av en bestämmelse, motsvarande den i

sakkunnigförslagets 2 §: »i den mån hinder ej möter av vad i 4 § sägs»

torde åt Kungl. Maj:t möjlighet vara beredd att, där krigstidstillägg och

krigstidshjälp åt statens befattningshavare bestämmes till sådant mått,

att för ett motsvarande understöd åt ifrågavarande präster kyrkofondens

överskottsmedel icke skulle vara tillräckliga, vidtaga en med hänsyn härtill

nödvändig reglering nedåt av enahanda förmåner för prästerskapet.

De s. k. långvakansvikarierna i nyreglerade pastorat äro helt naturligt

inbegripna i stadgandena i 1 och 2 §§. Uttrycklig föreskrift härom torde

icke vara erforderlig.

Det förefaller även mig lämpligt att låta den ifrågasatta lagen omfatta

jämväl innehavare av prästerliga emeritilöner. Någon anledning att särskilt

för sig lagstifta rörande krigstidsunderstöd till dessa präster synes ej föreligga.

Bestämmelserna rörande krigstidsunderstöd åt präster med emeritilöner

torde lämpligen böra upptagas i en särskild paragraf.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Under 3 § (4 § i mitt förslag) hava de sakkunniga upptagit bestämmelser

rörande sättet för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgörande.

Den av de sakkunniga härvid företagna omredigering av kyrkofondskommitténs

förslag är i mitt tycke tilltalande, emedan härigenom utan omsvep

utsäges, vilka de äro, som skola vidkännas kostnaden för krigstidstillägget

och krigstidshjälpen — pastoraten och kyrkofonden — samt huruledes vid

understödets gäldande skall tillgå.

Att jag i likhet med de sakkunniga finner en föreskrift av det under

4 § (5 § i mitt förslag) föreslagna innehåll nödvändig torde framgå av

vad iag förut sagt.

Vad angår den av de sakkunniga föreslagna begränsningen av lagens

giltighetstid kan jag för min del icke finna en dylik begränsning erforderlig.

Därigenom att behovet av krigstidsunderstöd åt prästerna varje år skulle

komma att bliva föremål för riksdagens prövning samt genom intagandet

i lagen av den föreslagna 5 § synes sådan garanti vara vunnen med avseende

på understödssystemets behöriga anordnande, att någon särskild

kontroll från kyrkomötets sida icke gärna kan vara av nöden. Ifrågakomna

bestämmelse torde därför böra utgå.

De jämkningar i övrigt, jag vidtagit i lagförslaget, torde ej tarva

något särskilt uttalande från min sida.

Härefter uppläste departementschefen ett i enlighet med hans nu avgivna

yttrande avfattat förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt

präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster

och innehavare av prästerliga emeritilöner samt hemställde, det Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels antaga berörda av departementschefen nu upplästa

lagförslag;

dels ock för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående

till ifrågavarande präster för ecklesiastikåren

1917—1918 och 1918—1919 godkänna de allmänna

grunder, som för sådant understöd av departementschefen

förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Florin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:221 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition med förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt v s. 1 i texten
  2. 1SärU 1918:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyregler ade pastorat samt åt vissa extra ordin s. 1 i texten