Med förslag till vissa ändringar i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor
1918-04-05 · 29 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:288, Med förslag till vissa ändringar i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
1
Nr 288.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
vissa ändringar i gällande förordning med tulltaxa för
inkommande varor; given Stockholms slott den 5 april
1918.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels besluta, att § 4 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande
varor skall erhålla följande ändrade hädelse:
§ 4.
Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria
från tullavgift, jämväl för:
i), skeppsinventarier, tillhörande förolyckat fartyg; ävensom sjöfynd,
till värde ej överstigande tio kronor, då fyndet enligt vad särskilt
är stadgat, av vederbörande tullförvaltning utlämnas till bärgaren;
k) skeppsproviant — — — — — — _ _ ______’
u) naturalier, — — — — — — — understöd; samt
v) livsförnödenheter, avsedda för och införda samtidigt med från
utlandet inkommande djur, i den mån sådana förnödenheter prövas icke
överstiga behovet under transporten till den ort inom riket, dit djuren
enligt åtföljande frakthandlingar äro slutligt bestämda samt för så vitt
anledning icke finnes antaga, att förnödenheterna äro avsedda för annat
ändamål.
De särskilda — — — — — skeppsproviant.
dels besluta, att gällande tulltaxa skall i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 255 höft. (Nr 288—289.) 1
2
Kungl. Maj As Nåd. Proposition Nr 288-
183.
184.
Brännvin och sprit, alla slag, härunder även
inbegripna arrak, rom och konjak:
Kvantitet
för tull- beräkningen.
Tullsats.
Kronor | öre
Anm. 1. — — — — — —------i
Anm. 2. — — — — — — —-----
Anm. 3. — — — — — — —----->
Anm. 4. — — — — — — —-----’
185.! Likör och absint; ävensom andra spritdrycker,!
försatta med socker eller annat främmande]
ämne, varigenom alkoholhalten angives orik-j
tigt å provaren ...........................-.....................
Vin:--------------1
°186.
187. !
188. !
°189.
°190.|
191.
192.
193.
Anm. — — — — —
Saft, bär- och frukt-: - Maltdrycker och mjöd:
Anmärkningar till nr 183—193.
1. Sådana till n:r 183—193 hänförliga drycker,!
vilka enligt 1 § av förordningen den 14]
juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
skola anses såsom rusdrycker, må till riket
införas blott av den, som äger kontrollstyrelsens
tillstånd att utöva partihandel med
rusdrycker av det slag, som införseln avser,
eller av bolag, som jämlikt av Konungens
befallningshavande meddelad rättighet driver
utminuterings- eller utskänkningsrörelse.
2. Rusdrycker må icke från tullverket utlämnas
annorledes än mot kvitto, utfärdat av den,
som är berättigad att införa dessa drycker,
dock att dylika drycker, som till bolag inkommit
från utlandet, må mot kvitto utlämnas
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
3
Kvantitet
för tull-
Tullsats.
beräkningen.
•
Kronor] öre
till den, som visar sig hava erhållit bolagets
medgivande att från tullverket utbekomma
desamma.
3. Utan hinder av vad här ovan stadgas, må
rusdrycker
A) till riket införas
a) av den, som enligt särskilt stadgande äger
åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande
varor,
b) av vederbörligen legitimerad handelsresande
i vanlig ordning, då de medföras
såsom prov,
c) av resande, som ankommit från utrikes
ort, då de införas för eget bruk, dock
endast intill viss mindre av Konungen
fastställd kvantitet;
B) om de äro hänförliga till skeppsproviant, behandlas
på sätt, som är föreskrivet i § 4 k)
tulltaxeförordningen, dock att rusdrycker,
som enligt sistberörda författningsrum förtullats
såsom överskott av skeppsproviant,
icke må från fartyg ilandföras;
C) uppläggas på provianteringsfrilager på sätt» i
särskild författning är stadgat, dock att å provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker icke
må, utan tillstånd av Kungl. Maj:t för varje
särskilt fall, disponeras annorledes än till
fartygs proviantering i föreskriven ordning.
Angående rätt till tullfri införsel av maltdrycker
för resande, som annorledes än med
järnväg från Norge till Sverige inkomma
över vissa delar av gränsen, gäller vad därom
är i § 5 tulltaxeförordningen stadgat.
Angående* införsel till riket av rusdrycker
för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål
gäller vad Konungen därom särskilt stadgat.
4.
5.
Tobak:
195.: oarbetad, blad och stjälk ..
arbetad:
195 72- mjöl ..................................
1 kg*
1 kg.
1,-;
115
4
Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.
Kvantitet
för tull- beräkningen.
Tullsats.
•
Kronor
öre
196.
197.
Anm. till nr 195 och 195 1/r
Oarbetad tobak och tobaksmjöl må införas alle- nast av utövaren av statens tobaksmonopol.
cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter
andra slag ....................................................
1 kg.
1 kg.
6
1
80
Anmärkningar till nr 196 och 197.
1. Mot erläggande — — — med tobaksvaror;
skolande härvid såsom arbetad tobak icke
anses tobaksmjöl.
o
667.
668.
Isolatorer, knoppar, inledningsrör, takbrickor
och andra artiklar för isolering av elektriska
ledningar, även i förening med järn eller
annan oädel metall:
vita..................................................................
andra slag.........................................................
Anm. till n:r 667 och 668. Om--beteckning.
1 kg.
1 kg.
—
20:
25
Instrument:
*1270.
°1271.
musikinstrument:
tafflar och pianinon, även begagnade......
flyglar, även begagnade.............................
Anmärkningar till nr 1270 och 1271.
** i
•
1 st.
1 st.
150
200
2. ______------
3. Vid införsel av begagnade musikinstrument
för sådana personers räkning, vilka inflytta
från utlandet eller vilka, ägande hemvist i
Sverige, antingen oavbrutet eller endast med
tillfälliga avbrott vistats utomlands en tid av
minst ett år, äger tullfrihet rum under de
villkor i övrigt, som finnas stadgade i'' § 4
tulltaxeförordningen.
dels besluta, att § 3 i underrättelser om vad vid tulltaxans tilllämpning
iakttagas bör skall erhålla följande förändrade lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
3.
Där tullsats — — — — utrönta värdet.
Inom åtta dagar efter besiktningen står det varuägaren öppet att
anmäla missnöje, som nu är sagt, samt påkalla värdets bestämmande
genom skiljenämnd, som skall utgöras av tre ojäviga och för sakkunskap
kända personel-, av vilka tullförvaltuingen utser en, varuägaren en
och dessa bägge eller, om de ej kunna om valet åsämjas, magistraten
på platsen eller, där sådan ej linnés, Kouungens befällningshavande i
länet den tredje; skolande, där mot sålunda utsedd person jäv framställes
av part, sådant jäv prövas av vederbörande magistrat eller Konungens
vederbörande befallningshavande, som därvid äger besluta, huruvida ny
skiljeman skall utses eller icke. Nämnden skall, sedan skäligt rådrum
lämnats parterna att andraga vad de akta nödigt, dock senast inom tjugu
dagar efter det nämnden blivit fulltalig, enligt ovan angivna grunder
bestämma det värde, varefter förtullningen skall ske; och skall såsom
sådant gälla det, om vilket minst två av nämndens ledamöter sig förenat,
eller, om alla tre stannat i olika beslut, medeltalet mellan de
värden, som utgöra medeltal av de bägge lägsta och av de bägge högsta
värdena. Bestämmes värdet högre, än varuägaren uppgivit, eller varder
i fråga om skadad vara värdet bestämt till minst samma belopp som det
vid besiktningen åsätta, drabbar kostnaden för värderingen varuägaren,
och skall han i ty fall jäöaväl ersätta tullverkets utgift för den föregående
besiktningen. Sker icke någon förhöjning i det värde, som av
varuägaren uppgivits, eller varder i fråga om skadad vara det vid besiktningen
åsätta värdet nedsatt, har tullverket att vidkännas värderingskostnaden.
Kostnaderna — — — — uppgivna.
Vill ägare av vara, som nu är sagd, återutföra densamma oförtullad,
därför att han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, vare
han, för såvitt gällande bestämmelser angående olovlig varuinförsel icke
annorlunda föranleda, därtill berättigad under iakttagande av vad angående
o förtullade varors återutförsel är stadgat och sedan tullverket
gottgjorts för belopp, varför varan tilläventyrs häftar.
Vad — — — — undergått.
dels ock förklara, att förestående bestämmelser skola träda i kraft i
vad de avse anmärkningarna till rubrikerna nr 183—193 i tulltaxan den
1 januari 1919 och i övrigt å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 288.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
/
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Haris
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 5
april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens hem- ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson.
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson anförde vidare:
Jag anhåller nu att få underställa Eders Knngl. Maj:ts prövning
åtskilliga frågor rörande ändringar i gällande förordning med tulltaxa
för inkommande varor.
