Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor

1918-04-05 · 29 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:288, Med förslag till vissa ändringar i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

1

Nr 288.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

vissa ändringar i gällande förordning med tulltaxa för

inkommande varor; given Stockholms slott den 5 april

1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels besluta, att § 4 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande

varor skall erhålla följande ändrade hädelse:

§ 4.

Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria

från tullavgift, jämväl för:

i), skeppsinventarier, tillhörande förolyckat fartyg; ävensom sjöfynd,

till värde ej överstigande tio kronor, då fyndet enligt vad särskilt

är stadgat, av vederbörande tullförvaltning utlämnas till bärgaren;

k) skeppsproviant — — — — — — _ _ ______’

u) naturalier, — — — — — — — understöd; samt

v) livsförnödenheter, avsedda för och införda samtidigt med från

utlandet inkommande djur, i den mån sådana förnödenheter prövas icke

överstiga behovet under transporten till den ort inom riket, dit djuren

enligt åtföljande frakthandlingar äro slutligt bestämda samt för så vitt

anledning icke finnes antaga, att förnödenheterna äro avsedda för annat

ändamål.

De särskilda — — — — — skeppsproviant.

dels besluta, att gällande tulltaxa skall i nedan angivna delar erhålla

följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 255 höft. (Nr 288—289.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj As Nåd. Proposition Nr 288-

183.

184.

Brännvin och sprit, alla slag, härunder även

inbegripna arrak, rom och konjak:

Kvantitet

för tull- beräkningen.

Tullsats.

Kronor | öre

Anm. 1. — — — — — —------i

Anm. 2. — — — — — — —-----

Anm. 3. — — — — — — —----->

Anm. 4. — — — — — — —-----’

185.! Likör och absint; ävensom andra spritdrycker,!

försatta med socker eller annat främmande]

ämne, varigenom alkoholhalten angives orik-j

tigt å provaren ...........................-.....................

Vin:--------------1

°186.

187. !

188. !

°189.

°190.|

191.

192.

193.

Anm. — — — — —

Saft, bär- och frukt-: - Maltdrycker och mjöd:

Anmärkningar till nr 183—193.

1. Sådana till n:r 183—193 hänförliga drycker,!

vilka enligt 1 § av förordningen den 14]

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

skola anses såsom rusdrycker, må till riket

införas blott av den, som äger kontrollstyrelsens

tillstånd att utöva partihandel med

rusdrycker av det slag, som införseln avser,

eller av bolag, som jämlikt av Konungens

befallningshavande meddelad rättighet driver

utminuterings- eller utskänkningsrörelse.

2. Rusdrycker må icke från tullverket utlämnas

annorledes än mot kvitto, utfärdat av den,

som är berättigad att införa dessa drycker,

dock att dylika drycker, som till bolag inkommit

från utlandet, må mot kvitto utlämnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

3

Kvantitet

för tull-

Tullsats.

beräkningen.

•

Kronor] öre

till den, som visar sig hava erhållit bolagets

medgivande att från tullverket utbekomma

desamma.

3. Utan hinder av vad här ovan stadgas, må

rusdrycker

A) till riket införas

a) av den, som enligt särskilt stadgande äger

åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande

varor,

b) av vederbörligen legitimerad handelsresande

i vanlig ordning, då de medföras

såsom prov,

c) av resande, som ankommit från utrikes

ort, då de införas för eget bruk, dock

endast intill viss mindre av Konungen

fastställd kvantitet;

B) om de äro hänförliga till skeppsproviant, behandlas

på sätt, som är föreskrivet i § 4 k)

tulltaxeförordningen, dock att rusdrycker,

som enligt sistberörda författningsrum förtullats

såsom överskott av skeppsproviant,

icke må från fartyg ilandföras;

C) uppläggas på provianteringsfrilager på sätt» i

särskild författning är stadgat, dock att å provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker icke

må, utan tillstånd av Kungl. Maj:t för varje

särskilt fall, disponeras annorledes än till

fartygs proviantering i föreskriven ordning.

Angående rätt till tullfri införsel av maltdrycker

för resande, som annorledes än med

järnväg från Norge till Sverige inkomma

över vissa delar av gränsen, gäller vad därom

är i § 5 tulltaxeförordningen stadgat.

Angående* införsel till riket av rusdrycker

för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,

tekniskt, industriellt eller likartat ändamål

gäller vad Konungen därom särskilt stadgat.

4.

5.

Tobak:

195.: oarbetad, blad och stjälk ..

arbetad:

195 72- mjöl ..................................

1 kg*

1 kg.

1,-;

115

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

Kvantitet

för tull- beräkningen.

Tullsats.

•

Kronor

öre

196.

197.

Anm. till nr 195 och 195 1/r

Oarbetad tobak och tobaksmjöl må införas alle- nast av utövaren av statens tobaksmonopol.

cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter

andra slag ....................................................

1 kg.

1 kg.

6

1

80

Anmärkningar till nr 196 och 197.

1. Mot erläggande — — — med tobaksvaror;

skolande härvid såsom arbetad tobak icke

anses tobaksmjöl.

o

667.

668.

Isolatorer, knoppar, inledningsrör, takbrickor

och andra artiklar för isolering av elektriska

ledningar, även i förening med järn eller

annan oädel metall:

vita..................................................................

andra slag.........................................................

Anm. till n:r 667 och 668. Om--beteckning.

1 kg.

1 kg.

—

20:

25

Instrument:

*1270.

°1271.

musikinstrument:

tafflar och pianinon, även begagnade......

flyglar, även begagnade.............................

Anmärkningar till nr 1270 och 1271.

** i

•

1 st.

1 st.

150

200

2. ______------

3. Vid införsel av begagnade musikinstrument

för sådana personers räkning, vilka inflytta

från utlandet eller vilka, ägande hemvist i

Sverige, antingen oavbrutet eller endast med

tillfälliga avbrott vistats utomlands en tid av

minst ett år, äger tullfrihet rum under de

villkor i övrigt, som finnas stadgade i'' § 4

tulltaxeförordningen.

dels besluta, att § 3 i underrättelser om vad vid tulltaxans tilllämpning

iakttagas bör skall erhålla följande förändrade lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

3.

Där tullsats — — — — utrönta värdet.

Inom åtta dagar efter besiktningen står det varuägaren öppet att

anmäla missnöje, som nu är sagt, samt påkalla värdets bestämmande

genom skiljenämnd, som skall utgöras av tre ojäviga och för sakkunskap

kända personel-, av vilka tullförvaltuingen utser en, varuägaren en

och dessa bägge eller, om de ej kunna om valet åsämjas, magistraten

på platsen eller, där sådan ej linnés, Kouungens befällningshavande i

länet den tredje; skolande, där mot sålunda utsedd person jäv framställes

av part, sådant jäv prövas av vederbörande magistrat eller Konungens

vederbörande befallningshavande, som därvid äger besluta, huruvida ny

skiljeman skall utses eller icke. Nämnden skall, sedan skäligt rådrum

lämnats parterna att andraga vad de akta nödigt, dock senast inom tjugu

dagar efter det nämnden blivit fulltalig, enligt ovan angivna grunder

bestämma det värde, varefter förtullningen skall ske; och skall såsom

sådant gälla det, om vilket minst två av nämndens ledamöter sig förenat,

eller, om alla tre stannat i olika beslut, medeltalet mellan de

värden, som utgöra medeltal av de bägge lägsta och av de bägge högsta

värdena. Bestämmes värdet högre, än varuägaren uppgivit, eller varder

i fråga om skadad vara värdet bestämt till minst samma belopp som det

vid besiktningen åsätta, drabbar kostnaden för värderingen varuägaren,

och skall han i ty fall jäöaväl ersätta tullverkets utgift för den föregående

besiktningen. Sker icke någon förhöjning i det värde, som av

varuägaren uppgivits, eller varder i fråga om skadad vara det vid besiktningen

åsätta värdet nedsatt, har tullverket att vidkännas värderingskostnaden.

Kostnaderna — — — — uppgivna.

Vill ägare av vara, som nu är sagd, återutföra densamma oförtullad,

därför att han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, vare

han, för såvitt gällande bestämmelser angående olovlig varuinförsel icke

annorlunda föranleda, därtill berättigad under iakttagande av vad angående

o förtullade varors återutförsel är stadgat och sedan tullverket

gottgjorts för belopp, varför varan tilläventyrs häftar.

Vad — — — — undergått.

dels ock förklara, att förestående bestämmelser skola träda i kraft i

vad de avse anmärkningarna till rubrikerna nr 183—193 i tulltaxan den

1 januari 1919 och i övrigt å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 288.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

/

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Haris

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 5

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens hem- ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson.

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson anförde vidare:

Jag anhåller nu att få underställa Eders Knngl. Maj:ts prövning

åtskilliga frågor rörande ändringar i gällande förordning med tulltaxa

för inkommande varor.