Till eu början tillåter jag mig, under hänvisning till vad därutinnan
anförts av chefen för justitiedepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet
den 31 december 1917, vilket yttrande är fogat vid Kung!.
Maj:ts proposition till 1918 års riksdag med förslag till lag med vissa
bestämmelser om sjöfynd (prop. nr 54 sid. 11), hemställa, att, sedan
nämnda förslag numera blivit lag, i § 4 av tulltaxeförordningen måtte
under i) införas bestämmelse om, tullfrihet för sådant sjöfynd, till värde
Tulltaxeförordningen
§ 4 i).
8
Tulltaxeförordningen
§ 4 v).
Generaltullstyrelsen■»
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
ej överstigande tio kronor, som, enligt vad i nämnda lag stadgas, av
vederbörande tullförvaltning utlämnas till bärgare.
Vidare får jag meddela, att generaltullstyrelsen i skrivelse den
18 januari 1917 gjort framställning i fråga om tullfrihet för livsförnödenheter,
som äro avsedda för och införas samtidigt med från utlandet
inkommande djur. Härvid har styrelsen anfört i huvudsak följande:
»Hos generaltullstyrelsen liar gjorts förfrågan, huruvida här i riket förelåge
hinder för fri in- och utförsel av med syrgas påfyllda järncylindrar, inmonterade i
för transport av levande fisk inrättade järnvägsvagnar och avsedda att förse fisken
under transporten till bestämmelseorten med erforderligt syre. Under handläggningen
av detta ärende har blivit upplyst bland annat, att i varje sådan vagn plägar medföras
så stort antal cylindrar med syrgas att innehållet i samtliga dessa endast vid
fall av oberäkneliga trafikhinder kunde varda helt utnyttjat för fisktransporten. I
regel torde således ett flertal påfyllda gascylindrar komma att utföras ur riket i
samma skick, vari de dit införts.
Vad dessa senare ävensom själva jämcylindrarna beträffar har det synts
styrelsen, som om gällande föreskrifter dels i tullstadgan angående omedelbar transitförsändning
av gods, dels i § 4 r) tulltaxeförordningen samt därtill sig anslutande
författningar angående transportmateriel möjliggjorde den tullfria transporten genom
landet. Däremot har styrelsen funnit tullfrihet icke för närvarande vara uttryckligen
medgiven för den syrgas, som komme att förbrukas under fiskens forsling från gränstill
bestämmelseorten här i riket.
Aven frånsett den omständigheten, att stora svårigheter kunna komma att
föreligga vid anskaffande i den svenska gränsorten inom lämplig tid av den för
fiskens hållande vid liv under transporten erforderliga gasmängden, måste styrelsen
emellertid finna det billigt, att den åsyftade förmånen bliver beredd jämväl i senast
omförmälda fall, i samband varmed även för de tullpliktiga livsförnödenheter, som
erfordras vid övriga dylika transporter inom landet av dit införskrivna eller Sverige
allenast transiterande djur enahanda förmån lämpligen synes böra beviljas. Styrelsen
får därför härigenom göra underdånig framställning i detta syfte.
Bestämmelser om dylik tullfrihet lära, därest Eders Kungl. Maj:t med riksdagen
finner sådana böra utfärdas, lämpligen hörn få sin plats i § 4 tulltaxeförordningen
— antingen bland föreskrifterna i mom. f) av sagda paragraf eller såsom
ett helt nytt moment — samt i huvudsakliga delar sammanfalla med de allmänna
stadganden i berörda mom. f) om tullfrihet för där avsedda förnödenheter.»
Sedan generaltullstyrelsen härefter avgivit alternativa förslag till
de erforderliga bestämmelserna, fortsätter styrelsen:
»Därest bestämmelser av ovan angiven innebörd varda under ena eller andra
formen utfärdade, synas dessa böra förklaras omedelbart därefter skola träda i kraft.
Då emellertid framgår av de i anledning av ovanberörda förfrågan avgivna
utlåtanden, att" de i förfrågan avsedda transporter av fisk påbörjats redan under
november månad nästlidet år och det torde få anses skäligt, att jämväl dessa i fråga
om de av fisken under transporten inom Sverige förbrukade livsförnödenheter komma
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 288. 1)
i åtnjutande av den föreslagna förmånen, lära de ifrågasatta bestämmelserna böra
förklaras skola omfatta även sådana livsförnödenheter, som visas hava till riket
införts samtidigt med från utlandet efter den 1 november 1916 inkomna djur och
prövas hava inom riket oundgängligen erfordrats för deras livnärande under transporten
till den svenska bestämmelseorten.»
I infordrat gemensamt utlåtande av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
yttra nämnda ämbetsverk följande:
»Mot generaltullstyrelsens framställning om beredande av ifrågavarande tullfrihet
finna ämbetsverken för sin del ingen anledning till erinran ur synpunkten av
de intressen ämbetsverken företräda.
Beträffande formen för bestämmelsernas meddelande få ämbetsverken förorda
det senare av de av generaltullstyrelsen föreslagna alternativen. Bestämmelsernas
intagande såsom ett särskilt moment av § 4 tulltaxeförordningen synes nämligen
för vinnande av största möjliga överskådlighet bestämt vara att föredraga framför
deras hänförande till moment f) av sagda författningsrum.»
Jämväl för egen del vill jag förorda generaltullstyrelsens ifrågavarande
förslag, därvid jag i likhet med de hörda ämbetsverken i avseende
å stadgandenas formella avfattning giver företräde åt det alternativ,
som innefattar de nödiga bestämmelsernas upptagande i ett särskilt
moment av § 4 tulltaxeförordningen.
Någon retroaktiv verkan av de ifrågasatta bestämmelserna torde
icke böra förekomma.
Genom nådigt beslut den 29 juni 1917 har generaltullstyrelsen
anbefallts att utarbeta och före den 1 oktober samma år till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till de ändringar i och kompletteringar till
anmärkningarna till rubrikerna nr 183—185 i gällande tulltaxa, som
föranleddes av 10 § i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker. I anledning härav har styrelsen med skrivelse den
25 september 1917 överlämnat dylikt förslag. 1 skrivelsen har styrelsen
anfört följande:
»Vissa av de drycker, som avses i för ber orda förordning, hänföras i tullbehandlingshänseende
icke till ovannämnda rubriker utan till någon av tulltaxerubrikerna
nr 186—190 samt 192 och 193. Vid sådant förhållande och då den under tulltaxerubriken
nr 191 upptagna bär- eller fruktsaft skall tullbehandlas såsom vin,
vilken vara enligt förordningen stundom är att anse såsom rusdryck, har styrelsen
trott sig böra på det sätt uppsätta sitt förslag, att detsamma kommit att innefatta
anmärkningar, anslutande sig till tulltaxerubrikerna nr 183—193 samt avsedda att
i stället för de för närvarande omedelbart under rubriken nr 185 genom nådig
kungörelse den 8 juni 1915 intagna anmärkningar införas näst efter rubriken
nr 193.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 255 höft. (Nr 288—289.) 2
Komrnerskollegium
och
lan bruksstyrelsen.
Departement schefen.
Tulltaxan:
anm. till rubr.
nr 183—193
för brännvin
m. m.
General
tullstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj.tS Nåd. Proposition Nr 288.
Vidkommande de olika delarna av detta förslag får styrelsen i underdånighet
omförmäla allenast, att styrelsen vid avfattningen därav ansett sig böra i görligaste
mån följa ordalydelsen av motsvarande delar av förenämnda förordning den 14 juni
1917. Styrelsen anser sig emellertid böra framhålla följande.
,. Den i .10 § 4 mom- b) i förordningen intagna föreskrift om rätt för vederbörligen
legitimerad handelsresande att införa prov på rusdrycker, endast då dessa
medföras av honom till riket, innefattar en måhända oavsiktlig skärpning av hittillsvarande
bestämmelser i ämnet. Föreskriften motsvaras för närvarande av en
bestämmelse om införselrätt för handelsresande i fråga om spritvaror, jämväl då
dessa varor annorledes än såsom medfört resgods införas som prov. Föréfintligheten
av den nyantagna föreskriften lärer emellertid nödvändigtvis komma att få den olägliga
följd, att legitimerad handelsresande, som saknar rätt att i allmänhet införa rusdrycker
till riket, förvägras införtulla sina prov å sådana drycker, för såvitt han
ej själv medför desamma på resa från utlandet. Styrelsen anser sig därför böra
i detta sammanhang i underdånighet ifrågasätta, huruvida icke föreskriften i omförmälda
10 § 4 mom. b) borde så omformuleras, att införselrätten för legitimerad
handelsresande komme att beträffande prov å rusdrycker omfatta samma införselformer
som hittills beträffande prov å spritvaror, eller med andra ord så avfattas,
att ordet medföres i nämnda författningsrum och därigenom även i vederbörande
moment av anmärkningarna till tulltaxerubrikerna nr 183—193 ersattes med ordet
inforas . En dylik ändring synes så mycket hellre kunna vidtagas, som syftet med
de nya införselbestämmelserna för rusdrycker icke därigenom lärer på något sätt
komma att förryckas.
De föreslagna ändringarna i tulltaxans anmärkningar torde böra träda i kraft
den 1 januari 1919.»
Generaltullstyrelsens förslag till avfattning av här ifrågavarande
anmärkningar ber jag att med en mindre jämkning i ordalagen få
tillstyrka.
I avseende a föislaget om viss ändring i 10 ^ 4 mom. b) av rusdrycksförsäljningsförordningen
med därav följande omformulering av
vederbörande moment i ovannämnda anmärkningar tillåter jag mig påpeka,
att ett stadgande av samma innebörd som det i förberörda författningsrum
meddelade återfinnes i förordningen den 15 december 1914
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Någon ändring i
sistnämnda, förordning är emellertid icke ifrågasatt. Vid sådant förhållande
och då — även om generaltullstyrelsens tolkning av ovan om
förmälda
stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen är riktig _den
föreslagna ändringen, med hänsyn till de förhållanden, som efter den 1
januari 1919 komma att inträda inom handeln med rusdrycker, i varje
fall icke torde vara av någon större praktisk betydelse, synes mig generaltullstyrelsens
nu berörda framställning knappast vara av beskaffenhet
att böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
11
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 288.
I skrivelse den 27 november 1916 liar styrelsen för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet gjort framställning om införande i tulltaxan
av särskild tullsats för tobaksmjöl. Skrivelse!! är av följande lydelse:
»Rubriken No. 195 för tobak i gällande tulltaxa har enligt Eders Kungl.
Maj:ts nådiga kungörelse den 15 december 1914 följande lydelse:
195 oarbetad tobak, blad och stjälk för 1 kilogram tullsats 1 krona.
Anm. Oarbetad tobak må införas allenast av utövaren av statens tobaksmonopol’.
Den tobak, som förtullas under denna rubrik, inkommer till riket i form av
blad eller stjälk, som ej undergått annan bearbetning än svettning. Har tobaken
underkastats annan behandling, betraktas den som arbetad och förtullas under någon
av rubrikerna 196 och 197.
Av skäl, som här nedan skola närmare utvecklas, tillåter sig nu styrelsen
för aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet i underdånighet ifrågasätta, huruvida icke
anledning skulle förefinnas för införande i tulltaxan av särskild tullsats för
tobaksmjöl.
För närvarande äro vid samtliga monopolets snusfabriker anordnade såväl
kvarnar som tobaksnederlag. Då emellertid de nederlag, vilka finnas vid snusfabrikerna,
ej på långt när räcka till för förvaring av de erforderliga tobakskvantiteterna,
hava dessutom mycket stora magasinsutrymmen måst förhyras. Med den
brist på dylika utrymmen, som för närvarande är rådande i landet, och som synes
vara i stigande, torde det vara nödvändigt att redan nu vidtaga åtgärder för att
ordna magasinsfrågan, och det torde då vara lämpligast att lösa den i ett sammanhang
för hel^ landet, i synnerhet med hänsyn därtill, att särskilda maskinella anordningar
böra vidtagas för att ekonomiskt kunna handskas med de stora förpackningar
(fat om 800 å 1,000 kilograms vikt), i vilka tobaken inkommer. Bortsett
från den svenska tobaken kommer all för snustillverkningen avsedd tobak från
Amerika och inkommer till landet med någon av de ångbåtslinjer, som anlöpa Göteborg.
Lämpligheten att samla Tobaksmonopolets nederlagsmagasin för snustobak i
denna stad framställer sig därför osökt, särskilt som Tobaksmonopolet disponerar
erforderlig tomt i Göteborgs hamn.
Från detta nederlag kunna naturligtvis tobaksfaten transiteras i män av behov
till de olika fabrikerna i landet för att efter framkomsten förmalas till tobaksmjöl.
Men lämpligare är dock att skicka tobaken till fabrikationsorterna i form av
tobaksmjöl, ty detta medför väsentliga förenklingar i driften å respektive beredningsplatser,
varjämte genom ett dylikt tillvägagångssätt jämnheten i driftresultatet
å snusfabrikerna'' kan väntas bliva avsevärt bättre tillgodosedd. Dessutom medför
koncentration av kvarnrörelsen såväl möjlighet att anordna denna på det mest rationella
och brandfria sätt som ock besparing av driftkostnader.
Förtullningen i Göteborg kunde visserligen ske såsom hittills i den mån den
erforderliga oarbetade tobaken uttoges ur magasinet, vilket då skulle anordnas som
vanligt tullnederlag. I så fall skulle emellertid hela förtullningen äga rum i Göteborg,
vilken stad då ensam skulle komma i åtnjutande av hela tolagsbeloppet till
förfång för övriga kommuner, i vilka snusfabriker äro förlagda. För att undvika
detta samt för att möjliggöra för tobaksmonopolet ernåendet av förenämnda fördelar
vid driften framstår det såsom önskvärt att transitering av tobaksmjöl i lämpliga
Tulltaxan:
rubr. nr
195—197 för
tobak och
iobaksvaror.
Styrelser för
aktiebolaget
svenska
tubaksmonopolet
den
”fn 1916.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
poster till respektive fabrikers nederlag eller till omedelbar förbrukning ordnas så,
att förtullningen får äga rum vid respektive snusfabriker antingen i den mån tobaksmjölet
anländer dit eller då det uttages från därvarande nederlag.
För att nå detta mål erfordras dels sådana lokala anordningar att råtobaksmagasinet,
kvarnen och ett tobaksmjölmagasin i Göteborg bilda ett frilager, och
dels att särskild tullsats fastställes för tobaksmjöl.
Anordnandet av sådant frilager torde kunna förutsättas icke möta hinder.
Emellertid lärer framställning härom icke erfordras i detta sammanhang.
Vad åter angår storleken av den särskilda tullsatsen för tobaksmjöl har
styrelsen vågat förutsätta, att den skulle utgå med belopp motsvarande det, som
skulle hava betalts för den kvantitet oarbetad tobak, varav tobaksmjölet framställts.
Av verkställd undersökning framgår, att av 100 kilogram tobaksblad eller s. k.
scraps i medeltal erhållas cirka 83 kilogram mjöl samt av 100 kilogram tobaksstjälk
cirka 86 kilogram mjöl. I jämna ören skulle således 1 krona tull per 1
kilogram oarbetade tobaksblad motsvaras av 1.2 o kronor tull per 1 kilogram tobaksmjöl
och 1 krona tull per 1 kilogram oarbetad tobaksstjälk motsvaras av l.ie
k™nor tull per 1 kilogram tobaksmjöl. Då det emellertid är nästan omöjligt att
särskilja tobaksmjöl av blad och dylikt mjöl av stjälk, torde det vara nödvändigt
att stadga en enhetlig tullsats för tobaksmjöl, vilken, då mängden av för ändamålet
använda blad och stjälk torde vara ungefär lika, lämpligen synes kunna sättas till
1.18 per kilogram
Då halvfabrikat författningsenligt icke får innehavas av annan än monopolets
utövare och sålunda ej heller bör få importeras av annan än denne, torde därjämte
anmärkningen efter rubriken 195 så omformuleras, att vad däri stadgas kommer
att gälla även för tobaksmjöl.
På grund av vad sålunda anförts tillåter sig styrelsen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition föreslå riksdagen
dels att i tulltaxan införa en ny rubrik, så lydande:
195 a mjöl av oarbetad tobak — för 1 kilogram — tullsats l.is kronor.’
dels ock att giva anmärkningen efter rubriken 195 följande ändrade lydelse,
att införas efter nya rubriken 195 a.
Anm. Oarbetad tobak och tobaksmjöl må införas allenast av utövaren av
statens tobaksmonopol’.»
Kommerskollegium.
och
generaltullstyrelsen
den
7s 1917.
Över berörda framställning hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
den 6 februari 1917 gemensamt avgivit infordrat utlåtande.
Efter att hava redogjort för framställningens innehåll yttra ämbetsverken
i utlåtandet följande:
»Ehuru ett bifall till monopolbolagets framställning i viss mån kan anses utgöra
ett avsteg från principen, att en bearbetad vara bör draga proportionellt högre tull
än råvaran, synas sa starka praktiska skäl tala för den föreslagna tullförändringen,
att ämbetsverken anse sig böra i sak tillstyrka framställningen.
Med avseende å sättet för rubrikens för tobaksmjöl inordnande i tulltaxan
torde emellertid densamma, då varan obestridligen undergått bearbetning, lämpligen
böra inrangeras under tobak: arbetad samt — i likhet med vad i föregående dylika
fall varit brukligt — betecknas med halvnummer, 1951/.,; samtidigt synes den för
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
närvarande under rubriken 195 intagna anvisningen böra ersättas med en rubrikerna
195 och 195''/a avseende anmärkning, vilken torde kunna få sin plats omedelbart
efter den ifrågasatta nya rubriken och innehålla erinran därom, att oarbetad tobak
och tobaksmjöl må införas allenast av utövaren av statens tobaksmonopol.