Till eu början tillåter jag mig, under hänvisning till vad därutinnan

anförts av chefen för justitiedepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet

den 31 december 1917, vilket yttrande är fogat vid Kung!.

Maj:ts proposition till 1918 års riksdag med förslag till lag med vissa

bestämmelser om sjöfynd (prop. nr 54 sid. 11), hemställa, att, sedan

nämnda förslag numera blivit lag, i § 4 av tulltaxeförordningen måtte

under i) införas bestämmelse om, tullfrihet för sådant sjöfynd, till värde

Tulltaxeförordningen

§ 4 i).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tulltaxeförordningen

§ 4 v).

Generaltullstyrelsen■»
-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

ej överstigande tio kronor, som, enligt vad i nämnda lag stadgas, av

vederbörande tullförvaltning utlämnas till bärgare.

Vidare får jag meddela, att generaltullstyrelsen i skrivelse den

18 januari 1917 gjort framställning i fråga om tullfrihet för livsförnödenheter,

som äro avsedda för och införas samtidigt med från utlandet

inkommande djur. Härvid har styrelsen anfört i huvudsak följande:

»Hos generaltullstyrelsen liar gjorts förfrågan, huruvida här i riket förelåge

hinder för fri in- och utförsel av med syrgas påfyllda järncylindrar, inmonterade i

för transport av levande fisk inrättade järnvägsvagnar och avsedda att förse fisken

under transporten till bestämmelseorten med erforderligt syre. Under handläggningen

av detta ärende har blivit upplyst bland annat, att i varje sådan vagn plägar medföras

så stort antal cylindrar med syrgas att innehållet i samtliga dessa endast vid

fall av oberäkneliga trafikhinder kunde varda helt utnyttjat för fisktransporten. I

regel torde således ett flertal påfyllda gascylindrar komma att utföras ur riket i

samma skick, vari de dit införts.

Vad dessa senare ävensom själva jämcylindrarna beträffar har det synts

styrelsen, som om gällande föreskrifter dels i tullstadgan angående omedelbar transitförsändning

av gods, dels i § 4 r) tulltaxeförordningen samt därtill sig anslutande

författningar angående transportmateriel möjliggjorde den tullfria transporten genom

landet. Däremot har styrelsen funnit tullfrihet icke för närvarande vara uttryckligen

medgiven för den syrgas, som komme att förbrukas under fiskens forsling från gränstill

bestämmelseorten här i riket.

Aven frånsett den omständigheten, att stora svårigheter kunna komma att

föreligga vid anskaffande i den svenska gränsorten inom lämplig tid av den för

fiskens hållande vid liv under transporten erforderliga gasmängden, måste styrelsen

emellertid finna det billigt, att den åsyftade förmånen bliver beredd jämväl i senast

omförmälda fall, i samband varmed även för de tullpliktiga livsförnödenheter, som

erfordras vid övriga dylika transporter inom landet av dit införskrivna eller Sverige

allenast transiterande djur enahanda förmån lämpligen synes böra beviljas. Styrelsen

får därför härigenom göra underdånig framställning i detta syfte.

Bestämmelser om dylik tullfrihet lära, därest Eders Kungl. Maj:t med riksdagen

finner sådana böra utfärdas, lämpligen hörn få sin plats i § 4 tulltaxeförordningen

— antingen bland föreskrifterna i mom. f) av sagda paragraf eller såsom

ett helt nytt moment — samt i huvudsakliga delar sammanfalla med de allmänna

stadganden i berörda mom. f) om tullfrihet för där avsedda förnödenheter.»

Sedan generaltullstyrelsen härefter avgivit alternativa förslag till

de erforderliga bestämmelserna, fortsätter styrelsen:

»Därest bestämmelser av ovan angiven innebörd varda under ena eller andra

formen utfärdade, synas dessa böra förklaras omedelbart därefter skola träda i kraft.

Då emellertid framgår av de i anledning av ovanberörda förfrågan avgivna

utlåtanden, att" de i förfrågan avsedda transporter av fisk påbörjats redan under

november månad nästlidet år och det torde få anses skäligt, att jämväl dessa i fråga

om de av fisken under transporten inom Sverige förbrukade livsförnödenheter komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 288. 1)

i åtnjutande av den föreslagna förmånen, lära de ifrågasatta bestämmelserna böra

förklaras skola omfatta även sådana livsförnödenheter, som visas hava till riket

införts samtidigt med från utlandet efter den 1 november 1916 inkomna djur och

prövas hava inom riket oundgängligen erfordrats för deras livnärande under transporten

till den svenska bestämmelseorten.»

I infordrat gemensamt utlåtande av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

yttra nämnda ämbetsverk följande:

»Mot generaltullstyrelsens framställning om beredande av ifrågavarande tullfrihet

finna ämbetsverken för sin del ingen anledning till erinran ur synpunkten av

de intressen ämbetsverken företräda.

Beträffande formen för bestämmelsernas meddelande få ämbetsverken förorda

det senare av de av generaltullstyrelsen föreslagna alternativen. Bestämmelsernas

intagande såsom ett särskilt moment av § 4 tulltaxeförordningen synes nämligen

för vinnande av största möjliga överskådlighet bestämt vara att föredraga framför

deras hänförande till moment f) av sagda författningsrum.»

Jämväl för egen del vill jag förorda generaltullstyrelsens ifrågavarande

förslag, därvid jag i likhet med de hörda ämbetsverken i avseende

å stadgandenas formella avfattning giver företräde åt det alternativ,

som innefattar de nödiga bestämmelsernas upptagande i ett särskilt

moment av § 4 tulltaxeförordningen.

Någon retroaktiv verkan av de ifrågasatta bestämmelserna torde

icke böra förekomma.

Genom nådigt beslut den 29 juni 1917 har generaltullstyrelsen

anbefallts att utarbeta och före den 1 oktober samma år till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag till de ändringar i och kompletteringar till

anmärkningarna till rubrikerna nr 183—185 i gällande tulltaxa, som

föranleddes av 10 § i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker. I anledning härav har styrelsen med skrivelse den

25 september 1917 överlämnat dylikt förslag. 1 skrivelsen har styrelsen

anfört följande:

»Vissa av de drycker, som avses i för ber orda förordning, hänföras i tullbehandlingshänseende

icke till ovannämnda rubriker utan till någon av tulltaxerubrikerna

nr 186—190 samt 192 och 193. Vid sådant förhållande och då den under tulltaxerubriken

nr 191 upptagna bär- eller fruktsaft skall tullbehandlas såsom vin,

vilken vara enligt förordningen stundom är att anse såsom rusdryck, har styrelsen

trott sig böra på det sätt uppsätta sitt förslag, att detsamma kommit att innefatta

anmärkningar, anslutande sig till tulltaxerubrikerna nr 183—193 samt avsedda att

i stället för de för närvarande omedelbart under rubriken nr 185 genom nådig

kungörelse den 8 juni 1915 intagna anmärkningar införas näst efter rubriken

nr 193.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 255 höft. (Nr 288—289.) 2

Komrnerskollegium

och

lan bruksstyrelsen.

Departement schefen.

Tulltaxan:

anm. till rubr.

nr 183—193

för brännvin

m. m.

General
tullstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Departements

chefen.

Kungl. Maj.tS Nåd. Proposition Nr 288.

Vidkommande de olika delarna av detta förslag får styrelsen i underdånighet

omförmäla allenast, att styrelsen vid avfattningen därav ansett sig böra i görligaste

mån följa ordalydelsen av motsvarande delar av förenämnda förordning den 14 juni

1917. Styrelsen anser sig emellertid böra framhålla följande.

,. Den i .10 § 4 mom- b) i förordningen intagna föreskrift om rätt för vederbörligen

legitimerad handelsresande att införa prov på rusdrycker, endast då dessa

medföras av honom till riket, innefattar en måhända oavsiktlig skärpning av hittillsvarande

bestämmelser i ämnet. Föreskriften motsvaras för närvarande av en

bestämmelse om införselrätt för handelsresande i fråga om spritvaror, jämväl då

dessa varor annorledes än såsom medfört resgods införas som prov. Föréfintligheten

av den nyantagna föreskriften lärer emellertid nödvändigtvis komma att få den olägliga

följd, att legitimerad handelsresande, som saknar rätt att i allmänhet införa rusdrycker

till riket, förvägras införtulla sina prov å sådana drycker, för såvitt han

ej själv medför desamma på resa från utlandet. Styrelsen anser sig därför böra

i detta sammanhang i underdånighet ifrågasätta, huruvida icke föreskriften i omförmälda

10 § 4 mom. b) borde så omformuleras, att införselrätten för legitimerad

handelsresande komme att beträffande prov å rusdrycker omfatta samma införselformer

som hittills beträffande prov å spritvaror, eller med andra ord så avfattas,

att ordet medföres i nämnda författningsrum och därigenom även i vederbörande

moment av anmärkningarna till tulltaxerubrikerna nr 183—193 ersattes med ordet

inforas . En dylik ändring synes så mycket hellre kunna vidtagas, som syftet med

de nya införselbestämmelserna för rusdrycker icke därigenom lärer på något sätt

komma att förryckas.