Beträffande tullsatsens storlek hava ämbetsverken, som icke varit i tillfälle
att närmare bedöma den utredning rörande viktförhållandet mellan tobaken i rått
och i förmålet tillstånd, vilken monopolbolaget åvägabragt, intet att erinra mot den förordade
principen, att tullen bör utgå med ett belopp, motsvarande vad som belopp!''
å den kvantitet oarbetad tobak, varav tobaksmjölet framställts.
Av den sålunda ifrågasatta tulltaxeförändringen lärer med avseende å de i
särskilda författningar angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket utfärdade
bestämmelser ej påkallas annan förändring än att, för undanrödjande av varje anledning
till missförstånd, visst tillägg göres till mom. 1 av 22 § i nådiga förordningen
den 15 december 1914 och avseende att framhålla, att till sådana tobaksvaror,
som handlande må till riket införa, icke skall vara att hänföra tobaksmjöl.
I anslutning härtill torde motsvarande förtydligande även böra vidtagas beträffande
anmärkning 1 till tulltaxans rubriker nr 196 och 197.
Ämbetsverken få således i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder i syfte
dels att rubrikerna för tobak i gällande tulltaxa måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
Tobak:
195 oarbetad, blad och stjälk..................................
arbetad:
195Y2 mjöl......................................................................
Anm. till nr 195 och 1951/...
Oarbetad tobak och tobaksmjöl må införas
tobaksmonopol.
196 cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter
197 andra slag ........................................................
Anmärkningar till nr 196 och 197.
1. Mot erläggande — — — med tobaksvaror, skolande härvid såsom arbetad
tobak icke anses tobaksmjöl.
... 1 kilogram 1 krona
... 1 kilogram 1 krona 18 öre
allenast av utövaren av statens
.... 1 kilogram 6 kronor
.... 1 kilogram 1 krona 80 öre.
dels ock att 1 mom. av 22 § i nådiga förordningen den 15 december 1914
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Handlande med tobaksvaror må, utan hinder av vad i 2 § stadgas, till riket
införa dylika varor, skolande härvid såsom tobaksvara icke anses tobaksmjöl.
De sålunda föreslagna bestämmelserna synas ämbetsverken lämpligen kunna
träda i kraft nmedelbart efter utfärdandet.»
Sedan styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet därefter styrelsen för
satts i tillfälle att taga- del av det av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt avgivna utlåtandet, har styrelsen i skrivelse den monopolet den
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
20 mars 1917 meddelat, att styrelsen icke har något att erinra mot
avfattningen av de av ämbetsverken i anledning av styrelsens framställning
föreslagna ändringar i och tillägg till tulltaxan och förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobak still verkningen i
riket. Till fullständigande av den utredning, som av styrelsen i skrivelsen
den 27 november 1916 lämnats rörande viktsförhållandet mellan tobaken
i marbetat och förmålet tillstånd och den därav betingade storleken av
den föreslagna tullsatsen å tobaksmjöl, anför styrelsen vidare följande:
»Den utredning, som av styrelsen i nu ifrågavarande avseende förebragts,
grundade sig — — — å äldre uppgifter, vilka — efter vad erfarenheterna från
bolagets nu tillryggalagda första verksamhetsår, året 1916, giva vid handen — icke
fullt varit ägnade att tagas till utgångspunkt vid bedömandet av nu rådande förhållanden.
De uppgifter, som vid verkställandet av de tidigare beräkningarna funnos
för styrelsen tillgängliga, gåvo nämligen ledning endast för utrönande av förhållandet
mellan nettofakturavikten av viss kvantitet oarbetad tobak och den därav vid förmalningen
erhållna kvantiteten tobaksmjöl. Nettofakturavikten överensstämmer
emellertid icke alltid med tullvikten, varförutom tara-avdraget av 12 procent med
de numera använda tobaksfaten icke alltid överensstämmer med verkligheten. För
att tullsatsen å tobaksmjöl skall komma i exakt riktig relation till tullsatsen å
oarbetad tobak, lärer man alltså rätteligen böra utgå från förhållandet mellan å ena
sidan tullvikten av den vid tillverkningen använda mängden oarbetad tobak och å
andra sidan den vid förmalningen erhållna vikten tobaksmjöl. Fullständiga uppgifter
i dylikt hänseende från bolagets första hela verksamhetsår finnas nu tillgängliga
från bolagets tre största snusfabriker, fabrikerna i Stockholm, Härnösand och Göteborg;
och hava uppgifterna här nedan sammanställts till en tabell, till vilken styrelsen
tillåter sig hänvisa.
*
Tullvikten av
Erhållen
förmäld tobak
mjöl vik t
kg.
kg-
Kentucky blad ....................
................ 629,509
542,722
d:o
scraps ................
................. 107,924
97,396
d:o
stjälk...................
................. 830,597
752,513
Virginia
blad ..................
................ 15,700
14,017
d:o
scraps ...............
................. 3,063
3,009
d:o
stjälk...................
................. 14,443
13,044
Bal
» ....................
................. 88,646
74,830
. 1,689,882
1,497,531
Av tabellen framgår, att av en tobakskvantitet om 1,689,882 kilogram i
tullvikt räknat, erhållits 1,497,531 kilogram tobaksmjöl. Tull för nyssnämnda tobakskvantitet
har enligt gällande tulltaxa erlagts med 1 krona per kilogram eller tillhopa
1,689.882 kronor; och borde alltså för att statsverket vid förtullning av tobaken i
förmålet tillstånd skulle hava erhållit lika stor tullinkomst, tullen hava utgått efter
en tullsats av 1.12 84 kronor per kilogram eller i avrundat tal 1 krona 13 öre per
kilogram.
Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 288. 15
Då de förhållanden, för vilka bär ovan redogjorts, synts styrelsen förtjänta
av beaktande vid bestämmandet av storleken av den ifrågasatta särskilda tullsatsen
å tobaksmjöl, har styrelsen härmed i underdånighet velat bringa desamma till Eders
Kungl. Maj:ts kännedom.»
I anledning av vad styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
sålunda anfört, anbefalldes genom nådig remiss den 12 oktober
1917 kommerskollegium och generaltullstyrelsen att gemensamt ånyo
yttra sig i ärendet. I utlåtandet, som avgavs den 20 november 1917,
anförde ämbetsverken, i anslutning till ett från packhusinspektionen
i Stockholm infordrat yttrande, som jämväl bifogades, till en början
följ ande:
»I sitt ovanberörda den 6 sistlidna februari dagtecknade underdåniga utlåtande Komnerakollehava
ämbetsverken framhållit, att de icke varit i tillfälle att närmare bedöma den 9iam oeh
utredning rörande viktförhållandet mellan tobaken i rått och i förmålet tillstånd, styrtUsn^den
som monopolbolaget åvägabragt och vilken hänvisade på en tullsats av 1 krona n/lt igi?.
18 öre såsom lämplig för 1 kilogram tobaksmjöl.
Då denna utredning, enligt vad bolaget nu anför, vad råtobaken beträffar,
varit baserad på fakturanettoviktema och dessa vid en närmare granskning befunnits
icke överensstämma med den av tullverket attesterade vikten, har bolaget, som i sin
senare framställning gör gällande, att tullviktens förhållande till vikten-av erhållet
mjöl bör läggas till grund för bestämmandet av tullsatsen å tobaksmjöl, numera
föreslagit en tull av 1 krona 18 öre per kilogram.
Det lärer emellertid kunna ifrågasättas, huruvida den med stöd av gällande
taraprocent vid tullbehandlingen av råtobak beräknade nettovikten bör i berörda
avseende vara normgivande, då ej heller denna vikt fullt överensstämmer med den
verkliga.
Vid den senast verkställda revideringen av taratariffen fastställdes beträffande
oarbetad tobak taraavdraget för fat med stäver av i allmänhet minst 1 centimeters
tjocklek till 12 procent och för fat med stäver av i allmänhet mindre än 1 centimeters
tjocklek till 8 procent av bruttovikten. I praktiken bär, åtminstone under
senare tiden, emballaget varit av den beskaffenhet, att endast den högre taraprocenten
kommit i tillämpning.
Enligt uppgifter från snusfabrikerna i Stockholm och Härnösand, som av
monopolbolaget under hand ställts till förfogande, har den kvantitet utländsk råtobak,
med en fakturanettovikt av 1,117,435 kilogram, som under år 1916 vid dessa
fabriker förmalts till mjöl, med tillämpning av förenämnda taraprocent vid tullbehandlingen
attesterats utgöra 1,068,302 kilogram. Samma tobak har emellertid
vid invägningen befunnits utgöra 1,094,422 kilogram. Det härav framställda tobaksmjölets
vikt utgjorde 952,335 kilogram. Enär den av bolaget genom nettovägning
utrönta vikten måste anses vara mera tillförlitlig än tullvikten, som är baserad på
en taraberäkning, vilken givetvis icke kan lämna ett fullt exakt resultat, särskilt
som taraprocenten till undvikande av allt för ofta förekommande störtningar är så
tilltagen, att den ställer sig gynnsam för importören, synes riktigast, att tullsatsen
å tobaksmjöl fastställes med hänsyn till den invägda viktens förhållande till mjölets
vikt. Enligt denna beräkningsgrund borde tullsatsen utgöra 1 krona 14.9 2 öre eller,
avrundat. 1 krona 15 öre för kilogram.
16
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
Ämbetsverken få sålunda, med stöd av den utredning, som numera förebragts,
och med vidhållande i övrigt av sitt den 6 sistlidne februari avgivna förslag
beträlfande ändrad lydelse av rubrikerna för tobak i gällande tulltaxa m. m.,
i underdånighet hemställa, att tullsatsen för den ifrågasatta rubriken för tobaksmjöl
måtte fastställas till 1 krona 15 öre för 1 kilogram räknat.»
Med hänsyn till de gjorda iakttagelserna beträlfande tillämpningen
av gällande taraprocent för i fat inkommande, oarbetad tobak funno
sig ämbetsverken emellertid vidare föranlåtna att i yttrandet framställa
förslag om viss ändring i taraberäkningen för dylik vara. Efter att
hava erinrat, att generaltullstyrelsen i ett den 9 april 1904 avgivet utlåtande
i anledning av en av riksdagens bevillningsutskott framställd
begäran om yttrande i fråga om ändringar i då gällande taratariff föreslagit,
att beträffande på fat inkommande tobak, oarbetad, blad och
stjälk, taran skulle fastställas till 10 procent för fat med stäver av i
allmänhet minst 1 cm. tjocklek och för andra fät till 8 procent, men
att bevillningsutskottet ansett, att förut gällande 12 procents tara för
fat med tjockare stäver borde bibehållas, yttrade ämbetsverken i nu
ifrågavarande avseende följande:
»Den nu föreliggande utredningen, som omfattar så avsevärda kvantiteter
olika slags tobak, att den lärer få anses lämna ett gott stöd för bedömandet av
tarans verkliga förhållande till bruttovikten, har utvisat, dels att tobak numera icke
införes i fat med så tunna stäver, att den lägre taraprocenten kommer i praktisk
tillämpning, dels ock att 10 procents taraavdrag närmare ansluter sig till verkliga
förhållandet mellan brutto- och nettovikt för tobak i fat än den nu fastställda
taraprocenten. Med 10 procents taraavdrag skulle nämligen skiljaktigheten mellan
den sammanlagda, invägda vikten av den tobak, som ovannämnda uppgifter avse,
och tullvikten endast hava belöpt sig till omkring 2,000 kilogram till importbolagets
fördel, en skiljaktighet som i betraktande av partiernas storlek är så oväsentlig,
att den ej är av nämnvärd betydelse.
Berörda förhållande synes — därest icke genom bibehållande av nu fastställda
taraprocent möjlighet anses böra beredas monopolbolaget att utnyttja den
till synes något rundligt tillmätta taraprocenten till förstärkning av embaliaget i
syfte att öka dess hållbarhet under transporten, en tanke som, enligt uppgift, icke
varit bolaget främmande — böra föranleda därtill, att i anslutning till vissa tullförvaltningars
i generaltullstyrelsens förenämnda utlåtande upptagna förslag, den
förändring i gällande taratariff vidtages, att taran för tobak, oarbetad, blad och
stjälk, inkommande på fat, fastställes till 10 procent av bruttovikten, oavsett stävernas
tjocklek.»
För egen del finner jag mig i anledning av den förebragta utredningen
böra biträda förslaget om införande i tulltaxan av en särskild
tullsats för tobaksmjöl.
I avseende å tullsatsens storlek synes mig någon tvekan icke råda
17
Kung!. Maj:ts Når/. Proposition Nr 288.
därom, att det beräkningssätt, som av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
använts i utlåtandet den 20 november 1017, är det riktigaste.
Till följd härav och då, enligt vad jag från aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet inhämtat, nämnda bolag, efter att hava tagit del av
kommerskollegii och generaltullstyrelsens beräkningar, funnit sig kunna
godtaga den av ämbetsverken föreslagna tullsatsen, 1 krona 15 öre för
kilogram, anser jag mig böra förorda, att tullsatsen bestämmes till
sagda belopp.
Mot den av ämbetsverken föreslagna avfattningen av de vid införandet
av en särskild tullsats å tobaksmjöl påkallade ändringarna i
och tilläggen till tulltaxan samt förordningen den 15 december 1914
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, har jag icke någon
erinran att framställa. 1 fråga om tillägget till sistnämnda förordning
torde emellertid särskild proposition böra till riksdagen avlåtas.
Vidkommande härefter ämbetsverkens förslag om ändring i taraberäkningen
för den å fat inkommande oarbetade tobaken torde det
visserligen, på sätt ämbetsverken påpeka, vara obestridligt, att de för
sådan tobak gällande taraprocentsatserna, så som emballageförhållandena
hittills gestaltat sig, mycket ofta medfört, att den vid förtullningen
attesterade nettovikten kommit att icke oväsentligt understiga
den verkliga — ett förhållande, som givetvis varit ägnat att sätta importören
i gynnsammare ställning än vid bestämmelsernas antagande
varit avsett. Att nu vidtaga någon ändring i ifrågavarande hänseende
synes mig emellertid mindre lämpligt. Importen av oarbetad tobak har
nämligen sedan någon tid tillbaka legat så gott som fullständigt nere
och, enligt vad från aktiebolaget svenska tobaksmonopolet meddelats
mig, låter det sig för närvarande icke i någon mån förutse, huru leverans-
och förpackningsförhållandena komma att ställa sig, när importen
en gång ånyo kan upptagas. I varje fall lärer det vara högst antagligt,
att monopolet, när lugnare förhållanden inträtt, nödgas för att
tillgodose sitt behov av tobak hänvända sig till helt andra leverantörer
än de, som hittills i allmänhet tillgodosett den svenska marknaden.
Huru i sådant fall taraberäkningen kommer att utfalla undandrager sig,
med hänsyn till de till storlek, vikt och beskaffenhet i hög grad varierande
förpackningar, som komma till användning å olika produktionsoch
försäljningsorter, fullständigt varje bedömande. Under sådana omständigheter
anser jag försiktigheten bjuda att låta med en eventuell
ändring av taratariffen i nu förevarande del anstå, till dess vid återinträdande
av mera normala förhållanden erfarenhet vunnits om, vilken
riktning utvecklingen på det område, varom nu är fråga, kommer att
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 255 käft. (Nr 288—289.) 3
Tulltaxan:
rubr, nr 667
och 668 för
porslinsisolatorer
m. m.
Vattenfalls
styrelsen.
18 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
taga. Förslaget om ändring i taraberäkningen för oarbetad tobak
synes mig alltså för närvarande icke böra föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.
I skrivelse den 13 april 1916 bar vattenfallsstyrelsen gjort framställning
om nedsättning av tullen för porslinsisolatorer. Om ifrågavarande
tull stadgas i rubrikerna 667 och följande av gällande tulltaxa.
T berörda skrivelse har vattenfallsstyrelsen anfört följande:
»Porslinsisolatorer för isolering av elektriska ledningar, även i förening med
järn, draga enligt rubrikerna 667 och 668 i tulltaxan en tull av 20, resp. 25 ore
per kilogram för vita, resp. andra slag. Enligt uppgift av generaltullstyrelsen fak
däremot dylika porslinsisolatorer i förbindelse med annan oädel metall an järn vara
att hänföra under rubrik 672 och draga en tull av 60 öre per kilogi-am Detta förhållande
har säkerligen icke varit avsett, utan torde bero pa, att vid den tidpunkt,
då bestämmelsen formulerades, man ej hade anledning antaga, att annat material
än järn i någon större utsträckning skulle komma i fråga för dylikt andamab
På senare tid har det emellertid av rent tekniska skal befunnits önskvärt
att använda även annat material än järn vid konstruktion av högspänmngsisolatoi er-.
Så t. ex. förekomma konstruktioner med å isolatorerna fastkittade huvar eller
skärmar av zink- eller kopparplåt ävensom hängisolatorer, där de fastkittade armaturdelarna
äro utförda av brons. På vattenfallsstyrelsens initiativ bär, da särskilt störa
fordringar måste ställas på isolatorerna, vidtagits den anordningen att vissa. yto
å porslinsdelarna metalliseras, d. v. s. överdragas med ett tunt metaliskikt lämpligen
bestående av koppar eller bly, varigenom isolatorernas elektriska hållfasthet
väsentligt förbättras. L den mån dylika isolatorer ej kunna tillverkas, resp. sammankittas
inom landet utgör dock den höga tullsatsen av 60 ore per kilogram ett
väsentligt hinder mot användandet av dylika konstruktioner, dar desamma eljest
skulle vara att rekommendera. , • vav-.