De föreslagna ändringarna i tulltaxans anmärkningar torde böra träda i kraft

den 1 januari 1919.»

Generaltullstyrelsens förslag till avfattning av här ifrågavarande

anmärkningar ber jag att med en mindre jämkning i ordalagen få

tillstyrka.

I avseende a föislaget om viss ändring i 10 ^ 4 mom. b) av rusdrycksförsäljningsförordningen

med därav följande omformulering av

vederbörande moment i ovannämnda anmärkningar tillåter jag mig påpeka,

att ett stadgande av samma innebörd som det i förberörda författningsrum

meddelade återfinnes i förordningen den 15 december 1914

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Någon ändring i

sistnämnda, förordning är emellertid icke ifrågasatt. Vid sådant förhållande

och då — även om generaltullstyrelsens tolkning av ovan om
förmälda

stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen är riktig _den

föreslagna ändringen, med hänsyn till de förhållanden, som efter den 1

januari 1919 komma att inträda inom handeln med rusdrycker, i varje

fall icke torde vara av någon större praktisk betydelse, synes mig generaltullstyrelsens

nu berörda framställning knappast vara av beskaffenhet

att böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 288.

I skrivelse den 27 november 1916 liar styrelsen för aktiebolaget

svenska tobaksmonopolet gjort framställning om införande i tulltaxan

av särskild tullsats för tobaksmjöl. Skrivelse!! är av följande lydelse:

»Rubriken No. 195 för tobak i gällande tulltaxa har enligt Eders Kungl.

Maj:ts nådiga kungörelse den 15 december 1914 följande lydelse:

195 oarbetad tobak, blad och stjälk för 1 kilogram tullsats 1 krona.

Anm. Oarbetad tobak må införas allenast av utövaren av statens tobaksmonopol’.

Den tobak, som förtullas under denna rubrik, inkommer till riket i form av

blad eller stjälk, som ej undergått annan bearbetning än svettning. Har tobaken

underkastats annan behandling, betraktas den som arbetad och förtullas under någon

av rubrikerna 196 och 197.

Av skäl, som här nedan skola närmare utvecklas, tillåter sig nu styrelsen

för aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet i underdånighet ifrågasätta, huruvida icke

anledning skulle förefinnas för införande i tulltaxan av särskild tullsats för

tobaksmjöl.

För närvarande äro vid samtliga monopolets snusfabriker anordnade såväl

kvarnar som tobaksnederlag. Då emellertid de nederlag, vilka finnas vid snusfabrikerna,

ej på långt när räcka till för förvaring av de erforderliga tobakskvantiteterna,

hava dessutom mycket stora magasinsutrymmen måst förhyras. Med den

brist på dylika utrymmen, som för närvarande är rådande i landet, och som synes

vara i stigande, torde det vara nödvändigt att redan nu vidtaga åtgärder för att

ordna magasinsfrågan, och det torde då vara lämpligast att lösa den i ett sammanhang

för hel^ landet, i synnerhet med hänsyn därtill, att särskilda maskinella anordningar

böra vidtagas för att ekonomiskt kunna handskas med de stora förpackningar

(fat om 800 å 1,000 kilograms vikt), i vilka tobaken inkommer. Bortsett

från den svenska tobaken kommer all för snustillverkningen avsedd tobak från

Amerika och inkommer till landet med någon av de ångbåtslinjer, som anlöpa Göteborg.

Lämpligheten att samla Tobaksmonopolets nederlagsmagasin för snustobak i

denna stad framställer sig därför osökt, särskilt som Tobaksmonopolet disponerar

erforderlig tomt i Göteborgs hamn.

Från detta nederlag kunna naturligtvis tobaksfaten transiteras i män av behov

till de olika fabrikerna i landet för att efter framkomsten förmalas till tobaksmjöl.

Men lämpligare är dock att skicka tobaken till fabrikationsorterna i form av

tobaksmjöl, ty detta medför väsentliga förenklingar i driften å respektive beredningsplatser,

varjämte genom ett dylikt tillvägagångssätt jämnheten i driftresultatet

å snusfabrikerna'' kan väntas bliva avsevärt bättre tillgodosedd. Dessutom medför

koncentration av kvarnrörelsen såväl möjlighet att anordna denna på det mest rationella

och brandfria sätt som ock besparing av driftkostnader.

Förtullningen i Göteborg kunde visserligen ske såsom hittills i den mån den

erforderliga oarbetade tobaken uttoges ur magasinet, vilket då skulle anordnas som

vanligt tullnederlag. I så fall skulle emellertid hela förtullningen äga rum i Göteborg,

vilken stad då ensam skulle komma i åtnjutande av hela tolagsbeloppet till

förfång för övriga kommuner, i vilka snusfabriker äro förlagda. För att undvika

detta samt för att möjliggöra för tobaksmonopolet ernåendet av förenämnda fördelar

vid driften framstår det såsom önskvärt att transitering av tobaksmjöl i lämpliga

Tulltaxan:

rubr. nr

195—197 för

tobak och

iobaksvaror.

Styrelser för

aktiebolaget

svenska

tubaksmonopolet

den

”fn 1916.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

poster till respektive fabrikers nederlag eller till omedelbar förbrukning ordnas så,

att förtullningen får äga rum vid respektive snusfabriker antingen i den mån tobaksmjölet

anländer dit eller då det uttages från därvarande nederlag.

För att nå detta mål erfordras dels sådana lokala anordningar att råtobaksmagasinet,

kvarnen och ett tobaksmjölmagasin i Göteborg bilda ett frilager, och

dels att särskild tullsats fastställes för tobaksmjöl.

Anordnandet av sådant frilager torde kunna förutsättas icke möta hinder.

Emellertid lärer framställning härom icke erfordras i detta sammanhang.

Vad åter angår storleken av den särskilda tullsatsen för tobaksmjöl har

styrelsen vågat förutsätta, att den skulle utgå med belopp motsvarande det, som

skulle hava betalts för den kvantitet oarbetad tobak, varav tobaksmjölet framställts.

Av verkställd undersökning framgår, att av 100 kilogram tobaksblad eller s. k.

scraps i medeltal erhållas cirka 83 kilogram mjöl samt av 100 kilogram tobaksstjälk

cirka 86 kilogram mjöl. I jämna ören skulle således 1 krona tull per 1

kilogram oarbetade tobaksblad motsvaras av 1.2 o kronor tull per 1 kilogram tobaksmjöl

och 1 krona tull per 1 kilogram oarbetad tobaksstjälk motsvaras av l.ie

k™nor tull per 1 kilogram tobaksmjöl. Då det emellertid är nästan omöjligt att

särskilja tobaksmjöl av blad och dylikt mjöl av stjälk, torde det vara nödvändigt

att stadga en enhetlig tullsats för tobaksmjöl, vilken, då mängden av för ändamålet

använda blad och stjälk torde vara ungefär lika, lämpligen synes kunna sättas till

1.18 per kilogram

Då halvfabrikat författningsenligt icke får innehavas av annan än monopolets

utövare och sålunda ej heller bör få importeras av annan än denne, torde därjämte

anmärkningen efter rubriken 195 så omformuleras, att vad däri stadgas kommer

att gälla även för tobaksmjöl.

På grund av vad sålunda anförts tillåter sig styrelsen i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition föreslå riksdagen

dels att i tulltaxan införa en ny rubrik, så lydande:

195 a mjöl av oarbetad tobak — för 1 kilogram — tullsats l.is kronor.’

dels ock att giva anmärkningen efter rubriken 195 följande ändrade lydelse,

att införas efter nya rubriken 195 a.

Anm. Oarbetad tobak och tobaksmjöl må införas allenast av utövaren av

statens tobaksmonopol’.»

Kommerskollegium.

och

generaltullstyrelsen

den

7s 1917.

Över berörda framställning hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

den 6 februari 1917 gemensamt avgivit infordrat utlåtande.

Efter att hava redogjort för framställningens innehåll yttra ämbetsverken

i utlåtandet följande:

»Ehuru ett bifall till monopolbolagets framställning i viss mån kan anses utgöra

ett avsteg från principen, att en bearbetad vara bör draga proportionellt högre tull

än råvaran, synas sa starka praktiska skäl tala för den föreslagna tullförändringen,

att ämbetsverken anse sig böra i sak tillstyrka framställningen.

Med avseende å sättet för rubrikens för tobaksmjöl inordnande i tulltaxan

torde emellertid densamma, då varan obestridligen undergått bearbetning, lämpligen

böra inrangeras under tobak: arbetad samt — i likhet med vad i föregående dylika

fall varit brukligt — betecknas med halvnummer, 1951/.,; samtidigt synes den för

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

närvarande under rubriken 195 intagna anvisningen böra ersättas med en rubrikerna

195 och 195''/a avseende anmärkning, vilken torde kunna få sin plats omedelbart

efter den ifrågasatta nya rubriken och innehålla erinran därom, att oarbetad tobak

och tobaksmjöl må införas allenast av utövaren av statens tobaksmonopol.