Då det enligt vattenfallsstyrelsens erfarenhet vid flera tillfallen ej vant
möjligt att få acceptabla anbud å isolatorer för höga spänningar av inhemskt fabrikat,
och vid andra tillfällen de fordrade leveranstiderna för inhemskt fabrikat vant
absolut oantagliga, torde man även framdeles vara hänvisad till att i stor utsträckning
inköpa dylika isolatorer från utlandet. Den möjlighet, som därvid åtminstone
i vissa fall föreligger, att importera porslinsdelarna för sig och armaturdelarna tor
sig och sedan sammankitta de olika delarna inom landet, medför utom okat besvär
och tidsutdräkt den olägenheten, att leverantören ej kan ikläda sig garanti för
isolatorerna i deras helhet, och att sammankittmngen, pa vars riktiga utförande
isolatorernas bestånd i hög grad är beroende, ej kan ske under lika gynnsamma
förhållanden som i fabrikerna med ''deras specialmaskiner och skolade personal.
Ovan anförda svårigheter skulle undanröjas, om tillägget före tulltaxans
rubriker 667 och 668: »även i förening med järn» utbyttes mot orden: »även i förening
med metaller eller andra ämnen». . . -
På grund av vad sålunda anförts får vattenfallsstyrelsen i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå den nu församlade riksdagen att
godkänna ovan angivna ändring i gällande tulltaxa.»
19
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.
O ver ifrågavarande framställning hava kommerskollegium och
generaltullstyrelsen den 1 maj 1910 gemensamt avgivit infordrat utlåtande,
därvid ämbetsverken, med vitsordande av de av vattenfallsstyrelsen
lämnade uppgifter att porslinsisolatorer i förening med zink,
koppar eller annan oädel metall på grund av ordalydelsen av överrubriken
till rubrikerna 607 och 068 i nu gällande tulltaxa i tullbehandlingsavseende
komme att hänföras till rubrik 072: fajans och
porslinsvaror, ej särskilt nämnda i förening med annan oädel metall än
järn med en tullsats av 00 öre per kilogram, vidare anfört följande:
»I sitt den 8 december 1909 avgivna underdåniga utlåtande över tulltaxekommitténs
underdåniga betänkande med förslag till ny tulltaxa hade ämbetsverken,
enär isolatorer ofta äro fästade å s. k. krampor av järn, vilket kunde vara förhållandet
även beträffande andra artiklar för isolering av elektriska ledningar, och
tvekan vid tullbehandlingen möjligen kunde uppstå, huruvida icke en dylik vara
rätteligen vore att anse såsom järnvara, i vilket fåll, om densamma vore försedd
med viss ytbetäckning, tullen komme att utgå med väsentligt högre belopp, föreslagit,
att till överrubriken skulle fogas tillägget »även i förening med järn». Industrien
på det elektriska området hade nämligen vid tiden för utlåtandets avgivande
icke nått den utveckling, att även andra oädla metaller än järn kunde ifrågasättas
såsom sammansättning med porslinsisolatorer. Ämbetsverken, som icke hava något
att erinra mot vad vattenfallsstyrelsen anfört, och ej heller finna någon olägenhet
av den utvidgning av överrubriken för porslinsisolatorer, att även sådana i förening
med annan oädel metall än järn komma att draga de för rubrikerna 667 och 668
nu bestämda tullsatser, få i underdånighet föreslå, att överrubriken till nyssnämnda
rubriker måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Isolatorer, knoppar, inledningsrör, takbrickor och andra artiklar för isolering
av elektriska ledningar, även i förening med järn eller annan oädel metall.»
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 26 april 1916 givit tillkänna,
att det även för nämnda styrelse vore av synnerligen stor vikt. att
ifrågavarande ändring i tulltaxan gjordes.
Mot syftet med vattenfallsstyrelsens förevarande framställning har
jag intet att erinra. Beträffande den ifrågasatta ändringens i tulltaxan
avfattning ansluter jag mig till vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen
härutinnan föreslagit.
Rörande tulltaxans bestämmelser för pianon har generaltullstyrelsen
i skrivelse den 1 maj 1916 gjort följande framställning:
»1906 års tulltaxa innehöll beträffande musikinstrument bland annat följande
bestämmelser:
Komitier* kol*;*
gium odt
< laner altullstyrelsen,
Järnvägts
tyr elsen.
Departement*''
chef eu.
Tulltaxan:
rubr. nr 1270
och 1271 för
pianon.
Generaltull
styrelsen
-
20
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.
Instrumenter, musikaliska:
fortepianon, även begagnade:
tafflar och pianinon — —--
flyglar — — — —.
Stadgandet om att begagnade pianon skulle tullbehandlas såsom nya hade införts
i tulltaxan på förslag av bevillningsutskottet vid 1896 års riksdag. Utskottet anförde
därvid bland annat att begagnade pianon dittills tullbehandlats såsom »flyttsaker
: övriga inkommande gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar,
alla slag, ej specificerade», med en tullsats av 15 procent av värdet, därest de ej
på grund av särskilda bestämmelser åtnjöto tullfrihet, att begagnade instrument infördes
i stor mängd, varav tydligt framgick, att införseln ägde rum i handelsavsikt
samt att det var förenat med svårighet att uppdraga en bestämd och lätt tillämplig
gräns emellan nya och begagnade instrument.
I den tulltaxa, som trädde i kraft den 1 december 1911 återfinnes ej något
särskilt stadgande angående tullbehandling av begagnade pianon, emedan på grund
av taxans uppställning gamla husgeråds- och lösörepersedlar, sålunda även begagnade
pianon, måste tullbehandlas såsom nya.
Emellertid tillkom, på förslag av generaltullstyrelsen, från och med den 1
januari 1913 en ny rubrik i tulltaxan av följande lydelse:
13227* Husgeråds- eller andra lösörepersedlar, gamla och brukade och ej inkommande
i den ordning, i § 4 tulltaxeförordningen sägs, därest ägaren på tro
och heder skriftligen intygar, att de införas för eget bruk och ej i handelsavsikt
................................................................. 100 kronor—15 kronor.
Enligt denna bestämmelse kunna gamla och brukade pianon införas mot en
tull av 15 procent å värdet, därest intyg lämnas, att de ej införas i handelsavsikt.
Enär emellertid erfarenheten visat, att försök gjorts att missbruka ifrågavarande
bestämmelse och det i många fall torde vara omöjligt för tulltjänstemannen att
kontrollera, huruvida ett instrument är begagnat eller ej, samt sålunda anledning
finnes att befara, att ett kringgående av tullen för pianon kan äga rum, anser sig
styrelsen böra föreslå, att rubrikerna 1270 och 1271 i gällande tulltaxa ändras i
huvudsaklig överensstämmelse med den lydelse de hade i 1906 års taxa. På grund
av vad sålunda anförts hemställes, att ifrågavarande rubriker måtte erhålla följande
lydelse:
Instrument:
musikinstrument:
1270 tafflar och pianinon, även begagnade 1 styck
1271 flyglar, även begagnade 1 »
Anmärkningar till nr 1270 och 1271.
2. — _ — — — — — — — — -
3. Vid införsel av begagnade musikinstrument för sådana personers räkning,
vilka inflytta från utlandet eller vilka, ägande hemvist i Sverige,
antingen oavbrutet eller endast med tillfälliga avbrott vistats utomlands
en tid av minst ett år, äger tullfrihet rum under de villkor i
övrigt, som finnas stadgade i tulltaxeförordningen § 4.»
150 kronor
200 » .
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
Sedermera har generaltullstyrelsen med skrivelse den 4 december
1917 till Kungl. Maj:t överlämnat eu till styrelsen från tullkammaren
i Uddevalla inkommen skrift, ytterligare bestyrkande behovet av den
ifrågasatta förändringen.
Mot generaltullstyrelsens nu ifrågavarande förslag har jag icke
någon erinran att göra.
I skrivelse den 20 mars 1917 har generaltullstyrelsen framlagt
förslag till vissa ändringar i § 3 tidltaxeunderrättelserna. Till stöd för
detta förslag bär styrelsen anfört följande:
»I härjämte bilagd skrivelse från packhusinspektionen i Stockholm framhälles,
hurusom bestämmelserna i § 3 av underrättelserna om vad vid tulltaxans tillämpning
iakttagas bör beträffande fastställandet genom skiljenämnd av värdet å sådana varuslag,
för vilka tullen utgår med vissa procent av varans värde, icke äro fullt tillfredsställande.
Ifrågavarande författningsrum har följande lydelse:
Där tullsats är bestämd till vissa procent av varans värde, beräknas detta
för inkommen oskadad vara lika med varans marknadspris, sådant detta vid tiden
för varans inköp ställde sig å inköpsplatsen eller, ifråga om inkommen ej inköpt
vara sådant priset vid tiden för varans skeppning ställde sig å avsändningsplatsen,
med tillägg'' i vilketdera fallet som helst av emballagets värde jämte assurans, frakt
och annan därå använd kostnad, intill dess varan anlänt, därest den fraktats med
fartyg, till hamn, dit den är destinerad eller varest den för vidare befordran till
destinationsorten ur fartyget lossas, och, därest den fraktats på annat sätt, till första
svenska tullplats. För vara, som lidit avsevärd skada, beräknas allenast det lägre
värde, varan vid förtullningstillfället befinnes äga å förtal lningsplatsen.
Det åligger varuägaren att uppgiva och. så vitt ske kan, styrka de'' belopp,
vilka sålunda tillhopa skola anses utgöra oskadad varas värde. Närmare bestämmelser
angående den bevisning, som i sistnämnda hänseende erfordras, meddelas av
Konungen. Fullgör ej varuägaren vad honom sålunda åligger eller finner tullförvaltningen
skälig anledning antaga, att det uppgivna värdet understiger det verkliga,
eller är fråga om skadad vara, vare tullförvaltningen pliktig, likasom den i allt fall
är berättigad, att låta genom två sakkunniga och ojäviga personer besiktiga varan
samt å angivningsinlagan anteckna det värde, de anse böra åsättas; skolande detta
eller, där besiktningsmännen icke kunnat enas, medeltalet mellan de av dem åsätta
värden läggas till grund för förtullningen, så framt icke varuägaren, i den ordning
här nedan sägs, anmäler missnöje med det sålunda utrönta värdet.
Inom åtta dagar efter besiktningen står det varuägaren öppet att anmäla
missnöje, som nu är sagt, samt påkalla värdets bestämmande genom skiljenämnd,
som skall utgöras av tre ojäviga och för sakkunskap kända personer, av vilka tullförvaltningen
utser en, varuägaren eu och dessa bägge eller, om de ej kunna om
valet åsämjas, magistraten på platsen eller kronofogden i orten den tredje; skolande
nämnden, sedan skäligt rådrum lämnats parterna att andraga vad de akta nödigt,
dock senast inom tjugu dagar efter det nämnden blivit fulltalig, enligt ovan angivna
Departementschefen.
Tulltaxeunderrättelserna
§ 3.
Generaltullstyrelsen
.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288-
grunder bestämma det värde, varefter förtullningen skall ske; och skall såsom sådant
gälla det, om vilket minst två av nämndens ledamöter sig förenat, eller, om alla
tre stannat i olika beslut, medeltalet mellan de värden, som utgöra medeltal av de
bägga lägsta och av de bägge högsta värdena — — ~ ~
Inspektionens anmärkning gäller närmast det förhållandet, att föreskrifter saknas
för det fall, att jävsanmärkmngar från någondera partens sida framställas mot de
personer, vilka utsetts såsom skiljemän. Det skulle nämligen hava förekommit, att
kraftiga ansträngningar från importörens sida gjorts att genom jäv sanmärkningar
påverka tullförvaltningen att frånträda sitt val av skiljeman, då förändring i detta
hänseende påtagligen skulle medföra fördel för importören. Det kunde därvid tänkas,
att en importör framställde sådana anmärkningar mot varje av tullförv altningen
såsom skiljeman föreslagen sakkunnig, intill dess ett från importörens sida lämpligt
men med hänsyn till förutsättningarna att nöjaktigt tillvarataga statsverkets intresse
svagt namn bleve av tullförvaltningen framfört. Erfarenheten hade även visat, att
varuägaren i vissa fall kunnat vid sitt val av7 skiljeman fästa mindre avseende vid
den såsom förutsättning härför uppställda fordran på sakkunskap, än fastmer på
vederbörandes förmåga att anlägga en advokatorisk synpunkt på sitt uppdrag.
För tullförvaltningen vore det förenat med svårigheter att förete bevis för
förefintligheten av sådana omständigheter beträffande den av importören utsedde
skiljemannen, som skulle kunna utgöra grundad anledning till jävsanmärkning, oaktat
sådana omständigheter kunde synas föreligga. Da å andra sidan det för tullförvaltningarna
vore vanskligt att, särskilt vid värdering av specialmaskiner, få tillgång
till fullt sakkunniga på samma gång som ojäviga personer, framstode för båda parternas
vidkommande bristen på bestämmelser angående prövning av jävsanmärkmngar
såsom en uppenbar olägenhet. Inspektionen hade därför för sin del velat ifrågasätta,
huruvida icke prövning av förekommande jävsanmärkmngar lämpligen borde överlåtas
på de myndigheter, nämligen magistraten på platsen eller kronofogden i
orten, vilka enligt nu gällande bestämmelser i fall av tvist parterna emellan angående
valet av tredje skiljeman ägde att utse denna. . ... .
Då generaltullstyrelsen icke kan underkänna vikten av att bestämmelser i
ovanberörda avseende förefinnas, synes det styrelsen lämpligt, att förenämnda författningsrum
kompletteras i nu angiven riktning.
Packhusinspektionen erinrar vidare därom, att sista delen av bestämmelserna
i § 3 tulltaxeunderrättelserna icke står i full överensstämmelse med § 131 av
gällande tullstadga.
Förstberörda bestämmelse är av följande lydelse:
Till ägare av vara, som nu är sagd, återutföra densamma oförtullad, därför
att han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, vare han därtill berättigad
under iakttagande av vad angående oförtullade varors återutförsel är stadgat och
sedan tullverket gottgjorts för belopp, varför varan till äventyrs häftar.
I sistnämnda författningsrum, sådant det lyder enligt nådig kungörelse den
10 november 1911 (Svensk författningssamling nr 115), stadgas emellertid följande:
Visar sig uti det sätt, varpå inkommet gods blivit inpackat, eller av vad
eljest vid införseln förekommer uppenbar avsikt att genom tulltjänstemans vilseledande
vid tullbehandlingen helt eller delvis undandraga godset stadgad tullavgift,
såsom om--eller om, där tullavgift skall utgå med vissa procent av varans värde,
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288. 23
skriftlig handling eller annan bevisning företes, ägnad att bibringa tjänsteman, som
tullbehandlingen verkställer, övertygelse om ett lägre värde å varan än det verkliga;
— - ,
då skall emottagare!! eller, där denna är ombud för annan här i riket, vilken äger
över varan förfoga, denne senare, såvida han ej före tullbehandlingen till namn,
beskaffenhet och tillämnad användning, vikt eller värde riktigt angivit eller låtit
angiva det gods, med avseende å vilket slik åtgärd vidtagits, ändå att han icke
kunnat övertygas om delaktighet i det försök att undandraga godset tull, straffas
såsom för olovlig varuinförsel. Gitter han göra sannolikt, att försöket blivit vidtaget
utan hans vetskap eller tillskyndan, vare från ansvar fri. Det gods, med
avseende å vilket åtgärd, som nu är sagd, vidtagits, skall i varje fall, där det icke
behörigen angivits före tullbehandlingen, tagas i beslag och dömas förbrutet.’
Då det synes påtagligt, att medgivandet för varuägaren att återutföra en
vara oförtullad, därest han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, förutsätter,
att sådant svikligt förfaringssätt, som avses i § 131 tullstadgan och medför såsom
påföljd åtminstone varans beslagtagande, icke är för handen, samt avsaknaden av
en hänvisning i tulltaxeunderrättelserna till nyssberörda bestämmelse i tullstadgan
möjligen kan ingiva den föreställningen, att varuägaren, även om sviklig avsikt vid
angivandet av värdet kunde påvisas, skulle äga rätt att åter utföra varan, synes i
sistberörda hänseende ett förtydligande av § 3 tulltaxeunderrättelserna vara lämpligt.
Ehuru man lärer kunna förutsätta, att vederbörande tullförvaltning, förr än
beslag verkställes, i förekommande fall inhämtar sakkunnigas mening, huruvida skäl
finnas för antagandet, att svikligt förfarande vid angivandet av värdet föreligger,
torde emellertid avgörandet av denna fråga böra bliva beroende av rättens prövning.»
De av generaltullstyrelsen förordade ändringarna av § 3 tulltaxeunderrättelserna
anser jag böra godtagas, med den jämkning dock, att
den uppgift, som enligt nämnda författningsrum och styrelsens förslag
tilldelats kronofogden i orten, med anledning av kronofogdetjänsternas
numera skedda indragning överflyttas på Konungens vederbörande befallningshavande.
Med iakttagande av denna jämkning tillstyrker jagett
av styrelsen utarbetat förslag till författningsbestämmelser i ämnet.
De av mig här förordade ändringarna i gällande förordning med
tulltaxa för inkommande varor torde höra träda i kraft redan innevarande
år å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes; dock med undantag för anmärkningarna
till rubrikerna nr 183 —193 i tulltaxan, vilka icke lära
böra träda i tillämpning förrän vid samma tid som rusdrycksförsäljningsförordningen
eller den 1 januari 1919.