Beträffande tullsatsens storlek hava ämbetsverken, som icke varit i tillfälle

att närmare bedöma den utredning rörande viktförhållandet mellan tobaken i rått

och i förmålet tillstånd, vilken monopolbolaget åvägabragt, intet att erinra mot den förordade

principen, att tullen bör utgå med ett belopp, motsvarande vad som belopp!''

å den kvantitet oarbetad tobak, varav tobaksmjölet framställts.

Av den sålunda ifrågasatta tulltaxeförändringen lärer med avseende å de i

särskilda författningar angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket utfärdade

bestämmelser ej påkallas annan förändring än att, för undanrödjande av varje anledning

till missförstånd, visst tillägg göres till mom. 1 av 22 § i nådiga förordningen

den 15 december 1914 och avseende att framhålla, att till sådana tobaksvaror,

som handlande må till riket införa, icke skall vara att hänföra tobaksmjöl.

I anslutning härtill torde motsvarande förtydligande även böra vidtagas beträffande

anmärkning 1 till tulltaxans rubriker nr 196 och 197.

Ämbetsverken få således i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärder i syfte

dels att rubrikerna för tobak i gällande tulltaxa måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

Tobak:

195 oarbetad, blad och stjälk..................................

arbetad:

195Y2 mjöl......................................................................

Anm. till nr 195 och 1951/...

Oarbetad tobak och tobaksmjöl må införas

tobaksmonopol.

196 cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter

197 andra slag ........................................................

Anmärkningar till nr 196 och 197.

1. Mot erläggande — — — med tobaksvaror, skolande härvid såsom arbetad

tobak icke anses tobaksmjöl.

... 1 kilogram 1 krona

... 1 kilogram 1 krona 18 öre

allenast av utövaren av statens

.... 1 kilogram 6 kronor

.... 1 kilogram 1 krona 80 öre.

dels ock att 1 mom. av 22 § i nådiga förordningen den 15 december 1914

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Handlande med tobaksvaror må, utan hinder av vad i 2 § stadgas, till riket

införa dylika varor, skolande härvid såsom tobaksvara icke anses tobaksmjöl.

De sålunda föreslagna bestämmelserna synas ämbetsverken lämpligen kunna

träda i kraft nmedelbart efter utfärdandet.»

Sedan styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet därefter styrelsen för

satts i tillfälle att taga- del av det av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

gemensamt avgivna utlåtandet, har styrelsen i skrivelse den monopolet den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

20 mars 1917 meddelat, att styrelsen icke har något att erinra mot

avfattningen av de av ämbetsverken i anledning av styrelsens framställning

föreslagna ändringar i och tillägg till tulltaxan och förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobak still verkningen i

riket. Till fullständigande av den utredning, som av styrelsen i skrivelsen

den 27 november 1916 lämnats rörande viktsförhållandet mellan tobaken

i marbetat och förmålet tillstånd och den därav betingade storleken av

den föreslagna tullsatsen å tobaksmjöl, anför styrelsen vidare följande:

»Den utredning, som av styrelsen i nu ifrågavarande avseende förebragts,

grundade sig — — — å äldre uppgifter, vilka — efter vad erfarenheterna från

bolagets nu tillryggalagda första verksamhetsår, året 1916, giva vid handen — icke

fullt varit ägnade att tagas till utgångspunkt vid bedömandet av nu rådande förhållanden.

De uppgifter, som vid verkställandet av de tidigare beräkningarna funnos

för styrelsen tillgängliga, gåvo nämligen ledning endast för utrönande av förhållandet

mellan nettofakturavikten av viss kvantitet oarbetad tobak och den därav vid förmalningen

erhållna kvantiteten tobaksmjöl. Nettofakturavikten överensstämmer

emellertid icke alltid med tullvikten, varförutom tara-avdraget av 12 procent med

de numera använda tobaksfaten icke alltid överensstämmer med verkligheten. För

att tullsatsen å tobaksmjöl skall komma i exakt riktig relation till tullsatsen å

oarbetad tobak, lärer man alltså rätteligen böra utgå från förhållandet mellan å ena

sidan tullvikten av den vid tillverkningen använda mängden oarbetad tobak och å

andra sidan den vid förmalningen erhållna vikten tobaksmjöl. Fullständiga uppgifter

i dylikt hänseende från bolagets första hela verksamhetsår finnas nu tillgängliga

från bolagets tre största snusfabriker, fabrikerna i Stockholm, Härnösand och Göteborg;

och hava uppgifterna här nedan sammanställts till en tabell, till vilken styrelsen

tillåter sig hänvisa.

*

Tullvikten av

Erhållen

förmäld tobak

mjöl vik t

kg.

kg-

Kentucky blad ....................

................ 629,509

542,722

d:o

scraps ................

................. 107,924

97,396

d:o

stjälk...................

................. 830,597

752,513

Virginia

blad ..................

................ 15,700

14,017

d:o

scraps ...............

................. 3,063

3,009

d:o

stjälk...................

................. 14,443

13,044

Bal

» ....................

................. 88,646

74,830

. 1,689,882

1,497,531

Av tabellen framgår, att av en tobakskvantitet om 1,689,882 kilogram i

tullvikt räknat, erhållits 1,497,531 kilogram tobaksmjöl. Tull för nyssnämnda tobakskvantitet

har enligt gällande tulltaxa erlagts med 1 krona per kilogram eller tillhopa

1,689.882 kronor; och borde alltså för att statsverket vid förtullning av tobaken i

förmålet tillstånd skulle hava erhållit lika stor tullinkomst, tullen hava utgått efter

en tullsats av 1.12 84 kronor per kilogram eller i avrundat tal 1 krona 13 öre per

kilogram.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 288. 15

Då de förhållanden, för vilka bär ovan redogjorts, synts styrelsen förtjänta

av beaktande vid bestämmandet av storleken av den ifrågasatta särskilda tullsatsen

å tobaksmjöl, har styrelsen härmed i underdånighet velat bringa desamma till Eders

Kungl. Maj:ts kännedom.»

I anledning av vad styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet

sålunda anfört, anbefalldes genom nådig remiss den 12 oktober

1917 kommerskollegium och generaltullstyrelsen att gemensamt ånyo

yttra sig i ärendet. I utlåtandet, som avgavs den 20 november 1917,

anförde ämbetsverken, i anslutning till ett från packhusinspektionen

i Stockholm infordrat yttrande, som jämväl bifogades, till en början

följ ande:

»I sitt ovanberörda den 6 sistlidna februari dagtecknade underdåniga utlåtande Komnerakollehava

ämbetsverken framhållit, att de icke varit i tillfälle att närmare bedöma den 9iam oeh

utredning rörande viktförhållandet mellan tobaken i rått och i förmålet tillstånd, styrtUsn^den

som monopolbolaget åvägabragt och vilken hänvisade på en tullsats av 1 krona n/lt igi?.

18 öre såsom lämplig för 1 kilogram tobaksmjöl.

Då denna utredning, enligt vad bolaget nu anför, vad råtobaken beträffar,

varit baserad på fakturanettoviktema och dessa vid en närmare granskning befunnits

icke överensstämma med den av tullverket attesterade vikten, har bolaget, som i sin

senare framställning gör gällande, att tullviktens förhållande till vikten-av erhållet

mjöl bör läggas till grund för bestämmandet av tullsatsen å tobaksmjöl, numera

föreslagit en tull av 1 krona 18 öre per kilogram.

Det lärer emellertid kunna ifrågasättas, huruvida den med stöd av gällande

taraprocent vid tullbehandlingen av råtobak beräknade nettovikten bör i berörda

avseende vara normgivande, då ej heller denna vikt fullt överensstämmer med den

verkliga.

Vid den senast verkställda revideringen av taratariffen fastställdes beträffande

oarbetad tobak taraavdraget för fat med stäver av i allmänhet minst 1 centimeters

tjocklek till 12 procent och för fat med stäver av i allmänhet mindre än 1 centimeters

tjocklek till 8 procent av bruttovikten. I praktiken bär, åtminstone under

senare tiden, emballaget varit av den beskaffenhet, att endast den högre taraprocenten

kommit i tillämpning.

Enligt uppgifter från snusfabrikerna i Stockholm och Härnösand, som av

monopolbolaget under hand ställts till förfogande, har den kvantitet utländsk råtobak,

med en fakturanettovikt av 1,117,435 kilogram, som under år 1916 vid dessa

fabriker förmalts till mjöl, med tillämpning av förenämnda taraprocent vid tullbehandlingen

attesterats utgöra 1,068,302 kilogram. Samma tobak har emellertid

vid invägningen befunnits utgöra 1,094,422 kilogram. Det härav framställda tobaksmjölets

vikt utgjorde 952,335 kilogram. Enär den av bolaget genom nettovägning

utrönta vikten måste anses vara mera tillförlitlig än tullvikten, som är baserad på

en taraberäkning, vilken givetvis icke kan lämna ett fullt exakt resultat, särskilt

som taraprocenten till undvikande av allt för ofta förekommande störtningar är så

tilltagen, att den ställer sig gynnsam för importören, synes riktigast, att tullsatsen

å tobaksmjöl fastställes med hänsyn till den invägda viktens förhållande till mjölets

vikt. Enligt denna beräkningsgrund borde tullsatsen utgöra 1 krona 14.9 2 öre eller,

avrundat. 1 krona 15 öre för kilogram.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Ämbetsverken få sålunda, med stöd av den utredning, som numera förebragts,

och med vidhållande i övrigt av sitt den 6 sistlidne februari avgivna förslag

beträlfande ändrad lydelse av rubrikerna för tobak i gällande tulltaxa m. m.,

i underdånighet hemställa, att tullsatsen för den ifrågasatta rubriken för tobaksmjöl

måtte fastställas till 1 krona 15 öre för 1 kilogram räknat.»

Med hänsyn till de gjorda iakttagelserna beträlfande tillämpningen

av gällande taraprocent för i fat inkommande, oarbetad tobak funno

sig ämbetsverken emellertid vidare föranlåtna att i yttrandet framställa

förslag om viss ändring i taraberäkningen för dylik vara. Efter att

hava erinrat, att generaltullstyrelsen i ett den 9 april 1904 avgivet utlåtande

i anledning av en av riksdagens bevillningsutskott framställd

begäran om yttrande i fråga om ändringar i då gällande taratariff föreslagit,

att beträffande på fat inkommande tobak, oarbetad, blad och

stjälk, taran skulle fastställas till 10 procent för fat med stäver av i

allmänhet minst 1 cm. tjocklek och för andra fät till 8 procent, men

att bevillningsutskottet ansett, att förut gällande 12 procents tara för

fat med tjockare stäver borde bibehållas, yttrade ämbetsverken i nu

ifrågavarande avseende följande:

»Den nu föreliggande utredningen, som omfattar så avsevärda kvantiteter

olika slags tobak, att den lärer få anses lämna ett gott stöd för bedömandet av

tarans verkliga förhållande till bruttovikten, har utvisat, dels att tobak numera icke

införes i fat med så tunna stäver, att den lägre taraprocenten kommer i praktisk

tillämpning, dels ock att 10 procents taraavdrag närmare ansluter sig till verkliga

förhållandet mellan brutto- och nettovikt för tobak i fat än den nu fastställda

taraprocenten. Med 10 procents taraavdrag skulle nämligen skiljaktigheten mellan

den sammanlagda, invägda vikten av den tobak, som ovannämnda uppgifter avse,

och tullvikten endast hava belöpt sig till omkring 2,000 kilogram till importbolagets

fördel, en skiljaktighet som i betraktande av partiernas storlek är så oväsentlig,

att den ej är av nämnvärd betydelse.

Berörda förhållande synes — därest icke genom bibehållande av nu fastställda

taraprocent möjlighet anses böra beredas monopolbolaget att utnyttja den

till synes något rundligt tillmätta taraprocenten till förstärkning av embaliaget i

syfte att öka dess hållbarhet under transporten, en tanke som, enligt uppgift, icke

varit bolaget främmande — böra föranleda därtill, att i anslutning till vissa tullförvaltningars

i generaltullstyrelsens förenämnda utlåtande upptagna förslag, den

förändring i gällande taratariff vidtages, att taran för tobak, oarbetad, blad och

stjälk, inkommande på fat, fastställes till 10 procent av bruttovikten, oavsett stävernas

tjocklek.»

För egen del finner jag mig i anledning av den förebragta utredningen

böra biträda förslaget om införande i tulltaxan av en särskild

tullsats för tobaksmjöl.

I avseende å tullsatsens storlek synes mig någon tvekan icke råda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Når/. Proposition Nr 288.

därom, att det beräkningssätt, som av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

använts i utlåtandet den 20 november 1017, är det riktigaste.

Till följd härav och då, enligt vad jag från aktiebolaget svenska

tobaksmonopolet inhämtat, nämnda bolag, efter att hava tagit del av

kommerskollegii och generaltullstyrelsens beräkningar, funnit sig kunna

godtaga den av ämbetsverken föreslagna tullsatsen, 1 krona 15 öre för

kilogram, anser jag mig böra förorda, att tullsatsen bestämmes till

sagda belopp.

Mot den av ämbetsverken föreslagna avfattningen av de vid införandet

av en särskild tullsats å tobaksmjöl påkallade ändringarna i

och tilläggen till tulltaxan samt förordningen den 15 december 1914

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, har jag icke någon

erinran att framställa. 1 fråga om tillägget till sistnämnda förordning

torde emellertid särskild proposition böra till riksdagen avlåtas.

Vidkommande härefter ämbetsverkens förslag om ändring i taraberäkningen

för den å fat inkommande oarbetade tobaken torde det

visserligen, på sätt ämbetsverken påpeka, vara obestridligt, att de för

sådan tobak gällande taraprocentsatserna, så som emballageförhållandena

hittills gestaltat sig, mycket ofta medfört, att den vid förtullningen

attesterade nettovikten kommit att icke oväsentligt understiga

den verkliga — ett förhållande, som givetvis varit ägnat att sätta importören

i gynnsammare ställning än vid bestämmelsernas antagande

varit avsett. Att nu vidtaga någon ändring i ifrågavarande hänseende

synes mig emellertid mindre lämpligt. Importen av oarbetad tobak har

nämligen sedan någon tid tillbaka legat så gott som fullständigt nere

och, enligt vad från aktiebolaget svenska tobaksmonopolet meddelats

mig, låter det sig för närvarande icke i någon mån förutse, huru leverans-

och förpackningsförhållandena komma att ställa sig, när importen

en gång ånyo kan upptagas. I varje fall lärer det vara högst antagligt,

att monopolet, när lugnare förhållanden inträtt, nödgas för att

tillgodose sitt behov av tobak hänvända sig till helt andra leverantörer

än de, som hittills i allmänhet tillgodosett den svenska marknaden.

Huru i sådant fall taraberäkningen kommer att utfalla undandrager sig,

med hänsyn till de till storlek, vikt och beskaffenhet i hög grad varierande

förpackningar, som komma till användning å olika produktionsoch

försäljningsorter, fullständigt varje bedömande. Under sådana omständigheter

anser jag försiktigheten bjuda att låta med en eventuell

ändring av taratariffen i nu förevarande del anstå, till dess vid återinträdande

av mera normala förhållanden erfarenhet vunnits om, vilken

riktning utvecklingen på det område, varom nu är fråga, kommer att

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 255 käft. (Nr 288—289.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Tulltaxan:

rubr, nr 667

och 668 för

porslinsisolatorer

m. m.

Vattenfalls

styrelsen.

18 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

taga. Förslaget om ändring i taraberäkningen för oarbetad tobak

synes mig alltså för närvarande icke böra föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

I skrivelse den 13 april 1916 bar vattenfallsstyrelsen gjort framställning

om nedsättning av tullen för porslinsisolatorer. Om ifrågavarande

tull stadgas i rubrikerna 667 och följande av gällande tulltaxa.

T berörda skrivelse har vattenfallsstyrelsen anfört följande:

»Porslinsisolatorer för isolering av elektriska ledningar, även i förening med

järn, draga enligt rubrikerna 667 och 668 i tulltaxan en tull av 20, resp. 25 ore

per kilogram för vita, resp. andra slag. Enligt uppgift av generaltullstyrelsen fak

däremot dylika porslinsisolatorer i förbindelse med annan oädel metall an järn vara

att hänföra under rubrik 672 och draga en tull av 60 öre per kilogi-am Detta förhållande

har säkerligen icke varit avsett, utan torde bero pa, att vid den tidpunkt,

då bestämmelsen formulerades, man ej hade anledning antaga, att annat material

än järn i någon större utsträckning skulle komma i fråga för dylikt andamab

På senare tid har det emellertid av rent tekniska skal befunnits önskvärt

att använda även annat material än järn vid konstruktion av högspänmngsisolatoi er-.

Så t. ex. förekomma konstruktioner med å isolatorerna fastkittade huvar eller

skärmar av zink- eller kopparplåt ävensom hängisolatorer, där de fastkittade armaturdelarna

äro utförda av brons. På vattenfallsstyrelsens initiativ bär, da särskilt störa

fordringar måste ställas på isolatorerna, vidtagits den anordningen att vissa. yto

å porslinsdelarna metalliseras, d. v. s. överdragas med ett tunt metaliskikt lämpligen

bestående av koppar eller bly, varigenom isolatorernas elektriska hållfasthet

väsentligt förbättras. L den mån dylika isolatorer ej kunna tillverkas, resp. sammankittas

inom landet utgör dock den höga tullsatsen av 60 ore per kilogram ett

väsentligt hinder mot användandet av dylika konstruktioner, dar desamma eljest

skulle vara att rekommendera. , • vav-.