Med åberopande av vad här ovan blivit anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att § 4 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande
varor skall erhålla följande ändrade lydelse:
Departements
chefen.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
§ 4.
Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria
från tullavgift, jämväl för:
i) skeppsinventarier, tillhörande förolyckat fartyg; ävensom sjöfynd,
till värde ej överstigande tio kronor, då fyndet, enligt vad särskilt
är stadgat, av vederbörande tullförvaltning utlämnas till bärgareu;
k) skeppsproviant — — —--— — — — — — — — —
u) naturalier, — — — —------understöd; samt
v) livsförnödenheter, avsedda för och införda samtidigt med från
utlandet inkommande djur, i den mån sådana förnödenheter prövas icke
överstiga behovet under transporten till den ort inom riket, dit djuren
enligt åtföljande frakthandlingar äro slutligt bestämda samt för så vitt
anledning icke finnes antaga, att förnödenheterna äro avsedda för annat
ändamål.
De särskilda — — — — — skeppsproviant.
dels besluta, att gällande tulltaxa skall i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung1. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
Kvantitet
för tull
beräkningen.
183. ;
184.
Brännvin ocli sprit, alla slag, härunder även
inbegripna arrak, rom och konjak:
Anm.
Anm.
Anm.
Anm.
1. —
2 _
3. —
4. —
185. Likör och absint; ävensom andra spritdrycker,
försatta med socker eller annat främmande
ämne, varigenom alkoholhalten angives oriktigt
å provaren .................
Vin:---------------
°186.
187.
188.
°189.-------
°190.-------
Anm. — — — — — -
191. Saft, bär- och frukt-: —
Maltdrycker och mjöd:
192. --------
193.i---—---
Tullsats
Kronor! ört
Anmärkningar till n:r 183 — 193.
1. Sådana till n:r 183—193 hänförliga drycker,!
vilka enligt 1 § av förordningen den 14)
juni 1917 angående försäljning av rusdrycker;
skola anses såsom rusdrycker, må till riket!
införas blott av den, som äger kontrollsty-j
relsens tillstånd att utöva partihandel med
rusdrycker av det slag, som införseln avser,;
eller av bolag, som jämlikt av Konungens
befallningshavande meddelad rättighet driver!
utminuterings- eller utskänkningsrörelse.
2. Rusdrycker må icke från tullverket utlämnas!
annorledes än mot kvitto, utfärdat av den,j
som är berättigad att införa dessa drycker,!
dock att dylika drycker, som till bolag in-!
kommit från utlandet, må mot kvitto utlämnas!
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 255 höft. (Nr 288 289.)
26
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
Kvantitet
|
för tull- beräkningen.
Tullsats. |
T
Kronor
öre!
195.
195 Vt.l
till den, som visar sig hava erhållit bolagets;
medgivande att från tullverket utbekomma!
desamma.
3. Utan hinder av vad här ovan stadgas, mål
rusdrycker
A) till riket införas
a) av den, - som enligt särskilt stadgande äger!
åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkom- j
mande varor,
b) av vederbörligen legitimerad händelse-!
sande i vanlig ordning, då de medföras!
såsom prov,
c) av resande, som ankommit från utrikes!
ort, då de införas för eget bruk, dock!
endast intill viss mindre av Konungen!
fastställd kvantitet;
B) om de äro hänförliga till skeppsproviant, be-j
handlas på sätt, som är föreskrivet i § 4 k)j
tulltaxeförordningen, dock att rusdrycker,]
som enligt sistberörda författningsrum för-;
tullats såsom överskott av skeppsproviant,!
icke må från fartyg ilandföras;
C) uppläggas på provianteringsfrilager på sätt ij
särskild författning är stadgat, dock att å pro-]
vianteringsfrilager upplagda rusrdycker icke!
må, utan tillstånd av Kungl. Maj:t för varje]
särskilt fall, disponeras annorledes än till]
fartygs proviantering i föreskriven ordning.]
4. Angående rätt till tullfri införsel av malt-!
drycker för resande, som annorledes än med]
järnväg från Norge till Sverige inkomma]
över vissa delar av gränsen, gäller vad därom]
är i § 5 tulltaxeförordningen stadgat.
5. Angående införsel till riket av rusdrycker]
för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,j
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål]
gäller vad Konungen därom särskilt stadgat.]
Tobak:
oarbetad, blad och stjälk................................. 1 kg.
arbetad:
mjöl .............................................................. 1 kg.
1- 1 15!
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
27
; Kvantitet
för tulli
beräkningen,
Anm. till nr 195 och 195 1L.
Oarbetad tobak och tobaksmjöl må införas allenast
av utövaren av statens tobaksmonopoh''
196.. cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter
197. andra slag...............................................
Anmärkningar till nr 196 och 197.
1. Mot erläggande ----med tobaks varor;
skolande härvid såsom arbetad tobak icke:
anses tobaksmjöl.
2. ----------- -----:
l kg.
1 kg,
Tullsats.
Kronor; öre
6j —
l!80
[solatorer, knoppar, inledningsrör, takbrickor
och andra artiklar för isolering av elektriska
ledningar, även i förening med järn eller''
I annan oädel metall:
667.i vita........................................................ 1 kg.
668. andra slag................................................... 1 kg.
Anm. till nr 66? och 668. Om — — beteckning.
Instrument:
> musikinstrument:
•''1270. tafflar och pianinon, även begagnade...... 1 st.
*1271.| flyglar, även begagnade ............................ 1 st.
Anmärkningar till nr 1270 och 1271.
** j____
2._____ _ _ _ _ _ _ _
3. Vid införsel av begagnade musikinstrument:
för sådana personers räkning, vilka inflytta^
från utlandet eller vilka, ägande hemvist i
Sverige, antingen oavbrutet eller endast medj
tillfälliga avbrott vistats utomlands en tid av
minst ett år, äger tullfrihet rum under de;
villkor i övrigt, som finnas stadgade i § 4''
tulltaxeförordningeri.
dels besluta, att § 3 i underrättelser om vad vid tulltaxans tilllämpning
iakttagas bör skall erhålla följande förändrade lydelse:
28
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.
§ 3.
Där tullsats--— — utrönta värdet.
Inom åtta dagar efter besiktningen stål’ det varuägaren öppet att
anmäla missnöje, som nu är sagt, samt påkalla värdets bestämmande
genom skiljenämnd, som skall utgöras av tre ojäviga och för sakkunskap
kända personer, av vilka tullförvaltningen utser en, varuägaren en
och dessa bägge eller, om de ej kunna om valet åsämjas, magistraten
på platsen eller, där sådan ej linnés, Konungens befallningshavande i
länet den tredje; skolande, där mot sålunda utsedd person jäv framställes
av part, sådant jäv prövas av vederbörande magistrat eller Konungens
vederbörande befallningshavande, som därvid äger besluta, huruvida ny
skiljeman skall utses eller icke. Nämnden skall, sedan skäligt rådrum
lämnats parterna att andraga vad de akta nödigt, dock senast inom tjuga
dagar efter det nämnden blivit fulltalig, enligt ovan angivna grunder
bestämma det värde, varefter förtullningen skall ske; och skall såsom
sådant gälla det, om vilket minst två av nämndens ledamöter sig förenat,
eller, om alla tre stannat i olika beslut, medeltalet mellan de
värden, som utgöra medeltal av de bägge lägsta och av de bägge högsta
värdena. Bestämmes värdet högre, än varuägaren uppgivit, eller varder
i fråga om skadad vara värdet bestämt till minst samma belopp som det
vid besiktningen åsätta, drabbar kostnaden för värderingen varuägaren,
och skall han i ty fall jämväl ersätta tullverkets utgift för den föregående
besiktningen. Sker icke någon förhöjning i det värde, som av
varuägaren uppgivits, eller varder i fråga om skadad vara det vid besiktningen
åsätta värdet nedsatt, har tullverket att vidkännas värderingskostnaden.
Kostnaderna — —--uppgivna,
Vill ägare av vara, som nu är sagd, återutföra densamma oförtullad,
därför att han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, vare
han, för såvitt gällande bestämmelser angående olovlig varuintörsel icke
annorlunda föranleda, därtill berättigad under iakttagande av vad angående
oförtullade varors återutförsel är stadgat och sedan tullverket
gottgjorts för belopp, varför varan tilläventyrs häftar.
Vad — — — — undergått.
dels ock förklara, att förestående bestämmelser skola träda i kraft
i vad de avse anmärkningarna till rubrikerna nr 183—193 i tulltaxan den
1 januari 1919 och i övrigt å dag, som av Kungl. Maj:t beBtämmes.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.
Vad departementschef eu sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga .ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till
riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta
protokoll utvisar.
Ur‘protokollet:
Sven Lidholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. i förordningen den 15 december 191 s. 12 i texten
- BevU 1918:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. i förordningen den 15 december 1914 angående s a1 i texten