Då det enligt vattenfallsstyrelsens erfarenhet vid flera tillfallen ej vant

möjligt att få acceptabla anbud å isolatorer för höga spänningar av inhemskt fabrikat,

och vid andra tillfällen de fordrade leveranstiderna för inhemskt fabrikat vant

absolut oantagliga, torde man även framdeles vara hänvisad till att i stor utsträckning

inköpa dylika isolatorer från utlandet. Den möjlighet, som därvid åtminstone

i vissa fall föreligger, att importera porslinsdelarna för sig och armaturdelarna tor

sig och sedan sammankitta de olika delarna inom landet, medför utom okat besvär

och tidsutdräkt den olägenheten, att leverantören ej kan ikläda sig garanti för

isolatorerna i deras helhet, och att sammankittmngen, pa vars riktiga utförande

isolatorernas bestånd i hög grad är beroende, ej kan ske under lika gynnsamma

förhållanden som i fabrikerna med ''deras specialmaskiner och skolade personal.

Ovan anförda svårigheter skulle undanröjas, om tillägget före tulltaxans

rubriker 667 och 668: »även i förening med järn» utbyttes mot orden: »även i förening

med metaller eller andra ämnen». . . -

På grund av vad sålunda anförts får vattenfallsstyrelsen i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå den nu församlade riksdagen att

godkänna ovan angivna ändring i gällande tulltaxa.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.

O ver ifrågavarande framställning hava kommerskollegium och

generaltullstyrelsen den 1 maj 1910 gemensamt avgivit infordrat utlåtande,

därvid ämbetsverken, med vitsordande av de av vattenfallsstyrelsen

lämnade uppgifter att porslinsisolatorer i förening med zink,

koppar eller annan oädel metall på grund av ordalydelsen av överrubriken

till rubrikerna 607 och 068 i nu gällande tulltaxa i tullbehandlingsavseende

komme att hänföras till rubrik 072: fajans och

porslinsvaror, ej särskilt nämnda i förening med annan oädel metall än

järn med en tullsats av 00 öre per kilogram, vidare anfört följande:

»I sitt den 8 december 1909 avgivna underdåniga utlåtande över tulltaxekommitténs

underdåniga betänkande med förslag till ny tulltaxa hade ämbetsverken,

enär isolatorer ofta äro fästade å s. k. krampor av järn, vilket kunde vara förhållandet

även beträffande andra artiklar för isolering av elektriska ledningar, och

tvekan vid tullbehandlingen möjligen kunde uppstå, huruvida icke en dylik vara

rätteligen vore att anse såsom järnvara, i vilket fåll, om densamma vore försedd

med viss ytbetäckning, tullen komme att utgå med väsentligt högre belopp, föreslagit,

att till överrubriken skulle fogas tillägget »även i förening med järn». Industrien

på det elektriska området hade nämligen vid tiden för utlåtandets avgivande

icke nått den utveckling, att även andra oädla metaller än järn kunde ifrågasättas

såsom sammansättning med porslinsisolatorer. Ämbetsverken, som icke hava något

att erinra mot vad vattenfallsstyrelsen anfört, och ej heller finna någon olägenhet

av den utvidgning av överrubriken för porslinsisolatorer, att även sådana i förening

med annan oädel metall än järn komma att draga de för rubrikerna 667 och 668

nu bestämda tullsatser, få i underdånighet föreslå, att överrubriken till nyssnämnda

rubriker måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Isolatorer, knoppar, inledningsrör, takbrickor och andra artiklar för isolering

av elektriska ledningar, även i förening med järn eller annan oädel metall.»

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 26 april 1916 givit tillkänna,

att det även för nämnda styrelse vore av synnerligen stor vikt. att

ifrågavarande ändring i tulltaxan gjordes.

Mot syftet med vattenfallsstyrelsens förevarande framställning har

jag intet att erinra. Beträffande den ifrågasatta ändringens i tulltaxan

avfattning ansluter jag mig till vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen

härutinnan föreslagit.

Rörande tulltaxans bestämmelser för pianon har generaltullstyrelsen

i skrivelse den 1 maj 1916 gjort följande framställning:

»1906 års tulltaxa innehöll beträffande musikinstrument bland annat följande

bestämmelser:

Komitier* kol*;*

gium odt

< laner altullstyrelsen,

Järnvägts

tyr elsen.

Departement*''

chef eu.

Tulltaxan:

rubr. nr 1270

och 1271 för

pianon.

Generaltull
styrelsen
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.

Instrumenter, musikaliska:

fortepianon, även begagnade:

tafflar och pianinon — —--

flyglar — — — —.

Stadgandet om att begagnade pianon skulle tullbehandlas såsom nya hade införts

i tulltaxan på förslag av bevillningsutskottet vid 1896 års riksdag. Utskottet anförde

därvid bland annat att begagnade pianon dittills tullbehandlats såsom »flyttsaker

: övriga inkommande gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar,

alla slag, ej specificerade», med en tullsats av 15 procent av värdet, därest de ej

på grund av särskilda bestämmelser åtnjöto tullfrihet, att begagnade instrument infördes

i stor mängd, varav tydligt framgick, att införseln ägde rum i handelsavsikt

samt att det var förenat med svårighet att uppdraga en bestämd och lätt tillämplig

gräns emellan nya och begagnade instrument.

I den tulltaxa, som trädde i kraft den 1 december 1911 återfinnes ej något

särskilt stadgande angående tullbehandling av begagnade pianon, emedan på grund

av taxans uppställning gamla husgeråds- och lösörepersedlar, sålunda även begagnade

pianon, måste tullbehandlas såsom nya.

Emellertid tillkom, på förslag av generaltullstyrelsen, från och med den 1

januari 1913 en ny rubrik i tulltaxan av följande lydelse:

13227* Husgeråds- eller andra lösörepersedlar, gamla och brukade och ej inkommande

i den ordning, i § 4 tulltaxeförordningen sägs, därest ägaren på tro

och heder skriftligen intygar, att de införas för eget bruk och ej i handelsavsikt

................................................................. 100 kronor—15 kronor.

Enligt denna bestämmelse kunna gamla och brukade pianon införas mot en

tull av 15 procent å värdet, därest intyg lämnas, att de ej införas i handelsavsikt.

Enär emellertid erfarenheten visat, att försök gjorts att missbruka ifrågavarande

bestämmelse och det i många fall torde vara omöjligt för tulltjänstemannen att

kontrollera, huruvida ett instrument är begagnat eller ej, samt sålunda anledning

finnes att befara, att ett kringgående av tullen för pianon kan äga rum, anser sig

styrelsen böra föreslå, att rubrikerna 1270 och 1271 i gällande tulltaxa ändras i

huvudsaklig överensstämmelse med den lydelse de hade i 1906 års taxa. På grund

av vad sålunda anförts hemställes, att ifrågavarande rubriker måtte erhålla följande

lydelse:

Instrument:

musikinstrument:

1270 tafflar och pianinon, även begagnade 1 styck

1271 flyglar, även begagnade 1 »

Anmärkningar till nr 1270 och 1271.

2. — _ — — — — — — — — -

3. Vid införsel av begagnade musikinstrument för sådana personers räkning,

vilka inflytta från utlandet eller vilka, ägande hemvist i Sverige,

antingen oavbrutet eller endast med tillfälliga avbrott vistats utomlands

en tid av minst ett år, äger tullfrihet rum under de villkor i

övrigt, som finnas stadgade i tulltaxeförordningen § 4.»

150 kronor

200 » .

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Sedermera har generaltullstyrelsen med skrivelse den 4 december

1917 till Kungl. Maj:t överlämnat eu till styrelsen från tullkammaren

i Uddevalla inkommen skrift, ytterligare bestyrkande behovet av den

ifrågasatta förändringen.

Mot generaltullstyrelsens nu ifrågavarande förslag har jag icke

någon erinran att göra.

I skrivelse den 20 mars 1917 har generaltullstyrelsen framlagt

förslag till vissa ändringar i § 3 tidltaxeunderrättelserna. Till stöd för

detta förslag bär styrelsen anfört följande:

»I härjämte bilagd skrivelse från packhusinspektionen i Stockholm framhälles,

hurusom bestämmelserna i § 3 av underrättelserna om vad vid tulltaxans tillämpning

iakttagas bör beträffande fastställandet genom skiljenämnd av värdet å sådana varuslag,

för vilka tullen utgår med vissa procent av varans värde, icke äro fullt tillfredsställande.

Ifrågavarande författningsrum har följande lydelse:

Där tullsats är bestämd till vissa procent av varans värde, beräknas detta

för inkommen oskadad vara lika med varans marknadspris, sådant detta vid tiden

för varans inköp ställde sig å inköpsplatsen eller, ifråga om inkommen ej inköpt

vara sådant priset vid tiden för varans skeppning ställde sig å avsändningsplatsen,

med tillägg'' i vilketdera fallet som helst av emballagets värde jämte assurans, frakt

och annan därå använd kostnad, intill dess varan anlänt, därest den fraktats med

fartyg, till hamn, dit den är destinerad eller varest den för vidare befordran till

destinationsorten ur fartyget lossas, och, därest den fraktats på annat sätt, till första

svenska tullplats. För vara, som lidit avsevärd skada, beräknas allenast det lägre

värde, varan vid förtullningstillfället befinnes äga å förtal lningsplatsen.

Det åligger varuägaren att uppgiva och. så vitt ske kan, styrka de'' belopp,

vilka sålunda tillhopa skola anses utgöra oskadad varas värde. Närmare bestämmelser

angående den bevisning, som i sistnämnda hänseende erfordras, meddelas av

Konungen. Fullgör ej varuägaren vad honom sålunda åligger eller finner tullförvaltningen

skälig anledning antaga, att det uppgivna värdet understiger det verkliga,

eller är fråga om skadad vara, vare tullförvaltningen pliktig, likasom den i allt fall

är berättigad, att låta genom två sakkunniga och ojäviga personer besiktiga varan

samt å angivningsinlagan anteckna det värde, de anse böra åsättas; skolande detta

eller, där besiktningsmännen icke kunnat enas, medeltalet mellan de av dem åsätta

värden läggas till grund för förtullningen, så framt icke varuägaren, i den ordning

här nedan sägs, anmäler missnöje med det sålunda utrönta värdet.

Inom åtta dagar efter besiktningen står det varuägaren öppet att anmäla

missnöje, som nu är sagt, samt påkalla värdets bestämmande genom skiljenämnd,

som skall utgöras av tre ojäviga och för sakkunskap kända personer, av vilka tullförvaltningen

utser en, varuägaren eu och dessa bägge eller, om de ej kunna om

valet åsämjas, magistraten på platsen eller kronofogden i orten den tredje; skolande

nämnden, sedan skäligt rådrum lämnats parterna att andraga vad de akta nödigt,

dock senast inom tjugu dagar efter det nämnden blivit fulltalig, enligt ovan angivna

Departementschefen.

Tulltaxeunderrättelserna

§ 3.

Generaltullstyrelsen

.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288-

grunder bestämma det värde, varefter förtullningen skall ske; och skall såsom sådant

gälla det, om vilket minst två av nämndens ledamöter sig förenat, eller, om alla

tre stannat i olika beslut, medeltalet mellan de värden, som utgöra medeltal av de

bägga lägsta och av de bägge högsta värdena — — ~ ~

Inspektionens anmärkning gäller närmast det förhållandet, att föreskrifter saknas

för det fall, att jävsanmärkmngar från någondera partens sida framställas mot de

personer, vilka utsetts såsom skiljemän. Det skulle nämligen hava förekommit, att

kraftiga ansträngningar från importörens sida gjorts att genom jäv sanmärkningar

påverka tullförvaltningen att frånträda sitt val av skiljeman, då förändring i detta

hänseende påtagligen skulle medföra fördel för importören. Det kunde därvid tänkas,

att en importör framställde sådana anmärkningar mot varje av tullförv altningen

såsom skiljeman föreslagen sakkunnig, intill dess ett från importörens sida lämpligt

men med hänsyn till förutsättningarna att nöjaktigt tillvarataga statsverkets intresse

svagt namn bleve av tullförvaltningen framfört. Erfarenheten hade även visat, att

varuägaren i vissa fall kunnat vid sitt val av7 skiljeman fästa mindre avseende vid

den såsom förutsättning härför uppställda fordran på sakkunskap, än fastmer på

vederbörandes förmåga att anlägga en advokatorisk synpunkt på sitt uppdrag.

För tullförvaltningen vore det förenat med svårigheter att förete bevis för

förefintligheten av sådana omständigheter beträffande den av importören utsedde

skiljemannen, som skulle kunna utgöra grundad anledning till jävsanmärkning, oaktat

sådana omständigheter kunde synas föreligga. Da å andra sidan det för tullförvaltningarna

vore vanskligt att, särskilt vid värdering av specialmaskiner, få tillgång

till fullt sakkunniga på samma gång som ojäviga personer, framstode för båda parternas

vidkommande bristen på bestämmelser angående prövning av jävsanmärkmngar

såsom en uppenbar olägenhet. Inspektionen hade därför för sin del velat ifrågasätta,

huruvida icke prövning av förekommande jävsanmärkmngar lämpligen borde överlåtas

på de myndigheter, nämligen magistraten på platsen eller kronofogden i

orten, vilka enligt nu gällande bestämmelser i fall av tvist parterna emellan angående

valet av tredje skiljeman ägde att utse denna. . ... .

Då generaltullstyrelsen icke kan underkänna vikten av att bestämmelser i

ovanberörda avseende förefinnas, synes det styrelsen lämpligt, att förenämnda författningsrum

kompletteras i nu angiven riktning.

Packhusinspektionen erinrar vidare därom, att sista delen av bestämmelserna

i § 3 tulltaxeunderrättelserna icke står i full överensstämmelse med § 131 av

gällande tullstadga.

Förstberörda bestämmelse är av följande lydelse:

Till ägare av vara, som nu är sagd, återutföra densamma oförtullad, därför

att han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, vare han därtill berättigad

under iakttagande av vad angående oförtullade varors återutförsel är stadgat och

sedan tullverket gottgjorts för belopp, varför varan till äventyrs häftar.

I sistnämnda författningsrum, sådant det lyder enligt nådig kungörelse den

10 november 1911 (Svensk författningssamling nr 115), stadgas emellertid följande:

Visar sig uti det sätt, varpå inkommet gods blivit inpackat, eller av vad

eljest vid införseln förekommer uppenbar avsikt att genom tulltjänstemans vilseledande

vid tullbehandlingen helt eller delvis undandraga godset stadgad tullavgift,

såsom om--eller om, där tullavgift skall utgå med vissa procent av varans värde,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288. 23

skriftlig handling eller annan bevisning företes, ägnad att bibringa tjänsteman, som

tullbehandlingen verkställer, övertygelse om ett lägre värde å varan än det verkliga;

— - ,

då skall emottagare!! eller, där denna är ombud för annan här i riket, vilken äger

över varan förfoga, denne senare, såvida han ej före tullbehandlingen till namn,

beskaffenhet och tillämnad användning, vikt eller värde riktigt angivit eller låtit

angiva det gods, med avseende å vilket slik åtgärd vidtagits, ändå att han icke

kunnat övertygas om delaktighet i det försök att undandraga godset tull, straffas

såsom för olovlig varuinförsel. Gitter han göra sannolikt, att försöket blivit vidtaget

utan hans vetskap eller tillskyndan, vare från ansvar fri. Det gods, med

avseende å vilket åtgärd, som nu är sagd, vidtagits, skall i varje fall, där det icke

behörigen angivits före tullbehandlingen, tagas i beslag och dömas förbrutet.’

Då det synes påtagligt, att medgivandet för varuägaren att återutföra en

vara oförtullad, därest han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, förutsätter,

att sådant svikligt förfaringssätt, som avses i § 131 tullstadgan och medför såsom

påföljd åtminstone varans beslagtagande, icke är för handen, samt avsaknaden av

en hänvisning i tulltaxeunderrättelserna till nyssberörda bestämmelse i tullstadgan

möjligen kan ingiva den föreställningen, att varuägaren, även om sviklig avsikt vid

angivandet av värdet kunde påvisas, skulle äga rätt att åter utföra varan, synes i

sistberörda hänseende ett förtydligande av § 3 tulltaxeunderrättelserna vara lämpligt.

Ehuru man lärer kunna förutsätta, att vederbörande tullförvaltning, förr än

beslag verkställes, i förekommande fall inhämtar sakkunnigas mening, huruvida skäl

finnas för antagandet, att svikligt förfarande vid angivandet av värdet föreligger,

torde emellertid avgörandet av denna fråga böra bliva beroende av rättens prövning.»

De av generaltullstyrelsen förordade ändringarna av § 3 tulltaxeunderrättelserna

anser jag böra godtagas, med den jämkning dock, att

den uppgift, som enligt nämnda författningsrum och styrelsens förslag

tilldelats kronofogden i orten, med anledning av kronofogdetjänsternas

numera skedda indragning överflyttas på Konungens vederbörande befallningshavande.

Med iakttagande av denna jämkning tillstyrker jagett

av styrelsen utarbetat förslag till författningsbestämmelser i ämnet.

De av mig här förordade ändringarna i gällande förordning med

tulltaxa för inkommande varor torde höra träda i kraft redan innevarande

år å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes; dock med undantag för anmärkningarna

till rubrikerna nr 183 —193 i tulltaxan, vilka icke lära

böra träda i tillämpning förrän vid samma tid som rusdrycksförsäljningsförordningen

eller den 1 januari 1919.

Med åberopande av vad här ovan blivit anfört hemställer jag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att § 4 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande

varor skall erhålla följande ändrade lydelse:

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

§ 4.

Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria

från tullavgift, jämväl för:

i) skeppsinventarier, tillhörande förolyckat fartyg; ävensom sjöfynd,

till värde ej överstigande tio kronor, då fyndet, enligt vad särskilt

är stadgat, av vederbörande tullförvaltning utlämnas till bärgareu;

k) skeppsproviant — — —--— — — — — — — — —

u) naturalier, — — — —------understöd; samt

v) livsförnödenheter, avsedda för och införda samtidigt med från

utlandet inkommande djur, i den mån sådana förnödenheter prövas icke

överstiga behovet under transporten till den ort inom riket, dit djuren

enligt åtföljande frakthandlingar äro slutligt bestämda samt för så vitt

anledning icke finnes antaga, att förnödenheterna äro avsedda för annat

ändamål.

De särskilda — — — — — skeppsproviant.

dels besluta, att gällande tulltaxa skall i nedan angivna delar erhålla

följande ändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Kvantitet

för tull

beräkningen.

183. ;

184.

Brännvin ocli sprit, alla slag, härunder även

inbegripna arrak, rom och konjak:

Anm.

Anm.

Anm.

Anm.

1. —

2 _

3. —

4. —

185. Likör och absint; ävensom andra spritdrycker,

försatta med socker eller annat främmande

ämne, varigenom alkoholhalten angives oriktigt

å provaren .................

Vin:---------------

°186.

187.

188.

°189.-------

°190.-------

Anm. — — — — — -

191. Saft, bär- och frukt-: —

Maltdrycker och mjöd:

192. --------

193.i---—---

Tullsats

Kronor! ört

Anmärkningar till n:r 183 — 193.

1. Sådana till n:r 183—193 hänförliga drycker,!

vilka enligt 1 § av förordningen den 14)

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker;

skola anses såsom rusdrycker, må till riket!

införas blott av den, som äger kontrollsty-j

relsens tillstånd att utöva partihandel med

rusdrycker av det slag, som införseln avser,;

eller av bolag, som jämlikt av Konungens

befallningshavande meddelad rättighet driver!

utminuterings- eller utskänkningsrörelse.

2. Rusdrycker må icke från tullverket utlämnas!

annorledes än mot kvitto, utfärdat av den,j

som är berättigad att införa dessa drycker,!

dock att dylika drycker, som till bolag in-!

kommit från utlandet, må mot kvitto utlämnas!

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 255 höft. (Nr 288 289.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Kvantitet

|

för tull- beräkningen.

Tullsats. |

T

Kronor

öre!

195.

195 Vt.l

till den, som visar sig hava erhållit bolagets;

medgivande att från tullverket utbekomma!

desamma.

3. Utan hinder av vad här ovan stadgas, mål

rusdrycker

A) till riket införas

a) av den, - som enligt särskilt stadgande äger!

åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkom- j

mande varor,

b) av vederbörligen legitimerad händelse-!

sande i vanlig ordning, då de medföras!

såsom prov,

c) av resande, som ankommit från utrikes!

ort, då de införas för eget bruk, dock!

endast intill viss mindre av Konungen!

fastställd kvantitet;

B) om de äro hänförliga till skeppsproviant, be-j

handlas på sätt, som är föreskrivet i § 4 k)j

tulltaxeförordningen, dock att rusdrycker,]

som enligt sistberörda författningsrum för-;

tullats såsom överskott av skeppsproviant,!

icke må från fartyg ilandföras;

C) uppläggas på provianteringsfrilager på sätt ij

särskild författning är stadgat, dock att å pro-]

vianteringsfrilager upplagda rusrdycker icke!

må, utan tillstånd av Kungl. Maj:t för varje]

särskilt fall, disponeras annorledes än till]

fartygs proviantering i föreskriven ordning.]

4. Angående rätt till tullfri införsel av malt-!

drycker för resande, som annorledes än med]

järnväg från Norge till Sverige inkomma]

över vissa delar av gränsen, gäller vad därom]

är i § 5 tulltaxeförordningen stadgat.

5. Angående införsel till riket av rusdrycker]

för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,j

tekniskt, industriellt eller likartat ändamål]

gäller vad Konungen därom särskilt stadgat.]

Tobak:

oarbetad, blad och stjälk................................. 1 kg.

arbetad:

mjöl .............................................................. 1 kg.

1- 1 15!

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

27

; Kvantitet

för tulli

beräkningen,

Anm. till nr 195 och 195 1L.

Oarbetad tobak och tobaksmjöl må införas allenast

av utövaren av statens tobaksmonopoh''

196.. cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter

197. andra slag...............................................

Anmärkningar till nr 196 och 197.

1. Mot erläggande ----med tobaks varor;

skolande härvid såsom arbetad tobak icke:

anses tobaksmjöl.

2. ----------- -----:

l kg.

1 kg,

Tullsats.

Kronor; öre

6j —

l!80

[solatorer, knoppar, inledningsrör, takbrickor

och andra artiklar för isolering av elektriska

ledningar, även i förening med järn eller''

I annan oädel metall:

667.i vita........................................................ 1 kg.

668. andra slag................................................... 1 kg.

Anm. till nr 66? och 668. Om — — beteckning.

Instrument:

> musikinstrument:

•''1270. tafflar och pianinon, även begagnade...... 1 st.

*1271.| flyglar, även begagnade ............................ 1 st.

Anmärkningar till nr 1270 och 1271.

** j____

2._____ _ _ _ _ _ _ _

3. Vid införsel av begagnade musikinstrument:

för sådana personers räkning, vilka inflytta^

från utlandet eller vilka, ägande hemvist i

Sverige, antingen oavbrutet eller endast medj

tillfälliga avbrott vistats utomlands en tid av

minst ett år, äger tullfrihet rum under de;

villkor i övrigt, som finnas stadgade i § 4''

tulltaxeförordningeri.

dels besluta, att § 3 i underrättelser om vad vid tulltaxans tilllämpning

iakttagas bör skall erhålla följande förändrade lydelse:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.

§ 3.

Där tullsats--— — utrönta värdet.

Inom åtta dagar efter besiktningen stål’ det varuägaren öppet att

anmäla missnöje, som nu är sagt, samt påkalla värdets bestämmande

genom skiljenämnd, som skall utgöras av tre ojäviga och för sakkunskap

kända personer, av vilka tullförvaltningen utser en, varuägaren en

och dessa bägge eller, om de ej kunna om valet åsämjas, magistraten

på platsen eller, där sådan ej linnés, Konungens befallningshavande i

länet den tredje; skolande, där mot sålunda utsedd person jäv framställes

av part, sådant jäv prövas av vederbörande magistrat eller Konungens

vederbörande befallningshavande, som därvid äger besluta, huruvida ny

skiljeman skall utses eller icke. Nämnden skall, sedan skäligt rådrum

lämnats parterna att andraga vad de akta nödigt, dock senast inom tjuga

dagar efter det nämnden blivit fulltalig, enligt ovan angivna grunder

bestämma det värde, varefter förtullningen skall ske; och skall såsom

sådant gälla det, om vilket minst två av nämndens ledamöter sig förenat,

eller, om alla tre stannat i olika beslut, medeltalet mellan de

värden, som utgöra medeltal av de bägge lägsta och av de bägge högsta

värdena. Bestämmes värdet högre, än varuägaren uppgivit, eller varder

i fråga om skadad vara värdet bestämt till minst samma belopp som det

vid besiktningen åsätta, drabbar kostnaden för värderingen varuägaren,

och skall han i ty fall jämväl ersätta tullverkets utgift för den föregående

besiktningen. Sker icke någon förhöjning i det värde, som av

varuägaren uppgivits, eller varder i fråga om skadad vara det vid besiktningen

åsätta värdet nedsatt, har tullverket att vidkännas värderingskostnaden.

Kostnaderna — —--uppgivna,

Vill ägare av vara, som nu är sagd, återutföra densamma oförtullad,

därför att han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, vare

han, för såvitt gällande bestämmelser angående olovlig varuintörsel icke

annorlunda föranleda, därtill berättigad under iakttagande av vad angående

oförtullade varors återutförsel är stadgat och sedan tullverket

gottgjorts för belopp, varför varan tilläventyrs häftar.

Vad — — — — undergått.

dels ock förklara, att förestående bestämmelser skola träda i kraft

i vad de avse anmärkningarna till rubrikerna nr 183—193 i tulltaxan den

1 januari 1919 och i övrigt å dag, som av Kungl. Maj:t beBtämmes.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Vad departementschef eu sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga .ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till

riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta

protokoll utvisar.

Ur‘protokollet:

Sven Lidholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. i förordningen den 15 december 191 s. 12 i texten
  2. BevU 1918:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. i förordningen den 15 december 1914 angående s a1 i texten